Denna bok får nog ses som en fictionroman snarare än en historisk
skildring av tiden i Sverige då händelsen utspelar sig.
För mig ter det sig som en romantisering av riddare och deras ordnar.
Om sanningen ska fram har det aldrig funnits några korsriddare i norden, det var främst riddare, då mest adelsmän från Italien, Frankrike, Spanien, Flandern och i viss mån Tyskland som av påven ombads att taga korset och fara till det heliga landet (Palestina).
Det fanns dock ett fåtal män ifrån norden som av påven ombads att
fara österut till de baltiska länderna, men detta skadde inte i organiserad form.
|
(54 år)