|
Nya recensioner sen senaste besök
| Gruppen | Sigge Eklund |  Hanna åker (flyr?) till Madrid för att arbeta som praktikant på Pradomuséet. Hon blir förälskad i staden men känner sig ensam. En dag ser hon en grupp svenskar, två män och en kvinna, och fascineras av deras självklarhet och utstrålning. Hon nästlar sig in i deras förtrollade krets och njuter av den bekräftelse hon får, men fastnar snart i en härva av lögner och dubbelspel. För att få bli kvar i gruppen kliver hon över alla gränser, men upptäcker också att de andra inte är de hon trott. När gruppen hotar att splittras tar hon på sig rollen som den som ska ställa allt tillrätta, kosta vad det kosta vill...
En lättläst och välskriven psykologisk thriller om några överklassiga ungdomar och Hannas begär att komma in i den kretsen. Svagheten med genren rent allmänt är att den liksom följer vissa förutsägbara spår, börjar som en vanlig relationsroman där allt går hyfsat, men allt eftersom smyger sig markörer in för att visa att det inte står rätt till. Så dyker tecken på psykisk störning upp, ibland lite övernaturliga vibbar, obehagliga saker händer och till slut ställs allt på sin spets. En manual som funkar och som antagligen aldrig blir omodern. Händelseförloppet är måttligt trovärdigt men det är inte poängen. Den spanske konstnären Goya och hans verk spelar en icke obetydlig roll i sammanhanget och lite allmänbildning är aldrig fel.
Om jag fått boken i min hand utan att veta något om författaren hade jag trott att den var skriven av en kvinna. Här är mycket smink, kläder, vikt, Hanna speglar sig i den vackra Leah och känner sig otillräcklig, små detaljer i miljö, mat och vin som känns kvinnliga. Antingen har Eklund väldigt bra koll eller haft god hjälp av kvinnliga vänner.
Men det var en utvikning och ingen kritik, det psykologiska spelet och dynamiken inom den dekadenta gruppen är väl skildrat. Alla har sina lik i garderoben, bristen på bakgrund hos de olika karaktärerna kan upplevas som störande, men inte av mig. De är här och nu, de små detaljer som dyker upp förklarar tillräckligt.
En läsvärd bladvändare men inget omvälvande.
| | Betyg 3 Arne | 2025-04-21 16:48 |
| En stund är vi vackra på jorden | Ocean Vuong | 
Pojken som kallas Little Dog växer upp med sin mamma och mormor i Hartford, USA, dit de tvingades fly i efterdyningarna av Vietnamkriget. I ett brev till modern, som inte är läskunnig, berättar sonen för att försöka förstå sig själv och sin plats i världen. Han minns inte kriget men vet allt om våld och om att vara annorlunda och få betala priset för det. USA är inte i krig men varje natt skjuts det i hans hemstad och drogmissbruket skördar hans vänners liv, precis som kriget skördade vänner i mormor Lans liv. Även om Little Dog klarade sig, fick gå på college och blev författare, minns han våldet han utsattes för som barn, klasskillnaderna, trauman, moderns slit, första kärleken och resan tillbaka för att begrava sin mormor i hemlandets jord...
En bok som får kritiker att jubla och som vanligt undrar jag varför, vad är det nu jag missat? För mig är det eländesporr, bara inlindat i ett skimrande och poetiskt språk. Allt går åt h-e, som i en western när krutröken lagt sig, och som ensam överlevande står Little Dog, mer beroende på tur än skicklighet. Författaren är skoningslös mot det amerikanska samhället, byggt på våld och opiodmissbruk, och som många kloka människor tycks han förutspått det som hänt i landet de senaste månaderna.
Det som etsar sig fast är enskilda scener, som när mamman köper den första cykeln åt sin son. Den råkar bli rosa och det tål inte pojkarna i kvarteret. De tar cykeln och skrapar bort färgen, mamman tvingas måla den blå istället. En av de pojkarna kunde varit fähunden till vicepresident, Jack Vance, åldern stämmer...
I en annan scen man helst vill glömma är en apa inblandad, något av det vidrigaste jag läst vad gäller djurplågeri.
Ett citat: "I Hartford hälsar man inte med "hej" eller "hur är det" utan med "nåt bra?" För det var underförstått att man genast slås ner, att allt var skit. Som när fruar och flickvänner köar på C-Town med blåtiror och spruckna läppar, som besvarar ens blick med höjda hakor som för att säga "sköt du ditt". Så att fråga "nåt bra?" är att genast gå till glädjen."
Alltså en bok som berör men gör det den automatiskt bra? Det är upp till var och en att bedöma...
| | Betyg 2 Arne | 2025-04-19 12:30 |
| En divas död | Ngaio Marsh |  Ngaio Marsh är en av Nya Zeelands största författare - detta är en av hennes näst sista bok, hon dog 1982. En deckarförfattare i Agatha Christie-stil.
Det är skickligt och drivet skrivet, lättläst underhållning där miljön är bäst: Nya Zeeland och ett ensligt chateau där en operadiva bjudit in en massa folk, naturligtvis blir det så småningom storm och man blir avskuren.
Själva motivet och de misstänkta är en väldigt lätt historia, lite för lite ansträngning men snyggt maskerat. | | Betyg 2 frökentulpan | 2025-04-16 23:03 |
| Polly Grus i maskineriet | Mats Källblad |  Andra Polly-albumet, och man bör läsa dem i ordning - verkar komma ett till för det slutar med en cliffhanger.
Det är en rolig serie, Mats Källblad har humor och han lägger in en strippsektion på sidan 20-21 - väldigt innovativt och smart!
Annars är det en väldigt gripande och mörk bild av verkligheten - Polly är en jättefin huvudperson, stark men trasig.
Mycket bra sällan jag läser igenkännande bilder av landsbygden. | | Betyg 5 frökentulpan | 2025-04-15 22:56 |
| Bikupan | Sarah Crossan |  Ana och Connor är gifta, men inte med varann. Deras affär har hållit på i några år, en sårig men passionerad av-pårelation där Ana är beredd att lämna man och barn på direkten medan Connor slirar på kopplingen. Han känner större ansvar för familjen än för kärleken till Ana, vilket gör henne galen. Ändå klarar hon inte att bryta. Så händer det otänkbara, Connor dör i en olycka. Ana är lamslagen av sorg men har ingen att tala med, omgivningen vet ju inget. I sin förtvivlan ser hon ingen annan utväg än att närma sig den enda som delar hennes förlust, Connors änka Rebecca. Men var går gränsen mellan behov och besatthet...?
En annorlunda otrohetsroman, dessutom skriven på fri vers istället för vanlig text, vilket gör berättelsen lättläst och med mycket dialog. I gengäld hoppas det hit och dit i tiden så det gäller att hänga med. Det är Ana som berättar, en i mitt tycke obehaglig kvinna, falsk och gränslös trots sitt juristyrke. Hon missköter jobb och familj även innan älskaren dör, sen blir det bara värre. Maken Paul känns inte trovärdig, varför misstänker han inget då han får ta allt med barnen medan Ana håller sig undan och inte längre vill ha sex? Eller bryr han sig inte? Övriga karaktärer är schematiska där Rebecca förstås sticker ut.
Men det är Ana som gäller, hennes förtärande kärlek som kvarstår även andra sidan graven. En läsvärd bok som man inte glömmer i första taget.
| | Betyg 3 Arne | 2025-04-15 20:55 |
| Sonen | Philipp Meyer |  Fantastiskt bra bok, en bot Nord Amerikansk historia som jag blev helt uppslukad av. Beskrivningar är målande att jag ser allt framför mig. Älskar mest delen som handlar om Eli/ Tiehteti den lilla pojken som rövades bort av indianerna medan hans familj mördades brutalt. Han växer upp i deras stam och blir en av de, en stor krigare. Boken är jätte spännande. | | Betyg 5 bonadea | 2025-04-15 06:02 |
| Jag ska egentligen inte jobba här | Sara Beischer |  JAG SKA EGENTLIGEN INTE JOBBA HÄR Sara Beischer 2012
Detta var en trevlig överraskning av en författare jag inte hört talas om förut, det här är hennes debutroman. Jag säger bara, vilken start, det märks att hon vet hur det är att jobba inom äldreomsorgen. Rutinerna och beskrivningarna av de olika människor hon möter i jobbet känns så träffsäkra, också om fördomar och när de kommer på fall.
Egentligen har huvudpersonen Moa inte tänkt jobba inom vården, hon bara hamnar där i väntan på att komma in på teaterhögskolan. Så hon är inte beredd på vad som möter henne på Liljeholmens äldreboende. Sakta växer hon in i uppgiften, men teaterdrömmarna lämnar hon inte.
Dialogerna flyter på så naturligt, likaså de tankar som bara finns där i hennes huvud, sådant man bara går och tänker på utan att tänka. Att följa Moas känslor i det nya, i jobbet hennes försök att acklimatisera sig i storstaden, kanske hitta någon vän. Mycket bra av en debutant, finns nu också en fristående fortsättning, så den känns då väldigt lockande att läsa. | | Betyg 3 mammene | 2025-04-14 16:34 |
| Kungen av Nostratien | Tony Samuelsson |  Den halvlyckade författaren John Forsman har beslutat sig för att lägga ner skrivandet då han får ett oväntat erbjudande från sitt förlag. De har fått in ett manus från sin bästsäljande författare, Göran Frid. Men det är något konstigt med manuset, det fattas vissa delar och berättelsen är oläsbar. Inte kan man fråga författaren heller då Frid drabbats av en stroke och är okontaktbar. Nu vill man att John ska fylla i luckorna och slutföra manuskriptet, allt i största hemlighet och med bra betalt. Han accepterar men under resans gång blir har allt mer besatt av luckorna, vad har hänt och är det kanske avsiktligt? Han gör sina efterforskningar, ett band med mystiska ljud dyker upp och kan några slarvigt nedtecknade meningar av Frid på ett kvitto lösa gåtan?
Fjolårets Augustprisvinnare Tony Samuelsson var helt okänd för mig fram tills dess, trots en lång och omfattande produktion. Romanen är en lågmäld filosofisk thriller om författarskap, språk och vänskap, välskriven och lättläst. Parallellt med Johns arbete med manuskriptet, kontakten med förlaget och kärleken till flickvännen Tilda får vi tillbakablickar på Johns barndom och kontakten med den kände Ivar Lo-Johansson, god vän till hans mamma. Ett grepp som enligt min mening mest känns som utfyllnad, men som säkert uppskattas av andra. En annan sak som stör mig är Johns syn på författare, det enda som räknas är proletärförfattare, såna som Ivar Lo och han själv. Inte ens arbetarförfattare duger, proletärt ska det vara! Och då en författare gör sin huvudkaraktär till författare får han skylla sig själv. För då drar alla läsare den logiska slutsatsen att här finns åtskilliga autofiktiva drag, och att synen på vilken typ av författare som godkänns är Samuelssons egen. En självgod och poserade syn som jag inte uppskattar.
Bra är däremot enkelheten i hans sätt att skriva, John känns trovärdig och även om han har känslan att manuskriptet döljer något större dras han inte med i spekulationer och överdrifter. Berättelsen flyter på bra, vi slipper konstlade dramaturgiska grepp och alla reagerar lugnt och logiskt. Ett bärande tema är språk, hur har det utvecklats och finns det ett "urspråk" som alla människor bär latent inom sig?
En helt okej vinnare, väl värd att läsa och med ett ovanligt upplägg. Måste erkänna att berättelsen inte griper tag i mig men kan inte heller peka på några direkta svagheter förutom det jag nämnt. Och jag läser gärna något mer av författaren!
| | Betyg 3 Arne | 2025-04-12 15:22 |
| Vägen till frihet | Michael Connelly |  En riktigt bra deckare om Mickey Haller. Det är bra driv i berättelsen som till stor del utspelar sig i rättsalarna. Även om intrigen kan verka litet trist så lyckas Connelly skapa en medryckande och spännande historia med ett överraskande slut. Det här är säker underhållning för alla Connelly-fans. | | Betyg 4 hencka | 2025-04-10 13:33 |
| Rövardotter | Jackie Ferm |  Jag har läst flera böcker om taskig uppväxt, Jackie Ferms bok påminde så klart om en av dessa böcker eftersom dessa böcker påminner om varandra men så klart påverkar det mycket att Jackie är dotter till Lars Svartebrant som är känd i media som Sveriges farligaste man . I alla dessa uppväxt skildringar brukar föräldrar vara anonyma, även om deras handlingar beskrivs detaljerat har man inget ansikte på den i bästa fall ett suddig foto. I Rövardotter är pappan ökänd i hela Sverige, vi kan hitta gamla Youtube klipp på både Lars och hans fru Jackies mamma. Boken innehåller även brev skrivna av Svartebrant, faderliga råd till till sin dotter skrivna från olika anstalt och skickade till olika hvb hem som Jackie placerades på.
Det är en jätte bra bok, ärlig och hjärtskärande. Främst blev jag berörd av Jackie beskrivning av sin mamma som blev krossad av Svartebrand och hans livstil. Jag beundrar att Jackie överlevde sin uppväxt, hennes bok visar på så många brister i det svenska socialtjänstvården som har förstört så många unga liv genom att barn placeras på fruktansvärda hem där de bryts ner utan att staten tar något ansvar för det.
Rekommenderar att läsa | | Betyg 4 bonadea | 2025-04-08 06:28 |
| Krönika om ett förebådat dödsfall | Gabriel García Márquez |  KRÖNIKA OM ETT FÖREBÅDAT DÖDSFALL Gabriel García Márquez i översättning av Peter Landelius 1981
1982 tilldelades den colombianska författaren nobelpriset i litteratur med motiveringen, “för hans romaner och noveller där det fantastiska och det realistiska förenas i en rikt och sammansatt diktvärld, som speglar en kontinents liv och konflikter”.
Här kommer några av mina personliga funderingar om handlingen. Först och främst är titeln ett mycket smart drag att dra till sig uppmärksamhet.
Redan från början vet man att Santiago Nasar ska möta döden innan dagen är slut. Alla verkar veta det utom offret själv.
Tycker att ”Krönika om ett förebådat dödsfall ”är en fängslande men också förvirrande läsupplevelse, det målas upp en bild om ett förebådat dödsfall, men hela bilden får man först i slutet. Eller får man verkligen det, jag kände ändå tvivel. Det delas ut spår och vittnesmål, många röster kommer till tals och jag hade lite svårt att hålla reda på namnen på de olika personerna.
Handlingen, som kretsar kring Santiago Nasars oundvikliga död, väcker frågor, hur kunde hela samhället veta om vad som skulle hända utom offret. Jag kände stor osäkerhet om Nasar verkligen var den skyldige, skyddade Angela någon annan, och varför skyllde hon då speciellt på honom. Det kanske är just det som gör boken så tankeväckande.
Kanske det är många fler än själva utförarna av mordet som är medskyldiga, Angela och till slut då hela byn. En sorglig berättelse.
| | Betyg 3 mammene | 2025-04-06 08:37 |
| Ondskans tid | Dick Harrison |  Dick Harrisons bok ”Ondskans tid” är en bra och intressant bok. I boken ger han läsaren en utförlig historisk bakgrund till häxans roll i samhället och i kulturen, från grottmålningar föreställande magiker, via Mosebokens uppmaning om att ”en trollkvinna ska du inte låta leva” till dagens populärkulturella häxa.
Han pekar sedan ut vilka mekanismer och förändringar som tar sin början under medeltiden för att så småningom stråla samman och antända de europeiska häxbålen. Det gäller hur kyrkan ser på magi och trolldom, hur folktro kolliderar med kyrkans värderingar, hur lagstiftningen förändras och hur lokala makthavarnas inflytande ökar.
I boken ”Ondskans tid” får vi möta många typiska fallstudier. Som den 11-åriga Gertrud Svensdotter i Älvdalen vars berättelser om djävulen blir upptakten till de första större häxprocesserna i Sverige runt 1668. Eller Anne Pedersdatter Kasteføll som redan 1624 ställdes inför rätta i Lund för trolldom, men som först klarade sig med landsförvisning som straff. Oklokt lämnade hon inte landet utan flyttade i stället till Ystad, där hon snart upptäcktes och en ny trolldomsprocess inleddes, vilket denna gång ledde till att hon avrättades.
”Ondskans tid” ger också läsaren en detaljerad inblick i tidens föreställningsvärld om häxornas illdåd från sexorgier på Blåkulla till barnamord. Berättelser som ofta mejslats fram och fått sin form under fruktansvärda tortyrformer.
| | Betyg 4 Tintin | 2025-04-05 17:23 |
| Efterbörd | Rachel Cusk |  Faye och hennes man har separerat, på hans initiativ. Det var ingen vänskaplig uppgörelse utan resultatet blir en sårig vårdnadstvist där de två flickorna får sitta emellan. Som den ena dottern säger "Jag har två hem. Jag har inget hem." Läsaren får följa Faye som ensam mamma där hon gör vad hon kan för döttrarna samtidigt som hon sörjer skilsmässan. Hon går till tandläkaren, ger döttrarna mat, tar dem utflykter och tar del i dotterns kompisbekymmer. En knivskarp och klinisk skildring av vardagen som nyskild, ett tillstånd hon inte ser något positivt i. Istället ser hon avundsjukt på de par som håller ihop, samtidigt som hon grubblar på maktförhållandet mellan parterna i ett äktenskap.
Boken är självbiografisk och är en föregångare till Cusks trilogi där huvudpersonen Faye försöker återskapa sitt liv efter skilsmässan. Eftersom det är min första bok av henne tyckte jag det var bäst att börja med Efterbörd då det enda övriga som fanns inne på bibblan var trilogin. Utan tvekan är Cusk en mycket skicklig författare rent tekniskt och språkligt. Tyvärr lyfter det inte för mig och det stör mig. Jag känner mig lite dum som inte förstår hennes storhet och missar antagligen något bra. Men jag ska ge henne en ny chans.
Något jag saknar i boken är orsaken till att de separerade. Maken skyller på Faye men läsaren får aldrig veta varför, eller hur skilsmässan och tiden efter blev så infekterad. Tanken infinner sig att hon varit otrogen, men de få män som dyker upp verkar mest vara vänner. För att riktigt betona det skarpa läget drar hon paralleller till det grekiska dramat mellan Agamemnon och hans fru Klytaimestra. Men jag ser inte likheten, när någon som Agamemnon först offrar sin dotter, tillika hustruns favorit, och sedan lämnar alla för att kriga i Troja under tio år är det inte alls konstigt att frun inte gör vågen vid hans återkomst...
| | Betyg 3 Arne | 2025-04-05 13:38 |
| Fallet Fanny Wallner | David Nessle |  Mmmm, det här är bra.
Fjärde boken om Einar Nyman - fast den utspelar sig före de andra tre. Året är 1904, men mordet i fokus är då redan gammalt. Artisten Fanny Wallner hade avlidit av en olycka mitt på scen under en varieté.
Jag tycker de här böckerna borde få mer uppmärksamhet - den här är rolig, väldigt rolig - stilsäker och dessutom har den en sinnrikt konstruerad gåta. Väldigt bra - humor och spänning i mycket skön förening.
Snyggt med de verkliga personerna som är inbakade i handlingen. | | Betyg 5 frökentulpan | 2025-04-03 22:57 |
| Stacken | Annika Norlin |  Emilie blir utbränd, åker norrut till sin farmors hemtrakter där hon flyr ut i skogen och bosätter sig i ett tält. Så får hon syn på en grupp människor, tre män, tre kvinnor och en tonårspojke. Hon förstår genast att de har någon form av kollektiv, de lever nära naturen, dansar och sjunger ordlöst och ägnar sig åt någon form av riter. Hon närmar sig försiktigt, blir först vän med pojken och senare med hela gruppen som hon ansluter sig till. Men hennes ankomst rubbar balansen och efter några mindre väl valda ord blossar en underliggande konflikt upp. Emelie blir förtvivlad och ber om ursäkt då hon ser gruppen och dess dyrkan av naturen som ett föredöme i en galen värld. Men det räcker inte att vara god mot naturen om man inte också är god mot människor...
I tillbakablickar får läsaren följa varje sektmedlems historia och hur ett antal sinsemellan olika personer hamnar i den grupp de själva kallar Stacken. De är alla mer eller mindre kantstötta men finner en gemenskap som de inte haft i samhället. Kvinnorna söker sig bort från den moderna världen, männen följer med. Författaren målar skickligt upp en bild av en grupp människor som vågar kliva av ekorrhjulet och väljer att leva gammaldags i samklang med naturen. Men allt eftersom berättelsen fortskrider krackelerar bilden, alla vuxna är mer eller mindre kriminella och kollektivet framstår allt mer som den sekt den är, med en karismatisk ledare som styr de andra med järnhanden dold under sammetshandsken.
Först var jag lite besviken, berättelsen kändes seg och naiv och jag befarade naturflum av värsta slag. Men det tog sig snabbt och utvecklades istället till en berättelse om ensamhet, sökande, kärlekslängtan och vådan av att följa ledare. Jag citerar gruppens ledare "Jag lärde mig att människor vill bli ledda. Att man gör dem en tjänst om man leder. Det är många som inte tar sig någonvart annars. Och jag började känna, jag har fått den här gåvan, att tala så att människor vill lyssna".
I mitt tycke bokens nyckelmeningar! Detta ser vi varje dag, människor låter sig ledas utan att reflektera över ledarens förakt för dem eller om denne är värd att följa. Man fogar sig, det är enklast. Att andra drabbas, får betala för någons maktbegär, det blundar man för.
Boken är kanske inte riktigt i klass med Norlins novellsamling Jag ser allt du gör, men mycket läsvärd och viktig. Den visar på att sekterism alltid är av ondo, hur goda intentionerna än är. Här finns också medkänsla och värme med alla personer, ingen är svartvit. Att själva historien är djupt osannolik kan man bortse från, det är inte så enkelt att dra sig undan världen när man väl är inne i systemet. Det är skillnad för papperslösa flyktingar som redan gått under radarn. Boken handlar som sagt om relationer, inte juridik. Däremot tycker jag att slutet är lite rumphugget och tillrättalagt. Men som helhet värd allt beröm den fått!
| | Betyg 4 Arne | 2025-03-30 19:55 |
| Syndare i Prag | Jirí Marek |  En samling deckarnoveller, alla kopplade till Prag. De går att läsa, Prag är ju en underbar stad och några noveller är ganska okej- men på det stora hela gav inte dessa tjeckiska noveller mig något överhuvudtaget. | | Betyg 2 BlommigaBarbro | 2025-03-28 23:12 |
| En drottnings löfte | C.W Gortner |  Jag älskar historiska romaner och ännu mer om historien handlar om starka kvinnor.
Det är fantastisk att historia kan vara lika spännande än fiction. Vi får följa Isabella av Kastiliens liv från att hon var en liten flicka innan hon ens anlände till hovet. Jag tyckte om henne från första stund, en ung flicka som från början utnyttjas först av hennes mor och sedan av andra ämäktiga män som inte vill annat än att komma till makten genom henne. .Men Isabella är smart och hon lär sig fort.
En bok som direkt fångade mig, spännande handling och samtidigt lärorika
Vill ni ha mer recensioner gå in på thebonadea.home.blog | | Betyg 4 bonadea | 2025-03-27 06:04 |
| Tur med retur | Margareta Mörck |  Astrid Andersson, 65, är en relativt okänd författare, vars hjärnspöken vägrar lämna henne. Hon tänker ideligen på människor från sitt förflutna som på ett eller annat sätt gjort henne illa. Och kanske att hon ska straffa dem?
Hon befinner sig på färjan mellan Karlskrona-Gdynia. Hon letar efter sin nyfunna? vän, Gun eller Gun S. som Astrid kallar henne för. Dem hade träffats av en slump? under gårdagskvällen och ätit middag tillsammans. Men nu kan inte Astrid hitta Gun, och personalen på Polenfärjan kan inte heller finna henne. Kommissarien som blandas in, Stanislaw kan enbart beklaga att de inte lyckats finna Astrids väninna. Men är Astrid verkligen ledsen över att Gun S. mystiskt har försvunnit? Var det inte så att Gun fyrtio år tidigare "stal" den enda man som Astrid någonsin älskat. Men har Astrid gjort kvinnan något? Hon minns inte. Men tycks inte oroa sig allt för mycket över saken. Istället hoppar hon på ett tåg mot den tjeckiska gränsen.
Och tågresorna blir många och detaljerade och de tar henne genom ett flertal länder: Polen, Tjeckien, Österrike, Slovenien, Kroatien, Tyskland.
Tydligen finns andra personer från Astrids förflutna som av oklara anledningar hamnat i Centraleuropa. Barndomskamraten Kerstin som Astrid hjälpte med matematiken i skolan utan att få så mycket som ett tack. Den gamla kollegan Gunnar som drev Astrid in i väggen. Och Erik, en annan gammal kollega som våldtog Astrid och som kanske också är far till hennes dotter, Martina?
Inte att glömma, Marit- hennes yngre fisförnäma syster som la beslag på en stor del av det arv efter föräldrarna som borde ha tillkommit Astrid
Men på vilket sätt tänker Astrid hämnas på? Är hon farlig?
Senare, väl hemma i Sverige igen så börjar hon få alltfler samtal från Polen. Den polska kommissarien Stanislaw vill på nytt träffa henne. Har han några misstankar om henne eller finns det någon annan orsak till varför han alltmer ofta kontaktar henne?
Det här är den första boken som jag läser av Margareta Mörck och jag vet inte riktigt vad jag tycker om den. Som reseguide-bok är den mycket intressant, rent av förträfflig. Det känns verkligen som om jag som läsare åker med Astrid genom Centraleuropa och intrigen är ganska bra, tycker jag. Lite av vardagsthriller skulle man kunna kalla det för. Dock skulle här behövas en bättre redigering. Femtio sidor skulle lätt kunna kapas. Och intrigen med Stanislaw tyckte jag inte så särskilt bra om. Men på det stora hela tyckte jag att det här var en trivsam och välskriven roman som stack ut lite från mängden. Jag kan absolut tänka mig att läsa fler böcker av författaren! | | Betyg 3 BlommigaBarbro | 2025-03-25 21:10 |
| Livets ax | Sven Delblanc |  LIVETS AX Sven Delblanc1991 Albert Bonniers Förlag
”Livets ax” är en självbiografisk berättelse, som skrevs 1988 men publicerades först 1991 och tilldelades då Augustpriset. Delblanc tvekade först att ge ut den för den tycktes för honom alldeles för pinsam. Den skrevs av en åldrad bitter man som minns sin barndom med en despotisk far som barnet var så rädd för, men senare också en ännu större rädsla att bli som honom.
Barnets mor och systrar stod för det trygga och kärleksfulla, men även modern fick smaka på den tyranniske faderns humör, svårt för barnet att betrakta utan att våga ingripa. I andras ögon framstod fadern som charmig och humoristisk. Sven sökte en fadersgestalt och fann för en tid det i sina farbröder Rickard och Knut
Vad gör det med ett barn som hela tiden lever med en rädsla, som Sven skriver, ”att ständigt vänta på stryk är värre än att spöas.” Även efter döden ägde fadern makt över sonens liv.
Även om detta känns tungt att läsa, så finns också en klarsynthet över livet som framförs med ett starkt språk.
| | Betyg 3 mammene | 2025-03-25 08:14 |
| Rabies ... | Elisabet Kågerman |  Den låter ju riktigt lovande, men jag kommer ingenvart med den här boken. Jag kommer inte ens in i den i början. Men å andra sidan har jag haft svårt för alla andra böcker jag försökt mig på av Elisabet Kågerman.
Slutbetyg, en 2:a! | | Betyg 2 BlommigaBarbro | 2025-03-24 21:09 |
| ur Det finns ett hål i verkligheten | Marie Hermanson |  Hermanssons debuterade med den här novellsamlingen och hon har verkligen utvecklats massor i sitt författarskap- för den här novellsamlingen var så tråkig. Ett äkta sömnpiller. zzzzzz | | Betyg 1 BlommigaBarbro | 2025-03-24 20:52 |
| Vi dödar Stella | Marlen Haushofer |  Marlen Haushofer skrev in sig i litteraturhistorien med Väggen, en dystopisk och tidlös kultbok som fortfarande berör läsarna. Vi dödar Stella är en helt annan typ av bok, ett kammarspel på bara drygt 80 sidor, närmast en monolog om maktdynamik, passivitet och utnyttjande. Den kom ut 1958, långt innan Väggen, och översattes till svenska först 2021. Språket är kyligt och stramt, men det gör bara berättelsen mer suggestiv. Läsaren förstår genast att det kommer att gå illa, allt handlar om vägen dit och tiden efteråt.
Anna bor med sin man Richard och deras två barn. Som en tjänst åt en bekant låter hon dennes dotter Stella bli inneboende hos dem medan hon går en utbildning. Stella är en nedtryckt och osäker 19-åring som dock blommar upp med Annas hjälp. Dock gör detta att Stella väcker Richards intresse och Anna ser mellan fingarana när de inleder en relation. Allt slutar i katastrof och Anna anklagar sig själv, varför gjorde hon inget? Är den delaktig som bara passivt ser på?
| | Betyg 3 Arne | 2025-03-23 20:05 |
| Våra förlorade hjärtan | Celeste Ng |  12-åriga Noah "Bird" Gardner lever ensam med sin pappa i Cambridge, USA. För tre år sedan försvann hans mamma, pappa vill inte tala om varför, hon får inte nämnas alls och alla spår efter henne är utraderade. Men Bird förstår att det har något att göra med det som kallas Krisen, en orolig tid i USA med ekonomisk kollaps som ledde till våldsamheter. Då skapades stränga lagar för att styra upp situationen och förhindra nya oroligheter, det dekret som kallas PACT, Preserving American Culture and Traditions Act, som ska värna amerikansk kultur och stävja "oamerikanska tendenser". Birds mor hade skrivit en dikt som används av motståndare till PACT och därför försvann hon. Men en dag får Bird ett kryptiskt brev, inser att hans mamma försöker kontakta honom och han bestämmer sig för att försöka hitta henne...
En kuslig dystopi från ett framtida USA som förvandlats till en fascistisk diktatur. Den skrevs 2022 men är aktuellare än någonsin efter Trumps försök att sätta sig över lagen och begränsa yttrandefriheten. Tyngdpunkten ligger på hur samhället tar barn från föräldrar med "fel" ursprung, fel åsikter eller inställning, och placerar dem i fosterhem för att "skydda" dem från oamerikansk påverkan. Att föra bort barn har, enligt vad författaren skriver i efterordet, en lång amerikansk tradition som ett sätt att utöva politisk makt. I synnerhet mot minoriteter och i boken är det folk med asiatiskt ursprung eller utseende som i första hand drabbas, då man givit Kina skulden för Krisen. Att peka ut syndabockar och straffa dem är grundläggande i alla diktaturer. Precis som i USA idag gallras böcker ut och vissa åsikter får inte yppas, då straffas du godtyckligt. Samma tendenser finns i Sverige, men från motsatt håll. Här pekas böcker ut som anses rasistiska, trots att de skrevs i en helt annan tid och utan att på något sätt stödja rasism, de använder bara fel ord...
Våra förlorade hjärtan är en superviktig bok i skenet av vad som händer i världen idag. Tyvärr är den rent litterärt inte lika lysande. Visserligen är huvudkaraktärerna väl skildrade och mekanismerna som leder till förtryck av enskilda ännu bättre. Det otäckaste i boken är hur vanliga människor så lätt låter sig luras av myndigheternas propaganda, precis som alla de som lät sig luras av Trumpgängets retorik. Men berättelsen känns seg och man undrar hela tiden varför samhället är så fokuserat på barnen men låter vuxna motståndare kunna verka i skymundan i ett framtida kontrollsamhälle med dess resurser? Inte heller förstår man varför Krisen uppstod och fick så ödesdigra konsekvenser? Å andra sidan röstade dagens USA fram en sådan regering utan någon kris alls...
Men författarens fokus ligger på kärleken mellan mor och son och hur människor lydigt anpassar sig till auktoritära ledare. I det perspektivet är mina invändningar ganska fjuttiga.
| | Betyg 3 Arne | 2025-03-23 19:22 |
| Katten som räddade böcker | Sosuke Natsukawa |  En lättläst bok som tar märkliga vägar, det är en varm och inkännande bok - och expeditionerna är spännande. Ställer flera frågor om böcker och bokälskare. | | Betyg 4 frökentulpan | 2025-03-21 12:57 |
| Industriella revolutionen | Dick Harrison |  Dick Harrisons bok ”Industriella revolutionen” är en bra och välskriven bok.
Textilbranschen var den första branschen som mekaniserades och lade grunden till den industriella revolutionen. Utvecklingen började i England i slutet av 1700-talet. Industrialiseringen nådde Sverige under första hälften av 1800-talet.
I industrialismens andra fas, som inleddes på 1830-talet, började stater och stora företag att investera i kommunikationer, främst järnvägar. Industrialismen spreds då över Europa och i Nordamerika. Under det här skedet genomgick bland annat järn- och metallindustrin stora förändringar i form av nya och förbättrade processor.
Användningen av stenkol ökade. Ångmaskinen utvecklades och produktionen ökade.
Industrialiseringen medförde stora befolkningsförflyttningar från landsbygden till städerna vilket förändrade människors levnadsförhållanden. I början fanns inga lagar som reglerade arbetstider och arbetsvillkor i industrierna. Samtidigt fanns en stor tillgång på arbetskraft, eftersom allt fler flyttade in till städerna. Industriägarna kunde ställa nästan vilka krav som helst på arbetarna, vilket innebar långa arbetsdagar och låga löner. Råkade du ut för en olycka eller blev sjuk och inte kunde arbeta blev du snabbt utbytt mot ny arbetskraft.
| | Betyg 4 Tintin | 2025-03-21 11:20 |
| Ecstasy | Isabelle Bervenius | 
27-åriga Miranda pluggar beteendevetenskap och har en ljum relation med cykelfantasten och renlevnadsmannen Isak när hon blir kurskamrat med den spännande och charmiga norrlänningen Adrian. Miranda blir intresserad, men hon har ju Isak och Adrian har Stella. Bästisen Moa försöker stötta men hon är höggravid och på väg in i ett annat liv. Miranda försöker vara glad för hennes skull, men känner sig sviken och kvarlämnad. Ensamheten för henne allt närmare Adrian, men är han verkligen lika fantastisk som hon intalar sig...?
Ett lite annorlunda triangeldrama där det inte går varken som de inblandade eller läsaren föreställer sig. Miranda är däremot samma vilsna unga kvinna som vi ofta möter i samtida litteratur, slarvig med känslor, missköter studierna, lägenheten och sig själv, festar och tar droger. Badkaret är fullt av disk (var får hon allt porslin från) och hon vill inte ta hem någon av männen.
Som vanligt får jag inte ihop det, varför måste kärleksbekymmer leda till att hon inte sköter studierna? Är fester och droger någon slags "kvinnlig manbarhetsrit", man måste visa hur tuff man är? Trovärdigt skildrat är däremot den distans och saknad hon känner när vännen Moa är på väg in i villa vovve volvo-livet.
Jag inbillar mig att berättelsen passar bäst för yngre storstadskvinnor, samma målgrupp som författaren tillhör. Jag söker alltid efter samtida relationsromaner men ofta hamnar jag i böcker riktade till denna målgrupp, i synnerhet om de är skrivna av debutanter. Får väl trösta mig med att det snart är dags för Lena Anderssons nya!
| | Betyg 2 Arne | 2025-03-19 20:50 |
| 2666 | Roberto Bolaño |  Vilken bok! Det är svårt att ha åsikt om den, jag blir matt bara av att titta på den. Jag tycker om tegelstenar och i vanliga fall skrämmer inte 1000sidor mig men 2666 var maffig. Boken är bra och jag blev fort fast I den. Men den består av 5 böcker som är fristående med gemensamma nämnare, jag försökte under läsningens gång komma på vad mer har detta för betydelse.
Boken innehåller våldsamma beskrivningar som efter ett tag gjorde mig illamående. Ibland ville jag ge upp men då hade jag kommit så långt att det inte kändes bra.
Jag är stolt över att ha kämpat mig igenom, och det kanske inte låter så men jag tyckte boken var bra och många gånger kunde jag inte sluta läsa men känslan den lämnade var Aldri mer :)
| | Betyg 4 bonadea | 2025-03-14 06:38 |
| Fru Gregorius | Åsa Nilsonne |  Söderbergs klassiker Doktor Glas ger inte svenska författare någon ro. Nu är det Åsa Nilsonne som skrivit sin variant. Där står Helga i fokus, precis som i Bengt Ohlssons bok som också kom ut i fjol. Men den pastor Gregorius som hon är gift med är helt annorlunda än i övriga böcker, en omtänksam och genomgod man som aldrig säger ett ont ord om andra, som är uppskattad både som präst och medmänniska, skicklig dansör och populär hos kvinnor. Helga är lycklig i äktenskapet trots åldersskillnaden, det enda molnet på himlen är barn. Trots idoga försök blir hon inte gravid, ändå är hon är inte den som bara ställer upp pliktskyldigast. Helga rådfrågar sin faster som är barnmorska, ett moraliskt tvivelaktigt tips leder till först en lögn och sedan flera. Helga ger inte upp utan tar kontakt med Doktor Glas och sätter därmed igång en händelsekedja som slutligen leder till katastrof...
Till skillnad från Ohlssons bok är Nilsonnes tunn, bara drygt 100 sidor som ingalunda är tättskrivna. Den påminner om ett kammarspel, en enaktare där skådespelaren är ensam på scen. Helga agerar och berättar, den enda person som får lite dialog är hennes med den tidens mått mätt väldigt frigjorda faster. Helga får lära sig både sånt hon vill veta och sådant hon gärna varit utan, åskådningsmaterial är en uppochnervänd börs...
En annorlunda och tänkvärd berättelse där författaren vänder på begreppen. Helga är inget offer utan en egensinnig och moraliskt tvivelaktig person som sätter sina behov först, även om hon hävdar att det är för makens skull hon så gärna vill ha barn. Formen gör att berättelsen känns lite stel och det är svårt att engagera sig i personerna. Men som sagt, intressant, lättläst och annorlunda, något som måste läsas av den som vil hänga med i alla varianter av Söderbergs klassiker.
| | Betyg 3 Arne | 2025-03-13 22:16 |
| Klein | Axel Åhman |  Axel Åhman var ju med om att vinna Mello 2025 (som en av medlemmarna i KAJ). Här är hans bokdebut, en välskriven novellsamling med ett underbart urval historier (en om bastu - den var häftig, den osynliga hierarkin i en offentlig bastu).
Humor, men också mycket allvar - knivskarpa personskildringar, snyggt om att vara ungdom, och att vara vuxen (som inte an stå emot en bra deal!).
| | Betyg 4 frökentulpan | 2025-03-13 14:51 |
| Den sorgsne busschauffören från Alster | Håkan Nesser |  Inte någon av Nessers bästa. Blir lite för småputtrigt med paret Backman och Barbarotti i blickfånget hela tiden. | | Betyg 3 chrille112 | 2025-03-12 13:44 |
| Gruvligt mord | Ann Mari Falk |  En långt ifrån omallad deckare, snyggt skrivet med en ovanligt snärtigt språk och bra personporträtt.
Gruvligt i titeln syftar på ett gruvhål som är lätt att ramla i... Det är en snygg bild av skogen och grosshandlaradeln på ön.
Jag kan tänka mig att folk som vill ha lite mer mallade deckare knappt ser det här som en deckare, men är man ute efter lite mer ovanliga kriminalromaner spå är den här lysande. | | Betyg 4 frökentulpan | 2025-03-11 11:47 |
| Sanningsberget | Therese Bohman |  Kolmården 1989. 11-åriga Hanna bor med sin familj på en mindre ort nära Norrköping. På påskaftonsnatten cyklar hennes storebror Erik med några kompisar till Sanningsberget, en mytomspunnen plats som enligt sägnen användes i häxprocesserna på 1600-talet. Ryktena säger att personer försvunnit in i berget och blivit kvar där. Ingen vet vad som hände den natten, men Erik kommer aldrig hem igen.
Under åren som går försöker Hanna hantera saknaden efter sin bror. Hon söker stöd hos barndomsvännen Marcus och bägge lämnar de Norrköping. Livet för dem åt olika håll, han gör akademisk karriär medan Hanna kämpar för att etablera sig som konstnär. När hon äntligen lyckas blandas glädjen med skuldkänslor, varför fick hon leva medan Erik försvann? Och vad hände egentligen den där natten, kan ryktena vara sanna...?
Therese Bohman har skrivit ännu en stark bok, en vemodig berättelse om konst, skuld och sanning, om att var den som blev kvar. Inte i klass med mästerverket Andromeda, men mycket läsvärd och berörande. Den är indelad i tre avdelningar, Hanna som barn/ungdom, hennes återkomst till en klassåterträff som 25-åring och Hanna som vuxen, etablerad konstnär och mamma. Jag vill särskilt betona del två, den är kortast men starkast, en vidrig skildring av saknad, okänslighet, missriktad välvilja och förtvivlat hopp. De som vill ha dramatik kan söka sig någon annanstans, boken är en lågintensiv skildring av en familjs trauma, det värsta händer men måste ändå hanteras. Nyckelmening: "Så barnsliga, barnsliga tankar. Så barnsligt hoppet är".
Boken är skickligt skriven, språket är lysande, stilen är korrekt och exakt men ändå enkel, med lågmäld humor och känsla för detaljer. Det vanliga livet levs utan stora åthävor. I relationerna till män lämnas mycket osagt, där får läsaren fundera själv. Ovanligt men skickligt, ett grepp som känns igen från hennes tidigare böcker. Hon lägger ut lite villospår och många läsare förväntar sig kanske ett annorlunda slut, men jag anser att hon sätter det perfekt. Konsten har en central roll i boken, på samma sätt som litteraturen hade i Andromeda. Tidsmarkörerna är talrika och vi som satt och fipplade med en kassettbandspelare för att få med listlåtarna utan en massa onödigt mellansnack ler igenkännande.
Kan också nämna att jag såg Therese Bohman i ett författarsamtal på en lokal bokmässa i helgen. Tyvärr en besvikelse, hon är bättre på att skriva än tala. Ingen ögonkontakt med publiken, började meningarna tydligt men sluddrade till det på slutet och gjorde lyssnarna osäkra. Särskilt vi som är hörselskadade. Göran Greider talade också, efteråt, supertydlig! Skillnaden mellan proffs och amatörer...
Så om någon ska lyssna på henne, försök sitta långt fram!
| | Betyg 4 Arne | 2025-03-09 22:14 |
| Änkan | Sven Delblanc |  Första delen av boken är ju så bra och lovande, men sedan spårade berättelsen ut totalt. Jag är mycket besviken över slutresultatet då den ju kunde ha blivit så bra.
Svag 2:a! | | Betyg 2 BlommigaBarbro | 2025-03-07 17:49 |
| Ett liv att pruta på | Kjell E. Genberg |  Fjärde boken om X-gruppen, ett poliskollektiv i Hudiksvall - ja, även andra poliser är med. Brottslingar med, och Hudiksvalls kommun spelar en inte så liten roll.
Modern thriller, fast förankrat i tiden (böckerna kom ut 2022, men är skrivna några år tidigare) - jag tycker att historien med japanen faller lite utanför, även om den är spännande.
Historien som börjar med älgen är bra - välskriven polisthriller där varje person känns välporträtterad. Kul med Leninas porsche. Och loppmarknaden med alla osäljbara böcker. | | Betyg 4 frökentulpan | 2025-03-05 16:49 |
| Hårda bullar | Sparkle Hayter |  Av baksidestexten så förväntade jag mig något betydligt mer. Den är okej kanske- men jag kommer aldrig riktigt in i berättelsen och det är alldeles för många namn som slängs mot mig redan i början av boken och som jag har svårt att hålla reda på. Jag tror inte att jag fortsätter i serien om Robin Hudson. | | Betyg 2 BlommigaBarbro | 2025-03-03 21:12 |
| När jag mötte Charlie | Catherine Clark |  Ungdomsroman, som egentligen är helt okej- men aningen banal. Det känns mer som att den tilltänkta åldersgruppen är 10-12 istället för ungdomsgenren. | | Betyg 3 BlommigaBarbro | 2025-03-02 21:51 |
| slöa hästar | Mick Herron |  En spionhistoria inom MI5 i England, där icke längre önskvärda medarbetare blivit placerade i ett eget hus, Slough House, med meningslösa uppgifter. En kidnappning av en ung pojke förändrar dock spelreglerna och agenterna i Slough House hamnar i skottgluggen. En bra, tät historia med ironi och humor som antagligen rätt väl beskriver hur det är i verkligheten. | | Betyg 4 chrille112 | 2025-03-01 15:44 |
| Vegetarianen | Han Kang |  Yeong-hye är en tystlåten kvinna i ett traditionellt sydkoreanskt äktenskap. Efter en mardröm bestämmer hon sig för att bli vegetarian. Hennes man reagerar negativt men fogar sig. Istället klagar han för hustruns föräldrar och syskon. De tar hans parti, deras övertalningsförsök spårar ur och slutar i våld. Yeong-hye står fast men vad händer med den som ständigt måste föra en kamp mot omgivningen?
Vegetarianen är nobelpristagaren Han Kangs genombrottsroman. Inte så våldsam som jag fruktat, mer av ett psykologiskt drama om en kvinna som faller allt djupare ner psykisk ohälsa och saknar stöd både från omgivningen och läkarna. Berättelsen förs framåt av tre personer, hennes make, hennes svåger och hennes syster. Alla sviker de vegetarianen på olika sätt men blir själva påverkade.
En nackdel är att någre personer har väldigt likartade namn och är svåra att hålla isär. För övrigt har jag svårt att förstå hypen, för mig är det en bok om psykisk ohälsa, inget annat.
| | Betyg 2 Arne | 2025-02-26 21:36 |
| Vikingaliv | Dick Harrison |  Vikingaliv är en intressant, välskriven och genomarbetad bok.
Vikingatiden är en av de mest mytomspunna historiska epokerna i vår historia. Inte minst är det svårt att komma åt de enskilda individer som gömmer sig bakom vikingatåg, midvinterblot och skeppsgravar. I Vikingaliv görs ett försök att skapa en bild av vikingasamhällets individer. I vart och ett av bokens tio kapitel får vi möta en individ som representerar en grupp människor i vikingasamhället.
På ett lättillgängligt sätt vävs stora delar av vikingatidens historia in i de individbaserade skildringarna. Boken ger en översikt för den som på ett enkelt sätt vill orientera sig i vikingatiden.
| | Betyg 4 Tintin | 2025-02-25 20:04 |
| Såsom en signetring | Barbro Gummerus |  Jag tyckte "Härliga tider" av Barbro Gummerus var mycket underhållande, men den här ger mig ingenting. Den är välskriven och fin till och från i all sin lågmildhet, men ganska så tråkig egentligen. Jag har praktiskt taget redan glömt det mesta.
Slutbetyg, en stark 2:a! | | Betyg 2 BlommigaBarbro | 2025-02-25 17:46 |
| Sten i siden | Mikael Niemi |  Vid ett grävarbete på en myr utanför Pajala hittas mänskliga kvarlevor. De visar sig ha samband med den stora strejken i Pajala på 1930-talet, då arbetarna för första gången reste sig ur armod och förtryck och krävde sin rätt. Den fattiga torparen Eino och hans familj är hårt drabbade av svek och hårda tider, men kampen för rättvisa riskerar ändå att splittra familjen.
I vår tid får en kvinna i Uppsala en av sina återkommande syner. Hon söker sig norrut till sin fars hemtrakter för att förstå varför det sker. Men det är något som inte stämmer...
Niemi vill bjuda på en roman med extra allt, deckargåta, arbetarskildring, dokumentärroman, släktkrönika och magisk realism. Tyngdpunkten ligger på 30-talet, umbäranden, fattigdom och strejk, helt i linje med arbetarlitteraturen från förra seklet. Den delen är väldigt svartvit, med bolagsherrar och borgare som utnyttjar en svältande och rättslös arbetarklass. Svagheten är att man läst det förut. Styrkan är skildringen av Einos barn Algot och Martha, de som inte rättar in sig i det nya röda ledet...
De kapitel som rör sig i vår tid är betydligt intressantare, men författaren glider liksom över det förgångna och läsaren har svårt att få grepp om personerna och vad som egentligen hände. Men Siw har redan sen barnsben hört röster och har förmågan att förnimma det som ska ske. Mer en förbannelse än en gåva känner hon och försöker på olika sätt fjärma sig från de syner hon har. Eftersom hennes far har samma gåva men inte så utagerande som hos henne söker hon sig till rötterna i den samiska och finska folktron för att förstå vad som händer med henne.
Sten i siden är en episk roman som fått mycket beröm och som tilltalar många. Dock inte mig. Jag har inget emot magi i fantasy, bara fläska på med extra allt. Men i en dokumentärroman som skildrar en strejk som ägt rum och med vissa personer som var där och som Niemi intervjuat för boken hör den inte hemma. Jag förstår tanken, att lätta upp det tunga och binda samman då och nu med både släktträd och folktro. Men det funkar inte för mig, det blir som att blanda kålsoppa och risgrynsgröt. Gott var för sig men inte tillsammans.
| | Betyg 2 Arne | 2025-02-24 20:13 |
| Katten som räddade böcker | Sosuke Natsukawa | Rintaro har vuxit upp med sin morfar och tillbringat största delen av sitt liv i hans antikvariat. Rintaro går fortfarande i skolan, men har blivit en hikikomori, en hemmasittare, går sällan dit. Så dör hans morfar och Rintaro blir tvungen att stänga antikvariatet. Förbi av sorg och saknad sitter han apatiskt på en pall och bläddrar i böcker när en talande katt plötsligt dyker upp. Katten vill ha hjälp med att rädda oönskade böcker från försumliga ägare. Rintaro fattar ingenting men är så liknöjd att han går med på allt katten föreslår. Tillsammans träder de in i en annorlunda och farlig värld där de ställs inför olika utmaningar...
Boken är en japansk bestseller, översatt till 35 språk. Ett slags naiv fantasy med tema från mytologins Theseus och Minotaurus men också med åtskilliga referenser till västerländsk litteratur. Tänk Alice i underlandet möter Lille prinsen. Boken genomsyras av kärleken till böcker, kritik mot kommersialisering och författarens oro över att läsandet minskar. Folk vill ha snabb behovstillfredsställelse och att läsa böcker tar för lång tid. Rintaros morfar sa att "böcker har en enorm kraft" och det är ett mantra som Rintaro bär med sig i de hinder han möter. Han får också viktiga lärdomar om livet, att vara människa och att kärleken kan komma smygande när man minst anar det.
En varm, positiv och livsbejakande berättelse med litteraturen i centrum. Naiv och lite inställsam, utan våld och dramatik kan man förändra utvecklingen bara genom att säga rätt saker. Men precis det vi behöver i den galna värld vi lever i nu och som bokälskare kan man inte annat än att uppskatta en bok som denna!
| | Betyg 4 Arne | 2025-02-24 17:02 |
| Där det finns hjärterum | Kjell E. Genberg |  Tredje boken om X-gruppen, ett poliskollektiv i Hudiksvall - böckerna går att läsa helt fristående.
Det är skickligt skrivet, det finns en massa människor men alla ges färg och karaktär, det är lätt att se dem framför sig. Även brottsligheten blandas skickligt in, flera trådar som löper parallellt och ibland löper de ihop. Snygg lösning i slutet också, och dessförinnan spännande vid skolan. | | Betyg 4 frökentulpan | 2025-02-24 10:32 |
| Life | Keith Richards |  En imponerande självbiografi, Keith Richards har lagt ner mycket jobb på att skriva denna bok. Den var inte lättläst, kanske för att jag inte är Rolling Stones fan utan en som bara är nyfiken. Var inte alltid intressant att läsa om hur olika låtar skapades men jag gissar på att en inbiten fan hade älskat det. Jag tyckte han var brutalt ärlig om sitt missbruk, inget skryt utan ärlig och öppen bekännelse.
Boken förtjänar helt klart 4 i betyg men för mig var det en stark 3 | | Betyg 3 bonadea | 2025-02-24 04:50 |
| Cassi | Johanna Swanberg |  Författarens pappa, kåsören Kjell Swanberg, tycker jag är en av de roligaste skribenterna. Även hennes mamma är författare - och dottern Johanna visar sig vara en lysande författare själv också inte minst genom humorn.
Boken är lite för lång, men det är ju alla böcker - samtidigt är det ju inget direkt man vill ta bort. Cassi är en härlig huvudperson, och hennes nya liv är underbart att följa med alla bybor som blir hennes vänner (och kunder..?).
En bok man tycker mycket om, inte minst för att man skrattar så mycket - men även gråter. | | Betyg 4 frökentulpan | 2025-02-17 23:07 |
| Jag måste sluta tänka på Patrik Lundgren | Josefin Sonck |  Singeltjejen Klara jobbar på ett produktionsbolag, har problem med magen men lider nästan mer av en extremt livlig fantasi, det hon kallar sin inre djuphavsgrav. Nu har hon hakat upp sig på sin chef Patrik Lundgren, en gift medieman som är både charmig och jobbig. Klara är fixerad vid honom fantiserar om hur han får upp ögonen för henne och hur de till slut hamnar i säng. Och för att förverkliga sin fantasi, eller komma över den, vidtar hon sina mått och steg...
Nej det här var inget för mig, en gränslös tjej som visserligen är 30 men beter sig som 13. Svansar efter en olämplig man och hänger sig åt svärmiska fantasier i bästa tonårsstil. Eller som en svensk Bridget Jones som spanat in en budgetversion av Mr Darcy . Författaren är stå-uppkomiker och boken är alltså tänkt att vara rolig men det går sådär. Känns som att berättelsen funkat bättre som novell, nu går mycket på tomgång.
Men det som är riktigt bra och räddar boken från bottenbetyg är den ironiska skildringen av produktionsbolaget och dess anställda. Här möter vi de manliga foliefeministerna, (nytt ord för mig) de som aldrig skulle säga något sexistiskt eller rasistiskt och håller god min i "patriarkatet styr världen-snacket" men innerst inne hatar de feminismen och ser män som de enda sanna kreatörerna. Skryter gärna om att det är en majoritet kvinnor i bolaget men nämner inte att det sitter män på alla viktiga poster.
Sen har vi powerpuffpinglorna, administratörer som talar med onödigt ljusa röster i mäns sällskap, bäddar mjukt år foliefeministernas visioner, dricker smooties med spenat eller grönkål och snackar skit om den pingla som råkar vara frånvarande. Sen har vi praktikanter som får göra allt skitjobb, slashasar som bara vill ligga med nya praktikanter, och researchers som vars uppgift är att locka kändisar till hjärndöda tramsprogram och ljuga för de man just då inte vill ha.
Den delen är okej, resten kan man skippa.
| | Betyg 2 Arne | 2025-02-16 21:31 |
| Askungen | Walt Disney |  Walt Disneys version av Grimms saga om Askungen handlar om hur Askungen och hennes två styvsystrar tillsammans med deras mor ska gå på bal på slottet. Där finns en prins som tänker gifta sig med den flicka han tycker är vackrast. Det finns en hel del grymhet, men som jag tror det finns ännu mer av i Grimms original. Bland annat finns en scen där styvsystrarna river sönder Askungens klänning, för att hindra henne att komma med på balen. | | Betyg 3 LillaPeggy | 2025-02-13 11:12 |
| Detaljerna | Ia Genberg |  En medelålders kvinna ligger sjuk i feber, då kommer tankarna på fyra personer som betytt mycket för henne under ungdomstiden. Det är exflickvännen Johanna, om deras kärleksrus och gemensamma intresse i litteraturen, men också om Johannas ombytlighet mellan värme och iskyla och hennes överläge rent socialt.
Nästa historia handlar om Niki, kurskamrat och bästa vännen, som inte är någon bra vän, grandios och självdestruktiv på samma gång, svekfull och dramatisk. Hon speglar sig i bokens namnlösa jag för att framstå som ännu mer upphöjd. Huvudpersonen förstår att det kommer att sluta illa men kan ändå inte bryta.
Så är det en flyktig kärlekshistoria med en man som ändå blir bestående, och en dysfunktionell mor-dotterrelation. Fyra berättelser som påminner mer om noveller än delar i en roman, men där avsnittet om Niki är det som sticker ut och påverkar huvudpersonen mest. Den fasta punkten i boken och i huvudpersonens liv är Sally, en trogen vän som finns till hands och stöttar upp när det behövs. Boken gör skäl för sin titel, författaren excellerar i detaljer och drar medvetet ner tempot i berättelserna, vilket förstärker känslan av vemod och oundvikliga slut.
Boken fick Augustpriser 2022
| | Betyg 3 Arne | 2025-02-10 20:37 |
| Kvinnor jag tänker på om natten | Mia Kankimäki |  Kvinnor jag tänker på om natten är en fackbok, en blandning av reseberättelse, äventyr, självbiografi, okänd kvinnohistoria och om hur svårt det är att ta kontroll över sitt liv trots alla möjligheter som dagens kvinnor har jämfört med på 1800-talet. Bokens finska författare beskriver sig själv som en ogift 42-åring som lider av sömnlöshet, huvudvärk, allmän frustration och skov av nedstämdhet, samtidigt som hon kämpar med att skriva denna bok.
Men hon lyckas, boken är en bästsäljare och rättigheterna är sålda till femton länder. Fokus ligger på några kvinnor, de flesta okända idag, som varit föregångare som författare, upptäcktsresande och konstnärer. Författaren är den kända personen i boken, Karen Blixen. Kankimäki berättar hennes historia samtidigt som hon reser i Blixens fotspår i Afrika. Fylligt och initierat med en rad citat från brev och personer som mött henne. Bra men inte så givande för mig som redan läst en massa om och av Blixen, en av mina favoriter.
I den andra delen lyfter hon fram fem kvinnliga upptäcktsresanden från 1800-talet. Helt otroliga historier om kvinnor som utan varken kunskaper, pengar eller manligt sällskap reser jorden runt eller gör strapatsrika resor i i Afrikas eller Asiens inre, till platser där ingen dittills ens sett en vit kvinna. De blev sjuka och mådde dåligt ibland men blev inte utsatta för övergrepp trots den manliga värld de rörde sig i och gav aldrig upp. Idag helt okända men blev trots den tidens kvinnosyn mycket uppskattade för sina välskrivna reseskildringar och som föreläsare, de var den tidens motsvarighet till våra deckardrottningar. Orsaken till att de glömts bort misstänker jag är vår tids syn på kolonialismen, något fult och ont som ska tystas ner. Kanske får de upprättelse av Kankimäkis bok...
Den tredje delen handlar om några kvinnliga konstnärer och föregångare, från medeltiden fram till våra dagar. Fantastiska berättelser om kvinnor som trots sitt kön går sin egen väg, blir framgångsrika och umgås med den tidens stora.
Om någon tycker det låter trist med all denna historia, misströsta inte! Berättelserna blandas upp med Kankimäkis egna vedermödor, om skrivande, resor, personer hon möter och hennes reflektioner om de kvinnor hon beundrar och kallar för nattkvinnorna, de som går sin egen väg trots motgångar. Allt skrivet på ett lättsamt och medryckande sätt.
En annorlunda och mycket läsvärd bok!
| | Betyg 3 Arne | 2025-02-08 13:07 |
| Lotta 7 - Vilken skiva, Lotta! | Merri Vik |  Det här är riktigt roligt, och fylld av mänsklig värme. Man gillar verkligen Lotta och de andra personerna. Det är härligt med ovädret och när Lotta och Giggi hamnar i ett annorlunda hus - mycket otäcka saker som gör att man inte kan sova...
Härligt. | | Betyg 4 frökentulpan | 2025-02-07 13:36 |
Fler nya böcker: 100 senaste inlagda böckerna
På vår länksida finns det länkar till andra intressanta boksidor.
Har du synpunkter eller frågor,
Skriv gärna i forumet eller
kontakta oss via kontaktformuläret.
|
casino är ett återkommande tema inom populärkulturen
Mest recenserade år:
2020
2019
2018
2017
2016
2015
|
