För att klargöra min åsikt om denna bok börjar jag med ett citat: " Jean-Baptiste satte sig i ett mörkt hörn på den illaluktande krogen.. beställde in ett helrör.. Moet.. som han delade med ..sina.. sju.. vänner.." Jag tror att ni förstår vad jag menar. Jag blev alldeles förskräckt då jag läste vad Süskind anser vara den främsta champagnen på marknaden. Jag tar bara upp två exempel på överlägset välrennomerade champagner: Dom Perignon och Chrystal. Makalöst osmalkligt! Detta missbruk av språk i en "novell" borde förbjudas, jag hänvisar här istället till boken "Trustor" där karaktärer som Lord Moine visar stort prov på moral och stil då han sitter i sin "Wally-power" som han döpt till Mr.Gecko och dricker Chrystal och tänder sin cigarr med en 1000$-sedel. Detta är stil!
Istället för den här smaklösa boken(om man nu kan kalla den bok) tycker jag ni ska läsa böckerna Wallstreet och American Psycho. Huvudpersonerna är glassiga, men jag förstår inte sluten.
Betyget blir som det bör: Urlågt.
|
(40 år)