Marianne Fredriksson enligt Maria Magdalena 256 S... Visa hela

Marianne Fredriksson
enligt Maria Magdalena
256 S. WAHLSTRÖM & WIDESTRAND

Jag dröjde mig avsiktligt kvar efter mitt första högmässabesök i Heliga Trefaldighetskyrkan, när tillslut min nyfikenhet gav en pratstund med församlingsprästen. När jag mitt i det djupare samtalet frågade vad han tyckte om enligt Maria Magdalena så han bara: ”du ska veta att det bara är fiction”. Det var på något sätt en väntad reaktion men gav mig samtidigt en rysning i kroppen. Vad var han rädd för. Vilka fördomar har han? Det får mig osökt att tänka på ett citat ur boken på s 226: Det mesta har missförståtts och anpassats till rådande fördomar sade Maria Magdalenas styvmamma Euphrosyne som drog de slutsatserna några år efter Jesu död och korsfästelse. Euphrosyne fick själv på nära håll uppleva hur Paulus hade misstolkat och lagt till stränga regler. Det förstod hon efter att ha läst Maria Magdalenas anteckningar om vad Jesus budskap bestod av. Paulus som inte var en av Jesus lärjungar hade en tid innan systematiskt samlat och på sitt sätt dokumenterat vad Maria och några av de andra lärjungarna hade att berätta om. S 135: Maria såg förvånat på Markus, skrivaren:
- Jag skriver bara på tecken av Paulus. Och redan när du började tala idag skickade han bort mej.

Hur bibeln och den kristna trosuppfattningen påverkats av just missförstånd rådande fördomar är ett tema som genomsyrar Mariannes bok.

Marianne har i den här upplysningsromanen uppfyllt mina förväntningar med råge. Hon har lyckats skildra Jesus enkelhet för mig på ett fantastiskt sätt och som samtidigt borde te sig skrämmande för nutida kristna människor. Och framförallt då prästerskapet som på ett trofastare sätt representerar bibeln.

Ty enligt Marianne menade Jesus t.ex. att himmelriket finns inom oss, och att Gud är kärleken inom oss och menade att människorna hade svårt att se det, förhindrad av rädslan från omgivande regelverk, ursprungen ur gamla trosuppfattningar. Som han sade: ve er, ni laglärda som tagit nyckeln till kunskap och skriv inga lagar om det jag säger.

Den tolkning jag gör som var just min förväntning, var att Jesus hade den där förmågan att förlåta allt och alla. Det gav honom den där kontakten med sitt inre väsen som bara ett nyfött barn kan, som tolkningsvis skulle kunna ge känslan av det totala kärleksruset till naturen och alltet, vilket Jesus kallade Gud. Jag föredrar också tolkningen att Jesus hade en sådan unikt öppen kommunikation med sitt inre att han uppfattade den medvetna kommunikationen med detta fantastiska kärleksrus i sitt inre/undermedvetande som att han pratade med Gud.

Budskapen i den här stilen duggar tätt och spänner på så sätt upp den röda tråden i romanen utan större avbrott. Så Mariannes roman är på det här planet mycket läsvärd där Jesus egna ord lyftas fram och bibeln blir sedd ur ett annat perspektiv. Boken ger faktiskt en känsla av modern filosofianalys och det säger ju samtidigt en hel del om Marianne Fredriksson

Jag får svårt att kora ut bästa avsnittet i boken men känslosamt var det på s. 65 när den blivande styvmamman Euphrosyne tillkännagav sin önskan att adoptera Maria: Jag tänkte att jag skulle betrakta dig som min dotter. Inom några år tänker jag sälja det här huset och återvända till Korinth med dig Marias ögon smalnade av ansträngning att förstå.
- Din dotter, sa hon tillslut. Vill du ha mej till ditt barn?
- Ja.
Det var stort!

De magiska ögonblicken fortsätter sedan återkommande med Mariannes förmåga att få en att känna vilken oerhörd kraft Jesus enorma sinnesnärvaro skapade.

Historien utspelar sig naturligtvis på de bibliska platserna och jag bara antar att Marianne har hållit sig rimligt inom ramarna enligt den skriftliga historien. Läsaren får följa Maria Magdalena från Magdala i trakten av Gennesarets sjö. Hur hon som liten, hals över huvudet flyr byn efter att ha beskådat det blodiga mordet på hennes mamma och pappa utfört av de Romerska soldaterna som skövlade byn. Hon möter sedan Leonidas som finner henne springandes längs stigen i det ogästvänliga landskapet. Han är själv Grek men det var något hos Maria som gjorde att Leonidas tog hand om Maria och gav henne ett fosterhem i ett glädjehus medan han var ute på sina långa uppdrag.

Maria som tillslut begär av sin styvmamma Euphrosyne att få delta som glädjeflicka träffar så småningom Jesus i ett märkligt kärleksfullt möte på ett berg. Maria kommer sedan att stå Jesus mycket nära resten av hans liv. Leonidas förblir en lite märklig fadersgestalt med starkt band till Maria. Tillsammans med de här tre mera framträdande personerna så figurerar ett ytterligare tiotal namn i en lagom mix.

Marianne har på ett trevligt vis växlat mellan en slags nutid och dåtid genom hela romanen. Exempelvis när Maria återhämtat sig efter Jesus korsfästelse och på önskan av Paulus börjar nedteckna åren med Jesus så växlar Marianne hela tiden med att Maria undan för undan minns tillbaka på saker som de sedan bearbetas i nutid.

Ibland kan meningsuppbyggnaden kännas krånglig, förstår inte alltid på en gång innebörden. Och det kan ha att göra med att Marianne använder ett målande skrivsätt som känns anpassat till tidsepoken och kan ligga som förklaring.

Upplägget på boken känns lite annorlunda. Det är t.ex. onumrerade kapitel och att hela boken är uppdelad i fyra delar (I, II, III IV,). Jag hade gärna sett numrerade kapitel.

Mitt slutgiltiga betyg för Mariannes enligt Maria Magdalena blir 8 av 10.
Romanen väckte nyfikenhet och gav mej framförallt känslan av den moderna filosofianalysen som så pricksäkert sammanfaller med mina egna tankar.