Boken handlar om precis vad titeln avslöjar (1979.. Visa hela

Boken handlar om precis vad titeln avslöjar (1979 när Malmö FF var näst bäst i Europa), för er som inte kan er MFF historia var 1979 året då MFF kom tvåa i Europacupen (nuvarande Champions League). Jag kan redan nu säga att det är inget litterärt mästerverk rent "hantverks mässigt" dvs hur den är skriven. Den är däremot riktigt intressant både som supporter och som vanlig person med ett öga för historia och stora händelser.

Boken är fullspäckad med intressanta intervjuer och roliga anektdoter. Eller vad sägs om "Bad Boys i Monaco" då spelarna var smittade av tveksamhet på laget av styrelsen och spelarna jäste på stranden?

Den tar upp både historiska personligheter som varit viktiga för föreningen så som Eric Persson och naturligtvis belyser den händelsen som fått bragdguldet för 1979 års bragd med motiveringen"För den serie av bragder som förde MFF som första svenska lag fram till finalen i europeiska
mästarcupen i fotboll.". Boken är enormt lättläst och man klämmer den på fåtalet lästillfällen.

Jag kan inte göra annat än att inte hålla med före.. Visa hela

Jag kan inte göra annat än att inte hålla med föregående skribenter. Stigh var visserligen inne på hantverkets betydelse för berättelsen och det är det som får boken att bli om inte riktigt bra så på gränsen till det. Man kan inte göra annat än att njuta både av språket, miljöbeskrivningarna och de få men roliga komiska inslagen. Det bör tilläggas att jag inte läst boken på svenska utan engelska. Jag kan ha fel då det var ett tag sedan jag läste den och jag lider av världens antagligen sämsta namnminne. Men jag tror personen jag tänker på heter Karl, alla har en Karl i sina liv. Det är killen/tjejen som inte är särskillt bra på något. Han/hon har alltid flyt och man kan störa sig på han/henne men i slutändan kan man inte göra annat än att älska personen. Green Hills of Africa är en fyra. Mycket för språket och för det faktum att Hemingway lyckas med projektet dvs att få vardagen låta intressant. Jag är varken jägare eller berest i Afrika, jag håller till trots denna skildring högt och den har en självklar plats i klassikerhyllan.

Amerika även kallad Den försvunne vad den siste ja.. Visa hela

Amerika även kallad Den försvunne vad den siste jag läste i ensamhetens trilogi. Karl gör en till motsatsen av den amerikanska drömmen klassresa rakt ner i avgrunden. Karl är inte lika socialt isolerad så som Josef K och K (Processen respektive Slottet), det är en annan värme i Amerika, detta gör dock inte boken varm. Karls liv i Amerika är tragiskt kort och gott.

Kvalitetsmässigt når inte Amerika upp till Processens höjder men gott o väl till Slottets...

Analfabeten må vara en svensk klassiker av en sven.. Visa hela

Analfabeten må vara en svensk klassiker av en svensk klassisk proletär författare men den är stundtals ohyggligt långtråkig. Det är inte så den är dåligt skriven eller speglar tiden dåligt men jag kan inte komma ifrån att jag inte finner betskörden särskillt intressant. Jag kan förstå de som gillar boken, det finns rätt bra dialoger och småintressanta händelser men det är knappast något jag skulle läsa om. Boken får en tvåa i betyg enbart för att storyn är så fruktansvärt icke tilltalande för mig.

Jag kom i kontakt med Bilbo ett bra tag innan jag.. Visa hela

Jag kom i kontakt med Bilbo ett bra tag innan jag ens hörde om den idag så berömda trilogin som kretsar kring härskarringen. Jag kan inte säga att jag tyckte det var någon större upplevelse då det nästan var som att se en inte billig men ganska vag actionrulle. Den här genren har aldrig egentligen tilltalat mig men jag vill ändå påstå att Bilbo gjorde mig överraskad. Den var trots allt en ganska spännande historia, som någon annan tidigare påvisade så var det en snygg "fight" med Smaug i slutet och precis som i en actionrulle lever de lyckliga...

Inget litterärt storverk men inte heller skräp och betyget blir därför någonstans i gråskalan mellan två och tre.

Andra boken jag läst av Chuck Palahniuk, Choke lev.. Visa hela

Andra boken jag läst av Chuck Palahniuk, Choke levde upp till mina högt ställda förväntningar men den var inte fullt så omvälvande som favoriten Fight Club. Palahniuk skriver enormt postmodernistiskt och det är lågnt ifrån alla som gillar stilen, så är inte fallet för mig dock, jag fullkomligt älskar det. Det är inte så att jag läst oerhört många postmodernistiska böcker men jag vet kriterierna för stilen, jag har hört många tycka Fight Club är "rörig" och Choke är inget undantag den, historien är ganska komplex och lämpas därför inte för någon längre redogörelse här, det jag kan säga är att den handlar om Victor Mancini (en sexmissbrukande avhoppande medicin studen), hans mamma (en dement smått förvirrad dam som ligger på ålderdomshem), Victors bästa vän Denny (även han sexmissbrukare) och "Dr" Paige Marshall. Boken bjuder på många helt oförutsägbara vändningar och twistar som jag inte kan göra annat än att älska. Någon direkt handling mer än att Victor vill få reda på sin riktiga identitet finns det inte, det är en relationsbok iklädd en härligt vardagsfilosoferande kostym uppbackad med en massa "visste du att" kunskap, och det hjälper om man har en viss allmänkunskap för att uppskatta boken fullt ut.

Den får en 4 i betyg, både för hantverket och för storyn.

Ah glömde den härligt råa humorn som stundtals får en att bryta ut i skrattattacker, världsklass.

Usch och tvi, jag läste boken för rätt många år se.. Visa hela

Usch och tvi, jag läste boken för rätt många år sen, mest för att jag var ung och ville läsa något från föräldrarnas bokhylla i jakten på att vara vuxen. Det var en lång (på den tiden) och plågsam läsning, det kändes som att det aldrig skulle ta slut och när jag tittar på boken idag så måste jag säga att jag inte var ute på hal is när jag läste den som knatte. Den är ganska dåligt skriven och storyn är trist. En etta.

Kan mest hålla med föregående recensenter, detta ä.. Visa hela

Kan mest hålla med föregående recensenter, detta är en otroligt fängslande bok. Hemingway tillhör favoriterna.

Haha vilka minnen, läste den i ett projekt för sve.. Visa hela

Haha vilka minnen, läste den i ett projekt för svenska a kursen på gymnasiet. Det var en gammal utgåva med alldeles underbara illustreringar som fick gruppen att skämta och ligga dubbelvikta av skratt. Vad handlingen gäller så känns den ganska ordinär. Det blir en stark trea tackvare de goda minnena.

Ernest Hemingway skriver som de flesta vet väldigt.. Visa hela

Ernest Hemingway skriver som de flesta vet väldigt rakt och avskalat, En fest för livet är inget undantag från det välfungerande konceptet. Den är precis som "Green Hills of Africa" en verklighetsklidring, till skillnad från "Green Hills of Africa" tar "En fest för livet" plats i storstadsmiljöer. Den utspelar sig i huvudsak i Paris under den kulturella storhetstiden mellan världskrigen. Det är mycket dialog och möten med intressanta personligheter som Scott Ftzgerald och Pablo Picasso, den sistnämnde väldigt kort men ändå. Det är mycket diskussioner om och kring litteratur. Den beskriver hur det är att vara en kämpande författare, framförallt ser jag det som en hyllning till det enkla livet.

Boken har ingen direkt handling så det bör inte göra något om jag avslöjar de sista raderna, men för er som inte vill läsa dem kan hoppa över kommande citat ur boken.

"Men det var sådant Paris var förr i tiden när vi var mycket fattiga och mycket lyckliga."

Jag är väldigt svag för Hemingway, både för sättet han skriver och berättelserna han gav ut. En fest för livet blir en ganska odiskutabel 4.

AAAH den här boken hade jag helt glömt bort att ja.. Visa hela

AAAH den här boken hade jag helt glömt bort att jag läst. Den var oerhört fängslande, Gardell är antagligen bland Sveriges främsta kulturpersonligheter. Han är oerhört begåvad och skarpsint och trots att jag inte växt upp i samma tid som han så får man en enorm inblick i tiden och inte minst av hur han upplevde den. Inte ett mästerverk men oerhört gripande och inte minst rolig.

Detta är utan tvekan en av mina absoluta favorit b.. Visa hela

Detta är utan tvekan en av mina absoluta favorit böcker. Det bör tilläggas att jag läst boken på engelska och inte svenska.

De flesta har säkert hört namnet i samband med filmen med samma titel. Det var även så jag kom i kontakt med verket, efter många om och men såg jag filmen detta till trots att mina vänner sade den var oerhört usel. När jag nu dessutom läst boken har berättelsen och författaren fått en alldeles speciell plats i min bokhylla.

Storyn är i min mening briljant då den spelar på många plan, den har politiska undertoner samtidigt som den uttrycker många av dem rent konkret i handlingen. Den belyser mänsklighetens egenheter/i vissa fall dumheter, den är brutal, den är komisk och den är alldeles alldeles underbar.

Huvudpersonen är en traditionell kontorsråtta med allt vad det innebär, han har sina små egenheter och under storyns gång evolverar han till sitt alterego.
Det bör nämnas att det är tre huvudpersoner till antalet, Tyler Durden, Marla Singer och her kontorsråtta (ett smeknamn jag gett då namn aldrig anges).

Jag hade tänkt o skriva en ganska redogörande sammanfattning av storyn men då den lämpar sig bäst att diskuteras mun till mun nöjer jag mig med kommande rader.

Chuck Palahniuk fångar vår värld med alla dess skavanker på ett mycket bra sätt i en brutal komedi med synpunkter på det mesta. Han skriver dessutom oerhört snyggt, det är för mig oerhört viktigt. Det används ofta korta och konsisa meningar som ger en känsla av att berättaren talar direkt till läsarn. Bland det jag beundrar mest (rent hantverksmässigt) är när han skriver om fruktansvärt brutala situationer med ett totalt lugn, som exempel kan inledningen till boken Invisible Monsters ges. Det är ett hus som brinner, folk är skjutna, blod rinner på golvet, taket rasar in och huvudpersonen står och tänker på vilka kläder hon har på sig, vad huset i fråga kostat och hur fotografer arbetar.

Jag kan inte göra annat än att ge boken en oerhört stark femma, inte bara för storyn utan även för hantverket.

Ah hade helt gkömt bort den är boken. Jag läste de.. Visa hela

Ah hade helt gkömt bort den är boken. Jag läste den för ett par år sen dock på engelska (Ask Alice Anonymous). Som tidigare talare sagt så är det oerhört gripande. En sträckläsningsbok, den känns oerhört äckta och då menar jag inte äckta som om man någongång skulle tvivla på att den vore äckta utan äckta i den meningen att verkligheten känns genast mycket mer närmre och skrämmande. Jag var 16 när jag läste den och den har till viss del inspirerat mig till mitt eget skrivande. Den har i korta drag hjälpt mig med att få fiktion låta verkligt... Inte en femma men dock en säler fyra. Det är en klockren bok för gymnasieelever och skolor borde överväga att köpa in boken i stora kvantiteter...

Det första jag tänker på när jag funderar över Kaf.. Visa hela

Det första jag tänker på när jag funderar över Kafka är ensamhet. I förvandlingen mår man nästan dåligt stundtals och man kan inte göra annat än att tycka synd om Gregor Samsa. Berättelsen tar plats i en och samma lägenhet berättelsen igenom, miljön förändringen som sker blir desto mer imponerande när man tänker efter. I början av berättelsen är lägenheten en varm och familjär plats men med tiden blir stämmningen allt mer tryckt. Familjemedlemmarna mår allt sämre för att inte tala om stackars gregor. Som en tidigare skribent skrev så är det så man mår illa ibland och jag tänker särskillt på ett par tillfällen, för att nämna några så är det varje gång Gregor lämnar sitt rum, han blir jagad, skadad, bespottad och misshandlad. Precis som i Processen är det ett hemskt emotinellt slut som efterlämnar en viss tomhet när man slår igen boken. Kafka är ensamhetens mästare.

Haunted är underbar läsning kort och gott. Innan v.. Visa hela

Haunted är underbar läsning kort och gott. Innan varje lästillfälle känns boken ny och tilltalande, man följer en huvudberättelse men får också läsa 24 mer eller mindre bisarra noveller om, med och av karaktärerna i berättelsen. Det blir aldrig långrandigt, den håller intensiteten uppe och har svårt att släppa den från sig.

Jag älskar Palahniuks sätt att skriva, det är effektivt och vackert.

Ett tips för er som inte läst något av författaren i fråga är följande: Strunta i all form av moral, ner med den moraliska guarden och njut. Det är många slag under bältet men det mest känns obehagligt lokiskt...

Det krävs lite mer för en femma men en stark fyra är det definitivt.

Ett av de bättre ungdomsboks minnena jag har, spän.. Visa hela

Ett av de bättre ungdomsboks minnena jag har, spännande som få.

En femma om man jämför med de andra i samma genre men i konkurrens med den världsliga litteraturen blir det en välförtjänt trea. Ska man köpa en bok till sitt barn i de yngre tonåren så slår inte det här fel...

Invisible Monsters var den tredje boken av Chuck P.. Visa hela

Invisible Monsters var den tredje boken av Chuck Palahniuk som jag läste och som de två tidigare böckerna var blev jag inte besviken. I enormt korta drag handlar den om en foto modell vars utseende blir förändrat genom ett skott genom käken som i sin tur flög ut ur bilfönstret och som slutligen blir bortförd av fåglar, det är om hennes relationer både till familj, vänner och till den allmänna verkligheten. Precis som i de två andra (Choke och Fight Club) innehåller Invisible Monsters oerhört mycket svart humor samt en rejäl känga mot dagens moraliska standard, storyn är också den precis som de andra komplex och bjuder på många svängar och twistar man inte väntat sig. Det som framförallt skiljer det här verket från mycket av det jag tidigare läst är hur författaren väljer att lägga upp tidslinjen. Aldrig tidigare har jag stött på ett verk vars tidslinje är lika krokig och hoppig som i Invisible Monsters. Den är kort och gott enormt fragmentalisk och under bokens gång blir man matad med små fragment som man sätter på plats ju längre in i boken man kommer. Det står till och med i inledningen att ungefär att: detta är en bok som är medvetet skriven på ett sätt så att den ska uppfattas som rörig och ibland oklar. Jag personligen älskar när man som läsare får aktivt delta i hur berättelsens ska uppfattas och det får man i den här boken, det finns inte enligt mig tråkigare böcker än när allt serveras på små välpolerade silverfat.

Betyget blir en 4 på gränsen till femma.

Tony Buzan är upphovsmannen till den så kända ante.. Visa hela

Tony Buzan är upphovsmannen till den så kända anteckningsmetoden "mind maps", i boken Kreativ Intelligens använder hans sig av metoden i syfte att strukturera upp sitt kreativa tänkande. Han tar även upp "nya" rön kring hur hjärnan arbetar och vad kreativitet egentligen är.

Ska jag vara ärlig ansåg jag de första kapitlena var de mest lärorika, jag har tidigare haft (säkerligen som så många andra) haft föreställningen att hjärnans halvor jobbar (Mer eller mindre separat) men i själva verket funkar de som bäst när den ena jobbar i samverkan med den andra. Den högra halvan är de "konstnärliga" förmågerna sitter dvs. det är den sidan som är mest aktiv när man exempelvis målar, sjunger, skriver, spelar instrument osv. Vad som var nytt och som han på ett bra sätt tar upp är att den ena halvan klarar sig ganska dåligt utan den andra, som exempel tog han kända personligheter (både kultur och vetenskapspersonligheter) och beskrev hur deras framsteg till mångt om mycket var ett tecken på halvornas samverkan. Bethoven fanns i ett av exemplena, hade han inte haft förmågan att skriva ner sina melodier i system dvs noter och liknande hade varken hans musik blivit lika genial eller för den delen varit bevarad, han behövde inte vara på plats för att det skulle låta bra utan han antecknade hur melodin skulle utföras och andra kunde läsa sig till hur stycket skulle spelas.

Jag fann dessa delarna högst intressanta men när boken övergick till någon självhjälpshistoria tröttnade jag ganska snabbt. Jag har tagit fasta på en del men då jag är väldigt kreativ som jag är blev de avslutande kapitlena en rätt så dryg transportsträcka. För övrig är boken väldigt enkelt skriven och den tar upp många bra och praktiska exempel på hur den kreativa intelligensen ska utvecklas på bästa möjliga sätt. För de som inte har några större kunskaper inom området kan jag rekomendera den varmt, mitt personliga betyg blir en 3 men för er som känner er vilsna och inte har förmågan att projicera er kreativitet på de sätt ni egentligen vill är den ett absolut nöje. Mycket nöje.

Det här var den första biografin jag nånsin läste.. Visa hela

Det här var den första biografin jag nånsin läste och detta var för ett par år sedan, jag fängslades ganska snabbt av boken. Inte bara för att Lenins liv var oerhört intressant utan även och kanske framförallt tyckte jag den var väldigt bra skriven. Ibland får man en nästan skönlitterär känsla samtidigt som boken är oerhört informativ.

Lenin tillhör bland de absolut största historiska gestalterna under 1900-talets historia. Man behöver inte tycka om honom men hans ideologiska avtryck samt det han var med och skapade i Ryssland har inte gått någon oberörd. Boken tycker jag håller en fårhållandevis bra objektivitet då författaren gör så gott han kan för att förtydliga historiska händelser, till hjälp har han en enorm research, han använder dessutom sig mycket av citat som bevisar eller motbevisar olika historiska händelser.


Har man minsta lilla intresse för Lenin, historia i allmänhet eller varför inte bara lite allmän vetgirighet är detta en bok för dig. Den är oerhört lätt tillgänglig och kostar mindre än ett paket cigaretter. Betyget blir en fyra.

Ernest Guevara är mannen på världens mest publicer.. Visa hela

Ernest Guevara är mannen på världens mest publicerade bild, där som stridslysten guerilla soldat och revolutionär. I Motorcycle Diaries är han inte riktigt den hårdhudade mannen de flesta känner Che Guevara som, han är nästan klar läkare, astmatiker, uppvuxen i ett rikt hem och inte särskillt världsvan. Han och vännen Alberto Granados beger sig ut på ett äventyr de sent skulle glömma, den tog dem ut på den sydamerikanska landsbyggden och fick se rika som fattiga, en av de viktigaste destinationerna på resan är Spetälskekolonin i Peru (Tror det var Peru) där de båda ska vara "praktikanter" (Che utvildade sig till spetälske expert), under tiden på kolonin upptäcker man hur humanistisk Che var, han brydde sig inte om fåniga regler som fick de sjuka att kännas segregerade och han ville exempelvis hellre spendera sin födelsedag och sista dag på kolonin med de istället för många av läkarna och nunnorna som hjälpte de sjuka. Under avskedsfesten lämnar Che och trots sin astma simmar han över den stora flod som sepererar de sjuka från de friska.

Boken är "ok" avkoppling och betydligt bättre än många andra reseskildringar.

Stoeffo Törnquist är känd från tv program så som S.. Visa hela

Stoeffo Törnquist är känd från tv program så som Steffos Lustjakt och Morgonsoffan på tv4, allmänt uppfattas han som en livsnjutare och i "Njut!" skriver han om alla möjliga tänkbara njutningar. Alla inte så värst intressanta men mertalet är det absolut, han har ett förflutet som journalist och har ett förvånansvärt stort allmänkunnande. Favoritkapitlen var för mig de om Cigarrer, Cognac, Eld och det om Oscar Wilde.

Har man ett intresse för klassiska njutningar.Är detta boken för dig, idag kan den visserligen kännas lite väl nybörjarinriktad men när jag läste den första gången var det en enorm upplevelse. Den är fullspäckad med roliga och för ämnet relevanta citat, den sitter inne med en av de snyggaste layouterna jag sett och den får dig att uppskatta många saker du aldrig tidigare skänkt en tanke. Jag tror faktiskt alla kan hitta minst ett kapitel de kan tänka sig läsa och som de kommer uppskatta.

Boken var inte särskillt trovärdig. Det är en själ.. Visa hela

Boken var inte särskillt trovärdig. Det är en självbiografisk historia av den uppblåste Jan Guillo. Hans ego lyser igenom på ett nästa äckligt sätt. Men även om det är lite av bokens svaghet så är det även det som får att läsa klart boken. Hade det inte varit för den onaturligt höga beräkningsförmågan hade boken blivit ett komplett sömnpiller. Det mest komiska är övergången till filmen, som var än sämre än boken. Boken får en tvåa, inte för en bra story eller ett bra hantverk utan för att där fanns ett visst underhållningsvärde.

Pojken som kallades det är en bok som behövs inte.. Visa hela

Pojken som kallades det är en bok som behövs inte bara för att belysa barnmisshandel men också för oss läsare att tänka till. Det är en stundtals ganska skakande upplevelse boken bjuder på, men det som för mig var mest förbluffande var hur en så kort bok kunde bli så tjatig och faktiskt delvis långtråkig. Det blir liksom lite Passion of the Christ känsla över det hela, den ungen mannen blir misshandlad, både fysiskt och psykiskt, man har sympati och man lider med pojken och Jesus men med tiden blir man smått avtrubbad.

Jag har inte läst 2:an och 3:an, jag tror inte jag kommer göra det men som jag förstått det handlar de två om hans fortsatta uppväxt och hans vuxna liv och jag är tämligen övertygad om att hade alla tre delarna fogats samman hade man fått tillräckligt med matrial för en riktigt bra bok istället för som ettan, kort och fruktansvärt upprepande.

Hantverksmässigt är det på gränsen till katastrof, fast å andra sidan är det en gripande berättelse. Vad blir då den slutgiltiga domen?

Först fundera jag på en 3:a men när jag tänkt till lite så kan man inte bortse från det bristfälliga språket.

Kafkas Processen I början Processen som anses bla.. Visa hela

Kafkas Processen

I början
Processen som anses bland många vara en av 1900 talets absolut bästa böcker och den inleds på följande vis "Någon måste ha förtalat Josef K, ty utan att han gjort något ont blev han häktad en morgon.". Här blir Josef K häktad, detta av en organisation som han inte har någon kännedom om och som dessutom inte berättar något om sig. Morgonen då K blir häktad ser ut på följande vis: K vaknar, möts av två män som påstår att han är häktad, folk tittar ut honom och sedan får han gå till jobbet. Detta är intressant. Som man senare märker i boken är organisationen utspred i mer eller mindre alla delar av samhället både i överklass och underklass, i alla delar av landet och i alla arbetskategorier. Denna slutsatsen kan man dra ganska omgående då K är fri att göra vad han vill detta enbart för att myndigheten har koll på honom vad han än gör.
Bland de mest störande momenten och som dessutom ger en känslan av maktlöshet är att alla i K:s närhet och alla han träffar känner till myndigheten som låtit K häktas men inte han själv och ju längre boken fortgår ju sjukare blir berättelsen, till slut känner de flesta till både K och hans process. Vad man inte ska förglömma är att han dessutom inte vet vilket brott han anklagas för.

Känslan
”Vad är meningen med denna stora organisation, mina herrar? Meningen, är den att oskyldiga människor häktas?
Säger han till domarna, han blir upprymd då han får applåder och visslingar från ena sidan av publiken.
Men när han till slut ger upp och hoppar ner från podiet ner till folkmassan för att ge sig av så märker han att grupperna inte alls är två grupper utan att alla tillhör samma grupp.
- Jaså, ropade K. Och lyfte armarna mot höjden, den plötsliga upptäckten sprängde sig fram, ni tillhör alla samma domstol, efter vad jag ser, det är ju ni som är det korrumperade band, som jag angrep, ni har trängt ihop er här, som åhörare och spioner, och bildat skenpartier, och det ena har applåderat mig för att pröva mig, ni vill lära er hur man lockar oskyldiga i fördärvet.
Efter dessa ord ger sig K av, men inte innan han får höra att han inte kommer få några flera rättegångar.”


Detta är taget ur Josef Ks första rättegång. Det hela är en ganska bisarr och paranoid situation, detta för att det skiljer sig från allt vad vi är vana vid. Just detta stycket är oerhört starkt just för det visar individens svaghet inför en maktapparatur detta behöver dock inte betyda en offentlig. Jag tycker att processen symboliserar en brist på kontrollerade myndigheter, Kafka vill alltså visa total anarki (kaos). Då är min fråga om det är liberalismen han vill genomskåda med en parodi på den? Mitt svar är ja (förmodligen). Kan det då vara så att domstolen representerar storföretag? Nja, Kafka levde mellan 1883 och 1924, alltså fanns inte de utpräglade transnationella företagen som finns idag. Däremot fanns industrialismen och med den kommer också arbetare, företagen hade en större makt över den enskilde då det inte fanns samma regelverk som det finns i exempelvis dagens Sverige.
Jag har hört personer beskriva boken som en parodi på slutna samhällen så som de forna kommunistiska och nazistiska där de demokratiska hjälpmedlen för den åtalade tagits bort. Detta är totalt befängda påståenden i och med att boken skrevs innan dessa två över huvud taget fanns.
Kafka kan mycket väl ta ställning här för Marxism då den representerar en total kontrollerande makt. Kafka var precis som Marx och Lenin mycket intellektuell och utbildad (han var utbildad jurist). Kafka levde visserligen under Ryska Revolutionen men precis som de andra utomstående på den tiden visste han antagligen ingenting om vad som skedde bakom sovjets järnridå.

Slutet (Läs inte detta om ni inte läst boken)
”Var fanns domaren han aldrig hade sett? Var fanns den höga domstol han aldrig hade nått fram till? Han lyfte händerna och spretade med alla fingrarna. Men medan den ena herrn lade händerna runt K:s strupe, stack den andre kniven i hans hjärta och vred om två gånger. Innan det svartnade för ögonen på K uppfattade han hur de båda männen tätt intill hans ansikte, kind mot kind iakttog det Oåterkalliga slutet .
Som en hund sa han och det var som om skammen skulle överleva honom.”

Detta är utan tvekan det starkaste raderna i hela boken, jag blev djupt rörd och lite små irriterad på vad K fick genomlida. Detta är alltså K:s dom som verkställs utan en slutgiltig rättegång, jag uppfattar detta som en direkt våldtäkt på den enskildes rättigheter. Tillvägagångssättet är också en sak som jag reagerade häftigt på, det var verkligen inget man hade förväntat sig. Jag hade visserligen haft förhoppningen att K skulle genomskåda byråkratin och att det var han som skulle sätta in dödsstöten på myndigheten men i själva verket får man se sin hjälte avrättas på ett ytterst kallblodigt sätt.


Slutsats
Hur ska man då tolka detta (i min mening) mästerverk?
Det är ingen slump att det inte finns en generell uppfattning om vad Kafka menade med sin bok, jag har dock kommit fram till min egen slutsats och efter ha läst ett par andra recensenters omdömen är jag ganska nöjd. I min mening försöker Kafka få fram den enskildes utsatthet för en mäktig ”storebror” (maktapparat), han visar detta genom att måla upp en värld av osäkerhet och ovetskap för vad som ska kunna hända. Men jag tror att Kafka tar en titt i spåkulan och skriver om vad som kan ske i framtiden. Denna slutsatsen kan man dra utav att titta på under vilken tid Kafka levde i.

Mitt betyg till Processen är en solklar 5 och det är definitivt en bok som alla bör läsa.

Jerry Seinfeld är tillsammans med Eddie Murphy de.. Visa hela

Jerry Seinfeld är tillsammans med Eddie Murphy de två ståupp komiker som varit mest banbrytande, originella och mest omtyckta genom åren. Idag är det oerhört vanligt med folk som kör den patenterade "Har ni tänkt på det där" Seinfeld humorn. Han kan få en påse jordnötter att bli rolig. I boken Seinologi är ett stort antal av hans skämt från serien "Seinfeld" samlade. Vem kommer inte ihåg klassiker som skämten om männens oskrivna lagar eller om hur man skaffa vänner som barn?
Är man road av Seinfelds skämt gör man.

Det är inga kompliserade resonemang eller avancerad skrift, bara ren och skär humor i världsklass. Jag personligen streckläste den från sturups flygplats till hotellet i London, det var visserligen ett par avbrott i tullen och dylikt men när man satt med boken i handen kunde man inte göra annat än att sitta och små le och ibland bryta ut i hysteriska gapskratt. Uppskattar ni humor uppskattar ni Seinologi.

Herman bara växer och växer, Siddhartha är andra b.. Visa hela

Herman bara växer och växer, Siddhartha är andra boken i ordningen och jag blev verkligen inte besviken. Han lyckas på blotta 122 sidor berätta om en mans liv och vilket liv det är. Det kantas av ständig lärdom och eftertanke, detta speglar naturligtvis av sig på läsarn då du genom resan som boken bjuder på hinner att tänka en hel del.
Jag tycker inte att Siddhartha är lika bra som Stäppvargen men den hör absolut hemma i klassikerhyllan och jag kan tänka mig att jag återvänder till den både en och tre gånger i livet.

Franz Kafka, detta geni på ämnet ensamhet. Slotter.. Visa hela

Franz Kafka, detta geni på ämnet ensamhet. Slotter är som ovanstående påstått en välskriven, deprimerande, bisarr, klaustofobisk berättelse som ligger nära processen rent stämmningsmässigt. Det jag saknar i Slottet som det finns mer av i Processen är hur Kafka tar ut på de hämningslösa bisarra svängarna.
Exempelvis beskrvningarna av kanslierna eller som i Processens beskrivningar av både domstolar och skumma personer som sitter och trycker i städskrubbar. Slottet är utan tvekan både bra och fängslande men den når inte riktigt upp till samma klass som Processen. Det är definitivt en fyra.

Till skillnad från "Pli" så tycker jag att det är.. Visa hela

Till skillnad från "Pli" så tycker jag att det är efter traktatet som boken verkligen tar fart och dessutom lyfter den mot oanade höjder. Jag har inte talat med alldeles för många angående boken och jag har inte läst en uppsjö kommentarer om boken men jag är av uppfattningen att många tycker slutet flippar ut och jag kan inte göra annat än att misstycka. Jag tycker att boken är som bäst när Harry enligt utomstående ögon förfaller men i sin egen värld utvecklas som människa. Han faller ner i en värld som vi i dag kallar för den undre världen som kantas av allehanda drogmissbruk, sexorgier etc etc.

Berättelsen går från en ganska "ordinär" historia till ett mästerverk från och med mötet med proffesorn (inte säker på namnet men mannen med Goethe porträttet) och man kan inte göra annat än att njuta. En bok helt i min stil, att jag sen inte håller med majoriteten av de psykologiska och filosofiska resonemangen är en helt annan femma. Men som bok i sig gillar jag den något enormt mycket och ska om tio minuter påbörja Siddharta.

Det blir en femma i betyg.

South End Press har under många år jobbat med att.. Visa hela

South End Press har under många år jobbat med att publicera "alternativ" litteratur och har i sitt stall författare så som Noam Chomsky och Michael Alvert som för övrig är en av grundarna till bokförlaget.

I boken Talking about a revolution (som för övrig är i intervjuform) intervjuas kända intellektuella så som Noam Chomsky, Michael Albert och Howard Zinn. De lägger fram sin syn på dagens samhälle, vad som kan göras för att "vänstern" ska organisera sig och liknande. Några av de som intervjuas hade jag aldrig tidigare hört talas om men det fanns ett par som verkade riktigt intressanta. En av dem är ovanciterade Manning Marable, han är professor i historia och politisk vetenskap, grundaren till "Institute for Research in African-American studies at Columbia University, journalist och författare. Han har skrivit ca ett dussin böcker och ett hundratal artiklar om dagens politiska klimat i USA och om de svartas historia och deras rättigheter. Han har starka åsikter och en författare jag ska försöka studera i ett lite senare skeende i mitt liv.

Andra intressanta och antagligen mer kända personligheter som deltar är Howard Zinn, Noam Chomsky och Michael Albert.

Vad de intervjuade har gemensamt trots vitt skilda bakrunder (både etniskt och åsiktsmässigt) är att de är överens om att det bör ske en politisk omvälvning, inte bara i USA utan i hela världen. De flesta tar upp folkrörelser och exempel på sådana under 60 och 70 talet. Stundtals blir det långtråkigt att läsa om liknande historier från deras college och om anti krigs röreleserna (Anti vietnam kriget) men det kommer allt som oftast en bra slutsats.

Det är långt ifrån något helteckande verk men den funkar bra som en bok man plockar upp lite då och då. Den är som titeln speglar skriven på engelska och jag tror inte den finns som svensk översättning. Jag ger den en trea i betyg, inte för att den är dålig eller undermålig, den är vad den är och är antagligen inte avsett för att vara någon heltäckande bok. Den får en trea, den fyller sin funktion men inte mer.

Jag såg en morgon på något morgonprogram vari Erns.. Visa hela

Jag såg en morgon på något morgonprogram vari Ernst Billgren satt och tipsade om böcker. Singer, ansåg Billgren vara en av hans absoluta favoriter, inte för att det egentligen säger så mycket om Singers författarskap men det väckte en tanke hos mig. När jag sedan senare samma dag befann mig på Pocket Shop och såg Trollkarlen från Lublin tänkte jag att den var värd en chans.
Ett tiotal minuter senare satt jag på cafet mitt emot och satte igång att börja läsa. Tre dagar senare var jag klar.
För mig var detta en stor upplevelse, Singer lyckas kombinera ett rakt, enkelt (för den delen inte simpelt) med filosofiska/religiösa resonemang på ett mycket fint sätt. Att han dessutom lyckas med konsten att skriva en riktigt bra tragikomisk roman gör saken inte sämre.
Läsningen gav mersmak och jag kan inte göra annat än att rekommendera Isaac Singers författarskap.

Sen jag såg Fredrik och Filip första gången i tv4a.. Visa hela

Sen jag såg Fredrik och Filip första gången i tv4as program "Ursäkta röran vi bygger om" har jag gillat deras humor, programmena High Chapparall och 100 har jag också följt med stort nöje. De har skarpa ögon för ironi och har i boken allt som oftast klockrena skildringar om barndomen och om det är att växa upp. Det är många gånger intressant och bjuds i alla fall i början till många skratt. Men med tiden blir det lite enformigt. Jag vet inte riktigt vad jag väntat mig när jag stod i den lokala konsumbutiken i jakt på färdlektyr för resan till Hultsfred, kanske en lättsmällt komedi? Med facit i hand måste jag säga att jag är besviken. Allt som oftast blir det långrandigt och ganska odramatiska barndomsanektdoter. Den var visserligen lättsmält och stundtals rolig men betyget blir inte mer än en otroligt svag 3. På omslaget står det "Lysande komedi i bästa Seinfeld-stil", jag säger istället så här att vill ni ha Lysande humor så håll er till originalet och plocka upp Seinologi. Där har vi pricksäker humor när den är som bäst och dessutom av i min mening världens bästa komiker...

Jag gillade boken enormt mycket, den är som så mån.. Visa hela

Jag gillade boken enormt mycket, den är som så många ovanstående påstår enormt rolig. Den fick mig bli intresserad av språk, dess betydelse, vad man kan analysera genom språket osv. Det är en bok som alla små (som det finns väldigt många av) språkfacsister bör läsa.

Jag personligen kände igen mig (delvis) i Roquetin.. Visa hela

Jag personligen kände igen mig (delvis) i Roquetins ängestladdade vardag, antar att de flesta med existensiella tankegångar gör det. Att göra någon längre förklaring av boken är direkt onödig då ovanstående är ganska välbeskrivande. Jag vill däremot berömma Jean Paul Sartres underbara sätt att skriva, han skriver oerhört effektivt och får ångest så påtagligt att man nästan kan sträcka ut handen och vidröra känslan. Vill du läsa en bok som beskriver en mans ångestfyllda vardag kantad av existensiella tankegångar är detta en bok för dig.