ett ganska klassiskt upplägg som kan får den ouppmärksamme att tänka same old, same old, beroende på om man t.ex. läst de sk. klassikerna 1984 och du sköna nya värld innan eller inte förstås. förutom dessa två hade jag även första männen på månen av wells, metropolis av harbou och Vi av zamjatin bakom mig(alla mycket läsvärda) när jag läste den här - och ändå lyckas den ge mig något nytt. han lyckas få fram mänsklig slughet, kluvenhet och oförutsägbarhet på ett intressant sätt, har sinne för praktiska detaljer som ger ett välkommet avbrott från det filosofiskideologiska molnet som ofta den här typen av dystopier är lite för väl inbäddade i. ständiga bakslag och komplotter gör dessutom att det inte alls känns självklart att man känner personerna i boken så man kan räkna ut vad som ska hända. och att han låter huvudpersonen, som man ska följa och har lärt sig att sympatisera med, våldta, är ett, får man väl säga djärvt drag som även får en som läsare kluven. vilket jag tänker är högst avsiktligt. att kvinnan han våldtog skulle vakna upp dagen därpå och vara kär i honom är en missvisande förenkling, så är det ju inte. men att hon inte hatar honom mer än hon gör är naturligtvis en nagel i ögat på alla som vant sig vid att bok och filmkaraktärer antingen är goda eller onda och vet exakt vad, hur och varför de känner och handlar som de gör. allt som allt ett rätt lysande exempel på djup verklighetsförankrad cynism.
|
(38 år)