Natella Bokrecension. Kim Novak badade aldri.. Visa hela

Natella

Bokrecension.

Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö av Håkan Nesser.





Huvudpersonen i romanen Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö är en fjortonårig pojke som heter Erik. Det är mest han som berättar om alla företeelser och om alla personer i boken. På sånt sätt vi, läsare, uppfattar bokens innehåll enligt Eriks egna åsikter och tankar. Eriks tänkesätt samt hans beteende verkar vara mycket förnuftsmässiga, rationella, inte så vanliga för en fjortonårig pojke. Kanske just därför att Eriks gestaltning i boken liknar själv Nessers, gör han (Erik) inga skildringar på sitt utseende, utan beskriver han sina tankar samt bedömanden av alla andra personer som existerar i boken. Man kan föreställa Eriks roll i romanen också som regissörens: han bringar till existens en film, som alla kan se, utan att ha syn på själv regissören, som befinner sig bakom bilder, fast just hans närvaro känner vi i den högsta graden. Den person som egentligen hjälper oss att beskriva Erik för oss själva är hans mor. Hon säger: ”Du är duvan, Erik. Det är Henry (Eriks bror) som är höken, han klarar sig alltid. Men dig måste vi vara rädda om, det är du som måste vara försiktig.”





I Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö har Håkan Nesser beskrivit sina barn- och ungdomsmiljöer på 60-talet, nämligen i Närke, där första delen av romanen utspelas och den centrala delen - på Eriks sommarställe Genesaret. ”Genesaret var ingen sjö. Det var ett hus, men det låg vid en sjö som hette Möckeln.” – på sånt sätt beskriver Erik den här platsen. I den första delen bekantar läsare sig med huvudpersonerna: Erik, hans familj: pappa som jobbar på fängelset som vakt, mamma, som ligger på lasarettet eftersom hon är cancer sjuk och Eriks äldre bror- Henry, som är 8 år äldre än Erik och började jobba på regionaltidningen Kurren. Erik presenterar också sina klasskamrater Benny och Edmund. Senare Ewa Kaludis, som för sin skönhet kallas för Kim Novak, dyker upp i romanen, som vikarie på Stavaskolan. På stort sätt alla händelserna som förekommer först i romanen kretsar på två olika planer, om man kan säga så- skolans liv och familjers liv; senare, i den centrala delen av romanen utspelas allt i Genesaret.



Erik börjar sin berättelse med hans pappas ord, som ska förekomma då och då i romanen: ”Det blir en hård sommar”. Och det blev den. Erik tillsammans med sin klasskamrat Edmund var tvungen att lämna stan under sommaren och tillbringa den i Genesaret i stället. Eriks pappa tänker att det blir bättre för Erik eftersom han själv kommer att ta hand om Eriks mamma, som ligger på lasarettet. Edmund skulle vara med för att hans mamma skulle kurera sig från alkoholism. Så båda två pojkarna känner sig olyckliga fast på olika sätt. Henry ämnades ta hand om pojkarna under tiden. Men i själva verket Erik och Edmund skötte sig själva mest eftersom Henry var delvis upptagen med sin skrivning :han höll på och skriva en roman om det verkliga livet och han var ute mycket med sin bil, som kallades för ”Killer”. För Erik och Edmund började lovet i Genesaret som höjdarsommar, precis som Eriks brorsa sa: ”det ska vara som för en fjäril en sommardag”: de badade i sjön, solade, byggde en brygga. Allt verkade vara otroligt roligt och lugnt innan de fick se Ewa Kaludis, som var Berra Albertssons- en känd handbollsspelare- fästmö, på Genesarets gård. Ewa och Henry var förälskade i varandra. Det var Edmund först som kände att ”det är som att gå och vänta på ett oväder”. Efter bara några dagar hittades Berra mördad utanför sin bil på parkeringsplatsen bredvid Genesaret. ”Tänk att det kan gå så snett med en sån höjdarsommar. "Så inihelvete snett” - sa Edmund. Och då börjar kriminalkommissarie Verner Lindström sitt jobb. Erik, Edmund och Henry förhördes några gånger. Först pojkarna förnekade att Henry hade ett förhållande med Ewa (Kim), men sen sade sanningen. Så Eriks bror Henry häktades för mordet och då kände alla ”hur ur balans hela tillvaron var”. Men genom en kort tid var han befriad eftersom polisen inte kunde bevisa hans skyldighet. Efter detta flyttade Henry till Göteborg och fick anställning på Göteborgs-posten. Lite senare på samma år dog Eriks mor. Året därpå flyttade Erik med sin pappa till Uppsala och Eriks pappa fick jobba där. Familjen lyckades sälja Genesaret till ett ganska gott pris. Erik började läsa teoretisk filosofi och flyttade in i en egen lägenhet. Sen gifte Erik sig med Ellinor och i början av åttiotalet hade de tre barn. Familjen skaffade sig ett hus i Norby och Erik arbetade som gymnasielärare i historia och filosofi. Erik berättade om den där händelsen i Genesaret till Ellinor och hon bestämde sig att hitta Edmund. Han var en präst i Ånge. Edmund hade inget mer att berätta om mordet. I samband med en läromedelsmässa bodde Erik två nätter på ett Hotel i Göteborg och träffade Ewa Kaludis, sin skolkärlek, där. Ewa var skild och hade en dotter, som hette Karla. Erik beslutade att skilja sig och bo tillsammans med Ewa. Han lyckades ”skaffa en åtminstone acceptabel gymnasietjänst ute i Mölndal och i början av 1987 bodde de under samma tak”. Via Ellinor, Eriks före detta hustru, fick han veta att kyrkoherde Edmund Wester hade drabbats av en hjärtinfarkt och låg på lasarettet i Östersund. Edmund ringde Ellinor och uttryckte en önskan att få tala med Erik. De träffades och en av de sista sakerna Edmund sa var: ”Det var ändå en höjdarsommar, Erik. Trots Det Fruktansvärda, så var det en höjdarsommar. Jag glömmer den aldrig.” Erik bestämde sig för att skriva ner hela historien om Berras mord. Han besöker Genesaret en gång till och hans uppfattning av den här platsen beskriver han som ”nittiotal versus sextiotal.” Allt förändrade sig. En bit från parkeringsplatsen gräver han upp släggan. Det var Ewa, som undrar i slutet av romanen: ”Vem av er var det egentligen som slog ihjäl Berra?. Du eller Edmund? Det måste ju ha varit en av er.” Och då svarar Erik men tyvärr för tyst, så även Ewa fick inte höra svaret. Så är det inte punkt utan bara frågetecken som ska sättas på den sista sidan i boken. Liksom frågar själv Håkan Nesser: ”Och vad föreslår läsaren?”



Jag tycker att Håkan Nesser ville skriva en spännande historia, att överraska läsare på nåt sätt som skulle vecka läsarens intresse samt väcka debatt. Författare sätter döden, mordet i romanens höjdpunkt för att ställa och vecka de viktiga frågorna om livet. Just det gör Erik på de sista sidorna i boken. Han frågar sig själv: ”Vad är ett liv?” Medan tänkte han hans förre liv rusade snabbt framför hans öga. Det påminner mig om Hamlets kända monolog ”To be or not to be?”. Det enda han har lyckats behålla var ”Ewas vackra kropp.” Och med detta ville kanske Nesser hävda att just skönhet ska rädda livet från ilskan och ondskan.



Jag tycker boken innehåller spänning, den är roligt och sorgligt samtidigt. Vad det gäller språket kan jag säga att det är lättläst och tom förekommer många ordspråk samt uttrycken, som man vill gärna lära utantill: ”Människan spår, Gud rår.”, ”Kommer tid, kommer råd”, ”Det är så lite vi vet”, ” Det kunde ha varit värre”, ”Jämna plågor.” Visst väcker boken känslor och tankar. Jag kan identifiera mig med Erik eftersom jag tycker mycket om analysera olika företeelser, livet själv och livets omgivningar. Jag skulle rekommendera boken för dem som är fjortonårige nu.Huvudpersonens sätt att förstå saker skulle lära dem att tänka kanske mer uppmärksamt om allt och alla.



=