Vi fick läsa den här boken i skolan och de flesta tyckte väl att den var liite halvtråkig i vissa delar. Själv tycker jag väl att den kankse var lite seg i början och mitten, men då fick man istället en livshistoria uppspelad för sig.
Det är rakt igenom en vacker berättelse. Det skulle kunnat varit en snyftare med tanke på personernas sorgliga händelser runt omkring dem, men det sprids inget gråtmilt ljus över texten. Texten är helt enkelt kanske den bästa jag kommit över på länge. Det är ett språk som känns nära till hjärtat och ändå håller han något av ett småroligt tacktal. Djupet är vad som var bäst med boken. De mängder av dialoger om saker som är enormt svåra och tunga, men som känns enklare att leva med genom deras härliga öppenhjärtliga språk och sätt.
Detta är den första Nesserbok jag har läst, men jag kommer defentivt att läsa fler. Goda rekomendationer.
|
(32 år)