Läste 1984 på engelska för litteraturkurs. Det var.. Visa hela

Läste 1984 på engelska för litteraturkurs. Det var väldigt kämpigt att komma igenom den måste jag säga. Jag blev väldigt besviken på den, och tycket att den var enbart tråkig och trög. Det har talast så mycket om den, och jag tycje att det lät intressant med att nån hade lyckats förutse framtiden på 50-talet. Jag blev väldigt nyfiken på hur nära han hade kommit.

Därdör blev jag väldigt besviken då jag märkte att han hade kommit ljusår från verkligheten. Välden är verkligen (som tur)inte som Orwell beskriver den. Jag fattar överhuvudtaget inbte varför man talar om att hans förutsägelser har blivit verklighet. Vi har kanske uppfunnit några datorer och det går att tjuvlyssna på folks samtal och installera kameror i smyg, men det hör ju inte ens till vardagen. Datorer gör ju det förstås, men enbart i positiv bemärkelse. Datorer för människor närmare vandra och inte lägre ifrån varndra som tele-screens whatever i Orwells bok.

1984 är hekt enkelt så grym. Ofattbart. Jag tror att världen aldrig kommer att bli som Orwell beskriver den. Mäniskors tankar kommer aldrig att gå att kontrolera. En människa kan inte ens kontrollera sina egan tankar.

Läste på engelska vilketdet nog var värt: Agnes G.. Visa hela

Läste på engelska vilketdet nog var värt:

Agnes Grey is quite different from Charlotte Bronte's Jane Eyre and Emily Bronte's Wuthering Heights. Somehow more modern I think. Agnes Gery comes from a quite poor family and works as a governess. U get a quite good picture of such a womans life in the 1900 century (1800-talet!) from the book. It was also very easy to read though the book is old. Anne wrote in quite a modern language. Some people say that ther isn't enought deaph(?) (djup) in Agnes Grey, but I think we dive quite deep in her character. Agnes Grey also reminds me of Jane Austens books, especially concidering the love story. It is very similiar to Austens Mansfield Park. Anne Bronte doen't however reach Jane Austens cleverness in dialogue etc...

But alla in all I really enjoyed the book. The only thing i don't understand, is why Anne Bronte called the heroin AGNES Grey. She should have chosen a prettier name to atract readers. This is off cource just my opinion, and some1 may concider Agnes a pretty name...

Det var min Azerbajzanska vän på internet som reko.. Visa hela

Det var min Azerbajzanska vän på internet som rekomenderade denna bok för mig. I Azerbajzan är den näst intill en folksaga, har jag läst. No jaa, den var faktiskt ganska tråkig ställvis. Vet inte varför egentligen. En massa saker om kriget o annat ointresant. Krig e int allti ointressant, men här va de, ja ja vet int... faktiskt int. Men mot slutet blev den bättre. Ali o Nino är en fin berättelse om motsättningar mellan två kulturer och hur man kan komma över dem. Både Ali och Nino är underbra personer, och deras kärlek är något av det vackaste jag läst. O slutet e så sorgligt... neej, varför gick det så...?

Det som jag inte fattar, är varför den jämförst med Romeo och Julia o Borta me vinden. De enda den har genemnsamt med dom e de sorgliga slutet. Eller nojaa, R&J handlar väl också om motsättningar mellan kulturer. Ja e int så bekant me den. Det som ja kan säga, är att Ali och Nino är en helt annorlunda kärlekshistoria än Borta med vinden. Dom har absolut ingenting gemensamt, så de så.

"Jag tycker om boken, för den är så verklig, och t.. Visa hela

"Jag tycker om boken, för den är så verklig, och tar fram tre olika fint skildrade kvinnor. Genom Hanna, Johanna och Anna är det lätt att se hur förändringarna i kvinnams ställning har skett. Dessutom har författren lyckats koppla samtiden till historien bra. Man ser hur upptäckterna om moderns och mormoderns liv påverkar Annas liv, och hur hon förändras och kommer till ro med sig själv. Man kan lätt identifiera sig med Anna. Många har säkert haft liknade tankar vid sina gamla mor- eller farföräldrars eller föräldrars dödsbäddar. ", skrev jag i min recension för skolan. Lite väl vagt blev det kanske för denna underbara bok.

En verkligt intressant bok!!!! Ger verkligen en an.. Visa hela

En verkligt intressant bok!!!! Ger verkligen en annan synvinkel på händelserna kring familjen Franks vistelse i gårdshuset. Det var inte bara Anne och de andra som hade det svårt, utan det var mycket arbete för andra också. Vill du veta hur det var att gömma judar under andra väldskriget, läs denna bok!!!

Miep Gies gjorde verkligen något stort! Hon offrade mycket! Jag skulle även vilja tacka henne för att ha skrivit denna bok till minne av Anne Frank!

Montgomerys böcker tillhör mina favoritböcker, fas.. Visa hela

Montgomerys böcker tillhör mina favoritböcker, fastän jag kanske är lite för gammal för dem.

Läste denna när jag var kanske 14. Underbar och rolig kan jag bara säga.

En odödlig ungdomsbok är precis vad den är!

Aprilhäxan handlar om Tant Ellens flickor. Om tre,.. Visa hela

Aprilhäxan handlar om Tant Ellens flickor. Om tre, eller egenligen fyra systrar. Christina, Margareta och Birgitta är fostersystrar, som inte så mycke mera än sitt förflutan genemsamt, vilket kanske inte är så lite... Den fjärde systern är Desirée, svårt handikappad och Tant Ellens biologiska barn, som hon lämnade bort efter födseln... Det handlar mycket om relationer och att göra upp med det förflutna, alltså...

Majgull Axelsson kan verkligen skriva! Fin stil och fint språk! Hon lyckades verkligen hålla mej intresserad och engagerad genom hela boken! Fint skrivet om ett alvarligt ämne! Verklig trevlig läsning, efter att på sista tiden ha läst en hel del halvdåliga och småtråkiga böcker... Jag fattar verkligen inte varför jag har skjutit upp läsningen av denna på ett helt år... Nu ser jag verkligen fram emot att gå och lyssna på Majgull Axelsson på bokmässan!

En underbart rolig bok! Man kan inte låta bli att.. Visa hela

En underbart rolig bok! Man kan inte låta bli att skratta. Den var mycket mer än vad jag trodde från början. Artemis är inte den den man först trodde han var. Hollys och Artemis relation är så "söt" (nej, det är inte rätta ordet...). Läs boken så fattar ni va ja menar...

Man blir då aldrig trött på Colfers härliga humor.. Visa hela

Man blir då aldrig trött på Colfers härliga humor och Artemis och Hollys äventyr. Blev glad då min kompis lånade mig även tredje delen i den underbara serien då den väl kom ut. Vad annat kan jag för tillfället säga än att en underbar bok!

Colfer lyckas igen! Fantastikt roligt, och Artemis.. Visa hela

Colfer lyckas igen! Fantastikt roligt, och Artemis är faktiskt en näst intill sympatisk person. Hans o Hollys relation är fint skildrad. Denna bok om möjligt ännu bättre än förra. Roligt är det. Vilken annorlunda humor!

Asyl, fortsätningen på Gömda, fortsättningen på Mi.. Visa hela

Asyl, fortsätningen på Gömda, fortsättningen på Mia Erikssons historia. Jag är väldigt glad att de orkade skriva den. Jag som är en "vad hände sen" -freak. Asyl är inte lika spännade som Gömda. Familjen svävade ju inte i livfara hela tiden. Men en bok behöver ju faktiskt inte vara extremt spännade för att vara bra. (Spännade var ju heller inte det enda som Gömda var.) Asyl är skriven i samma otroligt trovärdiga och gripande stil som Gömda. Mia framställs som en så vanlig människa. Hennes känslor är mycket mänskliga. Ändå är Mia väldigt unik. Hon är så STARK. Hon orkar vad som helst, ger aldrig upp. Jag beundrar henne verkligen. Dessutom orkar hon skriva om allt det hämska som hänt henne. Beundransvärt. Fint.

I Asyl kommer dessutom en hel del nya intressanta ämen upp. Tex att leva som en utlänning i ett annat land (och under Mias förhålladen). Det är verkligen inte lätt att bli hemmastad i en annan kultur. Det var väldigt roligt att följa med familjen Erikssons liv i Chile. Man fick en liten inblick i det Chileanska verkligheten. Hela sanningen var det förtås inte, utan bara Mias perspektiv.

Sen var det USA. Särskilt när hon kom till USA hade Mia en verkligt fördomsfull bild av landet. Jag vet att USA inte är Sverige eller Finland, men jag kan inte låta bli att tro att det är mera likt än vad man hör ändå. Jag vill inte tro att USA är det som folk tror att det är. Som man ser på film, läser i böcker osv. Nojaa, enligt Mia var USA stor och galet (min egen formulering). Man enligt vad jag har hört börjar man faktiskt förtså det amerikanska samhället när man bott där en tid, och då lär man också märka att alla där inte är som den stereotypa amerikanen (idioten) som står bakom Bush. Hmm. Mia verkade inte riktigt se detdär. Jag har förstås aldrig SJÄLV varit i USA, så... Ja, så det finns mycket som jag inte vet. Tex hur 11 September påverkade USA. Jag visste faktiskt inte att hela landet gick i schock, "stängde" som Mia formulerade det. För mej var 11 September bara något stod i tidningen (typ 10 sidor/dag i kvällstidningaran en hel vecka, och jag läst allt) Visst skakade det mej att en massa människor dog etc etc, men att det påverkade hela landet sådär, ja det förestälde jag mej aldrig. (Hela denna "diskussion" pga att jag både älskar och hatar USA så. För mej är USA mycket speciellt. Om jag fick åka vart jag ville, skulle jag åka just dit. USA har mycket fint och beundransvärt, men sen finns det vissa grymma orättvisor och undeliga system, förvridna(/manipulerade) åsikter, ja hekt enkelt en massa saker som blivit fel i drömmarnas land. Framför allt finns där ju för mycket makt...)

Tillbaka till det ursprungliga äment: Grattis Mia Eriksson, du har genomfört något nästan omöjligt. Bara någon så stark som du skulle ha lyckets med att få den första asylen för en europe i USA. Jag är glad att allting till slut har ordnat sej för familjen Eriksson. Det enda sorgliga var Mias och Anders föhållade slutade så, men sånt är livet. Kärleken tål inte vad som helt, fasträn det verkade så i Gömda. Där vekade det som om de levde på den kärleken.

Barnbruden var faktiskt en jätte bra bok. Spänning.. Visa hela

Barnbruden var faktiskt en jätte bra bok. Spänning, kärlek, allt det där. Verkligt underhållade. Sedan har jag inte heller läst någon roman om medeltiden förr. Boken utspelar sig på 1100-talet. Jag kan nästan inte tro på vare sig 1100-talet eller medltiden. Det är så långt borta. Världen kan omöjligen ha varit så annorlunda. 1800-talet kan man ännu tro på, men medeltiden är faktiskt så overklig att den inte kan ha existerat. (Not seriously seriously.) En massa riddare o lords o ladys liksom. Så var det även i boken. Chadwick kanske lyckades göra medeltiden mera verklig. Omgivningen/omständigheterna var annorlunda, men människorna var det definitivt inte. Styrkan i Barnbruden var just personerna. Jag helt änklet älskade Judith, huvudpersonen. Hon är en sådan som man älskar att läsa om och vill vara. Någon som man kan beudra. Modig, kvick, står på sig, självsäker framför allt... osv. Sen gillade jag också Judiths och Guyons relation...

All in all väldigt underhållade och inte alls dumt.

Tove Jansson berätter om sin barndom så vackert! V.. Visa hela

Tove Jansson berätter om sin barndom så vackert! Vilken atmosfär! Så underbart! Tove Jansson lyckas verkligen återvända till sitt barndoms jag. Och vilket barn hon var! Ett underbart barn. Så känsligt och vist, och vilken underbar fanstasi. Bildhuggarens dotter är en så öm bok. Man vill bara krama lilla Tove, för hon är så underbar. Inte undra på att det var just hon som "hittade på" Mumin. Man får för övrigt lust att läsa Mumin-böckerna efter att ha läst denhär.

Sådär ett år senare: Nu ska jag läsa den till inträdes provet till nordisk litteratur. Snart blir det tredje (och sista) varvet. Snart har ja väl sugit ut den underbara boken...

I'm totally fascinated. Blackberry Wine is yeat an.. Visa hela

I'm totally fascinated. Blackberry Wine is yeat an other wonderful Joanne Harris-book. I love them. This time it is writer Jay Makintosh who has to make up with his past involving the betrayal of an old friend. Harris keeps writing about the same themes in book after book. But that's really nothing negative. It's great. There definitely is a great bit of nostalgia over her books.

Besides haunting pasts one of her themes is small villages and the speciall kind of societys they make. Everybody knows everybody and that's very bad when you are excluded, but when yua are included it's really great. An interesting thing about Backberry Wine is that it is set in the sam small village, Lansquenet, where Harris' most famous book Chocolat is set. We do actually meet the same characters again, and only the main charcters are different. So as always, Harris is a master of describing "the French idyl". This time, however, a importatnt part of the book is set in England. Maybe England and France aren't so differnt after all. Well...

As for the symbolism. Harris is a master of thet also. Blackberry wine reveals secrets. There's a gret deal of magic over it, just like over the chocolate in Chocolat. Blackberry wine is something mysterious, but this time not dangerous like the oranges in Five Qyarters of an Orange. It rather stands for safety and comfort, being what Jay has left of his old friend Joe.

Förrästen så har Blackberry Wine inte översatts till sveska vad jag vet, men Harris Engelska är faktiskt väldigt bra och hennes böcker är värda att läsas på orginalspråket.

I was absorbed by this book! Ja va borta med vinde.. Visa hela

I was absorbed by this book! Ja va borta med vinden! Faktiskt. Ja kunde bara int sluta läsa, o på natten drömde jag om den. En jätte bra bok alltså. Kärlekshistorian är ju, jaa... romatisk, med många fantastiska vändningar, och slutet blev inte som jag hade tänkt mig, vilket kan vara rolit för omväxlingens skull. Dessutom var det intressant att läsa om det amerikanska inbördeskriget. Det enda problemet är att man blir lite "yankees are bad, yankees are bad". Boken lyckades övertyga (naiva) mig om det. Nå ja vet nog att boken inte har nån objektiv syn på saken. Men det är en synvinkel, men man får inte glömma att det inte är den enda.

Lättläst o rätt rolig! ja älskar listor! De fanns.. Visa hela

Lättläst o rätt rolig! ja älskar listor! De fanns ju i början av varje kapitel. De gör det mera verklig. Bridget är liksom pedant(?) Tyvärr missa ja filmen. Väntar på del 2.

Den bästa delen av trilogin. "Teorin" om dödsriket.. Visa hela

Den bästa delen av trilogin. "Teorin" om dödsriket/döden är intressant. Pullman lycket skildra det hela så att man nästan tror på det. Lyra och Will är härliga personer. Deras förhållande är på något sätt så "gulligt" (hatar ordet gullig, men kommer inte på någo bättre).

Visst var Candide en helt intressant bok. Inte var.. Visa hela

Visst var Candide en helt intressant bok. Inte var den tråkig alls. Förstår inte varför min klasskompis på gymnasiet hade så stora problem med den när hon skulle läsa den för en kurs... Candide är ju en god och optimistisk person. och visst fattar man att det är frågan om ironi etc. Jaja, vi har ju talat en massa om den på lektionerna nu... Och kanske jag inte läste den så noggrant, men det behövdes väl knappast. I alla fall lämnade boken en postitiv känsla. Så betyget blir 3,5...

var borta med vinden för kort? Läs Charlestonsagen.. Visa hela

var borta med vinden för kort? Läs Charlestonsagen i samma stil! En spännade kärleksroman som sträcker sig över många generationer.

Jag tycker att boken är underbar. Den är helt klar.. Visa hela

Jag tycker att boken är underbar. Den är helt klar bättre än filmen, fastän filmen är mera dramatisk, för det finns mycket mera i boken. Jag tycker om boken, för den känns så trovärdig, fastän den är lite mystisk. Den mystiska atmosfären gör boken intressant. Dessutom är Vianne en fascinerande och nästan beundransvärd person. Jag rekommenderar Choklad för alla chokladälskare. Den är lika god som choklad!

Förrästen: Jag skulle ha kunnat träffa författaren i bokhandeln här idag, men hann/orkade inte gå. Synd!

Jo, visst var det en spännande bok, Da Vinci-koden.. Visa hela

Jo, visst var det en spännande bok, Da Vinci-koden! Hade vissa fördomar mot den. Va e de nu för en triller som alla ska läsa? Inte jag då... Men då visst ja förstås inte vad den handlade om. Men sen när jag höre vad Da Vinci-koden var, så tänke jag nog att ja måst nog får veta va de e för en bok egentligen, speciellt när alla talar om den. O sen köppte ju min lillsyrra den o läste den o älskade den som alla andra. O sen kom de ju en dokumentär om vad som är sant i boken, eller rättare sagt om graal, nu på veckoslutet, så ja tog upp boken, och kunde knappt sätta ner den före ja hadde kommit igenom den.

Dan Brown är nog bra, ett geni. Alla domdär koderna, dom e ju genialiska. O sen e han ju en expert på att skirva trillers också. Jag förstår definitivt varför Da Vinci-koden har blivit en bestseller!

Men vad är sant då? Människor tycks ha svårt att hålla reda på vad som är sant och vad som är bara Browns teorier. Jag lyckades faktiskt hålla redan på detdär ganska bra, tack vare dendär dokumentären och faktumet att jag läst mycke om kristendomens historia för realen i våras. Och sen har ja ju läst Marianne Fredrikssons historiska roman enligt Maria Magdalena. Den tog ja väl NÄSTAN som fakta, för den verkar så realistisk. Där va de dock inte tal om några ättlingar, eller the holy bloodline. Jag tror nog på Maria Magdalena som Jesus älskare. Att de var gifta could be or could not be... Men att det finns några bevis, det tror jag nog inte på... Men veta säkert kan man inte, bara tro o gissa. Den nämnda domumentären slutade med konstaterandet att boken Da Vinci-koden är så populär för att den handlar om nåt människor skulle vilja var sant. Fast jag tror nog inte att jag skulle vilja att det skulle finnas livslevade ättlingar till Jesus gömda nånstans än idag.

En jätte inressant bok. Du bör läsa den särskilt o.. Visa hela

En jätte inressant bok. Du bör läsa den särskilt om du när du tänker på Afrika tänker på U-länder och svält. Detta är nämligen långt från hela sanningen. DAF är förstås inte heller hela sanningen om Afrika, och definitivt inte om Karen Blixens liv där. Om du vill veta sanningen om hennes liv läs Breven från Afrika, eller biogradin av Judith Thurman.

När vi var i Stockholm i julas fick jag ett sånt i.. Visa hela

När vi var i Stockholm i julas fick jag ett sånt infall att vi på vägen till båten skulle sticka in i nån bokhandel, och sen måste jag ju bara köpa nånting. Det blev ett par Chevalier-böcker, och det visade sig vara ett mycket lyckat köp.

Den blå färgen var ännu bättre än Flickan med pärlörhänge, vilken var den första Chevalier-boken jag läste (vilken skulle det annars ha varit). Pärlörhänget var nog en mycket trevlig bok, men jag kan för mitt liv inte komma ihåg hur den slutade, och mina minnen av handlingen är också lite diffusa. Så kommer det nog inte att bli med Den blå färgen. Där har Tracy Chevalier verkligen lyckats! Sättet på vilket hon varvar mellan de två berättelserna om en kvinna under den calvinistiska reformationen på 1500-talet och en kvinna i nutid är väldigt lycket. Man vill bara läsa och läsa.

Men en sak som jag började fundera över är om franska byar verkligen är sådana som den som beskrivs i boken. Väldigt skeptiska mot nykomlingar och med en massa skvaller. Är det så på riktigt, eller är det bara nåt som författare skriver om, för tex Joanne Harris ger också en liknande bild i sina böcker. Annars också finns det förrästen en del likheter mellan Tracy Chevalier och underbara Joanne Harris. Efter dethär ska TC definitivt rymmas med på listan över mina favoritförfattare!

"Jag tycker att boken är bra, för den är så specie.. Visa hela

"Jag tycker att boken är bra, för den är så speciell. Först var det svårt att hänga med då stilen är så speciell, men det är det som gör boken intressant. Boken är också humoristisk. De roligaste avsnitten är Ludos dagbok från 5-6 års åldern. Det är roligt att läsa om hur små barn upplever saker. Ludo är också en fascinerande person, för han är på något sätt en blandning mellan ett barn och en vuxen. " skrev jag i min recension.

Den underbara trilogin blir bara bättre och bättre.. Visa hela

Den underbara trilogin blir bara bättre och bättre för varje bok. Lyra och Will är underbara personer!

Har bara läst första delen, och det var så klart f.. Visa hela

Har bara läst första delen, och det var så klart för kursen Europas litteratur som jag läste den. Annars sku jag väl inte ha fått för mej att läsa den. Men Don Quijote var faktikst helt rolig. Jag tycket faktikst om den. Både Don Quijote och Sancho Panza är underbara personer. Jag tror faktikst att jag kommer att läsa andra delen också när jag får tid. Vill nog veta hur de går. Fast det har jag ju hört ren, men jag vill läsa om det. För det handlar ju egentligen inte om en man som är galen...

Den största kärleken är inte nödvändlingtvis kärle.. Visa hela

Den största kärleken är inte nödvändlingtvis kärleken mellan en man och en kvinna. Det är troligen budskapet med denna bok.

Jag har alltid varit fascinerad av Titanic (borde väl egentligen säga intresserad, men det säger inte allt). Dessutom är ju sanningen att jag inte visste om hela Titanic före jag såg filmen då jag var 12 , (det var faktiskt en av dom första "riktiga" filmerna som jag såg. En fantastisk film får jag säga. Glömmer den aldrig. Älskar att se den om o om igen. men det var ju inte den jag skulle skriva om. I vilket fall som hällst fastnade jag genast för Den största kärleken när jag läste karins recension. Danielle Steels skildrig av katastrofen är mycket bra. Vilka detaljer! De gör mycket tror jag. Den delen som "handlar om Titanic" är faktisk riktigt gripande. Om detta är tack vare Steel eller det sorgliga ämnet veta jag inte. Grät gjorde jag dock inte, fast det gör jag sällan när jag ser filmen heller. Eller vet inte. Det beroe så mycket på den egna stämningen. Men ja, visst är Steels skildring gripande.

Tyvärr är resten av boken inte lika bra. Philips död kommer aldeles för snabbt och är alldeles för väntad. Och allt det där med Hollywood verkar ganska orealistikt/långsökt. Så lätt kommer man väl inte in i Hollywood. Eller gjorde man det på 20-talet? Vet förstås inte.

O slutet då? Alldeles för förutsägbart. Gick bara och hoppades att det INTE skulle sluta som det gjorde. Visst var det lyckligt, och ganska realistikt.

Ska de bli en 3a eller en 4a? Det ligger nog på gränsen. Men visst var det en bra bok trots allt...

När jag var liten fick jag denna bok av min farmor.. Visa hela

När jag var liten fick jag denna bok av min farmor. Min mamma läste den för mig, och jag älskade den. Jag läste om den förra året, OCH ÄLSKADE DEN ÄNNU MERA! Jag läste hela den underbara serien. Det är en vacker inblick i Amerikas nybyggarhistoria.

Det osynliga barnet -den enda muminboken vi har he.. Visa hela

Det osynliga barnet -den enda muminboken vi har hemma på svenska. Ända sen ja började med Bildhuggarens dotter för inträdesprovet till universitetet har ja velat läsa mumin. I da hadde ja lite spear time, så ja tog helt enkelt ner den från hyllan o läste. Rättare sagt slukade på lite över 2 timmar. Tove Jansson e bara så underbar! Ja älskar hennes stil. Fast osynliga barnet var inte rikitgt det jag hade förväntat mej. Den består ju av många olika berättelser, o handlar inte bara om osynliga barnet som ja kom ihåg. Men när ja började läsa så kändes alla berättelserna so familiar (tappat dom svenska orden ida). Men dethär känner ja ju igen, tänkte ja många gånger. Nog har man väl läst dendär boken för mej många gånger också. Vår bok ser i alla fall rätt läst ut.

Ja, men i varje fall är det sant att mumin är både för barn o vuxna. Det osynliga barnet känns faktiskt tom mera som en vuxenbok. När jag var barn kan jag väl inte ha fattat vad domhär berättelserna egentligen handlade om. I Det osynliga barnet handlar de ju mycke om att vara fri, göra som man vill, inte vara för mycket påverkad av andras åsikter eller beroende av materiella saker. Ja, frihet är faktiskt det övergripande temat i alla berättelserna.

Underbart, fantastiskt. Ja älskar underbara Tove Jansson. Man känner verkligen igen henne i texten. Hon är texten. Lite hotfullt i början, men comforting till slut.

Jag väntade mig någon slags bok om de sociala förh.. Visa hela

Jag väntade mig någon slags bok om de sociala förhålladen på 1800-talet... Jag fick en ändlös släkt-kärlekshistoria kryddad med mord. Inte direkt min stil. Boken verkade aldrig sluta, utan det kom bara nya och nya generationer. Men sluta läsa kunde jag inte, för jag måste helt enklet få veta hur det hela slutade. Boken kan alltså inte vara misslyckad. Kanske problemet var att jag inte visste vadförslags författare Cookson är.

Ingen dålig ungdomsbok. Inte speciellt minnesvärd,.. Visa hela

Ingen dålig ungdomsbok. Inte speciellt minnesvärd, men definitivt inte glömd heller. De va en tid sen ja läste den...

Egentligen läser ja int ungdomsböcker mera, men de.. Visa hela

Egentligen läser ja int ungdomsböcker mera, men denhär måste ja bara läsa pga den intressanta titeln och författren som även skriver för vuxna. Så när lillasyrran lånade hem den, why not read it? Fort gick de ju, för boken e ovanligt kort även för en ungdomsbok.

Det handlar om Linnea, en typisk ungdomsbokshjältinna med en massa små problem, och om hennes relation/vännskap med bestisen och tvillingsjälen Pia, som har begått självmord. Så visst är det en bok som ungdomar mycket väl kan tänkas uppfatta. Åldersgruppen till vilken boken är riktad kan väl tänkas vara 14-16 ed. Visst lyckas Mazetti bra med att skidra det där med att vara tonåring. Väldigt realistikt och verkligt. Det finns eäkert många som kan indentifiera sig med Linnea. Det enda som jag saknar i boken är lite fler sidor. Vad Linnea egentligen kände efter Pias död behandlas lite väl kort.

Jaja, jag skulle säkert gärna ha läst denhär boken för ett par år sedan, när liknande böcker var precis vad jag läste, trots att det inte precis var vad jag älsade då heller, och inte kunde ja nånsin identifiera mej med personerna i ungdomsböckerna heller. Egentligen kändet Det är slut mellan Gud och mig faktiskt lite bekant. Det är väl inte alldeles omöjligt att jag redan läst den nån gång, för vissa stycken kändes bekanta... Fast man skulle tro att jag skulle ha kommit ihåg iaf titeln, om jag läst boken förr...

En typisk ungdomsbok. Jag har definitivt vuxit ur.. Visa hela

En typisk ungdomsbok. Jag har definitivt vuxit ur dom. Boken tom började ungdomsboksclicheaktigt: "Det var tyst i huset. Dom första solstrålarna letade sig in mellan husen på torget och träffade mig i ansiktet." Det är domdär solstålarna jag irriterade mej på...

Men trots allt lade jag inte ifån mej boken då. Boken skulle nämligen handla om en flicka som börjar i ny skola och blir tagen frör pojke och börjar handla därefter. Låter intressant, detdär med könsbyte. Jag var nog ganska nyfiken på hur det skulle gå. Så därför lade jag inte boken ifån mej... Men till slut blev boken nog en besvikelse ändå. Riktigt så intressant som jag trodde blev det inte. Och dessutom måste en del underliga sidohandlingar vara trängda in i boken. En morfar som kommer hem från långvården för att dö... Hmm. Allt blev ganska orealistikt. Och inte särkilt djupt. Men troligen var det en rätt så bra ungdomsbok ändå.

Den här boken lyckades ja välja i Akademibokhandel.. Visa hela

Den här boken lyckades ja välja i Akademibokhandeln I Lund på ca ½ timme, då jag skulle bestämma vilken bok jag skulle köpa för mitt presentkort före jag skulle rusa vidare... Och det blev verkligen ett lyckat val. Fastän ja baserade det 50% på omslaget och titeln... och 50% på ämnet....

Döp alla djuren är en sann historia om Alison Smith åren efter hennes brors död i en tragisk bilolycka. Visst handlar det mycke om död och acceperande av döden, men det är också en berättelse om en ung flickas uppväxt, tonnår..., som dock starkt präglas av brodens död. Och en hel del religion blir det också, eftersom Alison kommer från en djupt troende familj och går i en katollsk skola. Titeln Döp all djuren syftar på behovet att sätta namn på allt och inte lotsas att det inte finns.

En verkligt fin och rörande berättelse. Mer behöver man inte säga.

"Jag tyckte om boken. Fastän den inte var speciell.. Visa hela

"Jag tyckte om boken. Fastän den inte var speciellt dramatisk eller spännande, var den ändå underhållande. Jag vill gärna veta vad som sedan händer Emily. Jag tänker läsa fortsättningen, som jag tror kommer att vara till och med bättre, eftersom Emily blir äldre och upplevelserna blir mera avgörande. ", skrev jag i min recension då jag läste boken som 15 åring.

Jag älskar författaren Montgomery ännu också!

Vill bara tillägga att Emily böckerna har inspirerat många unga poeter genom tiderna! Läste finskan Satu Koskimies publicerade dagbok från ungdomsåren, och hon pratar jämt om Emily.

Vet inte om jag gillar Emma eller Stolthet och för.. Visa hela

Vet inte om jag gillar Emma eller Stolthet och fördom mera. Kanske Stolthet och fördom ändå... Men Emma är nog också värd att lägga in här. Jag har läst de flesta av Jane Austens böcker, men ids troligen inte lägga in flera, för det finns väl inte många andra som läser dem här... Nåja, jag har i alla fall fastnat för jane austen. I Emma är det i alla fall roligt att gissa hur den ska sluta, för man vet att austens böcker slutar lyckligt, men på vilket sätt lyckligt...?

En blomma i Afrikas öken av Waris Dirie. Pappa köp.. Visa hela

En blomma i Afrikas öken av Waris Dirie. Pappa köpte den till mig från Sverige o den var faktiskt intressant. De e en sann historia om en somalisk nomadflicka som flyttade till London och blev fotomodell. Så enkelt va de föstås inte, men nästan.

Det där med olika kulturer kommer ju upp mycket. Hur annorlunda västvärlden är jämfört med Afrika. här stressigt, där tidlöst... Det är faktiskt ganska roligt att läsa om den lilla okunniga somaliska flickan som försöker anpassa sig till den västliga kulturen. För Waris Dirie är väldigt ärlig i sin bok, awfully honest. Den känslan får jag. Hon är ju ganska dum och naiv ibland, men hon medger det, berättar om sina misstag.

Ett av bokens största syften är dock att propagera mot skönstympning/kvinnlig omskärelse. Alltså hur kan sånt hända ännu idag? Det måste jag bara säga, även om jag inte var alldeles speciellt chockad. En massa hemska saker händer ju, och man kan liksom inte "känna för" allting. Men Waris har nog rätt i att det är ofattbart att sånt görs. Medveten om det var jag ju precis inte heller. Och beskrivningen om Waris egen omskärelse då. Alltås herregud. Den framkallar verkligen medkänsla. Eller kanske sanarare obehag. Det var det värsta jag nånsin läst. Obehagligaste. Jag svimmade faktist när ja läste det. Ja vet ju att ja int tål att se och höra sånt. Men det var definitivt fösta gången ja svimmade av den bok. Efter det hoppade jag nog över resten av kapitlet om omskärelsen.

Men boken var definitivt inte hekt igenom obehaglig. Det var liksom bara detdär avsnittet. Jag tänker definitivt läsa fortsättningen. Pappa köper den säker nästa gång han far ti Sverige.

Ja, ja har läst den på engelska, och... Joanne Ha.. Visa hela

Ja, ja har läst den på engelska, och...

Joanne Harris managed to capture me again! Really! The last book i read by JH was Coastliners and I was disapointed. But Five quartes of the orange made upp for it more than well!

En fantastisk skildring av det occuperade Frankrike. Har aldrig tänkt på att Frankrike faktisk också var occuperat. Gripande, spännande! Framboise är en så fascinerande persone! FQotO är inte heller för typisk Joanne Harris. Den är verkligen annorlunda. Harris borde kanske satsa på Frankrikes historia i fortsättningen också. Så vackert hon har spunnit ihop två historier, barndomen och nuet. Harris kan verkligen sin sak. Hon är expert på att avslöja mörka hemlighter, för att inte tala om framkallande av stämningar och miljöer, dofter. Jag doftade verkligen apelsin...

Golden har lyckats skildra en geishas liv mycket v.. Visa hela

Golden har lyckats skildra en geishas liv mycket verkligt! Undrade hela tiden om boken var verklig eller påhittad. Jag tvivlade nog från början, men säker blev jag först när det stod så i efterordet. Och inte var det bara "översättarens förord" som fick mig att tro att boken var en verklig geishas memoarer. Nej, Golden helt har helt enkelt lyckats göra sin berättre så verklig. Han har verkligen lyckats sätta sig in i en geishas liv.

Men när man läser denna bok får man inte glömma att denna verklighet är bara en liten del av Japan. I Japan finns en annan verkliget, som vi här i väst är ganska okunniga om (visst är vi okunniga också om geishornas verklighet). Nu skulle jag faktsik villa läsa mer om Japan. Min uppfattning om japaner är ju ganska konstig. De verkar ju så konstiga, men de kan väl inte vara konstigare än vi sist och slutligen. Och visst hittar man motsvarigheter till geishor här i väst också. Särskilt om man ser tillbaka i historien. Ta nu 1800-talets Finland och den övre klassen. Vad gjorde döttrarna. Jo ägnade sitt åt att behaga männen för att till slut fånga en (hest en rik en). Att behaga männen är ju kvinnornas eviga plåga var i världen och i vilken tid som hest man går.

Japp, läste den på engelska och älskade den och tä.. Visa hela

Japp, läste den på engelska och älskade den och tänkte rädda den från sämsta boken listen...

Tempted to write in English, cos Hornby's English is so good. Good to read. Nice to read. He is definitely worth all the prise he's got. Witty, funny, well surprisingly all the prise on the back of the book is quite tro.

Well, well, well. Kort sagt en underbar bok. Den tog mej med storm. Really, really enjoyed it. Haven't read an as entertraining book in some time now...

Em nok om vuxna för vuxna tänkte jag i något skede. Fel, fel, fel. För att nu börja någon stans, så måste jag säga att alla personerna i boken är så verklighetstrogan, realistiska. Jag kan väl tänka mig att det finns många som kan identifiera sig med dem. Jag är ju trots allt ett barn (funderade på sitationstecken) ännu, så jag har inte upplevt äktenskap, moderskap och en massa nadra "vuxensaker" som boken handlar om. Det är väl det som gör boken intressant för mig faktiskt. Boken är kanske en bok om vuxna, men inte bara för "vuxna". Det som får mig att älska boken är att jag kan sympatisera med peronerna. Dessutom handlar ju boken också om barn. Vilket är en av de bästa sakerna.

Och diskussionen kring "how to be good". Hur vara en god mänska? Det funderade jag på. Enligt boken är man inte det genom att "hjälpa de fattiga/sämre stälda". Nej. Så enkel är det inte. Budskapet är ju att man ska lösa sina egna problem före man försöker lösa andras. Börja förbättra världen från sin närmiljö (hemmet). Små saker har också betydelse, för de är inte alltid så små som de verkar i jämförelse med sk stora saker.

Senare tillägg: "Budskapet är som följer: Vill man vara god och solidarisk blir man utstött av de som inte är det och det vill man absolut inte.", skriver kazenjammer. Detta får mig att fundera. Hur är det nu egentligen? Visst stämmer det som hon skriver egentligen. Men hela boken är ju liksom ironísk! Den kritiserar det atta man "ska vara på ett visst sätt". Som vanligt skriver Hornby ironiskt om vår vardag. Han menar väl tort allt att vi kanske borde ändra på något?

Läste den på engelska, vilket ger den rätta atmoss.. Visa hela

Läste den på engelska, vilket ger den rätta atmossfären. Irland är ju något speceillt.

First I thought Rachel's Holiday was a shallow book, because Rachel was so shallow in the beginning of the book. Just like an other Bridget Jones, just that she takes drugs on top of everything else. That is, she was a woman who cared about nothing but men and her looks.

Well, but Marian Keyes sertainly manged to get some deapf in her book. The book developed as Rachel developed. In the beginning I thought just like Rachel that the putting of her in a rehab center was some kinda mistake. I thought her problems werent very serious. Setainly they were.

I think Keyes really managed to describe drug adiction, its reasons and recovering from it. The whole process, of which I definitlely only had a vague idea.

Marian Keyes isnt crap really! I really wanna read more about Rachel and her sisters.

En bra och intressant bok. Annika Thor har lyckats.. Visa hela

En bra och intressant bok. Annika Thor har lyckats skildra Steffis och Nellis situation bra. Fint att hon skrivit om temat judiska flyktingbarn. Vad kan man annat säga än att hela serien definitivt är läsvärd!

Jag bara måste ta denhär boken genast när jag såg.. Visa hela

Jag bara måste ta denhär boken genast när jag såg den. 25 kronor på Åhlens bokrea, men egentligen hade ja lånat den på bibban ren... Men det är alltså en bok om Jesus och hans sista tid från ett kvinnligt perspektiv. Maria Magdalena, Jesus älskare och favoritlärjunge...

Om det bara skulle vara sant... men de vet man ju inte... På nåt sätt tror ja att de finns en hel del sanning i den fastän den är helt igenom fiktiv. Man får i alla fall en helt annorlunda bild av Jesus och andra bibliska peroner. Denhär nya bilden är säket heller inte mera osann än den man får från lågstadiets rellaböcker... Jesus var ju trots allt just människa!

Det där med Jesus är ju ganska komplicerat. Att han levde är säkert, men dessutom är jag benägen att tro att han var mera människa än gud. Men hur var det med alla undrena då? Ja a, det veta gudarna! Och treenigheten sen. Om Gud och Jesus är ett, så hur kunde Gud samtidigt vara i himlen och på jorden? (Typiskt männskilig fråga...) men jag skulle nog bra gärna ha varit Maria Magdalena eller nån annan som levde på Jesu tid. Det som jag undrar över är nämligen vad det är att vara kristen. Allt som finns idag har nog kommit alltdeles för långt bort från det ursprungliga. Om nu ens den ursprungliga kristendomen är sanningen. Jaja, imoron ska ja skriva realen o sen kan ja glömma allt dehär med kristendomen och religionen...

Familjegraven är forsättningen på Grabben i graven.. Visa hela

Familjegraven är forsättningen på Grabben i graven brevid. Nu ska bibliotekarien Desirée och bonden Benny få bran tillsammans, och Desirée ska flytta in på Bennys lantgård... Det blir nog en riktig familjegrav av det hela. Där skulle då inte jag vilja hamna (iaf inte om jag hade ett bättre alternativ), fastän dom kanske till slut är lyckliga på nåt plan och älskar varandra torts allting. Men hela boken får mej faktikst att känna mej stressad, så som dom springer omkring och drabbas av olycka efter olycka i både större och mindre skala.

Men visst är det roligt. Det skriker romantisk komedi liksom. Hur realistikt det är vet jag inte, men romantiska komedier är ju sällan realistiska, utan handlar om det osannolika och det intressanta. Och romantisk komedi ska ju föreställa min favorit filmgenre, fastän jag ibland nästan hatar dom. Så nog tycke jag väl om boken. Väldigt underhållande var den i alla fall.

Inte i klass med HP. Men något att läsa för HP-fre.. Visa hela

Inte i klass med HP. Men något att läsa för HP-freeks under väntan på nästa bok.

På engelska Fever Pitch: A Fan's Life Fever Pitch.. Visa hela

På engelska Fever Pitch: A Fan's Life

Fever Pitch is indeed different Hornby. Kinda his autobiography, but excluding a lot of things. Hornby is definitely obcessed with footbal. "Get a life", I would like to say at some points of the book.

Footbal-fans like Hornby are definitely crazy. Still Hornby manages to write in an entertraining way about the theme. I don't care a thing for footbal and still i was rather entertrained by the book. I don't really know anything about footbal. The only games I sometimes watch are world/European cup games where my fave teams (Sweden and England (Finland is worthless on footbal) play. Ok, I do of cource wish that "my team" winns, but it can sertaninly not make or destroy my day.

But all in all it was nice to get the fans point of view footbal. The Swedich subtitle "En i laget" is indeed quite correct. Wonder why Hornby himself din't thing of it.

Denna bok har väntat länge i min bokhylla på att b.. Visa hela

Denna bok har väntat länge i min bokhylla på att bli läst. Väldigt läsvärd var den verkligen. Fin o vakcer.

Det var nån vecka sen ja läste den, så ja har egentligen glömt va ja tänkte... Men när vi var i Sverige över nyår, så gick jag in i bokhandels i Stockholm och köppte ett par andra böcker av Chavalier.

Dessutom tänker jag dessutom se filmen. Hoppas den går att få tag på på dvd.

Världen är ond vill den säga. Till och med barn är onda.

Jag måste nog säga att Anne Bronte är minst lika b.. Visa hela

Jag måste nog säga att Anne Bronte är minst lika bra som sin syster Charlotte, även om hon är mindre berömd. Det finns väl vissa likheter mellan Annes och Charlottes böcker (medan den tredje systern Emily är ganska annorlunda).

Jag väntade ganska längen med att läsa Främlingen, fasten jag lånade den från bibban för flera månader sen. Men den blev verkligen en positiv överraskning. Huvudpersonen Helen vad-det-nu-var är en väldigt intressant person. En person det är trevligt att läsa om. Och tråkig var boken verkligen inte, fastän min lillasyrra frågade hur jag orkade läsa en sådan bok...

Läste den för en modersmålskurs i skolan. Egentlig.. Visa hela

Läste den för en modersmålskurs i skolan. Egentligen är jag ingen deckarfan, men Fröken Smillas känsla för snö gillade jag verkligen. Det är en annorlunda deckare. I den finns mycket mer än mordfallet.

Förnuft och känsla är Jane Austens sämsta bok. Den.. Visa hela

Förnuft och känsla är Jane Austens sämsta bok. Den är ställvis tråkig och tjatig. Och vilka idioter Ellinor och marianne är, som hänger sig vid sina förälskerlser. Men vist e de Jane Austen alltid, och genomtråkig är den naturligtvis inte.

En verkligt bar bok om andra världskriget, och om.. Visa hela

En verkligt bar bok om andra världskriget, och om en flicka som gjorde något förfärligt. Som 13-åring såg Briany Tallis en scen mellan sin storasyster och städerskans son, och detta fick den fantasifulla flickan att dra förhastade slutsatser, vilket hade ödesdigra konsekvenser för alla tre. Hela boken blir en försoning.

Boken är verkligen väl skriven med sympatiska personer och olika synvinklar. Man bara läser och läse. Ända från första sidan visste jag att det var nåt verkligt bra jag höll på att läsa. Boken är delad i tre delar, som dock är väldigt annorlunda. Fösta delen utspelar sig år 1935 då Briany begår det ödesdigra "brottet" som hon föröker försone hela resten av sitt liv. DEn andra och den tredje delen utspelar sig 1940, och handlar om Robbie Turner, städerskans son, och den brittiska armens retrett från Frankrike, respektive om Briany, som jobbar på ett sjukhus i London under kriget. McEvan har fått med mycket, och hela boken är verkligt intressant.

En söt liten bok skulle man faktiskt kunna kalla d.. Visa hela

En söt liten bok skulle man faktiskt kunna kalla den. Jag skulle klasifiera den som en barnbok. Så snäll är den. Liksom på gränsen till för enkel. Allting var liksom lite för perfect för Willie. Så är det inte i verkliga livet. Willie hade verkligen tur och det kan man ju i och för sig ha, men ja... boken är allt annat än realistisk. Och Willie själv då? han var också alldeles för perfect. Jag kunde inte sympatisera med honom. För Zach blev jag dock svag. Willie höjdes till skyarna på Zachs bekostnad. Rätt o slätt skulle man kunna säga att allt gick helt för bra för Willie. All olycka förvandlades till lycka...

Ja, fortsättning på Unga kvinnor alltså. Dom hör v.. Visa hela

Ja, fortsättning på Unga kvinnor alltså. Dom hör väl nästan ihop. Om man läser en så måste man läsa alla, för det finns ju två fortsättningar till: Little Men och vad den sista deln nu hette. Man vill ju veta hur det går för Meg, Jo, Beth och Amy i det fortsatta livet. Good Wives är ju förstås boken där Beth dör, vilket alla undrar när det sker... Ja, men det var ju en tid sean jag läste denhär boken, så nåt mera kan jag just inte säga, men visst var den underbar som allt av LM Alcott

Grabben i graven brevid. Visst var det en trevlig.. Visa hela

Grabben i graven brevid. Visst var det en trevlig bok, fastän jag inte var så intresserad när jag först hörde om den. Titeln gav liksom mest ett konstligt intryck. Jag vet inte egentligen vad jag tänlkte då, för vid närmare eftertanke är titlen ju ganska intressant, och den lockar definitivt till läsning. Sen låter den ju så bra också.

Fast själv tycke jag att det var lite respektlöst av författaren att låta dem träffas på kyrkogården, och bara fem månader efter att kvinnans man hade dött. Bibliotekarien Desireé och bonden Benny nämligen. Och inte tänkte Desireé på sin döde man så särskilt mycket heller. DEt var ju också ganska konstigt, fastän äktenskapet uppenbarrligen inte hade varit så lyckligt som det hade verkat.

Men bra underhållning var boken trots allt. Fortsättningen ska jag nog läsa, för man måste ju få veta vad som hände sen. Få se om det blir nåt mera Mazetti efter det. Lättläst är den i alla fall.

Gracelin O'Malley är en historisk kärleksroman som.. Visa hela

Gracelin O'Malley är en historisk kärleksroman som utspelar sig under hungersnöden i Irland på 1840-talet. Hjältinnan är förstås den vackra Grace, en vanlig bondflicka som gifter upp sig med godsägaren Donnely, fastän hon egentligen älskar sin brors bäste vän Morgan. Det kommer inte att funka kan man ju gissa. Visst är Grace beundransvärd, en perfekt hjältinna, och inte är boken särskilt förutsägbar heller. Spännande faktiskt. Verkligt läsvärd.

Och dessutom älskar jag ju Irland. Har läst så mycket irlädskt på sistone, att jag verkligen har börjat älska Irland. Vilken underbar plats. Vilken underbar historia. Vilka underbara människor. Skulle verkligen vilja resa dit. Dessutom är ju Irland många underbara författares land. Frank McCourt, Marian Keyes, Eoin Colfer... Älskar helt enkelt Irland just nu. Om jag bara vore född på Irland! (så vore allt mycket bättre...) jag började faktiskt önska att jag skulle ha varit född i Irland, tom under hungersnöden och allt det hemska. Men iofs har jag alltid tänkt att det skulle ha varit bättre att vara född under nån annan tid. Nån materielt fattigare tid. Men såna önskningar går ju alldrig i uppfyllelse, och att leva i en svår tid är ju inte samma sak som att läsa om en. Det vet jag. Men ändå. Dagens värld är definitivt inte den bästa, eller den lättaset att leva i. Långt ifrån faktiskt, fastän vi har datorer o mobiltelefoner o de ena o den andra, alltså en hög levnadsstadard (i alla fall här i västvärlden).

Fösta delen i en underbar trilogi! Ja brukar inte.. Visa hela

Fösta delen i en underbar trilogi! Ja brukar inte gilla fanasy så mycke, men denhär är helt enkelt medryckande.

"Jag tycker att Gå dit hjärtat leder dig är en myc.. Visa hela

"Jag tycker att Gå dit hjärtat leder dig är en mycket vacker bok. Budskapet som titeln hänvisar till är väldigt vackert och värt att följas. Det är dock sant att det är svårt att följa det, precis som det är för personerna i boken. Jag tycker om boken, för den är mycket verklig och trovärdig. Människor misstar sig ofta. Jag rekommenderar denna bok för alla som är intresserade av att läsa en fiktiv livshistoria. Den är helt enkelt gripande. ", skrev jag i min bokrecnesion

Trakasserier. Misshandel. Förjöljerlser. Skrämda,.. Visa hela

Trakasserier. Misshandel. Förjöljerlser. Skrämda, hotade, jagade, gömda. Inte i Sverige! Sånt händer bara inte i Sverige. Det skulle ju lika bra kunna vara Finland. Och Sverige, mitt andra hemland (om jag nu måste nänma ett nämligen). Men klart sånt händer varje dag, över allt, tom i Sverige och Finland. Och i Sverige finns det ju dessutom mycket flyktingar (vilket jag anser positivt).

Men det är ju inte bara flyktingar som är misshandlare och psykopater över lag. Nej, det kan ju vara vem som helst. Varfröör är det då alltid en muslimsk man som är våldsam? Tänk Betty Mahmoody och Inte utan min dotter. Det är en anna spännade page turner. Ibland känns det som om det finns för många sådana böcker. Inte att jag inte gillar dem eller att de inte skulle vara viktiga, men de ger ju en felaktig bild av araberna. Alla ska inte lida av mistag som några har gjort. Jag har en relativt negativ bild av islam fastän jag försöker motarbeta det. Det finns trelviga och fredliga, och religionen är inte bara det som det mest talas om. Och det finns ju faktisk många fungerande blandäktenskap mellan araber och västlänningar. Varför skriver ingen om de fungerande förhålladena?? Det skulle behövas.

Tyvärr omtalas muslimer ofta i negativa sammanhang. Det är troligen ett faktum, presis om boken berätter, att en större andel av flyktingarna har "dylika problem" än "vanliga svenskar. Men som boken säger är det ju helt förståeligt med tanke på förhålladena, vad de har gått igenom. Jag skulle inte säga att Gömda beskyller eller svartmålar islam. Jag tycker faktisk att den på ett visst plan lyckas förklara skälen till fästmannens problem. Försöker förstå (på ett visst plan.) (Helgonlikt, typ jag är tolerant skyller inte på honom/religionen? Neeeeej, inte vad jag tycker.)

Liza Marklund har faktisk lyckats med att skildra Maria Erikssons situation! Det är faktisk svårt att misslyckas med ett så bra ämne, men jag tycker att Marklund har lyckats fånga det fanstastisk bra. Spännade och gripande. Man bara läser o läser, sida eftet sida, kapitel efter kapitel. Jag skulle faktisk villa läsa mera (som vanligt). Jag vill nästan minnas att jag hört att Marklund håller på att skriva en uppförljare. Hoppas jag inte har fel!

Jag älskar ju Harry Potter helt enklet. There's no.. Visa hela

Jag älskar ju Harry Potter helt enklet. There's nothing like it. Harry Potter är mera än böcker, de är en hel värld som känns nästan verklig efter all tid man tillbringat i den.

Och Half-Blood Prince då? Klart den var lika bra som jag förväntade mej! Än en gång var det svårt att sluta tänka på boken efter att ha läst ut den. Böckerna blir bara mörkare och mörkare. Nu längtar jag efter den sjunde boken, men ja e faktiskt nästan rädd för att läsa den, för sen e de ju slut, och hur kan det sluta...?

En mer uttömmande kommentar har jag skrivit på www.bokhyllan.com, och tänker inte kopiera hit den pga avslöjanden av viktiga händelser...

Harry Potter -böckerna är underbara! En fantastisk.. Visa hela

Harry Potter -böckerna är underbara! En fantastisk värld! Roliga och sympastiska! Jag älskar personerna! Mest Hermione. Vad kan man annat säga än att JK Rowling är ett geni! Jag skulle ge vitsordet 10 ni stället för 5!

O The odred of the Phoenix då? Den är min favorit HP, och favorit av alla böcker jag läst över huvud taget. Har inte läst den på svenska, men jag tycker också att man borde läsa så underbara böcker i alla fall också på orginalspråket. Den är helt enkelt så spännande! Kunde inte sluta läsa! Kan inte vänta på nästa. Så e de bara.

Älskar HP!!!!!

Jag älskar Harry Potter! En fantastisk värld!

Harry Potter -böckerna är underbara! En fantastisk.. Visa hela

Harry Potter -böckerna är underbara! En fantastisk värld! Roliga och sympastiska! Jag älskar personerna! Mest Hermione. Vad kan man annat säga än att JK Rowling är ett geni! Jag skulle ge vitsordet 10 ni stället för 5!

O Den flammande bägaren då? Läste den när den kom ut o kunde int sluta. Fängslande... Jag vet inte vad jag specifikt borde nämna...

Älskar HP!!!!!

Läste om Azkaban förra sommaren efter att ha läst.. Visa hela

Läste om Azkaban förra sommaren efter att ha läst den just utkomna Order of the Phoenix. Harry Potter böckerna är underbara! Man kan läsa om dem hur många gånger som hälst!

Det var en evihet sen ja läste den... Men ja har n.. Visa hela

Det var en evihet sen ja läste den... Men ja har nog läst den två gånger... Harry Potter kan läsas hur många gånger som hälst! Älskar HP! Rolig och spännade, underbara personer osv...

Tredje delen i den underbara serien om Steffi och Nelli.

(Läste på engelska, vilket jag rekomenderar vad gä.. Visa hela

(Läste på engelska, vilket jag rekomenderar vad gäller Hornby.) Oh well I just love Nick Hornbyes books! My expectations on High Fidelity weren't that high. It deals with a theme that is quite far from me and my world. Kinda. Men in their 30s. Well. Nick Hornby amuses me whatever he writes about. He is a brilliant genius. Incredibly funny! It's his style (humoristic and ironic), bul also the characters. Whatever kinda characters he makes up, they're always so sympathetic, which I love. They are all very ordinary people, that aren't so ordinary after all. Take Rob in High Fidelity. There are probably thousand of men like him, but how many of them are "Robs", that is, how many of them own an old recordshop like his or has his passions or thiks the way he thinks. Ordinary bul unique!

Well, I thinbk I can't but give it the highest grade after all, (or then not), though it isn't H's best book, which doesn't mean it was any bad. (Odd sentense.) Anyway. I enjoyd reading it. Definitely, even thou I hadn't heard of most of the songs/singers a lot talked about in the book. Ok, I HAVE actully heard about Beatles and Bruce Springsteen, but thats about it. Well, doesn't matter. I'm looking forward to seeing the film and reading more Hornby! Well, actually saw the film yesterday and was kinda disapointed. The film didnt leave an as good feeling as the book. The book definitely left me a good feeling thou it wsnt on a theme so well suited for me.

Visst är Inte enklare än så en helt underhållande.. Visa hela

Visst är Inte enklare än så en helt underhållande bok. Relativt realistisk, och dessutom kan jag tänka mej att många kan känna igen sej i den. Speciellt de som är i samma livssituation som Annika. Och inte var boken direkt tråkig för mej heller. Men visst var den lite förutsägbar. Satt och väntade på att jag skulle komma till slutet, och att det skulle sluta så som det ska sluta...

"Förutom att berättelsen är väldigt gripande och v.. Visa hela

"Förutom att berättelsen är väldigt gripande och väcker många tankar, är boken också bra just för att det är en sann berättelse. Jag själv tycker mycket om sanna berättelser, för att jag tycker att det är roligt att veta att det man läser verkligen hänt på riktigt. En annan sak som är bra med sanna berättelser är att personerna är hundra procent verklighetstrogna och mänskliga. Eftersom Betty är en verklig person torde det vara lätt att identifiera sig med henne. Fast jag kunde inte göra det, men det är kanske inte så konstigt, för Betty är en vuxen kvinna, medan jag bara är en ungdom.
Ännu ett skäl för att boken var så bra, var att den var jätte intressant. Förutom att det är intressant att läsa om förhållanden i andra kulturer, är det också intressant att läsa något självbiografiskt. För boken är verkligen självbiografisk och sann. Det finns få, om några alls, som tvivlar på det. Man kan bara inte låta bli att tro på det, det är så trovärdigt även om det som händer är sånt som man tror att inte händer. Man vet att hemska saker händer, men det är svårt att tro det, när man själv har det så bra. Fast man har faktiskt tvivlat på Betty Mahmoodys berättelse. Det var när Moody gav ut ett uttalande, där han påstod att Betty ljög. Detta berättar Betty om i sin bok Kärleken till ett barn, som ju berättar om hennes liv efter att hon återvände till USA. Så allt kan ju diskuteras, men vad skulle Betty ha för skäl att ljuga?", skrev jag i min resencion för 1½ år sedan. Nu vet jag att det också finns en annan sida av berättelsen. Vilken är sann, Bettys eller Moodys version av händelserna? Efter att ha sätt en dokumentär där Moody medverkat, tror jag att båda talar sanning till en del, och ljuger till en del.

Hela Mobergs utvabdrar-serie är bara så underbar... Visa hela

Hela Mobergs utvabdrar-serie är bara så underbar. Härligt underbar. Det är personerna som gör det. De är så underbart sympatiska. Helt enkelt. Dessutom älskar jag nybyggar ämnet! Invandrarna får mej faktiskt att tänka på Laura Ingalls Wilders serie Det lilla huset på prärien. Stämningen är så underbar. Fast nog har Invandrarna ett lite annat perspektiv än Det lilla huset på prärien.

Men vad var det egentligen som fick mej att ge Utvandrarna (den första boken) en 5:a? Invandrarna har ju nämligen några svaga punkter också, fast det underbara överväger helt klart. På vissa ställen finns för långa förklaringar som blir en aning tråkiga. Och sen är Robert (en av peronerna) irriterande naiv ibland. men det gör väl int så mycket. Men denhär gången blir det 4,499999...

Jadekatten är den danska familjen Lövins släktkrö.. Visa hela

Jadekatten är den danska familjen Lövins släktkrönika. Det var ordet släktkrönika som fick mig intresserad. För ett antal år sedan läste jag nämligen Sweet Valley Saga, och kom genast underfund med att släktsagor är verkligt intressanta. Men man kan verkligen fråga sig om Sweet Valley Saga och Jadekatten är jämförbara. Knappast, för det enda de har gemensamt är att de handlar om en släkt, men olikaheter kan man ju alltid hitta. O vilken var bättre, kan ju diskuteras. (Möjligen.) Sweet Valley Saga var mera dramatisk och (definitivt) mera underhållade. (beror förstås på vad man anser underhållade. Jag anser nämligen inte andra människors missär underhållade.) SVS och Jadekatten är varandras totala motsatser. Förstnämda består av lyckliga slut efter lyckliga slut, medan den senare består av olyckliga slut efter olyckliga slut. Vilket är bättre? Eller mera realistiskt? Ingetdera är nämnvärt realistisk.

Det som irriterade mig med Jadekatten var den oändliga olyckan. Allt gick fel och alla dog i sin aproblem. Drogmisbruk, alkoholism mm mm. Oh, ja orkar int. Vist finns dessa problem i dagens samhälle, men kan de verklige drabba generation efter generation. Var började problemen? Med Katzes och Tobias olyckliga äktenskap. Vad var problemet? Att de inte älskade varandra? Bla, men det var ju något med deras bakgrund också, troligten. Det finns så många orsakssammanhang i boken. Det blir helt enkelt för mycket av det goda/hemska/dåliga/olyckliga... Dom sista 20 sidorna borde i alla fall ha skippats. Man får väl vara glad att man inte har det så dålig stält själv..., men jag tycker att det till en del faktiskt handlar om egna val sis o slutligen...

Och vad jag inte förstod ver varför andra delen av boken hette Myrans bok, fastän hon bara var en biperson. Dessuton står det på bakperomen att boken är starkt självbiografisk. På vilket sätt? Är Brögger Katze, Li, Zeste eller kanske Myran? Eller har hon en dylik släkt? Eller har hon haft drog/alhokol/anoreksi/allmän depression -problem?

men något bra var det i all fall med boken. Kanske Bröggers stil. Inlevelse var ett +. Och en dykning i Danmarks 1900-talshistoria. Eller något.

Sänker betyget för den negativa känslan av boken ännu kvar...

Jane Eyre tillhör de populäraste böckerna här. Min.. Visa hela

Jane Eyre tillhör de populäraste böckerna här. Mina förväntningar var alltså höga. Jane Eyre var en underbar bok, men inte precis sådan som jag hade förväntat mig. Jag väntade mig något i stil med Jane Austen. Visst finns det likheter mellan Bronte och Austen, men Brontes stil är definitivt annorlunda. Friare på något sätt. Och att boen är skriven i jagform gör mycket. Ämnet som behandlas är dock i viss mån något Austen skulle ha kunnat skriva om. Ni vet, klasskilnader och äktenskap mm. Men Bronte kommer faktiskt djupare, fast Austen har förstås sin egen speciella geniala stil. Jane Eyre är inte precis lik någon av Austens hjältar; inte Elizabeth, Emma, Fanny eller Anne eller någon av de andra. Jane Eyres personeligahet var faktiskt ett av de störat skälen till att jag tycket om boken. Hon är helt enkelt undrbar. Sådanan personer borde det finnas/ha funnits mera av. Stark och självständig... mer eller mindre allt som jag beudrar. Janes personlghet kom bra fram redan i början av boken. jag tycker i själva verket att skildringen av hennes barndom är den bästa delen av boken. Underbar (mitt favorit adjektiv by the way). Slutet var väntat och vid närmare eftertankefaktiskt önskat.

This is what stands on the cover of the book: "Su.. Visa hela

This is what stands on the cover of the book:

"Suburban witches, defiant old ladies, ageing monsters, suicidal Lottery winners, wolf men, dolphin women and middle-aged manufacturers of erotic leatherwear. In these twenty-two short stories from the author of HOLY FOOLS and FIVE QUARTERS OF THE ORANGE, the miraculous goes hand-in-hand with the mundane, the sour with the sweet, and the beautiful, the grotesque, the seductive and the disturbing are never more than one step away.

JIGS & REELS is Joanne Harris’ first collection of short stories. As she says in her Foreword, a good short story can startle, ignite, and illuminate…giving you vivid, anarchic glimpses into different world, different people. Here, she proves she is as good as her word by creating an eclectic selection of tales for our times that will delight, surprise, entertain and horrify in equal measure. Sly, funny, sometimes provocative but always personal, JIGS & REELS shows a side to Joanne Harris you have never seen before. So go on, be tempted. After all, it's only dancing. "

and I couldn't describe the book better my self. It is differnt Joanne Harris indeed. She mixes the the normal modern world with all kinds of unlikely/unusual things/events. JH really is one of the best writers I know. I mean, usually I don't even like shortstories. I only started reading Jigs & Reels because it was Joanne Harris, wonderful Joanne Harris. And I was very positively surprised. I really enjoyed every single one of JH's stories! And she can really provoke thought on the subjects she writes about. Many of these stories I will never forget. I write about all of them here, not even about all the very brilliant ones. But I think the first story "Faith and Hope go shopping" is the most worthy example. It's about two old women that run away from an old people's home to go to London to find a pair of read shoes Faith has dreamed about for a long time. The point is that thay are still people like any of us "young people" and they want to do things just like we do, and they have minds of their own. That's really something to think about. I think it gets to me so strongly, because I myself have experience of old people's homes and the people there. Sometimes it's really just the bodies that have failed the people there (and not the minds/brains), which u ought to remember... And that was just one example of a story...

En verkligt intressant och informativ biografi öve.. Visa hela

En verkligt intressant och informativ biografi över Karen Blixen. Rekomenderas för alla som vill veta något om Karen Blixnes liv. Tex filmen Mitt Afriak är nämligen inte hela sanningen.

Boken handlar om, ja Leontines längtan. Leontine ä.. Visa hela

Boken handlar om, ja Leontines längtan. Leontine är trebarnsmamma och har problem med sitt äktenskap. Hon är väldigt verkligt skildrad och rätt sympatisk. Det finns säkert många som kan identifiera sig med henne. Det finns ju så många som hon. I början av boken tänkte jag mycket på min mamma. Hon har ju lite samma problem som Leontine. Hon ger kanske för mycket i äktenskapte. Pappa brukade ju vara på arbetsresa jätte ofta förr precis som Leontines Robert. O när han kom hem så reagerade ju vi barn precis på samma sätt som Leontines barn. Rakt i famnen bara medan mamma stod där o lagade mat ed. Att pappa är hemma blir ju liksom överuppskattat. Ja, men nu får han ju betala för det o mera, så... Men sånt e de ju. Bra att någon tar upp ämnet! Fast de flesta går säketr inte lika långt som Leontine med sin pojke till älskare. Där blev jag ju lite besviken på henne. Jag vill ju att hjältinnorna ska göra som jag vill... O slutet blev jag också besviken på. För öppet. Jag är ju en sån som vill veta precis hur det gick. Men rekomenderas för alla mammor! ;)

Lord Guyons dotter handlar om medeltiden och är en.. Visa hela

Lord Guyons dotter handlar om medeltiden och är en fortsättning på Barnbruden. De är faktisk ganska lika. Historiska underhållningsromaner med både kärlek och spänning. Denna gång är huvudpersonen Heulwen (Guyons dotter). Hon är presoc lika beundransvärd som Judith i Barnbruden.

Nästan lika underbad som "Ängeln"! Undrbart rolig.. Visa hela

Nästan lika underbad som "Ängeln"! Undrbart rolig helt enkelt! McCourt har en fantastisk stil. Man kan inte annat än skratta. Dessutom får man uppleva 3 årtionden i New York i denna bok. Så synd att McC inte har skrivit något mera än dessa två underbar böcker...

Man nad Wife is the wonderful, or unforgetable, se.. Visa hela

Man nad Wife is the wonderful, or unforgetable, sequel to Man and Boy, like it reads on the cover. I just love them Harry and Pat Silver. The man and the boy. Harry and his boy. That's just so cute, so beautiful.

This time it however isn't so much about the realtionship between the father and the son, as about the relationship between the husband and the wife. The man, Harry, and her (new, although that's not howe he likes to put it) wife, Cyd. This marriage doen't seam to be much better that Harry's first with Pat's mother... Harry is a man looking for romance and perfekt love, and somehowe that's not what marriages are all about. And what Harry REALLY wants is a marriage like the one of his parents. The book compares the (disastorous, in divorce ending) marriges of today, with the (stable, through life lasting) marriages of yesterday. But I believe that the people of yesterday had their own troubles, even thou I DO believe that the world might have been better then. Today woman have to/want to be both homemakers and carrierwoman. That's what make things a little complicated. Whatever.

I just loved the book!

På engelska så klart!: My expectations on this bo.. Visa hela

På engelska så klart!:

My expectations on this book were high. And as soon as I finaly got it from the library I Couldn't keep myself away from it. I Loved it from the first page to the last! On the cover it says that James brown has said in the Observer that he cried five times and laughed out loud four. I didn't really really cry, even thou the grandfaither died. He was after all 70 something. And such happens everyday. I'm not saying that it isn't a big dela, cos it is, but I can never get that engaged. Whatever, I don't know why I'm writing this. As for the laughing. I alughed a lot more that four times. Pat, the boy, was just so cute.

Anyway. Man and Boy was Nick Hornby indeed, but even better actually. The book and the characters were just so symphatetic. Funny and hilarious and everything. Man and Boy is really about men in three generations. Gradfather Paddy, 70 something, typical for his generation, has been in the war, that is a very manly man. Father Harry, 30, left by his wife, forced to take care of his child by himself. Pat, 5, little cute boy with small worries. On the backcover Mail on Sunday says that the book is a love letter to a son from his father, and to a father from his son. That is absolutely right. A perfect way to describe the book.

Thames in the book are fathers and families in the chaotic world of today and the peaceful world of yesterday. (Ok, that's a little too rough.) Anyway. The role of the father in a family. Is the mother supposed to do all houswork and mind the children and the father to go to work and bring in money? Hardly. Not today. But some men and woman still take for granted that there are separate men's and women's duties. Dad drives the car, and mum does the cooking. It's all about the upbringing. I mean, take our house. Mum seratinly used to do all the cooking and cleaning etc, and now when she can't, I do it. Well, not the cleaning, cos most of the time I don't see that necessary, but the cooking. Cos dad can't cook, but I can, even thou I hadn't cooked that much before I took over mun's duties. I couldn't imagine anything else. Well, I wonder if there's a point in this.

Anyway. I just loved the book, and am eagerly looking forward to reading the sequel and anything ekse by Tony Parsons.

"Jag tycker att boken är bra, för den berättar om.. Visa hela

"Jag tycker att boken är bra, för den berättar om koncentrationslägren på ett annorlunda sätt. Jag tycker att huvudpersonen på något sätt är sympatisk. Jag tycker om hans inställning till saker. Mannen utan öde är en bra bok, för den behandlar ett svårt och tungt ämne, utan att vara för tung att läsa. Den är emellertid inte heller lätt att läsa, för den har så långa kapitel och stycken och meningar. Det är urpraktisk synpunkt tungt att läsa en bok, som har stycken som är flera sidor långa, för det är svårt att veta var man ska sluta läsa. Jag hade svårt att börja läsa om boken, för jag mindes bara att den hade så långa stycken att jag inte orkade läsa. Men de långa styckena är kanske bra, för det är inte bra att en bok om ett svårt ämne blir för lättläst. De långa styckena påminner om hur tungt livet i koncentrationslägren var. ", skrev jag i min bokrecension.

Om den verkar för tung, läs den återberättade versionen, kan jag tillägga!

En ganska typisk Jane Austen -bok. Behandlar klass.. Visa hela

En ganska typisk Jane Austen -bok. Behandlar klasskillnader. Fanny är lite för snäll ibland, får man väl säga. Men visst belönas hon till slut...

Mansfield Park är faktiskt en av Jane Austens bästa. Fanny och henns uppväxt och utvecklig är fint skildrat.

Jostein Gaarder ÄR verkligen ett geni! Det har bev.. Visa hela

Jostein Gaarder ÄR verkligen ett geni! Det har bevisats många gånger… Jag hade fått för mig att Maya handlar om ekologi, men den handlar i själva verket om evolutionen, och jag hade bara blandat ihop det. Egentligen handlar Maya om en 60 man som mist sin fru, och som nu skrivet en bok om människorna som han mötte på en ö vid datumsgränsen (heter det så? Jag läste boken på finska.) Än en gång lyckas Gaarder på ett suveränt sett binda ihop ett antal olika berättelser, som ”går in i varandra” dvs finna inne i varandra.

Maya var faktiskt väldigt trög i början. Tråkig. Långa samtal med en gekko som egentligen är personens andra jag… Jag nästan gav upp då det blev lite för filosofiskt med en massa visa uttalanden som jag inte orkade fundera på utan bara skummade igenom. Men till slut everything made sence!

Maya betyder en illusion av värden (eller hur det nu gick), vilket är en av domdär sakerna som jag inte riktigt fattar. ”Det tar miljarder år att skapa människan. Och det tar några sekunder att dö.” I boken finns ett manifest, av vilket detta är den sista delen, och det är faktiskt ganska sant.

Vackert, fascinerade!

Meddelande är Tove Janssons sista novellsamling, o.. Visa hela

Meddelande är Tove Janssons sista novellsamling, och innehåller noveller från åren 1971-1997. En del av novellerna har redan utkommit i tidigare novellsamlingar, medan samlingen börjar och slutar med några nya noveller. En stor del av de nya novellerna är självbiografiska, och känns nästan som en forstsättning på Bildhuggarens dotter, eftersom de behandlar mestadels Tove Janssons ungdomsjag.

Jag tycker verkligen att man i denhär samlingen har lyckats samla Tove Janssons bästa noveller. Alldels underbart! Och pärmen är också den mest harmoniska...

Vad annat kan jag säga, än att jag nu verkligen har frossat i Tove Janssons underbara noveller.

Min syster Jill handlar om de sex barnen Wheatly,.. Visa hela

Min syster Jill handlar om de sex barnen Wheatly, som alla på olika sätt kämpar sej igenom sin barndom med en alkoholiserad pappa och en undergiven mamma. Boken utspelar sej i Melbourne, Australien, och det är 50- och 60-tal. Pappan mår fortfarande dåligt av att ha varit japanernas fånge under andra väldskriget, när de austariensiska pojkarna ska delta i Vietnam-kriget... Det är verkligt intressant att läsa om allt detta från Austariens synvinkel. Trevligt att läsa om Australien i ställed för om USA och England hela tiden...

Och väldigt bra skriven är boken också. Alla barnens öden skidras trovärdigt, och det är lätta att komma in i boken.

Det enda som jag inte riktigt fattar är titeln. Den känns på nåt sätt fel. med tanke på titeln skulle man ju tro att boken handlar om den yngsta systern Christines beundran för storasytern Jill, men riktigt så är det inte. Det handlar inte bara om Jill eller Christine, utan om hela familjen, vilket är bra. Så en annan titel skulle kanske ha varit önskvärd.

På engelska One For My Baby: Tony Parsons is grea.. Visa hela

På engelska One For My Baby:

Tony Parsons is great, but One form my baby isn't as good as Man and Boy, which was so great/wonderful/lovely. But I definitely likes One for my baby too. It's a different story about the same things. The only thing that really is missing is adorable little Pat!

This time the main character is called Alfie (what a stupid name by the way). He is also looking for true love. The only thing that makes him different from the main character in Man and Boy (help, what was he called?) is that his wife has died and he thinks he has already got his chance... But othervice most things are quite much the same. Tha Asian girls that turn out not to be right for Alfie, the English woman (single mother with not so respectable job (here called Jackie, in M&B called Syd, so even the names are similiar, names that I assotiate firsthand with men) who turn to BE the right one...

In "Baby" there is of course more of the Asian culture. The happy east and the lousy modern west... That the book definitely states. Alfie admires for example the Chinese and wants to learn Tai Chi. (Tai Chi, that's our taitsí, "Pappa e på taitsí", we even refuse to pronaunce it right.)

Muminpappans memoarer var faktiskt väldigt underba.. Visa hela

Muminpappans memoarer var faktiskt väldigt underbara. Det handlar om äventyr, faror och små trevliga stunder. I trygg Tove Jansson-stil. Visst hade Muminpappan en trevlig ungdom. Och jag kan precis se allting framför mej. Den japanska tv-serien förföljer mej. Dessutom råkade det sej så att jag just förra veckan såg ett avsnitt som var från Muminpappans memoarer...

Ja, och till slut blev ju Muminpappan nöjd med att slå sej ner med sin underbara Muminmamma. Det var ju det boken handlade om: vägen till det stabila livet (eller hur man nu borde uttrycka det).

Nu har jag då äntligen läst Nalle Puh, vilket jag.. Visa hela

Nu har jag då äntligen läst Nalle Puh, vilket jag har längtat efter ända sen jag läste Benjamins böcker om taoismen och Nalle Puh. Jag måste medge att jag blev lite besviken, för det visade sig att Hoffman hade boken Nalle Puh ganska heltäckande i sina böcker. Efter Hoffman finns det inte så mycket rum för annat, för egna tankar kanske. Men visst var det trevligt att läsa Nalle Puh igen. Allt kändes så bekant.

MEN jag blev faktiskt lite irriterad på Puh. Han e ju faktiskt alldeles för dum och enkel och ganska SJÄLVISK. Han tänker ju på honung på ett eller annat sätt för det mesta. Jag gillar nog Nasse mycket bättre. Det är han som är riktigt vis... Det är ju han (och endast han) som inser "det idiotiska" med vissa av sakerna som vännerna genomför. Dessutom är han ju sympatisk och förstående och har stor respekt för andra. Och inte pratar han så mycket om sig själv heller.

Nån annan har läst Jane Austen! Jag trodde att Nor.. Visa hela

Nån annan har läst Jane Austen! Jag trodde att Northanger Abbey var en av de sista böckerna någon skulle läsa. Själv har jag dock fastnat för Jane Austen. Nothanger Abbey är heller inte hennes sämsta bok. Den e faktiskt lite annorlunda. En parodi av tidens skräckromaner har jag hört. Kanske det... Catherine är bara så naiv...

Nybyggarna - tredje delen i Mobergs Utvandrar-seri.. Visa hela

Nybyggarna - tredje delen i Mobergs Utvandrar-serie. Ja a, vad kan man annat säga än att jag älskar hela serien! Helt underbar! Förutom det intressanta ämnet är det de alldeles fantastiskt underbara personerna som gör böckerna till vad de är, vilket jag gång på gång upprepat i mina recensioner. Karl Oskar och Kristina. De är nog så beundransvärda. Så sympatiska. Så verkliga. Om det fannsnybyggare som de, kan USA inte vara byggt på en helt dålig grund. (Min pappa och jag brukar bråka om USA. jag är för och han är emot. Han brukar säga nåt i stil med att det var alla "idioter" som flyttade dit, dvs sådana som inte kunde leva i Europa, religionsfanatiker och ohederligt folk. Detta argument kommer han alltid med när jag påpekar att amerikanarna i själva verket är europér. O sen kommer han alltid med detdär om indianerna och allt vansinnigt som amerikanarna gjort. Jaha, men ja borde ju veta att de alri går o övertyga honom om nånting. But what's the point in this? No, de e ju bara en parentes, som ja kan skratta år nån gång.) Men det är ju ett faktum att det i alla länder finns både bara och dåligt folk. Och visst har de europeiska utvandrarna som blev nybyggare byggt upp nåt fint. Men de kunde ju ha samsats med indianerna försås. Men ingenting är nånsin perfekt, o alltid går nåt fel, det perfekta samhället finns inte, och kommer aldrig att finnas.

Men för att ännu återvända till boken: Den bästa delen var nog den som handlade om Karl Oskars bror Robert, och hans "äventyr" på The California Trail. I de förra böckerna var jag lite irriterad på Robert, för han var så "dum", eller snarare naiv. Ville hitta på en massa, bli rik fort, inte stanna hor Karl Oskar. Men i Nybyggarna har han blivit vuxen, vis. Väldigt sympatisk han också, och nästan beudransvärd.

Andra delen i den fina serien. Steffi åker till Gö.. Visa hela

Andra delen i den fina serien. Steffi åker till Göteborg. Intressant. Steffi-Sven-relationen är dock relativt bekalglig.

Läste den på engelska. Marian Keyes är vekligen vä.. Visa hela

Läste den på engelska. Marian Keyes är vekligen värd att läsa på orginalspråket, för det ger den rätta stämingen, och dessutom är språket mycket lätt att förstå.

Lucy Sullivan skulle bra kunna vara en av systrarna Walsh. Öven hennes problem är dåligt sjävförtoende. Keyes fortsätter alltså med sitt gamla tema. Man börjar nästan bli lite trött. Jag gillade inte allas Lucy något vidare som person. Hon är alldeles för desperat. För mycket festande och depression i boken. Nån slags utvckling fanns det förtås igen, men inte lika lyckad som vanligt. Och dendär Daniel, han var rätt irriterade. och slutet var väntat ända sedan början, så Keyes tog alldeles för mycket tid (700 sidor) att komma dit.

Tracy Chevalier är helt underbar. Varje bok jag lä.. Visa hela

Tracy Chevalier är helt underbar. Varje bok jag läser av henne är ännu bättre än den föregående! Med när änglar faller han hon verkligen lyckats! Det handlar om familjerna Coleman och Waterhouse, som är två väldigt olika familjer under 1900-taltes första årtionde. Familjerna har sina familjegravar brevidvarandra på kyrkogården, och allt börjar från att de träffas där dagen efter att drottning Victoria har dött, och familjernas döttrar blir bästa vänner... Kyrkogården och gravarna är väldigt centrala i hela boken. Den är liksom byggd kring detta. När jag började läsa boken trodde jag aldrig att den skulle bli så dramatisk som den blev, men jag borde ju snart känna Chevalier förtås.

Det bästa med boken är dock berättartekniken tror jag. Alla ens lite vesäntliga personerna får nämligen sin röst hörd. Kapitlen berättas i jagform från olika personers synvinkel. Man får verkligen ett vitt perspektiv på händelserna. En mångsidig bild. Annars också är personerna underbara och sympatiska. Kvinnosakskvinnan Kitty Coleman, hennes dotter Maude, allvarlig och fiffig. Gertrude Waterhouse, samlad och lugn, hennes ytliga och lite dumma dotter Lavinia... Gravgrävaresn kvicka son Simon. Kittys svärmor som vill styra och ställa i hennes hus. ... Ibland skrattar man tom åt deras liv och attityder.

Ja, o sen änglarna som faller. Det faller faktiskt en hel del änglar i boken. Först är det Lavinias älskade ängelstaty på Waterhouse' grav, stjärnfallen som Lavinia envisas med att är änglar som faller när de är på väg med nåt viktigt bud till jorden. Till slut faller även en hel del viktigare änglar...

Denhär recensionen är inte på långa vägar god nog för denhär boken. Den var helt underbar, och man skulle verkligen kunna skriva en fin recension av den (inte bara en bokhyllan-recension, utan en såndär riktig skolrecension). Men dethär blev lite "flummigt"...

"Absolut måste för alla finländare" säger Nillis... Visa hela

"Absolut måste för alla finländare" säger Nillis. Det vet ja inte. Jag är finsk o bor i Finland, men går i svneskspråki skola. Alla som läser modersmålinriktad fiansk tvingas läsa dem. Jag med dem andra.

Jag upptäckte faktiskt att den inte var så hemsk! Långt ifrån faktiskt! (Bort med fördomarna alltså.) Personer som Hietanen och Rokka är helt enkelt underbart sympatiska. Hietanens död fick mig att gråta.

Om man kan fisnka är denne bok nog läsvärdare på finska pga ursprungliga dialekten. Översättningen är dock rätt lyckad.

Såg filmen för... ja när den nu kom ut ett par år.. Visa hela

Såg filmen för... ja när den nu kom ut ett par år sen... Sen behandlades boken i skolan. I made no conection, för kom bara ihåg den finska titeln på filmen. Men den all of sudden fattade jag... allt verkade jag ju så benkat, o sen aha filmen, nån mentioned a film. ((Vart har mina svenska ord tagit vägen?))

Nick Hornby is brilliant as always. Har förälskat mig i hans underbart roliga böcker, o språket e så enkelt o vardagligt. Han kan verkligen skildra den eneglska vardagen med dens mera och mindre vanliga problem. Huvudperonerna i About a Boy, Will o Marcus, e så sympatiska. Precis så som jag älskar det. Föll speciellt för Will. Hornby har verkligen lyckats skildra deras tankevärld, både Wills o Marcus. Ja o de e ju Will som är den egentliga pojken som titlen syftar på, men han synligen växer under hela boken. Det enda problemet var slutet, som jag inte tilltalde mig riktigt. Inte riktigt. Nånting borde ha blivit annorlunda. Men I love it!

Det hela är ju så ironiskt. Hornby är mästare på ironi. Det är ju just ironi o humor som verkat bita bäst på människor i dagens värd.

PS. About a film about a boy: Jo med Hugh Grant ja. Påverkade inte mig så mycke fastän ja hadde sett filmen först (vilket I don't prefer). Men vist did I imagine Will mörk o sådär lite som HG fastän boken inte berättade något om det. Men visst verkade boken lite bekant. Vissa scener påminde mig difust om några i filmen. Minns också att jag inte tyckte att filmen var dum alls. Hadn't got that high expectations actually, but I really liked it too and it was too bad I had no idea then that there was a (great) book behind it

*Dying for more Hornby!*

Jo, en mycket bra fortsättning på Pojken som kalla.. Visa hela

Jo, en mycket bra fortsättning på Pojken som kallades Det. Trevlig att läsa på engelska. Gillade inte del 1 så mycket, för den var liksom discusting med sina detaljer. Okei, sånt behövs osv, men denhär andra delen behövs faktisk mera. En fin skildring om hur det är att vara fosterbarn. Det är ju liksom hemskt. Att inte ha ett hem nämligen. Att tvingas flytta sådär... Fosterbarn behöver verkligen förståelse.

Detta är den mest resencerade boken här. Omtyckt ä.. Visa hela

Detta är den mest resencerade boken här. Omtyckt är den också. Därför ville jag läsa den. Annars skulle jag aldrig ha kommit på tanken. Men man måste ju veta vad alla talar om här. Vad är det för en bok som väcker så många reaktioner?

Pojken som kallades Det skulle jag beskriva som obehaglig och hemsk. Faktiskt. Vilken hemsk berättelser. Jag tycker att boken var rent ut sagt obehaglig. Jag ville nästan sluta läsa, medan jag samtidigt läste snabbt för att få slut den. Boken är så obehaglig att man bara skummar igenom den liksom. Den handlade ju mest om hur David misshandlades. Huj! Jag menar bara att det var så obehangligt. Denna bok kan väl inte BEHAGA någon. Men dålig är den inte heller. Den är definitinvt mycket gripande och tankeväckende. Sådana här böcker behövs och bör skivas och läsas fast de är obehangliga. Det är inte som om jag inte visste att barnmisshandel förekommer, men det är ju inte varje dag man tänker på det. Dave Pelzer är en verklig hjälte såsom han klarade sin bandom!! Inte något ont utan något gott, eller hur man nu bukar säga. Hoppas de andra delarna Pelzner har skrivit är mindre obehagliga och kanske intressantare.

Pojken som kallades Det har alltså äntligen vuxit.. Visa hela

Pojken som kallades Det har alltså äntligen vuxit upp, blivit en man, made peace with his past, tom börjat hjälpa andra. För han ger aldrig upp, han gör alltid sit bästa.

Jo visst. Visst är Dave Pelzer en hjälte. Men en ganska irriterande sådan. Inte en hjälte som JAG kan beundra. Nu kom ja faktiskt att tänka på Spider Man, som ja hatar (och som Dave väl beundrade som barn om Spider man ens fans då). Ibland "hatade" ja faktisk Dave Pelzer också. Han e så patetisk ibland... Eller kanske ändå snarare "patetisk"... Sista delen i hans trilogi var i alla fall inte så lyckad, för snäll på nåt sätt... mesig... (äh, det ordet brukar ja int ens använda).

Men kanska beror allt detta på att ja aldrig nånsin var så fond of Dave Pelzer och hans böcker och öde. Varför vill man läsa om sådana hemskheter? Sådana tråkigheter? Jag orkar inte med det just nu. För deprimerande. Hela Dave Pelzer är så deprimerande (trots det så underbart lyckliga slutet med den stora kärleken osv). Dessutom e han för mycket som jag, fastän jag verkligen inte nånsin blev misshandlad eller nånting, utan snarare tvärtom, och ja e int ens engentligen sådär som Dave pelzer både på ont o gott...

Jag tycker att boken är jättebra, för den handlar.. Visa hela

Jag tycker att boken är jättebra, för den handlar om saker som man annars inte kommer att tänka på, och Celie är en person som man lätt kan identifiera sig med. Dessutom är boken lättläst, eftersom den är skriven i brevform.

Bridget Jones är en idiot! Hon (och hennes vänner).. Visa hela

Bridget Jones är en idiot! Hon (och hennes vänner) beter sig som 13-åringar i stället för 30. Lite fjortisstil i en viss mening tycker jag. Barnslig o ytlig. Det viktigaste i hennes liv tycks vara män, vikt, hår… Iaf upptar detta en stor del av hennes tid. Omoget…

”Förvirrad, kul och mycket mänsklig hjältinna”, står det på bakpärmen. Ja, Bridgetsproblem är ju ett dåligt självförtroende. (Hur ska hon kunna ha ett fungerande förhållande på dom grunderna?) Dåligt självförtroende har väl många (inkl jag). Visst är det mänskligt. Men Bridget känns rent ut sagt övermänsklig. Alla mänskliga dåliga sidorna / problemen i en människa. Allting går väl aldrig fel i riktiga livet…

Irriterar mig på Bridget. Visst är hon mänsklig. Men kanske är hon skildrad lite överdrivet. Jag har kanske inget skäl att kritisera Bridget, för i vissa avseende är jag värre en hon. Hon har ju sina bra sidor (tex inte ta saker för alvarligt). Men i vissa andra avseende är jag mycket bättre än Bridget. (Tex väldigt ansvarig, hållbara principer…) Men visst skulle jag byta med Bridget egentligen (dvs om hon var verklig).

Men i slutet spårade boken totalt ur! Alltså hela Thailand fiaskot. Vidrigt. Det värsta jag någonsin läst. Mycket orealistiskt och allt annat än trovärdigt. Bridgets reaktion? Va? Ingen reagerar så. Lite djup får jag be!!!! Bridget skildras som en dumbom i dedär kapitlet. Och annars också hela skildringen av Thailand. Fördomar, clicheer, whatever. Helen Fielding bör definitivt hålla sig till Storbritannien och inte försöka skriva om något hon inte vet ett dyft om.

Boken skulle faktiskt ha varit helt okei utan det där med Thailand. Nån slagt spänning för spänningens skull. Är det det som det där med Thailand är? Etfter Thailand förvandlades boken till rent utsagt tråkig, pga orealistisk. Orkade knappt läsa slut. Sista kapitlen skulle ha kunnat slopas. Och Judes bröllop. En katastrof till! Ingen bröllop kan bli en sådan katastrof (hoppas jag).

Men måste medge att Bridget trots sin dumhet, tom kan vara underhållande. Dock till en viss grad! Man kan def få för mycket av henne. Hoppas Helen Fielding inte börjar massproducera Bridget i stil med Sweet Valley High, med budskapet allting slutar bra (så gör det ju för Bridget också).

(Man ska kanske ta det hela med lite ironi (kan man säga så?), så jag måste medge att det är en underhållade (ironisk) skildring av brittisk medelklass, men jag tycker faktiskt inte att man ska gå för långt.) Måste bara få kritisera den...

Inte i klass med HP. Men något att läsa för HP-fre.. Visa hela

Inte i klass med HP. Men något att läsa för HP-freeks under väntan på nästa bok.

Håller med lillamy om att den är informativ om Quidditchbakgrunden. Maybe Rowling didnt waste her time after all? ;)

Drakulic är verkligen en mästare på att skriva om.. Visa hela

Drakulic är verkligen en mästare på att skriva om människor i ovanliga och tragiska situationer. Människor i nöd. I denna bok är huvudperonen svårt sjuk och måste genomgå en operation för att få en ny njure. (Kommer inte ihåg vad sjukdomen hette.) Hon är rädd. Ibland kan hon inte tro att detta händer henne. Drakulic tycks för övrigt vara övertygad om att detta är den vanligaste reaktionen då något hemskat händer (detta även mera påtagligt i Drakulics andra bok Som om jag inte vore där). Drakulic har definitivt rätt. Jag känner till den ovekliga känslan. ...

Till skilnad från Som om... baserar sig Rädslan i kroppen på författaren egena erfarenheter, då hon har genomgått en liknande (likadan) operation. Så över lag lyckas Drakulic igen (fast gentligen är ju Rädslan en av Drakulic tidigare eller rent av första verk). Jag saknar dock lite action. Den är tråkigare (dock inte särskilt tråkig) än Som om. Boken handlar mest om huvudperonens rädsla och försök att anpassa sig till vardagen efter operationen. Men annars stärker boken min övertygalse om att Drakulic är en bra författare.

Sagan om ringen. Oj nej! Ja har ännu int läst slut.. Visa hela

Sagan om ringen. Oj nej! Ja har ännu int läst slut den. Började för typ 3 år sen snart, o har ännu ett par kapitel kvar. O ja som i genomsnitt läser 3-4 böcker/vecka. SOR är bara på någo sätt tråkig. Den e jätte tung o läsa. Speciell krigsavsnitten. Första deln av kungens återkomst va bland de värsta ja läst. Ja vet int faffö ja int gilla SOR. Ja älskar ju Sam. Han e en härli person. + fö de!

Hade egnetligen inte tänkt läsa denhär boken överh.. Visa hela

Hade egnetligen inte tänkt läsa denhär boken överhuvudtaget (och särskilt inte på svenska), fastän jag älskar Hornby, men när jag såg den i hyllan på Åhus bibliotek närna vårt sommartälle i Sverige, kunde jag inte låta bli att låna den. Först hade ja tänkte läsa bara Honbys och kanske Helen Fieldings berättelse, men till slut läste jag hela boken ändå, och det var nog helt hyffsad underhållning. Alla historier av de olika författarena var faktiskt ganska mycket i stil med vad Hornby själv skriver. Vilken berättelse som var bäst kan ja egentligen int säga, men Hornbyes egen "Tuttjesus" var ju helt bra. Dessutom överraskade filmstjärnan Colin Firth, som medverkade i boken, mej med sin sympatiska berättelse om pojken vars farmor dog. Det är kanske inte så rättvist att koppla ihop Firth med (idioten) Huge Grant. ...

Jag tror faktiskt att jag ska kolla upp vad vissa av de medverklande författarna har skrivit för annat.

Typiskt ungdomsbokstema vill ja minnas. Har läst r.. Visa hela

Typiskt ungdomsbokstema vill ja minnas. Har läst rätt mycke sånt fast de int rikit e min grej. Intressant dehä att dom träffades på internat. Säkert väldigt intressant för dem som intresserar sig. Säger verkligen inte att den e dåli.

Denna bok av Annika Thor läste jag för nåt år seda.. Visa hela

Denna bok av Annika Thor läste jag för nåt år sedan, före jag hade hittat hennes underbara En ö i havet -serie. ElinLeticia har rätt i att den är en bra ungdomsbok med budskap. Den berättar om den grymma verkligheten, och tilltalar säkert den menade åldersgruppen väl, och kan tom vara tankeväckande. Jag är glad att jag personligen inte har haft liknande upplevelser som huvudperonen. men det är ju sant att man blir desperat när man blir utanför...

En strålande fortsättning på Borta med vinden. Rip.. Visa hela

En strålande fortsättning på Borta med vinden. Ripley håller sig helt till Mitchells stil. Mitchell skulle ha kunnat skriva denna bok. Tyvärr gjorde hon inte det. Jag höll på att bli galen då jag inte visste vad som hände med Scarlett! Så tack för denna bok, AR!

Marianne Fredriksson är bra. Men Simon och ekarna.. Visa hela

Marianne Fredriksson är bra. Men Simon och ekarna är nog inte riktigt lika bra som Anna, Hanna o Johanna. men hon skriver om likadana saker. Mörka hemlighter i det förflutna. Trauman. Problem. Att leta efter sig själv. Att bli till freds med sig själv. Nu gäller det den adopterade jude-pojken Simon och hans familj och vänner. Det enda som e konstit e att alla Fredrikssons personer tycks ha mörka hemlighter i sitt förflutna, typ. Men kanke vi alla verkligen har det?? (Vad är mitt trauma? måst jag bara fråga som en parentes. Ja a. Veta gudarna. ) Kanske det verkligen e så att ingen är normal? Lycklig barndom, många vänner, bra utbildning, bar jobb, lyckligt gift... är det normalt? Kommer inte på en enda som detta sku passa på. God only knows. Men det blir bara lite för psykologist ibland med Simon och ekarna...

Sista brevet till Sverige -den sista delen i Mober.. Visa hela

Sista brevet till Sverige -den sista delen i Mobergs utvandrar-serie. Visst belv det en bra avslutning. En sorglig en. Men sånt e livet. Så det var väl realsitikt, som hela serien har varit. Karl Oskar och Kristine fick sin tid på nybygget, men sen blev det inte mera. Barnen tog över och Sverige glömdes. Så blir det lätt.

Men Moberg har nog skrivit en väldigt fin serie. Både realistisk och sympatisk. Ja vet inte rikitigt vilket betyg ja ska ge böckerna. Det hänger mellan 4 o 5.

Just "out of the book"! Just finished in other wor.. Visa hela

Just "out of the book"! Just finished in other words. Last Chance Saloon really captured me. Definitley better than the Marian Keyes I've read lately (that is Lucy Sullivan ans Sushi). First Last Chance Saloon also seamed just too much like them. Almost boring to read about the same things (low selfesteem etc) again. But ofcourse MK is ALWAYS entertraining.

But Last Chance Saloon is actually different. Kinda more serious. The message is that we shouldn't persume life is forver, so we should make the most of it while we can. We are all in the Last Chance saloon in some way, or atleat the characters in the book are. The very serious matter took up in the book is cancer, which one of the characters suffers of. I knew it was cancer emideatly when there was some talk abot some lump in Fintans neck, and I didn't like the way the book was going. Cancer and MK don't go together, cos MK-books always ends happily. So I never expected Fintan to dye, cos such doesnt happen in MK-books. So I persumed he would be miraculusly cured, even thou I dont believe cancer can be cured... Well, actually Fintan wasnt definitely cured at the end after all. He might well ye of it some day, but hes going to make the most of his life till then. Well, however, he want even the main chacter...

The main characters were Tara, who couldnt make herselt leave her awfulboyfriend and Katherine, who doesnt want a boyfiend. Sounds pathetic, but it isnt really when u get to know more about them. Tara is very sympathetic avtually, and I love her! Katherine seams stupid sometimes, but she is the one whos past is revieled little by little in the book.

Sometimes I actually thought that wasnt the book ever going to end. There sertainly is many turns, but they are very unexpected actually, so its only good. Anyway. I think I was going to write a great deal more, but I have forgotten the rest...

Conclusion: A Very Good Book

PS. Last Chance Saloon was very good to read beside all the schoolbooks Im reading for the matriculation examination! I think Im going to read some more MK stright away!

Inte exakt min stil, men ändå intressant, speciell.. Visa hela

Inte exakt min stil, men ändå intressant, speciellt om man känner till Karen Blixens livshistoria. Drämmaren är den bästa berättelsen. Den är faktiskt helt bra, förman vet då inte hur den ska sluta.

Sleep, pale sister is Joanne Harris' second novel.. Visa hela

Sleep, pale sister is Joanne Harris' second novel and written before her succes. It's nothing like Harris later books. Totally differnt, even thou some of Harris "standard things" such as chocolate and gypsies and dark pasts appear. "A hauntingly evocative laudanum-dream of a novel" it stands on the cover. That's guite right. I would indeed call the novel mad. All the persons in it are mad, crazy. Haunted by their pasts. The novel is also very confusing since there are four differnt Is who tell the story. It take a while to figure out who is the I in the chapter you are currently reading. The book takes place in the end of the 19th century (1800-talet). The main characters (and the Is) are Henry Chester 40 something years old painter, Effie, his 18-year-old wife and his former model, Mose, Effies lover and Fanny, hostes of a bordel and the woman who's daughter Henry has murdered. They're all mad and everything gets even more mad when Effie starts living a double life as as herself and Martha, the murdered dautghter. As Martha she becomes Henry's lover... Itjust can't end well when Effie as Martha makes Henry murder herself (Effie).

Read if you want to see a different Joanne Harris!

Bättre än ja trodde. Den e jätte spännande, och fi.. Visa hela

Bättre än ja trodde. Den e jätte spännande, och filosofikursen är heller inte ointressant. För dem som ska läsa filosofi i skolan, rekomenderar jag denna bok, den ger exempel som man minns, så den hjälper i provet.

Om du inte vet något om filosofi, bör du läsa denna bok!

"Jag tycker att boken var jättebra. Den var verkli.. Visa hela

"Jag tycker att boken var jättebra. Den var verkligen rörande, och lyckades behandla ett tungt tema på ett sätt som inte gjorde boken tung att läsa. Jag tycker att det är verkligt fint att Slavenka Drakuli´c har skrivit denna bok. Den behövs faktiskt. Vi borde öka vår förståelse för flyktingar som varit tvungna att lämna sitt eget land. Många av oss vet för litet om krigen på Balkan, och förhållandena i flyktinglägren. ", skrev jag i min bokrecension.

Sommarboken om farmorn, pappan och Sophia och somm.. Visa hela

Sommarboken om farmorn, pappan och Sophia och sommaren och sommarstugan på en ö i den östnylädska skärgården. Mest handlar det om farmorns och Sophias vänskap. Typiskt Tove Jansson. En verkligt fin bok. Fin stämning. Själv har vi också en sommarstuga vid havet utanför Lovisa. Den ligger inte på en ö, men vi brukar ro till en öde ö längre ut och ha picnic eller tälta... Jag känner igen mej, fastän boken inte utspelar sej just där, utan troligen i Tove Janssons egen Borgå-skärgård, men den finska skärgården e nog ganska likadan över allt. Underbar. Jag tror jag älskar "vår ö" nästan lika mycket som Sophia älskar sin. Fast det blir inte så ofta jag far dit nu. Kanske inte alls i år. Men fina minnen har jag.

"Jag tycker inte att boken är så bra. Den var för.. Visa hela

"Jag tycker inte att boken är så bra. Den var för kort. Den slutade genast när man hunnit komma in i den. Jag tycker att den skulle ha kunnat fortsätta, och berätta mera om Sonjas senare liv, eller om vad som hände Tanja (dotter) och Jasja (vän till dotter). Det hände heller inget så speciellt i boken, och jag tycker att den skulle ha kunnat spegla de historiska händelserna i Ryssland under den ifrågavarande tiden bättre. Jag fick ingen bra uppfattning om hur det var att leva i Ryssland (Sovjet) under Sonjas livstid. Trots dessa brister, skulle jag inte kalla boken för ”fruntimmerläsning”."

Jostein Gaarder är nog en riktig filosof! Och varj.. Visa hela

Jostein Gaarder är nog en riktig filosof! Och varje gång lyckas han med sina invecklade historier. Och en hel del filosofi blir det förtås alltid. Gaarder är en mästare på att binda ihop två olika historier. Det bästa med honom är att medan man läser verkar allt väldigt overkligt, men till slut "everything makes sence". Jag gillar nämligen intge när i böcker om "den vanliga världen" händer omöjliga saker. Jag börjar bara fundera hur det kan vara möjligt. Men med Gaarder har jag lärt mej att han får allt att "make sence in the end". Gaardes syfte med alla hans böcker är helt klar att få människor att inse att vår väld är helt fantastisk. Man ska fråga sig: Hur kommer det sig att nåt så fantastiskt finns till? Hur kommer det sig att just jag har den oerhörda turen att leva här och finnas till? Man ska förundra sej över allting, hela tiden. Jag undrar just om Gaarder själv förunrar sej över världen och att han finns till varje morgon när han vaknar (som farsan i boken).

Men för att nu säga nåt om själva Spelkortsmysteriet också: Visst är det finurligt, denhär pasiansen (varför heter det egentligen patiens, eller varför kallar vi det egentligen pasians). Det jag undrar just nu är vem som egentliegn har hittat på de 52 spelkorten. Efter Spelkortsmysteriet verkar de ju ha så mycket med livet att göra. Och jokern sen då. jag har aldrig fattat varför dom finns. Dom är ju bara onödiga... Men tänk om det inte skulle finnas några jokrar! Då skulle det saknas nåt viktigt. Då skulle världen vara tråkig. Åtmistone enligt Gaarder. Men spelkorten är nog intresanta speciellt efter dethär. En sommar för ett antal år sen gjorde jag, min kompis och min syster inget annat än lade pasians och spelade kort när vi var på vår sommarstuga. Det var bar så roligt då, eller så blev vi bara beroende och kunde inte sluta. Nuförtiden lägger jag en pasians då och då för att jag kommer ihåg att det var så roligt, men om det inte går igenom på första gången, så är det egentligen bara tråkigt, men det är svårt att sluta ändå. Men nu tror jag faktiskt att ja måst föröka igen, för en pasians som går igenom är ju så otrolig! Undrar just om vår dator har pasians...

Ja ja, men nån filosof är jag nog inte. Orkar inte glädjas över att jag finns till. orkar inte fundera. Det är ju ändå så att världen är hård. För mej finns det alltid ett "back to reality". Men om ja vill så kan ja nog komma bort från mej själv för en stund och slyga i oändligheten, men bara för några sekunder, och sedan back to reality.

Elizabeth är en beundrans värd person. Jag älskar.. Visa hela

Elizabeth är en beundrans värd person. Jag älskar att läsa om peroner som vågar vara sig själv. Jane Austen är definitivt ingen dålig författare, och Stolthet och fördom är ingen dum bok, kanske Austens bästa i själva verket. Många vändningar finns det i alla fall, vilket är rätt så typiskt för Austen. Jag rekomenderar denna bok, för alla bör känna till Jane Austen.

Som jag sagt redan många gånger är Marian Keyes -b.. Visa hela

Som jag sagt redan många gånger är Marian Keyes -böcker bäst på engelska:

Well, yet an other Keyes I can say again. Keyes is entertraining most of the time, but sometimes she annoys me.

As for "Sushi..." Its different from the other Keyes Ive read. This time there is three maincharacters instead one. They are:

Lisa, magazine editor from London sent to Dublin to start a new young woman's mag. Shes bossy and obsessed with her work. Pretty different from other Keyes-characters, since she atleat seams confident. However her marrige is a catastrophe, but she cant forget about Oliver who is becomind her ex-husband.

Ashling, the typicl MK-charcter with low selfesteem and suffering of depression. First I hated her because she was so stupid, but in the end of the book she was the charcter with the best development.

Clodagh, homemother tired of her husband and doing nothing expect being home. In the begining she seamed to be the most interesting character, but since she started having an affair she turned out to be a total idiot.

Hmm, what the book really is about is searching for happiness and the kind of life that is right for you. The title Sushi for beginners somehow refers to that, but it isnt immediatly very clear for me. Its something about trying new different things to find whats right for you. Yeah, thats really it, so it is a very good title. It easily gets ones attention too, since atleas I dindn know what sushi actually was when I started to read the book.

My official rating for this book is 3½ even tou thats not possible. Sushi isnt as good as some other MK-books, but it actually is a bit more than silly entertrainment.

Klassiker som jag stulit från mammas hylla. Wuther.. Visa hela

Klassiker som jag stulit från mammas hylla. Wuthering Heights på engelska. Jag märkte att det inte är väldens lättaste uppgift att läsa klassiker på orginalspråk. Men visst hängde jag med för det mesta. Det enda problemet var när Joseph (character) talade Yorkshiredialekt. Jag fattade inte hälften. Den var faktiskt mindre romanstik än vad jag förväntade mig. Spooky liksom. Väldigt mörk, dyster... Men ett mästervek helt klart! All of sudden I don't know what to write. Too bad I suppose, 'cos I'm supposed to write a bookreport about it for school. Analys liksom. Inte världens lättaste bok att analysera liksom...

Såg denna bok för första gången i pappas bokhylla.. Visa hela

Såg denna bok för första gången i pappas bokhylla när ja var liten, mindre, i lågstadieåldern, kanska 10 år. Undrade lite vad den gjorde i pappas bokhylla, för ja trodde att det var nån ny Nalle Puh bok. Tao hadde ja ingen aning om va det va. En ny figur antog jag. Tao ENLIGT Puh var väl en konstig titel också. Ja fattade väl inte riktit va det betydde.

Senare fattade ja föstås va de va för en bok. Ja hade länge täbkt läsa den när ja nu o då såg den där i bokhyllan, men de hadde int blivi av förrän nu. O nu vet ja dessutom va tao e. En uppfattning hadde ja ren före ja läste boken, fö ja läste ju trots allt rella till realen. Sista veckan före provet lärde ja mej Kinas o Japan religioner. Sådär att ja verkligen tänkte o fattade... Tyvärr glömde ja bort en hel del. Visst vet ja ännu ungefär va de handlar om, dedär me taoism o konfusianism osv, men nu sku ja nog int kunna formulera de rikit. Men va e taoism då? Före ja börja läsa till realen tänkte ja bara på detdär med harmoni och jing o jang, o de e nog min första tanke fortfarande. Fast Tao enlit Puh nämde nog inget varket om harmoni eller jing o jang. Ja börjar nästan tvivla på att det har med taoism att göra... Men nog e de väl så ändå? De e väl bara så att de e typiskt västerländskt att känna till dedär me jing o jang, o de e kanske sist o slutligen INT de mest centrala inom taoismen.... åtmisntåne int enligt Hoffs bok.

Men vad är taoism DÅ? Ja, de har helt enkelt mycke me Nalle Puh att göra. Denhär definitionen på taosim finns på pärmen: "Att leva utan förutfattade meningar om hur livet ska levas." Sen står de också: "Nasse är vänlig, Ior surar, Kanin räknar ut saker och ting, Uggla spelar värdig [men] Puh bara är. Och däri ligger hans nyckel till taoismens hemlighet." Skulle JAG kunna förklara det bättre? Nej. Men sen kan man ju tillägga att taoism innebär att inte stressa, inte försöka veta för mycket, göra för mycket, lita på att saker blir gjorda o allt ordnar upp sig sist och slutligen utan att man behöver krongla till det... Nalle Puh är alltså en perfekt taoist. Motsatsen till västerlänning. En västerlänning kan inte bli taoist (eller det är i alla fall svårt), för vår värld är så annorlunda, den grundar sig på att stressa, på att göra (i tid) o sånt. Av nåt skäl kom jag att tänkta på citatet från biblen som pappa brukar komma med alltid nu och då: "Den som söker den finner", sa Jesus. Han verkar ju egentligen ha helt fel. Sanningen e ju snarade dethär: "Den som INTE söker den finner". I alla fall enligt taoismen. Och det stämmer ju ofta i rent parktiska situationer ofta. Hur ofta dyker inte en sak som man frenetiskt leteat efter upp när man väl har slutat leta? Men kristendomen e ju också västerländsk, o där måst man göra, för annars blir ingenting gjort o man kommer ingenvart. Så liksom.

Men Nalle Puh då: Han e alldeles underbar! Det var verkligen roligt att läsa av snittena från Nalle Puh-böckerna som fanns i Hoffs bok. Man ser dom nog annorlunda nu än som liten, särskilt när dom finns i en annan kontext (ha, ja har allt läst om kontext). Hoff har nog förklarat både taoismen och Nalle Puh väldigt bra. Ja blev faktiskt väldit sugen på att läsa riktiga Nalle Puh också! Hittade hela 3 exemplar i vår bokhylla, så ja ska nog läsa ett av dom genast när ja får tid. (Får tid. Ha! J har ju så mycke ja måst göra, så mycke annat ja måst läsa. Men de har ja faktiskt. Inte kan ja ändra på min planerade tidtabell bara för Nalle Puhs skull. Men tid kan man ju inte få. Man har tid, o kan int få nån mera tid. Det går inte att vinna tid, inte ens om man hade en mikro (vilket vi inte ens har.)

Have a nice life! Har du gjort någo vettit, eller bara sprungit runt som Kanin?

Trazans tårar är en väldigt rolig och underhålland.. Visa hela

Trazans tårar är en väldigt rolig och underhållande bok om Tarzan, ensamstående tvåbransmor med ekonomiska bekymmer, och Janne, stenrik men ensam ungkarl. En vardagligare version av Pretty Woman alltså. Det är precis vad det är, och den parallellen dras i boken också.

Mazetti lyckas verkligen underhålla mej. Denhär boken är precis i samma stil som Grabben i graven brevid, vilket jag förväntade mej också. En aning orealistiskt är det förstås speciellt, speciellt vad gäller den schizofrena pappan. Men skratta måste man. Dethär var faktikst ännu roligare än Grabben (pga barnen). Och samma berättarteknik används också. Det där med båda parternas perspektiv, och ibland tas tom barnens perspektiv in, och det är väl det allra roligaste. Trazans tårar borde det definitivt göras film av. Sveriges egen Pretty Woman i barnfamiljs djungeln! Blir säkert en succee.

Ja, va va de nu ja hadde tänkt skriva? Te enligt N.. Visa hela

Ja, va va de nu ja hadde tänkt skriva? Te enligt Nasse. FÖLJESLAGAREN till Tao enligt Puh. En annan synvinkel. Nasse synvinkel på taoismen. Det handlar om Te (kinesiska för dygd) hos de Små. Nasse är ju Ett Mycket Litet Djur.

Hmm. I Te enligt Nasse kommer Hoff äntligen in på det där med harmoni o jing o jang. Detdär som jag började tvivla om det hade nåt med taoismen att göra då han inte nämnde det i TeP. Men visst har det det. Man ska leva i harmoni. I harmoni med naturen. Inte utnyttja för mycket. Både manligt och kvinnligt behövs för att bevara harmonin. Feminister försöker avskaffa det kvinnliga... Feminister vill var manliga... Ja har nog allti tycket att feminism är lite väl radikalt, men helt fel är de väl inte. I TeN kommer Hoff nog med hård kritik mot samhället och mot sitt hemland USA, ja mot västvärlden i allmänhet. Visst instämmer jag till en viss mån. Nog borde USA bli lite mera miljömedvetet, och sluta hassa sina perngar på krig tex. (Men det är också ett faktum att också Kina i allra högsta grad har en hel del problem (trots taoisterna). Deras grundvatten håller på att ta slut! Fast de HAR föstås planterat lite ny skog...)

O sen påstår Hoff att västvärlden är full av Iorar och Tigrar. Pessimister och överenturiaster. Visst. Iorar bara klagar och så, och Tigrar ska göra allt genast och slutför sällan nånting. Inte så bra, nej... Jag skulle säga att jag själv är en blandning av Ior och Nasse. Pessimist. Självklart. Osäker som lilla Nasse. Visst.

Men för att återvända till va den här boken har med Nasse att göra: Man ska erkäna sina svagheter och sedan dra nytta av dem. Man ska använda sin litenhet till sin fördel. Tänk nu på när Ugglas hus föll och han, Puh o Nasse blev fångar där. Vem annan lyckades rädda dem än lilla Nasse, som rymdes ut genom postlådan? Vänd det negativa till något postitivt, eller hur det nu var formulerat.

Hoff får mej verkligen att se annorlunda på Nalle Puh-fingurerna. De har väldigt "starka" personlighter, vilket jag inte riktigt insåg som barn. Då var de liksom bara. Eller så kommar ja bara int ihåg. Man kan ju alltid räkan ut hur de kommer att handla i olika situationer, men det tänkte ja inte på som barn. Men hursomhelst.


Men det intressantaste i boken var nog teorin om Krigarens tid och Helarens tid. Nu befinner vi oss försås i Krigarens tid, men snart ska jorden renas och Helarens tid ska börja. han säger att vår generation kommer att se detta. Vad han nu sen menar med det. Undrar ja bara. Va e egentligen dehär som han kallar Nasses Dag?

I read this book for school, for a litterature cou.. Visa hela

I read this book for school, for a litterature cource. My mum has tried to make me read it for years, but I didn't untill now mostly becouse the book LOOKED so boring 'cos my mum's got some english student extra cheap edition or something. It has no cover picture or any text on the back. I couldn't really figure what it was about. Mum kept talking about some suitcases by which people were judged. I don't think that's really the point, but that's what she's got on her mind about the book, whick she must have loved in her younth, since it's about the most worn and so read book we have.

Well, I absolutely loved the book too! Maybe it was good I dind't read it until now, cos if I'd read it earlier I mightn't have apreciated it as much. Salinger really writes wondefully. He really catcher Holden, the main character. I just love him, Holden I mean. Very sympathetic. And that's what I love. Hes got lovely realtionshipt to for ex Phoebe. Anyway. I think Salingers book reminds me a lot about Frank McCourt (a writer I really love). Their style is kinda similiar. Ironic. I think McCourt has been influenced by Salinger. I figure MC was a bid fan of Salinger. After all. din't MC introduce Catcher in the Rye in his own litterature class thou he wasn't supposed (allowed) to.

Catcher in the Rye is said to have been very chocking in the 50s when it first was publiced. Well, everything was differnt then. I se it as one of the most innocent books I have read on similiar subjects. I love that. It really gets to me.

Well, The Lovely Bones is a lovely touching book t.. Visa hela

Well, The Lovely Bones is a lovely touching book that appeals to many agegroops. On the back of the book it says that the book will stay with you after you've finished it, which I definitely concider correct.

The book manages to tell about supernatural elemants and still stick to the normal world. It is about Susie Salmon, a 14-year-old girl, who is murdered and goes to heaven, from where she observes her family adjusting to her death trying to find her murderer. Though Susie is in heaven, that is not really the point of the book, but still I think that the book mages to come with a couple of vice thoughts about heaven. (Or should I say comforting?) In the book heaven is no better than earth, and the dead keep watching (over) the living.

Brukar inte gilla och inte heller läsa deckare, me.. Visa hela

Brukar inte gilla och inte heller läsa deckare, men Tio små negerpojkar är ju som bekant en klassiker, som man måste ha läst speciellt då ens lillasyster har gjort det.

I själva verket var jag inte för skeptisk när jag börkjade läsa. Jag väntade mig outhärdlig spänning... Det vet jag inte om jag fick. Var förstås väldigt nyfiken på vem mördaren var hela tiden, men ja, jag vet inte... ingen rysare precis fastän det verkade så på min syster... Och vem mördaren var kunde jag aldrig ha gissat. Neej. Boken var så (mer eller mindre) genialt upplagd, att jag aldrig riktigt på allvar kunde mistänka någon. Så slutet kom nog som en överraskning. Agatha lyckades skapa "allmän förvirring" och man viste inte riktigt var man hade personerna eller vad som hänt, men till slut gav hon en fult godtagbar förklaring till mysteriet!

Jag fick då i alla fall en väldig lust att spela Cluedo (detektivbrädspel ni vet)! Av någon konstig anledning började jag faktisk fundera på kluriga sätt att lura mina medspelare i ifrågavarande spel... Så jätte synd att vi inte har Cluedo! Skulle så villa spela det just nu!!! På riktigt. Dessutom misstänker jag nästen att Cluedo spelet har något att göra med Agatha Christies roman. Cluedospelt utspelar sig ochså i en stor villa, och där finns 10 misstänkta personer av vilka en är mördaren och all försöker ta reda på vem. Cluedospelpjäseran har faktisk många likheter med personerna i romanen. Könsfördelningen är tex 7 män o 3 kvinnor. Och de tre kvinnorna i Cluedospelet är: "röd ung dam" (Vera Claythorne) "blå äldre dam" (Emily Brent) och "vit gammal känare" (Ethel Rogers). Bland männen torde också finnas likheter, men jag favoriserade alltig kvinnopjäserna, så har glömt exakt hurdana männen var... Men enough about that...

Tion små negerpojkar är säkert ett mästerverk, men dock inte riktigt i min smak...!

En mycket bra biografi om Tove Jansson! Den bästa.. Visa hela

En mycket bra biografi om Tove Jansson! Den bästa som finns. Chrsitina Björk är verkligen engagerad, och ger en personlig touch åt biografin. Alla aspekter av Tove Janssons liv skilldras fint, och Tove Janssons böcker är med hela tiden, och sätts i sina rätta kontexter. Tove Jansson har verkligen fått mycket isnpiration från sitt eget liv, och det är mycket bra att detta tas upp grundligt i biografin. Och bilderna då! Boken innehåller en hel massa fotografier och bilder av Tove Jansson målningar och ilustrationer.

Tove Jansson är verkligen mycket mer än Mumin! (Fast det visste jag iofs redan.) Hon måste ha varit en underbar person. Och Christina Björk har lyckats belysa hennes liv på ett mycket vackert sätt, på ett sätt värdigt Tove Jansson. Denhär boken skulle jag verkligen vilja äga.

Trollvintern är säkert en av Tove Janssons bästa b.. Visa hela

Trollvintern är säkert en av Tove Janssons bästa böcker. Den handlar om när Mumintrollet vaknar upp ur sitt vinteride mitt i vintern, och upptäcker att hans värld är alldeles annorlunda. På temaplanet handlar det om anpassning till nya förhållanden och accepterande av dem, vilket ju är något ganska typiskt för Tove Jansson. "Man får ta det som det kommer", som det sägs i en av hennes noveller. Helt klart Tove Janssons attityd, och en bra attityd är det också.

Stämningen i boker är också väldigt Tove Janssonaktig. Mysig och trygg trots förändringar och lurande faror och störande element. Allt ordnar sej till slut. Jag skulle kalla Trollvinern en riktig mysbok, som man bör ta fram en mörk vinterkväll. Vintern framställs som något trevligt och underbart, en tid då man sitter tillsammans runt kakelungnen. Och alldeles rätt är det också. Själv älskar jag verkligen vintern. Tove Jansson får vintern att kännas som något förtrollat och magikt... Nu längtar jag så till vintern..., och i år tycks den bli sen... Om man bara kunde gå ut o skida nu, och ta på sej varma käder och ha det skönt! Och mörker är också trevligt, mysigt på något sätt.

Den här gången läste jag faktisk på finska och int.. Visa hela

Den här gången läste jag faktisk på finska och inte på engelska. Under Toscanas sol är en bok som går att läsa på vilket språk som hälst, för det som är viktigast i den är den italienska världen/kulturen.

Jag skulle vilja säga att Under Toscanas sol är främst idyllisk. Förskönar den Italien? Inte nödvändligtvis. Kom just hem från Italien där jag läste boken, och visst var det just så underbart som Mayes skriver. Mayes lyckas nog verjligen komma med "the right feeling" eller den rätta stämningen kanske. Man känner Italien genom boken liksom.

Men det som retar mig lite är att Frances Mayes i grund och botten är ganska amerikansk, fastän hon nästan utger sig för att vara ganska italiensk. Jag nästen föraktar henne för att inte våga bli italiensk fult ut och bosätta sig där permanent. Ska Italien vara ett semesterparadis för rika amerikansre/utländningar? Förmögen verkar Mayes nämligen, för hon öser mängder av pengar till husprojektet. Boken går ju ut på att hon sköper ett övergivet hus i Toscanan, och ska restaurera det. Göra det till nån slagt lyxvilla låter det mera som... 3 toaletter, badkar, nya möbler osv.

Denna kritiken beror på mina egna erfarenheter av liv i begen i Toscana. När jag var i Italien hälsade vi på en familj (finska hustru och spanska man med 4 barn) som hade tagit över ett övergivet hus i begen i Toscana. De har arbetat med huset i 4 år och gjort allting själv (inte anställt nån att göra jobbet som i boken). De har varken el eller vatten => ingen toalett. De klarar sig med solpaneler för att få ljus och kaminer för värme. Vatten hämtar de från källan under torra tider. Annars har de dragit upp en ledning till köket. Köket som ännu bara var ett tomt rum förrästen. De producerar all mat själv och för hand. Potatis lyfte vi tex för hand med hjälp av plöjande häst. De går in för att leva enkelt av naturen. Anna (hustrun) är uppväxt i ett fint hus här i Helsingfors och är dotter till min pappas kompis. Ändå vill hon leva i bergen i Toscanan fastän hon skulle ha kunnat ha ett liv här. Men hennes liv har på intet vis mindre innehåll en vårt (det som hon skulle ha kunnat ha). I bergen lever många communities med människor från hela världen. Förutom att omgivingen är förtrollande vacker, är även människorna underbart vänliga. Alla var intresserade och välkomnande, och grannarna bara gick in och ut i Annas hus och satt sig vid matbordet medan vi satt och åt. En fin gemenskap. Deras liv är kankse fysiskt fattigare än vårt, men psykiskt definitivt mycket rikare.

Jag blev väl besviken på boken, ftersom den inte alls handlade om det livet i bergen som jag hade sett.

Under the Duvet is a collection of "things" (dont.. Visa hela

Under the Duvet is a collection of "things" (dont know what to call 'em) that marian Keyes has written for Irish newspapers/magazines. She writes about funny eisodes in her life and about her thoughts on current issues. U get a really good picture of what kind of person MK is. She is really much like many of her charcters. MK says that none of her characters are real persons, but made up by combining up to 100 persons MK har met or something. What is clear from Under the Duvet is that all MK's characters have something of MK herself in them. Also obviously she takes a lot of the stuff she writes about from her own life.

So Under the Duvet is a really great book. It might be even more entertarining than MK's novells, because its definitely never boring. I coudnt stop readin g, cos it was so funny. I would indeed have liked to read more...

What else I want to say about MK is that she is just so down to earth and great. And under humor there is something serious too.

Coastliners (Underströmmar) är rätt lik Choklad. D.. Visa hela

Coastliners (Underströmmar) är rätt lik Choklad. Det var det jag reagerade på. Här följer en lista på likehter...:

- Mado "söker sin plats i livet" precis som Vianne. Båda skiljer sig från mängden. mm mm
- Flynn och Roux liknar också varandra. Söker också sin plats och så, och kommer utifrån det lilla samhället. Båda har ett nån slags kärleksförhållande till huvudpersonen Vianne/Mado. Förhålladena har ingen framtid. (Okei Mado+Flynn blir lite öppet.)
- Handlar om litet samhälle som "inte förändrats på 100 år" La Sallats liknar Lansquenet väldigt mycket. Det gör äv. mänskorna.
- havet/kusten/ön motsavarar chokladens roll i Choklad
- huvudpersonens mor har dött och huvudpersonen kan inte komma till ro
osv...

Ja, det finns väl flera likheter. Att Harris böcker är så lika är både en fördel o nackdel. Man frågar sig ju om hon alls kan skriva om något annat. Men o andra sidan skriver hon väldigt bra om sina favoritteman. Skulle dock vilja läsa en bok av henne som inte utspelar sig i Frankrike. (Irriterar mig på de franska inslagen (spec namnen) då jag inte (ett ord) franska.

Måste faktiskt säga att Coastliners var rätt tråkig iaf i början. Det var svårt att komma in i den. "Fångade inte min uppmärksamhet" från början. Men den blev nog bättre o bättre mot slutet. Mera action...

Men visst är Coastliners en lovely bok. Vilken atmostför. Harris har def lyckats skildra ölivet (inte Robinson ;)). Röttare sagt ösamhället. Atmosfären liknar lite Montgomerys böcker som utspelar sig på Prince Edward Island. En annan bok som jag kom att tänka på är Jakob have I loved. Den handlade om ett liknande samhälle. Vackert skildrat Harris! Det blir 3+ (stort +).

"Jag tycker att boken är bra för jag tycker att så.. Visa hela

"Jag tycker att boken är bra för jag tycker att sådana böcker som handlar om en annan tidsperiod är roliga att läsa. Människorna var så annorlunda då, eller så skrev författarna alltid bara om snälla och ärliga människor. Dessutom är delen där Beth är sjuk mycket spännande och dramatisk. Detta beror mycket på att jag hade hört att Beth verkligen skulle dö, men det stämmer ju inte. Man vet ju att de flesta böcker slutar bra, så en del av dramatiken försvinner p.g.a. det. ", skrev jag i min recension för snart 3 år sen.

Visst gissade jag att den skulle vara i min smak F.. Visa hela

Visst gissade jag att den skulle vara i min smak FASTÄN den fanns i pappas bokhylla. Men aldrig gisade jag exakt hur underbar den var. Jag älskar att läsa om temat utvandring till Amerika. Dessutom påminner boken mig om serien Kulla-Gulla, som också handlar om en flicka på svenk landsbygden på 1800-talet. Utvandrarna handlar kanske inte om en flicka, men just därför har den ett ännu vidare perspektiv. Moberg har vekligen lyckats med sitt persongalleri. Allting finns med, och alla personerna är verkligt verkliga och sympatiska. Längtar efter att läsa fortsättningen! Hur går det månne för utvandrarna i Amerika? Som tur har pappa hela serien i sin bokhylla.

Bäst på engelska. Man kommer in i den irländska vä.. Visa hela

Bäst på engelska. Man kommer in i den irländska världen liksom...:

Again Marian Keyes writes about low selfesteem... (again? this is her first book... but anyway). According to MK everyone has low self esteem even though doesnt always seam so to other people. This time it is Claire, the eldest of the Walsh sisters. Claire with the academic education. Claire who Rachel envys. Low selfesteem is probably a problem of all the 5 Walsh sisters in the end. I hope MK will write books about Anna and Helen Walsh too. What's their problems?

Well, I enjoyed the book like I did the prewvious one I read by MK. Funny, ironic. Real. About just anybody. Eho couldn't feel like the Walsh sisters?

Veronika bestämmer sig för att dö. Vilken fin bok!.. Visa hela

Veronika bestämmer sig för att dö. Vilken fin bok! Och på tal om titlar, så vilken lockande titel!

Båda mina föräldrar läste hela Coelhos production för ett par år sedan. Tom min pappa som inte just läser gjorde det. Han gillade dem verkligen. Pappa gillar alla slags filosofiska funderingar osv, och efter att ha läst Veronika förtår jag nog vad som tilltalade honom. men jag måste medge att jag var väldigt mistänksam. Det var en av hans (filosofiska) vänner som först rekomenderade Alkemisten för honom, så jag skickades iväg till bibban för att låna den. Gud vad tråkigt tänkte jag. Alkemisten. Kemi, nån underlig kemist, jag hatar kemi (förstår inte). Så började mina fördomar. Men måste medge att när de hittade Veronika bestämmer sig för att dö, blev jag genast nyfiken. Men aldrig att jag läste den. Men när jag blev medlem på boksidan blev jag nyfiken igen, och ja...

Jag gillade faktisk boken jätte mycke! Intressant mpste jag säga. Fascinernade faktisk. Det där med självmord. Jag har ofta tänkt på självmord (förstå inte detta fel!) och alltid varit sceptisk. Självmord är den absolut sista utvägen. Jag har alltid tyckt självmord är själviskt, för det är ju nästen värre för familj o vänner än för den som är död (dvs om man inte tor på helvete eller något). Jag skulle endast kunna tänka mig att göra självmord vid hög ålder och drabbad av en svår sjukdom (cancer (ett helvete) högst antagligen) och bara för att komma ifån den olidliga fysiska smärtan. Och sen kommer Veronika och gör själbvmord för nästan ingenting tycks det...

Psykiska sjukdomar har jag egentligen inte tänkt på förr. Jag kan inte förstå dem, även om Veronika... kanske kommer med lite mer klarhet. En bar diskussion. Vad är att vara "galen"? Knappast en psykisk sjukdom. I alla fall jag använder ordet galen dagligen. Alla är galna som: hoppar bengyhopp, går i Topspin på Borgbacken, äter fiskrom, spelar ett instrument på gatan, går i för kort minitjol eller 10cm klackar, plockar jordgubbar som sommarjobb... Allt detta o mycke mer har ja sagt. Galen är väl en synonym till annorlunda, vilket boken också kommer fram med. Inte ens alltid annorlunda från mängden, utan bara från en själv, tycker jag.

Vi borde väl alla vara lite galna ibland! Det håller jag med om. Tack för det Paulo Coelho!

Fem-böckerna! Enid Blyton! Jag o min kompis älskad.. Visa hela

Fem-böckerna! Enid Blyton! Jag o min kompis älskade verkligen dem! Vi läste vanenda en av Fem-böckerna, och också alla andra Blytons serier (va dom nu heter på svenska).

Fem-böckerna är perfrekta böcker för barn under 12! Passligt spännande och en underbarn atmosfär. Jag håller definitivt med föregående recensent Margut!

Leve Julian, Dick, George, Anne och Tim - De Fem!

En dykning i olika kulturer skulle jag vilja kalla.. Visa hela

En dykning i olika kulturer skulle jag vilja kalla det. (Inte djupdykning...) Tre familjer är inblandade. Jehovad vitnen från Jamaica, muslimer från Bengalen, och ateister från England. Dessa möts o de blir både mer o mindre katastrof. Mig tilltalade inte boken. Tråkig var den rent utsagt. Den hände aldrig något. O vem är intresserad av övre medelålders deppande män? Nån så klart men inte jag. Kankse släktskildringar inte är något för mig i alla fall. Vita tänder påminde mig om mardrömstråkigamisserabla boken Jadekatten av Suzanne Brögger. O det där med med vita tänder i boken orkade jag inte heller fundera på.

So, now I have read all the Marian keyes-books she.. Visa hela

So, now I have read all the Marian keyes-books she has written (or has been published) this far. Marian keyes is always Marian Keyes. U can never really hate it. Whatever u dislike in the book, u can never claim it wasn't entertaraining... (in my opinion, but hey this whole thing is about my opinion...)

Well, this time the caracters are as follows: Gemma Hogan, event organizer who's dad has left her mum, Lily Wright, Gemma's ex-best friend who has stolen her boyfriend and author who is stuck after having wrote a very succesful novel, Jojo Harvey, Lily's literary agent who has an afair with her boss. My faorite character is Jojo. She's great, though, even thou I don't like the afair thing. A woman should never let a man two-time her whatever the man says, so actually Jojo isn't perfect, but a little stupid, but maybe that makes her human (that and other things). Gemma and Lily I didn't like that much. They don't have that something that makes me love them. Anyway. The book is pretty well constructed. MK runs three different stories about three different people parallelly. The title The other side of the story refers to Lily and Gemma, cos they hate each other and haven't spoken to each other since Lily got together with Gemmas (ex-)boyfriend. They would need to know the other side of the story... The first part of the book was about Gemma, and it made me think that Lily was an awful person, but in fact she wan't that awful. Actually Gemma was the most awful...

But then to what't lacking/missing in this book: This is the first MK-book I've read that doesn't deal with her favorite theme: low selfesteem. None of the characters suffers of low selfesteem, which someone has done in all other MK-books. And I'm not saying it's a bad thing that she has left that out for exchange... The other thing I miss in the book is that is not much character development, which MK is very good at. (Think the Walsh sisters, think Lucy Sullivan, think Tara and Catherine in The Last Chance Saloon...) None of the characters in The Other Side changes that much, or realizes something about them selfs. No real revealing of secters of the past. All that MK is a genius at writning about.

And then one thing that I realized about MK: She has started to write about thinks that you would definitely think people would want to read about. Her first books didn't deal with that "fancy" things, but obviously with things that her own life inspired her to write about (Watermelon, Rachel's Holiday and Lucy Sullivan). And now I'm talking about the environment where the books takes place and not necessaryly the plot or whatever. But think about the later books. Last Chance Saloon -adverticing, Angelns -Los Angeles, film, Suchi -woman's magazine editing, and now The other side in the lirerary world (+event organizing). So, MK writes about what her readers want to read about. But maybe that's not so odd (or something to critisize), cos MK is like her readers, one of them, so why shouldn't she write about waht they want to read about cos that's what she want's to write about.

And then one last comment on the ending: Trendi magazine sayd that the ending wasn't that good even thou the rest of the book was. Well, I think the ending was quite ok. MK has (often) been critisized for too sugar sweet endings, and, well I do agree sometimes. But The Other Side didn't have a too sugar sweet ending apart from for Gemma.

So all in all very entertarining. MK is very good to use as a "trigger" when u have to study. One chapter of the boring "study book" and then a little of The Other Side... Like that. But last night I ended up never picking up the boring book anymore after having took up The other Side. I couldn't stop reading and read till one a'clock at night when I finnished the book, and so I'm a little behind in my study shedule, but never mind, I'll catch up today...

And for the mention of readers reviews at Amazon. Thanks! That was a good tip, Now I'm going to put up some of my reviews there even thou it might not be (is definitely not) as good as Bokhyllan. Anyway, at Amazon someone wondered if MK had been "sponsored" to mention it (like they planed in the book)... I wonder too, but I don't think so, cos it's ridiculous anyway.

"Jag tycker att boken var ganska tråkig, för det h.. Visa hela

"Jag tycker att boken var ganska tråkig, för det hände så lite. Dessutom var det svårt att hänga med ibland, då den hoppade så mycket i kronologin. Man orkar ändå bra läsa boken, för den är så kort. Jag tycker att boken borde ha berättat mera om miljön, och förankrat händelserna bättre i den och tiden. Jag tror nämligen att människor i genomsnitt vet ganska litet om den franska kolonin Indokina. Boken lämnar annars också vissa saker ganska oklara. Den är bara toppen av ett isberg, och kan vara läsvärd om man inte har mycket tid. ", skrev jag i min bokrecnsion.

Ängeln på sjunde trappsteget är en underbar bok. D.. Visa hela

Ängeln på sjunde trappsteget är en underbar bok. Den är en av de roligaste böckerna jag läst. Jag har aldrig skrattat så mycket när jag har läst en bok. Frankie är helt enkelt så rolig och så underbart naiv. Han måste ha varit ett underbart barn. Man kan inte låta bli att skratta åt de otaliga roliga episoderna i hans barndom. Frank McCourt har verkligen lyckts beskriva sin barndom på ett fantastiskt sätt.

OM DU VILL SKRATTA, LÄS DETTA!

Läste på engelska: I concider Angels the best book.. Visa hela

Läste på engelska: I concider Angels the best book Marian Keyes has ever written (although I habvent yet read all her books). Maggie is clearly the most symhatetic of the Walsh-sisters. I also think that Angels deals with wider themes. Maggie's problem isnt really low selfexteem, like Claire's and Rachel's. Shes somehow a deaper character. I also liked the plot. In Angels Marian Keyes is more entertraininbg than ever. I really laughed, especially when Maggies family came to LA to visite her. The Walsh family seems to be an Irish version of Bridget Jones' family. Marian howver makes her chacters more realistic and nicer than Helen fielding. Angels was also a real pageturner like no other book I have read for a while has been. I compeletely loved it. It captured me. Marian Keyes has a great way of relieving the background of events little by little. First it seemed like in the book Maggie's and Garv's marridge brokdown because they were simply tired of each other or something as shallow, but during the book it turned out there was a lot more to it. Really great! I really felt like I was Maggie when I was reading the book.

PS. Jag undrar varför så många skriver att Änglar är Keyes sämsta bok. Jag som är av den motsatta åsiketn...

Sista delen i den fina serien! Hela serien är defi.. Visa hela

Sista delen i den fina serien! Hela serien är definitivt läsvärd även för "ickeungdomar". Men detta var alltså som just sagt sista delen. Synd! jag skulle vilja att Thor skulle skriva om vad som händer Steffi och Nelli i Amerika. Det skulle vara intresant, men serien verkar tyvärr vara slut. Slutet tilltalde inte heller mig perfect. (Ja vet, så kan man eg int säga.) Jag skulle ha önskat att Steffi och nelli skulle ha stannat i Sverige. Det blev ju deras hem. Just därför skulle det vara intressant att veta vad som hände dem i Amerika.

Jane Austen än en gång! Anne är en ganska fasciner.. Visa hela

Jane Austen än en gång! Anne är en ganska fascinerande person. Det enda problemet är att man alltid vet att det slutar lyckligt, då det är fråga om Jane Austen.