|
|
Nya Böcker på boksidan
Detta är en lista på de 100 senaste inlagda böckerna.
| Titel | Författare | Betyg | | Fru Gregorius | Nilsonne, Åsa | 3 (2025-03-13 22:16:37) |  Söderbergs klassiker Doktor Glas ger inte svenska författare någon ro. Nu är det Åsa Nilsonne som skrivit sin variant. Där står Helga i fokus, precis som i Bengt Ohlssons bok som också kom ut i fjol. Men den pastor Gregorius som hon är gift med är helt annorlunda än i övriga böcker, en omtänksam och genomgod man som aldrig säger ett ont ord om andra, som är uppskattad både som präst och medmänniska, skicklig dansör och populär hos kvinnor. Helga är lycklig i äktenskapet trots åldersskillnaden, det enda molnet på himlen är barn. Trots idoga försök blir hon inte gravid, ändå är hon är inte den som bara ställer upp pliktskyldigast. Helga rådfrågar sin faster som är barnmorska, ett moraliskt tvivelaktigt tips leder till först en lögn och sedan flera. Helga ger inte upp utan tar kontakt med Doktor Glas och sätter därmed igång en händelsekedja som slutligen leder till katastrof...
Till skillnad från Ohlssons bok är Nilsonnes tunn, bara drygt 100 sidor som ingalunda är tättskrivna. Den påminner om ett kammarspel, en enaktare där skådespelaren är ensam på scen. Helga agerar och berättar, den enda person som får lite dialog är hennes med den tidens mått mätt väldigt frigjorda faster. Helga får lära sig både sånt hon vill veta och sådant hon gärna varit utan, åskådningsmaterial är en uppochnervänd börs...
En annorlunda och tänkvärd berättelse där författaren vänder på begreppen. Helga är inget offer utan en egensinnig och moraliskt tvivelaktig person som sätter sina behov först, även om hon hävdar att det är för makens skull hon så gärna vill ha barn. Formen gör att berättelsen känns lite stel och det är svårt att engagera sig i personerna. Men som sagt, intressant, lättläst och annorlunda, något som måste läsas av den som vil hänga med i alla varianter av Söderbergs klassiker.
| | Klein | Åhman, Axel | 4 (2025-03-13 14:51:24) |  Axel Åhman var ju med om att vinna Mello 2025 (som en av medlemmarna i KAJ). Här är hans bokdebut, en välskriven novellsamling med ett underbart urval historier (en om bastu - den var häftig, den osynliga hierarkin i en offentlig bastu).
Humor, men också mycket allvar - knivskarpa personskildringar, snyggt om att vara ungdom, och att vara vuxen (som inte an stå emot en bra deal!).
| | Sanningsberget | Bohman, Therese | 4 (2025-03-09 22:14:53) |  Kolmården 1989. 11-åriga Hanna bor med sin familj på en mindre ort nära Norrköping. På påskaftonsnatten cyklar hennes storebror Erik med några kompisar till Sanningsberget, en mytomspunnen plats som enligt sägnen användes i häxprocesserna på 1600-talet. Ryktena säger att personer försvunnit in i berget och blivit kvar där. Ingen vet vad som hände den natten, men Erik kommer aldrig hem igen.
Under åren som går försöker Hanna hantera saknaden efter sin bror. Hon söker stöd hos barndomsvännen Marcus och bägge lämnar de Norrköping. Livet för dem åt olika håll, han gör akademisk karriär medan Hanna kämpar för att etablera sig som konstnär. När hon äntligen lyckas blandas glädjen med skuldkänslor, varför fick hon leva medan Erik försvann? Och vad hände egentligen den där natten, kan ryktena vara sanna...?
Therese Bohman har skrivit ännu en stark bok, en vemodig berättelse om konst, skuld och sanning, om att var den som blev kvar. Inte i klass med mästerverket Andromeda, men mycket läsvärd och berörande. Den är indelad i tre avdelningar, Hanna som barn/ungdom, hennes återkomst till en klassåterträff som 25-åring och Hanna som vuxen, etablerad konstnär och mamma. Jag vill särskilt betona del två, den är kortast men starkast, en vidrig skildring av saknad, okänslighet, missriktad välvilja och förtvivlat hopp. De som vill ha dramatik kan söka sig någon annanstans, boken är en lågintensiv skildring av en familjs trauma, det värsta händer men måste ändå hanteras. Nyckelmening: "Så barnsliga, barnsliga tankar. Så barnsligt hoppet är".
Boken är skickligt skriven, språket är lysande, stilen är korrekt och exakt men ändå enkel, med lågmäld humor och känsla för detaljer. Det vanliga livet levs utan stora åthävor. I relationerna till män lämnas mycket osagt, där får läsaren fundera själv. Ovanligt men skickligt, ett grepp som känns igen från hennes tidigare böcker. Hon lägger ut lite villospår och många läsare förväntar sig kanske ett annorlunda slut, men jag anser att hon sätter det perfekt. Konsten har en central roll i boken, på samma sätt som litteraturen hade i Andromeda. Tidsmarkörerna är talrika och vi som satt och fipplade med en kassettbandspelare för att få med listlåtarna utan en massa onödigt mellansnack ler igenkännande.
Kan också nämna att jag såg Therese Bohman i ett författarsamtal på en lokal bokmässa i helgen. Tyvärr en besvikelse, hon är bättre på att skriva än tala. Ingen ögonkontakt med publiken, började meningarna tydligt men sluddrade till det på slutet och gjorde lyssnarna osäkra. Särskilt vi som är hörselskadade. Göran Greider talade också, efteråt, supertydlig! Skillnaden mellan proffs och amatörer...
Så om någon ska lyssna på henne, försök sitta långt fram!
| | Änkan | Delblanc, Sven | 2 (2025-03-07 17:49:46) |  Första delen av boken är ju så bra och lovande, men sedan spårade berättelsen ut totalt. Jag är mycket besviken över slutresultatet då den ju kunde ha blivit så bra.
Svag 2:a! | | Ett liv att pruta på | Genberg, Kjell E. | 4 (2025-03-05 16:49:51) |  Fjärde boken om X-gruppen, ett poliskollektiv i Hudiksvall - ja, även andra poliser är med. Brottslingar med, och Hudiksvalls kommun spelar en inte så liten roll.
Modern thriller, fast förankrat i tiden (böckerna kom ut 2022, men är skrivna några år tidigare) - jag tycker att historien med japanen faller lite utanför, även om den är spännande.
Historien som börjar med älgen är bra - välskriven polisthriller där varje person känns välporträtterad. Kul med Leninas porsche. Och loppmarknaden med alla osäljbara böcker. | | slöa hästar | Herron, Mick | 4 (2025-03-01 15:44:34) |  En spionhistoria inom MI5 i England, där icke längre önskvärda medarbetare blivit placerade i ett eget hus, Slough House, med meningslösa uppgifter. En kidnappning av en ung pojke förändrar dock spelreglerna och agenterna i Slough House hamnar i skottgluggen. En bra, tät historia med ironi och humor som antagligen rätt väl beskriver hur det är i verkligheten. | | Såsom en signetring | Gummerus, Barbro | 2 (2025-02-25 17:46:30) |  Jag tyckte "Härliga tider" av Barbro Gummerus var mycket underhållande, men den här ger mig ingenting. Den är välskriven och fin till och från i all sin lågmildhet, men ganska så tråkig egentligen. Jag har praktiskt taget redan glömt det mesta.
Slutbetyg, en stark 2:a! | | Sten i siden | Niemi, Mikael | 2 (2025-02-24 20:13:46) |  Vid ett grävarbete på en myr utanför Pajala hittas mänskliga kvarlevor. De visar sig ha samband med den stora strejken i Pajala på 1930-talet, då arbetarna för första gången reste sig ur armod och förtryck och krävde sin rätt. Den fattiga torparen Eino och hans familj är hårt drabbade av svek och hårda tider, men kampen för rättvisa riskerar ändå att splittra familjen.
I vår tid får en kvinna i Uppsala en av sina återkommande syner. Hon söker sig norrut till sin fars hemtrakter för att förstå varför det sker. Men det är något som inte stämmer...
Niemi vill bjuda på en roman med extra allt, deckargåta, arbetarskildring, dokumentärroman, släktkrönika och magisk realism. Tyngdpunkten ligger på 30-talet, umbäranden, fattigdom och strejk, helt i linje med arbetarlitteraturen från förra seklet. Den delen är väldigt svartvit, med bolagsherrar och borgare som utnyttjar en svältande och rättslös arbetarklass. Svagheten är att man läst det förut. Styrkan är skildringen av Einos barn Algot och Martha, de som inte rättar in sig i det nya röda ledet...
De kapitel som rör sig i vår tid är betydligt intressantare, men författaren glider liksom över det förgångna och läsaren har svårt att få grepp om personerna och vad som egentligen hände. Men Siw har redan sen barnsben hört röster och har förmågan att förnimma det som ska ske. Mer en förbannelse än en gåva känner hon och försöker på olika sätt fjärma sig från de syner hon har. Eftersom hennes far har samma gåva men inte så utagerande som hos henne söker hon sig till rötterna i den samiska och finska folktron för att förstå vad som händer med henne.
Sten i siden är en episk roman som fått mycket beröm och som tilltalar många. Dock inte mig. Jag har inget emot magi i fantasy, bara fläska på med extra allt. Men i en dokumentärroman som skildrar en strejk som ägt rum och med vissa personer som var där och som Niemi intervjuat för boken hör den inte hemma. Jag förstår tanken, att lätta upp det tunga och binda samman då och nu med både släktträd och folktro. Men det funkar inte för mig, det blir som att blanda kålsoppa och risgrynsgröt. Gott var för sig men inte tillsammans.
| | Katten som räddade böcker | Natsukawa, Sosuke | 4 (2025-02-24 17:02:28) |  Rintaro har vuxit upp med sin morfar och tillbringat största delen av sitt liv i hans antikvariat. Rintaro går fortfarande i skolan, men har blivit en hikikomori, en hemmasittare, går sällan dit. Så dör hans morfar och Rintaro blir tvungen att stänga antikvariatet. Förbi av sorg och saknad sitter han apatiskt på en pall och bläddrar i böcker när en talande katt plötsligt dyker upp. Katten vill ha hjälp med att rädda oönskade böcker från försumliga ägare. Rintaro fattar ingenting men är så liknöjd att han går med på allt katten föreslår. Tillsammans träder de in i en annorlunda och farlig värld där de ställs inför olika utmaningar...
Boken är en japansk bestseller, översatt till 35 språk. Ett slags naiv fantasy med tema från mytologins Theseus och Minotaurus men också med åtskilliga referenser till västerländsk litteratur. Tänk Alice i underlandet möter Lille prinsen. Boken genomsyras av kärleken till böcker, kritik mot kommersialisering och författarens oro över att läsandet minskar. Folk vill ha snabb behovstillfredsställelse och att läsa böcker tar för lång tid. Rintaros morfar sa att "böcker har en enorm kraft" och det är ett mantra som Rintaro bär med sig i de hinder han möter. Han får också viktiga lärdomar om livet, att vara människa och att kärleken kan komma smygande när man minst anar det.
En varm, positiv och livsbejakande berättelse med litteraturen i centrum. Naiv och lite inställsam, utan våld och dramatik kan man förändra utvecklingen bara genom att säga rätt saker. Men precis det vi behöver i den galna värld vi lever i nu och som bokälskare kan man inte annat än att uppskatta en bok som denna!
| | Där det finns hjärterum | Genberg, Kjell E. | 4 (2025-02-24 10:32:36) |  Tredje boken om X-gruppen, ett poliskollektiv i Hudiksvall - böckerna går att läsa helt fristående.
Det är skickligt skrivet, det finns en massa människor men alla ges färg och karaktär, det är lätt att se dem framför sig. Även brottsligheten blandas skickligt in, flera trådar som löper parallellt och ibland löper de ihop. Snygg lösning i slutet också, och dessförinnan spännande vid skolan. | | Cassi | Swanberg, Johanna | 4 (2025-02-17 23:07:11) |  Författarens pappa, kåsören Kjell Swanberg, tycker jag är en av de roligaste skribenterna. Även hennes mamma är författare - och dottern Johanna visar sig vara en lysande författare själv också inte minst genom humorn.
Boken är lite för lång, men det är ju alla böcker - samtidigt är det ju inget direkt man vill ta bort. Cassi är en härlig huvudperson, och hennes nya liv är underbart att följa med alla bybor som blir hennes vänner (och kunder..?).
En bok man tycker mycket om, inte minst för att man skrattar så mycket - men även gråter. | | Jag måste sluta tänka på Patrik Lundgren | Sonck, Josefin | 2 (2025-02-16 21:31:15) |  Singeltjejen Klara jobbar på ett produktionsbolag, har problem med magen men lider nästan mer av en extremt livlig fantasi, det hon kallar sin inre djuphavsgrav. Nu har hon hakat upp sig på sin chef Patrik Lundgren, en gift medieman som är både charmig och jobbig. Klara är fixerad vid honom fantiserar om hur han får upp ögonen för henne och hur de till slut hamnar i säng. Och för att förverkliga sin fantasi, eller komma över den, vidtar hon sina mått och steg...
Nej det här var inget för mig, en gränslös tjej som visserligen är 30 men beter sig som 13. Svansar efter en olämplig man och hänger sig åt svärmiska fantasier i bästa tonårsstil. Eller som en svensk Bridget Jones som spanat in en budgetversion av Mr Darcy . Författaren är stå-uppkomiker och boken är alltså tänkt att vara rolig men det går sådär. Känns som att berättelsen funkat bättre som novell, nu går mycket på tomgång.
Men det som är riktigt bra och räddar boken från bottenbetyg är den ironiska skildringen av produktionsbolaget och dess anställda. Här möter vi de manliga foliefeministerna, (nytt ord för mig) de som aldrig skulle säga något sexistiskt eller rasistiskt och håller god min i "patriarkatet styr världen-snacket" men innerst inne hatar de feminismen och ser män som de enda sanna kreatörerna. Skryter gärna om att det är en majoritet kvinnor i bolaget men nämner inte att det sitter män på alla viktiga poster.
Sen har vi powerpuffpinglorna, administratörer som talar med onödigt ljusa röster i mäns sällskap, bäddar mjukt år foliefeministernas visioner, dricker smooties med spenat eller grönkål och snackar skit om den pingla som råkar vara frånvarande. Sen har vi praktikanter som får göra allt skitjobb, slashasar som bara vill ligga med nya praktikanter, och researchers som vars uppgift är att locka kändisar till hjärndöda tramsprogram och ljuga för de man just då inte vill ha.
Den delen är okej, resten kan man skippa.
| | Kvinnor jag tänker på om natten | Kankimäki, Mia | 3 (2025-02-08 12:59:59) |  Kvinnor jag tänker på om natten är en fackbok, en blandning av reseberättelse, äventyr, självbiografi, okänd kvinnohistoria och om hur svårt det är att ta kontroll över sitt liv trots alla möjligheter som dagens kvinnor har jämfört med på 1800-talet. Bokens finska författare beskriver sig själv som en ogift 42-åring som lider av sömnlöshet, huvudvärk, allmän frustration och skov av nedstämdhet, samtidigt som hon kämpar med att skriva denna bok.
Men hon lyckas, boken är en bästsäljare och rättigheterna är sålda till femton länder. Fokus ligger på några kvinnor, de flesta okända idag, som varit föregångare som författare, upptäcktsresande och konstnärer. Författaren är den kända personen i boken, Karen Blixen. Kankimäki berättar hennes historia samtidigt som hon reser i Blixens fotspår i Afrika. Fylligt och initierat med en rad citat från brev och personer som mött henne. Bra men inte så givande för mig som redan läst en massa om och av Blixen, en av mina favoriter.
I den andra delen lyfter hon fram fem kvinnliga upptäcktsresanden från 1800-talet. Helt otroliga historier om kvinnor som utan varken kunskaper, pengar eller manligt sällskap reser jorden runt eller gör strapatsrika resor i i Afrikas eller Asiens inre, till platser där ingen dittills ens sett en vit kvinna. De blev sjuka och mådde dåligt ibland men blev inte utsatta för övergrepp trots den manliga värld de rörde sig i och gav aldrig upp. Idag helt okända men blev trots den tidens kvinnosyn mycket uppskattade för sina välskrivna reseskildringar och som föreläsare, de var den tidens motsvarighet till våra deckardrottningar. Orsaken till att de glömts bort misstänker jag är vår tids syn på kolonialismen, något fult och ont som ska tystas ner. Kanske får de upprättelse av Kankimäkis bok...
Den tredje delen handlar om några kvinnliga konstnärer och föregångare, från medeltiden fram till våra dagar. Fantastiska berättelser om kvinnor som trots sitt kön går sin egen väg, blir framgångsrika och umgås med den tidens stora.
Om någon tycker det låter trist med all denna historia, misströsta inte! Berättelserna blandas upp med Kankimäkis egna vedermödor, om skrivande, resor, personer hon möter och hennes reflektioner om de kvinnor hon beundrar och kallar för nattkvinnorna, de som går sin egen väg trots motgångar. Allt skrivet på ett lättsamt och medryckande sätt.
En annorlunda och mycket läsvärd bok!
| | Sanningen om Anabel | A. Whitney, Phyllis | 2 (2025-02-06 20:41:13) |  Jag kommer ingenvart med den här boken. Känns som en sämre version till Victoria Holt och Mary Stewarts mysrsare från samma tid.
Den här är ganska så tråkig och den griper aldrig tag i mig som läsare. Lägger nu tacksamt ifrån mig boken. | | En helt vanlig familj | Edvardsson, Mattias | 2 (2025-02-06 09:46:38) |  En helt vanlig familj? Knappast. Man kan undra vad sensmoralen är i denna bok. Lura och bedra så mycket det går? Det finns ingen rättvisa? Allt är tillåtet för att skydda familjen och sina barn? En ganska obehaglig bok, där författaren underskattar läsaren. Efter några sidor har vi förstått att offret var en tvättäkta psykopat och vem mördaren är. Det sistnämnda serverar författaren först i sista meningen. Läs den, det räcker. | | Peter och Lena | Jacobson, Gun | 2 (2025-02-01 19:57:36) |  Peter får barn tidigt i livet. Här får vi följa honom i vardagslivet, i hans tankar och oro kring arbetslöshet, militärtjänst och kärlekstrubbel.
Snavade över en bok jag kände igen från min tidiga ungdom och bestämde mig för att läsa om den. Att det är en äldre bok märks både på språk och innehåll som skiljer sig en del från nutiden.
Detta är bok nummer tre i serien om den unga pappan Peter och hans dotter Lena.
| | Yumi & Tomu - I Spelmästarens händer | , Yumi | 4 (2025-02-01 19:55:03) |  Yumi och Tumi, några av Sveriges populäraste youtubers i de yngre kretsarna, finns även i bokform.
Yumi och Tomu är bästa vänner. De lägger upp knasiga videos på nätet. En dag börjar någon skicka skumma sms till dem. Yumi och Tomu bestämmer sig för att ta reda på vem avsändaren är.
Mina barn som är 8 och 9 år älskade den här boken. Själv är jag mer skeptisk. Lite rörig.
Den är lättläst med mycket bilder. Funkar som både högläsningsbok och att läsa själv. Är en fartfylld berättelse, fylld av slajm, radioaktiva bananer och köttätande blommor.
Något jag personligen tyckte var positivt var de diskussioner jag och barnen hamnade i då de förklarade Yumis och Tomus värld för mig samt när vi löste de små uppdrag som läsaren fick för att hjälpa Yumi och Tomu i deras jakt på Spelmästaren.
| | Hansan | Harrison, Dick | 4 (2025-02-01 13:55:54) |  Dick Harrisons bok ”Hansan” är en bra och intressant faktabok.
Hansan, eller Hanseförbundet, grundades under 1100-talet av nordtyska köpmän som slöt sig samman i ett handelsförbund för att få billigare och säkrare transporter samt skydd mot konkurrens.
Hansan växte fram underifrån utifrån ett behov att skapa trygghet för handelsmän. Hansan prioriterade samarbete framför viljan att styra, ställa och diktera villkor för medlemmarna. Detta var ett vinnande koncept under medeltiden, men på 1500- och 1600-talen blev utmaningarna från omvärlden till slut för stora.
| | Magikernas Land | Grossman, Lev | 4 (2025-01-31 07:46:05) |  Magikernas land är sista delen i triologi om det magiska landet Fillory. Jag tycker denna delen är absolut den bästa eftersom vi får äntligen veta hur allt hänger ihop. I denna bok lyckas författaren att ta tag i alla lösa trådar även de trådar som jag har glömt bort.
Handling & Tema : 5/5
Karaktärerna: 4/5
Miljöbeskrivning: 4/5
Språk och berättarkonst: 4/5
4/5 i helhetsbetyg | | Luder | Walsh, Helen | 4 (2025-01-30 20:17:48) |  En oväntat trivsam bok om den extremt frigjorda Millie som gör precis vad hon vill: knarkar, super, kedjeröker, går till prostituerade. Ett äkta svin är vad hon är, men det blir trots en hel del detaljerat sex ändå ganska så underhållande. Och den sticker verkligen ut från mängden. Den påvinner till viss del om Charlotte Roches "Våtmarker", ganska så befriande! Men absolut inte något för den pryda läsaren! | | Lodjuren och sliverskatten | Widding, Lars | 4 (2025-01-28 14:52:30) |  1937 hittades en stor silvergömma i Stockholm, Loheskatten. 1986 fick Lars Widding frågan om han ville skriva en bok om den, en bok som sedan såldes på platsen man hittat skatten (Lilla Nygatan 5, som då var en restaurang). 1996 gav Widdings änka ut den svåråtkomliga boken på nytt.
Gustaf Lars Axelson (som förekommer i Widdings sista roman Rödaste smultron) berättar här om familjen Lohe och den skatt som senare hittat. Vad som är sant vet man inte så noga, Widding blandar snyggt fantasi och verklighet men alltid på en solid historisk grund.
Man glömmer lätt hur bra författare Lars Widding var, förra året skulle han ha fyllt 100 år. | | Den groteske | McGrath, Patrick | 2 (2025-01-28 00:46:22) |  Den låter ju så lovande, men jag märkte tidigt att det här inte var en bok som tilltalade mig. Det är något med språket som tröttar ut mig. Sedan är intrigen så lååååångsamt skriven att jag börjar efter ett tag att tänka på annat. Jag ger upp efter dryga 100 sidor. Synd, då jag hade höga förväntningar på den här boken.
Slutbetyg, en 2:a! | | Vandrande skugga | Carpelan, Bo | 3 (2025-01-26 22:15:45) | Bo Carpelan förknippar jag med poesi (som jag knappast läser... Men jag vet att han är poet i alla fall. Jag har också hört honom i avsnitt av På minuten som finska radion lagt ut på nätet). Jag blev förvånad när jag på ett deckarantikvariat såg den här boken med en tavla över en småstad på framsidan.
Det är en riktig deckare, finns mord och motiv och allt sådant där. Det är redigt, om än inte extraordinärt; samtidigt känns det som att man ska läsa det här mer som en bild av småstaden i slutet av 1800-talet; Nyvik är en badort som lever på sommaren.
Småstadsskildringen är knivskarp, människorna likaså.
Jag gillar boken mycket, sen finns det ju bättre deckare men som sagt är den helt ok som det. Som småstadsskildring är den super. Fint språk.
Kom 1984 som miniserie på TV. | | Kärlek - en betraktelse | de Bottom, Alain | 3 (2025-01-26 18:25:05) | 
På en flygresa hamnar bokens manlige huvudperson bredvid den unga kvinnan Chloe. De börjar prata och när de landar hemma i London bestämmer de sig att ses igen. Snart har de förälskat sig och blir ett par. Men i bokform utvecklas denna traditionella relation till en gränsöverskridande roman om kärleken i ett filosofiskt perspektiv. Författaren granskar det unga parets förhållande in i minsta detalj, samtidigt som kärlekshistorien framskrider analyseras alla känsloyttringar mer eller mindre vetenskapligt ur ett allmänmänskligt perspektiv och med jämförelser med kända kärlekspar från teater och romaner. Läsaren för vara med från den första ljuva kyssen, över het passion, till vardagen, det första skavet, svartsjukan, räddningsförsöken och till slut det krossade hjärtat.
En ovanlig roman där författaren är modig nog (eller dum nog) att försöka analysera kärlek, varför den uppstår, växer och till slut dör ut. Ja det blir pratigt och beskäftigt men han skriver lättsamt, med den typiska engelska tillbakalutade humorn, och bokens styrka är igenkänning. Läsaren ler åt hur paret i början bondar, lyfter fram allt de har gemensamt, förundras över tillfälligheten att just de skulle mötas just då, vilken ljuv slump det var och att det är som om en högre makt ville att just de som passar så bra ihop skulle finna varann. Hur de "letar rätt" hos varann, som terapeuter brukar säga och gör upp framtidsplaner.
Så kommer perioden då de skapar gemensamma minnen och förtrolighet, genom resor, restaurangbesök och andra upplevelser. Samtidigt dyker känslan av att "det är för bra för att vara sant" upp, han övertänker och tvivlar på evig lycka. Och som Chloe säger, "man kan skapa problem bara genom att tänka på dem". Så kommer små dissonanser, något skaver utan att han kan ta på det. Han försöker stärka relationen, hon undrar vad han håller på med och drar sig undan, Så börjar hon titta på andra, svartsjuka, förnekelse och hjärtekross, hon lämnar på ett osnyggt och egoistiskt sätt, självmordsplaner.
Som sagt, boken lever högt på igenkänning och ett visst underhållningsvärde. En positiv sak är att det som sker inte är någons fel, det bara sker att kärleken tar slut. De var inte den perfekta match de ville tro. I bästa fall kan den kanske vara till nytta för den som blir förälskad, men manualer för kärlek brukar inte vara någon hit.
Nu vet ni ungefär vad som händer, det som brukar hända i relationsromaner. Och det mesta står på baksidan så vi får ta till oss Karin Boyes ikoniska strof "Nog finns det mål och mening med vår färd, men det är vägen som är mödan värd"
| | Party för lyckliga ostar | Martin, Bengt | 2 (2025-01-26 15:44:19) |  Precis som de tre föregående böcker jag läst av Bengt Martin så är det här en mycket välskriven bok, med ett förträffligt språk. Men själva handlingen tilltalar mig inte alls lika mycket som de andra. För rörig och kanske aningen för psykotisk? Att författaren blandat in sig själv i handlingen är ganska så ovanlig. Men är allt sanning eller en blandning av roman och verklighet. Bobbo är också med, men jag trodde att han enbart var en karaktär?
Slutbetyg, en stark 2:a! | | Mord föder mord | Savage, Jenny | 1 (2025-01-25 17:22:44) |  Vilken soppa till bok! Omslaget ser ju så lovande ut, men det här måste nog vara en av de sämsta deckare jag läst på mycket länge. Trist handling, noll spänning. Trots ett flertal mord så är den mer skriven som någon form av dokumentärroman. En annan författare skulle nog ha kunnat skapa en riktigt spännande handling med samma ingredienser. Den här är dåligt uppbyggd, dåligt skriven och med ointressanta karaktärer. Och vem är egentligen berättarjaget? Författaren själv? Ärligt talat vet jag inte och efter fem kapitel så skiter jag också i att ta reda på vem hon är. Nej, det här är inte en deckare jag kan rekommendera. Vad jag förstår så är det här också den enda boken som släppts på svenska av Jenny Savage, vilket är bra då jag inte riskerar att läsa fler böcker av henne då! | | Härliga tider | Gummerus, Barbro | 5 (2025-01-25 00:46:45) |  Charmig, rapp pärla av för mig okänd författare!❤
Saul Pettersson, 17, dumpades likt ett paket sopor i sitt födelseland Angola. Men räddades av svenska missionärer som tog med sig honom till Sverige. Han ser sällan andra som liknar honom till utseendet. Adoptivföräldrarna är ett framgångsrikt och välkänt skådespelarpar som han kallar för "Ma och Pa". Men egentligen skulle man kunna säga att det är tonåringen Saul som är föräldern i familjen. Han oroar sig ständigt för Pa och hans kroniska alkoholism och att Ma ständigt har nya unga älskare som hon tar med sig hem och visar upp, nästan på ett skrytande sätt för såväl man som barn- gör inte precis saken bättre.
Som läsare får jag följa den unga drömmaren Saul under några sommardagar i Stockholm 1978. Saul går i bilskola. Men vad är det för idiot till körlärare han fått? Redan första dagen kör Saul på en äldre dam som går över gatan. Och när kvinnan som heter Märtha och kanske inte är alltför allvarligt skadad- tas med i ambulans så ber hon Saul att han ska ta sig hem till hennes bostad på Östermalm för att mata hennes katt. Hon har ingen annan att fråga och snart blir de trots en rejäl åldersskillnad- riktigt goda vänner. Saul tror sig vara förälskad i Beata i grönsaksaffären, men sedan träffar han Anna på en kändisfest. Anna- en sjuttonåring i bikini och gummistövlar som är i desperat behov av tamponger. Och Ma eller Lilly som hon egentligen heter- verkar nu riktigt ha fallit i samma sexuella hunger som väninnan och kollegan- den skrattretande, usla skådespelerskan Madeleine som tidigare försökt förföra Saul- för nu tycks Ma hinna byta ut hela tre älskare på en och samma dag, samtidigt som Pas alkoholism enbart förvärras. Och i allt detta så finns också Sauls egna problem och planer. Han har i många år tänkt att han måste rädda Angolas befolkning och han har nu efter många år bestämt sig för att återvända dit och mörda Idi Amin. Kommer han att lyckas och hur går det med äktenskapet mellan Ma och Pa?
Jag hade noll förväntningar av den här boken- och blev därför mycket positivt överraskad av den här rappa romanen som var mycket underhållande och ganska så drastisk. Jag känner igen namnet på författaren, men jag har aldrig tidigare läst något av Barbro Gummerus (1940-2006), men nu blir jag riktigt nyfiken på att göra det. Någon här som läst något av henne? | | nattens öga | Börjlind, Cilla&Rolf | 3 (2025-01-23 10:04:58) |  Boken är den åttonde i serien om Olivia Rönning och Tom Stilton. Handlingen rör sig runt människohandel, i detta fall närmare bestämt flyktingar från Ukraina som blir offer för profithungriga människojägare. Lite spretigt kanske men helt ok läsning. | | Terapeuterna | Widebäck, Barbro | 2 (2025-01-22 21:00:54) |  Den börjar ganska bra och var ett tag någorlunda lovande. Om den snart femtioåriga Elvy som begått ett mord och hamnar på någon form av öppen psykiatrisk mottagning. Tillbakablickar blandat med grannar och forna vänner till Elvy blandas in i handlingen.
Efter halva boken tycker jag att den tappar rejält och jag får allt svårare att tycka om Elvy som karaktär. Annars är den väl ganska välskriven, men nej, ingenting som jag kan rekommendera! | | Pendlarsällskapet | Pooley, Clare | 3 (2025-01-20 21:08:59) |  Lite rörig men stundvis bra. Lyssnade på den och somnade ifrån flertalet gånger.
Vad händer egentligen när folk på tåget börjar prata med varandra istället för att bara fokusera på sitt eget? | | Snökaos och chokladpraliner | Alemo, Anna | 4 (2025-01-20 21:01:08) |  Julig och mysig bok som jag lyssnade på. | | Sanningar och skogspromenader | Alemo, Anna | 4 (2025-01-20 20:50:09) |  Mysig bok, en ny person kommer till det lilla samhället boklyckan. Denna gång är det Caroline som kommer dit efter att äktenskapet går i kras.. | | Hemligheter och hängmattor | Alemo, Anna | 4 (2025-01-20 20:45:34) |  Mysig bok om det lilla samhället boklyckan dit Agnes flyr. | | Odjur | Leon, Donna | 4 (2025-01-20 20:36:42) |  Bra bok i samma struktur som tidigare böcker om Brunetti, några obehagliga sidor med lite mycket detaljer... | | Hur var det här då? | Barrvik, Monica | 3 (2025-01-19 23:10:46) |  Jag tycker att de mer modernare bitarna från sjuttiotalet med den dementa Anna som inte kan få den hjälp från samhället som hon så desperat behöver- är förträffligt bra skriven med en viss mått av tragikomik i handlingen också. Men jag har svårt för att det hoppas i tiden vartannat kapitel. Jag gillar inte bygderomaner och tyvärr är det vad det är vartannat kapitel. Hade författaren slopat alla långa tillbakablickar så hade den varit förträffligt bra! Nu är den godkänd, men inte mer för mig! | | Glöm inte att låsa | Haynes, Elizabeth | 4 (2025-01-19 15:57:35) |  Spännande, hemsk och trovärdig. Boken är uppbyggd på att vartannat kapitel handlar om relationen med mannen som skede 2003 och vartannat några år senare 2007 den person som Catherine förvandlades till, ett vrak med OCD.
Handlingen är långsam men utan att bli tråkig, tvärt om får vi noggrant följa processen i relationen med Lee.
En charmig och snygg man som i början inte visar på några varnings tecken men successivt börjar hans försök till kontroll komma fram.
Svårt att sluta läsa, författaren bygger upp Handlingen och vi vet från början att något hemskt kommer hända men inte när och vad. | | New York-trilogin | Auster, Paul | 2 (2025-01-18 14:51:23) |  Jag vet inte hur jag ska beskriva handlingen i denna moderna klassiker? Till det yttre är det en slags deckare som består av tre korta romaner om män vars öden kommer att länkas till andra män som de är satta att bevaka. Allt börjar med en felringning och fortsätter med det som tycks vara inledningen till en typisk deckare. Men sen tar det stopp och glider iväg åt ett helt annat håll, en autofiktiv och metafysisk lek med tid och identiteter, mer som en filosofisk SF eller bildningsroman.
Lager på lager på lager skrivs fram och hur man än pusslar så fattas det ändå en eller flera bitar. Identitet, minne och språk diskuteras och tankar väcks på var och varannan sida. Men man kan inte läsa det här och tro att man förstår, varje fragment är glasklart och tydligt men sen när det ska sättas ihop så lirar det inte. Det är lekfullt och samtidigt ganska pompöst, filosofer och andra författare name-droppas och resonemang som förs kan tyckas kanske mest är till för att visa hur bildad författaren vill framställa sig. Jag fattar precis varför den är så omtyckt bland unga sökande män och litterära nördar. Dessutom har Auster en maskulin och typisk amerikansk stil i berättandet, och kvinnosynen är på samma nivå.
Men antingen är jag för gammal eller för otålig, jag har inte tid att begrunda och sätta mig in i alla detaljer och monologer. Jag tycker nog att hans fru är den bästa författaren i familjen. Den tredje delen, det låsta rummet, är lite bättre men inte heller där får man några svar. Jag vet att det är en stor roman men varken förstår eller instämmer i storheten.
Det sägs att Austers manus blev refuserat av 17 förlag innan någon ville ge ut det.
Måste säga att jag förstår dem...
| | Promenader i natten | Wolff, Lina | 3 (2025-01-18 13:07:33) |  Wolffs nya bok är ingen roman utan en tunn bok som består av 40 korta prosastycken. Utgångspunkten är att det är hennes drömmar, varje stycke börjar med "jag drömde att..." En del är kanske drömmar, andra fantasier och ytterligare andra självupplevda händelser med anknytning till hennes skrivande. Men kan se dem som terapi för krisande författare. eller magisk realism, eller om svårigheten att hitta en ny kärlek. Mycket rör sig runt skrivandet, tvivlet på sin förmåga, skrivkramp, fungerar det eller ska hon sluta och ta ett jobb? Lite konstigt tycker jag, hör är ju väldigt framgångsrik, älskad av kritiker och (vissa) läsare, internationellt känd, prisbelönad gång på gång. Men det är klart, fallhöjden blir större ju högre upp man kommer.
I ett kapitel nämner hon sin nervositet över att bli intervjuad i Babel "jag låg sömnlös två veckor innan och två veckor efteråt". Helt omotiverat, hon klarade sig utmärkt. Jag har även hört och talat med henne på bibblan, hon pratade oavbrutet i 45 minuter, om allt utom sin nya bok som hon skulle promota...
Andra berättelser tar upp nätdejting, vådan av att kyssa eller inte kyssa en padda, konsten att bli en äldre, vänlig feminist, att vara en sofistikerad psykopat och om den danska författaren Inger Christensen. Alltså något för alla, mycket kortfattat, mycket klokt men inte alltid solklart.
Jag älskar Lina Wolff, har läst alla hennes böcker men har förstått att de inte är för alla. Och den jag tycker sämst om, den våldsamma och otäcka Djävulsgreppet, är den mest uppskattade. Så då är jag inne på det problematiska med Wolff, enligt mig, hennes fixering vid brutalt våld. Typiskt är att den enda längre berättelsen i nya boken handlar om ett yxmord... Visserligen begånget av en kvinna, men den typen av jämlikhet kan jag vara utan. I en intervju berättar hon också att hon älskar TV-serier och favoriten är inte oväntat Game of Thrones...
Så vad är det för fel på författare och filmmakare, varför denna fascination för brutalt våld? Wolff nämner i intervjun att hon ser vårt samhälle som Titanic, på väg mot undergången, och att hon redan känt en skakning på nedre däck. Jag instämmer, men frågan är om inte dagens våldsfixering är en del av isberget...?
| | Den mjuka klon | Martin, Bengt | 4 (2025-01-16 19:59:02) |  Ytterligare en roman av Bengt Martin som jag är så glad över att jag funnit. En bra författare inom olika genres. Den här boken handlar om den snart fyrtioåriga Sandra och hennes gradvisa mentala förfall. Den betydligt äldre impotente maken Fredrik och sonen Joakim har också stora roller i den här engagerande, välskrivna och gripande kortromanen. Jag vill absolut läsa fler böcker av författaren! Den här jag varmt rekommendera! | | Alice och Gabriel | Martin, Bengt | 3 (2025-01-14 20:19:28) |  Min andra roman av Bengt Martin om den excentriska och narcissistiska Alice af Dixén och hennes brorsson Gabriel som samlar på spindlar, i ett hus på Lidingö som snart blir bebott av tre hyresgäster som vänder upp och ner på deras så tidigare inrutade liv.
En märklig roman som innehåller såväl rapp svart humor som allvar, med en märklig liten tvist på slutet. Men tyvärr tyckte jag rasistspåren drog ner boken en aning, men absolut läsvärd och jag fortsätter med ytterligare en bok av författaren! | | Cirkusdeckarna och spökmysteriet | Höjer, Dan | 3 (2025-01-13 11:16:21) |  En lättläst och spännande bok. På cirkus har flera saker försvunnit. Man tror att där finns en tjuv. Men när någon plötsligt ser en svävande kopp tror man att tjuven är ett spöke. | | Kärlekens idioter | Hamberg, Emma | 4 (2025-01-12 18:39:47) |  Tre sinsemellan helt olika människor träffas byn Lilla Bävan i Södermanland. Det är den ensamma mamman Simona, en sågverksägare som vill ha full kontroll över sitt liv och skriver listor på allt hon ska göra och förtränga. Män och kärlek är ett avslutat kapitel men hennes svaghet är sonen Albin som snart tar studenten och antagligen försvinner från henne.
Så är det Jean-Paul, döpt efter Sartre och kallas JP. Han är gjord bland böcker, lärde sig kyssas av en italienska och är uppvuxen i ett antikvariat. Men nu har han sålt sitt antikvariat, hyr ett hus i Bävan med sin katt och 30.000 böcker han inte blir av med.
Sist men inte minst den folkilskna pensionerade bibliotekarien Gertrud som vaktar ett slott, vill ha tystnad och ordning, älskar litteratur och känner släktskap med sin namne författaren Gertrude Stein. Hennes enda vän är en kastanj som hon följdriktigt döpt efter Alice B Toklas, Steins livskamrat.
Men så händer det otänkbara, kastanjen Alice försvinner spårlöst och kvar finns bara en grop. Det ena leder till det andra och livet vänds upp och ner för de tre udda personerna...
En sanslös skröna om träd, bävrar, böcker, mat och några ovanligt väl kvalificerade medlemmar i gruppen Kärlekens idioter, det slags karaktärer som ständigt dyker upp i feelgoodböcker. Boken vimlar av litterära referenser, genomsyras av kärlek till böcker, befolkas av intressanta karaktärer som för mer eller mindre begåvade samtal och vars kantighet med tiden slipas av. Det kloka barnet är gymnasisten Albin och det gulliga djuret är katten Martha, döpt efter Hemingways tredje hustru, fotografen Martha Gellhorn. En huvudroll har också Alice B Toklas kokbok, karaktärerna lagar rätter med namn som Kyckling i halvsorg, Alexandre Dumas lammstek, Öringar i skjorta och inte att förglömma Gertrudes knockoutbål. Kokboken har getts ut i nyutgåva och Hamberg borde ha provision med tanke på reklamen hon ger den...
Alltså en berättelse med extra allt, en feelgoodig blandning mellan Lydia Sandgrens mästerliga Samlade verk och Bridget Jones dagbok. Magi, kärlek, litteratur, god mat, slott, mysterier och sökandet en helig graal. Vad mer kan man som bokälskare begära?
Men lite är det som skaver. Hamberg skriver själv i efterordet att hon är en "blommig" författare och boken är väldigt pratsam, med långa dialoger som helt klart kunde kortats. Den redaktör hon tackar borde varit hårdare, men efter succén med Agnetaböckerna har Hamberg förstås en stark förhandlingsposition. Hon har också lärt sig att man måste ha en kris någonstans i berättelsen. Jag håller inte med och här är en av karaktärernas klantighet uppenbart osannolik. Personer som läser böcker är bättre på att hantera relationer, det är min övertygelse, och bär sig inte åt som i boken. De litterära referenserna är lite ytliga men det är inget att anmärka på hos en feelgood.
Slutomdöme: Klart läsvärd, bra men kunde varit bättre.
| | Det skönaste på jorden | Martin, Bengt | 4 (2025-01-12 00:03:40) |  Jag vet inte hur det kommer sig att jag helt missat Bengt Martins böcker. Det här är en mycket annorlunda roman, sprängfylld med ren porr och massor av svart humor. Jag blir ganska så förvånad över de många detaljerade sexscenerna med tanke på att den är skriven i mitten av 60-talet. Sexscenerna kan bli lite väl detaljerade för mig och aningen uttjatade, massor av benämningar som k*k och f*tta. Men den sticker så pass mycket ut från mängden att jag ändå finner den underhållande.
Definitivt ingenting för den pryda läsaren dock!
Slutbetyg, en 4:a! | | När du försvann | Olofsson, Emma | 3 (2025-01-06 12:27:46) |  Hösten 1986. En storm drar fram över Karlskrona skärgård. När Tina går för att titta till sin 3-åriga dotter är hon spårlöst försvunnen. Polisen och hela ön deltar i sökandet men det enda man hittar är en sko. Polisen drar slutsatsen att flickan drunknat men någon kropp återfinns aldrig.
Trettiosex år senare skakas Blekinge av en våg av ovanligt brutala rån, offren misshandlas svårt. En specialgrupp inom polisen tillsätts. Innan de ens påbörjat arbetet sker ett rån till, i en villa i Olofström. När polisen kommer till platsen hittar de en död kropp i källaren. Hos den döde återfinns ett föremål som kan kopplas till den försvunna flickan från 1986. Hur har det hamnat där och vilken koppling finns till de brutala rånen...?
Emma Olofsson är en ny stjärna på deckarhimlen, en närmast osannolikt produktiv författare från Blekinge med ett 30-tal utgivna böcker sedan 2020. Trevlig är hon också, jag hörde henne förläsa på bibblan. De flesta böcker utspelas i hemlänet i nutid och hon namedroppar flitigt, gator, platser, affärer. Bra knep för att locka oss infödda, men hon är läst och uppskattad i hela landet.
När du försvann är en traditionell modern deckare, med poliser som lämnar barn på dagis och tar hand om äldre sjuka föräldrar. Brott och förövare har ofta kopplingar till skeenden i samhället utom och inom Sverige och till klass, ras, religion eller utanförskap. Texten är välskriven, lättläst och med korta kapitel, ledtrådar läggs ut för att vilseleda läsaren och pusselbitar faller på plats i sedvanlig ordning. Våldskapitalet är måttligt och korrektheten på en nivå som inte stör någon. Vissa karaktärer återkommer, som den luttrade polisinspektören Sonja Ljung och Matias Hernandez med rötter i Chile.
Jag har inte läst fler böcker av henne men boken är att rekommendera för den som som gillar deckare av denna typ. Skulle vara intressant att höra om någon läst mer av henna och om hon klarar att variera sig, med tanke på hennes imponerande produktivitet?
| | Lyster | Leilani, Raven | 4 (2025-01-01 16:44:08) |  Edie är 23 år, delar en sunkig lägenhet i New York, har ett tråkigt jobb på kontor men ett vidlyftigt sexliv. Nu har hon tröttnat på att ligga med halva kontoret och träffar en äldre man på en dejtingapp. Eric är gift men med ett öppet äktenskap. När Edie förlorar jobb och lägenhet får hon motvilligt tillstånd av Erics fru Rebecca att flytta in i deras gästrum. Edie blir snabbt en förebild för parets svarta adopterade tonårsdotter Akila och ger henne det stöd som föräldrarna inte förmår. Ett dilemma för Rebecca som helst vill få Edie ur huset men som ser vad hon betyder för dottern. Trevande söker sig de två kvinnorna närmare varann...
Lyster är författarens hyllade debutroman, ett laddat, oförutsägbart och annorlunda relationsdrama, en brutal och självironisk skildring av vår tumultartade tid. Visserligen är Eric den som de tre kvinnorna vill ha, var och en på sitt sätt, men han känns ändå bara som en galjonsfigur. Detta är en bok om kvinnor och i synnerhet Rebecca är en fantastisk litterär gestalt, en kylig obducent som tvingar Edie att se när hon skär upp kroppar, men också tar med henne till en lerig utomhuskonsert där bägge får en möjlighet att känna sig levande.
Er stark tonvikt ligger på klass och ras, precis som hos författarens förebild och mentor Zadie Smith. Det märks också på språket, hon vill få med allt och är mån om att briljera som den ordkonstnär hon är. Men det är också det som gör Lyster påfrestande att läsa. Ord läggs på ord i en kompakt massa, sida efter sida, bokens svaghet som jag ser det.
Men en lysande(!) roman som jag rekommenderar, en modig, annorlunda och väldigt samtida roman om kärlek, vänskap, längtan och ilska. Men också om tolerans, mognad och förmågan att hantera en svår situation utan drama, smäll i dörrar och kastade husgeråd. Ingen dålig början på det nya läsåret!
| | Det glömda barnet | Leon, Donna | 4 (2024-12-31 21:26:23) |  Uppskattar alltid böckerna om Brunetti. | | Mord mellan raderna | Leon, Donna | 4 (2024-12-31 21:23:00) |  Ännu en bok om kommissarie Brunetti. Uppskattar alltid dessa deckare som är lite mysiga och går i lite långsammare tempo. | | Gengångare | Crawford, Marion | 5 (2024-12-29 20:25:17) | | Gengångare rymmer samtliga Crawfords skräck berättelser och spökhistorier i översättning av Arthur Isfelt Här presenteras sju noveller från originalutgåvan. | | Gammal kärlek | Atwood, Margaret | 3 (2024-12-29 20:05:55) |  En delvis nyskriven novellsamling som är tillägnad författarens nyligen bortgångne make. Atwood tar ut svängarna rejält, gamla akademiker som grälar för grälandets skull, häxmammor, utomjordingar, katter, en förvirrad snigel och ett framträdande av den sedan länge bortgångne George Orwell. Humor, ironi och samhällskritik. Men också vemod och en hjärtskärande skildring av sorgen efter den bortgångne maken i bokens sista tre noveller. Något för alla alltså.
Bäst är Griselda, om en sagoberättande utomjording som har en helt annan ingång till de traditionella sagorna om adelsmän och fattiga flickor. Inget för vegetarianer, om jag säger så. Min onda mor och den fejkade intervjun med den tillfälligt återupplivade Orwell gör också intryck.
Vet att många här inte gillar noveller och det är väl inte Atwoods starkaste bok. Men hon är en stor författare och tänk på att detta kanske är det sista från hennes penna som vi får förmånen att läsa...
| | Den färglöse herr Tazaki | Murakami, Haruki | 3 (2024-12-23 17:26:11) |  På gymnasiet får Tsukura Tazaki fyra vänner, två killar och två tjejer. De håller ihop i vått och torrt och bestämmer sig för att vara vänner livet ut. Men när han en dag kommer hem från universitetet får han veta att ingen av dem längre vill ha med honom att göra. Han får ingen förklaring och blir så chockad att han inte orkar engagera sig i orsaken. Han faller ner i depression och vill ta livet av sig, men lyckas repa sig och gå vidare.
Många år senare vill hans nya flickvän att han ska försöka ta reda på var som hände och varför de andra försköt honom. Med hennes hjälp spårar han upp dem och träffar dem. Då kommer tunga och obehagliga saker upp till ytan och den vänskap han trodde var perfekt hade ett kusligt mörker inom sig.
En av Murakamis mer okända böcker, skriven 2013. Inte så omfattande och mångsidig som mästerverket Kafka på stranden men man känner igen hans stil. Protagonisten möter udda karaktärer och vissa sidospår mynnar ut i intet. Just det gör inte så mycket, värre är att en alldeles utmärkt berättelse slutar i ett "jaså?" Tazaki får ganska snabbt reda på varför vännerna bröt med honom, men samtidigt dyker nya frågor upp. Vem svek vem och vad hände egentligen med en av tjejerna i gruppen? Och hur går det med flickvännen? Spännande men så kommer slutet, tvärt och luddigt, och förstör hela boken tycker jag.
En kvinna i vår bokcirkel sa om Majgull Axelsson att "hon tar hand om sina läsare". Det gör inte Murakami, han lockar in läsaren i en spännande värld fylld av lyrisk realism, mysterier, medkänsla och intressanta karaktärer. För att sedan lämna oss åt sitt öde bland (sann)drömmar, kärlekslängtan och djupa brunnar. Katter saknas denna gång...
Jag är väl medveten om att detta är typiskt Murakami men det stör mig ändå och ger ett intryck av osäkerhet och feghet. Så synd, han skriver ju så himla bra! Men trots att han tappar betyget från fyra till tre på de sista sidorna vill jag rekommendera boken. Det finns så mycket som är så bra, vänskap, utanförskap, vemod, sorg och kärlek.
| | Älskade Betty | Widholm, Katarina | 3 (2024-12-20 08:20:36) |  ÄLSKADE BETTY Katarina Widholm Historisk Media 2024
Katarina Widholms romanprojekt om Betty som inleds med att hon som 17-åring far från Hudiksvall till storstaden för att arbeta som hembiträde har nu nått sitt mål. Resan sträcker sig från 1937 till 1954. Det är inte bara Bettys utveckling och klassresa vi får följa, det är också Sveriges. Just det gör det så intressant, att följa en person och samtidigt vad som sker i världen och hur det påverkar Sverige, i det stora finns det alltid människor i vardagen.
Jag skulle önska att fler var som Betty, hennes inställning till andra människor, att förlåta, att se det som är bra i andra om än så lite. Alltid hjälpsam, alltid försöka göra det bästa av situationen, visst man kan också önska att hon tänkte lite mer på sig själv emellanåt. Men över hela serien har också hon utvecklats, inte alltid gjort rätt, men hon tar alltid nya tag.
Del fyra ”Älskade Betty” är kanske inte den bästa, det är nog svårt att hålla samma liv i alla delarna, men det är fortfarande intressant. En sak är att Katarina har lyckats få Betty så levande, glömmer emellanåt bort att hon är en romanfigur. Jag tycker Katarina Widholm ska vara stolt över sitt stora projekt, det har varit ett sant nöje att följa Betty, inte alltid en dans på rosor, det har hänt mycket i hennes liv och nu har hon mycket kvar att uppleva utan oss betraktare.
Jag blir alldeles varm i hjärtat att tänka på henne, längesedan jag läste något så bra av en nutida svensk författare.
”Förundras över allt, även det vardagliga” Carl von Linné.
| | Døden på Oslo S | Aarvig, Einar | 5 (2024-12-18 22:32:43) |  Det här är en bok på norska som handlar om "Døden på Oslo S". Det är en film från 1990 av Eva Isaksen som var en stor succé när den kom. Norsk film drogs ju med ett dåligt rykte på den tiden, och här kom något ungt, modernt och bra.
Jag gillar ju filmen (som heter Döden på Oslo C på svenska, men få svenskar har väl koll), och gör man det är det en fröjd att grotta ner sig så här..
Jag gillar formen på boken, författaren har gjort en massa intervjuer och all text består av dessa - korsklippta. Det ger ett levande intryck.
Mycket bra bok, men det krävs ju att man har ett nördigt förhållande till filmen. | | Isgudarna | Kallentoft, Mons | 5 (2024-12-17 00:53:04) | | Det är vinter i Linköping.Malin kastas in i en värld där pengar och begär inte vet några gränser.Dottern Tovev har flyttat hem och öppnat ett härbärge och Malins kärleksrelation krackelerar.Allteftersom utredningen går framåt dras snaran åt om staden,dess invånare och om Malin själv. | | Tillbaka till Hampstead | Åhman Owatz, Eli | 4 (2024-12-14 16:52:59) |  Hösten 1980, Charlotte åker till London för att bli au pair. Hon är nitton år, utomlands för första gången och har höga förväntningar på spännande upplevelser, att förbättra sin engelska och träffa nya vänner. Men inget blir som hon föreställt sig och det är först när hon träffar två andra au pairer, Marie och Cissi, som det börjar ordna sig. Och en kväll på den sunkiga puben The Holly Bush får hon syn på något intressant...
Samtidigt får vi följa den vuxna Charlotte, 40 år senare. Hon är singel, har just fått ett arv och beslutar sig för att säga upp sig och tillbringa hösten i sitt älskade Hampstead. Hon har varit här på snabbvisiter förr men nu har hon planer på att söka upp några människor från förr. Vad hände med den elaka arbetsgivaren mrs Overton-Finch, vad tog Marie egentligen vägen och vem bor nu i Anthonys hus? Men är det verkligen en bra idé att leta efter gamla pojkvänner...?
Självsvåldigt nog har jag utnämnt Eli Åhman Owetz till Queen of Feelgood, men blev lite betänksam när hennes nya bok utspelas i Hampstead. Vad har hon utomlands att göra, ska kronan falla av henne nu? Och det början inte bra, kapitlen om Charlottes vedermödor som au pair kändes både ointressanta och överdrivna. Men delarna som utspelas i nutid var bra från början och så småningom lyfter hela berättelsen. Visst är vissa saker osannolika och det mesta faller på plats på sedvanligt otroligt sätt. Men styrkan finns där, karaktärerna känns realistiska, jordnära och vanliga. Att de är lite väl svartvita hör genren till. Spännande utan konstruerat drama. Bäst är Charlotte, hon står med fötterna på jorden och tillåter sig inte tappa förnuftet ens när passionen slår till. Måste också nämna Marie, hennes sätt och rakhet vad gäller framtidsdrömmar är minst sagt ovanligt, även om hon också rättar in sig till slut.
Så kronan sitter kvar och jag förstår av efterordet att detta är en roman som krävde att bli skriven, och författaren skriver av egen erfarenhet. För den som varit au pair i London är boken ett måste, miljöskildringarna är suveräna, detaljer och platser finns i verkligheten. Jag var också i England 1980 och minns doften av fish and chips, taxibilarna i London, de murriga pubarna och det goda ölet.
Alltså ännu en feelgood av högsta klass!
| | Osmanska riket | Harrison, Dick | 4 (2024-12-11 11:53:39) |  Dick Harrisons bok ”Osmanska riket” är en bra bok som handlar om turkarnas imperium som varade i drygt 600 år från slutet av 1200-talet till 1923 då det moderna Turkiet bildades.
Efter erövringen av den viktiga staden Konstantinopel 1453 blev det Osmanska riket en världsmakt.
När imperiet var som störst under 1600-talet omfattade det hela Mellanöstern, Turkiet, Balkanhalvön och stora delar av Nordafrika.
Det Osmanska riket gick under efter att ha satsat på fel sida under första världskriget då turkarna kämpade tillsammans med Tyskland som förlorade kriget. Resterna av imperiet omvandlades därefter till dagens Turkiet.
| | 50 mil till jul | Bolouri, Johanna | 4 (2024-12-08 21:57:17) |  Mysig bok om ett par som börjar bråka under bilfärden till julfirandet. | | Jönssonligan Kupper, krut och kamratskap | Kuhlin, Linus | 5 (2024-12-08 21:56:34) |  Den här boken är helt ny, och jag sträckläste den i princip. Det är sällan man blir så uppslukad av en bok, är man en fan av Jönssonligan så bör man läsa det här.
Det är bra skrivet, heltäckande, bra intervjuer och arkivmaterial. Jättebra bok, om man älskar Jönssonligan och Olsen-banden | | Tjänarinnan | Gustafsson, Lars | 0 (2024-12-08 07:28:20) |  TJÄNARINNAN en kärleksroman Lars Gustafsson 1996
Dick Olsson en man i sextioårsåldern lever ett välordnat liv i Texas. Han har arbetat i reklambranschen, men numera tar han bara åt sig konsultuppdrag som imagenmaker.
En dag kliver den colombianska städerskan Eleonora in i Dicks hus, hon kommer från värld som är främmande för honom. Dick blir mer och mer fascinerad av denna kvinna som han samtidigt inte riktigt förstår själv och som han inte ens tycker är vacker.
Samtidigt som Dick ska ta ställning till ett viktigt uppdrag från en av före detta Sovjetunionens utbrytarrepubliker dör hans mor som bor i Stockholm och Eleonora försvinner. Ska han offra sitt uppdrag för att åka till Stockholm, eller söka efter Eleonora.
Lars Gustafsson skriver ofta om den ”vanliga” människan, ofta från landsbygden. Människor som ställs inför svåra val. Här har han gett sig iväg till Texas i vilket han också bott själv och arbetat som gästprofessor.
Gustafssons väver gärna in samhällskritik i sina romaner, alltid lite på tvärs med samtiden. Han ser ett samhälle som förändras, men han har alltid ett motto i sina berättelser. ”Vi börjar om. Vi ger oss inte”
Jag är verkligen förtjust i denna finurliga filosofiska författare som har skrivit otaliga böcker i sitt liv. Detta är kanske inte den bästa jag läst av honom, men det är fortfarande en trivsam läsning. Lars Gustafsson dog 2016 vid en ålder av 79. | | Förbannelsen | Case, David | 5 (2024-12-07 00:54:34) | | Som läkare brukar jag sällan påverkas av stämningar men när jag såg upp mot Slottet fylldes jag av en isande föraning om bottenlös ondska.Det kändes som att stirra in i ett skrämmande svart tomrum. | | Skogsmulle och den lilla renen | Adolfsson, Susanne | 4 (2024-12-02 15:40:27) |  En trevlig och lärorik berättelse om två barn som tillsammans med Skogsmulle och hans vän Fjällfina hjälper en renkalv som kommit bort att åter finna sin mamma. | | Den magiska trädkojan: Dinosaurierna kom | Osborne, Mary Pope | 3 (2024-12-02 15:37:47) |  Lättläst och spännande berättelse i en serie som handlar om två syskon som reser bakåt i tiden med hjälp av en magisk trädkoja. Det är den första berättelsen. Syskonen har hittat en massa böcker om olika tidsepoker. Och genom att titta på bilderna och önska så kommer man dit. Här träffar de en massa olika dinosaurier. En del är snälla, medan andra kan vara riktigt farliga. | | Sandvargen | Lind, Åsa | 3 (2024-12-02 15:32:53) |  Zackarina är en flicka som bor nere vid stranden. Där möter hon Sandvargen, som tycks kunna ge svar på alla hennes frågor hur tokiga de än är. Trevlig bok. Jag kommer givetvis att även läsa uppföljaren. | | Ung mans färd mot natt | Nesser, Håkan | 4 (2024-12-02 10:56:22) |  En riktigt bra och underhållande bok i typisk Nessersk anda. Vackert språk och lättläst med bra persongestaltningar. Det var lätt att hänga med i intrigen. | | Svalors flykt | Axelsson, Majgull | 3 (2024-11-30 17:42:28) |  Christel är psykolog och fortsätter jobba trots pension. Nu har hon en ny patient, Molly Andersson, 16 år. Men flickan hävdar att Molly är ett hundnamn och kallar sig därför Zadie Moonbeam. Hon har en tung bakgrund och har åkt in och ut ur olika fosterhem under hela uppväxten på grund av föräldrarnas våld och missbruk. Nu har hon chansen att få en egen lägenhet, under förutsättning att hon bedöms vara mogen för det. Och det är Christels uppgift att bedöma det.
Zadie är skygg och på sin vakt, ett illa valt ord kan få henne att rusa ut från mottagningen. Men Christel ser hennes potential och känner ett slags släktskap med henne, vilket gör det svårt med den yrkesmässiga distansen. Samtidigt har hon egna problem, hon har Parkinsons sjukdom men har svårt att ta in det. Dessutom har hennes bästa vän, förlossningsläkaren Lisbeth, fått anonyma hotbrev. Lisbeth har en koppling till Zadie, det var hon som hjälpte henne och hennes bror till världen...
Romanen är inspirerad en verklig och mycket tragisk händelse, när flickan Esmeralda, kallad Lilla hjärtat, blev misshandlad till döds av sina knarkarföräldrar som fått vårdnaden trots avrådan från läkare och sociala myndigheter. Men de biologiska föräldrarna fick rätt i domstol, med ödesdigert resultat.
Författaren är starkt påverkad av denna händelse och sidorna formligen glöder av lidelse och indignation över hur dysfunktionella föräldrar behandlar sina barn och att det tillåts av myndigheter. Som en följd av detta blir romanen svartvit, våld mot barn kan och får inte nyanseras. I vanliga fall är det en svaghet inom litteratur, men här fungerar det. Mest av allt visar Axelsson, genom Zadie, hur det är tillåtet att förskjuta sina föräldrar. Att vissa saker inte går att förlåta, med rätta. Hon visar på hur maktlösa barn är, men att det likväl är möjligt att ge dem handlingskraft och att rätten ligger hos dem.
Boken är (förstås) välskriven, enkel och trovärdig och skildringen av Christel och Lisbeth är speciell. Två äldre, intelligenta ensamma kvinnor som var för sig har svårigheter de inte vill tala om. Till det yttre är allt bra och Zadie tycker att Christel lever i paradiset, men vet inte att hon skriker inombords.
Svagheten är skildringen av Zadie, en ung Lisbeth Salander, en superintelligent bokmal och överlevare men som till skillnad från Salander är en ängel under de svarta kläderna. Men med tanke på bokens tema förstår jag att Axelsson vill tvinga på läsaren en motvikt, att den som växt upp i en destruktiv miljö inte måste gå samma väg. Samtidigt blir boken mer uthärdlig och slipper stämpeln eländesporr.
En bok som berör och bör läsas, i synnerhet av de myndigheter som har hand om utsatta barn.
| | Vägen till Sugar Maple inn | Miller, Louise | 4 (2024-11-30 06:10:32) |  Mysig bok om vänskap och kärlek | | Grottmannen | Horst, Jørn Lier | 4 (2024-11-30 06:03:27) |  Spännande om än lite obehaglig deckare | | Vinterstängt | Horst, Jørn Lier | 4 (2024-11-29 15:32:19) |  Bra och spännande, gillar hans deckare.. | | Grimstons spöke | Arrigan, Mary | 5 (2024-11-28 19:07:08) | | Tolvåriga Chinan horgan ärver ett slott.När han ska sova över på slottet ger det honom kalla kårar.Första natten ser han ett blått sken utanför sovrumsfönstret.Han upptäcker att Grimstons spöke har hemsökt släkten sedan femton hundratalet. | | Berlinmurens fall | Larsson, Olle | 4 (2024-11-27 13:31:04) |  Olle Larssons bok ”Berlin murens fall” är en intressant bok som handlar om Berlin murens uppförande och dess fall. Den uppfördes i augusti 1961 av kommunistregimen i Östtyskland.
Orsaken till Berlinmurens uppförande var att Östtyskland höll på att tömmas på människor, främst på unga och välutbildade medborgare. I och med detta hotades hela Östtysklands och det kommunistiska systems överlevnad. Från 1949 till 1961 hade 2,7 miljoner människor lämnat landet för friheten i Västtyskland. Nu stoppades detta. Hädanefter var en flykt över eller under muren förenad med livsfara. Trots detta lyckades omkring 5000 personer att fly till Västberlin fram till murens fall den 9:e november 1989.
Enligt den östtyska kommunistregimen var det officiella syftet med Berlinmuren att förhindra inkräktare från väst att ta sig in i landet. De östtyska ledarna gav den därför namnet "Den antifascistiska skyddsmuren".
För västvärldens människor (och många av de instängda östtyskarna) utgjorde Berlinmuren en konstruktion som tydligt visade upp den fysiska järnridå som skilde östblocket från länderna i väst. Muren blev på så sätt en symbol för ofrihet och för den kommunistiska diktaturen som växte fram i Östeuropa under kalla kriget.
| | Evig fasa | , | 4 (2024-11-24 16:05:33) | | Evig fasa är 13 olika skräck noveller om den kosmiska skräcken. | | Natriumklorid | Adler Olsen, Jussi | 2 (2024-11-21 08:32:21) |  En ganska så orealistisk historia som därför inte känns så intressant. Adler Olsens första böcker i serien om Avd Q var bra, men har efterhand tappat lite. Synd, hoppas han kommer tillbaka på banan igen. | | Helga | Ohlsson, Bengt | 4 (2024-11-17 21:48:16) |  Året är 1937, Helga Gregorius är i 60-årsåldern, lyckligt omgift och med tre utflugna barn. Ingen vet att hennes dotter Signe, som nu är gravid, inte är pastor Gregorius dotter utan pappan är hennes dåvarande älskare Klas Recke. Helga har lärt sig leva med lögnen och är trygg i att sanningen aldrig ska komma fram.
Men så kommer ett brev. En antikhandlare har hittat Doktor Glas` dagbok i en chiffonjé och doktorn har skrivit ner sanningar som aldrig var menade att avslöjas. Brevet har blivit liggande då Helga varit bortrest och det visar sig att den otålige antikhandlaren tagit saken vidare. Helgas trygga värld ter sig plötsligt både obegriplig och skrämmande...
Det gläder mig att min favoritförfattare Hjalmar Söderberg åter är aktuell! Hans verk är tidlösa och tydligen oemotståndliga för dagens författare. Vet inte hur många varianter och fortsättningar det finns på hans historier? Bengt Ohlsson har som bekant skrivit om pastor Gregorius tidigare, nu har han tagit sig an Helga, liksom Åsa Nilsonne i en annan nyutkommen bok. Det gör han bra och det var ett smart drag att placera henne 30 år fram i tiden och därmed få in nya karaktärer. Dessutom slipper Ohlsson att bli jämförd med Söderberg i tidsskildringen. Läsaren får bekanta sig med alla Helgas innersta tankar, här finns inte mycket till gestaltning och att läsa mellan raderna. En punkt där han skiljer sig från sin föregångare.
Bokens kvinnosyn påminner däremot om Hjalmars och jag tror inte att en kvinna kunde skrivit denna bok. Förutom personernas agerande citeras ett stycke ur Glas´ dagbok där han jämför kvinnor med katter och män med hundar. Katter är vackra och bedårande men ytliga och egenkära, medan hundar är intelligenta men godtrogna, smutsiga och saknar stolthet. Om kattens ägare blev skjuten skulle katten lapa sig mätt på blodet och sedan söka sig ett nytt hem, medan hunden troget stannar vid den döda kroppen...
Som läsare känner man sympati med Helga, hon hamnar i en rävsax men klarar det oväntat bra. Hennes inre styrka och jordnära fatalism räddar henne från undergång, samtidigt som hon inte är något föredöme. Hon förväntar sig att bli förlåten, hon ljög för Signes skull så hon slapp att bli ett oäkta barn i andras ögon. Och på köpet slapp Helga att bli den otrogna hustrun... Men hon är inte lika snabb att förlåta andra som också ljög, och den enda hon tycks hysa äkta kärlek till (förutom sig själv) är deras gamla och sjuka hembiträde Hermine. Helga känns modern i sitt sätt att rationalisera och tro sig kunna lägga allt bakom sig, bortskämd och egenkär som hon är. Samtidigt visar hon självinsikt och tvingas motvilligt inse att hon inte är navet som allt kretsar kring. Som man sår får man skörda...
En utmärkt bok som jag rekommenderar! Enda svagheten är Ohlssons svulstiga och ordrika redogörelser för Helgas minsta tanke och göromål. Och boken står på egna ben, man måste inte ha läst Doktor Glas och Gregorius även om det berikar berättelsen.
| | Till träden | Nutti, Ella-Maria | 3 (2024-11-15 19:26:51) |  En dotter och hennes pappa kraschar med skotern på fjället. De har glömt skidorna och tvingas pulsa flera timmar till en fjällstuga, samtidigt som en storm blåser upp. Mobilerna saknar täckning och på grund av ovädret kan inte fjällräddningen söka efter dem. De är hänvisade till varandra, och tystnaden som råder mellan dem måste fyllas av dem själva.
Ella-Maria Nutti debuterade med Kaffe med mjölk för några år sedan, en bok som blivit mycket uppmärksammad. Den handlar om det spända förhållandet mellan en dotter och hennes mor, en sårig och närmast plågsam berättelse om tystnad, brist på kommunikation och missade chanser till försoning. Till träden är en betydligt mjukare berättelse, tystnaden finns här också men dottern försöker verkligen, pappan säger inte det hon helst vill höra men är ändå närvarande, lyssnande. Hon är besviken på att pappan inte velat tala om sin barndom och sin samiska bakgrund eller lära henne språket. Hon känner sig också åsidosatt vad gäller renskötseln, pappa har satsat på att lära upp sönerna. Men det hon mest av allt söker är hans bekräftelse, verbalt, få höra när hon gör något bra.
Jag har större förståelse för pappan här än för mamman i förra boken. Han är lite av arketypen för en norrlänning, tyst och stark, men närvarande i vardagen och intresserad av sin dotter. Ett resultat av renskötarmiljön där män förväntades vara sådana. Och att inte vilja tala om det samiska kan ha ursprung i barndomen, tiden på nomadskolan då hans föräldrar bara talade svenska i hemmet för att göra det lättare för honom i skolan. Dottern förstår inte riktigt detta och verkar ha lite daddyissues.
En mer eftertänksam och melankolisk skildring av olikheter mellan generationer än vad Kaffe med mjölk är.
| | De 24 kuverten | Sandström, Inga-Lisa | 3 (2024-11-15 14:42:47) | Diakonistyrelsens bokförlag har gett ut den här boken, men den är inte så överdrivet kristen för det. Faktiskt ganska kul, men mest lite novellartat.
En klass, en real-klass (5 real står det - det är 16 år. Jag missade nog ordet real (och dessutom har jag vaga begrepp vad det är) och trodde att personerna gick i mellanstadiet... Det känns på språket som att de skulle kunna det), beslutar sig för att lämna 24 kuvert med texter efter sig att öppnas om 25 år.
Det blir rätt kul, nu skrivs de flesta breven av Brita Viktoria Sundbom men man lär ändå känna hela klassen och andra. Omväxlande och rolig bok, kul med teaterbesöket och känslan av skolavslutning. Bra bild av tiden. | | Spartacus | Klynne, Allan | 4 (2024-11-15 12:31:28) |  Allan Klynnes bok ”Spartacus och slavkriget som skakade Romt” är en bra biografi. Boken handlar om den romerske slaven Spartacus från Thrakien som rymde från sin galärskola och ledde ett stort slavuppror mot romarna åren 71-73 f.Kr. Hans armé hade stora framgångar i början men besegrades till slut av de romerska legionerna.
Det hela började 73 f.Kr. då ett sjuttiotal gladiatorslavar gjorde uppror i staden Capua i södra Italien. Ledaren för slavarna hette Spartacus. Allt fler slavar samlades kring Spartacus som snart hade en armé på omkring 70 000 slavar.
Spartacus och hans armé besegrade flera romerska härar som sändes ut mot dem. Men så småningom segrade de romerska legionerna och Spartacus dödades.
Efter upproret hade krossats korsfästes 6 000 slavar längs Via Appia, den 20 mil långa vägen mellan Rom och Capua.
| | Hundnätter | Unge, Mirja | 3 (2024-11-11 18:02:07) |  När Nadja är 17 lämnar hon byn i Norrlands inland för storstaden. Nu är hon 30 och återvänder för att bosätta sig på den gård som hennes gröna vågen-föräldrar tröttnat på. Det mesta är sig likt, hennes gamla kompisar är vuxna, gifta och skilda. En del har lyckats oväntat bra, andra mindre bra. Men istället för att glädjas åt att en avfolkningsort får en ny invånare ses hennes återkomst med misstänksamhet. Hon får förtäckta hot och ett gäddhuvud spikas upp på husväggen. Nadja jobbar på ett särskilt boende på orten och en dag hittas en av flickorna död. Finns det något samband mellan flickans död och de mystiska fester med unga kvinnor och några av byns män som hålls i en ensligt liggande stuga...?
Mirja Unge slog igenom med Järnnätter, en utmärkt bok som också utspelas på landsbygden. Sen kom Motsols, den tyckte jag var kass och sen dess har jag lämnat Unge åt sitt öde. Men nu är hon Augustprisnominerad och Hundnätter lät så intressant att hon fick en ny chans. Hon tillbaka på landet och då Nadja låter misstänkt likt Mirja tolkar jag det till att det finns självbiografiska inslag i boken. Det är Country Noir men inte vanlig eländesporr, snarare misärporr, med moderna häxor och troll. Jag stör mig på att allt är så sjaskigt och slitet, med gula tänder, finnar, skitiga underkläder och överviktiga kroppar, svett, smuts och ångest. Även naturen är fientlig, halka, hetta, mygg och myror i huset. Detta tillsammans med ett övergrepp som slätas över ger intrycket av ett samhälle som Gud glömt - eller tvärtom - med egna lagar där våldet och de starka männen styr. Naturligtvis älskar storstadsrecensenterna denna bild av landsbygden som en efterbliven skräphörna, ett Trumpland, och hyllar miljöskildringen i alla tonarter. Själv blir jag bara trött av att läsa detta i bok efter bok och det är mer än hög tid att landsbygden reser sig och säger stopp. I rättvisans namn måste jag nämna Ulrika Lagerlöfs Hjortronmyren som ett lysande undantag från denna regel.
I detta laglösa land rider Nadja in på sin lite bedagade springare för att hålla räfst och rättarting. Nu ska förövarna ställas vid skampålen, både för det de gjort mot henne och mot dagens utsatta flickor. När uppdraget är utfört ska Nadja återvända till tryggheten i Storstan. Så är det traditionella upplägget, som i en gammaldags western. Men författaren lurar oss, det blir inte riktigt så och det är bokens stora styrka. Inte heller byns starka kvinna, Får-Anna, som driver ett fundamentalistiskt ekojordbruk är som förväntat och hela berättelsen är behagligt fri från hjältar.
Måste också nämna Hunden, den som givit boken dess namn. Mirja är rädd för en stor svart hund, trots två ägare är den försummad och springer lös i bygden. En del tolkar hunden som Djävulen, jag tolkar den som Mirjas ångest som riskerar ta överhand och kasta henne ner i mörker.
Man kan inte nämna en bok av Mirja Unge utan att kommentera språket. Interpunktion ser hon som ett onödigt ont och berättelsen flödar fram som en tankeström, med ordvändningar som tvingar läsaren att vara på tårna, vem sa vad eller var det något hon tänkte? Jag tänker direkt på Karin Smirnoff, skillnaden är att Unge inte är rädd för versaler. Men frågan är om Smirnoff inte blivit inspirerad av Unge, hon var först.
En läsvärd bok och som gjord för en bokcirkel!
| | Holly | King, Stephen | 5 (2024-11-10 16:51:16) | | jorge Castro är bara ett i en rad av offer vars liv fått samma mardrömslika slut.Privatdetektetiven Holly gibney blir kontaktad av mamman till en ung kvinna som har försvunnit. | | Den blå hertiginnan | Gregory, Philippa | 4 (2024-11-08 05:59:36) |  Jag älskar Philippa Gregorys böcker. Den andra systern Boleyn var min inträdesbiljet till Gregorys historie lektioner och hon har aldrig gjort mig besviken. Historien är fylld av mäktiga män, det är de vi lär oss om i skolan men Philippa Gregory visar oss en annan del av myntet, den delen som inte fyller historieböcker men som är har varit lika verklig. Jag älskar hennes historiska romaner som är lärorika och mer autentisk genom att använda sin fantasy och ge liv åt dessa mäktiga personer som har gett avtryck i historieböcker.
Jag tycker fortfarande att Den andra systern Boleyn är Gregorys bästa bok men Den blå Hertiginnan som är tredje delen i trilogin Rosornas krig den bästa i den serien.
Handling & Tema : 4/5
Karaktärerna: 4/5
Miljöbeskrivning: 4/5
Språk och berättarkonst 5/5
| | España por favor | Hellberg, Åsa | 2 (2024-11-07 17:37:26) |  Tre äldre kvinnor, Mia som jobbar på Hemmet, Lotta som är begravningsentreprenör och Noora som just slutat jobba, har ofta pratar om att flytta till Spanien på ålderns höst. Nu är det läge, Mia är nybliven änka, Lotta ska sälja sin rörelse och Noora vill utveckla sitt intresse för healing. De planerar sin flytt, men för att boken ska bli mer intressant krånglar det förstås till sig och saker dyker upp som måste hanteras. Efter diverse turer bestäms det att Mia och Noora ska åka i förväg för att rekognoscera, med sig på resan får de oväntat en av de boende på hemmet, Dolores. Hon är född i Spanien men flyttade till Sverige med sin man. När han dog blev hon stum av sorg och hamnade på Hemmet. Nu kräver hon, skriftligt, att få återse sitt hemland. Resan går bra men att sätta planerna i verkat är lättare sagt än gjort...
Ännu en klassisk feelgood, kvinnor som ändrar sitt liv på ett dramatiskt sätt. Hellberg målar med bred pensel, Mia som knappt varit utanför hembyn kör husbil genom Europa, Noora tappar tron på tarotkorten. Lotta tvingas tillbaka till sitt ex, Dolores träffar någon hon inte trodde fanns, en älg ställer till det, hunden Loppan återvänder från det döda och två män blir oväntat fäder nästan samtidigt. Alltså lika dramatiskt och osannolikt som vanligt men ändå får författaren det att hänga ihop. Åsa Hellberg är en rutinerad och uppskattad författare med en rad böcker i genren bakom sig. Det är dock den första jag läst av henne och antagligen den sista. Den är inte dålig på något sätt, jag är bara lite trött på feelgood av denna typ.
| | En enda sommar | Hedin, Joakim | 3 (2024-10-26 11:47:47) |  Mona-Lisa är frånskild och tjänstgör som präst i en församling hon inte trivs i. När hennes mystiska moster Gerd dör och efterlämnar ett arv där Mona-Lisa är enda arvinge är hon övertygad om att hon ska bli ägare till en stor skogsfastighet, det har hennes mamma sagt att Gerd har. Så när hon kommer i konflikt med sin chef säger hon upp sig, i tron att hon har sitt på det torra. Big mistake, det visar sig att allt hon ärver är en liten nedsliten camping utanför Orsa. Första tanken är att sälja och ta det lilla hon får. Men en vän övertalar henne att driva campingen, åtminstone över sommaren. Väl på plats får hon ta itu med missnöjda gäster, lösa kor och en argsint granne. Men hon gör sitt bästa och får en förtrogen i August, en trevlig äldre herre. Han kände Gerd väl men drar sig för att berätta om henne när Mona-Lisa frågar, vad är det han döljer...?
En traditionell feelgood skriven av en man, inte unikt men lite ovanligt. Han är präst precis som Mona-Lisa. Storyn är enligt mallen, protagonisten hamnar i knipa och tvingas mer eller mindre att göra en drastisk förändring i sitt liv. Svårigheter och motgångar drabbar henne men med hjälp av goda vänner reder det ut sig. En släktgåta ger lite spänning åt berättelsen. Helt okej, inget märkvärdigt men inte heller dåligt. Vissa ingredienser saknas, inga gulliga barn så långt ögat når och fjällkorna får ersätta hund och katt som kramobjekt.
Som vanligt, höll jag på att säga, är detta första delen i en feelgoodsvit som kallas De fyra årstiderna. Detta är sommaren, det finns tre till som utspelas under övriga årstider. I vad mån de är fristående eller ej vet jag inte, men det är tydligen samma personer det handlar om. Jag är inte entusiastisk till detta serieraseri som nu även drabbat denna genre, efter deckare, film och TV-program. Visst är det frestande både för läsare och författare att slippa tänka nytt och fortsätta med det välbekanta. Men det är ett tveeggat svärd, om författaren lyckats bra med första delen blir fallhöjden större inför kommande verk...
| | Sällsamma berättelser | Poe, Edgar allan | 3 (2024-10-25 18:51:51) |  Edgar Allan Poes bok ”Sällsamma berättelser” innehåller 25 berättelser, som är ganska olika. Några är bland de tidigaste detektivberättelserna, till exempel ”Morden vid Rue Morgue”. En del andra är mer skräckhistorier på några återkommande teman som att bli levande begravd eller att någon mycket vacker kvinna förtvinar i en oförklarlig sjukdom.
Det är inte en bok som gör sig för sträckläsning som många novellsamlingar.
| | Mord i dimfrost | Risberg, Lena | 5 (2024-10-21 19:05:00) |  Tack för boken, Lena!💖
Bim och Ninni är såväl grannar som bästa väninnor. Relationen dem emellan är nästan som den vid en kärleksrelation då de betyder otroligt mycket för varandra.
Bim har nyligen gått tillbaka till jobbet som lärare och Ninni är par-terapeut. Den sistnämnda är särskilt intresserad av deckare och dokumenterar om mord. De är också något av amatördetektiver då dem nu i flera år "ramlat" över mystiska dödsfall i sin närmiljö. Grannar har kommit och gått under åren i bostadsrättsföreningen Konvaljen på Södermalm. Ett flertal har fått sätta livet till, medan andra har agerat som bödel. Bostadsrättsföreningen tycks vara förhäxad då det hela tiden sker nya hemskheter. Kanske är "Konvaljen" Södermalms svar på "Midsomer?"
Det är Halloweentider och den kroniskt sötsugna Bim har svårt att behålla godiset för kommande besök av barn. På besök hos bästa väninnan Ninni som är en alldeles utmärkt kock som ständigt imponerar med nya läckerheter, går med ens strömmen i fastigheten. Dimfrosten sänker sig över Stockholm och orsakar stor föredelse. Men vädret stoppar inte den bödel som mördar en kvinna precis invid deras port och som Bim sedan nästan snubblar över. Kan det vara den nya hyresgästen Ursula som varken Bim eller Ninni träffat- som ligger där?
Det dröjer inte länge förrän Bim och Ninni åter påbörjat sin utredning: det har ju gått så bra hitintills!
Men den här gången kanske mördaren visar sig vara alltför svår för de bägge väninnorna? Kanske gör dem det med livet som insats?
En eller fler hyresgäster väntar nämligen också besök av mördaren!
Det här är den femte deckaren jag läser av Lena Risberg i serien om väninnorna och amatördetektiverna Bim och Ninni. Jag har tidigare läst: "Mord, det är mord (2021)", "Mord i bistra vinternatten (2021)", "Mord under augustimånen (2022)" och "Mord i gullregnets månad (2023)" Det här är en mycket charmig och välskriven mysdeckare, såväl som en vänskapsroman om två kvinnor i övre medelåldern. Boken har dessutom massor av härliga mat inslag som riktigt får det att vattnas i munnen på mig. Författaren borde ta och skriva en bok med alla läckra recept.
Tempot är mycket bra med många och korta kapitel och jag riktigt njuter av berättelsen.
Jag är säker på att Maria Lang skulle ha varit riktigt imponerad av böckerna med Bim och Ninni!❤ | | Anki åker till Paris | Brundin, Anna-Lena | 1 (2024-10-21 16:10:46) |  Suck!
Den första boken var helt okej att ha i öronen- men den här är under all kritik. Den är så handlingsfattig att jag blir rent ut sagt förbannad att det ens blivit publicerat. Sedan är Paris ett sådant uttjatat turistmål att det inte blir bättre av att halva boken är en enda guidad rundtur av Paris. Hade det varit något mer främmande resmål hade det kanske blivit två stjärnor.
Nu är bottenbetyget ett faktum däremot! | | Lektioner i kemi | Garmus, Bonnie | 3 (2024-10-20 19:45:44) |  Som vanligt när det gäller kända och uppmärksammade böcker är jag sen på bollen. Så de flesta vet vad den handlar om, Tiden är 1960-tal, Elizabeth Zott är kemist och
vill inget heller än att utveckla sin forskning. Men omständigheter och förlegade könsroller ställer till det och hon tvingas ställa upp som kock i ett matlagningsprogram. Mot alla odds gör hennes udda framtoning succé och hon blir TV-stjärna. Men avundsjuka och ryktesspridning drabbar även henne och trots att "alla" kvinnor älskar henne glider hon ner i depression...
En mycket annorlunda bok , den påminner om feelgood men är egentligen en saga för vuxna. Full av magiska inslag, som en telepatisk hund som hämtar barn på dagis och hjälper till i forskning, en fyraåring som läser Dickens och släktforskar, en lätt autistisk kvinna som platsar i ett manligt roddarlag, och ett antal goda feer av bägge kön. Och naturligtvis ett antal elaka troll som av någon märklig anledning alla råkar vara män... Barn och hundar höjer gullighetsfaktorn men precis som i sagorna tar det onda och tragiska större plats än i traditionell feelgood.
Jag vet att åsikterna är delade, tokbra eller trams. Kanske tokbra trams, jag är kluven. Bitvis är det bara too much, som en svartvit film med svartvita karaktärer à la Hollywood. Samtidigt en tidsbild av ett USA med värderingar som man hoppats var borta för gott men som fått nytt liv genom Donald Trump. Mäktiga män som "grab them by the pussy" och använder lögnen som medel att nå sitt mål, lättledda människor som står och applåderar dem medan media ser på.
Miss Zott är en feministisk förebild som ser som sin uppgift att få kvinnor att lämna hemmafrurollen och ta sin rättmätiga plats i världen. Men hennes framgång vore omöjlig utan manligt stöd och jag hoppas att det är bokens sensmoral, män och kvinnor behöver varandra och måste samarbeta för att dra fram trollen i solen så de spricker...
| | Hjortronmyren | Lagerlöf, Ulrika | 3 (2024-10-20 19:04:39) |  1938 tvingas den 17-åriga Siv att bli kocka åt ett huggarlag långt ute i skogen i Västerbotten. I sträng kyla och under primitiva förhållanden ska hon hålla rent och ordna mat och matsäck till 10 hungriga män. Hon är förtvivlad och rädd att inte klara uppgiften, Men snart lär hon sig att uppskatta självständigheten och hantera situationen. Så dyker kärleken upp, i form av en vacker men olämplig man...
Parallellt med Siv får vi följa hennes barnbarn Eva som i nutid skickas till sina hemtrakter av sin arbetsgivare för att lösa en konflikt om en avverkning mellan miljöintressen och skogsnäringen. En komplicerad uppgift som leder till att hon både tvingas rannsaka sina värderingar och hittar ledtrådar till sin egen släkthistoria.
Hjortronlandet är första delen i en romansvit, Timmerfolk, som ska skildra konflikten om den svenska skogen under olika tidsepoker och där kvinnorna står i centrum. Författaren har ett namn som förpliktigar, och skriva kan hon. Än bättre är att hon vet vad hon skriver OM, hennes mormor var kocka i en skogshuggarkoja och själv jobbar hon inom skogsbranschen. Boken visar tydligt skillnaden mellan en författare som är DÄR, till skillnad från den som läst på eller bott på landet som barn och tror att allt bör vara som då för att få godkänt. UL känner till konflikterna mellan miljö, ekonomi, sysselsättning och utveckling i glesbygd, och i Norrlands inland även samebyarnas roll och inbördes motsättningar. Skogssamernas historia är föga känd bland allmänheten, de kom i kläm mellan fjällsamerna och staten och trängdes ut.
Bokens svaghet är som jag ser det att historien är så förutsägbar, i synnerhet Sivs. Jag går inte närmare in på det, men ni har läst det förr... Dock får vi inte veta mycket om Sivs liv som vuxen, misstänker att det kommer i nästa bok. Eva är intressantare och stalltipset är att hon kommer fortsätta nysta i sin släkthistoria, här finns flera lösa trådar. Min önskan är att författaren klarar att hålla spjärn mot korrektheten, som kräver att Eva byter sida och ställer sig på barrikaderna med samer och aktivister. Vi får se i nästa bok, om förutsägbarheten sprider sig...
En bok som jag tror många kommer att gilla, historia, natur släktgåtor, konflikter och kärlek. Passar också bra i en bokcirkel, protagonisternas beteende är ingalunda klanderfritt...
| | Sedlighetsbyrån | Wahldén, Christina | 2 (2024-10-19 15:52:14) |  Ska det här föreställa 40-tal?
Författaren blandar in moderna karaktärer och jämlikhet i en fyrtiotals intrig och gör den helt orealistisk. Berättelsen som sådan är dessutom ganska trist. Så nej, ingenting för mig! | | Slottet | Breitholtz, Anna | 4 (2024-10-18 20:56:07) | | I en svart sopsäck påträffas kvarlevorna av en okänd person på slottet Sindstaholm marker utanför skånska Sandinge.Slottet är en uppföljare till boken stranden den första delen om föredetta polisen Lina Lantz . | | Lik i lasten | Lambil, Willy | 4 (2024-10-18 00:09:39) |  Utgivet 2021 men originalet är från 1989.
Det här är bra, en dramatisk inledning, bra handling och miljöerna är ett otäckt och mörkt Atlanten och en båt där våra blårockar tar sig in som spioner.
Spännande mer än humoristiskt, men väldigt spännande och snyggt tecknat. | | Swing Time | Smith, Zadie | 2 (2024-10-07 17:34:43) |  Norra London, 1980-tal. Två flickor, bägge med utländskt ursprung, växer upp tillsammans. Bägge drömmer om att bli dansare men bara en av dem - Tracey - har talangen. Den andra ser upp till den tuffa Tracey, tvingas inse att hon inte har det som krävs men är duktig i skolan och läser vidare. Så småningom blir hon assistent till den världsberömda artisten Aimee, åker jorden runt med henne och involveras i ett välgörenhetsprojekt i Västafrika. Medan livet går i helt andra banor för Tracey...
Zadie Smith växte upp under liknande omständigheter som bokens namnlösa jag, mor från Jamaica, vit engelsk far. Hon slog igenom stort med Vita tänder år 2000. I Swing Time ligger fokus på klass, kön och ras, även om den ytligt sett handlar om vänskapen och det ömsesidiga beroendet mellan två sinsemellan olika tjejer. Berättelsen rör sig obesvärat mellan ungdomstiden i London och vuxenlivet några decennier senare. Protagonisten lever i skuggan av först den utagerande Tracey och sedan den nyckfulla Aimee. En viktig karaktär är jagets mamma, en självlärd kvinna från Jamaica som utvecklas till akademiker och aktivist. Konflikten mellan henne och protagonisten är en bärande del av berättelsen, en sårig mor-dotterrelation med inslag av konkurrens och där bägge är besvikna på varann.
En annan tyngdpunkt läggs på synen på det svarta Afrika och hur väst kan hjälpa dem bäst. Privata initiativ, som flickskolan Aimee bekostar, traditionell u-hjälp från staten, eller att bara låta det vara då ekonomisk hjälp stärker lokala diktatorer? Är det rätt att ge svarta män uppehållstillstånd i Europa när de behövs på hemmaplan? Känsliga frågor som Smith inte väjer för men inte heller besvarar.
Vi har boken i vår bokcirkel, där passar den bra. Men utan den hade jag inte läst boken. Alldeles för seg och beskrivande för min smak, med karaktärer jag inte kan engagera mig i. Ganska otrevliga är de också. Mycket kläder, yta och fokus på ras snarare än person. Och dans förstås, den genomsyrar hela boken där vissa för och andra följer...
Inget för mig men jag tror att många kommer uppskatta den!
| | Levande och döda | Carlsson, Christoffer | 4 (2024-10-06 10:22:13) |  Årets bästa svenska kriminalroman blev den här 2023. Inget fel med det. Märkliga och oroande saker böjar inträffa i den lilla halländska byn Skavböke nära millenieskiftet. 20 år senare dras byn in i liknande händelser. | | BARA LITE ROLIGT | Antti, Gerda | 3 (2024-10-06 09:56:50) |  BARA LITE ROLIGT Gerda Antti 1994
Astrid har nu rotat sig i den nya miljön, lärt känna sina nya grannar. Grannar som man kan reta sig på, men när det kommer nya orosmoln in i byn så håller de ihop. Hon har fått nya vänner och vävningen och naturen tar stor plats i hennes liv.
I denna berättelse som så många andra av Gerda Antti så är det mycket betraktelser över livet.
| | JAG REDER MIG NOG | Antti, Gerda | 3 (2024-10-06 09:53:01) |  JAG REDER MIG NOG Gerda Antti 1983
I denna fortsättning av ”Ett ögonblick i sänder” har Astrid flyttat till ett eget hus i en grannby och lever ett ganska stilla liv. Hon tänker tillbaka på sitt äktenskap, tiden efter makens död, släkten som önskade henne bort från gården. Alma hennes svärmor som var den enda hon kom närma, men när hon dog fanns inget mer där att hämta.
Än en gång beskriver Gerda Antti så naturligt vardagen på landet, Astrid lever ett lugnare liv nu, men det händer ändå mer än man kan tro. Hon sitter ofta på farstubron och funderar på hur det varit och hur det blev, livet.
| | ETT ÖGONBLICK I SÄNDER | Antti, Gerda | 3 (2024-10-06 09:48:02) |  ETT ÖGONBLICK I SÄNDER Gerda Antti 1980
Gerda Antti hör definitivt till en av mina favoritförfattare, hon kan sätta ord på känslor som ingen annan. De där känslorna vi har till vardags, till våra nära, till grannar och vänner. Och just livet på landet känns som hon bemästrar så totalt.
Här beskriver hon ett äktenskap som gått i stå, hur paret kanske växt från varandra, eller inte förrän nu upptäckt hur olika de är. Kan man älska någon samtidigt som man ser sin man som en plåga, vill ha närhet men det går inte.
Dessa känslor beskriver Gerda så mitt i prick, tror inte att någon som inte upplevt just detta kan sätta ord på det som hon.
Jag trivs verkligen i hennes beskrivning av livet på landet som på ytan går sin lugna lunk, men där under finns mycket att hämta. Kärleksproblem, otrohet, giriga släktingar och vänskap. Men framför allt personbeskrivningarna är så naturliga, jag får tydliga bilder i mitt huvud. Precis som det ska vara när man läser en bra roman.
| | Änkan som inte sörjde | Brohed, Lennart | 2 (2024-10-05 15:33:51) |  Egenutgiven debutdeckare från 2003. Den låter ganska så bra och jag tror att den skulle kunna vara riktigt mysig, men det är något här som tråkar ut mig totalt. Handlar det om att karaktärsporträtten är vaga och språket torftigt? Jag vet inte, men nu har jag givit den här boken ett flertal chanser och varje gång kommer jag på mig med att börja tänka på något annat. Så nu tackar jag för mig med den här boken!
Slutbetyg, en 2:a! | | Så många minnen | Taylor Bradford, Barbara | 5 (2024-10-03 21:23:20) |  När jag hör namnet Barbara Taylor Bradford så tänker jag genast på böckerna om Emma Harte, tre böcker som jag läste på 80-talet och som också gått som tv-serie. Böcker som då tilltalade mig mycket.
När jag nu i skrivande stund googlar för att se vad böckerna hette- så får jag se att det i själva verket finns sex böcker i serien om Emma Harte. De tre sista har jag definitivt inte läst. Så kanske att det blir något för framtiden?
De böcker jag läst är: "Inte för vinnings skull (1983) ", "Håll drömmen levande (1986) " och "Endast det bästa (1989)". Jag har dock inte läst något av henne på minst trettio år. Men nyligen fann jag två böcker av henne i min gamla bokhylla som nu äntligen börjar minska i omfång.💪😍
För någon vecka sedan provade jag på att läsa: "På egna villkor (1996) ", men den gav jag upp på efter ett par kapitel då jag fann det enbart vara ett frosseri av "fjolligt innehåll".
Jag hade därför ytterst låga förväntningar av den här boken. Men...
Laura Valiant och Claire Benson har varit bästa vänner sedan barnsben. Hela Lauras familj var som en enda stor skyddande famn för Claire under sin problematiska barndom. Nu är de båda två framgångsrika yrkeskvinnor. Claire med arbete på en modetidning och Laura som framgångsrik konstrådgivare. I sitt arbete handlar hon in dyrbar konst till rika affärsmän, men hon fungerar också som konstexpert i andra ärenden. En kontakt i Paris leder henne in i fall rörande konst som stals av nazisterna från rika judar under andra världskriget och vars överlevande släktingar nu försöker få tillbaka. Claire, bosatt i Paris tillsammans med sin fjortonåriga dotter Natasha, är skild från Philippe som hon anser ska ha förstört hennes liv. Men stämmer det verkligen? Philippe anser inte det och han vill ingenting hellre än att få tillbringa mer tid med sin dotter. Men Claire är alltid så hatisk gentemot honom de fåtal tillfällen de träffas. Kan Claires aversioner mot män i största allmänhet ha att göra med något som hände i hennes barndom?
Laura är gift med den framgångsrika advokaten Doug och de försöker desperat att skaffa barn. Men Dougs prestationer mellan lakanen gör den saken ganska så svår. Kanske att det finns någon annan som upptar hans tankar?
Mormor Megan, över nittio är matriarken som håller samman familjen, som Laura och även Claire vänder sig till när de har problem.
Laura är mitt uppe i ett fall gällande stulen judisk konst när hon får veta att Claire lider av bröstcancer i fjärde stadiet och förväntas enbart ha några månader kvar i livet. Hur kommer det gå? Finns det någon framtid för Laura och Doug? Och har Claire någon chans att överleva?
En oväntat bra underhållningsroman i stil med Belva Plain och Maeve Binchy, där huvudingrediensen är kvinnlig vänskap. Med trovärdiga, starka karaktärer. Berättelsen berörde mig oväntat mycket och det var dessutom riktigt intressant att läsa om konststölderna som skedde under andra världskriget, något jag inte alls kände till. Min enda kritik går till det svenska förlaget som avslöjar alldeles för mycket på bokens baksida. Den här pärlan kan jag riktigt varmt rekommendera! Jag tror jag i framtiden ska ge fler chanser till Barbara Taylor Bradfords romaner! | | Tillstånd för utresa önskas | Stenstedt, Marianne | 3 (2024-10-02 21:48:56) |  Tillstånd för utresa önskas av Marianne Stenstedt har jag fått som recensionsexemplar. Tack för det.
Boken är faktiskt ett stycke familjehistoria. Huvudpersonen Erik Jollasse har verkligen funnits och han var mormorsbror till författaren. Han satt verkligen i sovjetiska fångläger innan han fick möjlighet att återvända till Tyskland. Men det var ett helt annorlunda Tyskland. Nazismen var krossad, men det var även många av städerna inklusive Eriks hemstad Hanau. I familjens gamla hus hade en annan, hemlös familj flyttat in i källaren. Själva boningshuset var förstört.
Marianne Stenstedt vet naturligtvis inte allt om sin mormorsbror och vad han kände och tänkte. Hon har fått använda författarens litterära frihet. Erik framställs till exempel som homosexuell. Om han var det vet hon inte. Han kom i vart fall aldrig ut ur garderoben. Men hon tror sig ändå ha förstått att det var så. Till syvende og sidst spelar det ingen roll för historien.
Boken ger en god bild av hur det måste ha varit och sett ut i Tyskland efter kriget, och det är bra att detta lyfts fram. På grund av Hitler och nazismen känner de flesta av oss en avsky för landet under den epoken. Det fanns så många i Europa som farit illa under Nazi-Tysklands härjningar. I dödslägren mördades judar, zigenare, homosexuella, utvecklingsstörda och flera andra grupper. Det är lätt att glömma bort att de tyskar som levde i sitt sönderbombade land efter kriget också var offer. De allierade gjorde sitt bästa för att utplåna viktiga kulturella stadsområden. Den obefogade terrorbombningen av Dresden är ett exempel. Här tycker jag att denna bok ger oss en möjlighet att även få en insikt i det oerhörda lidande som drabbade tyskarna.
På minussidan finns att boken bitvis är riktigt tråkig. Det blir för mycket detaljer kring hur slitna kläderna var, hur kallt det kunde vara, hur ont om mat det var, hur fantastiskt det var att få kaffebönor och leverpastej från Sverige. Visst förstår jag att författaren har velat ge en ingående bild av lidandet, men till slut känner jag som läsare att nu har jag fattat poängen. Var vänlig gå vidare! Boken hade vunnit på vissa delar hade kortats av.
| | Vintergraven | May, Peter | 4 (2024-10-02 21:37:00) |  Vintergraven av Peter May är både en dystopi och en spänningsroman. Vi befinner oss i Skottland några decennier framåt i tiden och klimatkatastrofen är ett faktum. Vid ekvatorn är det så varmt att ingen kan leva där. Havsnivån har stigit och därmed har länder och storstäder dränkts av vattnet. Nederländerna finns inte längre. Enorma människomassor är på flykt.
Det är inte helt enkelt att skapa en värld i framtiden. Går vi motsvarande antal år bakåt i tiden så hade ingen hört talas om någon smartphone. Peter May hittar på en märklig, obemannad flygtaxi och det är kul, men folk använder iPhone och jag kan inte låta bli att fundera på om just iPhone kommer att finnas kvar om trettio år eller om den inte har ersatts av något annat. Nåja, den som lever får se.
Men bortsett från det är Vintergraven en välskriven och läsvärd spänningsroman. Cameron Brodie ska försöka lösa mordfallet med den grävande journalisten som hittas infrusen i norra Skottland. (Skottland har för övrigt blivit ett självständigt land.) Vad kan det vara som journalisten upptäckt som gjort att någon mördat honom? Det är uppenbart att någon är mycket angelägen om att sanningen inte ska komma fram, för snart är det fler som mördas. Som vanligt försöker jag som läsare att både räkna ut vem mördaren är och vad motivet kan vara. Och som så ofta har jag helt fel. Författaren har på ett skickligt sätt fört mig åt fel håll.
Så denna dystopiska spänningsroman kan jag verkligen rekommendera! | | Kråkslottet | Johansson, Karina | 4 (2024-10-02 21:28:32) |  Kråkslottet av Karina Johansson är den andra fristående delen i en serie om släkten Vinder. Den första delen var Pensionatet.
Som vanligt placerar Karina Johansson handlingen i Sunne. För oss som känner till den orten är det lätt att förstå att byggnaden som i boken kallas Kråkslottet är Villa Helios. En pampig byggnad i centrala Sunne som inhyst en tandläkarmottagning, men där det idag finns ett café. Jag tror att verklighetens byggnad är i bättre skick än den som presenteras i boken, men det har givetvis ingen betydelse för historien.
Familjen Vinders historia är delvis höljd i dunkel även för släktens medlemmar. Emeli tror sig veta hur hennes mammas uppväxt såg ut, men det visar sig att hon nog fått sig presenterad en förskönad historia. Det finns saker ett par generationer bakåt i tiden som gör att släktens olika grenar inte umgås frivilligt med varandra.
I romanen får flera personer bita i gräset och det är inte utan att det får mig att tänka på Morden i Midsomer. Det finns ett antal märkliga gestalter som inte är rakt igenom trevliga för att uttrycka sig milt. Men är de bara excentriska eller har de även förmågan att mörda?
Författaren lägger in flera red herrings i berättelsen för att förvirra läsaren och jag får erkänna att det inte alls var den jag trodde som låg bakom morden.
Precis som den förra romanen i den här serien är det en trevlig läsning som kombinerar brott, kärlek och avundsjuka. En mysdeckare i Värmlandsmiljö. | | Skinn | Strömberg, Sara | 4 (2024-10-02 21:18:05) |  Skinn är den tredje spänningsromanen av Sara Strömberg om den jämtländska journalisten Vera Bergström. De tidigare var Sly och Skred. Den här gången handlar det, som framgår av baksidestexten ovan, om ett alldeles förfärligt mord. En man och hans två små barn mördas på ett brutalt sätt i hemmet och samtidigt försvinner barnens mamma. Det bestialiska mordet klarades aldrig upp, men nu får Vera Bergström på Jämtlandsposten i uppdrag att skriva om det "kalla" fallet. Finns det några spår som inte utretts ordentligt?
Det är en spännande historia, och steg för steg får man som läsare både följa Vera Bergström arbete och insprängt bland de kapitlen får vi även följa mordoffret Frank veckorna innan han mördades. Och vad har den ensamstående mamman i Stockholm med saken att göra. Det är en välskriven spänningsroman. Möjligen kände jag att det lite för tidigt gick att förstå vem som var förövaren. Det hade inte gjort något med en liten twist på slutet.
Som tidigare ger författaren några välbehövliga tasksparkar mot behandlingen av glesbygden. Samhällen utarmas och människor tvingas flytta. Husen köps av norrmän eller storstadsbor som vill ha en fjällstuga att använda några veckor om året. Därmed blir områden allt ödsligare. Sara Strömbergs beskrivning av utvecklingen är en av böckernas stora behållning enligt mig.
Så det blir med beröm godkänt för den här romanen. | | Fiende ur skuggan | Cameron, Marc | 5 (2024-10-02 21:09:44) |  Fiende ur skuggan är ännu en av Marc Camerons böcker i Tom Clancys anda och efterföljd om Jack Ryan och den hemliga organisationen Kollegiet som Ryan grundat. Kollegiet har inte många medlemmar, men de är synnerligen effektiva när de skickas ut för att på ett effektivt men olagligt sätt släcka oroshärdar.
I denna roman skakas USA av en synnerligen brutal kidnappning av presidentens hustru. Det dyker upp problem på många ställen samtidigt, vilket ger Vita huset full sysselsättning.
Det är inte bara i USA som det händer saker som inte minst får Kollegiet, men även andra delar av USA:s militär, att fara runt i världen i den här boken. Vi får följa med till Argentina, Japan, Wakhankorridoren i Afghanistan och Indien i ett spel som visar sig hänga ihop.
Böckerna om president Jack Ryan är alltid spännande och Fiende ur skuggan är inget undantag. Denna bok bör ingen älskare av thrillers missa. |
|
