For att vara arligt ar jag inte intelligent nog for att fullstandigt forsta hans budskap. Av det jag har forstatt av boken verkar det som om forfattaren vill formedla att lagar och institutioner kommer fore manniskan sjalv. Det antyds flera ganger i boken som till exempel nar hela barnabaska familjen gar under for att de vagrar lyda en tjansteman. Kanske ar livsforhallande sadan som forfattaren beskriver det omkring slutet av 1800 talet, men jag tvivlar pa att det ar dylikt nu under var tid. Boken ar skriven pa ett alldeles sarskilt satt som gor att lasaren far en kansla av att det hela utspelar sig i en drom. Jag tycker att stilen ar informell och man far sjalv tanka efter hur han har lagt ut meningarna. Kort och gott: min dumma asikt ar att det ar en medelbok. Det gar nastan att njuta av den.
|