Jag brukar gilla Nora Roberts böcker mest för miljöerna, och eftersom jag dessutom är trädgårdsintresserad tyckte jag den här var okej, även om det inte var en av hennes bästa. Däremot gillar jag inte de övernaturliga inslagen i hennes senare böcker. Ett sjungande spöke kan jag gå med på, men när det dyker upp genomskinliga barriärer som hjälten slår händerna blodiga emot så blir det för mycket. Jag läste förut "Nyckeln till ljuset" tror jag den hette och den var bara för mycket. Inte intresserad av resten på den trilogin. Kan däremot tänka mig läsa vidare på den här. Annars var det "Född ur elden....trilogin som fick mig att börja läsa Nora. Dom var bra!
|