|
Nya recensioner sen senaste besök
| I händelse av min död | Lena Pjilipsson |  En egensinnig och rapsodisk biografi, en samling texter om livet som artist, kvinna, mamma och dotter. Lite om uppväxten i Vetlanda, artistlivets vedermödor och allt däremellan. Lena försöker vara filosofisk och delar med sig av sina tankar om livet och tidens gång men det hettar aldrig till. Den som väntar sig saftiga avslöjanden om pojkvänner eller skvaller om artistkollegor blir besviken. Hon kallar sig blyg och det verkar stämma. Sin karriär berör hon bara lite då och då, mest är det vardagsliv a´ la Ulf Lundell men inte alls så bra och träffande. Förvisso självironisk och med distans men snäll och rörig, det lyfter aldrig. Alltså ungefär vad man kan vänta sig av en person kvar i karriären, distansen saknas och man vill inte bränna några broar. Den morbida titeln förstår jag inte, vi har tydligen inte samma sorts humor. Biografier är ofta som bäst efter objektets död och skriven av någon annan, vad säger det om genren egentligen? Visst finns det undantag, som Just kids av Patti Smith men ofta blir det mellanmjölk.
Läs boken om ni inte har annat att göra, men lyssna hellre på Lenas skivor. Hon sjunger bättre än hon skriver.
| | Betyg 2 Arne | 2024-09-09 21:47 |
| Jävla karlar | Andrev Walden |  Det finns ingen anledning att orda om innehållet, så välkänt som det är. Andrevs mamma söker kärleken och han tvingas ha sju olika pappor under lika många år, den ena mer olämplig än den andra.
Det märks att författaren är journalist och krönikör, boken är väldigt välskriven, spänstigt språk med korta och rapsodiska avsnitt och utan att grotta ner sig i detaljer. Handlingen är mörk och tragisk men skildras med humor, underfundighet och utan ältande. En annan författare hade kanske gjort världens eländesporr av en sådan barndom. Medan Walden bara går vidare, "sånt är livet", typ.
Något som förundrar mig är att alla säger att boken främst handlar om män. Så uppfattar inte jag den, männen är förvisso väsentliga för berättelsen men de känns mest som onda skuggfigurer som kommer och går. istället ser jag boken som en skildring av en pojkes utveckling från barn till tonåring medan han lever med en dysfunktionell hippiemamma som ständigt väljer fel män. Det är de två som driver berättelsen framåt, inte männen. Då med undantag för den förste pappan, han som kallas Växtmagikern. En mycket obehaglig person, en miljöflummare och snyltare som styr familjen med järnhand. Hans påverkan på Andrev och hans unga mamma har satt agendan för hur de tror att en relation ska vara. Mamman väljer, eller låter sig väljas, av auktoritära och häftiga män som styr och ställer. Och Andrev tror att alla pappor är sådana och som skydd idealiserar han sin frånvarande men riktiga pappa, Indianen. Som barn tvingas han foga sig i de vuxnas nycker, blir passiv och har det svårt med kamrater i skolan. Men reser sig och lyckas bra i livet.
En utmärkt bok, Augustprisvinnare och redan utnämnd till modern klassiker. Omdömen som jag inte invänder mot, även om jag anser att den inte handlar om det de flesta tror. Fast jag är kritisk mot mamman ska hon ha en stor eloge för att hon går när relationerna spårar ur och inte stannar i dysfunktionella förhållanden som många kvinnor tyvärr gör.
| | Betyg 4 Arne | 2024-09-08 19:50 |
| Moby Dick | Herman Melville |  Herman Melvilles Moby Dick är en klassisk roman. Boken följer valskonaren Pequods färd, ledd av den besatte kaptenen Ahab. Efter att ha förlorat ett ben till valen Moby Dick, personifierar Ahab sitt hat gentemot valen till en kamp mot själva ondskan. Hans beslutsamhet att förgöra valen till varje pris leder besättningen mot faror de aldrig kunnat föreställa sig.
Författaren målar upp en suggestiv bild av havet som än oändlig och oberäknelig varelse. Genom sina detaljerade beskrivningar av valfångstens brutalitet och besättningens mod stiger berättelsen till något större än bara en skildring av människans kamp mot naturen – det blir en kamp mot sig själv och det okända.
Ahab personifierar det förflutnas spöke och den omänskliga kraften i naturen. Hans besatthet och vrede genomsyrar hela berättelsen och driver handlingen framåt mot en oundviklig slutstrid. Men frågan är om det är Moby Dick han strider mot, eller om det är något djupare och mörkare inom sig själv.
Temat i Moby Dick kretsar kring människans strävan, besatthet och kamp mot det övermäktiga, representerat av valen Moby Dick. Det är en berättelse om hämnd, öde och naturens krafter.
| | Betyg 3 Tintin | 2024-09-06 10:27 |
| Geten Zlateh och andra sagor | Isaac Bashevis Singer |  Berättelserna utspelar sig i en by som heter Chelm. Människorna som det berättas om är både lata, giriga och dumdristiga, vilket jag stundvis har roligt åt. Ibland kommer Djävulen på besök. Men då är det alltid någon som överlistar honom. | | Betyg 3 LillaPeggy | 2024-09-05 16:17 |
| Låt det aldrig ta slut | Åke Edwardson |  En helt ok Edwardson-bok. Kräver en del av läsaren . | | Betyg 3 chrille112 | 2024-09-03 13:52 |
| Alla tiders Pelle Svanslös | Gösta Knutsson |  Pelle och Maja besöker en fabrik som tillverkar spargrisar. Tyvärr råkar Maja komma ner i en kartong som är på väg till Lund. Pelle och Trisse måste ta tåget ner för att leta reda på henne. Tyvärr är Måns också med på tåget. Detta och en del annat roligt och spännande händer i den här boken. | | Betyg 4 LillaPeggy | 2024-09-02 16:21 |
| Hundarna i Riga | Henning Mankell |  Tråkigt! | | Betyg 2 Amjadnajm | 2024-09-02 12:03 |
| Lotta 6 - Fara på taket, Lotta! | Merri Vik |  Det är roligt att läsa en thriller här, eller någon slags deckare i alla fall. Lotta-böckerna brukar inte vimla av bovar - det gör inte den här heller, men det är ett snyggt litet mysterium. Roligt att läsa, mycket humor när Lotta berättar om sitt liv. Varm och medmänsklig humor, gott humör-bok. Lotta berättar ju själv i sina böcker, på två ställen blir det istället en berättare. | | Betyg 3 frökentulpan | 2024-08-27 23:35 |
| Och hjärtat slår | Ingrid Kampås |  Gården Ingvars i Hallands län har gått i släkten i många generationer. Son tog över efter far, så skulle det vara förr. Men efter andra världskriget sker stora förändringar både i lantbruket och i samhället i övrigt. Lantbruk är inte längre något man föds till utan något man väljer. Men den unga kvinnan Tora får inte det valet. Hon vill läsa vidare men blir gravid med sin fästman. Pappa Holger tar då chansen att slippa det jordbruk han inte är intresserad av och lämnar över gården. Men snart är Tora också ensam, hennes man Erik sviker och försvinner på ett mystiskt sätt. Till allas förvåning klarar den driftiga Tora att sköta gården med hjälp av anställda.
Parallellt får läsaren följa hennes barnbarn Lisa, mjölkbonde i nutid som också driver gården ensam, inspirerad av sin farmor Tora. En dag anländer Bill, Holgers barnbarn från tiden i USA, en vilsen man som vill hitta sig själv genom sina rötter.
Ingrid Kampås är en ny bekantskap för mig, en skrivande sjuksköterska som tidigare mest satsat på deckare. Och hjärtat slår är dock en släktkrönika i lantbruksmiljö, en nära och vemodig skildring av människans bundenhet, kärleken till djur och natur, en längtan till det som inte blev men också tacksamhet över det man har.
Sättet som vissa saker faller på plats på påminner om feelgood, men berättelsen är lite för sorgsen, för eftertänksam och med för mycket skit under naglarna för att platsa i den genren. Likheterna mellan Toras och Lisas liv i två olika tidsåldrar är bokens styrka. Visserligen är bägge superkvinnor med hjärtat på rätt ställe på en nivå som snarare är till för att inspirera och peppa andra kvinnor än att framstå som realistiskt. Men bortsett från det är det en utmärkt bok, lättläst och tänkvärd. De filosofiska resonemangen känns lite stolpiga och naiva, men så tänker vanliga människor ofta. Bondelivet består av bundenhet, pliktkänsla, väderberoende och tankar om ifall all oro, allt slit och den oförstående och nedlåtande attityd man ofta möter är mödan värd?
| | Betyg 3 Arne | 2024-08-26 18:39 |
| Rebell | Robyn Young |  Jättebra historisk roman, andra delen i revolt triologin om Robert Bruce försök att frigöra Skottland och errövra sin rätt till krona. En lärorikt sätt att lära sig historia på än vad man minns från skolan. Om man har sett kult filmen Braveheart så kommer man känna igen historiska personer som även förekommer i boken. Älskar både böckerna och tror inte jag kommer bli besviken i tredje och avslutande delen. | | Betyg 4 bonadea | 2024-08-26 06:36 |
| Hellre död än levande | Lee Child |  Bok 27 och den andra med Andrew som co-writer. Det märks faktisk skillnad.
Storyn är typisk för serien, Reacher går på en väg i Arizona och hamnar i livsfarligt trubbel. Terrorism och gränsdrama vid kanten till Mexiko. Han är mentalt lite mindre tvärsäker men fortsatt hänsynslös. | | Betyg 3 Spaniard | 2024-08-24 23:18 |
| Kallocain | Karin Boye |  En svårbedömd klassiker om ett totalitärt samhälle. Språket är mästerligt och tanken om ett sanningsserum väcker tankar.
Det som störde mig en smula var huvudpersonens egna bryderier om sina närmaste. Det kändes oframkallat men visst är det en intressant bok. | | Spaniard | 2024-08-24 23:15 |
| Evas öga | Karin Fossum |  Jag gillar Fossum och hade höga förväntningar på hennes debutroman. Det börjar som en klassisk deckare men tar en annorlunda sväng när vi sen får läsa händelseförloppet. Många verkar uppskatta greppet, jag gjorde det inte. | | Betyg 2 Spaniard | 2024-08-24 23:11 |
| Spänn banden | Sören Nordin |  Boken handlar om en av de största travtränare som har funnits.Här berättar han om sina hopphästar som han har haft genom åren. | | Betyg 5 anette.lenander | 2024-08-24 16:41 |
| Döden i Finnskogarna | David Nessle |  Tredje boken om herr Nyman (även om han mest är en bifigur denna gången), och det känns inte som att man ska läsa den här separat. Bra att ha läst andra boken först (och första).
Det är en spännande resa genom landet, Finnskogarna dröjer ett tag - författaren är skicklig på att låta den nutida handlingen ta plats utan att vi glömmer det gamla mordet. Snygga scenografiska bilder av den tidens Sverige och kul med det resande teatersällskapet och Kalle Johnson (vem är denne gosse tro?).
Det fantastiska språket är kvar, och humorn. Mycket rolig bok att läsa, välskrivet och innerligt.
| | Betyg 4 frökentulpan | 2024-08-23 13:02 |
| Chanslös | Gail Carriger |  Chanslös är andra delen i serien om Alexia Tarabotti en kvinna som saknar själ vilket gör henne till en övermänniska som kan neutralisera alla övernaturliga väsen och göra de dödliga under tiden de har fysisk kontakt med henne .
Författaren har en egen stil , böckerna är skrivna med humor och lättsamt. Det är inte min typ av bok, jag vill bli fångad i handlingen, bli berörd och känna spänningen, medan dessa böcker känns lite oseriösa. Nu har jag läst första och andra boken, vet inte om det finns fler men i såfall är böckerna inte översatta till svenska. Kommer inte läsa fler!
Stark 2 i betyg | | Betyg 2 bonadea | 2024-08-21 06:38 |
| Männen | Sandra Newman |  En vanlig augustikväll är Jane ute och campar med sin make och femårige son. När hon vaknar är bägge försvunna. Hon letar förtvivlat, men när hon ringer SOS får hon veta att alla människor med en y-kromosom har försvunnit spårlöst, likadant över hela världen, även alla pojkfoster har försvunnit från livmodern. Samtidigt som kvinnor världen över brottas med sorg och saknad måste de försöka förhindra att samhället kollapsar. Jane söker upp en gammal bekant, Evangelyne Moreau, den borne ledaren och grundare av ett av de nya partier som uppstår. Men mystiska videoklipp dyker upp på nätet, bilder på de försvunna männen som tycks hamnat i limbo, som zombies i en halvvärld befolkad av fabeldjur. Är filmerna äkta eller bluff? Finns det något sätt att få tillbaka männen? Och vill kvinnorna ha dem tillbaka...?
När jag läste baksidestexten tänkte jag "det här får hon aldrig ihop". Mycket riktigt, det som kunde blivit en idéroman i stil med Egalias döttrar blev nu bara en flummig historia, visserligen med feministiska förtecken men utan vare sig rim eller reson. Istället för att skildra hur kvinnor tar över männens uppgifter, deras konflikter och hur de får världen att fungera igen handlar det mest om de två kvinnornas bakgrund, med utsatthet och kriminalitet, lesbisk sex och naiva föreställningar om en kvinnostyrd värld utan våld och miljöförstöring. Vi får även följa hur några andra kvinnor hanterar läget, det är något bättre men rörigt och navelskådande. Slutet förstår jag inte alls, inte heller hur och varför männen försvann. Ärligt talat tvivlar jag på att ens författaren vet...
Sammanfattning; ett experiment som misslyckades.
| | Betyg 1 Arne | 2024-08-20 20:41 |
| Lärarinnans sång | Vigdis Hjorth |  Lotte Bok är en engagerad föreläsare i dramatik på Konsthögskolan i Oslo. Hon vill ge eleverna något mer, lära dem att se, reflektera och ta ställning, inte bara utföra den uppgift regissören ger dem.
Så dyker sistaårsstudenten Tage Busk upp och ber henne medverka i hans konstprojekt, som går ut på att filma några lärare i klassrummet och utanför. Lotte tackar motvilligt ja, som lärare ska hon ju uppmuntra elevers initiativ. Hon tycker det känns både meningslöst och irriterande att ha Tages kamera i ansiktet hela tiden, men fogar sig och och låter honom även ta om någon scen när den inte blir bra. Med tiden blir hon mer intresserad, både av hur hon tar sig ut och vad han vill ha ut av filmandet. Men det slutar inte bra och hon tvingas konfrontera en bild av sig själv hon bara motvilligt känns vid. Hon är lurad men har hon verkligen gjort något fel?
Ibland dyker frågan upp om man ska tvinga sig att läsa ut tråkiga böcker eller droppa dem. Jag och de flesta förespråkar det senare alternativet, läsning ska vara lustfyllt. Men med Lärarinnans sång frångick jag mina principer. Den var väldigt tråkig i början, inget hände, Lotte undervisade, blev filmad, plockade svamp och mailade med dottern i Australien. Inte ens en liten kärlekshistoria med Tage blev det... Jag var SÅ nära att lägga av men tänkte att "så dålig kan inte hela boken vara", med en så känd författare som Vigdis Hjort som kreatör. Och mycket riktigt, efter en (onödigt) lång transportsträcka tar det sig. Lotte, en typisk 50+ kvinna, en duktig flicka som väljer bort män, vet bäst och är sig själv nog, tvingas skärskåda sig själv och sitt liv, både som lärare och privatperson.
Men jag förstår ändå inte vad författaren vill säga? Är hon kritisk mot Lotte som person och som kvinna, ungefär som manliga författare brukar vara mot sin protagonist alter egon? Eller är det tvärtom, är målet pretentiösa och självupptagna kulturpersoner som Tage Bast och de som hyllar dem och deras falskhet? Lottes undervisningsmetoder ifrågasätts, men jag tycker tvärtom att hon är en driven och kunnig person på rätt plats just när det gäller att undervisa dramaelever. Medan eleverna framstår, inte som offer, utan som lättkränkta, söndercurlade och tämligen olämpliga blivande skådespelare. Pärlor för svin, typ...
Antar att min osäkerhet är ett tecken på att författaren lyckats! Det som Lotte kommer fram till är i princip att hon är privilegierad och har bristfällig moral, Men hon är inte värre än de flesta och har ingen anledning att gå med tagelskjorta. Hon flyr för att kompensera sina brister, men men det känns tillrättalagt och lite flummigt, med några drömsekvenser vi kunde varit utan.
En trots den sega starten läsvärd bok som väcker tankar, det är gott nog. På köpet får vi en sammanfattning och analys av några av Berthold Brechts verk, ren allmänbildning som i alla fall jag uppskattar mycket.
| | Betyg 3 Arne | 2024-08-20 19:59 |
| Tranorna flyger söderut | Lisa Ridzén |  Bo är åttionio år och känner att hans tid är på väg att rinna ut. Han saknar frun som är på ett demensboende och tillbringar mesta tiden på kökssoffan. Han vill lösa relationen till sonen innan det är för sent. Men sonen är övertygad om att faderns älskade jämthund Sixten måste flytta, för bägges skull. Hunden behöver motion men Bo orkar inte gå långt, faller lätt omkull och kan bli liggande. Konflikten hindrar försöken från far och son att nå varann. Bo känner sig överkörd och bitterheten får honom att minnas tillbaka på sitt liv, sitt faderskap, sina tillkortakommanden men också kärleken till hustrun...
En superhyllad debut, hon kom från ingenstans och lade landet för sina fötter. Som vanligt är jag skeptisk inför unisona lovord. Och en bok om en gnällig gubbe som håller på att dö, kan det vara något? Ja det kan det, bara att kapitulera! En ömsint och vemodig roman om en gammal mans stillsamma kamp för att behålla makten över sitt eget liv. Det händer egentligen inget, ändå blir man fängslad av berättelsen. personerna och den närvaro som finns i varenda mening. Bo ger ord åt alla de gamla i ens omgivning man sett tyna bort, och jag är gammal nog att inse att snart är jag där.
Som många män i sin generation (och även min) kan han inte tala om känslor med någon annan än sin hustru. Han saknar henne oerhört och har inte legat i deras gemensamma säng sedan hon flyttade utan sover på den hårda kökssoffan. I sitt inre repeterar han samtal och händelser i det förgångna. Han sover mycket och dröm och verklighet går ihop, något jag känner igen från gamla anhöriga. Den hårda barndomen med en känslolös far har skadat honom för livet, något som gått igen i hans förhållande till sonen och som han ångrar.
Som i så många böcker märker man skillnaden mellan den författare som gjort research jämfört med den som varit där. Ridzen har jobbat i hemtjänsten, bytt kissblöjan, duschat vårdtagaren, trugat mat, gett medicin och hört, känt och sett hur kropp och själ förfaller. De korta anteckningarna i hemtjänstens loggbok är ett genidrag som bryter av Bos funderingar och ger en delvis annan bild av skeendet.
Kanske inte en bok för alla, men för oss med några år på nacken känns den nära och realistisk. Kanske är hemtjänstkvinnan Ingrid lite väl idealiserad, men hon får gärna komma till mig när det blir dags...
| | Betyg 4 Arne | 2024-08-20 19:54 |
| Vildsvinet | Adam Svanell |  Gustavs bäste vän tar livet av sig, utan att han eller någon annan anat något. På begravningen träffar han Julia, trots sina olikheter blir de till omgivningens förvåning ett par. Hon är en kicksökande teaterstudent, flirtig och extrovert. Gustav var mobbad i skolan, är osäker, sexuellt oerfaren och introvert. Ändå gillar hon honom. Men snart upplever Gustav att Julia beter sig märkligt och döljer saker, Hur ska han kunna vara< en bra pojkvän när hon gör honom så frustrerad? Kan han lita på henne...?
Suck, ännu en relationsroman med två vandrande klichéer som karaktärer. Läsaren förstår genast hur det ska sluta. Som så många manliga författare tycks Adam Svanell hata sin sin protagonist. Redan på första sidan hånas Gustav och räddas av den starka Julia. Snacka om övertydligt, och så fortsätter det. Gustav övertänker och misstolkar, stackars Julia är missförstådd fast hon offrar sig och lyfter den tafatte Gustav. Och givetvis går det åt h-e, såna som Gustav duger inte till pojkvänner och kvinnor ska akta sig. Helt i linje men den allmänna uppfattningen på sociala medier, såna som Gustav är dömda att bli ensamma, med datorn som enda vän...
Författaren är journalist på Svenska Dagbladet och detta är hans debutroman.
Kanske borde han blivit vid sin läst.
| | Betyg 2 Arne | 2024-08-20 19:48 |
| Elfte budet | Jeffrey Archer |  Inte riktigt min typ av bok - jag tog den gratis på ett våffelcafé - men rätt så spännande. Ibland överraskar boken, men den känns mest som en standardroman, lite väl fantasifullt bland storpolitiken. | | Betyg 2 frökentulpan | 2024-07-25 17:24 |
| Egen karta | Britt Arenander |  Jag har läst en betydligt senare bok av den för mig totalt okända Britt Arenander som inte alls föll mig i smaken.
Men den här var riktigt bra. En typisk 70-tals roman om kvinnlig frigörelse, sexualitet och könsroller i samhället.
Den var välskriven och med engagerande karaktärer. Jag blir sugen på att läsa mer av främst hennes äldre romaner.
Slutbetyg, en 4:a! | | Betyg 4 BlommigaBarbro | 2024-07-24 21:21 |
| Du skrattade, du ska dö | Doris Gercke |  Min andra deckare av tyska Doris Gercke med hennes poliskvinna, Bella Block. Jag fastnade inte för första boken och inte heller den här faller mig i smaken. Den är underligt skriven med väldigt vaga beskrivningar av karaktärer och handling. Den är inte dålig, men jag tror att den kunde ha varit så betydligt mycket bättre. Nu tror jag inte att jag tänker prova på fler böcker av författaren!
Slutbetyg, en 2:a! | | Betyg 2 BlommigaBarbro | 2024-07-24 21:16 |
| Ifrågasatt brott | Margaret Yorke |  En typisk Margaret Yorke-deckare.
Den är välskriven och bitvis ganska så bra, men en aning tråkig kanske som tyvärr en hel del av hennes böcker visat sig vara. "Dödens udde" och "En känsla av fruktan" är hennes två absolut bästa thrillers jag läst.
Men helt okej!
Slutbetyg, en medel 3:a! | | Betyg 3 BlommigaBarbro | 2024-07-23 20:16 |
| Peter den store | Tomas Blom |  Peter den store av Tomas Blom är en bra och välskriven biografi i kortformat. ”Peter den store” föddes i Moskva 1672 som son till den ryske tsaren Aleksej Michajlovitj och Natalja Narysjkina. Han var fyra år gammal när hans far dog och han uppfostrades därefter under sin mors överinseende. Peters äldre halvbror Fjodor tog över tronen efter deras fars död 1676 men brodern dog efter endast sex år som regent. Fjodor var barnlös vilket medförde att Peter tog över tronen efter honom endast tio år gammal. Peter kröntes till tsar den 27 april 1682. Han regerade först tillsammans med sina halvsyskon Ivan och Sofia men 1689 blev Sofia avsatt från makten och när sedan Ivan dog 1696 blev Peter ensam härskare. Han var då tjugofyra år gammal.
Efter en studieresa i Västeuropa 1697-98 inledde Peter ett omfattande omdaningsarbete för att införa västerländsk civilisation i Ryssland. Hans våldsamt genomförda reformer, bl.a. inom militärväsendet och på förvaltningens område med inrättandet av kollegier efter svensk förebild, väckte stark opposition.
Hans mål som kejsare var att göra Ryssland till Europas stormakt och han bjöd in de största och bästa ingenjörerna, skeppsbyggarna, arkitekterna och hantverkarna till Ryssland. På samma gång sände han hundratals ryssar till Europa för att lära sig dessa sysslor. Själv reste han flera gånger till Europa. Han arbetade också i flera år i Holland för att lära sig att bygga skepp. Hans första krig var mot Turkiet för att kunna öppna upp och få en farled till Svartahavet. Hans ambition var också att se till att Ryssland fick tillgång till Östersjön och 1700 startade han "det stora nordiska kriget" mot Sverige, som varade i tjugoett år
| | Betyg 4 Tintin | 2024-07-23 12:04 |
| Tills jag hittar dig | Harlan Coben |  Med Tills jag hittar dig visar Harlan Coben än en gång vilken mästare han är inom genren spänningnslitteratur. Han beskriver på ett trovärdigt sätt miljön i ett fängelse för de allra värsta brottslilngarna och dit räknas David Burroughs. Om man har dömts för att ha slagit ihjäl sin egen lille son, då är det där man hör hemma.
Men läsaren förstår redan tidigt att detta inte stämmer. Trots att kroppen hittades i huset och trots att det finns ett trovärdigt vittnesmål att David grävt ner mordvapnet i trädgården så verkar det nu som om pojken lever.
Efter en spektakulär rymning börjar Davids jakt efter sonen och sanningen. Och det är här det blir riktigt spännande. FBI är honom hack i häl och hinner David inte finna svaret på frågorna kommer han, om han inte blir ihjälskjutet, att spärras in i fängelset igen utan möjlighet att någonsin ta sig ut.
Det är som sagt ännu en riktigt bra spänningsroman av Coben, som man bara måste läsa. | | Betyg 5 RobertWarholm | 2024-07-23 00:29 |
| Lundens hjärta | Linda Edgarsson |  Lundens hjärta av Linda Edgarsson är den fristående uppföljaren till hennes debutroman Där vassen viker. Vi befinner oss i Småland i början av 1900-talet.
Det är inte så där fattigt och eländigt som i Vilhelm Mobergs böcker (som jag i och för sig tycker mycket om), men nog finns stenarna kvar i den småländska jorden.
Att vara torpare var inte lätt, och den som hade ett lite bättre jordbruk hade lätt att se ner på dem som befann sig ett pinnhål lägre, trots att de alla likt Adam fick tjäna sitt bröd i sitt anletes svett.
Linda Edgarssons debutroman var riktigt bra och därför var mina förväntningar högt ställda. Jag får säga att hon inte gjorde mig besviken. Författaren är bra på att skapa intressanta personporträtt samtidigt som man får sig en god portion av det samhälle våra förfäder levde och verkade i för bara ett drygt sekel sedan.
I romanen får vi många av de mänskliga känslorna presenterade för oss. Här finns kärlek, kättja, avund, hat, lögn och bedrägeri. Blandningen är det som gör Lundens hjärta till en läsvärd bok.
Titeln för tanken till gamla pigromaner, men denna bok är så mycket mer. Slutet är överraskande och känns som en cliff-hanger. Det får mig att undra om Linda Edgarsson möjligen har tänkt sig en fortsättning. | | Betyg 4 RobertWarholm | 2024-07-23 00:22 |
| Farväl Söderberga | Eli Åhman Owetz |  Nu är det nio är sedan Anna-Lisa hamnade i byn Söderberga i Roslagen. Allt har gått henne väl i händer, hon är gift med en greve, har två barn, många vänner i byn och hennes retrobutik går bra. Men mörka moln drar in, plötsligt hotas Söderbergas själva existens och byborna måste mobilisera. Samtidigt flyttar en ny person in i byn. Det är Ralf, Anna-Lisas gamla kärlek som hon aldrig glömt, och känslorna flammar upp på nytt. Då frun kastade ut honom efter otrohet kunde han inte hitta någon annanstans att bo i hela Sverige än granne med Anna-Lisa, märkligt nog...
Men som om Anna-Lisa inte hade nog med att brottas med sina känslor för stalkern Ralf dyker nästa problem upp. Hennes make Rutger får erbjudande om ett toppjobb i London och vill att hon och barnen flyttar med honom. Anna-Lisa våndas, hon älskar Rutger och förstår vilken chans det är för familjen. Men blotta tanken på att lämna Söderberga och sin affär (och Ralf) ger henne ångest...
Det finns ett uttryck som säger "man ska sluta på topp". Tyvärr är det något som i synnerhet filmmakare och TV-producenter inte anammat, det finns alldeles för många svaga uppföljare och evighetsserier som solkar glansen av ursprungsverket. Så kan det också bli hos författare och jag förstår så väl att Eli Åhman Owetz gärna ville få ihop tio böcker i Söderbergasviten, det är en jämn och bra siffra som ligger bra i munnen. Eller om hon gav efter för trycket från läsarna som ville ha mer? Men det känns faktiskt som att det blev en bok för mycket. Den påminner alltför mycket om Anna-Lisas val, med stalkern Ralf, Anna-Lisas velande och hur hon slits mellan två män som hon älskar. Dessutom faller allt på plats på ett sätt som är lite too much även med feelgoodmått mätt. Femåringen Britta är alldeles för lillgammal för att vara trovärdig. Och detta att Anna-Lisa "lyser som en lampbutik" när hon kommer i närheten av Ralf trots att hon säger sig älska sin make? För mig låter det märkligt, är det något som andra kvinnor här känner igen?
Slut på gnäll, mycket är bra! En jordnära berättelse med jordnära människor som är snälla, som hjälper varann istället för att skapa kriser och drama. Som vanligt lättläst med korta kapitel och enkelt språk. En bok att bli glad av, helt enkelt! Skildringen av Ralf är av högsta klass, han inser att hans vanliga flirtande inte biter på Anna-Lisa. Istället framställer han sig som seriös och mogen, den som tar ansvar och inte vill locka Anna-Lisa till något tillfälligt utan hon ska verkligen vilja ha honom helt och fullt. Och mycket riktigt lockar den nye Ralf än mer...
Eli, om du läser det här hoppas jag att du inte är alltför sur. Det är min åsikt och den är inte mer värd mer än någon annan enskild läsares. Du är en jättebra författare och jag läser gärna dina kommande böcker!
| | Betyg 3 Arne | 2024-07-22 18:18 |
| Ur elden i askan | Ulrica Persson-Nygren |  "Än är det kroppen som är i vägen, än är det själen" (Ingmar Bergman)
Kulturskribenten Sigrid lever i ett sexlöst äktenskap, hennes man Ivan ser henne som en drottning, för fin och ren för att smutsas ner med sex. Själv stillar han sina behov med porr. Sigrid är givetvis frustrerad men klarar inte att hantera situationen, hon varken kan eller vill tvinga honom. Så intervjuar hon den skygge exrockstjärnan Frank, numera konstnär, och blir genast attraherad. Han trivs i hennes sällskap och försiktigt närmar de sig varann. Men han gör inga sexuella inviter, till hennes besvikelse. Efter en misslyckad minisemester med Ivan bestämmer sig Sigrid för att ta initiativet och söker upp Frank. Men komplikationer uppstår, Sigrid feltolkar Frank och gör ett fatalt misstag...
En tät och välskriven kortroman om ett väldigt annorlunda triangeldrama, en berättelse om ensamhet, saknad och begär. Både de tre kontrahenterna och bifigurerna är udda personligheter, bara det gör boken läsvärd. Jag förstår Sigrid, hennes frustration och försök att räta upp ett liv som får henne att må dåligt. Men männen känns helt främmande för mig, de är rädda för kvinnor och söker sig till den kravlösa porren. Men samtidigt som de tänder på utsatta kvinnor betalar de dessa kvinnor för sådant som andra män har gratis. Vem är mest förnedrad?
Ur elden i askan är författarens andra roman. Debuten heter Frank och beskriver delvis samma skeende som i denna bok, fast ur Franks synvinkel. Men man behöver inte ha läst den för att ha behållning av den nya berättelsen. Författaren har ett eget språk och hennes sätt att formulera Sigrids tankar gör att boken håller hög litterär klass. Hennes språk och syn på mäns och kvinnors relationer och vad porrkonsumtion gör med människor liknar inget annat jag läst. Det är både nyskapande och gammalmoraliskt och jag rekommenderar denna kortroman till alla om är intresserade av mänskliga relationer!
| | Betyg 4 Arne | 2024-07-21 21:36 |
| Sigrid och Isaac | Anders Wahlgren |  En fyllig biografi om det kända konstnärsparet Isaac Grünewald och Sigrid Hjertén, föregångare för den moderna konsten i Sverige. Men trots sin talang och framgång påverkas de hela livet av sina handikapp. Isaac var jude, Sigrid kvinna. Att kvinnor hade svårt att göra sig gällande för 100 år sedan vet alla, men att antisemitismen var så stark och genomsyrade även vårt samhälle talas det tyst om. Författaren lägger stor vikt vid hur illa paret blev behandlade av okunniga och illasinnade kritiker och av rasister, så pass att deras konstnärliga gärning nästan kommer i skymundan i boken. Isaac var en tuffing som inte vek undan utan gick i polemik mot sina mobbare, vilket triggade dem ännu mer. Något jag inte visste var att dåtidens kända och radikala skämttidningar Strix och Söndags-Nisse inte bara häcklade överklass och moraltanter utan också var ett språkrör för antisemiter och rena nazister. Ännu en sak som inte passar in i bilden av svensk kultur som en fyrbåk mot förtryck...
Paret gifter sig 1911, redan tidigt i livet kunde de leva på sin konst och äktenskapet var tämligen lyckligt, trots att Isaac som alla(?) konstnärer var otrogen och självupptagen. De stöttade varandra i sina arbeten och hade gemensamma utställningar. Med åren blev Isaac mer konservativ i sitt måleri medan Sigrid utvecklades åt det radikala hållet. Författaren (som jag tror är lite kär i Sigrid) anser att hon är en större konstnär än sin make, något jag inte kan bedöma.
Och då är jag inne på bokens stora svaghet. Det finns ett rikt bildmaterial, på paret, deras vänner, ovänner och sonen Ivan, men inte en enda bild på något av deras verk annat än i bakgrunden på porträttbilder! Mycket märkligt och väldigt irriterande att inte få se de konstverk som avhandlas i boken! Min slutsats, alltså gissning, är att det finns en konflikt om rättigheter och att författare och förlag inte fått tillstånd att visa bilder på verken. Tråkigt!
Slutet blev tragiskt för bägge. Sigrid drabbades tidigt av psykisk ohälsa, paret separerade 1936 och hon tillbringade merparten av sina sista 11 år på Beckomberga. Sigrid avled 1948 efter en misslyckad lobotomi.
Isaac och hans nya hustru Märta omkom i en flygolycka i Norge 1946.
Författaren gjorde också den uppmärksammade filmen Sigrid & Isaac (2005)
| | Betyg 2 Arne | 2024-07-15 21:21 |
| Natt till fjärde november | Karin Fossum |  Inte nån av Fossums bättre böcker, mest bara oro och anklagande tankar om vad de gjort fel. | | Betyg 2 verran | 2024-07-15 14:29 |
| En liten värld | Åsa Hellberg |  Lättsam och charmig bok | | Betyg 3 verran | 2024-07-15 14:25 |
| På sex meters djup | Denise Rudberg |  Helt okej, nytt fall och berättelsen spinner vidare med de personer som man vid det här laget känner till ganska väl. | | Betyg 3 verran | 2024-07-15 14:22 |
| Solsken och parmesan | Christoffer Holst |  Mysig feelgood om ett gäng som skulle till Italien, men det blir inte alltid som man tänkt. | | Betyg 5 verran | 2024-07-15 14:13 |
| De sju som såg | Denise Rudberg |  Fortsättning på tidigare böcker om Jidhoffs grupp. Fler spännande fall att lösa och fler personer kommer in i gruppen. | | Betyg 4 verran | 2024-07-15 14:10 |
| Katarina den stora | Tomas Blom |  Katarina den stora av Tomas Blom är en bra och välskriven biografi i kortformat. Katarina II styrde Ryssland under senare delen av 1700-talet. I 34 år var hon kejsarinna över det ryska imperiet och bidrog under sin regeringstid till att utöka dess gränser på bland annat Polens och det Osmanska rikets bekostnad. Under sin första tid på tronen möts hon med misstänksamhet från många håll. För omvärlden är Katarinas bristande legitimitet uppenbar, och i Ryssland misstänker man länge att hon ska låta sig styras av bröderna Orlov, de som i praktiken satte henne på tronen. Så blir inte fallet. Hon visar sig vara en stark, intelligent och hänsynslös regent. Inom några år har hon säkrat sin maktställning och låter då skicka bort bröderna från hovet (efter att först ha skänkt dem titlar och rikedom).
Vad nästan alla känner till om Katarina den stora, som regerade Ryssland från 1762 fram till sin död 1796, är att hon var tysk prinsessa som kom till Petersburg för att giftas bort med den halvt imbecille blivande tsar Peter III, och att hon hade en stor mängd älskare.
Vad som framträder i boken är en mycket självständig och mångfacetterad kvinna. De tidigare ryska kejsarinnorna under 1700-talet hade låtit sig regeras av sina favoriter, Katarina styrde hela tiden själv även om hon lyssnade på sina rådgivare och sina älskare.
En fråga som förföljde Katarina under hela hennes liv som regerande kejsarinna var bristen på legitimitet. Katarina var alltså gift med Peter III men tog makten genom en statskupp efter vilken Peter snart dog under oklara omständigheter.
Katarina grep makten, inte som förmyndare för sin son Paul, utan för egen räkning, och inte ens när sonen blev myndig lämnade hon den ifrån sig. Svårigheten att bli erkänd bland Europas monarker i början av hennes regeringstid hade med tveksamheten kring legitimiteten att göra. Sonen Pauls hat mot sin mor och moderns upprörande kyla gentemot honom hade också med denna fråga att göra.
| | Betyg 4 Tintin | 2024-07-15 13:07 |
| Övre port, nedre port | Geir Gulliksen |  Gladys ligger för döden och två söner vakar över henne. Äldste sonen Ivar är den som bott kvar i stan och tagit hand om henne, medan den yngste, han som kallades Titti, flyttade så fort han kunde. I tillbakablickar minns han barndomen på 1950-talet, den unga mamman Gladys som blev gravid redan som 18-åring, sina två bröder och pappan som fick jobb på vapenfabriken. Familjen gör en klassresa, som så många andra vid den tiden, men något går fel både för Gladys och en av sönerna...
Gulliksen har lämnat relationerna mellan män och kvinnor och skrivit en släktkrönika om en norsk familj som spänner över tre generationer. Jag tycker att han borde blivit vid sin läst, jag gillar inte alls boken. Seg, omständlig och med ointressanta karaktärer där allt fokus ligger på mittenbrodern Runar. Det enda som känns lite levande är Gladys. På slutet hettar det till lite men då är det för sent.
Som vanligt hos Gulliksen är han hård mot sina manliga karaktärer. Pappa Gunnar är en misslyckad figur som förlöjligas, även om han får sin hämnd till slut. Gladys är den starke i familjen men ingen av dem är något föredöme som förälder, med dagens mått mätt. Sak samma gäller den nye mannen. Två av sönerna är oskarpa i konturerna och läsaren får ingen kläm på dem. Runar däremot är författarens favorit men jag ser honom som förutsägbar och ointressant.
Ska jag säga något positivt är det skildringen av hur skilsmässor på 70-talet fungerade. Då fanns det ännu ingen kollektiv erfarenhet av hur separationer ska skötas. Mannen förlorade ofta kontakten med sina barn, medan han försökte samexistera, helst skulle lära sig tycka om, okända ungar. Och barnen fick finna sig.
Som sagt, inget för mig men den har fått utmärkta recensioner och för den som gillar det psykologiska spelet mellan vuxna och barn och mellan syskon är den ytterst läsvärd.
| | Betyg 2 Arne | 2024-07-14 14:18 |
| Doftande trädgårdar för de blinda | Janet Frame |  Herre min skapare vilket svammel!
Det är mycket välskrivet och översättaren Marita Zonabend ska ha fem stjärnor för sin översättning. Men själva bokens innehåll? Nej, nej, nej. I huvudet på tre psykiskt sjuka individer hade boken lika gärna kunnat heta. Allt ska därtill analyseras in i förbannelse. Nej, efter tre plågsamma kapitel, så tackar jag för mig och jag kommer troligtvis aldrig läsa något mer av Janet Frame!
Ett äkta bottennapp! | | Betyg 1 BlommigaBarbro | 2024-07-13 13:09 |
| Mjölkat | Sanna Samuelsson |  En dag reser sig Ellen upp och lämnar kontoret utan ett ord. Men istället för att gå hem till lägenheten tar hon sin avställda bil och kör till bondgården där hon växte upp. De nya ägarna är bortresta men Ellen tar sig in i i bostaden. Tanken är att bara se sig om, men hur det är blir hon kvar, först en natt, sedan en till och en till... Korna är borta och åkrarna sålda. Men platsen känns ännu som hennes, hon har den med sig överallt. Lukten av gödsel, smaken av spenvarm mjölk, det ständiga slitet och oron för regn på det nästan torra höet.
I stan finns exflickvännen Diana, på gården intill bor grannpojken Max, han som blev kvar, han som kunde blivit hennes men som inte dög då. Deras tid är utmätt, som den också är för de småskaliga jordbruk som byggde upp Sverige men idag tillhör historien.
En finstämd och vemodig berättelse om något som varit, Country noir utan varken tårar eller dramatik. Författaren har en master i litterär gestaltning och det märks på varenda sida. "Huset var en blödande röd fläck i ögonvrån, ladugården höjde sig mot himlens blå segel. Grusvägen sträckte sig framför mig som ett hot eller löfte, dammig efter att nattens fukt dunstat. Längre bort på åkern låg en sönderriven ensilagebal med sina inälvor blottlagda för alla att se. Och hettan var som klistrad över träden."
Som något av Björn Ranelid, eller hur? Lite för mycket teknik för min smak, men det är också enda invändningen. Detta är en grymt bra bok, författaren har en perfekt fingertoppskänsla för livet på landet, miltals från Astrids sörgårdsidyll. En del författare som skriver om landsbygden gör noggrann research, frågar fackfolk och gamla släktingar, läser på så gott de kan och tror de vet. Sanna behöver inte det, hon var där, hon minns allt och vet av erfarenhet, inte genom inlärning. Naturalistiska skildringar av koskitens konsistens, fingersättningen när man mjölkar ur en sjuk spene för hand, den dödfödda kalvens fosterhinna, kolukten som aldrig går ur och utanförskapet i skolan. Men även den barfota flickan som plockar blommor i vägrenen, kattungar, kalvar som suger på fingrarna, svalorna över hagens gräs i solnedgången. Och kärleken till Díana, den fysiska lusten och den omöjliga samvaron.
Och slitet, oron, otillräckligheten, den obefintliga förmågan till avkoppling och den omöjliga ekonomin. "Ibland lyckades vi åka iväg någon vecka. Semester i Sverige var det enda budgeten tillät. Men det syntes på pappa att det plågade honom. Det fanns tusen projekt som skrek hans namn hemma. Han var rädd att gödselsystemet skulle lägga av, som det ofta gjorde. Det blev en plåga att vara ledig, en förlorad vecka. Han vankade runt den hyrda stugan och man såg vad han tänkte på. Korna. Skörden."
En bok för oss som vet.
Och för de som vill veta.
| | Betyg 4 Arne | 2024-07-13 12:06 |
| Den lilla flyktingen | Erling Poulsen |  En kioskroman av Erling Poulsen och en jäkligt bra sådan.
En spionroman om människor på flykt från en östeuropeisk kommunistisk diktaturstat. Skumma agenter, kidnappningar och spänning följer karaktärerna. Den är oväntat gripande, välskriven och engagerande. Jag hade svårt att inte sträckläsa boken.
Den här kan jag varmt rekommendera!
Toppbetyg! | | Betyg 5 BlommigaBarbro | 2024-07-12 16:27 |
| Anna | Ole Blegel |  En Allers-roman av Ole Blegel, som jag läst ett flertal andra böcker av tidigare som alla har varit bra.
Och den här var såväl mysig som småspännande. Lite av herrgårdsroman.
Den är välskriven och mycket engagerande. Jag läser lätt ut den på några timmar.
Den här kan jag absolut rekommendera!
Slutbetyg, en stark 4:a! | | Betyg 4 BlommigaBarbro | 2024-07-11 20:48 |
| Mitt liv på travbanan | Henrik Ingvarsson | | Boken handlar om travtränaren Stefan Hultman.Hur han vart en av Sveriges största travtränare och när han stog på toppen av sin karriär drabbades av en allvarlig sjukdom.En toppen bok att läsa. | | Betyg 5 anette.lenander | 2024-07-10 18:54 |
| Samhällets olycksbarn | Victor Hugo | Samhällets Olycksbarn av Victor Hugo är en av världslitteraturens främsta romaner. I boken protesterar författaren mot ett samhälle där man tillåter förtryck av människor som hamnat på livets skuggsida. Genom Samhällets Olycksbarn vill han få fram sin åsikt om denna behandling av de svaga personerna.
Bokens huvudperson är Jean Valjean en fördetta galärslav. Efter flera misslyckade rymningsförsök, som förlänger hans strafftid, blir han efter nitton långa år i kedjor äntligen fri. Men friheten visar sig snart vara skenbar, för väl ute möter Valjean ett nytt slags fångenskap. Det spelar ingen roll att han avtjänat sitt straff; i samhället är han för alltid stämplad som brottsling och behandlas därefter. En vändpunkt i Jean Valjeans liv blir då han möter biskop Myriel som genom en alltigenom god handling får den förbittrade gamle galärslaven att omvärdera allt. Han förkastar sina tidigare synder, kallar sig herr Madeleine och svär att alltid göra gott. Han blir borgmästare i den lilla staden Montreuil-sur-Mer och tar sig an den prostituerade Fantine och hennes dotter Cosette.
Boken är mycket gripande och drar med läsaren i handlingen.
| | Betyg 4 Tintin | 2024-07-07 15:53 |
| Djurskötarna Kaniner och kusiner | Emelie Andrén |  En trevlig berättelse för alla oss som gillar kaniner. Minna hälsar på hos sin kusin Sanna som är djurskötare. Tillsammans med några andra barn får hon lära sig ta hand om djur. Bland annat kaniner. Men vad händer när plötsligt kaninen Doris rymmer? | | Betyg 4 LillaPeggy | 2024-07-06 21:12 |
| Fallen från skyarna | Elvy Ahlbeck |  Tyvärr en riktig soppa!
Någon form av blandning av vanlig pusseldeckare och banditroman med tjuvar och religiösa sektmedlemmar som är ute efter en väska med ritningar som den nyexaminerade läraren Patrik av misstag fått med sig. Sedan blandas en nazigrupp med i handlingen. 96% av karaktärerna är män. Trots att det är en kvinnlig författare så är den väldigt gubbigt skriven.
Trots att jag gillar gamla svenska deckare så har jag aldrig fastnat för Elvy Ahlbecks deckare trots att de alla är mycket välskrivna.
Ingenting som jag kan rekommendera!
Slutbetyg, en 2:a! | | Betyg 2 BlommigaBarbro | 2024-07-05 13:34 |
| Hur mår fröken Furukura? | Sayaka Murata |  Redan som barn var Keiko Furukura annorlunda, nu är hon 36, har aldrig haft en pojkvän och har jobbat i samma lilla närbutik i 18 år. Omgivningen oroar sig, förstår henne inte och försöker påverka henne att förändra sitt liv. Keiko i sin tur förstår inte dem, hon trivs ju som det är. Men när hon träffar den knepige Shiraha ser hon chansen att få tyst på kraven från andra. Det går väl sådär...
En rolig, knasig men ändå tänkvärd liten berättelse om en kvinna som är förälskad i en närbutik, såna ser man inte varje dag!, Mycket japansk, mycket udda och mycket välskriven. Keiko har helt klart en och annan diagnos men är oemotståndligt charmig och annorlunda. Sensmoralen är väl att vi alla är olika och man ska inte döma utifrån samhällets normer. Alltså inget unikt alls, däremot är sätter det skildras på uppiggande och kul.
Rekommenderas!
| | Betyg 4 Arne | 2024-07-04 11:47 |
| Livet vinkar (som en Kurt) | Katarina Danielsson |  Den drygt femtioåriga August är rädd för åskan. Han är också rädd för att hustrun sedan trettio år, Sara kan ha träffat en ny man. För varför har hon annars låtit få slingor i håret och dessutom har hon gått och köpt sig en glittrig topp!!! Det måste vara en annan, troligtvis smidigare man som fått Sara på kroken- själv har August fått sig en ganska så omfångsrik kroppshydda på äldre dar.
Sara är också rädd. För cancer och kontakten med läkaren fungerar inget vidare. Deras två vuxna döttrar Ulrika och Kristina har också sina problem. Ulrika är utmattad som mor till två små tvillingpojkar och lillasyster Kristina har kärlekstrassel.
I en annan del av staden- eller kanske precis i närheten? bor nioåriga Kurt tillsammans med sin mamma. Han har fått sitt namn efter den knarkande rocksångaren Cobain. Kurts egna pappa är turnerande rocksångare i London-men inte särskilt framgångsrik. Det enda fadern tycks ha gemensamt med Cobain är droger. Kurts mamma är deprimerad och hon kedjeröker. Kurt är ovanligt kort för sin ålder- kanske beror det på mammans nikotinbegär under graviditeten? Men Kurt är djupt fäst vid sin mamma och hon till honom. Trots att en ny kärlek till modern- en viss Morgan nu har gjort sin entré i deras tidigare trygga gemensamma bubbla. Kurt hoppas att modern kommer slänga ut Morgan efter några månader så som hon har gjort tidigare med män som försökt komma emellan dem. Morgan har sin mormor i närheten, Svea. Hon har ett på gränsen till neurotiskt beroende när det kommer till korsord. Kurts morfar är död. Han hade ovanligt stora fötter och under en vandring tillsammans med mormor i Norrland ramlade morfar utför ett stup och dog. Troligtvis snubblade han på sina egna stora fötter. Trots att Kurt aldrig träffat honom för han konversationer med morfadern. För Kurt har inga nära vänner. Lillgammal som han alltid varit.
Men en dag kommer en överviktig pojke, Mattias till Kurts klass och de blir snart goda vänner och snart även en flicka, Elin-Josefin som får lille Kurt att blomma upp. Men Elin-Josefin har sina egna problem att tampas med...
Livet rullar på. Kommer August och Sara någonsin få träffa Kurt och hans mamma? Hör de alls samman?
På måfå plockade jag ut den här gamla boken från bokhyllan och började slöläsa i den en aning. Den har troligtvis stått oläst i tjugo år. Innan jag visste ordet av det så var jag helt fängslad av den här ovanliga romanen vars genre jag skulle vilja kalla för vuxensaga. Den är välskriven och underhållande. Med vänliga karaktärer som det är lätt att festa sig vid. Här finns en lekfullhet i texten som är ovanlig, men riktigt underhållande. Vid en tidpunkt blir en av Ulrikas söner påkörd och det ser riktigt illa ut- men så kommer någon in i texten- författaren själv?, en ängel som sitter på ett moln och tittar ner på Kurt och Mattias när de leker och funderar huruvida den ska spela pojkarna ett spratt? Eller är det Gud själv som är med på ett hörn på slutet och säger: "att det här går inte, det här måste vi ändra på."
Den har ingen direkt röd tråd, något jag för det mesta vill ha i böcker- men här gör det ingenting. Och Kurt som karaktär är beskriven så "sött" att jag inte annat kan än att dra på munnen under de många episoderna med honom.
Jag blir riktigt imponerad av den här boken. Katarina Danielsson född: 1975 , har vad jag förstår enbart skrivit två böcker. Den här samt: "En himmel för Elliott (2005)", som jag nu blir riktigt nyfiken på att få läsa!
Det här är vad äkta feelgood alltid borde vara och jag kan riktigt varmt rekommendera den!💖 | | Betyg 5 BlommigaBarbro | 2024-07-04 11:20 |
| Syskonfejden | Moa Herngren |  Tre syskon, Ulrika, Andrea och Rasmus, växer upp i samma familj. Men deras upplevelser av barndomen är helt olika och gör att deras olikheter förstärks i vuxen ålder. När pappan plötsligt dör kommer de underliggande spänningarna upp till ytan redan i samband med begravningen och det blir inte bättre när bristande föräldraskap och favorisering ska kompenseras genom ett rättvist arv. Vad hände egentligen under barndomen, varför har vissa saker hemlighållits och måsta man vara vän med sina syskon? Och hur påverkas nästa generation av släktkonflikten...?
Efter succén med Svärmodern och Skilsmässa tar Moa Herngren sig an syskonkonflikter. Upplägget är detsamma, läsaren får ta del av alla tre syskonens berättelser och sympatierna förflyttas i takt med att de får ge sin egen syn på saken. Det gör författaren som vanligt bra, det är både trovärdigt och sorgligt att se hur de gör allt för att missförstå och tolka allt till det värsta. Hög igenkänning för vissa tror jag... Ändå tycker jag inte att boken är riktigt i klass med de tidigare nämnda. Kanske för att jag ser ämnet som mindre intressant, kanske för att jag tycker att hon tar ställning på ett sätt som jag inte såg i de andra böckerna.
Som läsare får man snabbt en bild av syskonens personligheter. Ulrika är slarvan som festar i ungdomen, strular med olika män, blir ensamstående mamma och får aldrig pengarna att räcka till. Andrea är den duktiga flickan, hög utbildning, karriär, man och barn, stort kontrollbehov och har klart för sig hur både hon och omgivningen bör leva - och tvekar inte att tala om det! Rasmus i sin tur är den konflikträdde lillebrodern, alltid i skuggan av systrarna och sitter helst hemma framför datorn. Tydligt för läsaren men lite segt och förutsägbart, i synnerhet avsnittet om Andrea kunde kortats ner lite. Jag stör mig på några dramatiska och osannolika detaljer, men det går jag inte in på här. Och som sagt, jag upplever att författaren ser Andrea som Boven och lägger större skuld - och större ansvar - på henne. Men jag kan ha fel, det kan bero på att jag har svårt för personer som Ulrika och att det färgar min bild. Vad tycker ni andra?
Helhetsomdömet blir - bra, varken mer eller mindre
| | Betyg 4 Arne | 2024-07-04 10:38 |
| Äventyret i tomatdjungeln | Emmy Abrahamson |  Desta har råkat slå sönder ett fönster. Hon gömmer sig i sin pappas växthus. Där krymper hon plötsligt. Hon träffar Til som nu blivit en fullt utvecklad groda. För att inte bli fast i växthuset måste hon klättra längs tomatplantorna. Uppe i taket råkat finnas en öppen glugg som hon kan ta sig igenom. För mig som läst den förra boken om Desta och Til känner jag igen en hel del. Bland annat att hon måste lösa olika gåtor för att ta sig vidare. Spännande berättelse och lite otäck emellanåt. | | Betyg 3 LillaPeggy | 2024-07-03 12:18 |
| Saknad | Marie-Louise Fischer | Det var längesedan jag nu läste någon Allers-roman, men jag plockar ibland fram dem när jag vill läsa något lättsamt.
Jag har läst en annan bok av tyska Marie-Louise Fischer "Skuggan under vingarna" som jag minns som den perfekta lilla mysrysaren.
Den här var också helt okej, lättläst och småmysig. Men det blev lite banalt när Fischer blandar in vit slavhandel i berättelsen och hon gör det på ett sätt som gör det nästan skrattretande banalt istället för gripande.
Men helt okej ströläsning!
Slutbetyg, en medel 3:a! | | Betyg 3 BlommigaBarbro | 2024-06-30 15:12 |
Fler nya böcker: 100 senaste inlagda böckerna
På vår länksida finns det länkar till andra intressanta boksidor.
Har du synpunkter eller frågor,
Skriv gärna i forumet eller
kontakta oss via kontaktformuläret.
|
casino är ett återkommande tema inom populärkulturen
Mest recenserade år:
2020
2019
2018
2017
2016
2015
|
