Ondskan Ondskan skriven av Jan Guillou utgiven.. Visa hela

Ondskan


Ondskan skriven av Jan Guillou utgiven 1981, idag ses romanen som en klassiker i Sverige. Bokens huvudtema är våld, relationer och hämnd, då mycket handlar kring just detta anser jag det vara dess huvudtema. Boken är en så kallad skönlitterär roman där man också anser att en viss del av innehållet är en del av en självbiografi.

Boken handlar främst om Erik och hans strid mot den så kallade ondskan, ondskan är i princip allt som har med våld att göra. Erik som i början av boken själv är en bråkstake som slåss för att upprätthålla sin ledargestalt på läroverket som var hans skola i Stockholm. Här var Erik ledaren i gänget i skolan och styrde och ställde över det mesta. Dock förbyttes denna roll när han kom hem, i hemmet blev han misshandlad av sin sadistiske fader för minsta lilla sak han gjorde ”fel”. Under denna tiden lärde sig Erik att förstå smärta och psyke på ett annat sätt, han lärde sig att ta emot stryk. Alltså var han kung i skolan men slav i hemmet.

Efter hand utökar han sitt inflytande i skolan och på sina klasskompisar genom att börja stjäla plattor i musikaffären. Det går till en början bra, så länge som de håller det väl planerade mönstret som Erik studerat ut. Dock frångår de en dag schemat och åker fast. Det hela urartar i att alla skyller på Erik enligt rektorn och han blir relegerad. Efter detta vågar Erik till en början inte gå hem, men beslutar sig tillslut för att gå hem då hans tanke är att få det hela ur världen så snabbt som möjligt. Väl hemma inser han att hans pappa inte är hemma utan endast hans mamma. Hans mamma förklarar att hon redan vet vad som hänt och hon har redan ordnat en ny skola. En skola där han slipper bo hemma, där han slipper sin pappa. Han skulle nu börja på ett internat, Stjärnsberg. Redan samma dag som han har blivit relegerad sätts han på tåget mot sitt nya liv, ett liv som Erik hoppas skall blir bättre. Ett liv fritt från ondska.

Livet på Stjärnsberg blir tyvärr inte som Erik tänkt sig, även här finns ondskan, dock i en annan form. Här var det allt från rådet och fjärderingare som gjorde livet till ett helvete stundtals. Det var nu dem som spred ondskan och stod för det våld hans far tidigare hade gjort. Dessa personer spred skräck hos de nya på skolan, dock inte hos Erik. Han försökte stå emot och ville se en ändring, han ville inte längre utöva våld. Dessvärre lyckades inte Erik hålla sig borta från våldet särskilt länge, han hamnade i den så kallade rutan då han vägrade ta emot ett slag mot huvudet av en fjärderingare. En fjärderingare var en äldre elev som hade mer makt, och rutan var en plats där man utmanade varandra i slagsmål. Erik blev utmanad av den enkla anledningen att han var käftig när han talade och att han vägrade lyda order. Erik blir den förste att vinna en utmaning och det hela är en början till Eriks revolution mot de högt uppsatta på skolan. Han blir måttligt populär bland de jämställda på skolan av att han vågar stå emot det som skolan kallar kamratuppfostran. I och med att han är bra på idrott vinner han mer popularitet där, dock får det den motsatta effekten på de äldre (fjärderingarna och råds medlemmarna). Erik fortsätter ändå sin protest mot det våld de använder och får mer och mer tid i kvarsittning. Hans kamp mot de överårigas diktatur blir tuffare och tuffare men vid sin sida har han sin bäste vän Pierre. Pierre är Eriks rumskamrat och den som han spenderar sin tid med under skoltiden på Stjärnsberg. Erik får hjälp med studierna och de har ofta långa diskussioner om allt möjligt, ett hett ämne är hur de ska få stopp på de överårigas våld. Livet på Stjärnsberg fortsatte i liknande takt med olika bråk och Erik, en viss vardag tar form.


Erik som är huvudpersonen är en ganska kaxig pojke med talets gåva redan från början. Allt han gör har en eftertanke, en orsak som är väl övertänkt. I början av boken är han den tuffa storstadskillen som går på läroverket. Han måste visa sig stark och kaxig inför de andra för att behålla sin plats som ledare. Dock lever Erik två världar, en i skolan och en hemma. Hemma är han killen som får stryk och lever under sin pappas förtryck och i skolan den kaxige ledargestalten. Ju längre historien fortgår förändras Erik till att få en större insikt i vad han gör, dock fortfarande alltid lika eftertänksam och välplanerad i det han gör. Jag tycker att författaren framhäver en känsla där Erik växer in i livet, han får livserfarenhet och mognar. Erik frångår det gamla barnsliga till att bli en vuxen man där han lär sig ta ansvar för sina handlingar, tanken innan på vilka konsekvenser som kommer finns fortfarande kvar under hela historien.


Just samhället i denna boken tycker jag skildras ganska så väl, man får se en tydlig skillnad mellan de rika och de fattiga. Man få se den tydliga ungdomslinjen mellan de med bra betyg och fin utbildning. Dock ligger inte fokus på att man vill måla upp en bild för hur medelklassen och de högt uppsatta barnen hade det, fokus ligger mer på skillnaderna mellan människorna på skolan och dess ställning, om de utnyttjar sin makt osv. Man förtydligar också sin syn skillnaderna mellan ”sossar” och de borgerliga, här är ”sossar” något nedlåtande vilket jag tror är bidragande till att man vill visa att de som går på skolan tillhör det mer ”fina” folket. Detta visar den tiden då boken tillkom, vilket politiskt klimat och hur samhället då var uppbyggt med en tydligare segregation.



Språket är ganska enkelt i det stora hela, det som kan verka svårt är de smeknamn och slangord som finns. Dessa förklaras dock på ett naturligt sätt för läsaren vilket skapar en enkelhet att förstå dess innehåll. Meningsbyggnaden är enkel och lagom långa/korta, den del i texten som kan verka obegriplig är då två av huvudpersonerna viskar till varandra. Då är texten utbytt till fetare stil och det kan till en början verka svårbegripligt. I sin helhet är boken lättläst.

Berättaren av historien är författaren själv, boken är skriven på det sättet att han talar om vad som sker. Detta varvat med dialogform bildar bokens sätt att förmedla det som händer och sker.


Jag tror boken vill förmedla att man aldrig skall ge upp, man ska stå upp för sin sak. En annan tydlig sak är den att man alltid ska tänka innan man gör något. Man skall låta det vara planerat så inget kan gå fel, då huvudpersonen lägger stor vikt i att vara rätt förberedd inför alla tänkbara situationer (allt från fysiska saker till psykiska saker). Erik väger ofta fördelarna mot nackdelarna och resonerar utifrån det ifall det finns någon vinning i att göra eller inte göra. Ett exempel där Erik visar att han aldrig ger upp utan följer sin sak, går emot strömmen är meningen ”Nu ska du lyssna på mej, farsan. Du är ondskan själv och såna som du ska förgöras”. Denna meningen sammansluter hela historien, man förstår till hundra procent att titeln ”Ondskan” handlar om hans fader och hans ondska. Jag tycker även att just den meningen sammanfattar det att Erik alltid sedan han själv lämnade Stockholm har motsträvat och försökt förgöra den ondska som funnits.


Min egna tanke kring boken är att den är bra, den visar hur en vit fasad även har en mörk baksida. Livet är inte alltid som en dans på rosor även om man går på en fin skola med välutbildade klasskamrater. Det spelar ingen roll vilken skola eller ålder man är, det finns alltid ondska. Jag tror författaren vill delge sig med sina tankar och upplevelser då han ser det som sin chans att påverka, visa omvärlden att det inte alltid är bra med en person även om det kan se ut så. Det gömmer sig alltid någonting bakom, något som ingen annan känner till. Då jag själv får mig en tankeställare där man tänker en extra gång om någon mår bra, även att man ägnar en eftertanke till det man inte brukar tänka på tycker jag att författaren lyckas med att få fram det budskap jag tror denne vill förmedla. Jag skulle säga att den är mer än läsvärd för såväl den äldre som yngre läsaren. Då man rycks med i historien om Erik och hur han klarar sig mot sin pappa i hemmet och de andra eleverna på skolan tror kan beröra vilken människa som helst. Även om alla inte blir misshandlade tror jag alla kan känna igen sig i det klimat som stundtals finns när Erik går på Stjärnsberg. Då man kan känna igen sig tror jag det blir mer verkligt och man känner sig på något sätt delaktig i boken. Om jag skall finna något som är mindre bra/ dåligt skulle jag säga att det är att historien är såpass kort. Jag skulle mer än gärna se en längre bok där man får reda mer på Eriks tidigare liv i Stockholm och hur hans tid efter Stjärnsberg blir. Annars är mitt slutgiltiga omdöme att boken är riktigt riktigt bra!