Ondskan är en sant och spänande roman i Sverige som skriven av Jan Guillou i 1981 och boken är delvis självbiografi som hans personliga liv har inspirerat författaren till historien.
Jan Guillou föddes 17 januari 1944 i Södertälje i Stockholm. Hans mor gifte sig med en man av lågt socialt ursprung, och familjen flyttade till Norrköping.
Han hade en hård styvfar. Han växte upp i förtrycker & misshandel. Efter examen 1964 i Viggbyholmsskolan studerade han två år juridik.
Jan Guillou är en känd svensk författare och journalist. Han jobbade i debattprogram i Svoriges telvision & TV4. Hans journalistiska karriär började från tidningen ”FIB” aktuellt. Han har skrivit flera böcker & romaner. Romanen ”Ondskan” handlar om en tonåring kille som heter Erik Ponti.
Det mesta av romanen utspelas i Stjärnsbergs internatskola. Det är i slutet av 50-talet och Erik går åtonde klass i lärverket. Erik var störst & starkast i skolan och alla som vågade sätta sig emot honom & hans gäng åkte på stryk. Själv så åkte han på stryk varje dag av sin sadist styvfar och särskilt vid mattid. Det grundade sig på vad hans styvfar var på för humör eller på hur han kött sig vid matbordet.
Eriks liv var en enda oreda krockade med våld & problem. Han bråkade alltid med skolkamraterna iskolan. Erik P var den farligaste eleven då han var med i ett skolgäng. En dag händer någonting i skolan, rektorn kommer på Erik vid en stöld och får samtidigt reda på vad Erik tvingades till för slads & våld iskolan både mot elever & lärare.
Erik P blir avstängde från skolan direkt. När Erik kom hem var bara hans mama hemma och hon grät. Hon grät för att hon hade fått reda på vad som hade hänt i skolan. Han trodde att hans skoldagar var slut. Att han inte skulle få någon utbildning, och han trodde att han eventuellt inte skulle få något jobb. Hans mama bestämde sig att skicka iväg honom till internatskolan. Hans mama sålde en del av sin konst för att kunna betala hans resa till Stjärnberg.
Där börjar ett nytt liv för Erik Ponti. Han blir god vän med sin rumskamrat Pirre Tanguy. Disciplinen i skolan utgär från något som kallas för elevuppfostran, att eleverna upfostrar vrandra. Den som inte lyder fjärderingarna utsätts för bestraffning. Han upplevde lugn & ro i början, men senare blev det rena mardrömmen.
Erik & Pierre försökte tillsammans bekämpa all den orättvisa och ondskan som kom från kamratuppfostran. Han lärde sig mycket & blev allt duktigare i skolan. Erik var kär i Maria. Hon blev avskedad från sitt jobb på grund av hon hade en relation med Erik och hade tvingats lämna Stjärnsberg samt att hon hade skickts hem till Finland. Efter att Erik slutade sin grundutbildning med högsta möjliga betyg, bestämde han sig att slut med våld och vända sig bara åt böckerna.
Författaren skrev det här romanen på ett spännande sätt. När man läste boken kunde man inte sluta läsa den pga man ville veta svaret, veta hur det kommer att gå för Erik, han beskrev Erik som en våldsam men, känslig inuti & det var största anledningen till att man var intresserade i boken.
Romanen ”Ondskan” har också fått mycket kritik för allt våld och mobbing, fast jag trycker inte den har något direkt budskap om våldet.
Det känns mer som att läsaren får fundera själv på vad som är rätt & vad som är fel. Romanen är bra och spänande som sagt. Jag har läst boken & tyckte väldigt mycket om den.
Det är en bra skildring av hur grym mobbning och pennalism kan vara. Jag tycker snarare tvärtom, att våld inte löser några problem. Man följer Eriks tankar i olika sammanhang på ett väldigt bra sätt. För mig känns det som att Jan Guillou bara berättar historien utan att lägga in några direkta värderingar och sin egen omdöme i den. Det känns mer som att läsaren får fundera på vad som är rätt och fel själv.
Kanske det finns någon inflyttande från föfattarens barndom själva romanen också. Och på slutet vill jag peka på att boken har varit väldigt lärande för mig & jag hoppas också att den har påverkat många människor på ett positivt sätt.
M.V.H
Sakhi M.H
2012.05.20 Härnösand |
Roman: "Simon och ekarna"
Marianne Fredriksson är en känd författare inte bara i Sverige. Hon publicerade 15 romaner som blev översätt till många språk. Hon skriver mest kvinnliga romaner vid betoning om vänskap och andra djupa känslor.
Boken är en filosofisk roman som är bräddfylld med olika personer som var och en har sina egna berättelser, nästan som flera böcker i en, men den här boken är om en judisk pojke Simon, som blev adopterad av familjen Larsson eftersom de kunde inte ha ett barn. Simons riktiga mamma Inga hade inte velat ha honom utan att vara gift, som var en skam på den tiden och lämnade iväg honom till familjen Larssons när han var bara 3 dagar gammal.
Erik och Karin Larssons har gett Simon allt som föräldrar kan ge till sina barn kärlek, omsorg, bra utbildning och stöd genom hela hans liv.
Simons barndom är mycket känslig, han lever i sin dröm värld med sina låtsasvänner och pratar med träden som alltid lyssnat på honom, men när han växer upp, så han plötsligt bestämmer sig för att sluta drömma och fantisera.
Trots att hans föräldrar var inte rika, gav de honom till en av de bästa skolor där han träffade sin riktiga vän, en annan judisk pojke Isak, som var son till den rike bokhandlaren Rubens Lentov och som kommer att vara som en bror för Simon botten hela hans liv.
Simons mamma Karin kommer att bli Isaks bästa vän och en nära person som kommer att ta honom bort från depression och rädsla som han upplevt i det nazistiska Tyskland, tills Isak möter sin blivande fru.
Isaks mor blir galen och kommer att placeras in i ett mentalt sjukhus. Isaks far Rubens också blir en god vän till familjen Larssons sedan, fast han döljer sina varma känslor till Karin. Karin verkligen älskar Simon men hon känner också skuld för att hon inte kunde berätta att Simon är adoptivbarn.
Både Simon och Isak får under bokens gång problem med att hantera sina minnen och liv, Simon ska få veta hemligheten om sin adoption när han blir 17 år gammal. Simon drabbas av vissa identitetsproblem och skuldkänslor och älskar att förlora sig själv, medan Isak istället är mer praktiskt lagd och har fler likheter med Simons far Erik än med sin egen far Ruben som är mer teoretiker.
Isak är mer dolde och stängda person och döljer sina känslor medan Simon visar sina känslor och kan bli mycket aggressiv och från sin far han har lärt sig att slåss. Tidigare hans far var oroad över sonens situation i skolan.
Boken utspelar sig i andra världskriget och det påverkar livet för alla personer. Det visar hur egentligen var den miljön och samhället under denna period. Vi kan följa Simons personliga utveckling med djupt filosofiska budskap genom hela boken som har ett vemodigt och melankoliskt språk men det är hoppfullt.
Författaren vill att man ska bli tvingad att tänka över livets hemligheter och verkligheter, att man måste kämpa med livets tidigare problem och rädsla.
Boken uttrycker hur man övergår dem och lär sig igen att drömma och fantisera. Man får veta att för att leva lycklig måste man hitta sig själv och alltid leva i harmoni med sitt hjärta.
”Jag har inte fött dig, tänkte Karin. Och jag har ingen rätt till dig. Men jag älskar dig som om du var min egen son" - det visar de djupa känslor som Karin har för Simon även om han är inte hennes riktiga son, och det visar att det är inte bara en biologisk mamma som kan bli som en riktig mamma, utan det är den som tar ansvar och känner riktigt omfattande moderskärlek som är den verkliga modern.
Jag tycker att det är en bra bok att läsa för dem som vill tänka mycket, istället för att ha frågor, på grund av bokens djupa filosofiska innehåll och uttryck om livets hemligheter som påverkar vår framtid. Jag tycker också att det är boken för dem som vet att man får aldrig sluta drömma och fantisera.
Jag har också ett favoritcitat från sidan 62, som kan berätta lite mer om mina egna känslor som speglas direkt genom min själ och projiceras med hjälp av detta citat:
”Om du mötte en liten pojke på rymmen, fortsatte hon, skulle du tycka synd om honom. Även om han var barn till en nazist.”
Annars jag skulle jättegärna rekommendera denna bok för den som vill fördjupa sig i detaljer om människornas relationer. Jag tror också att det hade varit bra att läsa den riktiga romanen som författaren skrivit själv, eftersom man får bara lite från en lättläst version.
Med vänliga hälsningar.
Sakhi M.H.
13.03.13 Härnösand
|
(64 år)