Kontrasterna mellan det vackert poetiska, filosofiskt beskrivna landskapet och djuren, de helt otroligt uppmålade händelseförloppen å ena sidan och det hemska råa våldet å andra sidan skapar en kanske för vissa läsvärd, om än svårsmält bok kan tänkas. Det som jag personligen tyckte gjorde den lite svårgenomtaglig var inte våldet eller det täta språket (även om våldsskildringarna stundtals gjorde mig ledsen och äcklad), snarare att den på sina håll kändes något långdragen på grund av en tunn handling. Behållningen i denna bok är alltså inte handlingen utan språket. Tror aldrig jag har läst något liknande. Nu har jag inte läst så jättemycket men detta måste nog vara en av de tio mest minnesvärda böcker jag någonsin upplevt och jag har kanske lågt satta referensramar, det är möjligt; men vissa stycken i boken rinner igenom som guldådror och jag kan öppna den igen och läsa om dessa märkliga stycken.
|
(39 år)