Arketypiska personligheterna Howard Roark, Tooney, Wynand och Keating där Roark står för den extrema individualisten och Tooney för den extrema kollektivisten, Keating den förvirrade vindflöjeln till som lever genom andra och Wynand geniet som förått sig själv.
Central är också Dominique Francon som när något sorts masochistiskt drag (som jag inte förstår) och hennes och Roarks kärlekshistoria.
En väldigt märklig roman med knivskarpa analyser av kollektivismens destruktiva natur bland annat. Läs den är mitt råd.
|
(59 år)