En väl skriven roman som kan sägas förmedla människans obönhörliga behov av att leva efter hela sin natur och inte falla för att dogmatiskt och stringent handla genom teoriernas och ideernas inbyggda karaktär av rationalitet och logicism.
Raskolnikov inser inte detta utan utvecklar istället en grandios hållning med elitistiska och fördömande förtecken. I sin oförmåga att kompromissa med sina ideer och samhällets konventioner drivs han allt längre från människovärlden och andligheten.
En intressant berättelse om vilka absurda konsekvenser Raskolnikov, "akademikern", hamnar i när han nästan fullständigt anpassat sig till teoriernas inbyggda rationalitet.
|