Parfymen inleds av en vidrig beskrivning av hur huvudpersonen Grenouilles mor föder sin son under slaktarbänken bland stikande, ruttnade fiskrens i ett illaluktande 1700-tals Paris. Blodet sprutar på kjolen och det luktlösa lilla barnet skriker, upptäcks och slipper dö på samma sätt som sina fyra syskon. Mittepisoden är en lång utdragen beskrivning av hur den luktlösa mannen nu som vuxen ligger och vrider sig i en grotta, långt ifrån civilisationen i några år. Boken är fullproppad av utråkande beskrivningar av hur Grenouille blandar sina parfymer med sin medfödda professionalitet och ett par riktigt osmakliga mordbeskrivningar. De sista två sidorna var dock väldigt roande och höjde betyget avsevärt. Den var dessutom väldigt bra skriven, fint flyt i språket. Jag har absolut läst sämre bok.
|
(45 år)