Jag registrerade mig här enbart eftersom denna bok irriterade mig något oerhört.
Dragen som man lätt blir till hemskheter fick jag för mig att läsa "Pojken som kallades det". Jag har bara lyckats ta mig tre kapitel in och måste nu skriva av mig.
Hur i helskotta kan någon köpa det som skrivs i boken? Visst, det är mycket möjligt att Pelzer blev misshandlad som barn, men redan någon sida in i boken känns det ganska uppenbart att det handlar om efterkonstruktioner, tillslipningar etc. Ta slutklämmen på första kapitlet när han omhändertas av myndigheterna som exempel:
""David. Du behöver inte vara det minsta orolig. Jag lovar. Din mamma kommer aldrig mer att göra dig illa"
Jag lutar mig bakåt mot sätet. En solstråle träffar mig i ögonen. Jag vänder mig bort från solskenet medan en ensam tår rinner ner längs kinden.
"Är jag fri?""
Jag menar, kom igen...
David framställer sig själv som ett genialiskt helgon. Hela tiden nämns hur han var bäst i klassen (fick flest guldstjärnor), hur han som 6-åring (eller nåt sånt, kronologin i denna litterära misshandel är ju omöjlig att följa) använde huvudet för att överlista sin moder, etc. "Jag tror att jag som liten hade en röst som var starkare än andra barns." Suck...
Det ges inga som helst förklaringar till varför morsan flippade, eller varför hon valde att hacka på just David. Visst det kanske var svårt för en unge att lista ut, men när människan blev vuxen måste han väl funderat över saken? Analys? Nej, det är eländet som säljer böcker...
Utöver denna känsla av att man blir manipulerad så är boken dessutom riktigt tarvligt skriven. Antingen saknar karlen helt och hållet litterära ambitioner eller så är han helt enkelt fasansfullt dålig på att skriva. Plattityder och upprepad meningsuppbyggnad in absurdum är bara förnamnet.
Allvarligt talat: Hur kommer det sig att folk köper detta? Jag tycker att det hela känns så uppenbart. Det är synd, för en välskriven bok om ämnet hade kunnat bli intressant. Som det är nu vänder åtminstone jag mig mot hela alltet eftersom det känns förskönat och sensationalistiskt. Jag betvivlar att jag kommer kunna ta mig igenom rotvälskan.
|
(37 år)