Ja, jag håller med om det som står i förlagets bes.. Visa hela

Ja, jag håller med om det som står i förlagets beskrivning. En intressant bok. Spännande med Island som man sällan får läsa så här avslappnat om.

Klassiker är tyvärr inte alltid så här lättillgäng.. Visa hela

Klassiker är tyvärr inte alltid så här lättillgängliga. Det mesta om boken har redan blivit skrivet i kommentarerna före. Jag rekommenderar den bara, helt enkelt.

Den som tidigare läst Kurkovs böcker känner igen s.. Visa hela

Den som tidigare läst Kurkovs böcker känner igen sig. Det är Kiev. Det är en värld där alla har någon eller några små- eller lite mer kriminella i sin bekantskapskrets och där inget är omöjligt. Det äts mycket korvsmörgåsar och dricks mycket alkohol. Och även här regnar absurditeter över läsaren.

Vi får direkt i början reda på att huvudpersonen och hans fru inte har ett speciellt bra förhållande och som det mest logiska i världen bestämmer han sig för att anlita en bekant till en gammal skolkompis att mörda honom. Slumpen går emellan och ändrar alla de inblandades liv till oigenkännlighet.

Tunn liten bok som man läser på en timme. Underhållande, men jag saknar de intressanta små humoristiska detaljerna som Kurkov planterade i vrårna i pingvin-böckerna.

Denna läste jag i en sittning. Och bara det säger.. Visa hela

Denna läste jag i en sittning. Och bara det säger en hel del. Att den på ett underhållande, men inte ironiskt och hånfullt och samtidigt träffsäkert sätt beskriver både svenskhet och jugoslaviskhet och att handlingens lök skalas på ett så smidigt sätt, samidigt som språket känns helt äkta gör det svårt för mig att tro att denna man, författaren Zvonimir Popovic, verkligen inte har svenska som sitt modersmål. Visst känner man igen den jugoslaviska skrivskolan när man läser Popovics omskrivningar och liknelser, men det är nog inget som stör läsningen för en icke-jugoslav. Mig förde dessa bitar, däremot, direkt tillbaks till skolbänken och uppsatsskrivning i serbokroatiskan. Inte helt oangenämt.

Om du ska läsa denna pärla, börja med hans första bok - Mörkerriket - och jobba dig framåt. Jag rekommenderar dem hjärtligt!

Övertydligt bilderboksspråk och kvasifilosofi står.. Visa hela

Övertydligt bilderboksspråk och kvasifilosofi står inte högt i min bok. Jag tyckte inte alls om Alkemisten.

Jag älskade Zadie Smiths "Vita tänder" när den kom.. Visa hela

Jag älskade Zadie Smiths "Vita tänder" när den kom ut och jag hade lyckats lägga mina tassar och ögon på den. Den var roligt skriven, historien påhittig och samhällsdebatten intressant och farsartad i ett... I "Autografjägaren" finns bara författarens roliga språk kvar, då handlingen är helt oengagerande och faktiskt rätt så tråkig.

Se inte filmen, läs boken istället! Jag köpte de.. Visa hela

Se inte filmen, läs boken istället!

Jag köpte den här boken en morgon på väg till jobbet, läste på tåget, smygläste på jobbet, läste på lunchen och på tåget hem. På kvällen var jag ledsen för att det inte fanns mer bok att läsa.

Underbart äventyr!

Visst låter baksidestexterna intressanta? Det tyck.. Visa hela

Visst låter baksidestexterna intressanta? Det tyckte jag med, och köpte boken. Men sen gjorde jag misstaget att börja läsa den.

Författarinnan säger i början att hon skrev boken när hon var 17 och det märks. Språket är pubertalt. Djup i boken och djup i texten saknas. Och innehållet känns slumpmässigt inkastat.

Ingen bok jag rekommenderar. Tvärtom.

För allmänbildningens skull - toppen. Lär dig vari.. Visa hela

För allmänbildningens skull - toppen. Lär dig varifrån olika uttryck härstammar, vad folk pratar om när de kallar någon för Judas och annat. Men att kalla den spännande är nog att ta i så man spricker.

Betyg - mja.

Efter så mycket prat om boken bland kvinnorna på j.. Visa hela

Efter så mycket prat om boken bland kvinnorna på jobbet och en hel massa positiva recensioner i diverse medier, kände jag mig tvungen att låna och läsa denna Bitterfittan.

Det som verkade så lovande i början, med intressanta observationer och ganska roligt språk, späddes ut till en dagboksliknande sörja, närmast att likna Annika Lantz självbiografiska (dagbokiska!) "9 ½ månad"... Med den skillnaden att jag skrattade gott åt Lantz självutlämnande, ofta torra, humor och kunde därmed bortse från det så ofta förekommande namndroppandet och ganska olitterära språket... Den humoristiska biten saknade jag i Maria Svelands "Bitterfittan". Den kändes däremot ojämn, oredigerad, ihopslängd av en massa anteckningar, ibland uppsatsallvarlig, ibland kvällstidningsjournalistisk... aldrig riktigt engagerande. Dessutom fick jag lite skuldkänslor för att jag inte höll med om hennes åsikter. Jag var en sån där "feltänkande" kvinna. Nä, tack. Ingen bitterfitta jag, inte.

Egentligen säger Adlibris beskrivning av boken det.. Visa hela

Egentligen säger Adlibris beskrivning av boken det mesta man behöver veta om romanen utan att förstöra läsupplevelsen.

Jag tyckte att boken var välskriven, levande och väldigt insiktsfull. Jag rekommenderar den hjärtligt till den som vill försöka förstå de komplexa förhållanden mellan folken i fd Jugoslavien, samtidigt som man underhålls av en spännande historia. Själv ser jag framemot att få läsa mer av Jergovic.

Jag kunde knappt lägga ifrån mig denna absurda, bi.. Visa hela

Jag kunde knappt lägga ifrån mig denna absurda, bisarra, svarta, förvirrande historia. Ett absolut måste för alla som gillar mysterier med språklig behållning.

Underbar bok. Har du dessutom någonsin bott eller.. Visa hela

Underbar bok. Har du dessutom någonsin bott eller vistats i London en längre tid, kommer du känna igen dig och njuta av varenda sväng.

Allt har en koppling till något annat. Och när man.. Visa hela

Allt har en koppling till något annat. Och när man har tappat bort sina kopplingar till omvärlden, finns det självklart en växelcentral som kan koppla upp dig igen. Du behöver bara dansa vidare som du har gjort.

Jag blir gång på gång förundrad över Murakamis sätt att få mig att känna igen mig i hans mystisistiska värld med udda personligheter, samtidigt som han lyckas hitta nya vinklar och nya intressanta, spännande historier att berätta.

Självklart en femma. Vad mig befräffar, kan inte denna man skriva en dålig bok.

Allt har redan sagts här ovan, jag håller med och.. Visa hela

Allt har redan sagts här ovan, jag håller med och hoppas fler läser den!

Toppen! Läs den på engelska!

Helt okej!

Det kanske är av en anledning som jag endast hitta.. Visa hela

Det kanske är av en anledning som jag endast hittar recensioner eller tips till denna bok i homorelaterade sammanhang, nu när jag försöker hitta en recension motsatt min att referera till.

"Det finns annan frukt än apelsiner" tråkade ut mig så till den milda grad att jag trodde det var något fel på mig efter att ha blivit tipsad om Jeanette Winterson så mycket. Men jag kanske började med fel bok? Kan det vara så enkelt? I den här boken blandas det myter med nutid och frikyrklighet med homosexualitet och självklart slutar allt lyckligt... Visserligen fanns det några passage som fick mig att lystra till och tycka att "nu var hon något på spåret"... men på nästa sida kom det mera myter och sådant jag läst i andra böcker många gånger förut. Sådant som ger en känsla av deja vu och påminner en om att man slösar tid på att läsa det ännu en gång.

Den är inte direkt tråkig. Inte heller oengegerand.. Visa hela

Den är inte direkt tråkig. Inte heller oengegerande. Inte helt främmande ämne. Sidorna är luftiga, bokstäverna stora, orden enkla och inte så många, radavstånden behagliga, sidorna få. Ändå tar det emot att läsa "Det här är inte jag". Vad är det för fel?

Efter avslutad läsning känner jag en plikt att varna för inbillade igenkänningssjukdomar. Jag var både djupt deprimerad och utbränd och eremitisk OCH tyckte jag hade rätt till att vara det, när jag läste den här boken. Så här i efterhand inser jag att jag faktiskt är rätt frisk, i den mån någon av oss kan vara helt frisk. Jag hatar böcker som får mig att tycka synd om mig själv.

Sista delen i New York-trilogin, och jag är lite b.. Visa hela

Sista delen i New York-trilogin, och jag är lite besviken. Ganska mycket, faktiskt, ju mer jag tänker på det.

Tröttnade Auster och hafsade ihop "Det låsta rummets" sista tredjedel? Det är inte så att jag alls inte förstår verkets storhet, men jag kan inte låta bli att tänka på hur hafsigt och slafsigt och lite tråkigt det känns att läsa om Xs efterforkningar i ett intetsägande berättarröstspråk och jag kan inte låta bli att tänka på hur mästerligt detta hade kunnat beskrivits av en språklig mästare som Umberto Eco eller Italo Calvino.

Vet inte riktigt hur jag ska beskriva min besvikelse... Under tiden jag läste, kände jag att jag nästan njöt, men att något viktigt hela tiden fattades. Kanske en duglig beskrivning.

Så lättläst, så underhållande, så viktig!

Nog för att jag har velat läsa den här boken rikti.. Visa hela

Nog för att jag har velat läsa den här boken riktigt länge. Och nog för att jag trodde att den skulle vara bra... med så mycket potential som jag såg i Lena Andersson efter att ha läst hennes "Du är alltså svensk"... och bara bokens ämne - oändliga möjligheter att lyckas...

Tyvärr inte. Duck City är Ankeborg, med tydliga hänvisningar till USA, men tyvärr fortfarande Ankeborg med alltför mycket Kalle Anka-detaljer (rik farbror, Kajsa med hårrosetter, tre brorsoner med likaklingande namn... yada yada yada...). Ankeborg-allegorin förstör hela läsupplevelsen för mig. Den gör att historien känns oviktig och overklig, spretig. Återigen synd, för det hade kunnat beröra så mycket.

I Duck City för man krig, både i utlandets öken och på hemmaplan. Befolkningen, som väger 200 kg och mer, pumpas full med fett och socker. I Duck City är bensin så gott som gratis, ALL mat friteras, samtidigt som tvångsbantningsklinker inrättas för att straffa dem som går upp i vikt, restauranger förbjuds servera och taxibilar börbjuds köra fet befolkning. De magra likställs de intelligenta. Ju magrare, desto högre status... Tills man tappar kontrollen.

Intressant va? Ändå var jag på vippen att lämna boken därhän flera gånger. Lena Andersson upprepade sig och spretade så mycket att jag tappade intresse för läsning helt. Idén kändes dock viktig och jag är glad att jag inte gav upp. Jag får visserligen rysningar när jag ser friterad mat ännu, en vecka efter att boken tagit slut. Jag kanske blev lite berörd i alla fall.

Redan innan jag började läsa den, förstod jag att.. Visa hela

Redan innan jag började läsa den, förstod jag att "Döden och pingvinen" skulle bjuda på en absurd läsning. Det sa titeln, det sa framsidan, och det bekräftade boken. I omgångar påminde absurditeten om Kafkas litterära värld, men boken höll tyvärr inte till bakpärmen. Jag blev, som så många gånger tidigare, besviken på slutet. Jag sörjde över pingvinens sorgliga öde. Men jag blev också ganska nöjd över att Kurkov valde antiklimax. Lyckliga slut fungerar inte ens i Hollywoodfilmer.

Jag läste Eddan någon gång i gymnasiet. Minns att.. Visa hela

Jag läste Eddan någon gång i gymnasiet. Minns att jag förbannade den dag läraren kom in med Eddan-traven och delade ut den. Otroligt svår att ta sig igenom... var den då i alla fall.

Jag kanske ger den en ny chans som vuxen.

Murakami kan inte göra fel, känns det som. Vilken.. Visa hela

Murakami kan inte göra fel, känns det som. Vilken alldaglig historia som helst ger han en egen tolkning och gör till mysterium. "Elefant försvinner och andra historier" (som boken heter på svenska) är en utmärkt första Murakami-bok. En riktigt trevlig ingång i den mystikvärld som jag uppskattar, älskar och längtar till.

Tjatigt med kommentarer inom parentes. Bitvis gans.. Visa hela

Tjatigt med kommentarer inom parentes. Bitvis ganska underhållande och intressant historia. Ofta väldigt onyanserat. Ingen bok jag rekommenderar.

Fantasifullt, skickligt skrivet, underhållande, tankeväckande. Läs!

Underbar! Speciellt i ljudboksversion med Khemiri-.. Visa hela

Underbar! Speciellt i ljudboksversion med Khemiri-brodern som uppläsare. Jag rekommenderar hjärtligt!

När jag gick på gymnasiet tvingades denna bok på m.. Visa hela

När jag gick på gymnasiet tvingades denna bok på mig. Engesklärarinnan höjde den till skyarna och jag hatade engelsklärarinnan. Men betyg skulle fås och därför skulle boken läsas, så jag läste. Och jag minns att jag tänkte att den var så spännande att jag en dag ville åka till Malaysia och Australien och gå där de har gått. Det var då det.

Här om dagen läste jag den engelska unabridged versionen av boken (A town like Alice). Nevil Shute har ett ganska torrt, tekniskt språk. Ibland känns det som man läser manualen till micron. Shutes personer är rätt stereotypiska. Men handlingen är fortfarande spännande. Miljöerna känns fortfarande intressanta och jag vill fortfarande åka dit och vandra. Ännu en bok som passar bra som pendlarbok.

Håller med föregående recensioner. En otroligt obe.. Visa hela

Håller med föregående recensioner. En otroligt obehaglig bok, skottskan tar en stund att vänja sig vid och Welsh skriver så skickligt och överraskande att man aldrig blir förberedd på vad som kommer.

Riktigt bra bok. Riktigt riktigt bra bok! Jag bruk.. Visa hela

Riktigt bra bok. Riktigt riktigt bra bok! Jag brukar inte tycka om självupplevda böcker eller böcker skrivna så att de känns självupplevda, men Flyga drake är så skickligt skriven, så grym, så lärorik...

Herrarna (tror jag i alla fall att det är) före mi.. Visa hela

Herrarna (tror jag i alla fall att det är) före mig har skrivit så uttömmande om Pendeln att det inte återstår mycket annat för mig att säga om boken än att uppriktigt utropa: Oh, vad bra!

Underhållande och skarpsinnig. Alla borde läsa den.

Kritiker älskar henne. Jag har gett henne en andra.. Visa hela

Kritiker älskar henne. Jag har gett henne en andra och sista chans. Jeanette Wintersons författarskap är inget för mig. En lång gäspning med korta briljanta avbrott, som tyvärr inte räcker till att höja hela boken. Jag var uttråkad och längtade efter att få läsa mer om vartannat. Jag hade svårt att se bilden av ett nutida samhälle i hennes ord, trots mikrovågsugnar och annat modernt. Jag hade också svårt för att bli intresserad av den nutida ramberättelsen, Darks historia var mycket intressantare. Det var den jag längtade till att läsa mer om.

Nej, min sista Winterson är till ände. Om inget oförutsett inträffar.

Haruki Murakami skriver underbart spännande, själf.. Visa hela

Haruki Murakami skriver underbart spännande, själfulla vuxensagor. En ren njutning. Och 750 sidor har aldrig lästs snabbare.

Förvånansvärt lättläst. Mycket intressant. Väldigt.. Visa hela

Förvånansvärt lättläst. Mycket intressant. Väldigt givande. Så mycket behållning.

Läs läs läs!

Men om den bara vore 75 sidor kortare... Jag hålle.. Visa hela

Men om den bara vore 75 sidor kortare... Jag håller med föregående talare om att det märks att Bob Hansson är en poet och att det inte är helt fel. Däremot har jag svårt att se det roliga i det tråkiga och jag tröttnade faktiskt på Gunnar och hans syn på världen och mot slutet, när varenda svnäg med motorcykeln beskrevs in i minsta detalj, fick det vara bra för mig. Gott betyg för idé, researcharbete och språk. Dååååligt betyg för längden. En trea.

Hon är ordvirtuös, denna Klingspor. Hon är påläst.. Visa hela

Hon är ordvirtuös, denna Klingspor. Hon är påläst och påhittig. Däremot känns boken, som tydligen marknadsförs som roman, mer som en samling noveller med röd tråd... ibland är dessa intressanta, ibland har jag glömt dem så fort jag börjat på nästa kapitel. Jag vet inte vad jag tycker. Det är en riktig tunnis, så läs den och se vad du tycker.

Elizabeth Kostovas "Historikern" är en riktigt spä.. Visa hela

Elizabeth Kostovas "Historikern" är en riktigt spännande bok. Utan vidare. Den höll mig på tårna genom hela berättelsen, och det är en tämligen lång berättelse.

Kostova har inte bara skrivit en underbart spännande roman, utan visar också en utmärkt kännedom om Europa. Jag njöt av att följa hennes minutiösa beskrivningar (som visserligen kändes något för uttömmande ibland, speciellt när det gällde kläder och smycken och mat, aldrig när det gällde platser) på Europakartan och längta till att någon gång få se platserna hon skriver om.

Upplägget är inte särskilt obekant. Jag har redan läst Ecos "I rosens namn" och "Foucaults pendel" och läst om Dan Browns verk, bland annat. Det är hemliga sällskap med mörka hemligheter och mystiska riter; det är hemliga koder och kartor som för historien vidare och det är lärda män som snubblar in i det hela och försöker komma ur det levande. Visst gör Eco mycket bättre arbete i sina böcker, men Kostova gör ett riktigt riktigt bra försök.

Det ligger henne i fatet att hon hela tiden ställer retoriska frågor mitt i meningarna, vilket fick i alla fall mig att bli irriterad. Jag gillade inte slutet, den kändes hophafsad, ett hastverk, i jämförelse med delen det följde; slutet föll helt platt över mig.

Att den svenska versionen jag läste också var grymt felstavad rakt igenom, är ju inte Kostovas fel, men var ändå väldigt väldigt irriterande. Sådant kan man vänta sig i pocketutgåvor, men jag läste i ett inbundet exemplar. Borde inte inbundna böcker, som är så påkostade - för att inte säga dyra, i alla fall vara stavfelfria?

Förbjuden i 30 var denna bok på grund av dess obsc.. Visa hela

Förbjuden i 30 var denna bok på grund av dess obscenitet. Och visst är den väldigt grafisk på sina ställen, men oftast med ett syfte. Det är dock en väldigt välskriven och välgenomtänkt bok.

Även denna verkar endast finnas att tillgå på engelska (jag läste den också på det språket), men låt dig inte avskräckas - den är inte svårläst.

Till den som gärna läser böcker med spännande hand.. Visa hela

Till den som gärna läser böcker med spännande handling och intelligent samhällsinblick vill jag gärna rekommendera denna bok.

Och även nu när jag har hunnit distansera mig från läsningen lite grann tycker jag att boken är läsvärd. Och jag väljer att titta bort från de små ologiska konstigheter i Narges detektivarbete, deckarhistorien är, för mig, inte den viktiga. Jag gillar boken oavsett.

Fateme lurade mig på många av mina fördomar mot och om kvinnor från Mellanöstern. Läs läs läs!

Jag skulle vilja döpa om den till I väntan på sömn.. Visa hela

Jag skulle vilja döpa om den till I väntan på sömnen. Sömnpiller. Ärligt sagt, förstår jag inte hur denna författarinna har kunnat på Pulitzerpris. Visserligen inte för denna bok...

30 år skildras på drygt 300 sidor. Författarens torra snabbspolande språk och stereotypa beskrivning av tvåkulturella personers kulturella icke-tillhörighet berör mig ingenstans, trots att jag ibland råkar känna igen mig. Person- och platsskildringar får aldrig liv. De är och, genom hela boken, förblir en grå bakgrund för den snabbspolande 30-årssagan.

Jag känner mig bedragen på de timmar jag la ner på att läsa den här boken.

Underbart! Läste den under en lunchrast (den är i.. Visa hela

Underbart!
Läste den under en lunchrast (den är inte längre än så) och fick mersmak, så jag läste resten av Hermanssons romaner också. Rekommenderar!

Väldigt läsvärd! Jag rekommenderar!

För någon vinter sedan upptäckte jag Haruki Muraka.. Visa hela

För någon vinter sedan upptäckte jag Haruki Murakami. Norwegian Wood hade getts ut på engelska och affärerna överallt skyltade med den. Trots att jag har ett långtutvecklat hat mot sånt som trycks upp under nosen på mig, hade jag svårt att värja mig mot denna bok, som både till utseende och till baksidestext verkade lovande, så jag köpte den. Och jag läste ut den samma helg och jag älskade språket och jag älskade historien och jag längtade efter mer.

Och nu har jag fått tag i Kafka på stranden och min längtan efter mer är kvar. Kafka på stranden är en saga. Drömsk och spännande och aldrig riktigt klar. Och visst gillade jag boken, det gjorde jag. Men vad vore väl jag, om jag inte klagade på översättarna använde "dom" istället för "de" och "dem". Och det vore heller inte jag om jag inte klagade på att Murakami nog inte kan det där med att köra bil med växelspak, då han upprepade gånger låter sina personer växla upp innan omkörning och växla ner när de är klara med densamma. Och bevarar man Pepsi i frys i Japan? Hur dricker man den då? Bortsett från det, underbar bok! Läs läs läs!

Jag pendlar mellan en fyra och en femma, mest för.. Visa hela

Jag pendlar mellan en fyra och en femma, mest för att det av någon anledning tog mig alldeles för lång tid att läsa ut denna bok. Men jag gillade den. Jag tyckte att Bakhtiari skrev skickligt, även om jag blev trött på alla transkriberingar av jamaicansk engelska och Bertils tunga skånska. Jag blev intrigerad av händelseförloppen och riktigt riktigt imponerad av Bakhtiaris förståelse av människan och hennes förmåga att sätta ord på observationer. Nej, jag tror det blir en femma från mig!

Berättelsen, en ganska kort sådan, börjar i en fän.. Visa hela

Berättelsen, en ganska kort sådan, börjar i en fängelsecell. En bibliotekarie från Vatikanstatens bibliotek läser dagens tidning där en altartavla han känner till och nyligen har forskat om sägs ha blivit förstörd i en olycka.

Från fängelsecellen berättar han då den historia om altartavlan som hans forskning har gett honom, en historia som ändrar hans öde för alltid, berättar om kyrkans korruption och förklarar varför Vatikanen inte längre vill låtsas om skrifternas existens i sitt eget bibliotek.

Jan Wieses språk är väldigt korthugget, kortfattat, ganska tråkigt. Boken, däremot, väldigt intressant. Men med en så vacker titel, hade jag väntat mig mer.

Konstigt att en bok med så intressant uppslag ändå.. Visa hela

Konstigt att en bok med så intressant uppslag ändå aldrig blev intressant läsning. Tyvärr.

Jag kände med Jaromil. Och jag önskade att jag kun.. Visa hela

Jag kände med Jaromil. Och jag önskade att jag kunde skriva lika levande och jordnära och stort som Kundera.

Då jag läste den var jag helt uppslukad av handlin.. Visa hela

Då jag läste den var jag helt uppslukad av handlingen, men den gav mig ingen behållning. Bra tidsfördriv!

Min uppskattningen för Niemis romans beskrivning a.. Visa hela

Min uppskattningen för Niemis romans beskrivning av kolonialismen i Sverige och språkets vikt för identiteten är enorm.

Men det är fortfarande så att jag ogillar deckare och tycker att deckargenren i sig är en ganska onödig litteraturform. Så, nu är det sagt. Niemi lyckades väldigt smart och passande lägga till en intressant samhällsdebattsfråga i sin deckare. Det var detta som fascinerade mig och fick mig att fortsätta läsa boken. Ända till det besvikande slutet. Jag hade så stora förhoppningar.

Vilken äventyrsroman! Lite svårläst engelska i bör.. Visa hela

Vilken äventyrsroman! Lite svårläst engelska i början, men kommer man förbi det, är boken en bladvändare utan dess like!

En så kort bok har aldrig tagit så lång tid att lä.. Visa hela

En så kort bok har aldrig tagit så lång tid att läsa. Fångade aldrig upp mitt intresse. En pina att ta sig igenom. Sen ifrågasätter jag inte dess viktighet.

I väldigt grova drag är detta en berättelse om en.. Visa hela

I väldigt grova drag är detta en berättelse om en rad olyckliga omständigheter i livet av en invandrare i Sverige.

Så väldigt läsvärd!

Jobbig engelska att läsa, alldeles för detaljerade.. Visa hela

Jobbig engelska att läsa, alldeles för detaljerade vapenbeskrivningar. Jag kunde inte alls ta till mig historien när jag läste boken. Ett fall där filmen faktiskt ÄR bättre än boken.

Se filmen istället.

Första boken av Murakami jag läste, och som fick m.. Visa hela

Första boken av Murakami jag läste, och som fick mig att läsa alla andra av hans böcker. Så bra var den!

Det är nog ingen slump att jag älskade den här bok.. Visa hela

Det är nog ingen slump att jag älskade den här boken lika mycket som SvDs kritiker. Hans Gunnarssons "Någon annanstans i Sverige" är en efterlängtad påminnelse om att det fortfarande skrivs ruskigt bra nya böcker. Jag hade börjat ge upp hoppet efter de senaste bottennappen, om jag ska låta mig själv ge utlopp för min gamla uppgivenhet.

Förutom det som SvD kallar för lyhörd Sverigeskildring, vill jag understryka Gunnarssons berättarspråk, myller av personer, vilka han alla lyckas göra levande och välbekanta, och den underbart tragikomiska och pretentiösa Allan Lundberg... hur lustig är inte Allans grind, förresten?

Kan det verkligen vara möjligt att bara jag tyckte.. Visa hela

Kan det verkligen vara möjligt att bara jag tyckte den här boken var magisk? Den gjorde att jag sökte upp mer av Per Hagman och lusläste. En riktigt bra bok för unga vuxna!

En av de bästa, underligaste och mest minnesvärda.. Visa hela

En av de bästa, underligaste och mest minnesvärda böcker jag någonsin läst!

En ren läsnjutning.

Dyer skriver så bra att du aldrig mer kommer vilja.. Visa hela

Dyer skriver så bra att du aldrig mer kommer vilja läsa någon annan författares engelska!

Även om jag inte direkt blev blåst av fötterna av.. Visa hela

Även om jag inte direkt blev blåst av fötterna av denna bok medan jag läste den, har Margaret Atwood någon konstig skicklighet i sin skrivkonst som ändå engagerar mig. Det yttrade sig i intensiva drömmar till följd av en färdigläst Atwoodsk bok. Och det kan bara inte vara dåligt av en ganska liten bok på drygt 160 sidor. Inte alls.

Och jag är inte ens intresserad av grekisk mytologi. Det ni!

Denna fortsätter handlingen där förra boken "Döden.. Visa hela

Denna fortsätter handlingen där förra boken "Döden och pingvinen" slutade. Viktor utsätter sig för en absurd och satirisk resa från Antarktis till krigets Tjetjenien för att rädda och ta hem pingvinen Misja för att sedan kunna skicka iväg honom till hans hemtrakter i Antarktis.

Även denna Kurkov-bok är omöjligt att tycka annat än bra om... även om slutet kändes alldeles för platt för att kunna matcha resten av boken.

Lättläst samhällsskildring - och så roligt!

Men usch vilken pers! Mer oinspirad roman och tarf.. Visa hela

Men usch vilken pers! Mer oinspirad roman och tarftligt språk får man leta efter.

En bok jag motvilligt tog upp (ingick i kurslitter.. Visa hela

En bok jag motvilligt tog upp (ingick i kurslitteraturen) och motvilligt lade ifrån mig.

I mitt tycke inte lika intressant som Foucaults Pendel, men snudd på.

En bok att minnas och läsa om!

Håller delvis med föregående talare, men tycker eg.. Visa hela

Håller delvis med föregående talare, men tycker egentligen att boken håller hela vägen, utan att sakna dialoger. En av Kunderas, enligt mig, mest minnesvärda böcker.

Jag var väldigt förtjust i Fateme Behros bok "I sk.. Visa hela

Jag var väldigt förtjust i Fateme Behros bok "I skuggan av Sitare" när jag läste den, vilket fick mig att köpa och läsa även denna hennes debutroman.

"Som ödet vill", även om den inte är uttalad självbiografi, känns väldigt självbiografisk till uppbyggnaden. Fateme Behros skriver nästan i dagboksform om huvudpersonens och hennes familjs flykt från Iran. Som baksidestexten säger, blir det inte en enkel resa. Tvärtom. Den blir både lång, svår och oviss.

"Som ödet vill" är en sannerligen spännande bok. Den handlar om en värld helt skild från min egen, och den berättar om kulturer jag bara har flyktiga kunksaper om. Beskrivningarna pendlar mellan uppräkning och skönlitterära pärlor. Inte lika bra som "I skuggan av Sitare", men lika spännande och lärorik.

Sofi Oksanen har skrivit en tegelsten. Den är tjoc.. Visa hela

Sofi Oksanen har skrivit en tegelsten. Den är tjock, den innehåller flera handlingar, den omfattar en stor mängd personer, dessa personer kallas för både sina namn och smeknamn om vartannat, hon har till och med gjort en personlista i slutet - hon har, med andra ord, gjort en bok enligt det sovjet-litteraturiska receptet. Jag uppskattar detta och jag gillar så skarpt tanken på att hennes bok rent tekniskt går ihop med innehållet.

"Stalins kossor" gav mig, trots en bitvis väldigt rörig handling och kronologi, en intressant inblick i balthistoria, något jag vet alldeles för lite om. Den gav mig också en inblick i finskt vardagsliv, även om just detta kändes något stereotypiserat.

Sofi Oksanen har valt att bygga sin historia kring en väldigt osympatisk tjej, högfärdig, en tjej vars rätt ska anses allmängiltigt. Hon och hennes mor är alltid förmer. Varför fick jag svårt att finna andra personbeskrivningar trovärdiga när man utgick från Annas värderingar?

Något jag tyckte var en riktigt rolig detalj är pojkvännens namn - Hukka - som tydligen ska betyda både förlust och varg, på finska... Förlust och varg kan gott andra människor man kommer väldigt nära kännas för en ätstörd. Cred till Sofi för den här sortens briljanta detaljer.

Till slut är en varning på sin plats, då denna bok med sina detaljerade tillvägagångssätt som kan ge tips och motivation, massor med återkommande mått och viktjämförelser, verkligen kan vara triggande för en ätstörd.

LIksom Äcklet av Sartre, lästes även denna under g.. Visa hela

LIksom Äcklet av Sartre, lästes även denna under gymnasiettiden, och jag minns att jag fullständigt slukade boken samtidigt som jag hoppades att den skulle räcka länge länge. Riktigt bra!

Äntligen en ljudbok jag lyckas lyssna färdigt! En.. Visa hela

Äntligen en ljudbok jag lyckas lyssna färdigt! En bedrift för fattaren/uppläsaren, och inte minst för mig.

Jag tycker om Mark Levengood, det har jag nog gjort så länge jag känt till honom, och den här boken är på alla sätt han. Den är rolig och välformulerad och genomtänkt och smart. Och bortsett från de kristna bitarna, som kändes predikande på något sätt, lite överdrivna i den populärlitterära boken, är detta en bok som jag väldigt gärna läser om. Eller lyssnar om.

Mark har en fin berättarröst. Och hans uppläsning lägger till en dimension till berättelserna. Till alla medsystrar och medbröder som inte lyckas med konsten att läsa en ljudbok, rekommenderar jag att börja med denna.

Bokens roligaste: berättelserna om hur Mark hamnade i Sverige, Krille på korset och om den obligatoriska kursen "Svenska för invandrare".

Varning är på sin plats. Denna bok, i sin präktiga.. Visa hela

Varning är på sin plats. Denna bok, i sin präktiga 600-sidors längd, kändes oändligt lång. En enda lång gäspning, om man så vill. Helt förutsebar handling, oinspirerande språk, bitvis ganska likt Rosamunde Pilchers, med långa passage beskrivande absolut ingenting och nästan receptdetaljerade beskrivningar av maträtter... Jag lär inte slå upp en bok av Anna Gavalda igen på ett tag, om någonsin.

Obehaglig. Men välskriven. Har tyvärr inte sett de.. Visa hela

Obehaglig. Men välskriven. Har tyvärr inte sett den i svensk översättning nånstans. Lättläst även på engelska!

Vid det här laget har alla hunnit se och kanske gl.. Visa hela

Vid det här laget har alla hunnit se och kanske glömma detaljer kring filmen Trainspotting. Boken, som filmen bygger på, glömmer man inte. Råheten i språket, Mark Rentons liv, och bilder Welsh skapar i läsarens huvud går inte att glömma.

Inte alls i samma liga som "Den besynnerliga hände.. Visa hela

Inte alls i samma liga som "Den besynnerliga händelsen med hunden om natten". Tyvärr. Jag blev stundtals ganska uttråkad.

Jag har läst andra böcker om påhittad historia, oc.. Visa hela

Jag har läst andra böcker om påhittad historia, också en som jag tyckte var riktigt riktigt bra - England, England av Julian Barnes, men den här var riktigt usel. Usel.

Bra pendlarbok. Jag uppskattade de andra Lindström -böckerna mer.

"Vi som höll deras hår när de kräktes. Vi som aldr.. Visa hela

"Vi som höll deras hår när de kräktes. Vi som aldrig sa hora. Vi är också de som aldrig blir deras."

Jag har alltid funderat över varför killar och tjejer alltid vill ha den som inte vill ha dem och varför det alltid heter att ingen vill ha mig bara för att den och den inte är intresserade.

Ronnie Sandahl verkar inte ha den insikten i bakhuvudet när han skriver sin roman, en snyfthistoria om en tonårskärlek och tjejkompisar från en annan liga som för alltid bara är kompisar, en roman som gärna får gå hand i hand med filmen Farväl Falkenberg. Ett tag trodde jag att det var den här boken som filmens manus byggde på, men såg sen på nätet att mina misstankar inte stämde. De gav mig i alla fall samma känsla. Min åsikt: skippa boken, även om den är snabb- och lättläst.

Jag uppskattade boken för dess skildringar av Indi.. Visa hela

Jag uppskattade boken för dess skildringar av Indien och dess samhällsproblematik.

Håller med Martin här ovanför. Levande kulturskiln.. Visa hela

Håller med Martin här ovanför. Levande kulturskilndring, spännande historia, välskrivet in till sista bokstaven.

Del två i trilogin tog lång tid för mig att läsa... Visa hela

Del två i trilogin tog lång tid för mig att läsa. Den var mer trevande än första delen, kanske inte lika sensationell och fullt ut konstig som del ett.

Vålander utgörs av färgpaletten Blue, Black, White, Green, Red, Gold, Brown. White lejer privatdetektiven Blue till att skugga Black. Blue får ett rum mitt emot Blacks hus hyrt till sig av sin arbetsgivare och den händelselösa övervakningen kan börja.

Bra. Mer filosofisk och mindre sensationell än del ett. Inget du ska läsa om koncentrationen sviker.

Jätteintressant! Underbar sommarläsning!

Vad är detta? "Yoga for people who can't be bother.. Visa hela

Vad är detta? "Yoga for people who can't be bothered to do it" - vilken förväntansväckande titel! Och jag väntade mig mycket, massor, enormt. Men vad jag fick var en ganska medioker, visserligen skickligt skriven och finurlig på sina ställen, samling anekdoter från Geoffs liv på resande fot. Efter tredje novellen visste jag precis vad jag kunde vänta mig av den nästkommande.

En tvåa för finurligheterna och språket. Annars lika trist som en skosula.

Jag läste den under gymnasietiden då existentiella.. Visa hela

Jag läste den under gymnasietiden då existentiella frågor kändes som viktigast och dyrkade Sartres sätt att skriva och beskriva. Förvånansvärt lättläst bok, trots sitt tunga filosofiska innehåll.