Det här är en intressant bok och en bra deckare. Det är synd att det inte stannade vid det. Det är en sida i boken som förstör hela intrycket och lämnar en mycket dålig eftersmak: Försättsbladet där författaren påstår att det han skrivit bygger på fakta.
Det är inget konstigt med att blanda fakta och fiktion, tvärtom kan det vara ett mycket bra sätt göra oss läsare intresserade av nya områden och ta till oss ny kunskap: T ex har jag ett symbollexikon i bokhyllan men jag lusläser det knappast från pärm till pärm som jag gör med en deckare:) Men i normala fall hjälper författaren läsaren att skilja ut vad som är sant i framställningen och jag tycker det är oetiskt att som Brown påstå att allt bygger på fakta. Därigenom blir det väldigt svårt för läsaren att få en uppfattning om vad som är sant och vad som inte är det i mängden av "fakta" som presenteras i boken. När jag fick reda på att Prieuré de Sion är en förening som bildades i modern tid av en fransk mytoman, ifrågasätter jag självklart vad som skrivs om symbolläran, epistlarna etc, fakta som inte är lika lätta för en lekman att vederlägga. Läs gärna docent Per Beskows kommentar till boken: http://www.newmaninstitut.nu/signum/pb504.htm
Som deckare betraktad står denna sig väl i konkurrensen, även om det är synd att kryptologien är så tafflig. Vem i den tjugonde århundradet skulle använda medeltida krypton för att skydda en hemlighet när det finns 3DES!? En av bokens huvudpersoner som skall föreställa kryptolog har dessutom svårt för att lösa dem! Det är ju som om en matematikprofessor skulle ha problem med plus och minus. Dessutom faller hela intrigen ihop som ett korthus i bokens upplösning.
Boken lämnar knappast någon oberörd eftersom den får oss som inte är så insatta i relgionshistoria att ifrågasätta självklara sanningar, övriga upprörs säkert av faktafelen. Det går inte att komma ifrån att detta är en av de mest omtalade böckerna på senare tid, som du bör skaffa sig en egen uppfattning om och den är definitivt läsvärd.
|