Första delen har ett långsamt tempo. De erotiska skildringarna fyller ingen funktion i berättelserna. Dessutom är de varken särskilt upphetsande eller poetiskt beskrivna. Boken saknar också en logisk deckaruppbyggnad. Jämfört med Roslund-Helström gör hon ett förvånansvärt blekt intryck. Roslund-Helström har betydligt mera verklighetsnära berättelser och har en helt annan förmåga att bygga upp en intrig, t.ex. i "Tre sekunder". Ekmans språk får beröm av många, men faktum är att man lätt kan hitta en hel del språkfel. Det är också inkonsekvent att använda felaktiga imperfektformer (i talspråk) när man inte konsekvent använder dialektala former vid direkt anföring.
|