Det många missar är att den här boken är en uppgörelse med det dunkla och världsfrånvända hos romantiken. Erland slits hela tiden mellan sina plikter och sina fränder och kärleken till Singoalla, som alltså på ett djupare plan är en metafor för romantiken. Den här spänningen mellan klassicism och romantik finns i hela Rydbergs författareskap och är en av de saker som gjorde honom unik. Boken är underbar! Språket vackert som vanligt med Rydberg, historien älskvärd, och intrigen tänkvärd.
|