Tusen strålande solar – En berättelse om familj, vänskap och kärlekens förlösande kraft.
Khaled Hosseinis historia om två kvinnors livsöden i kvinnoförtryckta Afghanistan pressar sig in i hjärtat och stannar kvar en bra lång tid efter att sista kapitlet har lästs ut. Här står kvinnornas styrka och systerskap i centrum och författaren krossar fördom efter fördom under hela berättelsen. Som ung kvinna i ett demokratiskt och fritt samhälle är den här historien mycket gripande. Jag får en tankeställare om vilket privilegium det är att bo i ett jämställt samhälle och vilket frihet det är att kunna gifta sig med vem man vill eller utbilda sig till det man vill. Det är ett viktigt och ständigt aktuellt ämne som tas upp i boken, och den får mig att ömsom gråta av uppgivenhet och ömsom skrika av ilska. Karaktärerna är mycket verklighetstrogna och jag uppskattar Hosseinis tanke att skildra två kvinnor, med olika bakgrunder och förutsättningar. Hans sätt att beskriva detaljer och känslor gör att man själv känner sig misshandlad emellan åt, misshandlad av tanken att kvinnor varje dag, hela tiden, utsätts för psykiskt och fysiskt slaveri bakom stängda dörrar.
Jag rekommenderar alla att läsa den här boken. Den är bra skriven och författaren känns ordentligt påläst. Den tar andan ur dig redan från början och återlämnar den bara i vissa episoder av boken. Samtidigt som den kan bygga fördomar kan den också krossa fördomar, och den pressar dig som läsare att vara kritisk och tänka själv. ”Tusen strålande solar” kan vara en av de bästa böcker jag någonsin läst.
www.saminalindstrom.com
|
(38 år)