Jag hade hört om filmen som gjordes efter boken innan jag läste boken...Jag har fortfarande inte sett filmen...jag är en aning rädd att jag upplever att den inte lever upp till boken. Jag tycker att boken är otroligt spännande och intressant... Jag gillar att läsa om andra länder och om andra kulturer och den här visar en värld som jag känner till väldigt lite om. Man blir fast i bokens handling, den är vacker, rak och ärlig...och bra berättad...Nästan så jag kan tänka mig att läsa den igen, vilket jag aldrig gör med böcker vanligtvis, då det känns alltför tråkigt... |
Bokens början:
"Rannsakningen
Det var trångt i rättssalen den här augustidagen och kvävande hett. Luften tjock och fylld av allehanda lukter. Människan var i sin stank och sin invanda odör. Det var nybyggarsamhällets hela skala av nödtvungna och ofrånkomliga lukter. Sur lukt från kängskor och vadmalskläder, en sötare och mer vinddragen lukt från fähus och rengårdar och stark och påträngande lukt från fårkättar och stall."
-------------------------------------------- Boken startar med rättegången där Margareta Johansdotter och hennes älskare Stafsträskarn ska stå till svars för vad de gjort. -------------------------------------------- "Så hade det äntligen blivit uppenbart, det som länge varit känt, att Stafträskarn och den så benämnda Sköna Margareta haft förtroligt umgänge med varandra och till och med kanhända gjort sig skyldig till det värsta! Till Oloflig Könslig Beblandelse! Synd bara att en sådan hjärtegod och oskyldig varelse som Nils Nilsson skulle drabbas." (sidan 10)
------------------------------------------- Margareta Johansdotter är bokens huvudperson. En kvinna som är gift med Nils Nilsson och som inleder en relation med en annan man, Stafträskarn. Vi får följa hennes livsöde som en intressant historisk berättelse från ett Fattigsverige i början av 1800-talet i Västerbotten.
Jag gillar den här boken för det historiska i den, man får en återblick till hur det en gång var i Sverige, till värderingar som gällde och till den livsstil som var. Jag gillar också Anita Salomonssons berättarstil.
Det som jag tycker drar ner boken litegranna är att den inte har så mycket spänning i sig. Kanske hade Salomonsson kunnat väva in lite mer spänning i boken med tanke på vad den handlar om?
Trots denna, i mina ögon, brist på spänning, håller boken mig i alla fall intresserad av att läsa vidare, så den får i vilket fall som helst, klart godkänt från min sida.
|