Jag är precis klar med boken och jag har bara lovord att ösa över den. Det är däremot kul att läsa andra recensioner som inte gett den något högt betyg. Min reflektion över detta är att Stieg Larsson är en författare som man antingen älskar eller "hatar". Visst han kan bli långrandig i vissa avsnitt och det är mycket kaffekokande och smörgåsar hit och dit. Men om man fastnar för dessa detaljer då har man inte fångat själva historien. Och vad är det för fel på att ha en "hjältinna" som inte är som andra men ändå en superwoman, jag tycker Lisbeth Salanders karaktär är helt suverän. När hon sätter sig upp mot sin sadistiske advokat och förmyndare då nästan jublade jag och tänkte att så skulle fler kvinnor våga vara i dagens samhälle när vi dagligen matas med våldtäkter, kvinnomissandel m.m. Ja kanske inte lika handgripligen men ändock.... Jag skall tillägga att jag lyssnat på boken i min mp3 med Reine Brynolfssons melodiska röst i mina öron. Att jag blev så fast för boken tror jag har mycket att göra med att höra hans röst som med en sådan inlevelse berättar historien. Ett extra plus för det. Heja Reine Brynolfsson
|