grym gestaltning av solveig som är en mänska med jobbiga känslosvängar. örstavik är jävligt bra på att skriva om något som handlar nån som går omkring och och dricker te och reflektetar om litteratur på ett inskränkt sätt. att det är händelsefattigt gör ingenting, snarare bidrar det till att boken blir mer intressant.
|