Alex är en sjuttonårig tjej som håller på att dö a.. Visa hela

Alex är en sjuttonårig tjej som håller på att dö av en hjärntumör. Hon har gett upp att cancerstrålning någonsin kommer funka; hon är döende och kommer aldrig att bli bättre. Men så, när hon gör en sista hikingtur i skogen, blir världen träffad av en elektromagnetisk puls och allting förändras. De som inte dör direkt av pulsen blir antingen själlösa zombies eller, som Alex, utvecklar skarpare sinnen bortom det normala. I sällskap med en föräldralös åttaåring och en ung krigsveteran som lider av PTSD, försöker hon komma underfund med en värld där ingenting är som det ska.

Jag läste de första 260-ish sidorna i ett streck. Klockan var 3 på natten, men vem bryr sig? Jag var tvungen att veta vad som skulle hända! Skulle de vara okej? Skulle de hitta andra människor? Skulle de bli till zombies de också? Jag var fastnaglad, jag var skräckslagen, jag var gripen.

Sen gick allt åt helvete. 40-50 sidor senare och jag lade ifrån mig boken, besvikelsen brännande inuti mig, och somnade. Jag plockade upp boken igen nästa dag och tvingade mig själv att avsluta den, medan jag hela tiden skrek i mitt huvud: VARFÖR STANNADE NI INTE I DEN DÄR JÄVLA STUGAN HELA JÄVLA VINTERN ERA JÄVLA IDIOTER?! Jag är övertygad om att det hade gjort boken så mycket bättre, som den är nu tror jag att den lider av ett svårt fall av multipel personlighetsstörning. Det finns ingen annan förklaring. Andra hälften introducerar ett helt nytt set av karaktärer jag inte ens kunde skilja från varandra, än mindre orka bry mig om. Det är så synd!! För de första 260 sidorna är jättebra, alltså verkligen, verkligen MEGABRA! Under andra hälften bönade jag om att en zombie skulle komma och äta upp dom.

5 för första hälften, 1 för andra. Så 3 antar jag att det får bli.

Okej. Andas, Sara, andas. Ta det lugnt. Andas. S.. Visa hela

Okej. Andas, Sara, andas. Ta det lugnt.

Andas.

SÅ HÄR FÅR MAN FAN INTE GÖRA!!!

Man får inte ändra reglerna i sitt egna universum bara för att alla ska leva lyckliga i alla sina dagar!!! ARGH!!! Jag blir så arg!! Inte okej.

Hela den här satans bokserien handlar om Bellas "svåra" val om hon ska ge upp sin mänsklighet och hela sin framtid med familj och vänner för Edward, eller ge upp honom. Val. Hon kan inte få både och, förutom att det kan hon tydligen nu verkar det som! WHAT?! Ursäkta mig, men det är INTE OKEJ. Du har just förstört hela bokserien, för uppenbarligen är att vara vampyr det absolut bästa som någonsin kan hända någon! Inte nog med att allt ser bättre ut och du hör allt mycket klarare, du blir samtidigt sjukt snygg och den där törsten? PFFT! Bara veklingar som inte kan hantera den och inga som helst problem för Bella Sue.

Vem skulle INTE vilja vara vampyr, liksom?

Hennes pappa? Han är där och bryr sig inte.
Hennes mamma? Hon är där och bryr sig inte.
Hennes vänner? Vilka vänner, hon har ju faktiskt aldrig haft några förutooom... (Se nästa)
Jacob? Han är där och blir förälskad i Reneesme (vilket nog är det mest avskyvärda namn jag någonsin hört) och gör alla till enda stor lycklig familj.
Konflikten? Vilken konflikt...? Den försvann samtidigt som perfekta Bella och perfekt Edward fick sitt perfekt barn som alla andra perfekta människor och perfekta vampyrer avgudar så fort de lagt ögonen på den perfekta lilla råttan.

USCH, USCH, USCH!

(ja, det finns en exakt likadan recension av mig på den svenska. Den här boken förtjänar inte så högt medel varken på engelska eller svenska - även om jag inte läst den översatta)

När jag tänker på den här boken blir jag som en li.. Visa hela

När jag tänker på den här boken blir jag som en liten fangirl på en Justin Beiber-konsert. Jag kan fnissa okontrollerat, rulla runt på marken skrikandes IIIIIIII, försöka i mitt huvud sy en tröja med Jace på, you name it...!

Jag verkligen älskar den här boken! Jag skrattade högt flera gånger för den var så fruktansvärt rolig. Karaktärerna är alla (precis ALLA) välutvecklade och man kan inte hjälpa att gilla dom, även när Jace är en självupptagen idiot eller Alec är en sarkastisk shitbag, eller Clary är på gränsen till korkad eller Isabelle är en brat. Och DET mina vänner är vad som gör en bok så bra. När jag bryr mig om personer som har brister precis som alla andra, men jag gillar dom ändå, eller kanske till och mer därför!

På slutet kommer den största chocken av alla chocker någonsin i en bok. Jag upprepade för mig själv "Nej, nej, nej, nej, nej, nej, NEJ! SÄG ATT DET INTE ÄR SÅ!!!!" och var så arg och chockad att jag bara gav boken till min syster och sa "Läs den så jag kan ha ett hysteriskt anfall tillsammans med dig". Sen beställde jag de två uppföljarna och slukade dom när de väl landade i brevlådan.

Karou bor i Prag, och gör sitt bästa för att få si.. Visa hela

Karou bor i Prag, och gör sitt bästa för att få sina två liv att gå ihop. Å ena sidan är hon en konststudent, men å andra sidan är hon en springflicka åt sin underliga fadersfigur Brimstone The Chimaera. Allting, vänds dock upp-och-ner när svarta handavtryck dyker upp på dörrar över hela världen.

Jag gillade den, det gjorde jag! Världen var trollbindande och bedövande bra gjord; den kändes verklig och otroligt spännande. Laini Taylor är en bra författare och är riktigt skicklig med ord. Men... I slutändan är det ännu en övernaturlig kärlekshistoria mellan två superdupervackra människor som inte alls känner varandra, men älskar varandra det gör dom minsann! En besvikelse? Tell me about it...!

Kunde inte bestämma mig för en 5 eller 3, så den gyllene medelvägen blir det. 4.

UPPDATERING. Jag kunde inte med gott samvete ge den så högt som en 4! Så 3 it is.

Blah. Fin framsida, men fruktansvärd bok. Ever är.. Visa hela

Blah. Fin framsida, men fruktansvärd bok.

Ever är den mest gnälliga, osympatiska och tråkiga huvudkaraktären någonsin. Efter en bilolycka är hon den enda överlevande i sin familj, jag antar det här ska få oss att tycka synd om henne - och det hade jag gjort om jag inte hade HATAT HENNE. Dessutom är hon en Mary Sue. Universiellt snygg, tragisk historia, superkrafter - hon är så schuperschpeciell som man bara kan vara.

Damen (ja, han heter damen/kvinnan, hur roligt är inte det? xD) är en 600år gammal vamp... - förlåt mig - odödlig (som bara överlever genom att dricka någon röd vätska ......... Döda mig nu.) och självklart är han säkert också oskuld. För det är killar som har levt i 600 år. För att vara ärlig så kommer jag inte ihåg om han var det eller inte, men med tanke på andra böcker i den andra genren så antar jag det.

Handlingen? Jaadu... Jag vet inte ens var den var för någonstans! Ever kunde läsa auror och tankar och grejer, och Damen var hot&cold och... ja, det var väl det som var handlingen (?). Åh just det! Det finns någon elaking med där någonstans men hon var så snarkvärd att jag inte ens känner för att kolla upp vad hon hette.

Jag har läst den så att du slipper.

Jag förstod inte varför Nora blev kär i Patch. Han.. Visa hela

Jag förstod inte varför Nora blev kär i Patch. Han är ett riktigt rö**ål. Seriöst. Han är kontrollerande, manipulativ och på gränsen till att sexuellt ofreda Nora konstant. Hade en kille behandlat mig så hade jag ringt polisen inte hånglat med honom.

Men det fanns någon pervers charm över hela historien så den får 2, istället för en 1:a som den nog egentligen förtjänar. Kommer nog ångra mig och ändra det sen...

Cashore följer upp sin underbara bok Graceling med.. Visa hela

Cashore följer upp sin underbara bok Graceling med en bok som är precis lika bra! Nya karaktärer, nytt land - samma trollbindande historieberättande.

Handlingen är flyttad ett trettiotal år tillbaka i tiden, miljön är grannlandet bortom bergen. Den starka krigerskan Katsa är bytt mot den dödligt vackra, men stillsamma Fire.

I ett land där det finns djur och människor så vackra att andra varelser gör allt för att komma nära dom, bor också Fire. Det sista mänskliga Monstret som dessa undersköna varelser kallas. Fire har hel sitt liv gjort allt för att skilja sig ifrån sin far, en man som med sin kraft nästan ödelade hela kungariket. En dag blir hon skickad till huvudstaden där hon får en chans att botgöra för sin fars synder - eller bevisa för alla att hon är sin pappas dotter.

Underbar. Jag kan inte nog beskriva hur mycket jag gillar den här boken! Jag räknar andlöst ner tills en tredje bok av Cashore kommer ut; "Bitterblue".

Jag är väldigt svag för the-future-sucks böcker, s.. Visa hela

Jag är väldigt svag för the-future-sucks böcker, så det var väl oundvikligt att jag skulle plocka upp den här.

Boken handlar om Tally, snart 16 år, som lever i en värld där plastikoperationer gör alla medborgare lika snygga när de fyller just 16. Hon har sett fram emot den dagen hela sitt liv, men så bara veckor innan hennes födelsedag rymmer hennes bästa vän Shay från deras stad till skogen där hon hävdar att andra människor som inte har gått igenom operationen lever. Ska Tally följa sin bästa vän, eller ska hon genomgå operationen utan henne?

Boken är verkligen läsvärd, den får en att tänka till om alla konstiga skönhetsideal som finns och frodas i vår värld. Dock så tyckte jag att romansen och den oundvikliga kärlekstriangeln (är det något jag hatar är det kärlekstrianglar...!) var.... Onödig. Jag tyckte den distraherade från syftet. Plus I don't know you but I will love you forever and ever? Puh-lease. Även upprepningar av orden ful och snygg och allt hela tiden blev fort tröttsamt.

Överlag är den riktigt bra dock, och ställer en viktig fråga. Så läs på!

Jag läste den här boken när jag var 12? 13? För sn.. Visa hela

Jag läste den här boken när jag var 12? 13? För snart 10 år sedan med andra ord, och jag kom ihåg att jag då tyckte den var både läskig och hemsk, så hittade jag den på biblioteket igen och tänkte "why the heck not?". Hade det inte varit en lånebok så hade jag nog bränt upp den. Dels tyckte jag att det var liiite för uppenbart att det inte var en tonårings riktiga dagbok, det fanns flera saker som inte stämde tidsmässigt. Vid något tillfälle refererar hon till en händelse som hände igår, trots att det enligt dagsboksanteckningarna hände för två eller tre dagar sedan. Hade det varit en riktigt dagbok, hade man inte tagit fel på dagarna så! Särskilt inte INNAN hela droggrejen. Och huvudpersonen? Jag ville strypa henne efter 5 sidor. Seriöst.

Självklart kände jag att det var min plikt att kolla upp den här editorn som hade gett ut den här saken, och då visar det sig att inte nog med att den här Beatrice Sparks ska ha "hittat" ungefär 7 tonåringars dagböcker - alla som har råkat ut för den ena hemskheten efter den andra, och dessutom skrivit ner det i en dagbok, hon har verkligen hittat på hela skiten. Hon har erkänt att Go ask Alice är hon själv som har skrivit oavkortat.

Så betyget halkade ner från en potentiell 2 av nostalgiskäl till en 1. Man får inte ljuga.

Ojojoj, vilken bok! I en värld där vissa människo.. Visa hela

Ojojoj, vilken bok!

I en värld där vissa människor föds med en Grace, förmågan att bemästra en särskild färdighet till perfektion, lever Katsa. Född med Grace att döda. Använd som personligt vapen och bödel av sin farbror, bildar Katsa i protest en motståndsrörelse. När pappa till ett grannlands kung blir kidnappad ger hon sig för att lösa mysteriet. På vägen träffar hon Po, den kidnappades barnbarn och tillsammans ger de sig iväg för nysta upp garnet av konspiration och svek som sträcker sig över hela kontinenten.

Jag är i extas! ÄNTLIGEN en bok där den kvinnliga huvudrollen har en ryggrad och kan ta hand om sig själv! ÄNTLIGEN en bok där den manliga huvudrollen är stöttande och ödmjuk utan att vara kontrollerande eller manipulativ! Jag sögs verkligen med i deras kärlekshistoria och hejade genuint på dom både i deras bra stunder och i deras sämre stunder.

Uppbyggnaden av världen, the Middluns, är väldigt bra gjord, språket är tilltalande utan att bli varken torrt eller blomsteraktigt. The Bad Guy är faktiskt riktigt, riktigt läskig, så där att det kryper i en.

Ja, vad väntar ni på? LÄS! LÄS! LÄS!

"She was hunkered down on her knees, her face cove.. Visa hela

"She was hunkered down on her knees, her face covered by her filthy hair, moaning names and saying "blood for blood" as she hit her forehead repeatedly against the wall."

Det där är ett citat från boken, kraftfullt i sig självt - blod, gore! - men det är också vad du kommer vilja göra själv efter att ha läst boken.

Vi har Helena, blyg, superdupermegasnygg (men hon vill ju inte vara det...!) och perfekt och talangfull på alla sätt och vis. Ursäkta mig medan jag går och spyr.

Vi har Lucas, värsta hunken, och ja, det är väl allt det finns att säga om honom. Förutom att han är kontrollerande och sexistisk förstås, och dikterar allt ALLT i deras förhållande, men pfft! Vilken kille inom ungdomslitteratur gör inte det nu för tiden?

När dessa två möts vill Helena genast döda Lucas. Det visar sig att de är *flämt* scions, ättlingar till grekiska gudar, och ämnade att hata varandra! OMIGODNO! Självklart blir de genast kära i varandra, tydligen av de enda anledningen att de inte får. Det var den enda anledningen jag kunde komma på förutom att Bell-förlåt HELENA var den ytligast människan på jorden och blev kär i Lucas för han var snygg och vice versa.

Men mitt största problem med boken var att den var så fruktansvärt trååååkig. Den var lång och historien släpade sig fram med onödiga passager och detaljer man egentligen inte behövde (eller ville) veta.

På det stora hela, visst, läs på! Älskade du Twilight lär du gilla den här! Om inte, njae, då är det nog inte för dig.

Ett mästerverk. Jag grät mig igenom hela upplösnin.. Visa hela

Ett mästerverk.
Jag grät mig igenom hela upplösningen och fortsatte gråta efter jag lagt den ifrån mig. Bara... Jag har inga ord.

Nästan lika superb som "Om jag stannar"; Forman vi.. Visa hela

Nästan lika superb som "Om jag stannar"; Forman visar än en gång att hon är en fruktansvärt skicklig författare som får mig att sympatisera och bry mig om hennes karaktärer, även när de drev mig till vansinne!

Även den här gången grät jag floder, och då är inte den här boken ens så sorglig.
Det är något tårframkallande mellan sidorna, jag svär!

Ojojoj... Var ska jag börja? Jag grät. Och kunde.. Visa hela

Ojojoj... Var ska jag börja?

Jag grät. Och kunde inte sluta. Det här är en bok som kommer stanna med mig länge; så välskriven, så sorglig, så underbar, så hemsk.

Jag bara... Läs den. Läs den och gråt.

Japp, mitt eget guilty pleasure. Inte litterära m.. Visa hela

Japp, mitt eget guilty pleasure.

Inte litterära mästerverk någonstans, historierna är ofta kliché och karaktärerna stora Mary Sues. Och jag har läst allihopa. Läst, läst om, läst endast vissa stycken, jag vet hur alla är släkt med alla, när de levde, när de dog...

Tyvärr kan jag dock inte ge dom mer än en 3:a överlag. Det smärtar mig, men det är så.

Det här är en väldigt unik bok. Full av överstrykn.. Visa hela

Det här är en väldigt unik bok. Full av överstrykningar, metaforer, avbrutna meningar, ovanlig interpunktion och ett väldigt speciellt bildspråk.

"[...] I'm in here for something I never meant to do and no one seems to care that it was an accident.
My parents never tried to help me." (s. 16)

Sista meningen är överstryken med ett tjockt svart streck.

"He doesn't touch me and I'm disappointed happy he doesn't. I wish he would. He shouldn't. No one should ever touch me." (s. 18)

'Disappointed' och 'I wish he would' är också överstryket.

"I spent my life folded between the pages of books.
In the absence of human relationships I formed bonds with paper characters. I lived love and loss through stories threaded in history; I experineced adolescence by association. My world is one interwoven web of words, stringing limb to limb, bone to sinew, thoughts and images all together. I am a being comprised of letters, a character created by sentences, a figment of imagination formed through fiction." (s. 70)

En hel sida består av meningen "I am not insane" följt efter varandra. Överstryket.

Det här är verkligen inte en bok för alla, jag tror att man antingen älskar eller hatar den. Jag? Jag vill kasta ut en massa ord som tårar och gåshud och kärlek och ensamhet och känsla och kraftfull... Och... Och...!

En av mina nya favoriter som jag ska läsa igen. Snart.

Okej. Andas, Sara, andas. Ta det lugnt. Andas. S.. Visa hela

Okej. Andas, Sara, andas. Ta det lugnt.

Andas.

SÅ HÄR FÅR MAN FAN INTE GÖRA!!!

Man får inte ändra reglerna i sitt egna universum bara för att alla ska leva lyckliga i alla sina dagar!!! ARGH!!! Jag blir så arg!! Inte okej.

Hela den här satans bokserien handlar om Bellas "svåra" val om hon ska ge upp sin mänsklighet och hela sin framtid med familj och vänner för Edward, eller ge upp honom. Val. Hon kan inte få både och, förutom att det kan hon tydligen nu verkar det som! WHAT?! Ursäkta mig, men det är INTE OKEJ. Du har just förstört hela bokserien, för uppenbarligen är att vara vampyr det absolut bästa som någonsin kan hända någon! Inte nog med att allt ser bättre ut och du hör allt mycket klarare, du blir samtidigt sjukt snygg och den där törsten? PFFT! Bara veklingar som inte kan hantera den och inga som helst problem för Bella Sue som får allt hon någonsin vill ha och ändå lyckas whina om det till oändlighet.

Hennes pappa? Han är där och bryr sig inte. Sen när passar hans "don't tell"-attityd ihop med hans personlighet i de andra böckerna? Det är en sorglig dag när läsare klagar på att en författares karaktärer är out-of-character...!

Hennes mamma? Hon är där och bryr sig inte. Stryk det. Hon är inte där alls. Problem solved!

Hennes vänner? Vilka vänner, hon har ju faktiskt aldrig haft några förutooom... (Se nästa)

Jacob? Han är där och blir förälskad i Reneesme (vilket nog är det mest avskyvärda namn jag någonsin hört) och gör alla till enda stor lycklig familj. Vem bryr sig att han helt plötsligt har blivit en pedofil, det är ju bara gulligt! Jag antar att Leah (som jag trodde Jacob skule bli tillsammans med) kan gifta sig med Seth eller nåt annat lika perverst istället. Det verkar ju vara så Meyer vill ha det. Att dessutom ge honom en tredjedel av hela boken? URGH! Att byta första-handsperspektiv till en annan karaktär efter FYRA böcker strider mot så många regler att jag inte vet vad jag ska säga...!

Konflikten? Vilken konflikt...? Den försvann samtidigt som perfekta Bella och perfekt Edward fick sitt perfekt barn som alla andra perfekta människor och perfekta vampyrer avgudar så fort de lagt ögonen på den perfekta lilla råttan. Och ursäkta mig; men är det inte den mesta urbotat korkade idén som finns att visa fram sin praktiskt taget nyfödda dotter för en massa blodtörstiga mördare INNAN man förklarar hur det ligger till? Döda mig nu...

USCH, USCH, USCH!

Elisa är den yngsta dottern till en kung. Hon är ö.. Visa hela

Elisa är den yngsta dottern till en kung. Hon är överviktig och saknar nästan helt självförtroende; hon är en sann panelhöna och ändå är det hon som har blivit utvald av Gud att göra stordåd. Beviset finns i hennes navel i form av en Gudsten, placerad där av en övernaturlig kraft vid hennes dop. Någonting som bara händer en gång varje århundrade. Av politiska skäl blir hon bortgift till grannlandets kung. Han, hennes vänner och hela hennes land behöver att hon är den hjälte det är meningen att han ska vara. Elisa, däremot, är inte riktigt säker på att hon klarar av det.

Den här boken hade allt; en helt ny värld att leka i, tilltalande och välskrivna karaktärer, lite kärlek, rebellande, karaktärer som växte som personer...! Jag gillade verkligen att bevittna Elisas förvandling från den bortskämda, osäkra prinsessan hon är i början till den starka, självsäkra kvinnan hon är på slutet.

Mitt största problem (och jag verkligen hatar att säga det här), var romansen som var inslängd i mitten. Jag bara... Kände ingenting direkt för den.Okej, fine, såjagkanskevilleattElisaochHectorskulleomfamnakärlekendeUPPENBARLIGENkändeförvarandra. Men han (intresset) var åtminstone lika gammal som henne och inte någon gammal-förevigt-föralltid-ung omänsklig sak och det är ju uppfriskande! Och det var väl gulligt och sött.

Ibland tyckte jag också den var lite... Inte tråkig, det är ett för starkt ord... Oengagerade? Inte det heller, GAH! Vad är det ens jag försöker säga?? För att summera mina känsor någorlunda, så antar jag att jag inte kände det där starka suget att läsa vidare till den tog slut, vilket är ett sant kännetecken för mina favoritböcker. Jag tror det var hela Gud-konceptet jag är lite så-så inför.

Men överlag var den riktigt bra!Jag gillade i stort sett alla karaktärerna, handlingen var bra, världen underbar, Elisa var inte den vanliga smala, vita, vacker-men-inser-det-inte-själv hjältinnan, och historien var om HENNE, inte henne i relation till någon man, utan HENNE i sin egen rätt! Älskar female-empowerment trots allt ;)

Jag gillade INTE Meyers andra bokserie (hade jag b.. Visa hela

Jag gillade INTE Meyers andra bokserie (hade jag bränt böcker, hade jag bränt den), så därför blev jag så chockad nä det visade sig att jag verkligen, verkligen gillade den här boken! Visst det finns spår av Meyers uppenbara mormonism och blomsterspråk, men hey! Det stör mig inte lika mkt i den här boken som i den där andra jag inte ska nämna vid namn.

Jag älskar dystopiaböcker, så antar det bidrar till det höga betyget. Överlag helt klart omläsvärd!