Vad som kan klassas som roligt och ej är förstås e.. Visa hela

Vad som kan klassas som roligt och ej är förstås en smaksak.Jag skulle inte alltid gjort samma val som duon H/W,men de är stora underhållare som förmår att fånga sina läsare och locka fram goda garv såväl som nya insikter och lärdomar om den mänskliga naturen.
Några få saker som listas är inte roliga alls,som när Lars Foss drack Hormoslyr i TV(väl tragiskt även för mig som har svart humor),men låt gå.
H/W:s tes är att humor är humor vare sig det är Svensson i Vaggeryd eller Göran Persson och Kungen som trampar i klaveret,men nu är det förstås mest kända människor som gör det här.Annars är det ju de facto inte lika kul,eller hur?I slutänden verkar trots allt sparkar uppåt vara roligast,även om författarna förnekar detta i sitt förord.Eller är det bara så enkelt att den lille mannens misstag och fadäser (nästan) aldrig kommer i dagens ljus?

I den mån det varit möjligt har åtminstone de inblandade fått tillfälle att komma till tals(nu avdöda och de som helst vill glömma har avstått förstås)och det ska författarna har credit för.

Romanen är till större delen skriven på ett märkli.. Visa hela

Romanen är till större delen skriven på ett märkligt och lite eget sätt,på bruten engelska som ska ge läsaren en bild av den tjugoårige ukrainaren Alexander i hans korrespondens med författarens alter ego(med samma namn som honom).I dem berättar han kaotiskt om sina drömmar att tillsammans med brodern Lill-Igor bege sig till USA,om sin vardag,sina funderingar.Allt på en lite lustig självinlärd engelska som han helt tillgodogjort sig utan kontakt med verkliga engelsktalande.

Tillsammans med Amerikanen,sin morfar och hunden Sammy Davis Junior Junior ska han söka upp det som en gång var byn Trachimbrod och den kvinna som räddade livet på Amerikanens morfar;Augustine.
Man får också följa den sagopräglade berättelsen om byn parallellt med Alexanders brev till Amerikanen,surrealistiskt berättat med rikliga mängder sexreferenser och skildringar som känns påklistrade för att göra historien mer "burlesk" titt som tätt.
Bitvis känns boken rejält överskattad(åh,nej inte ännu ett litterärt "underbarn" tänkte jag när jag läste resumén på baksidan...),bitvis sant berörande.
Rekommenderas,men mästerverk....nja.

Amalia Hillner är namnet på en artonårig flicka so.. Visa hela

Amalia Hillner är namnet på en artonårig flicka som i slutet av 1830-talet skickas som guvernant till ett gods i Skåne.Hennes mor är en sjuklig änka,Amalia hennes enda barn och det är första gången hon lämnar sin barndoms Uppsala.

Hon kommer med instruktioner av sin ängsliga mor att inte nämna sin döde far på godset och samtidigt vill modern gärna ha små "rapporter" om godsägarparet genom Amalias brev hem.
Amalia vet inte riktigt varför,men lyder,och blir även god vän med den fransyska friherrinnan och hennes dotter som hon är satt att undervisa.
Hon rörs av den finstämda kärleken mellan friherrinnan och hennes man samtidigt som hon drivs mot att försöka ta reda på vad som pågår.
Snart blir det klart att det pågår en konflikt om ett arv mellan friherrinnans döde make Ekensparres söner och den nye friherren.
Men vem är egentligen den mystiske friherren?Och varför är Amalias mor så intresserad av vad som försiggår på godset?

"Amalia Hillner" fortsätter att utmana tidens syn på könsroller och moral på liknande sätt som "Det går an" gjorde.Den är både en spännande förvecklingsroman och ett tidsdokument som på sin tid måste ha varit ganska provocerande.

Jag vill först säga att det på sätt och vis är lit.. Visa hela

Jag vill först säga att det på sätt och vis är lite synd att de detaljerade mordskildringarna är så många och blivit så omtalade.Hitchcock lär ha varit frestad att falla i samma fälla med "Frenzy",men blev rådd att bara visa en enda mordscen i filmen för att dessa inte skulle ta över själva handlingen.Förmodligen klokt,även om Bret Easton Ellis förmodligen vill peka på det mänskliga draget att dras till det sjuka och skrämmande.
Och det är väl just detta drag som gjort boken känd främst för våldet.

För egentligen är American Psycho en uppgörelse med det ytliga samhället där inget utom status längre räknas och den som ingen har är heller inget värd.Den är också en påminnelse om att den som verkar materiellt lyckad inte alltid behöver vara varken sund eller normal och att ibland släpper vi in ondskan i våra liv fast vi inte ens drömt om att den skulle knacka på dörren.
Läsvärd.

Stella är en självupptagen,smått bitter och ganska.. Visa hela

Stella är en självupptagen,smått bitter och ganska ensam bestsellerförfattare som bor i en stor lyxvåning på Östermalm.Hon håller som bäst på att skriva sin tionde och sista roman om en kvinnlig privatdetektiv i Stockholm när hon drabbas av en fuktskada i lägenheten och allt ställs på ända i en röra av hantverkare,byggdamm och stress.Till råga på allt har hennes böcker kvalificerat sig till en Hollywood-film som snart ska börja spelas in.
Stella lever för sin karriär och trots att hon hela tiden intalar sig motsatsen verkar hon känna sig hotad av sin syster som valt ett familjeliv.Stella är nämligen hela 37 år och har ingen familj.Hon missar inte ett tillfälle att för sig själv racka ner på systern Regina som i hennes ögon är en lönnfet,nergången småbarnsmamma som tappat all klass och stil.Systrarnas föräldrar är bägge framgångsrika läkare,vackra,bildade och världsvana.Stellas pojkvän Fredrik är i mediabranschen och tillsammans utgör de det lyckade paret,åtminstone utåt sett.

Jag hade otroligt svårt för allt upprabblande av märkesvaror som fyller boken.Det drar ner helhetsintrycket,tyvärr.Det finns knappt en sida utan att det nämns allt från Sevenjeans,Armanikavajer,Lexusbilar och Loubotin-pumps.
Antagligen för att understryka hur ekonomiskt framgångsrik Stella är,men det blir för överdrivet.Tillsist blir man ganska irriterad på detta.

Stella är framför allt en ganska så osympatisk person som gärna ser ner på alla omkring sig,är otrevlig,snäser och fräser åt alla håll.Även en personlighet som inte är solsken och hundvalpar borde kunna beskrivas så man känner mer sympati för huvudkaraktären.Hon räknar kalorier,är kroppsfixerad och framstår hela tiden som mycket ytlig och ganska konturlös,trots all beskrivning av hennes kläder,utseende och bostad.Kort sagt,hon är egentligen inte särskilt intressant som person.
Däremot känns hennes relation till sin egen romankaraktär ganska intressant och fin,kanske en av de få relationer Stella har där hon inte föraktar och som verkligen intresserar henne.Andra människor verkar inte göra det.Hon förändras visserligen,men vägen dit är en seg passage där åtminstone jag bara tyckte hon var en anorektisk,elak snobb.Inblickarna i förlagsvärlden är egentligen det mest intressanta med boken,men jag kan inte låta bli att undra varför Ingemarsson hela tiden återkommer till temat finkultur versus populärlitteratur.Stella blir nämligen hela tiden småkränkt av "finare" kolleger och recensenter,men de är förstås bara avundsjuka på hennes pengar och framgång.
Okej tidsfördriv,men inte mycket mer.

Barnens Ö är mycket,mycket sjuttiotal,på gott och.. Visa hela

Barnens Ö är mycket,mycket sjuttiotal,på gott och ont.
Elvaårige Reine bor med sin ensamstående mamma i ett trist förortshus,vet inte vem pappa är(men han föreställer sig att han KAN vara diplomaten Dag Hammarsköld likaväl som någon annan) och till råga på allt ska mamma arbeta någon helt annanstans(Uddevalla sjukhus)över sommaren och därmed ska Reine skickas på kollo,till Barnens Ö i Stockholms skärgård.
Men han vill inte och han tänker inte göra det-så fort mamma satt honom på tunnelbanan bestämmer han sig att hoppa av på nästa station och tillbringa sommaren ensam,hur det nu ska gå.När mamman åkt ger han sig tillbaka till den tomma lägenheten och börjar fundera på hur han ska tillbringa all denna föräldrafria tid.Och framförallt,hur han ska få pengar.
Han hankar sig fram på udda små ärenden och jobb,tills mammans småalkade före detta pojkvän dyker upp...

Barnens Ö är en stundtals ganska obehaglig,men mest rolig,skildring av ett ganska utsatt barns frigörelse,reflektion och iakttagande av omvärlden.Världen ter sig allt bra underlig och fylld av dubbelmoral(mycket av den tidstypiska dubbelmoralen förstås,som exemplet med teatergruppen) i Reines ögon,men är det inte det i verkligheten också?

Bergtagen är en av de där böckerna alla har hört t.. Visa hela

Bergtagen är en av de där böckerna alla har hört talas om men kanske inte så många läst.Hur det än är med den saken,det är en lång roman,den utspelas på ett sanatorium(ett slags sjukhus dit främst rika med TBC åkte i hopp om att bli botade)dit Hans Castorp sökt sig för att besöka sin kusin Joachim.Hans är en man ur övre medelklassen,van vid ett bekvämt liv.
Väl där trivs han först inte med den speciella miljön,han blir chockerad över somliga patienters hyfs och beteende,fascineras av andra,som den märklige humanisten herr Settembrini som har åsikter om det mesta.
De första dagarna vill han rent av inte vara kvar.Men,när han såsmåningom själv blir sjuk blir även han Bergtagen,så fångad av Sanatoriet att han glömmer tid och rum utanför.Han introduceras för Settembrini´s vän,jesuitpatern Naptha som är konservativ och lika briljant som Settembrini själv.De diskuterar livet,världen,historia och religion.
Sanatoriet blir snart en egen värld han ogärna vill lämna trots att det är fullt av död och ångest.Här spirar kärlekshistorier och människor dör-det är ett märkligt miniatyrsamhälle som gradvis utplånar längtan efter det samhälle man lämnat.

Bergtagen kan läsas som en symbolik över den tidens samhälle,likväl som en intressant psykologisk skildring av dödssjuka människor som lever i en egen värld avskuren från de friskas,där de ömsom väntar på att få komma hem,ömsom på att dö.
En notis är att Karin Boye översatt boken från tyska.

Världens mest köpta och lästa sagobok,men det fakt.. Visa hela

Världens mest köpta och lästa sagobok,men det faktum att det finns människor som tar innehållet på blodigt allvar än idag skämmer läsningen.Men det hör till allmänbildningen att känna till huvuddragen i den eftersom den präglat historien så hårt.
Förstås nästintill omöjlig att rescensera eftersom det är så många okända författare som lagt till den under århundraden-och uppdelningen i gamla respektive nya testamentet känner väl alla till.Gamla testamentet har kristendomen gemensamt med judendomen,där den kallas Torah.
Den innehåller skapelseberättelsen,judarnas historia,böcker med profetior med mera.Som icke-troende ser jag den som ett intressant dokument över gamla tiders trosuppfattningar,världsåskådning,lagar och vardagsliv,inte mer.
Nya testamentet är ett specifikt kristet tillägg med skildringar av Jesu liv och eftermäle.

Visst finns det korn av gammal klokskap i Bibeln,men också mycket skrämmande intolerans och fördomar.Man vill inte tro att det finns människor som tror att dessa lagar som applicerades på ett samhälle ljusår från vårt,fortfarande bör gälla.

"Blodläge" börjar med en påskhelg vid Öländska kus.. Visa hela

"Blodläge" börjar med en påskhelg vid Öländska kusten några grannar sent ska glömma.En gammal sjökapten,en narcissistisk författare av självhjälpsböcker och hans neurotiska hustru(som helst av allt vill möta älvorna igen) i deras nybyggda lyxvilla,en vanlig småbarnsfamilj och så den plågade Per Mörner som flyr ut till sin gamla släktings stenhuggarstuga för att få lite ro då hans dotter är svårt sjuk och den far han aldrig haft någon god kontakt med plötsligt dyker upp och behöver hans hjälp.
En far med ett lite udda yrke och många fiender ska det visa sig.
Ett relationsdrama med kriminalromaninslag-lätt att ta till sig och sträckläsa.

Blonde är en fiktiv(exakt hur fiktiv kan jag inte.. Visa hela

Blonde är en fiktiv(exakt hur fiktiv kan jag inte avgöra)skildring av Marilyn Monroes liv från den fattiga barndomen i Los Angeles till hennes för tidiga död.Oates "teori" i den här romanen är att hon fick en dödlig dos Nembutal(ett sömnmedel)på uppdrag av president John F Kennedy själv,vilken hon hade ett kort(sexuellt)förhållande med.Slutligen blev hon obekväm för honom.

Till en början bor den lilla flickan hos sin mormor eftersom modern har psykiska problem och mest ägnar sin tid åt arbetet på filmstudion samt de många män som vandrar in och ut ur hennes liv.Dottern ägnar hon sig bara åt när hon har lust.
När mormodern dör och modern blir allvarligt sjuk(med diagnosen paranoid schizofreni)lämnas Norma Jeane till ett barnhem och vandrar sedan via olika fosterhem till ett tonårsäktenskap som snart tar slut,tidigt uppskattad och utnyttjad av män för sin skönhet och ett tacksamt offer i sin längtan efter att bli älskad och få en baby,något som återkommer i hennes tankar många gånger i boken,tillsammans med ofrivilliga aborter och missfall.Undergången blir så tydlig att man,även om man inte visste hur det går,skulle anat den.

Detta är både en sagolik framgångssaga berättad ur en underdogs perspektiv,och ett tragiskt undergångskväde.Oates språk är rikt på nyanser och kunskap om Monroes liv,utan att bli spekulerande och snaskigt.

"Borta med vinden" är sagan om den bortskämda,vack.. Visa hela

"Borta med vinden" är sagan om den bortskämda,vackra och mycket driftiga sydstatsbellen Scarlett som väcker kvinnors avund och mäns åtrå.Med sin familj lever hon på godset Tara i Georgia och hon är mycket förälskad i Ashley Wilkes som är så gott som den ende man som inte är intresserad av henne.Hela hennes värld består innan kriget bryter ut av baler,grillfester och uppvaktningar,och när kriget kommer slås hela den världen i spillror
Ashley gifter sig strax innan han kallas in i krigstjänst med sin godhjärtade(närmast helgonlika faktiskt)kusin Melanie som kommer att försvara Scarlett i vått och torrt då Scarlett blir Melanies svägerska genom att(enbart för att hämnas på Ashley)gifta sig med Ashleys bror Charles.Charles dör i kriget och Scarlett blir en ung,men inte särskilt ledsen,änka.

Att gifta sig till pengar upptäcker Scarlett snart fördelarna med,i synnerhet när godset Tara är i fara.Tills hon möter Rhett Butler,en charmerande och förmögen ravaillac som gång på gång ser igenom Scarletts fasad och intentioner,han förstår henne,tack vare att de är så lika.
Boken igenom förblir Melanie Wilkes Scarletts trogna bundsförvant och försvarare när Scarlett förargar andra,kanske mest för att Melanie väljer att alltid se det goda i människor.
Historien skulle kunnat bli av enklaste tantsnusknatur,istället är den oerhört fängslande,vilket ju många här redan bekräftar."Partiskheten" kan man gott ha överseende med eftersom den faktiskt är skriven av en kvinna som själv växt upp i södern och man dessutom gott kan tänka på att segraren skriver historien likväl som att den utspelar sig i en helt annan tid.När man läser "Borta med vinden" bör man faktiskt slå bort alla tankar och värderingar på vilken sida som var god respektive ond under Amerikanska inbördeskriget.
Se även filmen,ni som inte gjort det.Den är väldigt vacker(inte minst tack vare den vackra Vivien Leigh) och avancerad tekniskt för sin tid(1939).

Någon skrev att många säger sig ha läst den utan a.. Visa hela

Någon skrev att många säger sig ha läst den utan att kanske ha gjort det,nåja,jag tror faktiskt att många verkligen HAR gjort det,om inte annat därför att det är en bok som ofta ingår i läsematerialet på gymnasiet,iallafall gjorde den det när jag gick i gymnasiet och det var humanistisk linje(som det hette då).Om du inte gjort det,gör det för din allmänbildnings skull.Det behöver inte vara en dålig anledning till att läsa en bok!

Raskolnikov är en fattig student som begår ett något överilat och desperat mord på en pantlånerska i St Petersburg.Därefter följer en mardröm av skuld,sjukdom och ånger,han slits mellan viljan att erkänna och ta sitt straff och driften att komma undan sitt brott utan påföljder.Han söker rättfärdiga det,han växlar mellan övermod och djupaste vämjelser för sig själv.Han vet inte om han är berättigad(enligt sina egna normer)att begå mordet,eller om han är en mördare vilken som helst.
Den som tillsist förmår honom att göra "det rätta",dvs att erkänna är Sonja,en prostituerad kvinna som har blir förälskad i.Att erkänna blir för honom en slags pånyttfödelse ur skulden och han förmår rent av se framåt och hoppas på en framtid med henne någon gång.

Brott och Straff kräver vilja och koncentration av sina läsare.Jag vet inte om jag tycker att det tvång som man får i skolan på att läsa vissa böcker är en idealisk motivation,men hellre det än att inte känna till klassiker som Brott och Straff!Tillhör du dem som tvingades läsa den i skolan,får dåliga associationer av det och helst inte vill öppna den igen,trotsa den känslan.Läs den för dess egen skull.

Bräcklighetens poetik är en samling prosaliknande.. Visa hela

Bräcklighetens poetik är en samling prosaliknande dikter av Bob Hansson,naiva ochmed en sorg i botten.Jag älskar dem.Bob Hansson vänder och anpassar orden så de fastnar och får en ny betydelse.Men jag har svårt för romantiserandet och den ensidiga synen på Göteborgskravallerna där Reclaimarna jämförs med Ådalenoffren och där Hansson berättar om hur han ringer polisen och säger att han är rädd för polisen.

Det känns bara tillrättalagt och korrekt ur en tonårsnaiv vänsterpubliks synvinkel,på gränsen till barntevetramsigt.

Jag förstår inte denna fascination för Da Vincikod.. Visa hela

Jag förstår inte denna fascination för Da Vincikoden.Det är en konventionell amerikansk spänningsroman som fått folk att tro att det är fakta Brown presenterar(varför?är det ett önsketänkande som bottnar i människors undermedvetna önskan om en mänskligare,feministisk kristendom och en mänskligare Jesus som inte bara varit gift utan också har nu levande ättlingar?konspirationerna?),vilket är ganska skrämmande i sig.En Foucaults pendel-light för den som inte har tillräckligt med bakgrundskunskaper och intresse för att kunna uppskatta en riktigt lärd bok som Umberto Eco´s,men som ändå vill ha lite mysterier till livs.
Som en tidigare resenscent skrev så är det ganska uppenbart att Brown skrivit den i förhoppning att den såsmåningom ska bli film.
Här finns allt som en traditionell Hollywoodmatiné ska innehålla.

Språket är medelmåttigt,förvisso är den skickligt upplagd och fartig från första början när Langdon väcks på sitt hotellrum och kallas till Louvren.Ett mord har inträffat.En intendent har hittats död under mystiska omständigheter,gåtor och spår han lämnat efter sig pekar i riktning mot da Vincis tavlor.
Robert Langdon blir oförskyllt indragen i händelserna genom intendentens spårläggande och tur är väl det.
Parispolisens chifferexpert,Sophie Neveu,är nämligen både snygg och smart.Tillika visar sig den mördade intendenten vara hennes morfar(!).
En distingerad,amerikansk akademiker och en likaledes snygg,intelligent tjej(tillika europé,vilket för amerikaner är lite småexotiskt)börjar nysta i ett mysterium som hör hemma i en Indiana Jones-film,gott så.Mer än så är det inte.Det finns knappast några dolda budskap för läsaren att själv lösa,även om det säkerligen finns många rosenrusiga,nykristna da Vincifeminister av båda könen som vill ut på Graaljakt efter att ha läst boken.
De många rundturer som turistnäringen i Paris anordnar på temat talar för den saken,även om de riskerar att bli ganska så besvikna om de väntar sig att Brown här upptäckt en esoterisk kunskap som hittills varit fördold.Nåja.

Langdon(hjälten)blir förstås förälskad i chifferexperten Sophie och därmed får vi in den obligatoriska kärlekshistorien i berättelsen också.
Slutet är på samma gång så konstlat och banalt att man rodnar.Sophie är alltså en ättling till Jesus själv och det hela når sitt klimax i Rosslyn Chapel i Skottland(en av de mytiska platser där Graal anses vara gömd).
Där nystas alla trådar i Sophies liv samman,har man sett.

En stunds underhållning som man snabbt glömmer.Om man nu inser att det är fiktion,medelgod americana,inget mer.

David Copperfield är namnet på en pojke som föds f.. Visa hela

David Copperfield är namnet på en pojke som föds faderlös av en ung mamma som även hon rycks bort för tidigt några år senare.
Fadern har redan dött innan David föds.
Innan moderns bortgång hinner David få en ond styvfar som han hatar av goda skäl och när modern så dör tillsammans med den nyfödde lillebrodern står han ensam och måste själv ta sig fram utan sina föräldrar i världen.
Svårt nog för vem som helst,men än värre för en liten pojke utan pengar i det Viktorianska England.
Från internatskolan skickas han av sin styvfar till slavarbete i London och blir inneboende hos den hopplöst skuldsatte pratkvarnen mr Micawber som kommer att återkomma i hans liv många gånger efter det att han rymt från London.

Från London vandrar han till fots för att hitta sin pappas moster Betsy Trotwood,en excentrisk och ganska förmögen kvinna som in i det längsta hoppades att David skulle vara en flicka.
Ska hon kunna hjälpa honom att skapa sig en plats i tillvaron?
Många excentriska,varma,kalla,charmiga,duperande och oförglömliga bekantskaper får både David och läsaren göra under resans gång(boken är närmare 900 sidor lång),men tråkigt har man aldrig.
Boken är mycket brittisk och inte sällan humorfärgad mitt i det elände som David ofta tvingas genomlida.Dickens karaktärer är nämligen allt annat än slätstrukna...

En given klassiker som alla borde läsa innan de dör.

Det var länge sen jag läste Den hemliga historien.. Visa hela

Det var länge sen jag läste Den hemliga historien och jag läste den på engelska när jag gick i gymnasiet(början av nittiotalet).Då tyckte jag att den var alldeles hänförande och fängslande.

Richard Papen är en ung student som vill bort från sina välmenande,jordnära och något träiga föräldrar i den sömniga hålan Palo Alto i Kalifornien.
Så när han får en broschyr från ett college i Vermont som verkar passa honom perfekt tar han chansen att söka dit.Han dras till en liten krets av studenter i grekiska som alla är lite speciella och lockar honom med sin excentricitet och intelligens.
Det är dock snart uppenbart att de ägnar sig åt dekadenta lekar och riter från antiken som inte är alldeles lagliga,oskyldiga eller accepterade i det moderna samhället och deras inbördes relationer är gränsar i vissa fall till det incestuösa,som med tvillingarna Charles och Camilla.
Det som i början bara verkade häftigt för Richard blir snart farligt och han börjar ana att han kommit in i en värld som är både mörk och livsfarlig för alla inblandade.

Den hemliga historien var en uppmärksammad bok när den kom och den förtjänar absolut att upptäckas av en ny generation ungdomar,för jag tror att ungdomar uppskattar den allra mest.
Den är faktiskt som någon skrev i sin rescension,skriven med distans och viss kyla inför det som drabbar människorna i boken,men det är mycket möjligt att det är medvetet från Donna Tartts sida.

Jag är svag för den viktorianska eran och det var.. Visa hela

Jag är svag för den viktorianska eran och det var väl främst därför jag blev lite nyfiken på den här romanen.

Frederikke är en ung kvinna som lever i Köpenhamn år 1875.Hon är 21 år gammal och förlovad med en dödstråkig,bigott teologistuderande,Christian Holm.Men hennes föräldrar applåderar partiet,de representerar det konventionella och konservativa.Det kvalmiga,som Georg Brandes skulle uttryckt det.
För den dagen Frederikke av en slump stöter ihop med Amalie och hennes karismatiske bror,läkaren Frederik,förändras allt.De är frisinnade,progressiva och "levande människor".De gör allt det där Frederikke fruktar att hon aldrig kommer få uppleva om hon gifter sig med Christian.De umgås med spännande,dynamiska människor som Frederikke aldrig ens trott existerade,människor som både skrämmer och lockar henne.

Samtidigt korresponderar hon med sin (konservativt) gifta syster Helena som bor miltals bort och som Frederikke saknar.Amalie påminner Frederikke om Helena,den talföra,livliga,levnadsglada som egentligen gift sig med en alldeles för konservativ man.
Frederikke fattar beslutet att slå upp förlovningen och antar istället ett lockande anbud från den vackre,oemotståndlige Frederik.
Han erbjuder henne ett lukrativt äktenskap med frihet,frihet att ha älskare om hon så skulle önska.Ett ömsesidigt utnyttjande kan man kanske säga.Frederik får sin professur om han gifter sig och Frederikke slipper sin triste prästfästman.
Frederik är gynekolog och i sann liberal anda utför han illegala aborter på kvinnor som råkat i olycka,något Frederikke till en början har svårt att smälta.Med tiden väller allt fler oväntade hemligheter fram i parets liv.Frederikke och hennes man har inget sexliv alls,det enda som snuddar vid sex han verkar intressera sig för är sina patienters intima problem...

Men finns ens ett perfekt,fritt avtalsäktenskap och hur kan det bli så som det var tänkt?Parallellt får vi se glimtar av den gamla Frederikke som sitter i sin lägenhet på 1930-talet och ser tillbaka på sitt liv.

Jag är väldigt kluven till den här romanen.Jag tycker om Frederikke som person och kan känna stor sympati med henne.Samtidigt känns boken BITVIS naivt skriven,som om den vore skriven av en lite oerfaren och ambitiös tjugofemåring.Bra,men ändå störande.Vissa ord och uttryck känns inte tidsenliga,eller ibland bara överdrivna och svullna.Somliga partier är väldigt målande och påtagligt beskrivna,men det är ojämnt och balansen mellan väldigt fängslande beskrivningar och skakiga sådana är skör.
Kollisionen mellan Frederikkes konservativa och nästan lite löjliga familj och Frederiks liberala konstnärskrets är övertydligt,snudd på parodiskt.
Människor var knappast så antingen eller i en sådan epok som den viktorianska.
Jag saknar lite mer nyanser i bokens första halva,annars är historien intressant och lockar till sträckläsning.Stort plus för oväntade vändningar,man anar att författaren vet vad läsaren har för förväntningar och låter hedersamt nog bli att infria dem,även om det inte är omöjligt att gissa.

En måste ha läst-klassiker,men den har åldrats.Den.. Visa hela

En måste ha läst-klassiker,men den har åldrats.Den kategoriserar ibland kvinnor som om vi vore alla lika på grund av vårt kön och hade alla samma egentliga mål.Och faktiskt är ju kvinnans utgångsläge ett annat idag än 1949.
Men samtidigt gör den på ett nödvändigt sätt upp med männens stereotypa kvinnoschabloner och smular sönder dem på ett befriande sätt.
Inte minst borde män läsa den.

Sara Videbeck är enda dottern till en avliden glas.. Visa hela

Sara Videbeck är enda dottern till en avliden glasmästare.Föräldrarnas äktenskap var olyckligt,får vi veta.Sara har tagit över sin fars företag och är nöjd med sin självständighet.Det har förstås präglat Saras syn på mäns och kvinnors traditionella roller i sin tids samhälle.

Hon är kvinna och egen företagare i en tid då kvinnor gick från att vara sin fars egendom till att bli sin makes.Hela 24 år har hon också hunnit bli och det är därmed hög tid för henne att skaffa sig en make,enligt tidens sätt att se på kvinnors plats i samhället.
Under en resa mellan Stockholm och hemstaden via Göta Kanal träffar hon en jämnårig sergeant,Albert,som hon kommer väl överens med.Under några dagars resa lär de känna varandra och kommer underfund med att de kan tänka sig en framtid tillsammans.
Problemet är bara att Albert har en mer traditionell syn på äktenskap och samliv än Sara är beredd att gå med på.
Så vad ska man göra om man ändå vill ha en framtid tillsammans i ett samhälle som är helt olikt vårt?
Mycket läsvärd.

"Det är rätt att göra uppror" är en delvis faktabo.. Visa hela

"Det är rätt att göra uppror" är en delvis faktabok,delvis biografi över klädföretaget Mah-Jongs grundare som kom att bli för eftervärlden synonymt med sjuttiotalets proggmode.Eller rättare sagt:"kläder".Mah-Jongs grundare motsatte sig nämligen ordet "mode",som de såg som ett arv från den gamla borgarklassen.

Den är också en uppgörelse med den ofrivilliga,komiska dubbelmoral som grundarna,alla lite lustigt nog komna ur den burgna,revolterande unga Stockholmsöverklassen,fick tampas med när verklighet och utopi kolliderade.Hur gör man billiga,roliga kläder för vanligt folk utan att man blir en av alla företag som utnyttjar billig arbetskraft?Hur förenar man en rätt extrem vänsterideologi med att driva ett företag?Är vinst fel?
Det här är berättelsen om de bildade(samtliga uppenbarligen från "litterära och konstnärliga hem")överklassbarnens obesvarade kärlek till arbetarklassen,den är berättelsen om en epok som ändå förändrade något.Trots att den verkliga arbetarklassen varken hade råd med eller skulle ta på sig kläderna om de hade haft det.Vad visste man egentligen om arbetarklassens villkor om man vuxit upp på Lidingö i en fin villa och gått på Konstfack?
Inte minst är boken läsvärd för den som är nyfiken på 68-generationen och dess värderingars kollaps.

Salka Hallström Bornold upplevde inte själv 68-epoken.Hon är född 1970,men har ändå lyckats återge alla inblandades historia fram till dess verkligheten hann i kapp företaget som ville förändra världen.Och på något sätt kanske gjorde det.

I Dimman av allt fortsätter Öijer sin upptäcktsres.. Visa hela

I Dimman av allt fortsätter Öijer sin upptäcktsresa i mörkret.Döda kommer på besök,barndomen,natten,ögonblick.Du kanske måste vara lagd åt att uppskatta just detta för att uppskatta Öijer.Men oj vilken resa du kommer få vara med om.

Drömfakulteten uppges vara en fiktiv skildring av.. Visa hela

Drömfakulteten uppges vara en fiktiv skildring av Valerie Solanas liv fram till hennes ensamma död på ett socialfallshotell i San Francisco 1988.Som sådan både kan den och kan inte jämföras med tex Joyce Carol Oates "Blonde".Men "Drömfakulteten" är febrigare,aggressivare,annorlunda.
Författaren för både en tänkt konversation med den döende Solanas på hennes sista hotellrum varvat med brottstycken ur hennes barndom,den förvirrade modern och hennes många destruktiva män,hennes brist på självbevarelse och överlevnadsinstinkt,bilder ur Solanas universitetsliv och kanske enda kärleksrelation;en kvinna som oftast bara kallas för "Cosmogirl",Ann Duncan.Tillsammans vill de använda sin intelligens för att bevisa att laboratorieråttor av honkön både kan överleva och föröka sig helt utan hanråttor.

En vacker och sorglig roman om ett tragiskt och kanske helt missförstått liv.Vad som är sant och inte spelar inte så stor roll,Solanas kan mycket väl representera andra missförstådda människor som bär på hat och ilska.Och de är fler än man kan tro.
Det enda som känns omotiverat är Stridsbergs omlokalisering av Valerie Solanas barndom,från New Jersey där hon faktiskt föddes till en håla vid namn Ventor i Georgia.Kändes det månne mer effektfullt att låta den trasiga flickan växa upp i en gudsförgäten håla i södern(där män kanske antas vara extra buffliga och kvinnohatande) än i det urbana New Jersey?

Den enda av Lindells böcker jag har läst,jag kan v.. Visa hela

Den enda av Lindells böcker jag har läst,jag kan väl säga att den inte imponerade språkligt.För många meningar inleds med "Cato Isaksen satte sig","Cato Isaksen kände sig" osv,ofta flera i rad.Meningarna känns rumphuggna eller upprepande(särskilt i fråga om namn,Lindell kan säkert använda pronomen bättre än så här och man behöver inte upprepa en persons fullständiga namn i varje mening) och kunde i många fall satts samman i längre,och därmed känts "vuxnare".Nu påminner språket ofta om en barnbok.Men nog om detta.

En nittonåring blir mördad en sen kväll i Oslo,hon har dessutom en tvillingsyster som är henne totalt olik i personligheten.Den överlevande systern har ätstörningar(som ges en stor plats i historien) och omges av lätt störda läkare,psykiatrar,väninnor och småtokiga föräldrar med separationsångest och moraliska kval.
Föräldrarna är dessutom som en extra twist hysteriskt religiösa och rabblar bibelcitat,vilket känns Twin Peaks-skruvat i överkant.Ett sidospår som inte egentligen alls har med huvudkaraktärerna eller mordhistorien att göra ta onödigt stor plats i berättelsen,för mig känns det bara som ett blindspår som slutar i ingenstans.

Den man som får uppgiften att nysta upp detta är Cato Isaksen,en polisman med ett trassligt privatliv(varför måste poliser antingen vara frånskilda/alkoholiserade eller ha ett trassligt familjeliv som förvirrar dem?)och ett utomäktenskapligt barn som ständigt rör till det för Catos stackars hårt prövade hustru.Barnet föddes nämligen under en "paus" i äktenskapet och frun litar inte längre till 100% på att Cato kan hålla fingrarna i styr i närheten av kvinnor.Något hon gör klokt i,visar det sig.

Han kallas oavbrutet ut på nya uppdrag och familjesituationen kompliceras ytterligare av att hans äldste son börjar få smak för partydroger.Modern till det utomäktenskapliga barnet är,för att röra till det lite extra,gravid med en invandrare som sätter äktnorska fördomar och värderingar på prov.Cato förväntas alltså ta hand om sin "oäkta" son även på arbetstid eftersom modern åker in och ut på sjukhus med graviditetskomplikationer,naturligtvis ger detta honom ännu mer problem i relationen med frun.

En okej deckare som trots allt känns ganska verklighetsnära,även om upplösningen är något skruvad.Men trots allt så är det inte alltför lätt att gissa vem mördaren är.Kanske för att man lever sig in i Catos privatliv såpass mycket?Och en sak till,är psykiatrar verkligen nästan alltid onda i kriminalromaner?

Viktor Zolotarjev är en trött man på nära fyrtio å.. Visa hela

Viktor Zolotarjev är en trött man på nära fyrtio år som får jobb som dödsruneförfattare på en tidning i Kiev.Hans romanprojekt går inget vidare och flickvännen har dumpat honom,så han tycker att det är bättre att skriva något som faktiskt kommer i tryck än inget alls.Dessutom får han ganska bra betalt,det är bara det att föremålen för orbituarierna fortfarande lever.

Hans enda sällskap i den trista lägenheten är en tam pingvin,Misja,som han tagit hand om när djurparken i staden lade ner sin pingvinhägnad.Misja är deprimerad och har hjärtfel,men på något sätt lyckas det udda paret hålla varandra vid liv.Viktor gör sitt yttersta för att pingvinen ska må bra trots att den är långt från sin naturliga omgivning.Han serverar den fryst fisk och badar den i iskallt vatten i sitt badkar.

Men snart verkar Viktors ensamhet ta slut,människor ramlar in i hans liv,en liten nyfiken flicka vid namn Sonja lämnas hos honom av sin far,en bekant på flykt och sin egen roll i det hela har han inte ens börjat att förstå.Han anställer en barnflicka som snabbt finner sig tillrätta i Viktors liv och börjar arrangera ett slags familjeliv i Viktors lilla lägenhet.

Pingvinens hälsa blir sämre och på något sätt måste han försöka hitta vård åt den,men hur ska man göra det när knappt människor får den sjukvård de behöver?
Döden och Pingvinen är en surrealistisk skildring av en korrupt före detta Sovjetrepublik,Ukraina.Bokens lättlästa språk känns befriande när handlingen är så trasslig och surreell som den är.
Den saknar inte varken humor eller svärta,men kräver ändå uthållighet.

"En dåres försvarstal" är Strindbergs egen berätte.. Visa hela

"En dåres försvarstal" är Strindbergs egen berättelse om sitt förhållande till Siri von Essen,en gift kvinna som han av en slump stöter ihop med och via vänskap med henne och hennes man och så slutligen blir farligt förälskad i.Från förälskelsen till hennes skandalartade skilsmässa från Carl Gustaf Wrangel och vidare till ett kaotiskt och föga lyckligt äktenskap som slutar med dunder och brak efter att hustrun,enligt August Strindberg själv,bland annat haft homosexuella kärleksaffärer.
Ständigt misstänker August att hon är otrogen,antingen med män eller någon av sina många väninnor,ja,till och med med tjänsteflickor.Det går så långt att han till och med är svartsjuk på den uppmärksamhet hon ägnar sin hund,ett "odjur" som Strindberg djupt föraktar.

Tre barn(som överlever spädbarnstiden)får de(trots Siris motvilja mot barn),men inte heller barnen räddar äktenskapet.Siri vill helst av allt bli skådespeleska,något som varit henne omöjligt som hustru till en adelsman som Wrangel.
En kvinnlig skådespelare på den tiden sågs ofta inte som stort mer utanför scenen än en "dålig kvinna" med en suspekt fri livsstil som inte ansågs passa sig för kvinnor.Strindberg vräker också förakt över Siris skådespelarkolleger.

Nästintill sträckläsningsbok i sin intensitet.Nog kan man störa sig inte så lite på Strindbergs förbittrade,självömkande bild av hustrun i synnerhet och kvinnan i allmänhet,men försök att bortse från det.
Mycket vackert språk och tidsdokument.

En komikers uppväxt är egentligen alltigenom sorgl.. Visa hela

En komikers uppväxt är egentligen alltigenom sorglig.Ibland för sorglig.Åtminstone hade jag svårt att glädjas åt det komiska i den(det finns,men man får svälja det sorgliga för att kunna glädjas åt det,jag lyckades inte alltid).
Man får en dunkel känsla av sjuttiotal,kanske åttiotal(även om den nu utspelar sig på sjuttiotalet) när man läser den.Det är svårt att applicera den på nutiden,för den är färgad av det årtionde som beskrivs i den.Det finns mycket igenkänning,men det är ofta groteskt uppförstorat.Säkert avsiktligt.Mexitegel,förorter,miljonprogramskolosser,lekplatser.
Visst finns det kvar,men det präglar oss inte så mycket som det gjorde då.

Alla i klassen har sina närmast arketypiska roller,den fula,den vackra,den populära,den udda,mobbarna,och så förstås klassclownen Juha som hyser medlidande för dem som alla andra ratar,men som samtidigt skäms lite eftersom han inte vill bli som dem.
Det är ett gammalt DDR-Sverige som beskrivs,tryggt,men samtidigt grymt under den solida,sossegrå ytan.
Det svider hårt i hjärtat när man läser den här boken.Men det är värt det.Nästan alla behöver påminnas om det mörka i oss så vi inte låter det få för stor makt över våra handlingar.

Ensamhetens brunn är en klassisk roman om lesbisk.. Visa hela

Ensamhetens brunn är en klassisk roman om lesbisk kärlek som förstås orsakande skandal när den utgavs på tjugotalet.

Huvudpersonen Stephen är namnet till trots en kvinna som föds på ett gods i England i början av förra seklet.Hennes föräldrar är förnäma,vackra och adliga och har väntat länge på sitt enda barn,i fantasin har modern redan döpt barnet(som hon hoppas är en son) till Stephen innan hon föds.Och flickan visar sig vara märkligt androgyn,för sig inte som flickor förväntades göra,känner sig utanför,förälskar sig i sin barnflicka och får också en helt annan uppfostran än flickor brukade få bland överklassen.
Hon lär sig fäkta,rida och får lektioner i klassisk litteratur och historia.
Men hon vet också att hon är udda och avvikande.Modern känner det tidigt och tar ett känslomässigt avstånd från Stephen som i sin tur söker sig till sin guvernant miss Puddleton som tidigt vet precis vad Stephen måste gå
igenom.

Förutom miss Puddle är det bara fadern som ger henne något slags förståelse så när han dör i en olyckshändelse tar det Stephen hårt.Hennes liv blir ännu svårare när hon olyckligt förälskar sig i en kvinna som redan är gift och när skandalen blir ett faktum förvisar modern henne från godset och Stephen ger sig av för att skapa ett eget liv som framgångsrik författare.

En läsvärd roman om utanförskap i en tid när tolerans var ett betydligt snävare begrepp än det är idag,och Stephen känns,trots att hon är en antihjälte som man tror sig känna full sympati för,aldrig helt igenom som ett perfekt sympatiobjekt.
Hon är grym,hård och samtidigt oerhört sårbar.Och mänsklig.

"Far och jag" är en för Berglin ganska ovanlig sam.. Visa hela

"Far och jag" är en för Berglin ganska ovanlig samling för den fokuserar boken igenom på en ensamstående pappa och hans son,allteftersom sonen blir äldre blir problemen mer tonårsmässiga och pappan känner sig allt äldre och mer passé.Berglin sätter fingret på den dubbelmoral man som förälder tvingas konfrontera många effektiva gånger.

Ja,som föregående skribent så tror jag att det underlättar att man är förälder själv för att till fullo uppskatta den.Hur ska man annars helt förstå igenkänningskomiken?Trots att jag är förälder anser jag den inte nå helt upp till Berglins andra geniala samlingar.

Till skillnad från den lätt sorgsna Pappan och hav.. Visa hela

Till skillnad från den lätt sorgsna Pappan och havet(och den smygande till en början odefinierbara faran i Kometen kommer) är Farlig midsommar mer än något annat humoristisk.Den är full av komiska karaktärer som ofta är rigida och löjliga,prilliga filifjonkor och konstaplar som tycker om förbudsskyltar tillexempel.
Snusmumriken blir också ofrivilligt tillfällig pappa till en hel flock barn och får panik inför det plötsliga ansvar han står inför.

Det finns egentligen ingen riktig fara som lurar i bakgrunden den här gången,utan snarare är allt det mystiska som händer under midsommar väldigt spännande.En teaterscen kommer drivande i översvämningen som drabbat mumindalen och muminfamiljen förstår inte vad det är.
Är det kanske ett konstigt hus man kan bo i tills vattnet sjunkit undan från deras eget?
Inte är det ett hus,ska det visa sig.Och inte är det tomt heller,här finns en gammal teaterräv gömd i kulisserna(och hon är förtjust i sylt) som gärna vill lära muminfamiljen ett och annat om vad teater är såväl som en sorgsen misa.

Griet är en fattig 16-årig flicka vars far blivit.. Visa hela

Griet är en fattig 16-årig flicka vars far blivit blind efter en olycka i det porslinsmåleri där han arbetat.Berättelsen utspelar sig nämligen i den holländska staden Delft,känd för sin tillverkning av blåmålat porslin,blandannat kakel.En kakelplatta som fadern målat är en av hennes allra käraste ägodelar.
Fadern kan på grund av sin blindhet inte längre försörja familjen vilket gör att Griet skickas till Johannes Vermeers katolska familj som piga,det blir Griets protestantiska familjs enda hopp om en inkomst och att slippa total misär.Just religionsskillnaden blir viktig i perioder.
Hennes slantar räcker åtminstone till enkel mat tills hon är gammal nog att gifta sig med slaktarens son,Pieter.Gifter hon sig med Pieter kommer hon nämligen förhoppningvis kunna förse sin familj med det dyrbara kött de inte fått smaka på länge.

Griets liv hos Vermeers är inte lätt,men konstnären lägger tidigt märke till hennes känsla för färg och hon blir nästan hans personliga assistent.Vilket retar hans hustru och den trogna köksan inte minst.
Såsmåningom får hon posera för ett av hans verk,iförd hans hustrus smycken,en gest som för den svartsjuka och lynniga Catharina Vermeer känns kränkande.Att ha stulit smycken är också det Griet oftast blir oskyldigt anklagad för.

Språket i boken är lättläst och handlingen fängslar visst,historiska romaner är om de är välskrivna,alltid i sig fascinerande.Flicka med pärlörhänge är förvisso välskriven,även om intrigerna alltid verkar drabba just Griet.Kvinnor är extremt konspiratoriska och sladderaktiga,män i sin tur är ute efter sex.
Det finns inget att klaga på i bokens upplägg och språk men heller inget som permanent fastnar.Johannes Vermeer är en skuggkaraktär man aldrig får grepp om,han känns oftast som en bifigur i ett hushåll dominerat av svärmodern och hustrun som i sin tur dominerar tjänstestaben där Griet står längst ner på skalan.

En god och beläst inblick i 1600-talets Holland,men av någon anledning inget som fastnar för alltid i medvetandet,kanske för att Vermeer själv känns vag och konturlös.Det känns inte som någon "kärlekshistoria" mellan Griet och Johannes,snarare som en skildring av Griets hårda slit i ett otacksamt hushåll där det gäller sig att hålla sig väl med rätt personer.
Men läs den gärna,den är väl skriven.

Till skillnad från alla andra hade jag faktiskt in.. Visa hela

Till skillnad från alla andra hade jag faktiskt inga större förväntningar på den här hypade boken.Det kan ibland vara ett varningstecken när en svärm flugor samlas runt något.Det kan vara en sockerbit eller en hög hästskit.Man vet aldrig förrän man läst.

Jag började väl i fel ände av serien som läste tvåan som första roman.Men som väntat var böckerna utlånade in absurdum,så jag tog det som fanns.
Lisbeth Salander är en osannolikt genialisk hacker med ett trassligt,traumatiskt förflutet.Hon är något av en nymfoman med hämndmotiv och utnyttjar män för sin njutning i den mån hon nu verkar kunna känna någon.Med andra ord,hon är en typisk antihjälte.

Hon läser mycket avancerade och invecklade böcker inom matematik och astronomi,trots att hon verkar sakna utbildning helt och hållet.

Hon slår ner kvinnomisshandlande äkta makar och överlever orkaner med en axelryckning,trots att hon är liten,anorektisk och tanig som en trettonåring(hon uppges vara 150 cm lång och väga 40 kilo).

Hon verkar med andra ord i stort sett sakna svagheter,annat än att hon hade små bröst av naturen och nu med sin nyvunna förmögenhet skaffat ett par lagom stora till sin spensliga kropp på en klinik i Genua.
Nej,vacker beskrivs hon inte som.
Men det är väl allt hon saknar,fotomodellsskönhet.Som den extrema misantrop hon framställs som får man anta att hon också saknar en del social förmåga och empati.Men naturligtvis inte så mycket att män(och kvinnor) inte vill ha sex med henne.Då hade hon nog varit ganska ointressant som huvudperson.
Hennes beskyddare och arbetsgivare Dragan(på ett"security"-företag)har innan den utlandsexil hon befinner sig i när vår berättelse börjar använt hennes hackerkapacitet att ta fram uppgifter om människor.Exakt hur hon förskaffat dessa extraordinära datorkunskaper utan att ha gått mer än grundskola(om ens det)får vi inte veta.
Den enda hon verkar hysa något som kan kallas kärlek för är den före detta älskarinnan Mimmi Wu,en liberal kvinna som överkryddats med en hel drös politiskt korrekta attribut.Liksom de flesta andra karaktärer definieras hon av sina sexuella preferenser.

Lisbeth har alltså överlevt på egen hand sedan tolv års ålder då modern togs in på sjukhem och senare dog.
Hon har i prinip gjort allt på 26 år,rest jorden runt,blivit moderlös,sviken av Gud och hela världen,jagad av MC-gäng,blivit legendarisk i datorvärlden,gjort sig ekonomiskt oberoende för resten av livet.Och spelar schack som en Gud.Vilket geni måste inte kunna det?
Frågan är då,har hon utsatts för strålning eller hur har hon fått dessa superkrafter?

Hon har när vi kommer in i historien en lång tid befunnit sig utomlands eftersom hon genom en hackerkupp blivit ägare till 3 miljarder kronor(hon är därmed nästan lika rik som Madonna),trots att hon är omyndigförklarad som varande psykiskt instabil och potentiellt kriminell.
När hon kommer hem visar det sig att hennes förmyndare satt ett pris på hennes huvud som hämnd för att hon håller honom i ett pungkulegrepp som heter duga.Lisbeths fruktande hackerförmåga har inte bara renderat henne ekonomiskt oberoende,den ger henne också makten att utdela rejäla straff till den som går henne emot.Hon kan ta reda på vad som helst om vem som helst och går i hackerkretsar under namnet Wasp.Och är förstås också en legend bland dem.

Samtidigt håller den hjälteförklarade journalisten Mikael Blomkvist på med en artikelserie om trafficking.Två av medarbetarna som utför researchen mördas och Lisbeth blir misstänkt.
Mikael definieras trist nog genom sina kvinnoerövringar och sexuella förmåga som ältas ideligen.Alla verkar vilja tumla runt i sängen med Mikael,säkert även män,om det inte vore för att han är "extremt straight".Han är med andra ord en klassisk kvinnokarl med snett leende och,säkert,känsliga ögon.Vem han är mer än skjutjärnsjournalisten och hingsten får man gissa.
Lisbeth har förstås också ägnat sig åt sängexercis med Mikael får man ganska omgående i boken veta,ifall man nu inte läst första delen.

Jag hade svårt att ta Flickan som lekte med elden till mig,eller kanske ska man säga,ta den på allvar.Bitvis kände jag sympati med Lisbeth,för att på nästa sida bli oerhört irriterad på hennes i grund och botten felfria och övermänskliga person.De små skönhetsfelen verkar vara en skenmanöver för att göra henne lite mänsklig,men egentligen förstärker de bara intrycket av Superhjälten Lisbeth.
Hur gärna man än vill att kvinnor ska vara starka så blir Lisbeth ett skämt och en parodi på en av livet skadad människa som genom författarens magiska händer tilldragit sig övermänsklig överlevnadsförmåga.Trots att hon är mer Terminator än människa tas hon ideligen om hand på varierande sätt av mäktiga män.Det blir nästan gubbsjukt.
De övriga protagonisternas sexliv är förstås liberalt och frigjort(men sympatiskt befriat från tvång,naturligtvis),och varför skulle det inte vara det?Sex säljer och sex definierar.

Polyamorösa Erika Berger ringer till och med till sin frigjorde man Greger och talar om att hon inte kommer hem ikväll eftersom hon tänker ligga med Mikael istället.Här serverar författaren en präktigt liberal moralkaka kall när frigjorde protagonisten Greger bemöter fruns önskan om en annan smak för dagen närmast med ett fryntligt lyckönskande om en trevlig kväll.
Oerhört påklistrat och krystat.
Den främste antagonistens sexuella smak får också måla konturerna för hur läsaren ska uppfatta honom.Han har självklart datorn full med kvinnoförnedrande hårdporr som Lisbeth kan se eftersom hon har full kontroll över hans datoraktivitet.
I en science fictionroman hade Lisbeths förmågor och attribut varit både förlåtna och förståeliga(eftersom det kunnat förklaras med med inplantat,cybernetik,genmanipulation och utomjordiska ingripanden),men inte här.
Stieg Larssons språk är underhållande,målande och flyter på.Men det sviktar när han omotiverat blandar in massor av engelska fraser som drar ner intrycket."Fuck them" och så vidare.Varför?
Vad som burit den här romanen in i berömmelse har åtminstone jag svårt att begripa.Men jag lutar åt att det beror till stor del på just det jag stör mig på.Superhjältemytologiserandet.Att "alla" säger att den är bra.
För mig räckte det inte.

Foucaults pendel är ingen bok man läser på en efte.. Visa hela

Foucaults pendel är ingen bok man läser på en eftermiddag och är ganska krävande att läsa med all sin bubblande kunskap och historia varvat med mystik och hemliga sällskap.En "Da Vincikoden" för den som vill ha mer substans och mindre tantsnusk.
Den ständiga upprabblingen av namn(författaren verkar nästan göra det i trans) och skrifter kan bli lite tröttande,för att ha full behållning av boken bör man ha åtminstone lite kunskaper om religionshistoria i bagaget plus en god dos intresse för ämnet.Och man bör vara en hyfsat van läsare.
Historien tar sin början en kväll år 1984 på Musée des Arts et Métiers i Paris,där bokens berättarjag förskansat sig efter stängningsdags.Han är en lärd man,anställd på ett litet exklusivt bokförlag och han har ett försvinnande att utreda och för detta behöver han bland annat tillgång till Foucaults pendel varav ett exemplar finns just på detta museum.
Men detta är bara början på en lång historia.

Det märks att Eco är lärd och språket är hela tiden livligt och engagerande även om det tangerar gränsen till att bli för akademiskt ibland.Eco nästan verkar glömma att människor ska läsa boken,även människor som inte har professurer i religionshistoria,idéhistoria och liknande ämnen.
Det är inte alltid helt lätt att hänga med i alla svängar,alla citat och att minnas alla namn,många säkerligen nästintill okända för merparten av alla läsare,så man kan inte gärna lägga ifrån sig boken några månader och sedan fortsätta läsa obehindrat,se den snarare som ett läseprojekt att slukas av under ett antal kvällar.
Man kan ju undra hur många som verkligen orkar tillgodogöra sig den eftersom den inte är lättillgänglig,men det är mödan värt.Kommer man väl in i handlingen är den svår att lägga ifrån sig.Även om den kanske inte är något realistiskt alternativ för den som verkligen tyckte att Da Vincikoden var en fantastisk bok,så önskar man att den vore det.
Början och slutet är snyggt sammanknutet,däremellan väntar ett hisnande äventyr.

Främlingen på Wildfell hall är Anne Brontë´s andra.. Visa hela

Främlingen på Wildfell hall är Anne Brontë´s andra roman.Hon har ofta stått i skuggan av främst Charlotte,men Främlingen på Wildfell hall är faktiskt inte på något sätt sämre än tex Jane Eyre.

Helen Graham är en kvinnlig konstnär som en dag flyttar in i Wildfell hall,till grannarnas(och sladdertackornas)stora förvåning och förtjusning.Hon är änka,så mycket tror man sig veta,och har en son.Gilbert Markham,son i en familj som bor i närheten,blir nyfiken på henne och såsmåningom förälskad.Byskvallret har däremot redan dömt ut henne.Långsamt vecklas hennes livs historia ut för läsaren i form av en dagbok,en tragisk berättelse om en alkoholiserad,men till en början charmerande man som var Helens make.

Främlingen på Wildfell hall är mycket en kritik mot samtidens svärmiska syn på äktenskap och att kvinnor skulle "bli gifta" för att ha en mening i livet(annars vore det katastrof).Det är som om Anne sticker hål på de myter hon säkert själv trott på i den,mycket klarsynt och osentimentalt.

En muterad influensa drabbar Gotland och människor.. Visa hela

En muterad influensa drabbar Gotland och människor börjar dö som flugor.
Maria Wern blir till sist personligen drabbad och någon kränger Tamiflu svart.Där har ni handlingen i ett nötskal,men den känns aldrig realistisk eller ens angelägen.När man ser senaste årets hysteriska västgötaklimaxartade nasseinfluensaberedskap i backspegeln känns det mest fjantigt och tröttsamt.Men det är ju knappast bokens fel egentligen.
Som om ett läkemedelsföretag någonsin skulle missa chansen att kränga medicin genom att tillverka för lite!
Okej förströelse,men inte mer.

Allt beröm skulle snart ligga den här boken i fate.. Visa hela

Allt beröm skulle snart ligga den här boken i fatet.För den är förvisso bra,udda,med en stark,självständig huvudperson som också representerar en minoritet i sitt hemland.Hon är på sätt och vis rotlös och kan inte riktigt identifiera sig med något av sina hemländer.Fadern är en välbärgad dansk läkare med en ny hustru i samma ålder som Smilla,modern var grönländska.
Men den upphaussades så till den grad att den för snabbt blev "omodern",barn döptes till Smilla,alla läste den och plötsligt var allt det där över eftersom,antar jag,ingen orkade med det mer.Som DaVinci-koden syndromet,med den skillnad att Fröken Smillas känsla för snö är en riktigt bra bok!Synd vad överdriven popularitet kan göra.För den förtjänar inte det ödet.Även om den inte är det mästerverk den utmålades som i mitten av nittiotalet är den bra.

Smilla är specialist på snö.Det är hennes yrke som geolog,snö.En dag faller en liten grönländsk pojke ner från ett tak i Smillas hus.Olycka,säger polisen.Men Smilla är inte övertygad av flera skäl.Blandannat var pojken paniskt rädd för höjder och skulle aldrig gått upp på taket om ingen tvingat honom.
Smilla börjar nysta i historien och en skrämmande avgrund öppnar sig.

Läs den om du inte gjort det.Den är en bra thriller med trovärdiga personskildringar,nu när hypen dött ut kan du dessutom läsa den utan andras åsikter ringandes i öronen.

"Giftas" är en samling noveller om äktenskap.Olyck.. Visa hela

"Giftas" är en samling noveller om äktenskap.Olyckliga,lustiga,lyckliga,melankoliska och komiska.Om vådan att inte följa sina naturliga drifter såväl som vådan av att vara slav under dem.På sin tid väckte de indignation och uppståndelse för sina sexuella anspelningar,någon som knappast chockar en nutida läsare.I någon gör äktenskapet båda olyckliga,i någon annan är det räddningen.Men för att det ska vara lyckligt krävs att paret passar ihop och inte väljer att hålla ihop för att samhället och konventionen kräver det.
Av någon anledning,högst troligt på grund av hans olyckliga äktenskap med Siri von Essen,så blev Strindberg känd som kvinnohatare.Något utstuderat sådant som stör läsupplevelsen nämnvärt finner jag inte,trots att kvinnoförakt generellt stör mig å det grövsta.Kanske beror det på att det kvinnoförakt han slutligen uttrycker är så färgat av något personligt att det blir svårt att se det som något ideologiskt.

Fast nog hårdnar tonen en aning under bokens gång.De kvinnor han föraktfullt beskriver i andra delens inledning är de flesta karikatyrer av högborgerliga kvinnor som förlöses av barnmorskor,överlåter amningen på ammor,låter guvernanter uppfostra,männen försörja och så vidare.Själva latar de sig...och har inte mycket gemensamt med de flesta andra kvinnor under historien.
Men låt föralldel inte det störa läsupplevelsen i sig!

Godnatt Mister Tom är en gripande berättelse(om än.. Visa hela

Godnatt Mister Tom är en gripande berättelse(om än ibland otäck)om en liten pojke som evakueras från London under andra världskriget.Hans mamma är psykiskt sjuk och han har nästan aldrig fått sova i en säng.Hans misstro mot omvärlden möter den gamle mannen Toms bitterhet(han har blandannat en gång förlorat sitt barn) och såsmåningom återfår de båda viljan att leva och tro på tillvaron.
När Willie såsmåningom tvingas lämna den lilla byn för att hans mamma vill ha hem honom ger sig Tom av efter honom för att ta honom tillbaka till byn och de människor som älskar och bryr sig om honom.
Inget för alltför små barn eftersom den är sorglig och grym på sina ställen.
Men rekommenderas varmt till alla över 10 år.

Grabben i graven bredvid är en småkul bok om en än.. Visa hela

Grabben i graven bredvid är en småkul bok om en änka/bibliotekarie som träffar en vad hon tror osannolik partner när hon sitter vid sin mans grav.
Det är princip det allt handlar om,förvecklingarna som deras förhållande orsakar i deras liv.Hon är en ganska irriterande och "störig" karaktär,hysterisk och ganska så osannolik.
Benny är en intellektuellt ointresserad bonde som hon till syns inte har något gemensamt med.Och så blir allt förstås en soppa-med ett någorlunda lyckligt slut.

Överreklamerad bok,jag tror den tilltalar icke-läsvana och medelålders light-intellektuella för den är inte svårläst på något sätt.Men den sätter sig inte i minnet på mig iallafall.

Frida är ett ensamt barn som man i stort sett kan.. Visa hela

Frida är ett ensamt barn som man i stort sett kan säga lever med sin hund som en dag dör och blir uppäten av måsar.Hans ben bär hon med sig,han blir en av alla döda hon bär runt på.Hennes bror är också död,liksom de flesta andra som hon kommunicerar med.
Hon är alltså det Klassiska Utanförbarnet med Speciella förmågor som figurerat i många filmer och böcker,men Grímsdottír gör det faktiskt ovanligt bra när hon låter Frída berätta om de som levat och dött på samma adress som hon själv bor på.

Mycket meditativ och udda bok som man inte gärna glömmer,men inget för den som vill ha rikligt med yttre skeenden,
Snarare för den som vill ha några timmars introspektivt lugn.
Viss ångestvarning dock.

Hanteringen av odöda är en angelägen bok.Egentlige.. Visa hela

Hanteringen av odöda är en angelägen bok.Egentligen kunde jag aldrig se den som en skräckroman.Skräckpartierna blev aldrig riktigt otäcka(snarare lite förvirrade och överdrivna,som i en dålig zombiefilm men det är inget som gör boken i sig dålig),mest för att scenariot är så osannolikt,än mer osannolikt känns det på sätt och vis eftersom det handlar om modern Stockholmsmiljö och inte någon liten förfallen stad i amerikanska södern.

Det som istället mest berör är det oerhört sorgliga i vanligtvis rationella människor som vill tro att deras anhöriga kanske kan återuppstå från de döda,att man vet att det inte kan sluta lyckligt.Att man vet att de döda inte kommer uppstå,åtminstone inte till vad de en gång var.

Historien utspelar sig under några få dagar i augusti 2002,närheten i tid gör att många säkert minns ungefär vad de gjorde då,aktuella händelser och vardagliga platser nämns i texten vilket förstås gör närvarokänslan större.
En onaturlig,elektriskt laddad värme ligger som en filt över Stockholm,människor plågas av svår huvudvärk,råttor slåss på gatorna,hundar ylar och skäller utan någon egentlig anledning.En allmän känsla av domedag råder.
Stå-uppkomikern David Zetterberg,den gamle journalisten Gustav Mahler,hans dotter Anna och änkan Elvy är alla människor som nyss mist sina närmaste.
Gustav får ett samtal från en bekant på Danderyds sjukhus,det sägs att döda som avlidit inom de senaste månaderna vaknar till något slags liv igen på kyrkogårdar och bårhus.Men de är kusligt annorlunda.En maktlöshet och panik sprider sig,vad ska man härbärgera de döda,är de farliga,smittar de...

David,Gustav och Anna försöker i desperat hopp och saknad få sina döda tillbaka till livet igen.Den troende Elvy är mer skeptisk och tror snarare att yttersta domen är nära,sin döde make vill hon egentligen inte ha tillbaks efter de sista år hon skötte honom.Hennes mål blir snarare att rädda de levande från hotet som hon tror närmar sig.

Jag kan inte ge boken en femma,den är för spretig för det.Vissa partier är oerhört berörande,andra blir mest splatterhorror(och nej,jag tror inte en filmatisering skulle bli lyckad)som känns onödig i en bok som egentligen är något annat än en skräckroman.Hanteringen av odöda är däremot en lyckad filosofisk roman om saknad,sorg,accepterande,livsåskådning och död.Personbeskrivningarna är ibland lite platta,förenklade och schablonartade.Det är inte jättestörande,men det finns där.

Flora,Elvys självdestruktiva,rakbladsskärande,Marilyn Mansondyrkande dotterdotter är förmodligen författarens favorit-hon framställs sympatiskt som den filosofiska rebellen som inser det ingen annan inser.Att de döda inte kan återuppstå,utan att man måste låta dem lämna de skal som deras kroppar blivit.Just det blir lite störande,att hon är så övernaturligt klartänkt i en extrem situation,som hon vore en utvald och just för att hon är "utvald" måste få en slags utanförskapsstatus.Hon är en missförstådd antihjältinna som ges alla deathmetal/gothattribut författaren kan komma på(svarta naglar,ärrade armar,färgat hår,Marilyn Manson),vilket tillsist blir väldigt överdrivet.

Men det gör inte så mycket egentligen.Den har många andra kvaliteer som gör skräckaspekten och bristerna i karaktärsbeskrivningen rätt oviktiga.

Baldersons andra bok tar avstamp i ett mord på den.. Visa hela

Baldersons andra bok tar avstamp i ett mord på den gamle industrimagnaten Adolf,bror till Statsrådets gamla barnsköterska Mommy.Han blir arsenikförgiftad natten innan sin födelsedag och den förvirrade och skräckslagna skaran gratulanter får sätta sin tilltro till Statsrådets berömda och klumpiga mordutredningsförmåga.Polisen är som vanligt i Baldersons böcker tämligen handlingsförlamad.En k-märkt vakthund från Harpsund,kallad Rikshunden,gör en misslyckad och farsartad insats som spårhund som börjar med en attack på Vilhelm och slutar i ett slagsmål på en Bokharamatta hemma hos den smått märkliga deckarförfattarinnan Therese,en av gratulanterna.
Det hela utspelas i den fiktiva Mälardalsstaden Ädelsta dit flera skruvade karaktärer tagit sig för att fira den gamle industrimagnatens stora dag.
De flesta ska snart visa sig ha ett horn i sidan till honom.Upplösningen är faktiskt oväntad och slug.

Skriven 1969 och det märks på miljöer och skildringar,men ändå är Harpsundsmordet ett kul tidsdokument med många samtida referenser till politik(många tror att en känd politiker måste dölja sig bakom pseudonymen Bo Balderson,inte utan skäl förstås) och annat.
Som vanligt dras svåger Vilhelm ofrivlligt in i händelserna och det hela beskrivs på ett sätt som gör det svårt att inte dra på mungiporna även om en del av svärtan från föregående bok fortfarande finns kvar i författarens berättarstil.Senare blev böckerna glättigare.

Jag gillar Baldersons sätt att skriva.Återupptäck hans böcker.De är suveräna som tidsdokument i sin stil,om man nu inte stör sig på det typiskt sextiotalsmässiga i den.
Och ja,det är såvitt jag vet dagens Bosse Ringholm som åsyftas=)

"Hello Kitty Måste Dö" hörde jag först talas om i.. Visa hela

"Hello Kitty Måste Dö" hörde jag först talas om i en kö där några gymnasieålderstjejer av ganska typiskt småstadssnitt diskuterade den.Jag tänkte inte läsa den men fattade förstås att det är en "snackis" bland yngre tjejer iallafall.Titeln måste ju locka om inte annat.
Gick så in i en bokhandel för att köpa en annan bok och fick se den där på en hylla.Ja varför inte?Man fick ta 4 pocket och betala för 3 så den slank med för att jag var lite nyfiken på boken jag just hört talas om.
Så var det värt det då?Ja och nej.Ja för att nu är snackisen läst.Det är väl det enda "pro" jag kan komma på.Tyvärr.Men nu till saken.

Fiona Yu är en Yale-utbildad jurist,välbetald,rör sig bland de vackra människorna i San Fransisco.Men till skillnad från de flesta andra kolleger och gelikar bor hon hemma hos sina traditionsbundna kinesiska föräldrar.Hon avskyr barn och tänker inte låta en påtvingad familj förstöra ett liv i glitter,märkeskläder och heta barer.Dock är hon ovanligt nog 28 år och oskuld vilket hon för egen hand tänker ändra på med en dildo insmord i lokalbedövningssalva.Så börjar boken.Jag förstår inte poängen med denna utförliga beskrivning av detta men det kan vi lämna därhän.Av någon anledning är denna befrielserit otroligt viktig för den välutbildade,självständiga Fiona som fortfarande bor hemma och kelar med sin undulat.
Så ångrar hon sig eftersom inget speciellt hände och vill ha mödomen tillbaks vilket hon uppsöker en plastikkirurg för.Skuldkänslorna tar över.

Kirurgen Sean visar sig vara en bekant från förr,den katolska skolans läckre bad boy komplett med en neurotisk,problemfylld och vacker mamma plus en försupen och brutal far.Bägge numera döda förstås men med en välbärgad,efterlämnad son full av bekräftelsebehov och hämndbegär.Sean och Fiona börjar umgås i den mån deras välbetalda arbeten tillåter.
Alltmedan Fionas oroliga föräldrar alltmer desperat börjar försöka para ihop henne med en lämplig kinesisk man.Ingen faller henne i smaken och det börjar till och med hända konstiga olyckor med människor som Fiona inte tycker om eller behöver röjda ur vägen.Det finns inget att avslöja,ingen spoilervarning att utfärda här.

Språket är otroligt tröttsamt omoget,svårt att tro att en Yalejurist skulle uttrycka sig som en barnslig 16-åring hur frustrerad och förbannad hon än är.Det verkar som om Angela Choi velat skriva en slags provocerande,feministisk American Psycho men poängen passerar obemärkt.Pilen tar inte.Tillsist undrar man bara varför man läste den.För min del blir svaret att jag aldrig lämnar en bok outläst-hur dålig den än är.

Jag har egentligen svårt för "kändisar" ur Stockho.. Visa hela

Jag har egentligen svårt för "kändisar" ur Stockholms mediavärld(a´la Ann Söderlund,Hanna Rosander och diverse andra kolumnister som är nästan enbart kända för att skriva om sina liv som småbarnsmammor i Stockholms innerstad och välbärgade förorter på Kvällstidningarnas familjesidor och i damtidningar som Amelia),de som visar upp sina små bekymmer och bostadsrätter i miljonklassen för att bevisa för massorna att de trots allt nästan är vanliga människor.
Haag är en av dem som mest är kända för att de har barn(sic!),de flesta av hennes krönikor handlar ju just om detta,plus att hon då är gift med en skådis som var lite halvkänd på åttiotalet.
Den är nog egentligen rolig,men jag stör mig något på inramningen.Lite självupptaget,lite konstruerat,lite kul.
Blir så less på allt nu-ska-jag-vara-rolig-gnäll om hur det är att vara gravid,jag är väl en av dem som tycker att andras graviditeter är rätt ointressanta.Jag har varit gravid 6 gånger hittills(inne på den sjunde) och tyckte mest att hennes skildringar var uttjatade även om jag log igenkännande ibland.

Men den är en okej bok som tidsfördriv,några skratt,men inte så mycket mer.Gott så.Inget ont om Martina Haag,hon är säkert trevlig och rolig,men hur intressant är egentligen Stockholmshalvkändisarnas familjeliv?Väntar med spänning på en vardagsskildring från småstads/förortsmammans ohippa liv,bort ifrån Östermalm,Södermalm och de välbärgade förorternas fantasivärldar.

Det var länge sen jag läste den här boken.Osökt ka.. Visa hela

Det var länge sen jag läste den här boken.Osökt kanske fick jag då associationer till det uppmärksammade dubbelmordet av två turister i ett tält någon gång på åttiotalet,det är väl inte omöjligt att det är det som även Kerstin Ekman hade som avstamp när hon skrev den här boken.
Men den är svart,vacker,skrämmande,som en skräckroman på sina ställen.Den är bottenlös som en svart myr.
Det är en kvinna och hennes barn på väg till ett kollektiv ute i obygden som hittar det döda paret,där någon gång på sjuttiotalet.Så går åren....

I ett land som är klart inspirerat av de forna öst.. Visa hela

I ett land som är klart inspirerat av de forna öststaterna pågår en kamp för överlevnad,och det är grått,ångestladdat och draget till sin spets.Ingen vet hur man kommer därifrån,allra minst berättelsens huvudperson som är en tillfällig gäst som inte tänkte sig att hon skulle bli fast där.Att dö har här blivit ett mål i sig-ett av få återstående sätt att fly.
Ångestvarning,men läsvärd om man står ut med det.

Inte Gibsons bästa helt klart,men en fascinerande.. Visa hela

Inte Gibsons bästa helt klart,men en fascinerande handling och som alltid är det roande att läsa Gibsons språk,han har en anmärkningsvärd fantasi.
Idorun är alltså en virtuell kvinna,och den som ska gifta sig med henne är en popstjärna med en svans av engagerade fans.
En amerikansk tjej,medlem i fancluben,reser till Japan för att göra gemensam sak med en grupp japanska fans för att stoppa detta.
Andra har andra skäl att förhindra att det sker...

Jag kunde aldrig riktigt bli berörd av Isprinsessa.. Visa hela

Jag kunde aldrig riktigt bli berörd av Isprinsessan.Den känns inte som en färdig deckare,utan som ett verk av en överambitiös gymnasist med MVG på svenskauppsatserna och som gärna engagerar sig i samhällsproblem,men som inte kan ge karaktärerna liv trots sina betyg,och därtill en person som vill göra klart för läsaren vilka karaktärer som hon vill att han/hon ska känna sympati för.
Persongalleriet är ibland rent parodiskt vare sig de är goda eller onda.Poliskommissarie Mellberg tillexempel.
En löjlig skitstövel och manschauvinist som kliar sig i skrevet,kammar över flinten och tycker att kvinnor ska ha tajta kläder.
Jag tyckte nästan synd om honom tillsist,i all hans vedervärdighet.Läckberg har verkligen inte gett honom några positiva egenskaper,vilket inte känns trovärdigt.Men han är faktiskt den roligaste och mänskligaste av dem.

Bokens hjältinna Erica är en 35-årig författare som skriver biografier över kända svenska författarinnor.Den här vintern har hon förskansat sig i sitt föräldrahem för att komma igång med en bok om Selma Lagerlöf,när en nyfiken fiskare hittar Ericas barndomsvän,Alexandra,död i badkaret.Hon har av allt att döma legat där cirka en vecka och en isskorpa har blidats runt hennes kropp.Det ser ut som självmord,men alla som kände henne vet med sig att Alexandra inte hade det mod som skulle krävas för självmord,dessutom var hon gravid...och Erica börjar rota i saken,hjälpt av den sympatiske polisen Patrik som hon förstås är lite kär i.

Sidospår i handlingen,främst Ericas deprimerade lillasyster Anna som hunsas och misshandlas av sin skitstövel till make,är alldeles för tröttsamma och utdragna.Jag antar att Läckberg velat få in ett angeläget samhällsproblem för att engagera,men resultatet övertygar inte.
Det är som om Läckberg inte vet om hon främst ska vara rolig a´la Bo Baldersson(med pilsnerfilmskaratärer som Mellberg)eller allvarlig(genom att ta in ämnen som kvinnomisshandel).Det finns ingen som helst realistisk balans.
Ortsborna är antingen charmiga,pratsamma gubbar och tanter med kaffehurran på om någon tittar in(och givetvis försvarliga mängder fantastiska kakor),reko fiskare med båda fötterna på jorden,blaserade outbildade tonårsmammor som storröker eller nyfikna,bigotta skvallertanter.Utom de som i tidiga år flyttat till storstan eller utomlands,de har blivit mer "normala" och världsvana.Poliskåren tillbringar mycket tid med att äta kakor och dricka kaffe i Tanumshede.

En tvåa blir betyget på Isprinsessan,främst på grund av det onyanserade,endimensionella persongalleriet a´la Kitty-bok.De känns som karikatyrer Läckberg hafsat ihop,och därför blir inte heller intrigen spännande.Och hjältinnan Erica engagerar inte heller,hon känns fånigt distanserad och kylig,felfri sånär som på småskavanker(typ kärlekshandtag) och svår att få liv i som romankaraktär.
Hon fantiserar om Patrik och kärleksfantasierna/scenerna snuddar inte sällan vid ren Harlekinromantik.Av ett sammanträffande har Patrik precis blivit bedragen av sin fru och är därmed lägligt nog ledig för singel-Erica.Sammanträffandena är många,många och ofta orealistiska.
Det är lite taffligt gulligt,men det är väl inte därför man läser en deckare?

Boken är till det yttre skenbart händelselös.En un.. Visa hela

Boken är till det yttre skenbart händelselös.En ung tjej sitter i en cell,misstänkt för mord och berättar sin historia för en advokat som har ett förhållande med hennes mor.Han tror inte att Isbjörg vet om detta,men han har fel.
Isbjörg,enda barnet och nästan kvävd av sina dysfunktionella föräldrar,rullar upp en historia som är tragisk och grym,men samtidigt är hon en överlevare som överlevt till och med sina föräldrars känslomässiga misshandel.

Grímsdottirs böcker är alltid grymma och har en kall inramning.Karga landskap,människor som saknar,sörjer,mister.Det är svårt att inte bli berörd av hennes språk,hennes karaktärers öden och överlevnadsinstinkt trots att de blivit illa behandlade av dem som borde ha stått dem närmast.

Jag måste erkänna att jag är kluven inför en del g.. Visa hela

Jag måste erkänna att jag är kluven inför en del gamla romantiska romaner.De är underbara som verklighetsflykt och tidsdokument,men är samtidigt ganska komiska i sina skildringar av adelsdamer och stiliga adelspojkar.
Det gäller att ställa om sitt moderna tänkande till en annan epok.

Charlotte Brontê är lättare att ta till sig än Jane Austen(tycker jag) eftersom hon här beskriver samhället från den fattiga kvinnans synvinkel,inte ur en romantiserad värld av baler och uppvaktningar.Hon är inte heller vacker,graciös och perfekt som många andra kvinnor i samtida romaner.Hon känns mänsklig och är lätt att ta till sig.

Jane är alltså en fattig,föräldralös flicka som hamnat hos sin faster och farbror,och de odrägliga,bortskämda kusinerna.Hon blir illa behandlad och släktingarna vill helst bara bli av med henne.
Jane förflyttas slutligen till en dragig internatskola på landsbygden,som visar sig mest vara en slutstation där oönskade barn placeras.Hon överlever tuberkuloshärjningar,svält,kyla och mister sin bästa vän,den nästan övernaturligt goda Helen,i just tuberkulos.Hon möter små ljusglimtar av vänlighet även här,men i det stora hela är hennes tillvaro hård och full av svält,ensamhet och umbäranden.
När hon slutligen kommer därifrån tänker hon ta arbete som guvernant,ett slags nanny och privatlärare åt rika barn.Ett av de få yrken kvinnor kunde ha utanför hemmet på den tiden.
Hon hamnar hos en mystisk(vad annars;-))adelsman vid namn Edward Rochester som har saker gömda på vinden,bokstavligt talat.Där ska hon undervisa hans dotter Adéle,men det blir snart betydligt mer komplicerat än så.Skrik hörs om nätterna och rykten om Sir Edward florerar.

Mycket hjärta och smärta förstås,men ändå en upplyftande(om än inte så realistisk)skildring av hur en kvinna utan ekonomiska medel och social status ändå lyckas ta en plats i samhället.

Kafka på stranden är en rik roman som i mångt och.. Visa hela

Kafka på stranden är en rik roman som i mångt och mycket bygger på antika grekiska tragedier,Oidipussagan inte minst.Det finns ingen slump här,utan intuition och magkänsla leder alltid någonstans,oftast dit man minst anar.Ödet är verkningsfullt.

Femtonårige Kafka Tamura rymmer från sin trista tillvaro hos fadern,en berömd skulptör,i Tokyo.Modern och systern är försvunna sedan länge och allt han har kvar av dem är ett foto från barndomen och han stjäl lite pengar och en mobiltelefon av pappan innan han sätter sig på en nattbuss till en helt annan stad,mer än sjuttio mil bort.
En timme innan han är framme möter han en lite äldre tjej på en vägkrog och han undrar stilla om hon skulle kunna vara hans syster.Han får hennes telefonnummer och när bussen kommer fram till staden tar han in på hotell,hankar sig planlöst fram med den lilla summa pengar han har och reser med lokaltåget till det berömda Komura-biblioteket utan att egentligen veta varför.Men något ska han ju fördriva tiden med.

Där blir han bekant med den märklige Oshumi och den excentriska föreståndarinnan,fröken Saeki(som en gång hade en radiohit med låten "Kafka på stranden",vilket är precis vad namnet Kafka Tamura betyder på japanska) som levt ensam sedan hennes ungdomskärlek dödades i en studentrevolt.
En kväll vaknar Kafka nerblodad bakom ett shintotempel i staden och minns ingenting av vad blodet kan komma ifrån.
Han blir rädd att han råkat döda någon,men inget om att något sådant skulle ha hänt i staden nämns i nyheterna.Däremot har Kafkas far skulptören hittats mördad sjuttio mil därifrån samma kväll.
Och vi får veta att fadern en gång spått att Kafka skulle inte bara döda honom utan också,som Oidipus,ligga med sin mor...

I en djup skog finns en plats mellan himmel och helvete där det varken är gott eller ont att vara,en plats där tid inte spelar någon roll.Dit kommer Kafka slutligen på besök.

I parallellhandlingar får vi följa den lätt efterblivne(som andra ser det)katt-talaren Nakata och vi får också veta att en mycket speciell händelse under andra världskriget gjorde den en gång lovande och mycket intelligente eleven Nakata till "efterbliven".
Nakata lever i en isolerad värld eftersom han inte kan läsa och skriva och har inte sedan barndomen vågat sig utanför sin stadsdel i Tokyo.Plötsligt beslutar han sig för att lifta norrut,till samma stad dit Kafka rymt.

Jag har inte läst Murakamis tidigare romaner,men Kafka på stranden gör det omöjligt att låta bli.Inte minst att få kliva in i det japanska vardagslivet och även det mindre vardagliga gör boken väl värd sin femma.

Kometen kommer är en bok som lämnat avtryck från m.. Visa hela

Kometen kommer är en bok som lämnat avtryck från min barndom.På ett positivt vis.Vår fröken läste högt ur den på fredagarna och illustrerade den för den lyssnande klassen genom att rita av Janssons bilder på ett blädderblock(hon var duktig på att teckna,fröken Gunnarsson).

Kometen kommer är liksom de flesta andra av Janssons böcker en "vuxen" barnbok som inte räds de svåra frågorna i livet.Här är det en domedagsprofetia som sätter känslorna i rörelse i Mumindalen.Vädret har varit märkligt en tid,och Mumin och hans vänner ger sig av till Observatoriet i Ensliga Bergen för att ta reda på vad den där Kometen alla talar om är.
Där får de veta att Kometen kommer att "tangera" jorden och att de måste skynda sig hem så de kan rädda sig i Mumins grotta vid stranden.
När de väl är hemma kan väl inget ont hända?

En spännande och rolig barnbok som lika väl kan läsas av vuxna,med största behållning.

Jag vet att många stör sig på Michael Moores sätt.. Visa hela

Jag vet att många stör sig på Michael Moores sätt att berätta,både på film och i skriven form.Det är väl så,antingen älskar man eller hatar det.En del retar sig helt enkelt på hans politiska ställningstaganden.Återigen,det är väl mestadels människor som inte delar dem.
Jag älskar Moore´s berättarstil.Han är dramatisk,använder ord som "ockupation" om George W Bush´s position i Vita Huset tillexempel.Och ja,hur man tolkar det beror väl på ens inställning till George W Bush..
Michael Moore är inte mesig,subtil eller "diplomatisk",han säger vad han tänker,och förmodligen säger han det som andra skulle vilja men inte vågar.
Och han är rolig,inte bara skarp och brutal i sin kritik av Bush,samhällsystemet och klassklyftorna.Fakta presenteras och det gör det hela trovärdigt.Förmodligen skulle han bli en briljant ståupp-komiker om han gav sig in på den banan.Men det är väl tur att han valt en mer samhällskritisk bana,för människor som Moore behövs,oavsett vad man anser om dem.De behövs som motvikt och sanningssägare.
Han verkar för allt jag kan avgöra vara en genuint god man som bakom en skenbar naivitet har både skärpa och uthållighet.

Läs,även om du inte delar hans åsikter.Du kommer om inte annat ha en rolig och lärorik stund med boken.

Kanske är det det översvallande beröm en del ger d.. Visa hela

Kanske är det det översvallande beröm en del ger den som ligger boken i fatet.Jag vet ärligt talat inte,men den känns grymt överreklamerad och överciterad.Hur många gånger har jag egentligen hört folk med en rysning förtjusas över att de genom Douglas Adams bok insett att meningen med livet,universum och allting är "42"?
Orkar inte ens tänka efter just nu...men det har blivit tröttsamt och uttjatat.Känns som dadaism.Men det är bland annat just för det eviga citerandet den är värd att läsa,hör liksom till allmänbildningen numera...

Det är visserligen en rolig och ganska så pårökt berättelse om en man,Arthur Dent,som får sitt hus demolerat av de lokala myndigheterna(en motorväg ska byggas just där huset ligger) och rätt som det är finner sig själv på resa genom rymden tillsammans med karaktärer som verkar sprungna ur en ganska berusad hjärna,på rymdskeppet "Hjärtat av Guld".
Jorden ska nämligen förstöras,liksom kommunaltjänstemännen gjorde med Arthurs hus,av de fruktade Vogonerna som tänker bygga en intergalaktisk motorväg genom rymden.Jorden har inte varit något annat än ett experiment som nu ska avslutas.
Räfst och rättarting,men Arthur,och hans gode vän Ford Prefect (som visar sig vara en utomjording utskickad av ett intergalaktiskt bokförlag för att samla information om olika livsformer och planeter som kan visa sig nyttig för liftare i galaxen),blir alltså räddade och börjar en resa som inte kan betecknas som annat än psykedelisk.

Som satir känns den inte engagerande så länge,som Sci-Fi är den inte lyckad eftersom den förstås saknar alla ambitioner till realism,snarare är den en trams-Star Trek uppskruvad till femhundra plus en gnutta partydroger.Det blir snart bara en soppa av surrealistisk humor som jag undrar om ens författaren menade något särskilt med på slutet,annat än att driva lite med sina läsare.Meningen med allt är liksom ingenting eller vad man gör det till,är det vad han vill säga med allt nonsens(som trots allt har en del guldkorn inbäddade)?Work it out for yourself.Jag skrattade iallafall inte särskilt mycket efter första volymen,det blev mest tröttande.
Den hade inte förlorat på att vara kortare,på slutet av samlingsvolymen orkar man nästan inte med all crazyhumor längre,man är proppmätt och nästan smått bedövad.
Den här sortens humor ska väl helst inte överdoseras...

Helt sjukt rolig och crazy berättelse om en liten.. Visa hela

Helt sjukt rolig och crazy berättelse om en liten pojke som inte har någon mamma eller pappa och som bor i bagarens hönshus och gör som han vill.Han delar bostad med en enbent tupp som väcker honom varje morgon och bagaren förser honom med bröd.Hans enda bekymmer är att hönshuset kanske ska rasa ihop.
Kompisen Karl Emil har en familj som överbeskyddar honom och han får knappt göra någonting,antingen för att det är för farligt eller för att han inte ska smutsa ner sig.Oskar bor med sin stoiska mor som är tvätterska och inte lägger sig i vad Oskar gör nämnvärt utan håller sig i bakgrunden.
Tillsammans gör de den lilla staden de bor i osäker.

Härligt rolig och kult-knäpp bok som jag tror de flesta barn gillar-själv älskade jag den som barn.

Madicken var en av mina absoluta favoritböcker som.. Visa hela

Madicken var en av mina absoluta favoritböcker som barn.Jag ville ha en likadan klänning och se ut som hon,det var helt enkelt ett fullständigt barnparadis denna lilla flicka levde i.Även om det fanns små korn av misär och fattigdom även i Madickens lilla idylliska stad.
Fattiga,brutalt ärliga och vassa Lus-Mia och charmige spjuvern Abbe Nilsson och hans föräldrar tillexempel.Farbror Nilsson dricker gärna lite för mycket,det blir hustrun och sonen som får dra in den större delen av inkomsten och det gör de genom att sälja kringlor på stadens marknader.Skuldindrivarna knackar ofta på stugdörren och mor och son kämpar på medan fadern kommer hemrumlande från krogen på kvällarna,om han nu inte sitter och ojar sig över livets orättvisor förstås.
Men det var aldrig "för mycket",det var fortfarande ett paradis.

Madickens pappa är redaktör på stadens tidning och han är "socialist".
Han hyser,trots att familjen bor i ett stort fint hus med lummig trädgård och dessutom håller sig med egen husjungfru,ett stort medkännande för de mindre lyckligt lottade.
Som Nilssons.Madicken umgås gärna med sonen Abbe som alltid får henne att skratta och som hon nog är lite förtjust i.
Trots att Madickens mamma och jungfru Alva inte är helt förtjusta i familjen Nilsson och i Madickens besök där.Men som tur är finns pappa där och berättar för Madicken att det är viktigt att man vet att alla människor inte har det lika bra men att de ändå är lika mycket värda.
Mamma är för all del elegant och sval,men ändå inte en kall eller otillgänglig Ingmar Bergman-mamma ur övre medelklassen.Hon spelar piano,strosar i trädgården,spelar spel med barnen och sköter de sociala konvenanserna.
Alva är temperamentsfull och lojal(lite som en extramamma åt Madicken och hennes busfrö till lillasyster;Lisabet),lite smått förälskad i stadens sotare,trots att han är gift och har fem barn.Men stilig är han allt.
Ibland blir Alva familjens sätt att uttrycka sin sociala medvetenhet inför sina egna sociala jämlikar,tyvärr.

Som vuxen är det inte alltid helt lätt att hålla cyniska tungan i styr ibland,men faktum kvarstår:Madicken är en underbar bok om ett underbart och svunnet barnparadis där bekymmer och fattigdom kanske finns,men lyckligtvis aldrig svärtar ner.
Det är ju trots allt en barnbok vi talar om.

Man kan inte annat än älska Berglins gubbar och ta.. Visa hela

Man kan inte annat än älska Berglins gubbar och tanter.Kanske måste man ha nått den där åldern där man själv sitter med vuxenlivets alla vedermödor och glädjeämnen i knät(barn,amorteringar,grannar,hem-och-skola)för att RIKTIGT kunna relatera,men jag tror absolut inte att det är nödvändigt egentligen.Men det är extra kul då:)
Det är ingen idé att dra exempel ur boken här,det skulle bara bli fel eftersom man bör se figurerna och Berglins kul sätt att teckna framför sig.Men läs,ni som känner er fångna i vardagen och ekorrhjulet ibland.Läs och inse att det faktiskt är ganska kul att vara vuxen ibland,och att det även döljer sig ett stort korn av humor i det allra räligaste som katatonisk tygavdelningsleda,att fundera över vad pensionärer egentligen kan laga till av sina inköp i snabbköpet och vad man egentligen kan tänkas slå ihjäl tiden med mellan knattematcherna i en håla någonstans som Gud glömde.
Berglins samtliga böcker rekommenderas till alla som ett sinne för humor...

Öijer har ett en förmåga att skapa ord som ingen a.. Visa hela

Öijer har ett en förmåga att skapa ord som ingen annan.Hans svärta kan tyckas ogenomtränglig,närvaron ger ingen respit,men i slutänden känner man sig nästan styrkt av Öijers lyrik.Trpts svärtan,trots sorgen som nästan alltid lyser igenom.
Bruno K Öijer kan den svåra konsten att måla med ord,enklare kan det inte sägas.Man behöver inte ens leva ett liknande liv som honom,behållningen finns i hans beskrivning av tomhet,det förflutna,den kanske kommande morgondagen.
Läs.

Jag har länge varit kluven inför Linda Skugge.Ibla.. Visa hela

Jag har länge varit kluven inför Linda Skugge.Ibland älskar jag henne,ibland är hon intensivt tröttsam.Just den här boken är en av hennes bästa,i min mening,därför att jag känner så intensivt med henne.Ibland urartar hon till att bli en skrikig tonårstjej med folkisgänget på bussen,men inte här.
Jag är årsbarn med henne,född 1973,och gick alltså i gymnasiet vid samma tid.Och känner plågsamt väl igen hur det är att känna att man inte duger.Kanske extra mycket för att det hela utspelas på "min tid".
Läsvärt.

En samling tjugotrettio-någonting dataprogrammerar.. Visa hela

En samling tjugotrettio-någonting dataprogrammerare på olika nivåer av näringskedjan får nog av Microsoft och bestämmer sig för att satsa på en uppfinning som en av dem gjort.
Huvudpersonens far har fått sparken från IBM efter många års tjänst och det får honom att inse hur betydelselös även han själv är i ett enormt företag som Microsoft.Iakttagelser av samtiden varvas med desillusion och framtidstro.
Jag kan ingenting nästintill om branschen och kan inte avgöra hur kryddad den här romanen är,men det är ett färgstarkt persongalleri vi har att göra med,alla med sina egenheter och problem,ätstörningar och narcissism.Överst står Bill Gates som en Gud alla hoppas ska se just dem,förgäves förstås.
En helt okej skildring av ett tidigt nittiotal som känns lite passé idag,men som tidsdokument är den både rolig och smått tragisk,om än ganska skruvad som de flesta av Couplands böcker.

Ehhh..Minneapolis ligger annars i Minnesota,men de.. Visa hela

Ehhh..Minneapolis ligger annars i Minnesota,men det spelar kanske mindre roll.

Om Stephen King hade skrivit "Saltön" är det nog n.. Visa hela

Om Stephen King hade skrivit "Saltön" är det nog någonstans här vi skulle ha hamnat.Med några droppar Chtulhu ovanpå alltihop.
Här har vi alltsammans i en blandning som ofta får ögonen att värka av tårar när man läser.
Allt det romantiska med skärgården finns visserligen där;de kluriga fiskargubbarna,misstänksamheten mot stadsbor och andra fastlänningar,badgästerna,idyllen.Men naturligtvis finns det en orm i paradiset.Pakten med den mörka sidan som öborna slöt en gång för att säkra fångst och välfärd.

Anders och hans hustru Cecilia har vuxit upp på Domarö i Roslagen.
Redan i tidiga tonåren blev de ett par och många år senare fick de dottern Maja som de tar med sig ut i havsbandet på lov och helger.
Där bor de i Anders farfars sneda och vinda hus,Smäcket kallat.Skevt och illa byggt,men ändå en fast punkt.
En vacker vinterdag tar de en tur ut till fyren Gåvasten,solen skiner och allt är frid och fröjd.
Tills Maja försvinner spårlöst,mitt på ljusa dagen.Hon kommer inte tillbaka och när vi möter Anders igen,två år senare är han nersupen och i dåligt skick,men har ändå bestämt sig för att återvända och göra upp med sitt förflutna.Kanske rent av fly.Med sig har han mängder med vin i tetrapack och inte så mycket annat.
Cecilia har lämnat honom och han försjunker i alkohol,uppgivenhet och de kvarvarande minnena från tiden med sin familj.Var livet med Maja verkligen så rosenrött och problemfritt som han vill se det som i backspegeln?
Farmodern och hennes sambo sedan många år bor i närheten och hos dem får han någon slags tröst.De sviker honom inte och dömer honom inte.

Hans "styvfarfar" Simon är en föredetta illlusionist som i sin ägo fått en märklig liten insekt som mot en gåva i form av en droppe saliv om dagen ger Simon makt att tämja vattnet.Just detta får en stor betydelse eftersom invånarna på Domarö sedan århundraden lever i havets grepp.
Är Maja verkligen död?Och vad har hänt med alla andra som försvunnit spårlöst på isen och i båtar under åren?
Snart får Anders besök från det förflutna,och det är inget trevligt besök...

Jag hade svårt att lägga ifrån mig "Människohamn" när jag väl börjat läsa.Ajvides språk är som alltid rikt och fullt med metaforer att förlora sig i och man kan nästan ta på hans miljöer.
Starkast är sorgen,ett återkommande tema från "Hanteringen av odöda" där huvudpersonerna kämpade mot samma ovilja att acceptera en nära anhörigs bortgång som Anders bär på.
Här slipper vi zombierna.Men sorgen är inte mindre för det.Här finns också längtan och fruktan för "den gudomliga rättvisan",hämnd och uppgörelser med det förgångna.Den är ytterst sällan splatteräcklig utan snarare lågmält psykologisk isande,även i våldsskildringarna.

Mörkerspår är en ganska sorglig bok.Jag kände mig.. Visa hela

Mörkerspår är en ganska sorglig bok.Jag kände mig mer sorgsen än skrämd när jag läste den,huvudpersonen Hilja är en människa som livet sprungit förbi.Jenny Ask är däremot en framgångsrik kvinna som,till synes,fått allt det livet förnekat Hilja.Barn,en karriär,män.
Hilja lever däremot med sin smått elaka,bittra och förtidspensionerade syster Karla,hunsas av henne och känner alltmer hur hon åldras och förtvinar.
Av en slump korsas deras vägar igen när Jenny dyker upp och vill att Hiljas bror Kristian ska hjälpa henne att sälja villan i Bromma.

Det här är min första Frimansson-roman,jag gillar hennes sätt att skildra sina
karaktärer.De är långtifrån ytligt beskrivna,utan man får veta det mesta om deras uppväxt och vad som präglat dem.Av någon egentlig spänningsintrig finns det däremot inte så mycket i Mörkerspår,det blir mycket psykologi,men inte mycket av deckare.
Man läser för att få veta mer om personerna,inte främst för att få veta vem mördaren är.Och det är bra!

Jag vill defintivt läsa mer av Frimansson,hennes språk är medryckande och hon kan ge sina karaktärer liv på ett sätt som många andra författare inte kan.Det är spännande bara att läsa hennes små detaljer om personernas liv.Här finns ett mörker och trovärdiga mångbottnade personligheter som saknas i de mer glättiga familjeinriktade romanerna som Camilla Läckberg skriver,där det mesta trots otäckheterna som händer ändå till sist löses över en kopp kaffe i köket.Här är verkligheten råare och grymmare.
Och till skillnad från Läckberg och Marklund slipper man långa stickspår in på hjältinnornas(för här finns inga)privatliv och blöjbyten.

Känd kortroman om "civilisationens" villkor och br.. Visa hela

Känd kortroman om "civilisationens" villkor och bräcklighet,människans inneboende ensamhet,rädsla och beroende av andra.Det finns miljoner tolkningar.Men man bör definitivt ta sig tid att läsa den,för den är definitivt en modern klassiker om kolonialism och människans villkor,som ger avtryck.

"Nattfåk" är till en början en berättelse om en fa.. Visa hela

"Nattfåk" är till en början en berättelse om en familj som köper sitt drömhus vid havet men ingenting är vad det verkar.En tragedi inträffar och sammanfaller med gårdens mörka historia-ett hus byggt av plank från ett fartyg som gått i kvav kan väl inte föra lycka med sig?

Jag är ingen deckarläsare men Johan Theorin är inte att jämföra med "deckardrottningarna" heller.Han gräver inte ner sig i huvudpersonernas familjeliv mer än historien kräver för att rulla på.
Han blandar skickligt kriminalhistoria med paranormala händelser-eller vad som mycket väl kan vara det utan att man behöver bevis.Helt klart läsvärd.

Norrtullsligan är en varm och humoristisk liten ko.. Visa hela

Norrtullsligan är en varm och humoristisk liten kortroman i jag-form(berättaren är Peg,eller Elizabeth som hon egentligen heter)om kvinnor i yrkesliv i början av förra seklet.Peg och hennes tre väninnor Baby,Emmy och Eva delar på två rum i en lägenhet de hyr av en gammal dam och hennes son.
Peg har även ansvar för sin lillebror Putte som är inhyrd hos en annan hyresvärdinna i stan.Baby är yngst och rätt så naiv.Kvällar och annan fritid ägnar de ofta till att disktutera sin situation som yrkeskvinnor i en mansdominerad värld och till humoristiska betraktelser av sin omvärld.
En rolig och samtidigt lärorik resa tillbaka i tiden,som faktiskt känns modern i sin ton och tilltal.Och nu finns boken dessutom i nytryck.

Nya stjärnor tändas är tredje(fristående)delen i A.. Visa hela

Nya stjärnor tändas är tredje(fristående)delen i Alice Lyttkens(1897-1991)romansvit om borgarfamiljen Tollmans öden och äventyr från 1700-tal till sent 1800-tal.
Huvudpersonen i denna del är Gustav Tollman,som varande den enda mannen i syskonskaran om tre nu medelålders individer är familjens egentliga patriark.Dock är han liberalt inställd och för kvinnors rättigheter och jämlikhet gentemot mannen.
Boken utspelar sig under 1830-talet när koleran härjar och Gustavs dotter och systerdotter dör snabbt och oväntat.Hela Stockholm lever i en skräck som kanske påminner lite om den omotiverade rädslan för svininfluensa de flesta av oss minns rätt väl.
Gustav är gift för andra gången,hans första hustru dog i tuberkulos,och han har nu 8 barn i två olika giften.Men han lockas av en annan kvinna,den självständiga författarinnan Louise Gertner som både skriver romaner och krönikor i Aftonbladet.
Sympatiskt nog,trots att han är otrogen,har Gustav hela tiden hela tiden en förkärlek för kvinnans självständighet och han umgås med tidens kända liberaler som brinner för både det och andra nytänkanden.
I klassisk krönikestil får vi följa familjens öden under en tidsperiod av politisk omvälvning,en tid när liberalism och även socialt ansvar för de mindre lyckligt lottade började göra sig gällande.Kung XIV Johan börjar bli gammal och konservativ,starka och nydanande krafter(inklusive kungens son kronprins Oscar,sedermera Oscar I)vill ha till en förändring.

Trots att boken egentligen är en del i en svit går det utmärkt att hoppa in i handlingen utan att ha läst de två föregående.Den som uppskattar en klassisk krönikeroman kommer också uppskatta den här historien som är kunnigt skriven av en författare som säkert studerat den tid hon skriver om noga.
Den är torrare och mindre romantisk än tillexempel Jane Austens romaner,men ger kanske en minst lika bra bild av den tid den utspelar sig.
En gång var Alice Lyttkens en av de mest utlånade författarna på svenska bibliotek,och även om hon kanske inte blir det igen förtjänar hon gott att upptäckas på nytt.En listning av hennes böcker här på boksidan vore en bra början.

Nina Solomin beskriver i den här självbiografiska.. Visa hela

Nina Solomin beskriver i den här självbiografiska skildringen livet hos de ultraortodoxa judiska grupperingarna i New York.Ofta handlar det om människor som knappt satt sin fot utanför de egna kvarteren och i vissa fall inte ens behärskar engelska ordentligt.Med andra ord,de lever i en egen värld som har sina egna regler.
I denna värld försöker Solomin vinna förtroenden och insikt,något som visar sig vara oerhört svårt(vilket man kanske först inte tror med tanke på att hon ändå själv har judiskt påbrå och därmed borde vara lite betrodd per automatik av människorna i Williamsburg)eftersom hon själv kommer från en sekulariserad miljö.Hon stöter ofta på patrull,blir avvisad och körd på porten,men lyckas såsmåningom hitta människor som är villiga att ta sig an henne,somliga vill göra henne till en äkta ortodox flicka medan andra nöjer sig med hennes vilja att förstå dem.
Hon gör bort sig ibland,känner sig utanför och osäker ibland men en del av de människor hon möter visar sig vara allt annat än det man kan förvänta sig.Blandannat får vi möta en ortodox man som i hemlighet har både TV(något som är förbjudet bland ortodoxa judar eftersom TV-sändningar som kommer från världen utanför anses skadliga) och har gått på ravepartyn,och är oerhört nyfiken på världen utanför.
Och det omvända,mannen som kom från en sekulär judisk miljö och valde det ortodoxa livet,men som ändå får kämpa för acceptans.
Till skillnad från Amish får ortodoxa judar ha el,bilar och moderna apparater så länge de inte för in oönskade element från omvärlden i deras liv.

Man blir nyfiken av den här boken,nyfiken på de här människorna som isolerat sig frivilligt och inte gärna släpper någon annan inpå livet.
Definitivt en sträckläsarbok.

Några år för sent men här kommer det: Det tjatiga.. Visa hela

Några år för sent men här kommer det:
Det tjatiga ämnet dokusåpor förstås.En sådan ska nämligen spelas in i Tanumshede,och den heter Fucking Tanum.Några år för sent för att ha något nyhetsvärde.Och som förr är karaktärerna stereotypa(avsiktligt?),dokusåpadeltagarna kallas vid smeknamn som Barbie och därmed är deras personligheter så gott som färdiga i läsarens ögon.
En silikonbröstad,föräldralös tjej,en självskärande läkardotter i desperat behov av den uppmärksamhet föräldrarna inte ger henne,en vulgokille som bara snackar sex,slåss,tafsar på småtjejer och vill festa,Stureplanskillen som lever i skydd av sina pengar,Idol-wannaben och så vidare.
Alla dessa "typer" är egentligen trots sina olikheter bara olyckliga och i behov av just en osund uppmärksamhet.De mår egentligen dåligt och saknar något fundamentalt.Samtliga placeras ut på olika arbetsplatser på orten och nyfikna ortsbor strömmar till för att på amatörers orutinerade vis titta rakt in i de uppsatta kamerorna och få en pratstund med kvasikändisarna.Men b-kändisarna vet förstås att den som gör misstaget att titta in i kameran redigeras bort.
Det sups,svärs och knullas,inget nytt för den som sett ett avsnitt av Big Brother.Fast här inträffar ett mord förstås...en av deltagarna hittas död i Sope-Leifs(verklig Fjällbackapersolighet tydligen)bil.
En lesbisk kvinna,som genast känns igen av poliserna som en lokal affärsinnehavare,dör dessutom i vad som ser ut att vara en singelolycka,hon doftar sprit och saken tycks klar.Självmord?Nja,skadorna i hennes hals talar emot det.Dessutom var hon död redan när bilen kraschade.

Erica är nybliven,smått förlossningsdeprimerad mamma till en dotter och får dessutom ta hand om ännu mer deprimerade systern Anna(och hennes två barn)som äntligen blivit kvitt sin misshandlande make Lucas.
Dan,som vi fick stifta bekantskap med redan i första boken Isprinsessan,räcker ut en räddande hand åt henne efter att Erica bett honom om hjälp att få ut systern ur mörkret i det tillbommade rum där hon tillbringat mycket av sin tid sen maken dog och mycket riktigt,mörkret lättar en aning.
Eller rättare sagt,det lättar mycket och snabbare än ögat.På bara några dagar är den tidigare nästan självmordsbenägna Anna full av sprudlande glädje igen och hjälper med liv och lust Erica med hushållsbestyr,hämtar barn på dagis och planerar Ericas och Patriks stundande bröllop.
Vi får också veta att Erica tjänar "dubbelt så mycket" som sin polismake,gör författare av biografier(eller ens deckare) verkligen det i Sverige om det inte är frågan om Liza Marklund,Jan Guillou eller Camilla Läckberg?

Läckberg levererar gott,snabbkonsumerat tidsfördriv och småstadsmys mitt i mordeländet,och det är främst där vi har hennes försäljningsstyrka.Människor som egentligen tycker att riktiga kriminalromaner är för "otäcka" gillar säkert Läckbergs familjemys.
Dialogen är tyvärr ofta en återvändsgränd.Mellan huvudpersonerna leder den sällan någonvart utan består i små klyschiga kommentarer,skämt och krystade skojigheter mellan Dan/Anna/Patrik och Erica.Antagligen ska det ge en familjär stämning,men man blir bara otålig och vill vidare i handlingen.
En skildring av hur Erica och Anna väljer brudklänning blir tillexempel för lång och sötsliskigt gullig när syskonkärleken florerar mellan tårarna som Erica fäller över sina graviditetskilon i provrummet.
Annas hår står som en gloria runt hennes huvud i solskenet och plötsligt ser Erica hur vacker och lik deras mor hon är.Och så vidare.

Världen a´la Läckberg är egentligen inte ett dugg komplicerad utan väldigt enkel att bli lycklig i om man bara gör rätt prioriteringar.Det vill säga familj,yrkesliv och småstadsliv.Gärna i den ordningen.
Läckberg är ingen stor författare.Jag tror att de som tilltalas av hennes sätt att skriva tycker om just det som jag stör mig en aning på,det vill säga huvudpersonernas enkelhet,godhet och fokusering på de traditionella familjevärderingar som lyser igenom trots att Läckberg då och då klämmer in ämnen hon säkert fasar för egentligen;som homosexualitet,kvinnomisshandel och barnlöshet.

Att det är "svårt att gissa mördaren" gör inte en bra deckare.Psykologin är mycket viktig,eller borde vara det,i just en genre där man behöver en nyanserad psykologi.

Jag gillar manga.Inte tu tal om saken.Men One Piec.. Visa hela

Jag gillar manga.Inte tu tal om saken.Men One Piece är en av de som förmodligen aldrig kommer ta slut och eftersom den är mäkta populär i Japan så kommer författaren/tecknaren säkert(med förlaget i ryggen)dra ut på den tills den slutar sälja och storyn försvunnit helt.För mig är Naruto en vackert tecknad manga,stilen i One Piece faller mig inte heller i smak konstnärligt.Den är ju heller inte riktad till vuxna kvinnor utan småpojkar(med betoning på pojkar).
Lille Monkey D Ruffy vill helst av allt bli pirat och hitta den legendariska One Piece,en enorm skatt.Han drar ihop en egen piratklan och ger sig av,jagad av pajaspirater och andra bisarra varelser.

Storyn är lagd till en märklig miljö blandad av olika tidsepoker där pirattjejer bär kortkort och urringning samtidigt som manliga är mer traditionellt Pirates of The Caribbean-stukade.
Nackdelen med evighetsmanga är att minsta lilla sidospår blir utdraget och tar cirka tio sidor i anspråk tillsist,det blir laxermedel av det hela.Jag läste 6 volymer av One Piece och redan när de var slut insåg jag att detta blivit en mjölkko mer än en läsvärd manga.

Jag tror att man måste ha levt i Sydafrika för att.. Visa hela

Jag tror att man måste ha levt i Sydafrika för att fullt förstå dynamiken i den här boken.
I Kapstaden lever den medelålders universitetsläraren David Lurie som dövar ångesten i sitt tomma liv genom att ha tillfälliga sexuella kontakter.
Den dagen han inleder en affär med en mycket yngre elev rasar allt för honom.
När han vägrar att göra avbön offentligt,vilket krävs av honom för att han ska få behålla sitt arbete,säger han upp sig och flyr till sin dotter Lucy som lever på en gård där hon en gång var en del i ett hippiekollektiv.Numera är hon ensam kvar ute i obygden med ett hundpensionat,några bekanta som driver ett ideellt djursjukhus och gårdsförvaltaren Petrus.
En dag bryter sig några män i i huset,stjäl lite saker,brännskadar David och våldtar Lucy.Lucys syn på de vitas skuldbörda och Davids dito skiljer sig åt.Lucy väljer att acceptera det skedda som en slags amortering hon som vit måste betala för att få stanna på gården,David vill få henne att anmäla det som hände och flytta därifrån.
Och vad vet egentligen Petrus om det som hände?

Coetzees språk är lättläst,flytande och medryckande.Historien är intressant,otäck och väcker funderingar.Däremot är den dunkel för den som inte levt i Sydafrika,slutet lämnar många lösa trådar.Lite för många.
Som läsare känner man sig inte helt tillfreds med att inte få veta mer om vad som hände sedan.Men,ändå.Onåd är en väldigt stark bok som väl förtjänar en stark fyra.

Jag är oerhört kluven till Williams Otherland-seri.. Visa hela

Jag är oerhört kluven till Williams Otherland-serie.Historien är riktigt rörig och spretig långt in i serien(jag har bara läst 3 böcker,mer orkade jag inte),aktörerna aningen för många och ytligt beskrivna,jag lyckades aldrig riktigt komma in i den där stämningen när man verkligen lever sig in i berättelsen.Vilket kan bero på att författaren flackar vilt mellan kontinenter,afrikanska myter och online/verklighet.
Han vill dessutom verkligen tala om att han tror att den "civiliserade människan" mist sin vishet genom historien.Upplägget är här tydligt,!Xabbu,pojken från en sydafrikansk stam,besitter en nästan övernaturlig visdom som påminner om den romantiserade,västpräglade bild av "infödingar" som 1700-talet var fullt av.Det bara känns övertydligt,och hade inte behövt understrykas så överdrivet.

Det är möjligt att det kommer en framtid när onlinevärlden ser ut så här,eller åtminstone något liknande.Däremot känns inte Tad Williams karaktärer så trovärdiga som jag vill ha dem i en bok.Nu är väl inte Otherland-serien menad att tas på något större allvar,men det stör mig lite.Det är en beundransvärd och ambitiös prestation att skriva åtta böcker om denna udda fantasyvärld,men det hade varit ännu bättre om han kortat ner serien med två volymer.

För ett barn i rätt ålder(dvs lite äldre)är den hä.. Visa hela

För ett barn i rätt ålder(dvs lite äldre)är den här boken suverän.Den har inte mycket gemensamt med de gulliga tecknade muminserierna på Bolibompa,men är minst lika givande att läsa för en vuxen som för barnet,och det är för mig ett tecken på att det är en bra barnbok man har att göra med.
Jag minns själv hur kittlande isoleringen och ödsligheten på ön i havet kändes när man läste den som barn.Den har många plan på vilka man kan tolka den.Man kan förlora sig i detaljer som när Muminmamma försöker anlägga ett trädgårdsland för att kompensera för det fastland hon saknar,eller man kan fascineras av Janssons öga för de ibland knappt märkbara,men ändå ofta existerande skillnaderna i mäns och kvinnors tänkande.

Annika nystar i härvor av smuggelligor och organis.. Visa hela

Annika nystar i härvor av smuggelligor och organisationer som påstår sig hjälpa utsatta kvinnor,lika omöjlig att stoppa som vanligt.Historien känns som vanligt inte så trovärdig,men som underhållning är den okej med tanke på att man kan störa sig på karaktärerna och deras förutsägbarhet.Inte Marklunds avsikt säkert,men tyvärr blir det så.
Hur Annika kan med samma outtröttlighet både ägna full uppmärksamhet åt jobb,vänner och sin sjuka mormor är helt ofattbart.Än mer ofattbart är hur Marklund tror att utsjasade småbarnsmammor och andra ska kunna identifiera sig med detta.Men okej,det är fiktion.

Marklunds oförmåga att framställa sina karaktärer som nyanserade är irriterande,som alltid.Eller är det vad köparna vill ha,en superkvinna som står pall mot allt?
Annikas mor är självupptagen,Annika oklanderligt osjälvisk.Och naturligtvis har hon även skrivit en uppmärksammad artikelserie om ålderingsvården som gör att hon vägrar att låta mormor(som just fått en stroke)att ligga på det lokala ålderdomshemmet(vilket hennes hårfärgade,kedjerökande mamma tycker vore det enklaste).Annika fixar biffen samtidigt som hon ägnar dag och natt åt internationell brottslighet.
Som clou träffar hon slutligen en gift man och blir gravid-mannen lever i en vacker Vaxholmsvilla med sin hustru som är ursnygg och framgångsrik men inte vill ha barn.Vilket förstås Thomas(mannen)vill.Egentligen.
Genom detta får Marklund tryffera historien med lite abortgrubblerier och "den andra kvinnan-dilemman",och hur det slutar kan ni väl räkna ut med lilltån....

Pingvin försvunnen tar vid en tid efter där Döden.. Visa hela

Pingvin försvunnen tar vid en tid efter där Döden och pingvinen slutade.
Viktor Zolotarjev har återvänt från sin exil på Antarktis och nu är Misja försvunnen från den klinik där han genomgick en hjärttransplantation.

Sergej Pavlovitj,en korrupt politiker med maffianknytning,anställer den förtvivlade Viktor som talskrivare och lover honom hjälp att hitta Misja igen om Viktor i gengäld hjälper honom att vinna ett val.Han vinner inte valet,men ett löfte är ett löfte.Misja är dock inte längre kvar i Kiev utan har sålts till en bankir i Moskva,Bronikovskij,som ska ha köpt honom för att hålla i sitt privata zoo.

När Viktor kommer dit är Bronikovskij död och hans änka utnyttjar Viktor på olika sätt innan han via en av Pavlovitjs kontakter på en kinarestaurang får veta att Misja numera bor i Tjetjenien hos en rebelledare,Chatjajev.
Viktor reser vidare och blir såld som slav till ett krematorium innan han hittar Misjas nya ägare och lyckas förhandla sig till pingvinens frihet...men det kommer kosta.Tack och lov har Viktor lyckats lägga beslag på en smutsig tacka guld som en av hans arbetskamrater på krematoriet lämnade efter sig innan han mystiskt dog.
När Viktor kommer hem är han fylld av motivation att återuppta ett normalt liv,men lägenheten fylls av konflikter eftersom barnflickan Nina nu tagit på sig rollen som husfru och mor åt Sonja,den lilla flicka Viktor anställde henne att passa(och som lämnades i Viktors vård i "Döden och pingvinen").Men lägenheten,tycker Viktor,är fortfarande hans och Nina har han inte lust att gifta sig med bara för att hon plötsligt tror att hon är mamma och husfru...

Pingvin försvunnen är en värdig och än bisarrare fortsättning på Pingvinen och döden,full av liv,humor,skräck och en värld där pengar och kontakter löser de flesta problem,om man har dem...

Liza Marklund försöker imponera med sina kontakter.. Visa hela

Liza Marklund försöker imponera med sina kontakter i mediavärlden genom att rabbla upp detaljer från en TV-inspelning.Tyvärr märks det tydligt att det inte handlar om förstahandskunskaper.
Berättelsens kärna kretsar dels kring ett mord i mediamiljö där en konstruerat komplex TV-personlighet blir skjuten när hon befinner sig på en inspelning av något slags hippare soffprogram i slottsmiljö,dels kring Annikas privatliv och rädsla för att sambon ska lämna henne.
Annikas bästa väninna Anne Snapphane råkar förstås vara delaktig i inspelningarna,otippat.

Annika Bengtzon är fortfarande ingen trovärdig karaktär,hon är genomgod,driven av patos(förmodligen Marlunds egna),en utmärkt mamma med små obetydliga brister naturligtvis relaterade till Annikas dåliga samvete inför sina arbetstider,en passionerad karriärkvinna/väninna som kan ringa sin bästis mitt i natten om så vore och mitt i allt detta har hon belastats med en serie "problem" som förmodligen är avsedda att göra henne mänskligare och mindre störande för den som eventuellt irriteras av hennes Stockholmsglansiga yta.

Beskrivningen av hennes tafatte,velige sambo(som ömsom älskar Annika och sitt nya,fria liv någorlunda utom räckhåll för mammas klor på gräddhyllan i Stockholms skärgård,ömsom har erotiska fantasier om sin exfru och förbannar den natt han föll till föga för sina lustar och gjorde Annika gravid) är schablonartad och ganska kränkande för män.Finns det verkligen småbarnspappor som är så handfallna idag?
Och hur kan en light-feminist som Annika isåfall lägga sig så totalt platt för honom och hans undfallenhet gentemot sin mor(en dam med överklasskomplex som inte tycker att Annika är god nok,utan föredrar Thomas före detta hustru Eleonor som faktiskt dyker upp i sidohandlingen även här)?Märkligt nog är den här intoleranta modern totalt tillfreds med att Thomas bror lever i ett homosexuellt förhållande.
Hon till och med uthärdar de sneda blickar som omgivningen skänker henne på grund av detta,men hon kan inte smälta det faktum att Annika har en karriär och har mage att låta hennes lille son ENSAM resa ut i skärgården med två små barn med all den stress det innebär...det är överdrivet,karikatyrmässigt och lite skrattretande.
Resten av personskildringarna följer ungefär samma mall.

Som deckare betraktad är Prime Time inget märkvärdig,snarare blir det pajigt och löjligt.Nazisten är på ytan ond,men i grund och botten en trasig och ensam människa i behov av förståelse.Överklasstjejen heter "von" och är outhärdligt dryg och snorkig.Den brittiske popstjärnan är arrogant.Teknikern är en ensamvarg som naturligtvis var lite tänd på den döda programledaren i hemlighetLite kinky sex har Marklund också lyckats tryffera mordet med,vilket bara blir fjantigt.
Om Marklund kunde sluta vältra sig i Bengtzons privatliv(som är tämligen ointressant)kunde betyget möjligen blivit lite högre.

Jag hade velat tycka om den här boken mer än vad j.. Visa hela

Jag hade velat tycka om den här boken mer än vad jag faktiskt gjorde.Det är kutym att älska "På drift",bland såväl rebelliska tonåringar som bankdirektörer med stärkta skjortkragar.Den representerar säkert "livets skola" för dem som levt ett skyddat liv i förortsvillor och kommunal skola,som gått via gymnasium och universitet till ett tryggt arbete,villa och volvo,som lyssnar på Ulf Lundell och drömmer om att dricka rom i regnet istället för att lämna barn på dagis varje morgon.Plus testosteronstinna killar på tjugo-någonting och femtioåringar som börjar få ålderångest och känner att frun och barnen inte var hela Meningen med livet.Vad vet jag.
Okej,det var lite elakt,men jag tror boken speciellt tilltalar män.

Den är mycket tidstypisk,skriven på femtiotalet och ständigt kultig bland nya generationer ungdomar som vill revoltera och identifiera sig med Sal och Dean,bokens huvudpersoner.
Det märks,inte minst på den lite machojobbiga tonen boken igenom,det kanske är den som gör att jag inte kan ta till mig bokens livsglädje till fullo.Kvinnosynen stör mig.Det avverkas kvinnor på löpande band och männen driver runt i en gemenskap av män där kvinnor är perifera förlustelseobjekt som begränsar männens frihet om man låter dem hållas och som egentligen inte går att förstå sig på.

Bokens huvudperson Sal,förmodligen Jack Kerouacs alter ego,driver på en ganska planlös resa genom USA,tillsammans med sin vän och idol Dean Moriarty.En man som kvinnorna faller som furor för.Detta faktum gör honom förstås värd vännernas beundran bara det.
På det pryda femtiotalet var säkert droger,fritt sex och buddhism väldigt avantgarde,men när man ser saken från en tid där allt är tillåtet känns temat mindre fascinerande.Bokens styrka ligger i miljö-och personskildringarna som man lätt förlorar sig i,inte i handlingen.Den är snarare ganska tunn och var säkert avsedd som ett finger åt femtiotalets konservativa familjeideal.
Men ändå,På drift är en bok som man bör ha läst för att den är så känd och haft ett sådant inflytande.På köpet får du en stunds god nostalgi och underhållning,men jag skulle ljuga om jag sällade mig till kören som tycker att boken förändrade deras liv.

Jag gillar Rocky.Allra mest gillade jag Rocky i de.. Visa hela

Jag gillar Rocky.Allra mest gillade jag Rocky i de första fyra volymerna när han ännu var superloser och vandrade mellan andrahandskontrakt och kompissoffor.Det är förstås en framgångssaga vi pratar om här,men åtminstone har jag blivit lite Rocky-mätt.Nu när han blivit den svenska hiphopens gullegris (för visst är det Rocky-figurer PeeWee och de andra är utklädda till i Eller?)och han känns inte längre relaterbar.Men det är väl en smaksak.
Rocky är för all del ingen sympatisk figur egentligen,men man kan inte hjälpa att man trots det gillar honom.Även om han nu är mediaelitens älskling både i serieform och i verkligheten.

"Röda rummet" är med mycket liten konkurrens en av.. Visa hela

"Röda rummet" är med mycket liten konkurrens en av de bästa böcker jag läst,just för att den är förbannat rolig och samtidigt ger en inblick i ett svunnet samhälle.Sällan får man tillfälle att läsa något som är så bräddfullt av burlesk,syrlig humor som just här.
Röda rummet är varken tungrodd eller tråkig,den är snarare spirituellt lätt att ta till sig och man har roligt oavbrutet.Lika mycket tack vare författarens språk som genom bokens handling.På sätt och vis är den en bra mjukstart och vyvidgare för den som tror att allt Strindberg skrev var ångestladdat och tungt.

Här får både ämbetsmannakåren och bohemerna sig en släng av sleven.I centrum står den självgode,elake och totalt osympatiske Carl Nicolaus Falk(bodägare) och hans yngre,författaraspirerande,liberale bror Arvid.Arvid hankar sig fram i författarkarriären med en mängd mindre prestigefyllda uppdrag,motvilligt,men han gör det hellre än att sitta och vända papper på ett statligt verk.Han beklagar sig för en medarbetare i en tidskrift där han hoppas få ett jobb,istället tar Herr Struve och använder uppgifterna till att skriva en artikel(mot betalning)som Arvid får skulden för och som drar ner hans självgode brors anseende några snäpp.
Arvid är omgiven av en skara bohemer och förhoppningsfulla konstnärer som alla försöker ta sig upp.En efter en får de sina ideal söndersmulade av diverse cyniker i sin omgivning.Den unge förhoppningsfulle och idealistiske Rehnhjelm tillexempel;som vill bli skådespelare och tar villigt skitjobben på en teater i en icke namngiven bergslagsstad för att lära yrket grundligt.Han söker något slags mentor i den äldre karismatiske skådespelaren Falander,men Falander serverar honom bara cynismer och krossar hans ideal.Men roligt är det,trots allt.

Även prelatet och auktoriteter i stort visas upp i skrattspegeln.Ni vet väl att Strindberg själv planerade ett attentat mot Oscar II som han aldrig genomförde?Det känns inte förvånande när man läser "Röda rummet"...

Strindberg var en stor humorist.Det här var hans prosadebut(bland annat därför är det ingalunda fel att börja läsa Strindberg med just denna bok) och kanske den mest berömda av alla hans verk om man ser till hur många boklådor,caféer och annat som fått samma namn.Läs den,det bör man ha gjort innan man dör.

Inget kan väl egentligen sägas mer om Sagan om Rin.. Visa hela

Inget kan väl egentligen sägas mer om Sagan om Ringen,inget som inte redan sagts.Det är den ultimata fantasyberättelsen om kampen mellan gott och ont,som plagierats av mängder med fantasyförfattare de senaste femtio åren.Men ingen av dem kan naturligtvis ens komma i närheten av originalet.
Man bör ha läst böckerna innan man ser filmtrilogin.Jag läste dem tack och lov i början av nittiotalet innan Sagan om Ringen-hypen,så jag slapp se skådespelarnas versioner av figurerna i filmerna på näthinnan,inte för att filmerna var dåliga(för det är de inte),men man kunde läsa med "fria ögon".
Tolkiens stora arbete med att skapa en värld är helt fantastiskt,däremot är trilogin i sig väl lång.
Läs gärna också Silmarillion(Midgårds skapelseberättelse),den är på många sätt ännu mer spännande.

Egentligen tänkte jag bara ge boken en trea.Varför.. Visa hela

Egentligen tänkte jag bara ge boken en trea.Varför?Jag är ju Seinfeld-fan,totalt såld på hans humor!Jo,det är nämligen tusen gånger roligare att se honom framföra sina punch-lines och iakttagelser av till synes triviala saker,även om det bara är på TV.Att läsa översättningar ger inte på långt när samma upplevelse.Men Seinfeld är ju Seinfeld,så det blir en fyra.
I jämförelse med att se honom framför sig,vare sig som stå-upp komiker eller i serien(världens bästa TV-serie i alla kategorier) är det ganska lamt att läsa,men han är ju ändå förmodligen världens mest talangfulle komiker.

Måste hålla med en tidigare rescensent,hade den in.. Visa hela

Måste hålla med en tidigare rescensent,hade den inte handlat om lesbiska hade den aldrig godtagits av förlaget.Frispråkighet är helt okej,men när det blir som här en grej att använda könssynonymer och beskrivningar av knullande blir man så less.Knulla hit och knulla dit liksom.Om nu det varit innan dokusåpaeran man läst den kanske det känts lite kul och fräscht,nu är man bara trött på sexfixeringen.Även om språket är fyndigt och underhållande.
Det måste finnas bättre litteratur om homosexuella än så här.Litteratur med en annan avsikt än att försöka provocera,för man blir inte provocerad av den.Mest trött efter en tredjedel av boken.

Läste den i gymnasiet som ett led i filosofiunderv.. Visa hela

Läste den i gymnasiet som ett led i filosofiundervisningen,vår lärare var lat nog att överlåta en hel del på Gaarder.
Förvisso är den pedagogisk och ganska spännande i sitt upplägg,men den är ingen bok som gjort något jätteintryck,kanske pågrund av den trista läraren vi hade i filosofi som gjorde inramningen lite torr.Något överskattad är väl en lämplig beskrivning i sammanhanget,jag tror att kritiker uppskattar den mer än vad den tilltänkta målgruppen gör,tyvärr.Men det är inte Gaarders fel,utan snarare det faktum att filosofi väl aldrig kan bli något som kan masskonsumeras.De flesta i den aktuella målgruppen läser kanske hellre Marian Keyes och Jan Guillou även om jag hoppas jag har fel.
Men den är ett bra initiativ i något slags strävan att få unga intresserade av livsåskådningsfrågor och filosofihistoria,även om den kunde varit mindre krystad i sin storyline.Jag vet inte om det är lika många yngre som läser den idag,men det hoppas jag.Även om jag inte fängslades av den så mycket att jag är beredd att ge den en femma så är den en bra introduktion till filosofi som Gaarder ska all heder av.
Den räds inte ett ämne som många drar sig för att ge sig i kast med och den är underbart fri från det sedvanliga köret av killar-kärlek-knark-ungdomskultur-skilsmässor-mobbning som andra ungdomsböcker svämmar över av.

Stadsrådet har tillsatt en kommitté som ska utreda.. Visa hela

Stadsrådet har tillsatt en kommitté som ska utreda brott och bus på offentliga platser.Kommittén består av en brokig skara människor som förmodligen ska representera ett slags tvärsnitt av befolkningen,ett demografiskt genomsnitt om man så vill.
Här finns den vimsiga unga boutique-ägarinnan Åsa Sjölander,Riksdagsbibliotekarien Maj-britt,kvinnotjusaren Lars Mörck,rektorn Rut Rahme,den koketta tidningsredaktören Cecilia Carlberg och några till.Alla med sina egenheter och alla svältfödda efter att ha levt på filmjölk och korv i stadsrådets för sommaren av familjen utrymda Solna-villa.
Stadsrådet är nämligen ingen finsmakare av rang och han kan inte laga mat,till den mer ömhudade Vilhelms fasa.Med sig har han därför tagit ett survival-kit bestående av marmelad,kex och fint thé som de andra snart börjar tulla på.
Snart inträffar förstås ett mord,och det på stadsrådets hemmaplan,i hans eget hus.
Alla verkar ha haft någon slags relation till offret,och något skäl att vilja ta honom av daga.Men vem?

Inte en av Baldersons bästa,men klart en av de mer skruvade.Gott tidsfördriv och bra mycket bättre än mången modernare svensk deckare.

Statsrådet och Döden är Baldersons första bok om d.. Visa hela

Statsrådet och Döden är Baldersons första bok om den berömde mordutredaren och hans motvillige svåger.;ungkarlen,adjunkten i historia och operafantasten Vilhelm Persson,bror till statsrådets hustru Margareta.
Och den är faktiskt den mörkaste av dem.

Platsen är Lindö,en exklusiv sommarresort för mer välbärgade Stockholmare.Här har Stadsrådet och hans omfångsrika familj sitt sommarhus.Och här bor även nobelpristagaränkan Beata Gyllenstedt,en excentrisk gumma som en natt hittas ihjälskjuten med ett salongsgevär i sitt vardagsrum.
Här dras veliga landshövdingar,ett buffligt justitieråd(på ön känd som ägare till ett utedass byggt som en katedral),en lätt enstörig kirurg,en sluskig konstnär,en strikt och till synes lätt känslomässigt hämmad ungmö(systerdotter till Beata) och en våpig blondin in i handlingen.
Stadsrådets luttrade adjunktsvåger Vilhelm som lever ensam i en lägenhet på Söder med sina böcker och sina operaskivor till vardags,har tvingats ut i exilen och det mycket motvilligt.
Och Statsrådet sätter tänderna i sitt allra första mordfall.

Den är den i min mening otäckaste av Baldersons romaner,det finns en svärta i den som försvann senare,men Baldersons berättarstil är som alltid underhållande och kvick.
Visst är karaktärerna överdrivna,men här känns det rätt eftersom Balderson just är humorist mer än en traditionell deckarförfattare.

Statsrådets verk var den första Baldersonboken jag.. Visa hela

Statsrådets verk var den första Baldersonboken jag stiftade bekantskap med för rätt många år sen nu,jag var väl 16 när jag läste den.
Den är ingen traditionell deckare i den bemärkelsen att den aldrig blir riktigt otäck,snarare är det en humoristisk bok som man mest skrattar sig igenom.
Men visst inträffar ett mord och visst är Statsrådet(som han alltid kallas)lika förtjust som alltid över att få sätta tänderna i det.Han är en obotlig kluns som saknar all takt och finess.Han älskar dessutom mordutredningar och eftersom han saknar finkänslighet så erkänner han det gärna.

Mycket sjuttiotal(den skrevs 1973 om jag inte minns fel)och ganska skruvad,men faktiskt minns jag den som oerhört kul att läsa.Det är väl inte så säkert att jag skulle uppskatta den fullt lika mycket idag,men den förtjänar ändå en stark trea.
Vilhelm Persson är som alltid bokens jag och berättare,en småtorr,ensamstående gymnasielärare i övre medelåldern som är mest intresserad av opera och historia.Och som alltid blir han påtvingad några sommarveckors umgänge med Statsrådet och hans enorma familj,då inträffar först ett mord på den nyutnämde SÄPO-chefen Arvid Västermark(som faller full i en pool sedan någon riggat en snubbeltråd och sedan lockat honom med den Kentska tärnans lockrop),sedan på hans efterträdare Birgitta Klintestam.Alla som befunnit sig i närheten blir utsatta för Statsrådets klumpiga utredning och frågor.
Vem mördar statsrådets SÄPO-chefer och kommer den tredje dito råka ut för samma öde?

Jag tror inte Balderson läses så mycket längre,men han förtjänar definitivt att återupptäckas.Den som är van vid traditionella,otäcka deckare kommer kanske känna sig lätt förvirrad av humor-mord blandningen,men man vänjer sig snart vid humorkrim.
Balderson läser åtminstone jag med mycket större behållning än deckardrottningarnas böcker där det enda stickspåren från huvudhandlingen är deras trassliga och/eller gulliga familjeliv.

Börja gärna med första boken "Statsrådet och döden" eller den andra;"Harpsundsmordet",när du stiftar bekantskap med pseudonym-författaren Balderson(som såvitt jag vet har lyckats hålla sin identitet hemlig till denna dag).
De är faktiskt otäckare än de böcker som sedan följde.

Ann Lindell är en skickligt skapad romankaraktär... Visa hela

Ann Lindell är en skickligt skapad romankaraktär.
Hon känns i jämförelse med exempelvis Liza Marklunds självgoda hjältinna Annika Bengtzon,både trovärdig och sympatisk.Vid sidan av mordet på en forskare och hans familj tampas hon med i sammanhanget realistiska problem och dilemman som faktiskt engagerar läsaren-kanske att de då och då tar för mycket plats från huvudhistorien.
Ann väcker medkänsla och hon visar detsamma för dem hon kommer i kontakt med.Hon känns alltigenom äkta,smygdricker vin ibland och har ibland one-night-stands på fyllan med män hon egentligen inte känner något för.Vilket här eventuellt får en avgörande konsekvens för Ann och hennes stora,riktiga kärlek Edward.Hon känner smått lite skuld för att hon är över 35 och ännu inte fått varken barn eller man,något hennes föräldrar förstås tycker att hon borde prioritera högre.

Egentligen stör jag mig ofta på kriminalförfattare som inte kan låta bli att dissekera sina huvudpersoners privatliv,men Lindell är så mänsklig och trovärdig att man har överseende med det.Det till och med berikar historien.Läs och lär,Marklund och Läckberg.

En kvinna och hennes dotter hittas ihjälkörda vid en kyrka i Uppsalas omgivningar,en ort där de välbeställda bor.Hon var gift med en forskningsledare på ett läkemedelsföretag,de hade ett stort och vackert hus(om än stökigt),kvinnan var gravid och allt verkade så perfekt.Men det var ingen vanlig smitningsolycka ska det snart visa sig.

En intressant detalj i skildringarna är författarens intresse för trädgårdsskötsel(han är trädgårdsmästare till yrket)som gör att just botaniska detaljer ägnas extra omsorg.Det kan uppfattas som lite smått överdrivet och genomskinligt när man känner till det,men är i slutändan ganska charmigt,liksom de många lokalbeskrivningarna som säkert är ännu lättare att uppskatta om man känner till trakten själv.
Mycket läsvärd.

Annika Bengtzon har fått ett vik på Kvällstidninge.. Visa hela

Annika Bengtzon har fått ett vik på Kvällstidningen och ett rivningskontrakt med toppenläge på Kungsholmen(men som den hjältinna hon är måste hon förstås tampas med kallvatten i kranen och toa i trappuppgången).
En person vid namn Josefin blir mördad och hon visar sig förstås ha både en präktig bakgrund som inkluderar en prästpappa med radhus,små och stora skelett i garderoben,samt givetvis en praktskitstövel till pojkvän.
En politiker som har oturen att ha en övernattningslägenhet i närheten av kyrkogården där kroppen hittades,riskerar att bli hackemat i händerna på kvällstidningarna när sammanträffandena blir många.Liza slänger kvällstidningsjargong omkring sig och som vanligt märks det att hennes mediavänner hjälpt henne med detaljer som hur ett bårhus ser ut och hur det går till att identifiera ett mordoffer.Det blir upprabblingar som hon staplar för att ge miljön substans,men det vacklar.
Ur Annika-synpunkt är historien här tämligen okej eftersom hon här ännu inte hunnit trassla in sig i en massa tjat om barn,dagis och relationer,något som i de senare böckerna tar för stor plats.Här slipper man det.
Men,historien känns sökt och miljön vald för att chocka och eventuellt kittla publiken,något den inte lyckas med speciellt väl.

Jag vet inte varför jag inte lyckas känna något för Annika Bengtzon som romankaraktär.Hon känns inte trovärdig,utan bara som en korkad idealist som springer genom tillvaron med skygglappar.Hon engagerar inte(ändå känns hon som minst irriterande här,innan hennes superfjant till man och gulliga barn kommer in i bilden),hon är bara onaturligt perfekt och verkar njuta av att visa mindre perfekta människor(som sin egen mamma i boken Paradiset) hur man ska leva.Stark tvåa,men inte mer.

Man ska egentligen inte se TV-filmerna innan man l.. Visa hela

Man ska egentligen inte se TV-filmerna innan man läser böckerna,har jag insett.Känslan av att i huvudet se Sven Wollter,med ett holländskt namn, tala svenska i ett fiktivt holländskt samhälle där allt är onaturligt regnigt,grått och hotfullt blir lätt för konstig.Men har man inte den där bilden i huvudet blir det lättare att istället se Maardam som en verklig stad där den surrealistiska,overkliga känslan inte blir något störande utan istället lite mer Stephen King.
Man accepterar det osannolika och orealistiska som helt möjligt.
Det är faktiskt skönt att SLIPPA se en snygg(måvara kanske smygalkad) snut,vare sig man eller kvinna,ränna runt i någon känd svensk stad vare sig det är Stockholm eller numera till och med Tanumshede och ha en massa kärleksproblem.
Van Veeteren är med rätta bitter,men han begraver sin bitterhet i böcker och inte i det motsatta könet.

Befriande.

Det har hunnit bli år 1865 och gamla fru Tekla Tol.. Visa hela

Det har hunnit bli år 1865 och gamla fru Tekla Tollman har förlorat sin betydligt äldre make,ett par av sina barn(ett par är döda per se och en är att betrakta som socialt död eftersom hon lever som kurtisan i Paris sedan många år) och nästan hela sitt sociala anseende.Familjen har hamnat i fattigdom efter en ekonomisk depression och nu lever den förut så bortskämda frun ensam i ett ruffigt kvarter med sin yngsta dotter Charlotta(full av socialt patos) och sin styvdotter Fanny som numera är änka och invalidiserad av en namnlös sjukdom,kanske reumatism.
Charlotta och Fanny försörjer familjen med sina broderier som de knåpar ihop under dygnets ljusa timmar för att ta all arbetsbelysning tillvara.

Fru Tekla däremot lever mest på gamla meriter,skåpsuper och har som målsättning att få dottern rikt gift.Skvallret frodas i trångboddheten och alltsom oftast är det den fallna borgarfamiljen Tollman som står i centrum för det.
Charlottas gamle högadlige morbror introducerar henne i societeten och hon får både kungen själv och andra nobla herrar som beundrare,men hon längtar inte direkt efter någon man som ska ta hand om henne även om på unga tjejers vis på sätt och vis känner sig både smickrad och småförälskad i mer än en man.Såsmåningom faller hon till föga och gifter sig med den stilige,men kalle häradshövdingen Svante Gentzelius som snart börjar försöka kuva henne in i en traditionell kvinnoroll hon starkt motsätter sig.Och till sist får nog av när hon möter den riktiga kärleken,den som bekräftar henne som jämställd mannen.

Ta lyckan fatt är en underhållande och tankeväckande roman om en kvinnas försök att ta plats och vara sig själv nok i en mansdominerad värld där den uppfostran hon fått kolliderar med ett samhälle som inte hunnit vänja sig vid varken kvinnor i baddräkt eller kvinnliga läkare.
Här har vi en kvinna som på sätt och vis börjar som den för tiden vanliga romanfiguren Jane Austen-kvinnan som längtar efter baler och uppvaktningar men som gör en lång resa och slutligen blir socialist.
Och man har inte tråkigt under tiden.

Jag minns med glädje Elsa Beskows böcker från min.. Visa hela

Jag minns med glädje Elsa Beskows böcker från min barndom.De var en skön tillflykt från särskilt sjuttiotalets för barn ganska jobbiga socialrealism a´la "Kåldolmar och Kalsipper".Dåtidens föräldrar underskattade väl barns behov av det lugna,mysiga och mjuka i tillvaron.
De funkar fint än idag som motvikt till alla Bajsböcker och krystade böcker om "angelägna saker" som skilsmässor,död och plastföräldrar som barnboksfloran svämmar över av sedan cirka 10- 15 år.En fint tecknad,härlig saga från gamla tider,som alla Beskows böcker.Och en fin påminnelse för moderna barn om hur det kunde vara förr.

Adrian Mole-serien några av de där böckerna alla b.. Visa hela

Adrian Mole-serien några av de där böckerna alla borde ha läst någon gång.
Helst redan i tonåren för igenkänning av ångesten,desperationen och den ofrivilliga komiken,men det är minst lika givande att göra det som vuxen.
Med andra ögon.Med ögon för samhällskritiken och satiren som gärna går en tonåring förbi.Och för att man är glad över att inte själv vara tonåring längre.
Läs gärna på originalspråk,för det är så de gör sig bäst-en översättning förlorar alltid några nyanser.

Den här volymen innefattar de två första böckerna,men det finns fler där man får följa Adrian upp i vuxenlivet.
Första boken börjar på nyårsdagen det år Adrian fyller 14 år,och det är tidigt åttiotal.
Hans föräldrar är bakfulla(som rätt ofta annars) och livet allmänt jävligt.Som det mer eller mindre alltid är för Adrian.Samma sommar gifter sig lady Diana och prins Charles vilket blir en stor händelse i Adrians(liksom i många andra britters)liv denna andra sommar som tonåring.Ingående skildrar han gatufester och den brittiska arbetarklassens lite motsägelsefulla hängivenhet för kungahuset pre-alla skandaler tills han själv erkänner att han är dödstrött på kungabröllopet efter alla repriser han sett på TV.

Han är det enda barnet i en familj i den lägre brittiska medelklassen.Fadern säljer värmepannor och modern är hemmafru men hon har planer på att förverkliga sig själv.På många fler sätt än att skaffa en egen inkomst ska det snart visa sig...och så rätt som det är börjar en ny tjej i klassen.
Pandora Braithwaite.Hon tillhör en övre medelklassnisch några snäpp över Adrian själv och svårigheterna i att vara kär även över de mer subtila klassgränserna blir snart plågsamt uppenbara för Adrian.Pandoras föräldrar är kultiverade och intellektuella,allt som hans egna inte är.Och de är socialister.Politiskt medvetna.Ja,alltså måste nu Adrian försöka uppnå allt det där om han ska ha en chans att vinna den ouppnåeliga Pandoras hjärta.

Även om Adrian egentligen är en ganska medelmåttig tonåring utan särskilda talanger,och även om hans liv är motigt och jobbigt på gränsen till kaos,så är det här en komedi och en samhällssatir av rang.
Läs den som tonåring.Och läs den igen som vuxen,då kommer den säga något helt nytt.

Jag älskade den här boken när jag läste den första.. Visa hela

Jag älskade den här boken när jag läste den första gången som tolvåring.
Maria Gripe räds inte för att ta in svåra ämnen som död,slump,konsekvens och eterspår från det förflutna(hur många barnboksförfattare vågar det?),vilket fänglsade mig mycket.

Inte minst andas bokens atmosfär mycket sommar,den utspelar sig just en sommar i slutet på sjuttiotalet i en liten by i Småland där tre barn/tonåringar ställs inför en rad nya livsfunderingar,av en slump.Eller?
Annika och hennes lillebror Jonas tillbringar sin mesta tid tillsammans med den något år äldre David som har en märklig förmåga att se sådant andra inte kan se,kort sagt är han medial.
När Jonas får en bandspelare på sin födelsedag (och han spelar förstås in precis allt som eventuellt kan vara intressant)händer något som bryter slumrande sommarlovstristessen.En röst som inte borde vara där...

En dröm och ett oväntat sommarjobb leder dem till den gamla herrgården Selanderska gården som David i sina drömmar vandrat runt i.När de av Annikas mamma får veta att ägarinnan behöver någon som sköter växterna i huset under sommaren,nappar de direkt.Nu kommer ju tillfället att se efter om Davids drömmar innehåller någon sanning.

En mystisk blomma som inte är som alla andra,ett skrin,en egyptisk gravstaty på avvägar...det blir ingen vanlig sommar för de tre ungdomarna förstås.

Rekommenderar varmt den här boken.

Rasmus är plågsamt utanför i sitt lilla barndomssa.. Visa hela

Rasmus är plågsamt utanför i sitt lilla barndomssamhälle där könsrollerna är slutna och den som inte passar in får veta det.Han är enda barnet till lite äldre,överbeskyddande föräldrar som plågas över att se sonens ensamhet utan att riktigt kunna göra något åt den.
Modern bjuder hem jämnåriga som aldrig kommer och hon vill inte inse att hennes älskade son inte känner någon gemenskap i sin omgivning.

När han börjar gymnasiet får han sina första riktiga vänner men det är först när han kommer till Stockholm han finner den gemenskap han letat efter-och sin stora kärlek.
En stark och berörande berättelse om kärlek och undergång där tystnaden och förnekelsen är den stora fienden-vid sidan av Sjukdomen förstås.Bör absolut läsas.

"Det går an" har väl de flesta läst i gymnasiet.En.. Visa hela

"Det går an" har väl de flesta läst i gymnasiet.En kortroman om kvinnors frigörelse och rättigheter under första hälften av 1800-talet i Sverige.
"Tre fruar i Småland" är annorlunda på vissa sätt,den är inte bara rejäl och härligt tjock(vilket ger timmar av tidseskapism)utan också en synnerligen lyckad hybrid mellan humor,spänning,politik och allvar.

Läraren och världsförbättraren Alexander Medenberg hamnar en dag under en resa mellan Stockholm och hemstaden Göteborg på ett gods mitt i mörkaste Småland.
Där bor en sjuklig och förmögen baron von Mekeroth med en porslinsdockelik hustru och två barn.Medenberg blir en väl sedd gäst i huset och erbjuds en informatorstjänst åt de två barnen.Godsförvaltaren Joak Nickolsson försvinner strax därefter spårlöst och det gör också 2500 riksdaler.
Tillsammans med prostsonen Göran Edeling i socknen ger sig Medenberg av för att skaffa de försvunna pengarna tillrätta för sitt värdpar och det blir en lång och händelsefylld resa där de såsmåningom inte bara vill ha tillbaka pengarna utan också rädda ett rövarband undan galgen genom att omvända dem till ett rättskaffens liv och samtidigt rädda smålandsskogarna undan några av de västa brottslingar som någonsin setts härja i trakten.
Tre förmögna kvinnor blir också,på sätt och vis,till följd av detta änkor och ingår en pakt där de ska ta hand om varandra,sina barn och föralldel också samhällets utsatta och usla.

Underbart färgrik skröna med den gamla språkdräkten bevarad samtidigt som man får sig många härliga gamla ord till livs.

Jag älskar faktiskt Tre män i en båt.Den är ett hu.. Visa hela

Jag älskar faktiskt Tre män i en båt.Den är ett humoristiskt och livsbejakande mästerverk om tre unga män som gör en resa längs Themsen i en båt,i sällskap av en hund och försvarliga mängder proviant.
De tänker börja leva ett sunt liv och en av dem lider av svår hypokondri föranledd av att han förläst sig på läkarböcker på British Museum´s bibliotek.Det enda han inte ansåg sig lida av var skurknä...

Vissa stycken är förstås något åldrade,men faktiskt väldigt få jämfört med hur tillexempel Austens böcker åldrats.De känns i jämförelse med Tre män i en båt ganska mossiga i sina svärmiska,romantiska skildringar av unga vackra damer av börd och likaledes unga vackra män av börd.Inget ont om Austens böcker i övrigt,men Tre män i en båt kändes faktiskt inte alls särskilt föråldrad när jag läste den.Hade inte gissat att den var skriven på 1800-talet om jag inte vetat om det.Och många goda skratt får man av alla anekdoter och bakgrundshistorier som berättaren delar med sig av.
Hundslagsmål,tavelhängningar,elaka springpojkar,stinkande ostar och gravskådarturism tillexempel.
Läs om inte annat för att det faktiskt är en klassiker som man bör uppleva.

Ingen har hittills fångat åttiotalet och den gener.. Visa hela

Ingen har hittills fångat åttiotalet och den generation som växte upp då med samma träffsäkerhet som Wikingsson/Hammar gör i den här till stor del självbiografiska boken.Anekdoter från deras egen uppväxt blandas med "hisnande generaliseringar" som visar sig stämma häpnadsväckande väl.Fjärrkontroller med sladd har jag dock inget minne av,vi hade minsann en utan;)
Men visst minns vi movieboxarna,nötcremen,Salomon-ryggorna,syntare vs hårdrockare-kvasikonflikterna,modet,pingisborden i mexitegelvillornas källare,uppehållsrummen...
En tid som ligger nära kronologiskt sett men som ändå är avlägsen eftersom åren som följde åttiotalet var så omvälvande.Kabel-TV;internet,mobiltelefoner,MSN,kamera i telefonen...det som är självklart idag var det inte för 15 år sedan.Hur var det då att växa upp i DDR-sveriges kölvatten och dras halvvuxen in i ett helt nytt samhälle?
Ibland känner man igen det sorgliga,mobbningen som alltid förekom i de bästa skolor och som säkert väcker mindre trevliga minnen hos många.Ibland det komiska som fjantiga busringningar,Heta Linjen(åttiotalets chatrum),Breakdancens genombrott,dess hoppfulla utövare och Kaj Kindvalls förmodat glamorösa liv.

Den uppmärksammar en generation som föregick internetboomens barn(sextiotalisterna har ju ältats till leda i självbiografier),som anpassade sig efter det nya samhället men som kanske inte till fullo kunde identifiera sig med det,innerst inne.Vi som kanske inte ens testat internet när vi gick ut gymnasiet men som ändå gjort det självklart att ha MSN och betala räkningar via nätet(jag är själv född samma år som Wikingsson,dvs 1973).

Det känns ibland lite tråkigt att Wikingsson/Hammar inte tar avstånd mer från mobbningen som förekom utan mer ser den som ett komiskt inslag som är av omständigheter och tillvaron givet.Men det här är ju heller ingen moralism.Och inte är väl förekomsten av mobbning mindre idag...

Läsvärd inte bara för oss som växte upp då utan också för alla andra som är intresserade av hur 70-talisterna växte upp i ett samhälle och tvingades bli vuxna i ett annat.Jag tror på sätt och vis att vår uppväxt var den mest omvälvande sedan efterkrigsbarnens när femtiotalets konservatism ersattes av sextiotalets sexuella frihet,se bara på Sovjetunionens fall,datarevolutionen och avmonopoliseringen som följde även i Sverige.
Allt det där inträffade mitt i vår tonårstid liksom den sexuella frigörelsen inträffade i fyrtiotalisternas.
Generaliserande(vilket författarna medger),men ändå en idealisk underhållning.

En gammal man hittas mördad i ett hus i Fjällbacka.. Visa hela

En gammal man hittas mördad i ett hus i Fjällbacka under sensommaren av två tonårspojkar ute på ett busstreck.Mannen var känd som expert på nazismen och han visar sig ha ett samband med Erica Falck-Hedströms mor.Men vad?Svaret finns delvis i moderns dagböcker som Erica lägligt nog just börjat läsa i.
Erica har just avslutat sin mammaledighet och försöker skriva på en bok om svenska mördare medan maken Patrik ska axla rollen som hemmapappa under fyra långa månader,med tvetydiga känslor(hemmaföräldrar har ju inget liv att tala om som alla vet).Praktskitstöveln Mellberg har sina åsikter om detta,men mjukas upp av en herrelös hund och en dansant latina som får hans svenskstelhet att rinna av som smält smör.Samtidigt får fler av hans ärkekonservativa fördomar sig en törn när han lär känna Rita Morales...
Camilla Läckbergs personskildringar har förbättrats mycket sedan Isprinsessan,men är fortfarande ojämna.Gott och ont får inte misstas för varandra-läsaren får i regel inte sväva i ovisshet om vem som står på vilken sida även om hon överraskar en då och då genom att ge en osympatisk person försonande drag,om än inte ofta.

Ericas syster Anna har efter sju sorger och åtta bedrövelser fått ihop det med Ericas expojkvän,den nu frånskilde Dan,och dessutom flyttat in hos honom.
Dan är raka motsatsen till Annas föredetta man,den kvinnomisshandlande Lucas.Dan är en perfekt mjuk man,med den reservationen att han har en bångstyrig tonårsdotter som inte riktigt kan acceptera att Anna och hennes små barn flyttat in.

Erica är en karaktär som jag aldrig riktigt känt någon sympati för.Alla Läckbergs karaktärer är mer eller mindre icke-trovärdiga,men Erica är mest av allt irriterande.Hon är förmodligen ment att framstå som en nästintill ofelbar hjältinna/Camillas drömjag,men framstår oftast som rent gnällig och självisk-att gå och handla med ett litet barn i en barnvagn är otroligt jobbigt för henne.Allt ska vara millimeterrättvist.
Det känns inte realistiskt att vuxna människor närmare 40 är så tafatta och barnsliga inför uppgiften att ta hand om en ettåring och är så beroende av "vuxenkontakt" och "stimulans" att de inte klarar några dagars föräldratillvaro utan att nästintill bryta ihop.Ändå,endast den som har barn kan verkligen i Läckbergs värld få ut något bestående av livet.

Och här kommer vi in på en annan störande aspekt i Läckbergs storyuppbyggnad.Graviditetsfixeringen.Gissningsvis vill Läckberg själv väldigt gärna bli gravid eller dras med svårartad hang-up på fortplantning,för i stort sett varenda kvinna hon skildrar som "god" blir gravid.En av de få "goda"som inte blir det(sekreteraren/klippan/receptionisten Annika på Tanumshede polisstation)är förstås ofrivilligt barnlös och dövar sorgen över att inte kunna bli gravid med att istället ägna sig åt sina hundar och åt att passa lilla Maja.Gissningsvis kommer hon och maken adoptera i någon senare del i evighetsserien om människorna i Fjällbacka.Om de nu inte på något mirakulöst sätt blir gravida.
Alla är de trettioplussare som grubblar över livets grymhet och orättvisor medan de ständigt klappar magen och väntar på förlossningen eller hemlighetsfullt låser in sig på muggen och kräks.Eller tuggar kola,gråter över skitsaker och plötsligt inser,hoppsan...ja,det är då inte PMS!
Det blir såsmåningom oerhört störande och gör att det är svårt att se Tyskungen som en kriminalroman,utan den blir mer en skildring av det som verkar intressera Läckberg mest,relationer.
Marklunds böcker fastnar i samma hjulspår ibland,men inte så mycket som här.Storyn fastnar i huvudpersonernas privatliv som en gammal sliten pickup på en lika sliten skiva.

Läckbergs beskrivning av en ettårings beteende får en att undra om hon verkligen vet hur ettåringar är(men det borde hon ju,hon har ju barn).
Ettåringar i allmänhet(nej,jag kan självklart inte veta hur Läckbergs barn varit,men tillåt mig anse att detta är enormt överdrivet,sju egna fullt normala barn som jag har)sitter definitivt inte i godan ro och ser på Bolibompa medan mamma och pappa ständigt fikar och lagar mat.Lilla Maja är ett perfekt kommunicerbart och lydigt barn som nästan kan tala redan på sin ettårsdag.Hon är en förebild för alla barn precis som mamma och pappa är en god förebild för alla i Fjällbacka som trasslar i besvärliga relationer.

Men Tyskungen är föralldel ett helt okej tidsfördriv,det finns driv i berättandet och det märks att Camilla trivs med sina huvudpersoner.Anna har tidigare mest varit ett kuvat offer,men har här börjat bli den trevliga,utåtriktade mystjej hon väl säkert likt alla andra goda kvinnor i Läckbergs böcker är.Patrik en tankspridd mystoffel.Mellberg en i grunden rätt snäll skitstövel.Färgklickarna står det "osvenska" för,alltså Mellbergs nya flamma Rita.

Må vara att otäcka saker inträffar,men under allt finns en trygg,mysig grund där en fikapaus,Dumlekola eller promenad löser det mesta.Man vet att man är gravid genom att man äter godis och blir gråtmild,vem behöver apotekstest?Det är en skönt enkel,lättbegriplig värld där godheten segrar såsmåningom.Och där sammanträffandena är på barnboksnivå ibland.
Mest gripande är skildringarna av Ericas mor Elsy under andra världskriget.Där finns den mest äkta svärtan.

Förhoppningsvis kommer graviditeterna bli mer glesa i kommande böcker,efter att Erica fött de tvillingar hon väntar i uppföljaren Sjöjungfrun.Mer än tre barn var tror jag inte Läckberg ger systrarna Falck,det skulle nog bli för avvikande och onormalt i Läckbergland.

Normalstark trea,mest för skildringarna av Elsys ungdom,däri ligger Tyskungens styrka.

"Under stjärnor av glas" är en varm berättelse om.. Visa hela

"Under stjärnor av glas" är en varm berättelse om två åldrande skådespelerskors vänskap i slutet av 1830-talet.

Rillie och Cordelia kämpar mot alla odds för att överleva i Londons teatervärld fast de inte längre får några roller,de är närmare 50 än 40 och därmed gamla.Cordelia har en brokig historia bakom sig,uppväxt som hon är i teatermiljö.
Nu hotar fattigdom,åldrande och ensamhet.Bägge kvinnorna har varit gifta och blivit svikna.Nu har de bara varandra.Men Cordelia kommer på en idé som kanske kan bli räddningen,hon och Rillie ska starta en "freno-magnetisör"-mottagning där hon ska ge råd åt blivande äkta par mot betalning.Ett efter ett kommer paren,kvinnorna är mest oroade över
det förmodat förfärliga samlaget som väntar under bröllopsnatten.
Cordelias moster hade gåvan att lindra människors smärtor med magnetism(hypnos alltså)och Cordelia tänker sig först mest att hon ska få använda sin skådespelartalang för att inbilla människor att hon har en speciell gåva;men är det verkligen bara skådespeleri?

En ganska så vacker och värmande saga om två kvinnor med alla odds emot sig som ändå vägrar ge upp,trots att den som föddes fattig egentligen aldrig kunde komma upp i en högre samhällsklass.Ens med pengar på fickan.

Jag tror Bernys avsikt med boken är den allra bäst.. Visa hela

Jag tror Bernys avsikt med boken är den allra bästa.Hon vill visa hur jävligt det är att ha ett självdestruktivt beteende men tyvärr får den rakt motsatt effekt på så många.Det har blivit en grej i sig att klä sig som Berny och färga håret svart-blont,ha änglakompisar och vända alla andra ryggen.Innan jag läste boken hade jag undrat var alla självutnämnda Vingklippta änglar,borderlinewannabes och Zebraflickor kom ifrån,och varifrån kom modet med tyllkjolar och tiaror?Svaret fick jag här och det var inte kul att inse.Jag blev faktiskt anti till boken,orättvist mot den,men så var det.Sedan sansades min syn på den en aning.Den är en rättfram skildring av helvete.Och ett symptom på samhällssjuka.
Det är synd för dem som verkligen mår skit som Berny,för indirekt har den här boken gjort att många har svårt att ta dem som verkligen skriker på hjälp på allvar.

Den är okej som litteratur betraktad,men det där superduperpoetiska som en del ser i den,det måste man nog ha en lite väl romantiserad syn på depressioner och psykisk sjukdom för att se.Det är inte vackert eller poetiskt,det är hemskt,fult och jobbigt.Ingen som vet vad det innebär vill ha det så.Ingen vill leva utanför samhället och sitta med änglakompisar och skära armarna så man får ärr för livet,som sitter kvar när man blivit vuxen och önskar bort dem.
Som förälder blir jag rädd när jag ser hur vanligt och modebetingat detta blivit.Ja,modebetingat.För det finns inte ett community där det inte finns mängder med vitsminkade som lägger ut bilder på sina rispade armar och jag ställer mig frågande och undrande.Vad har hänt sen jag gick i gymnasiet i början av nittiotalet?(jag skar mig,men visste ingen annan som gjorde det)Har samhället blivit så jävligt,skiter föräldrar så i sina barn idag eller har unga bara hittat ett nytt sätt att provocera vuxenvärlden?

Hennes "självterapi" har blivit en bibel för ungdomar som skriker på något slags uppmärksamhet,men som inte egentligen är varken schizofrena eller har borderline,utan tycker att det är rebelliskt och fint att vara destruktiv.Vet de som vill vara som Berny vad borderline är eller hur det är att vara anhörig till en borderlinepatient?
Jag,som barn till en borderlinepatient,tvivlar starkt.