1794 av Niklas Natt och Dag är inte en bok för de.. Visa hela

1794 av Niklas Natt och Dag är inte en bok för de vämmelmagade. Precis som den första boken i Bellman Noir-serien, 1793, är boken fylld av noggrant beskrivna fruktansvärda grymheter och man tycker sig nästan känna lukten av svett, urin, avföring och blod.

Samtidigt kan jag känna att detta är en del av bokens kvaliteter. Det är ingen tillrättalagd berättelse, där tacksamt tjänstefolk passar upp på pimpinetta högreståndspersoner i peruker och krinoliner. Här är det den bistra verkligheten i Bellmans Stockholm som möter oss. Överallt finns krogar, fylleriet är utbrett, överallt finns prostituerade att tillgå och man får se upp när man går på en gata i staden mellan broarna, ifall någon ett par våningar upp bestämmer sig för att tömma nattkärlet genom fönstret.

Vi rör oss dock inte bara i Stockholm, utan den inledande delen handlar om Sankt Bartélemy, den svenska kolonin i Västindien. Där sker slavhandel med den svenska statsledningens goda minne. En del av vår historia, som inte är så rolig att tänka på.

Precis som i 1793 är det den enarmade palten Jean Michael Cardell som står i centrum för försöken att reda ut vem eller vilka som står bakom komplotten mot Erik Tre Rosor och hans hustru, den unga flicka som dödas på sin bröllopsnatt. Att komma fram till vem som är skyldig är en sak. En helt annan sak är vad man ska göra med kunskapen, när denne är beskyddad av högt uppsatta personer i huvudstaden.

Detta är en mycket välskriven bok. Niklas Natt och Dag har förmågan att skriva på ett sätt som känns autentiskt. Ibland kollar jag upp personer och faktauppgifter och finner att han i många fall byggt mycket av historierna kring verkliga människor och händelser. Den här författaren kommer vi att få höra mycket om i framtiden, det är jag övertygad om.

Det som kändes värst var slutet. Allt kopplas ihop på ett skickligt sätt, men det är ett så fruktansvärt slut att jag faktiskt har lite svårt att somna efteråt. Det var grymmare än jag hade kunnat ana.

Akrobaten är Anders Sundkvists andra kriminalroman.. Visa hela

Akrobaten är Anders Sundkvists andra kriminalroman. Den första var Återvändaren. Den boken var riktigt bra och är prisbelönt, så förväntningarna var givetvis stora på den nya boken.

Och jag får säga att jag tycker att förväntningarna i stort sett infriades. Det var många trådar som skulle knytas samman, så den blev riktigt spännande. Erik Borg, som var den av poliserna som stod i centrum i den förra boken, hade nu fått en mindre framträdande roll. Istället fick vi följa Victor Méndez, som utövar spaningar som inte är sanktionerade, och det vet han. Frestelsen är ändå stor att fortsätta i hopp om att få lösa fallen med villainbrotten och sedan även mordfallet. Det är roligt att Sundkvist låter en annan polis få huvudrollen, eftersom det ger ett annat perspektiv. Kanske kan det bli Linda Ndege som får axla den rollen i nästa bok.

Det enda som kanske var något av en besvikelse var att jag redan efter en dryg tredjedel av boken kunde räkna ut vem som var mördaren, även om jag inte hade motivet klart för mig. Det beror antingen på mitt skarpsinne eller på en brist i intrigen. Tyvärr är det förmodligen det senare. Men sammantaget är det ändå en mycket bra kriminalroman.

Aldrig ensam är andra delen i Åsa Hellbergs trilog.. Visa hela

Aldrig ensam är andra delen i Åsa Hellbergs trilogi Systrarna från Fjällbacka. Den första heter Inte utan min syster. En trilogi som har som grund den egna släkthistorien. Författaren har gjort en gedigen research och har bland annat djupdykt i gamla brev som skrevs av släktingar kring förra sekelskiftet. Men givetvis har hon fått använda sin fantasi för att få till en sammanhängande berättelse, för det är ju en roman.

Historien berättas genom att kapitlen skiftar mellan olika personer i romanen. Framför allt följer vi de fyra systrarna Charlotta, Sigrid, Ester och Rut, men även husan Elvira. Riktigt intressant tycker jag det är när Elvira emigrerar till Amerika. Charlotta, Sigrid och Ester tar sig an henne, men hur ser egentligen rollerna ut i det nya landet. Är Elvira fortfarande en husa, eller är hon nu en kvinna med samma status som systrarna Hellberg? Svaret är inte självklart.

Detta är en släktkrönika som är kärleksfullt berättad. Författaren ryggar inte för den tidens svåra frågor. Kan en ogift kvinna ha ett aktivt sexliv med skiftande partners utan att ses som en "fallen kvinna"? Vilka är konsekvenserna för en kvinna som föder ett barn utan att vara gift? Måste en kvinna älska sitt barn över allt annat på jorden, eller kan det finnas situationer där hon för att inte gå under måste välja bort barnet?

Ett kapitel berör mig starkt. Systrarna samlas för att ta farväl av sin döende mor. Det är så gripande beskrivet att jag får en klump i halsen och tårarna är på väg. Det är inte skrivet på ett utstuderat sätt, utan kärleksfullt så att vi alla som fått begrava en mor känner igen sig.

Utan tvekan blir det högsta betyg för Aldrig ensam. Läs den, men börja med Inte utan min syster.

Jag har inte läst något av Anna Jansson tidigare,.. Visa hela

Jag har inte läst något av Anna Jansson tidigare, men jag förstår att det finns en hel serie böcker med Maria Wern i huvudrollen. 23 böcker har det blivit hittills och den här boken är nummer 2 i serien. Händelserna äger rum i Kronköping, vilket givetvis är en fiktiv stad.

Här får vi möta inkompetenta poliser, blyga poliser, men även några som verkar veta vad de gör. Bristande resurser gör dock att arbetet tycks gå på kryckor. Polisen förväntas ju även bevaka sportevenemang...

På slutet tycks dock alla arbeta åt samma håll och fallet med den ondskefulle mördaren blir uppklarat, men då har redan fler strukit med än i ett avsnitt av Morden i Midsomer. En okej bok, men ingen höjdare.

Varifrån kommer förresten boktiteln? Den kommer från en strof i en dikt som ingår i Nils Ferlins diktsamling Med många kulörta lyktor:

Utanför fångens förpestade rum
klarögda stjärnor glöda.
- Ser jag dem färdas i glitterskum
alla de stillsamma döda...

Författaren har valt ett intressant ämne. Vi följe.. Visa hela

Författaren har valt ett intressant ämne. Vi följer utvecklingen i Sverige i något som kan kallas en släktkrönika. Fyra generationer följer vi, och det är mycket som förändras genom dessa år.

Det är intressant att följa en fiktiv familj genom glädje och sorg, samtidigt som vi får veta vad som händer i Sverige och världen. Hur är livet för fattiga människor under första världskriget? Vad innebar Spanska sjukan.

Men det finns saker som tyvärr drar ner betyget. Berättarrösten pratar och pratar. Ibland får vi för säkerhets skull veta att något snart kommer att förändra livet, men det kan väl läsaren få veta i sinom tid när det händer. Språket är torftigt och ibland kommer jag på mig att jag känner det som att jag läser en barnbok. På ett ställe står: "- Vov, vov, vov, hördes från baksidan av bersån."

Så sammanfattningsvis är det ett intressant upplägg, men en lektör kunde gärna ha fått styra upp texten.

Anfall som försvar är ännu en av Marc Camerons spä.. Visa hela

Anfall som försvar är ännu en av Marc Camerons spänningsromaner om president Jack Ryan och Kollegiet; en serie som han skriver i den ursprunglige författaren Tom Clancys anda. Tidigare har jag läst Makt utan gräns och Heder utan samvete.

Det stora omfånget till trots vill jag säga att det var lättare att läsa den här än de tidigare. Kanske beror det på att jag har lärt mig berättarstilen. Handlingen utspelar sig på ett antal olika ställen och när vi är i Kina får man försöka hålla reda på de kinesiska namnen. Ett kapitel senare kan vi befinna oss i ett häkte i Indonesien.

Precis som var fallet med de tidigare böcker jag läst i serien så kan jag bli lite trött på att författaren räknar upp alla båttyper, flygplanstyper, helikoptertyper och otaliga olika vapen som används eller skulle kunna användas. Man måste nog vara väldigt nördig vad gäller vapen och stridsfordon för att kunna uppskatta det. Om en orädd redaktör hade skurit bort hundra sidor av boken så hade det inte gjort något.

Men detta till trots är det en spännande bok. I långa stycken är det en riktig bladvändare, som jag uppskattade. Marc Cameron är skicklig på att knyta ihop de många olika intrigerna till en helhet. En riktigt bra spänningsroman.

Asfaltsland av S.A. Cosby var en trevlig överraskn.. Visa hela

Asfaltsland av S.A. Cosby var en trevlig överraskning. Den var bättre än jag hade förväntat mig. Romanen är spännande, fylld med biljakter och skjutningar. De kriminella i den här boken är inga duvungar, utan de är beredda att svika varandra och att utan pardon döda den som råkar stå i vägen för dem.

Men det som gör att jag uppskattade boken är inte våldet utan att man får följa Beauregard Montage och man förstår mer och mer vad det är som har format honom. Han sliter med frågan om våldet och kriminaliteten är något som av någon naturlag kommer att gå i arv till sönerna.

Cosby använder mängder av metaforer i sitt skrivande och jag antar att det varit en utmaning för översättaren Ylva Spångberg att göra om dem till svenska. I början tycker jag att de var underhållande, men efter ett tag blir det för mycket. Jag kan nämna några exempel. "Dess enda kvarvarande baklyse sken som ögat på en demon när den bromsade inför en hårnålskurva." "Dusterns främre stötfångare kysste tomrummet där den andra bilen nyss hade haft en stötfångare." "Bakluckan studsade upp och ned som en strippa vid en stång." "Han hörde hur motorn i den röda bilen varvade som när Gud skrek kåt Moses på berget Sinai." (Och dessa exempel är hämtade från ett och samma kapitel!)

Men sammantaget är det en bra spänningsroman och jag kan mycket väl tänka mig att läsa mer av denne flerfalt prisbelönte författare.

Att färdas i motvind - En släktsaga av Mats Harald.. Visa hela

Att färdas i motvind - En släktsaga av Mats Haraldsson bygger på hans egen släkt och dess historia. Hugo är författarens farfar. Vi följer Johans och Mathildas strävsamma arbete och Johans hårda, men inkomstbringande arbete i Amerika.

Författaren vet dock egentligen inte så mycket om Johan och Mathilda. Detta är en skönlitterär roman, där han i mångt och mycket fabulerar fritt, men han gör det ändå utifrån det han vet om farfarsfar och farfarsmor. Det gör dock inte boken sämre. Jag tror inte att Moberg kände Karl-Oskar och Kristina, men det hindrade honom inte från att skriva om förhållandena både i det fattiga Småland och i Minnesota. Det viktiga är att det känns genuint, och detta lyckas Mats Haraldsson med.

Något som jag särskilt uppskattar är att författaren på ett antal ställen lägger in några rejäla faktarutor. Det kan gälla hur bouppteckningen såg ut, vad en barnauktion innebar och hur förhållandena var för dem som arbetade för Pullman eller United Fruit. Det blir något av en lärobok i hur samhället fungerade, men ändå är det en roman, så den blir aldrig tråkig. För den som liksom jag är intresserad av den här epoken är boken ett riktigt fynd.

Så till den som är intresserad av hur våra förfäder hade det bara några generationer tillbaka rekommenderar jag denna bok med glädje.

Författaren Sofie Sarenbrant var en ny bekantskap.. Visa hela

Författaren Sofie Sarenbrant var en ny bekantskap för mig. Avdelning 73 är den fjärde fristående boken om kriminalinspektör Anna Ström. I den här boken vaknar hon på sjukhus efter fem månader i koma. Det sista hon minns är att hon lämnade sin fyra veckor gamla dotter och åkte till stallet för att rida. Under Emmas frånvaro har hennes sambos förra flickvän tagit på sig rollen som ny mamma. En uppgift hon trivs alltför väl med. Emma försöker febrilt tvinga fram minnen av ridolyckan och blir alltmer övertygad om att ett brott har begåtts. Men vem skulle vilja henne något illa? Så länge Emma befinner sig på intensiven är säkerheten rigorös, men när hon flyttas till avdelning 73 kan vem som helst komma henne nära.

En sak som är bra med boken är att det är synnerligen korta kapitel. Det gör att det blir lättare att hoppa mellan olika perspektiv. Dessutom kan jag, när jag blir pömsig på kvällen säga till mig själv: Bara ett kapitel till! Snälla!

Trots detta är jag inte 100-procentigt nöjd med boken. Ibland känns texten lite platt och banal och det gäller även personerna. Motivet till de saker som händer känns också lite krystade. När trådarna ska bindas ihop i slutkapitlet, känner jag att det gick lite för snabbt.

Det här är en riktigt spännande bok. Här dör flera.. Visa hela

Det här är en riktigt spännande bok. Här dör flera av salongens kunder. Finns det ett samband? Och vad kan motivet vara? Sarenbrant har valt ett intressant grepp där hon låter de tre frisörerna Stefano, Angelina och Jenny omväxla som huvudpersoner i kapitlen. Man får samma historia berättad, men från olika personers perspektiv, och då förstår man att allt är mer komplext än man kanske tror till en början. Kapitlen är korta, och de blir ännu kortare mot slutet. Det gör att tempot och därmed spänningen stegras. Ett mycket bra grepp som gör denna bok till en riktigt läsvärd spänningsroman.

På minussidan finns det ibland klichéartade språket. "Det gör vi", svarar hon och känner tydligt hur Stefanos besvikna blick bränner i ryggen när hon lämnar köket. Men snälla nån, man kan inte känna en besviken blick bakom ryggen!

Men står man ut med klichéerna är Bakom din rygg som sagt riktigt läsvärd.

Barabbas av nobelpristagaren och akademiledamoten.. Visa hela

Barabbas av nobelpristagaren och akademiledamoten Pär Lagerkvist har jag läst tidigare, men ville nu läsa om den.)

Att jag läst om den beror på att jag anser att detta är en av de allra bästa som skrivits av en svensk författare. Huvudpersonen Barabbas är den som frigavs istället för Jesus, när Pontius Pilatus frågade folket vem de ville se frigiven.

Barabbas blir således fri, men blev han någonsin fri på riktigt? Pär Lagerkvist skildrar en man vars återstående liv kom att präglas av vissheten att han hade sluppit korsfästas så att Guds Son fick lida och dö på korset istället. Vad gör den vissheten med en människa?

Detta är en mycket fin och läsvärd roman. Har du inte läst den förut så gör det!

För övrigt konstaterar jag att boken endast är på 206 sidor. Detta hände sig vid en tid då författare kunde skriva fantastiska romaner och ändå begränsa sig. Kanske är det därför sådana romaner fortfarande håller. Pär Lagerkvists romaner kommer att läsas långt efter att alla har glömt Dan Brown.

Bedragaren är Maria Ahlqvist Ruokolahtis debutroma.. Visa hela

Bedragaren är Maria Ahlqvist Ruokolahtis debutroman. En spänningsroman, som verkar utspela sig någon gång under 1980-talet. Det framgår aldrig varför författaren valt just den tiden. Kanske för att folk inte hade mobiltelefoner. I flera lägen i boken hade mycket löst sig om folk kunnat dra fram en telefon.

Boken är spännande, så det kan jag inte klaga på. Däremot känns detta med märkliga dubbelgångare som inte ens de närmaste kan skilja från originalet som att jag har sett det förut. I TV-serien "Rederiet" dog Reidar Dahléns hustru. Men när han står vid hennes grav dyker plötsligt hennes tvillingsyster upp. Hur kommer det sig att Emma och Rebecka är så lika? Det får man inget tydligt svar på. Det där med den goda och den onda i ett dubbelgångarpar känns inte trovärdigt.

När jag läser boken kan jag reta mig på att Emma är så hopplöst naiv. Även när hon insett vad Rebecka går för, kan hon ändå tycka lite synd om henne.

Något som förlaget borde fundera på är om man inte kan skaffa ett bättre tryckeri. På ett antal sidor i boken finns det ord som är oläsliga. Jag förstår att förlaget vill hålla nere kostnaderna, men det får inte gå ut över läsbarheten.

Slutet gör mig riktigt frustrerad! Vad är det som händer? Så där kan det väl ändå inte sluta!

Maria Ahlqvist Ruokolahtis skriver bra och jag är säker på att framtida böcker av henne kan bli mycket läsvärda. Hon får gärna fortsätta med genren spänningsromaner, även om jag tycker att just den här boken inte riktigt räckte ända fram.

Benny älskar baklava är Mikael Jisanders debutroma.. Visa hela

Benny älskar baklava är Mikael Jisanders debutroman. Det är en bok som av vissa har jämförts med En man som heter Ove av Fredrik Backman, och det kan jag förstå. Även omslaget påminner om Backmans böcker. Och Benny är en man som likt Ove inte är särskilt intresserad av förändringar i sitt liv. Att få en familj från Syrien som grannar rubbar definitivt hans cirklar.

Det här är en bok om fördomar, men också om stark vänskap. Hur ska vi göra när vännerna kräver att vi håller ihop, fastän vi vet att de har fel?

Benny älskar baklava är en trevlig bok som passar utmärkt som sommarläsning.

Bibliotekarien i Auschwitz är ännu en bok om det f.. Visa hela

Bibliotekarien i Auschwitz är ännu en bok om det fruktansvärda som hände för 80 år sedan. Händelser som fått ett eget ord - Förintelsen. Men bara för att ämnet har behandlats i tidigare böcker så är detta inte någon onödig bok. Den bygger på den sanna historien om överlevaren Dita Kraus. Författaren har träffat denna kvinna, han har läst hennes makes bok (han var också i Auschwitz och de gifte sig ett antal år efter befrielsen) och han har besökt Auschwitz och andra platser som beskrivs i boken.

Att Dita överlevde får ses som något av ett mirakel. Nazisterna genomförde massutrotningen på ett metodiskt sätt. I Auschwitz fanns den beryktade läkaren Josef Mengele, som använde judar för att kunna göra märkliga och vedervärdiga experiment. Miljoner judar mördades. Ändå fanns det människor som fick uppleva krigsslutet och Dita var en av dem.

Idag är hon 91 år och bor sedan länge i Israel. Snart är överlevarna borta. Samtidigt kan vi märka att de som förnekar Förintelsen ökar i antal. Därför är böcker som denna så viktiga. "Om detta må ni berätta."

Bibliotekarien i Auschwitz är en gripande skildring av en monstruös tid. En mycket välskriven bok som jag hoppas att alla vill läsa.

Blodgärning är Thomas Svenssons debutroman. Den är.. Visa hela

Blodgärning är Thomas Svenssons debutroman. Den är inspirerad av en verklig händelse, ett mord som begicks strax intill författarens bostad. Romanen utspelar sig i ett lokalsamhälle som har fallit i glömska, en bofast samebefolkning inte långt från Sundsvall.

Jag gillar verkligen Thomas Svenssons idé att använda sig av ett tidningsklipp från 1906 som grund för sin roman. Tidningsartikeln beskriver ett vådligt mord och lite av bakgrunden till dådet, men givetvis saknas där all information om hur livet sett ut för mördaren. Det är den bakgrunden som författaren i fiktiv form berättar.

Boken inleds och avslutas med händelser 1905, men däremellan får vi del av en historia som utspelar sig på 1860- och 1880-talen. Thomas Svensson skildrar inte bara de enskilda karaktärernas liv utan ger samtidigt en bild av ett fattig-Sverige där rasismen är starkt utvecklad. Den samiska befolkningen förtrycks och måste sitta längst bak i kyrkbänkarna.

Romanens huvudperson är samekvinnan Suni eller Maria som hon helst vill bli kallad och hennes märkliga förhållande till pojken Erik. Erik är en rent ut sagt förfärlig människa redan som barn. Det är svårt att finna något försonande drag hos honom. Jag kan ibland känna att jag irriterar mig på Suni. Hon tänker i många situationer att hon ska säga ifrån, men orden kommer aldrig över hennes läppar. Måste hon vara en sån mespropp? kommer jag på mig själv att tänka. Lite mer jävlar anamma hos Suni hade inte skadat.

Blodgärning är en intressant debutroman just därför att författaren har skapat en historia av en verklig händelse, samtidigt som han ger läsaren en bild av samhällsförhållanden som inte ligger mer än halvtannat sekel bort. Dock kan jag tycka att vissa passager blir lite långrandiga och att lite bättre korrekturläsning inte hade skadat. Men jag är ändå nyfiken på vad Thomas Svenssons nästa roman ska handla om.

Till sist vill jag gärna ge beröm för den fina omslagsbilden. Om jag förstår saken rätt är bilden tagen av författarens hustru Ulrika.

Bombi Bitt och jag minns jag som TV-serie när jag.. Visa hela

Bombi Bitt och jag minns jag som TV-serie när jag var barn. Bombi Bitt spelades av Stellan Skarsgård, och det blev hans genombrott. Nu har jag äntligen läst boken. Det är en riktigt trevlig bok. Självaste Anders Österling prisade boken när han anmälde den.

Speciellt roligt är det att läsa om Kiviks marknad. Jag besökte den för ett drygt kvartssekel sedan. Tyvärr är den inte längre som i boken. Hästskojarna är borta.

Boken är hur som helst riktigt rolig att läsa.

Bormann i Bromma är en novellsamling av Hans Gunna.. Visa hela

Bormann i Bromma är en novellsamling av Hans Gunnarsson. Det är märkliga historier, som alltid berättas av ett anonymt "vi", vilket visar sig vara en bärande tanke i denna novellsamling. "Vi" berättar om ibland hemska saker som hänt, men som läsare har man bara historien ur detta berättarperspektiv. Finns det kanske andra sidor som skulle behöva komma fram? Är den anonyme "vi" verkligen en talesperson för en större grupp? Det får läsaren aldrig veta. (Däremot synes det uppenbart att "vi" varierar i de olika novellerna.)

Jag gillade den här boken, delvis just tack vare det annorlunda berättargreppet. Jag borde läsa fler novellsamlingar, gärna av Hans Gunnarsson.

Bödlarnas profetia av Ricky Strandberg är en spökh.. Visa hela

Bödlarnas profetia av Ricky Strandberg är en spökhistoria, och det får jag väl erkänna att det inte tillhör en genre jag brukar läsa speciellt mycket av. Baksidestexten (se ovan) verkade dock intressant, varför jag tackade ja till ett recensionsexemplar.

Efter att ha läst boken känner jag mig lite fundersam. Den första halvan av boken kändes som en väldigt lång transportsträcka. Det var massor av miljöbeskrivningar som kändes som att de varade i en oändlighet. Jag hade svårt att hålla reda på personerna som dök upp i boken, vilket nog delvis kan förklaras av att de gånger deras relation till varandra ska förklaras så känns det svårt att riktigt hänga med. När författaren ska förklara hur huvudpersonen Mikael känner en Chris låter det så här: "Mikael kände honom via Emilia, hans fru. Hon i sin tur var från början en gammal bekant till Franz, han som lämnat återbud, sedan tiden då de båda var aktiva inom politisk ungdom."

Samtidigt måste jag ge författaren ett erkännande när han väl kommer till de spännande delarna, som dyker upp när drygt halva boken är läst. Då är det så pirrigt att håret på mina armar reser sig. Uppenbarligen kan Strandberg skriva spännande. Synd att det finns sådana långa tråkiga passager.

När jag läst klart känner jag mig otillfredsställd. Jag vet fortfarande inte vad bödlarnas profetia är. Den profetian förklaras aldrig. Vad är det som den avlidne Åkes släkt har gjort för att bli förföljd i flera sekler? Hur kan Mikael få vara den som bestämmer om Åkes kvarlåtenskap när Åke faktiskt har en bröstarvinge? Vad är det för fel på denna bröstarvinge, som antyds i slutet av boken, men som aldrig får någon förklaring? Och vad är egentligen spegelns roll i denna märkliga historia?

Så detta är en historia som inte hänger ihop för mig, samtidigt som jag ser att Ricky Strandberg har förmågan att skriva gastkramande. Jag hoppas att han utvecklar den sidan i framtida böcker.

Denna kortroman var riktigt intressant att läsa. K.. Visa hela

Denna kortroman var riktigt intressant att läsa. Kanske framför allt därför att den enligt baksidestexten introducerar vampyrgestalten i världslitteraturen. Jag är säkert inte den ende som sett Dracula av irländaren Bram Stoker som originalet i vampyrgenren, men Stokers landsman Sheridan Le Fanu var före. Carmilla kom ut 1872, medan Dracula inte publicerades förrän 1897, alltså ett kvartssekel senare. (Vampyrtemat har även funnits i andra, tidiga, litterära verk, men utan att dessa har nått samma ryktbarhet.)

I den svenska utgåvan från 2015 har översättaren Charlotte Hjukström skrivit ett intressant efterord. Där lägger hon dels en feministisk aspekt på Carmilla, dels framhåller hon att det går att tolka det som att det finns en lesbisk dragning mellan Carmilla och Laura. Stokers verk kan då ses som ett svar på detta, genom att en kvinnlig vampyr blir besegrad med manliga maktmedel och det patriarkala ordningen blir återställd.

Jag kan inte bedöma om detta stämmer. Oaktat hur man vill tolka boken är den intressant att läsa. En klassisk vampyrhistoria publicerad 25 år före Stokers Dracula. Är man intresserad av skräckhistorier är Carmilla en klassiker som måste läsas.

Cirkeln är en bok jag länge funderat på att läsa... Visa hela

Cirkeln är en bok jag länge funderat på att läsa. Den är första delen i Engelsforstrilogin.

Det är en bok med mycket magi, men vi får även en inblick i de unga flickornas liv. Det är inte så lätt att vara tonåring. Det är förälskelser som känns som de betyder allt, det är avundsjuka och svartsjuka. Där finns en flicka som är upp över öronen förälskad i sin lärare. Personporträtten känns äkta. Så kan det säkert vara att vara 16-17 år.

Flickorna måste hålla ihop, men det är inte så lätt. Ibland hatar de varandra. Men när de inser att ondskan tänker döda dem, en efter en, måste de till slut konfrontera sin gemensamma fiende. Men vem är denna fiende? De har fått veta att de är utvalda och har till uppgift att skydda världen mot de demoner som attackerar, men så mycket mer vet de inte.

Boken vänder sig till ungdomar och unga vuxna, så jag tillhör inte målgruppen. Men jag tyckte den var riktigt bra. Bitvis var den mycket spännande; en bladvändare som jag hade svårt att lägga ifrån mig.

Jag har de båda andra delarna, Eld och Nyckeln, så det lär inte dröja länge innan jag måste ta tag i dem. Jag vill verkligen veta hur det går i fortsättningen.

Jag älskade verkligen den här boken. Historien är.. Visa hela

Jag älskade verkligen den här boken. Historien är så levande berättad att man helt och fullt känner att att allt är sant. Om någon hade skrivit en intervjubok om ett känt rockband, så hade den antagligen sett ut så här. I vart fall om bandet hade turen att få en duktig journalist/författare som intervjuar och sammanställer. Jag sitter där och hoppas att Billy inte ska börja dricka och knarka igen, och jag fascineras av den fantastiska Daisy, men oroar mig för henne eftersom hon verkar göra felaktiga livsval vid flera tillfällen. Men det är ju ändå en underbar tjej, fast hon är sin egen värsta fiende.

Jösses Amalia vad den här boken är bra! Läs den! Njut av den! Oroa dig över karaktärerna! Lev dig in i detta rockbands öde! Och förvånas över att allt är påhittat!

Damaskus av Iben Albinus är författarens debutroma.. Visa hela

Damaskus av Iben Albinus är författarens debutroman. En riktigt spännande bok om en tid då kriget trappas upp i Syrien. Landet styrs av diktatorn Bashar al-Assad som velat reformera landets ekonomi men som inte kan tänka sig att införa demokrati enligt västerländsk modell.

Jag tycker att USA och Västeuropa ofta har en naiv syn på situationen i många asiatiska länder. Man tror att allt skulle lösa sig med fria val. Men vi kan ju se hur det gick i Irak. Landet invaderades under USA:s ledning, Saddam Hussein drevs bort från makten och det genomfördes fria val. Men valen i sådana här länder står inte mellan socialdemokrater och liberaler. Landet hade styrts av sunnimuslimer, men nu vann den shiamuslimska majoriteten valet. Missnöjda officerare och andra som såg sig själva och den egna folkgruppen förlora makten anslöt sig till IS.

I Syrien är det alawiterna som har makten. Skulle det bli fria val så skulle sunnimuslimerna ta makten. Vi kan räkna med att de skulle ta en fruktansvärd hämnd på alawiterna. Inte undra på att den syriska regimen aldrig frivilligt kommer att lämna ifrån sig makten.

I Albinus' roman får man i alla fall se en del av konflikten mellan de olika religiösa grupperna. Romanen är fiktion, men våldet och oförsonligheten samt korruptionen som skildras känns äkta.

Språket haltar ibland, men jag misstänker att det mer beror på översättaren än författaren.

Sammantaget är det en riktigt bra spänningsroman som behandlar konflikter i Mellanöstern som fortfarande är lika närvarande som förut.

De Aderton är första delen i Anton Bergs trilogi o.. Visa hela

De Aderton är första delen i Anton Bergs trilogi om den dolda organisationen med samma namn; en organisation som i hemlighet styr det mesta i Sverige sedan 1700-talet. Det ger naturligtvis foliehattsvibbar, men Anton Berg är inte en sådan som verkligen tror på internets alla galna konspirationsteorier. (Åtminstone tror jag inte det.) Men han har skapat ett litterärt verk där historien bygger på att vådliga konspirationer verkligen finns.

Det är en mycket välskriven bok där författaren gjort en omfattande research. Han berättar historien så väl att jag som läsare nästan grips av en känsla av att det är en sann historia. Detta är en riktigt bra debutroman som jag verkligen kan rekommendera.

Anna Kuru är författaren till Kiruna-trilogin. Här.. Visa hela

Anna Kuru är författaren till Kiruna-trilogin. Här är hon tillbaka med spänningsromanen De ensamma.

Det är behagligt att ibland få läsa romaner som inte är på så förfärligt många sidor. 173 sidor passar mig alldeles utmärkt. Tyvärr tog det tid för mig att läsa den ändå, för jag somnade ifrån den kväll efter kväll. Det var dock INTE bokens fel, utan det var jag som försökte läsa alldeles för sent på natten.

Dock får jag väl säga att det i stora delar av boken inte hände så mycket. Mannen i familjen gav sig ut för att springa som en lösning på allt. Frun sov mest och klagade över att hon hade ont i handen. Carina fick ta hand om sin lillasyster. Ibland händer det märkliga saker. Som när mamman tar livet av yngsta dotterns älskade undulat.

Händelserna 1975 varvas med att vi följer någon 2021, men vi får till en början inte veta vem det är. Bara följa personens tankar. Det är i den senare tidsperioden som läsaren mot slutet äntligen får veta allt som har hänt 46 år tidigare. Där blir boken riktigt intressant. Det visar sig att det hänt vidriga saker som aldrig riktigt klarats upp och det är inte självklart vem som är offer och vem som är gärningsman.

Det är bokens upplösning som ger romanen läsvärde. Lika bra som Den första frosten är den dock inte.

De första tolv är den tolfte delen i Denise Rudber.. Visa hela

De första tolv är den tolfte delen i Denise Rudbergs Elegant crime-serie om polisen Marianne Jidhoff. Varje del har i titeln bokens ordningstal i serien. Tidigare har jag läst När klockan slår fem i den här serien och En tredje man i serien Kontrahenterna, som också hade ordningstalet i serien i varje boktitel. Jag förstod inte varför de båda böckerna hade just de titlarna utöver att talet skulle stämma med vilken bok i ordningen det var och jag vet ärligt talat inte varför den har boken heter De första tolv. Men, men, det är ju trots allt bokens innehåll som räknas.

Den här boken har en intressant intrig och även ett intressant persongalleri. Det är inte lätt som läsare att förstå sambandet mellan de två grova brotten på Östermalm, och det är förstås heller inte meningen. Boken växlar mellan de två brotten och det är inte förrän på slutet som jag får veta hur allt hänger ihop.

Boken är välskriven och språket flyter på bra. En riktigt trevlig bok för den som vill gotta sig i den övre medelklassens liv och leverne samtidigt som det är en bra deckare.

Har vi inte alla någon gång fattat beslut som fått.. Visa hela

Har vi inte alla någon gång fattat beslut som fått konsekvenser som vi inte hade föreställt oss. Oftast kanske bara småsaker, men någon gång kanske det har påverkat våra liv på gott och ont. Ibland kanske vi ser tillbaka på det där beslutet och tänker att vi önskar att vi kunde gå tillbaka och fatta ett annat beslut. Men det går givetvis inte.

Anna och Johan fattar ett beslut som sätter igång en kedjereaktion av händelser, den ena värre än den andra. Försöken att minimera skadan gör allt ännu värre.

Klas Ekmans debutroman är otäck på ett alldeles speciellt vis. Här finns inga övernaturliga händelser och inga psykopater som smyger därute i mörkret. Nej, alla som medverkar i boken är precis sådana som vi kan träffa varje dag. De hade fortsatt att leva sina ganska händelselösa liv, om inte Anna och Johan hade fattat det där beslutet. Det är vanligheten som gör det krypande obehagligt. Hade något av detta kunnat hända dig eller mig?

Ekmans debut är riktigt bra. Ett extra plus vill jag gärna ge till Marcell Bandicksson för ett fantastiskt omslag!

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Joha.. Visa hela

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru är en bok som jag läst en hel del om på bokbloggar och annorstädes och "alla" har rekommenderat den. Boken fick bevars Augustpriset 2017 som Årets svenska skönlitterära bok. Mina förväntningar var därför högt ställda. Tyvärr kan jag inte alls säga att den uppfyllde dessa förväntningar.

Om vi börjar med det jag tycker är bra, så har Anyuru ett bra och skiftesrikt språk. Det gör att den är lätt och trevlig att läsa, även om jag längre ner pekar på svårigheterna. Han tar upp viktiga frågor kring detta om det är möjligt för en troende muslim att bli svensk. Och vad innebär det förresten att bli svensk? Vill alla invandrare bli svenskar. Det finns många invandrarungdomar som ser med förakt på svenskarna, som betraktas som ett folk man inte vill vara en del av. Eftersom författaren låter berättelsen utspela sig i olika miljöer och olika tider kan han på slutet överraska läsaren. Vem är egentligen vem i berättelsen? (Säger inget mer om det.)

Samtidigt finns det saker i boken som tär på tålamodet. Författaren byter perspektiv många gånger, och då kan det vara svårt att veta vem det är som är "jag" i texten. Jag har också väldigt svårt för den dystopi som utspelar sig femton år framåt i tiden. På grund av ett islamistiskt terrordåd i Göteborg har Sverige blivit ett fascistiskt land. Muslimer tvingas att en gång om året skriva på ett medborgarkontrakt, där de förbinder sig att följa svenska värderingar. Annars placeras de i ett koncentrationsläger där de tvingas äta skinksmörgåsar och deltar i omskolningsprogram för att fås att inse hur fel deras religion är. En blågul variant av Koranen har tryckts upp där de värsta delarna är strukna. Men alltså, hur trovärdigt är detta?

Boken har hyllats på kultursidorna, men jag undrar om det egentligen är dess innehåll som anses så lysande, eller om det är för att den ligger så rätt i åsiktskorridoren. Johannes Anyuru är mörkhyad muslim och när han skriver, så skriver han "en" istället för "man". Det blir väl mer feministiskt "inkluderande" så. Hade någon annan än Anyuru blivit lika hyllad? Identitetspolitik, någon?

Jag övertygades inte av boken. Sen må den ha fått hur många priser som helst.

De ofrälsta av Robert Harris är en mycket intressa.. Visa hela

De ofrälsta av Robert Harris är en mycket intressant historisk roman. Även om en roman är en roman, så råder det ingen tvekan om att Harris har gjort en gedigen research. Whalley och Goffe har verkligen existerat och de som var ansvariga för avrättningen av Karl I blev dödade på det mest fruktansvärda sätt.

Det som jag framför allt uppskattar med denna roman är att författaren inte tar ställning för den ena eller andra sidan. Han lyfter fram både goda och dåliga saker på båda sidorna, så även om man kan känna sympati för de båda flyktingarna inser man också att även den republikanska sidan begick skändligheter och ledaren Oliver Cromwell lät sin son bli hans efterträdare, så skillnaden i styrelseskick kanske inte var så stor.

Robert Harris gör mig aldrig besviken. Även denna roman av honom rekommenderar jag å det allra varmaste.

De rättrådiga av Tinna Lindberg är första delen i.. Visa hela

De rättrådiga av Tinna Lindberg är första delen i författarens spänningsserie om diplomaten Linnea Bielke. Lindberg är faktiskt jurist och kommunikatör på Utrikesdepartementet.

Helt klart har författaren en fördel av att arbeta på UD. Det ger henne möjlighet att ge fina miljöbeskrivningar inifrån Arvfurstens palats. Om UD är lika fyllt av intriger och usel personalpolitik som den bild hon ger i romanen borde hon kunna lika illa till nu. Men då har hon möjlighet att ägna sig åt författarskapet på heltid, för det här är en bra spänningsroman.

Linnea Bielke, UD-tjänstemannen Barbro Christensen och journalisten Mia Holmström försöker på olika sätt få fram sanningen om Hammarskjöld död och varför någon eller några till varje pris vill hindra detta. Deras undersökningar visar sig vara livsfarliga för dem.

En svaghet i boken är att det egentligen är två helt olika historier som berättas. Den ena handlar om Hammarskjölds död och de försvunna dokumenten, medan den andra handlar om hänsynslös exploatering av mineral i dagens Kongo. Båda är intressanta, men det är svårt att förstå varför de måste samsas i samma bok. En annan sak som irriterar mig är de språkliga bristerna. Författaren förmår inte skilja mellan "före" och "innan" och inte heller mellan "vare sig" och "varken". Här borde förlaget ha gripit in och hjälpt till.

Men dessa brister till trots tycker jag att romanen får godkänt och förhoppningsvis kommer nästa del i serien bli ännu bättre.

De sju morden på Evelyn Hardcastle är verkligen en.. Visa hela

De sju morden på Evelyn Hardcastle är verkligen en roman utöver det vanliga. Jag kan inte påminna mig att jag har läst något tidigare. Författaren marinerades i Agatha Christie-böcker som barn och därför har det varit en dröm i många år att skapa en pusseldeckare som utspelar sig i en avskild miljö. Alla är på plats, så den skyldige måste vara en av dem som befinner sig på lantgodset Blackheath. Men Stuart Turton har vittnat om hur svårt det är att komma på den rätta intrigen. Agatha Christie hade redan skrivit allt.

Men till slut har författaren ändå kommit på sin intrig. Och den är mycket speciell. Vi får veta att Aiden Bishop, historiens jag, ska försöka lösa mordgåtan, men, som framgår av baksidestexten, han vaknar upp i en ny kropp varje dag. Varje dag går i repris och han får se allt hända ur olika personers perspektiv. Han måste använda informationen han fått fram från var och en av dem och få ihop det till en hel bild. Men för att göra det ännu krångligare, så vet han ju delvis vad som kommer att hända och han själv blir ofta en del i att något verkligen sker. För vad skulle hända om han förhindrar något han upplevde dagen innan skulle hända?

Låter det krångligt? Det är det! Jag är himla glad att det i början av boken finns en lista över de personer som medverkar. Många gånger måste jag kolla där för att veta vem det är man talar om.

Det gör att jag under en stor del av läsandet är riktigt irriterad. Jag känner att jag inte hänger med. Men det är nog faktiskt meningen. Jag vet ju inte mer än vad Aiden Bishop dittills fått veta.

Men när boken närmar sig slutet och bilden äntligen börjar klarna, då är det hur bra som helst. Historien må vara helt otänkbar, men det hindrar inte att det är riktigt spännande. Och givetvis, som i alla sådana här historier, upptäcker man att inte alla karaktärer i boken är vad de utger sig för att vara. Jag vill dessutom tillägga att en del av behållningen är språket. Turton ger läsaren många roliga repliker att le åt.

De sju morden på Evelyn Hardcastle är en riktigt bra spänningsroman, en pusseldeckare helt annorlunda än andra som jag läst.

De som dödar drömmar sover aldrig är åttonde delen.. Visa hela

De som dödar drömmar sover aldrig är åttonde delen i Jan Guillous romansvit Det stora århundradet. Nu är det 70-tal. Vänstervågen från 1968 ter sig närmast som en idyll jämfört med det krig som håller på att växa fram mellan Europas säkerhetstjänster och en alltmer splittrad vänsterrörelse. Det blir bokstavligen en fråga om liv eller död. Eric Letang arbetar på dagarna som biträdande jurist på Henning Sjöstrands famösa advokatbyrå. Men på nätterna och fritiden ingår han i en hemlig säkerhetstjänst inom den väster som försöker organisera försvaret mot en hela tiden aggressivare statlig fiende. Hans stora kärlek är verksam som advokat i Hamburg medan klimatet hårdnar och hon får uppleva hur hennes vänner undan för undan fängslas eller dödas. I Sverige arbetar statens hemliga agenter efter västtysk förebild för att försöka provocera fram en öppen konfrontation mellan "terrorister" och staten. För den motståndsrörelse där Eric Letang ingår blir det en katt- och råttalek i ett allt farligare spel. Samtidigt som släkten Lauritzen växer och en ny generation föds.

Detta är en bra roman. Spännande och intressant. Vi får både en inblick i svensk och utländsk terroristbekämpning på 1970-talet och de roller som media kom att inta. Och samtidigt följer vi familjen Lauritzen, även om familjen spelar en mindre roll i den här boken än de tidigare. Det är i vart fall min upplevelse.

Samtidigt finns det saker som skaver. Precis som i den föregående delen, 1968, har Guillou haft lite svårt med enkel faktakoll. När han nämner ett besök av det norska kronprinsparet Harald och Märta på 1930-talet så blir jag irriterad. Kronprinsen hette Olav.

Men det som framför allt stör mig är att grundberättelsen har fått ge vika för att istället låta författaren själv ta en allt större plats i den egna boken. Det är Jan Guillous engagemang för FNL och PFLP som får ett större utrymme, men framför allt avslöjandet av IB-affären. Där är Guillous alter ego Erik Ponti som avslöjar att försvarsmakten och det socialdemokratiska partiet hade en särskild säkerhetstjänst som spionerade på svenska medborgare. Här blir författaren så överförtjust i att få berätta vilken stor roll han spelade i detta att han börjar fabulera för att få historien att växa ytterligare. Han påstår att justitieministern tvingades avgå, vilket är ren lögn. Lennart Geijer satt som justitieminister till 1976, då den socialdemokratiska regeringen röstades bort. Guillou hade ingen som helst roll i att Geijer då slutade som statsråd. Han påstår vidare att åklagarmyndigheten blev tvungen att lägga ner spionåtalet mot Erik Ponti (det vill säga Guillou själv) och övriga medåtalade. Men sanningen är ju att hovrätten dömde Guillou till tio månaders fängelse.

En författare har förvisso friheten att skapa en fiktiv historia. Det kan komma ödlemonster från yttre rymden om så skulle vara. Men när man väljer att beskriva faktiska händelser i svensk nutidshistoria, då borde man hålla sig för god för rena lögner.

Läs gärna boken, för den är intressant och för all del välskriven. Men var beredd på att författaren till en del har trängt undan verkligheten för att kunna få ge fullt utlopp för de egna politiska åsikterna och för att låta den egna personen framstå i en skimrande dager.

Jag har en bekännelse att göra. Jag har aldrig tid.. Visa hela

Jag har en bekännelse att göra. Jag har aldrig tidigare läst något av Håkan Nesser. Men De vänsterhäntas förening kunde jag inte motstå. Både titeln och omslaget var så lockande.

För dem som är vana Nesserläsare är tydligen den holländske kommissarien Van Veeteren känd. Likaså den svenske kriminalinspektören Gunnar Barbarotti. I den här boken möts de tydligen för första (och enda?) gången.

Handlingen utspelar sig i flera tidsepoker. De vänsterhänta barnen bildar sin förening, de blir tonåringar och fortsätter att träffas, "händelsen" äger rum, ett par decennier senare brinner ett gammalt pensionat och flera personer omkommer och ytterligare ett par decennier senare upptäcker man att utredningen av den branden hade pekat ut fel man som gärningsman. Det är då den 75-årige Van Veeteren får försöka rätta till de misstag han själv hade varit med att göra.

Detta är en riktigt bra bok. När jag väl lärt mig att hänga med i tidshoppen är det spännande att följa händelserna. Steg för steg får man veta mer. Det är inte förrän i slutet av boken som jag inser vem gärningsmannen är. Jag förstod det faktiskt ett antal sidor innan Van Veeteren och de andra har förstått det :)

Det jag tycker är lite lustigt är likheterna mellan Van Veeteren och Gunnar Barbarotti. Flera gånger får jag en känsla av att de tänker och agerar på samma sätt. Har Håkan Nesser hittat en polistyp han gillar och håller sig till den?

Det må vara hur det vill med den saken. Jag skulle gärna läsa fler av Nessers böcker.

Den andra dödssynden är nionde delen i Jan Guillou.. Visa hela

Den andra dödssynden är nionde delen i Jan Guillous romansvit Det stora århundradet. Vi befinner oss nu på 1980-talet. Ett decennium som, förutom ovannämnda saker, även innefattar ett statsministermord i Sverige och det stora sovjetiska imperiets fall. Ett decennium fyllt av förhoppningar, men många av dessa förhoppningar infriades inte.

Med stor frenesi tar sig Guillou an arbetet att skriva om epoken. Han beskriver närmast lustfyllt hur den inkompetente polismästaren i Stockholm, Hans Holmér, fullständigt lyckas förstöra mordutredningen kring Olof Palme. Holmér hade bestämt sig att det var kurder som låg bakom mordet, och då fick alla andra spår läggas åt sidan. Idag är det nog ingen som tror att det var en kurdisk konspiration som låg bakom mordet på Sveriges statsminister.

För dem som läst Jan Guillous tidningskrönikor genom åren är det mycket som känns igen. Han svingar mot sina vanliga hatobjekt, såsom Israel, Expressen och Säpo. Lite tjatigt stundtals, men det är hans bok och han väljer vad han vill lyfta fram från tidsepoken.

Han har en speciell stil när han skriver. Det är ingen brist på bitande ironi, vilket jag ser som det bästa i boken.

Däremot finns det något som retar mig infernaliskt, och det är att författaren så uppenbart anser sig vara så mycket större än sin bok. Jan Guillou har en grandios självbild, och det märks tydligt. Han framhåller i boken den store journalisten Erik Ponti. För alla som läst hans böcker är det ingen hemlighet att Erik Ponti är Jan Guillous alter ego. Det är alltså sig själv han lovprisar. Det skulle inte ha gjort något om han avstått från det oförblommerade självberömmet.

Den andra systern av Peter Mohlin och Peter Nyströ.. Visa hela

Den andra systern av Peter Mohlin och Peter Nyström är den andra John Adderley-deckaren. Den första heter Det sista livet. Jätteroligt att böckerna utspelar sig i Karlstad!

Den här boken är annorlunda. Från den första boken vet vi att Adderley har ett hot hängande över sig från en nigeriansk knarkliga i USA. Men nu får detta överraskande inverkan på hans arbete på polisen i Karlstad. Ska han tvingas förfalska bevis i en mordutredning för att skydda sig själv? Han ställs inför ett svårt dilemma och de val han gör är inte självklara.

Mohlin och Nyström skriver bra och det ska bli mycket intressant att få läsa nästa John Adderley-deckare. För det kommer väl fler?

Den första frosten är Anna Kurus debutroman och de.. Visa hela

Den första frosten är Anna Kurus debutroman och den första boken i Kirunatrilogin. Det är en psykologisk thriller, där läsaren förstår att allt inte är som det ska. Men på vilket sätt?

Den här boken kom som ett oväntat recensionsex från bokförlaget Modernista, och det är jag glad över, för det här var en riktigt läsvärd debutroman. Språket är enkelt, men välformulerat. Som läsare får jag veta mer om miljön i den lappländska fjällvärlden. Kapitlen är korta, vilket ger ett driv i läsningen, trots att det inte alltid händer så mycket, men det är ett lugn som bedrar. Perspektiven skiftar. Från Allis till Jonas till Raumo till stugägaren Lars och till katten! Då och då möts två eller tre av dem. Det är trevligt, men hela tiden är det något som skaver. Någon eller några bär på hemligheter och vi går sakta mot katastrofen.

Detta är alltså en riktigt bra psykologisk thriller i lappländsk miljö och det ska bli mycket intressant att se hur debutanten Anna Kuru ska vidareutveckla konceptet i de kommande delarna i Kirunatrilogin.

Den gula tapeten av Charlotte Perkins Gilman beskr.. Visa hela

Den gula tapeten av Charlotte Perkins Gilman beskrivs i baksidestexten som en intensiv, gotisk skräckberättelse. Jag tycker väl kanske inte att den är speciellt skräckinjagande, men intressant ändå att läsa.

Novellen handlar om en kvinna som just har fött barn. Hennes nedstämdhet efter födseln kallar han hysteri. Han hyr ett gammalt hus på landet, där hon får vara i ett rum för att vila. Istället för att bli bättre börjar hon hallucinera och föreställer sig själv krypa tillsammans med andra kvinnor bakom rummets gula tapet. I hemlighet skriver hon ner sina erfarenheter.

Det är intressant att läsa detta "psykologiska" drama som utspelar sig inom kvinnan. Däremot är jag rädd att jag inte riktigt förmår förstå det som novellen sägs vilja förmedla. Det står även i baksidestexten att novellen handlar om en kvinna fängslad i sin kön; av historien. Vidare att författarens feministiska novell länge var undangömd i den amerikanska litteraturhistorien. Feminismen i novellen går mig förbi, men det behöver inte hindra andra att se den vinkeln.

Visst låter det kanske lite märkligt. En roman om.. Visa hela

Visst låter det kanske lite märkligt. En roman om ett antal kaniner som flyr från sin koloni för att överleva. Men den är mycket bättre än vad man skulle tro om man inte visste något om den.

Richard Adams har läst in sig på hur kaniner uppträder, både vildkaniner och tamkaniner, och skapat detta verk. Sedan har han gett de olika kaninerna egenskaper, som vi nog kan känna igen även bland oss människor. Vissa är ledare som de andra vill följa. Andra är härskare som får sin makt genom våld och terror. Där finns modiga kaniner, räddhågsna kaniner, kaniner som kanske inte är så modiga men som ställer upp när det gäller.

Adams har även skapat ett kaninspråk där de viktigaste orden i deras liv finns angivna i en särskild ordlista.

Det mest fantastiska är kanske ändå att boken bitvis är riktigt spännande. Jag läser ivrigt för att få veta om hövdingen Hassel-rah, den synska Femman, den modige Kronan, den lille Koppen och alla de andra kaninerna ska klara sig.

Någon barnbok är inte detta. Jag har svårt att bestämma mig för om den ska ses som en ungdomsbok eller en vuxenbok, men det kvittar. Jag älskade den!

Så var det dags för Den sista akten; den sista del.. Visa hela

Så var det dags för Den sista akten; den sista delen i De Aderton-trilogin av Anton Berg. En trilogi som verkligen låter alla konspirationsteorier blomma ut. I hemlighet styrs Sverige av en hemlig organisation som i det fördolda styr Sverige och har gjort så sedan 1790-talet.

Konspirationsteorier kan vara väldigt fåniga. Säger ni Illuminati skriker jag! Men Anton Berg berättar historien på ett så skickligt sätt att han och trilogin är förlåtna. Det här är en spänningsroman av hög klass.

För dem som inte följde med på historielektionerna (jag älskade historia) går det att få sig till livs en hel del matnyttigt om den svenska historien, men man måste förstås sålla bort författarens tillägg.

Själva intrigen blandas med en del romantik och personliga problem, vilket ger karaktärerna djup. Man måste som läsare få vila från dramatiken ibland också, och Berg ger oss den möjligheten.

Jag irriterades länge över karaktären David; en pojke med någon form av funktions nedsättning. Han förde inte historien framåt, och jag tänkte att jag gärna skulle vilja fråga författaren varför han tagit med David i romanen. Men så gjorde jag något på slutet, som jag misstänker att de flesta inte gör. Jag läste författarens "tack" allra sist i boken. Och där förklarar han varför det var viktigt att ha med David. Tack Anton Berg!

Sammanfattningsvis är De Aderton-trilogin riktigt bra spänningslitteratur och denna sista del gjorde mig på intet vis besviken.

Den som fruktar snön är den norska författarinnan.. Visa hela

Den som fruktar snön är den norska författarinnan H.S. Palladinos kriminaldebut. Det är en psykologisk spänningsroman som nominerats till det presigefyllda Rivertonpriset.
Bjørk Isdahl är romanens huvudperson och det är genom henne vi följer hela historien. Hon har själv bevittnat Azoras död och misstänker att det inte var självmord. Den åsikten delas av polisen, men där är de dock övertygade om att det är Bjørk som är mördaren. Märkliga saker händer kring henne. Ingen vill emellertid tro henne. Har hon börjat bli galen eller är det någon som vill framställa henne som galen? Kanske sätta dit henne för mordet.
Boken är riktigt spännande. Enda problemet som jag har är att jag ibland har lite svårt att hålla reda på alla karaktärerna, men det kanske bara är jag :)
I vilket fall som helst rekommenderar jag denna bok varmt och jag är mycket nyfiken på vad denna författare ska leverera härnäst.

Jag gillar att författarna har valt Vemdalen som p.. Visa hela

Jag gillar att författarna har valt Vemdalen som plats för sina rysligheter. En jämtländsk glesbygd där man inte förväntar sig att det ska dyka upp mordoffer i skidspåren. Om man fortsätter i den här stilen, så kan Vemdalen bli ett svenskt Midsomer.

Eriksson och Mann är väl hemmastadda i trakten och som läsare får man verkligen känna att man befinner sig i det snörika vinterlandskapet med en blandning av människor. Där bor både akademiker och bygdeoriginal.

Men precis som i första boken tycker jag att författarna har svårt att bestämma sig för vilken historia man vill berätta. Varför ska vi behöva fundera över styckmorden i förra boken när det finns ett saftigt mordfall i denna bok att grotta ner sig i?

Språkligt finns det ett och annat att anmärka på. Många gånger saknas subjektet i meningarna vilket gör texten svårläst. Ibland finns någon diffus "han" inblandad, men det är inte alltid så lätt att veta vem som avses. Och varför ständigt påpeka att någon som talar i telefon "avslutar samtalet"? Det begriper läsaren ändå när nästa stycke handlar om något annat.

Sammanfattningsvis tycker jag att ansatsen är bra, men böckerna skulle vinna på att författarna bestämmer sig för vilket mordfall man vill följa.

Detta är författarparet Eriksson & Manns debutroma.. Visa hela

Detta är författarparet Eriksson & Manns debutroman. Den ska utgöra inledningen till det de kallar Vemdalsmorden. Det är roligt tycker jag att förlägga handlingen till Härjedalens glesbygd. Befolkningstätheten i landskapet är bara 0,81 invånare per kvadratkilometer, och då bor ändå en hel del av invånarna i Sveg. När man rör sig utanför landskapets tre tätorter är det sannerligen glest mellan husen.

Författarna lyckas med miljöbeskrivningarna tycker jag. Som läsare får man både veta vilka växter man kan förvänta sig att finna i terrängen, men även vilka blommor som är tåliga nog att kunna växa i trädgården.

Huvudpersonen Henning är på något vis urtypen av människa som kan tänkas vara centrum i en sådan här bok. Förtidspensionerad journalist med lagom mycket krämpor i form av artros och liknande, som lyckas ramla in i olika brottsliga aktiviteter. Givetvis tillsammans med sin poliskompis. Polisen Kaj har fullt sjå med att försöka få Henning att inte bedriva polisarbete som kan vara livsfarligt.

Det som jag tycker är bokens svaghet är att det blir lite för många disparata polisärenden. Det är grov brottslighet (av en art jag inte ska avslöja) parat med mordfall och kvinnomisshandel. Allt händer på en gång och till slut blir det väldigt många personer att hålla reda på. Inte minst därför att det talas om "stockholmaren" som ömsom syftar på en gravt kriminellt belastad individ, och ömsom på Henning.

Bitvis är boken spännande, men jag tror att den hade vunnit på om man hade försökt renodla vilken historia man ville berätta.

Jag har ingen aning om varifrån jag fått Den ståen.. Visa hela

Jag har ingen aning om varifrån jag fått Den stående klockan av Hanna Johansen. Plötsligt dök den upp i bokhyllan. Och där hade den gärna kunnat förbli. En märklig historia, som inte gav mig det minsta.

Den där kvinnliga passageraren betraktar medpassagerarna och stationerna som tåget passerar, men hennes reflektioner är bara konstiga. Det är mest dravel. Här ett exempel:

En grottmänniska av vitaktig, antagligen vit hudfärg stiger in i min kupé. Mitt hjärta stannar: hur kommer jag fram till påståendet att det är min kupé? Den är den kupé jag sitter i, alltså i bästa fall den här kupén och inte den där. Grammatiken skiljer på det, och jag skiljer inte på det, hur är det möjligt? Efter det han har stigit in finner jag inte ordet, rättare sagt, jag vill inte finna det, och jag vet redan hur det nu borde heta och det värjer jag mig mot. Vår kupé borde det heta. Och detta motsäger varje erfarenhet eller om inte varje, så dock de erfarenheter som jag är beredd att göra under de givna omständigheterna.

Den här boken är inte värd mödan det innebär att läsa den. Jag förstår inte varför den över huvud taget gavs ut.

Det tysta fågeln är den tredje deckaren av Peter M.. Visa hela

Det tysta fågeln är den tredje deckaren av Peter Mohlin och Peter Nyström om den före detta FBI-agenten John Adderley. De båda tidigare är Det sista livet och Den andra systern.

Författarna har utökat området för Adderleys arbete. Nu utspelar sig inte händelserna bara i Karlstad, utan även i bruksorten Grums, en av Karlstads kranskommuner. Jag bor i Vålberg i Karlstads kommun, men har faktiskt närmare till Grums än till Karlstads centrum. Med författarnas självklara privilegium att bestämma över sin text har Mohlin och Nyström byggt ett helt nytt bostadsområde i Grums. Allt måste inte vara en exakt beskrivning av verkligheten.

Jag tyckte mycket om de båda tidigare böckerna i serien och kan konstatera att författarna med denna bok har överträffat sig själva. Vilken spännande kriminalroman detta är! Och så skickligt de leder in läsaren på villospår. Just när det mesta verkar vara uppklarat vänds allt på ända. Sakerna visar sig vara på ett helt annat sätt än man har förletts att tro.

Den tysta fågeln är en härlig bladvändare. Har du inte börjat med den här serien än så är det dags nu!

Det nya riket med underrubriken "Skildringar från.. Visa hela

Det nya riket med underrubriken "Skildringar från attentatens och jubelfesternas tidevarv" är en satirisk roman av August Strindberg som utgavs 1882. Titeln syftar på tiden efter representationsreformen 1865 då ståndsriksdagen ersattes av tvåkammarriksdagen. Boken är en uppgörelse med det officiella Sverige och skildrar hur samhället styrs av skojare som stöder och skyddar varandra.

Vad ska man säga om den här boken. Den saknar för all del inte underhållningsvärde när den gör narr av institutioner som adeln och Svenska Akademien. Men speciellt läsvärd är den inte 2021.

Direkt stötande är den oförblommerade antisemitismen. Ett helt kapitel med rubriken Moses beskriver judarna som dem som styr över ekonomin och kulturen. Det torde inte råda någon tvekan om att Strindberg var antisemit. Även om han 1884 tog avstånd från sitt tidigare judehat, så återkom han med förfärliga utsagor. Han skrev om "äfflingar", som skulle vara en ras som uppkommit genom att kvinnor i historiens gryning parat sig med apor. Dessa "äfflingar" ansåg Strindberg representerades av judar och zigenare.

Det är intressant att ha läst boken, men den är inte en bok jag vill rekommendera. (För övrigt funderar jag på om Vilhelm Moberg hade den här boken i åtanke när han skrev sin roman Det gamla riket. Jag skulle nästan tro det.)

Det sista livet av Peter Mohlin och Peter Nyström.. Visa hela

Det sista livet av Peter Mohlin och Peter Nyström fick jag som födelsedagspresent i april tillsammans med tvåan i denna nya serie. Jätteroligt att få läsa en kriminalroman som utspelar sig i Karlstad!

Det är alltså en ny kriminalserie om FBI-agenten John Adderley, och den är riktigt bra. Vi följer Johns arbete, som är mer komplicerat än man anar. Enligt den lokala polisen är det Johns halvbror som är huvudmisstänkt, men ingen känner till släktskapet. Vore det känt, skulle John omedelbart tas bort från utredningen. Det är inte helt lätt för John att under en ny identitet trampa runt i det minfält som han delvis själv har skapat.

Det är bra driv i romanen och jag vill hela tiden läsa "bara ett kapitel till". Som läsare är det omöjligt att räkna ut vem eller vilka som är brottslingarna. Boken erhöll Crimetime Award 2020 för bästa deckardebut. Boken avslutas med en ordentlig cliffhanger. Jag ser verkligen fram mot nästa bok i serien. Den heter Den andra systern.

Djävulen och det mörka vattnet av Stuart Turton va.. Visa hela

Djävulen och det mörka vattnet av Stuart Turton var en bok jag såg fram mot att läsa, eftersom jag verkligen uppskattade författarens De sju morden på Evelyn Hardcastle. Till en början var jag dock tveksam när jag började läsa denna bok. Döda spetälska som vandrar omkring på skeppet? Oheliga mirakler? En märklig demon som förgiftar människors själar? Det kändes verkligen inte som en bok för mig.

Men ju mer jag läste, desto mer fascinerad blev jag. Romanen blev alltmer spännande och mot slutet var det en verklig bladvändare.

Och bokens upplösning (som jag givetvis inte ska avslöja) är så totalt överraskande. Det var inte mycket som var vad det hade verkat.

Stuart Turton är verkligen en skicklig författare. Det blir högsta betyg för Djävulen och det mörka vattnet.

Djävulen på korset är den tredje boken jag läser a.. Visa hela

Djävulen på korset är den tredje boken jag läser av Ngũgĩ wa Thiong'o. Det är en rasande författare, som skriver boken på toalettpapper när han sitter i fängelse. Det är en uppgörelse med de personer, utomlands och inomlands, som enligt honom suger ut landet och dess arbetare.

De böcker av honom som jag läst tidigare, Om icke vetekornet och Floden mellan bergen, är renodlade romaner. Djävulen på korset är något annat, men det är svårt att placera den i ett fack. Mitt i texten kan det dyka upp sånger och det har sagts att det mer är en muntlig berättelse än en roman. De gestalter som författaren menar är onda är ofta groteskt beskrivna.

I denna bok gör sig Ngũgĩ wa Thiong'o till tolk för revolutionära strömningar. Kenyas folk måste sluta låta sig delas upp efter stamtillhörighet, religion och annat. Sådant gynnar bara förtryckarna. Istället ska man sluta sig samman och kasta ut förtryckarna.

Det är en intressant bok, men den står långt ifrån de båda andra böcker jag nämnde ovan. Bokens slut är verkligen överraskande. Där sluts en cirkel på ett sätt som inte gick att förutse.

Dubbelexponering av Sebastian Avindell ger mig bla.. Visa hela

Dubbelexponering av Sebastian Avindell ger mig blandade känslor. Författaren blandar på ett bra sätt olika händelser. Vi har det fruktansvärda mordet samtidigt som vi följer polisernas arbete och konflikter mellan kolleger i poliskåren och vi får anledning att oroa oss över hur det ska gå med Caspar Ekbergs äktenskap och vem är det egentligen som rör sig i Caspars trädgård på nätterna och dödar sonens kanin? Är det en eller flera gärningsmän som begår brotten?

Men det finns saker i romanen som får mig att tveka. En av poliserna som utreder trippelmorden är mer än lovligt enfaldig. Tydligen har han fått jobbet därför att hans pappa är polischef. Förekommer det i verkligheten att inkompetenta poliser får fortsätta att arbeta därför att han har släktingar i kåren?

Upplösningen är överraskande vilket är bra, men samtidigt känns det lite långsökt. Jag kan inte bestämma mig för om det är en bra idé. Är det verkligen möjligt? (Jag säger inget mer, för jag vill inte spoila.)

Avindell har lagt in ett antal kapitel som heter Pojken och flickan. Jag förstår inte varför personerna kallas så. Det är uppenbart för läsaren vilka som avses, så varför används inte deras namn.

Slutligen måste jag säga att manuset borde ha korrekturlästs. Jag ska ge två exempel. Polisen söker en man som heter Fredrik Sundström. Men på sidorna 197 och 198 får han plötsligt heta Lars Sundström innan han ånyo heter Fredrik. Genom boken anges datum och klockslag för olika händelser. Torsdag 1 juli följs av fredag 2 juli. Men sedan blir det plötsligt onsdag 2 juli som följs av fredag 3 juli! Var är korrekturläsaren?! Sådana missar irriterar mig och stör läsningen.

Sammanfattningsvis får jag säga att jag är glad att jag har läst boken, för den är spännande och har en oväntad upplösning. Men de saker jag nämnt ovan gör mig ändå tveksam. Detta är första boken i Östgötamorden-serien. Avindell är inte en dålig författare, så jag tror att han kommer att kunna få kommande böcker i serien att växa.

Där kräftorna sjunger av Delia Owens har jag varit.. Visa hela

Där kräftorna sjunger av Delia Owens har jag varit riktigt nyfiken på ett tag. De flesta bokbloggar jag har sett har lovprisat den och den var ju ifjol vinnare av utmärkelsen Årets bok. Så jag önskade mig den i julklapp, och minsann fick jag den!

Och jag kan inget annat säga att det är en underbar bok. Det är gripande att följa den ensamma flickan Kya från barndom till vuxen ålder. Hennes upplevelse är att hon alltid blir lämnad. Lämnad av mamman, lämnad av syskonen, lämnad av fadern. När hon möter kärleken blir hon på nytt lämnad.

Men hon har vänner. Hon har fiskmåsarna och hon är omgiven av ett myller av liv i träsket. Det finns ingen med större kunskaper om våtmarkens växter och djur än hon. Det är dock ytterst få i omgivningen som förstår det.

Jag är ingen större vän av miljöskildringar i böcker. Ofta tycker jag att de skymmer historien. Men i Där kräftorna sjunger är de en mycket stor del av upplevelsen. Vem kunde väl ana att ett träsk kunde vara så intressant?

Detta är en bok som kommer att stanna kvar i mig. Har ni inte läst det, så gör det!

Jag har sett Ewa Klingbergs böcker nämnas många gå.. Visa hela

Jag har sett Ewa Klingbergs böcker nämnas många gånger, så nu tyckte jag att det var dags att läsa någon av dem. Det fick bli den första boken i serien om Begravningsbyrån Tranan - Där rosor faktiskt dör.

Detta är en gullig liten bok. Sandra får fullt upp när hon besöker sin moster och hennes man i Tranås. Innan hon vet ordet av är hon ansvarig för att försöka få begravningsbyrån på fötter. Det krävs förändringar, men moster Majken är inte överdrivet förändringsbenägen. Sandra är dock envis och anställer personal. Sådant kostar, men nu gäller det att få igång verksamheten och man måste satsa för att undvika konkurs. Turligt nog är det en extremt varm sommar, så det är många som avlider...

Sandra får se sin planerade roadtrip försvinna. Istället blir det jobb, men även bad och lite romantik.

Berättelsen är mysig, men ska jag vara ärlig så är historien inte speciellt intressant. Den är som en veckotidningsroman. Men som läsning på badstranden kan den nog vara perfekt.

Där vassen viker är Linda Edgarssons debutroman oc.. Visa hela

Där vassen viker är Linda Edgarssons debutroman och en riktigt bra sådan. Det är Småland på 1800-talet. Gudfruktiga människor går i kyrkan varje söndag (även om en del går till kyrkan för att få del av nyheterna).

Men som på andra platser och i andra tider finns det kärlek, passion, lögner och svek. När Hilda finner både kärlek och passion tornar hindren upp sig. Vad ska en fattig flicka välja? Kärleken eller den materiella tryggheten.

Jag tyckte verkligen om den här boken. Det är fina personporträtt, men också väl utvecklade miljöbeskrivningar som gör det lätt för läsaren att förflytta sig i tid och rum till den värld som är Hildas.

En riktig bra debutroman! Linda Edgardsson är en författare att hålla ögonen på i framtiden.

Döden för oss samman av Håkan Mattsson är första d.. Visa hela

Döden för oss samman av Håkan Mattsson är första delen av tre i en ny spänningsserie. Och vilken bok detta är! Här blandas genrer på ett mycket genomtänkt sätt.

För tankarna går givetvis först till deckare. Här förekommer den allra vidrigaste brottslighet, vilket sker utan att polisen har en aning. Men samtidigt kliver huvudpersonerna in i en värld som vissa skulle benämna "övernaturlig", medan andra skulle se det som den naturligaste sak i världen, bara vi förmår öppna våra sinnen. Vad detta handlar om tänker jag inte berätta här. Det får varje läsare av boken själv ta reda på.

Boken är makalöst skickligt skriven. Vi följer ett antal karaktärer, vars liv har varit helt olika, men ödet får deras livslinjer att flätas samman. Mathias, som under tolv år inte förmått vara en verklig pappa åt vare sig Hannah eller hennes lillebror, tvingas söka henne på ställen han inte visste fanns. Han ska till varje pris finna henne, om han så ska dö.

Det enda som känns lite rumphugget och tillrättalagt är när en kvinna som under många år har varit oförmögen att ta hand om sig själv och sin familj tillfrisknar på ett par dagar. Hur kunde det gå till? Det var lite för mycket Deus ex machina för min smak.

Men sammantaget är detta en mycket bra spänningsroman där författaren vågar spränga gränser. Det ska verkligen bli intressant att läsa kommande delar i denna nya serie.

Dödsdansen är Maria Grunds andra kriminalroman. De.. Visa hela

Dödsdansen är Maria Grunds andra kriminalroman. Den första, Dödssynden, fick Svenska Deckarakademins pris för årets bästa debut.

Det här är en roman som jag delvis tycker är riktigt bra, delvis går mig på nerverna. Det råder ingen tvekan om att Maria Grund kan skriva spännande kriminalromaner. Jag följer med glädje Sanna Berlings och Eir Pedersens arbete med att få klarhet i varför den nakne mannen dog i skogen, samtidigt som de måste reda ut varför de unga killarna slår varandra sönder och samman och varför tonårsflickorna far omkring i ödemarken på sina mopeder.

Men det som gör mig irriterad är först och främst att jag uppfattade Dödsdansen som en fristående roman. Så är dock inte fallet inser jag. Jag har inte läst Dödssynden, men det som hände i den romanen finns hela tiden närvarande i denna bok. Mördaren i Dödssynden svävar omkring som en osalig ande och plågar Sanna Berling. Kunde inte morden i Dödssynden ha kunnat få sin avslutning i den boken? Vad är egentligen meningen med alla de märkliga telefonsamtalen om Sanna får? De för inte berättelsen i Dödsdansen framåt.

Jag har dessutom svårt för Maria Grunds språk. Det är mängder av meningar som saknar predikat. "På bordet mellan dem kaffekoppar, bröd och ost." "Ögonen vakna och mörkbruna." "Kinderna matta av intorkade tårar." Det finns säkert en poäng med detta, men det får det att krypa i kroppen på mig.

Så sammantaget känner jag tvekan efter att ha läst Dödsdansen. Maria Grund kunde ha gjort bättre.

Dödsdansen är Maria Grunds andra kriminalroman. De.. Visa hela

Dödsdansen är Maria Grunds andra kriminalroman. Den första, Dödssynden, fick Svenska Deckarakademins pris för årets bästa debut.

Det här är en roman som jag delvis tycker är riktigt bra, delvis går mig på nerverna. Det råder ingen tvekan om att Maria Grund kan skriva spännande kriminalromaner. Jag följer med glädje Sanna Berlings och Eir Pedersens arbete med att få klarhet i varför den nakne mannen dog i skogen, samtidigt som de måste reda ut varför de unga killarna slår varandra sönder och samman och varför tonårsflickorna far omkring i ödemarken på sina mopeder.

Men det som gör mig irriterad är först och främst att jag uppfattade Dödsdansen som en fristående roman. Så är dock inte fallet inser jag. Jag har inte läst Dödssynden, men det som hände i den romanen finns hela tiden närvarande i denna bok. Mördaren i Dödssynden svävar omkring som en osalig ande och plågar Sanna Berling. Kunde inte morden i Dödssynden ha kunnat få sin avslutning i den boken? Vad är egentligen meningen med alla de märkliga telefonsamtalen om Sanna får? De för inte berättelsen i Dödsdansen framåt.

Jag har dessutom svårt för Maria Grunds språk. Det är mängder av meningar som saknar predikat. "På bordet mellan dem kaffekoppar, bröd och ost." "Ögonen vakna och mörkbruna." "Kinderna matta av intorkade tårar." Det finns säkert en poäng med detta, men det får det att krypa i kroppen på mig.

Så sammantaget känner jag tvekan efter att ha läst Dödsdansen. Maria Grund kunde ha gjort bättre.

Eld är andra delen i Engelsforstrilogin. Den först.. Visa hela

Eld är andra delen i Engelsforstrilogin. Den första är Cirkeln. Fem av de sju utvalda finns kvar. Tillsammans måste de bekämpa demonerna. Om de förlorar kampen är apokalypsen här. Samtidigt har de alla de bekymmer som tonåren inrymmer. Rädslan att inte duga, att inte accepteras. Och framför allt detta att inte få den man älskar.

Mitt i allt detta har en ny rörelse bildats i staden. "Positiva Engelsfors" leds av några karismatiska människor som får med sig allt fler. Budskapet är att allt blir bra om du bara tänker positivt. Går något fel så beror det på dig själv och att du haft negativa tankar. (På något vis får det mig att tänka på Livets Ord.) Alla verkar så glada, men ändå är det något som känns fel.

Boken är väl tänkt för ungdomar och unga vuxna, men jag tycker verkligen om den. Den är verkligen spännande. De utvalda försöker få veta vilka de kan lita på och vilka som är deras fiender, och det är inte alltid lätt. Insatserna är höga.

En fallen man blev jag tillfrågad av förlaget om j.. Visa hela

En fallen man blev jag tillfrågad av förlaget om jag ville ha som recensionsex och jag är glad att jag tackade ja. Detta är en annorlunda bok med en nervkittlande intrig, samtidigt som boken är underhållande.

Visst är väl tanken på att vara vid fullt medvetande samtidigt som man hör allt vara fruktansvärd. Att sakna möjligheten att kommunicera. Det är ju detta som har hänt Oscar. Men vad var det egentligen som förorsakade fallet från sjätte våningen? Ingen vet. Inte heller Oscar.

Som läsare får man veta det mesta genom det som Oscar hör. Det mest underhållande är hans tankar kring detta. Han har en svart humor, som nog är det som håller honom vid liv. Vi får även reda på saker som hänt tidigare. Saker som till en början inte verkar ha något med huvudberättelsen att göra, men som givetvis vävs in efterhand. Vem kan ha motiv att vilja döda Oscar? Som i alla romaner av det här slaget märker vi snart att det kan vara flera som skulle vilja ta livet av honom. Men vem är den skyldige och vad är motivet?

Håkan Lindgren har förvaltat bokidén på ett riktigt skickligt sätt, och de som behöver straffas blir straffade. Men kanske inte riktigt som man som läsare har föreställt sig.

Sammanfattningsvis är En fallen man en spänningsroman av ett annorlunda slag som jag hoppas når en bredare läsekrets.

En giftig skandal är den första boken av Kristina.. Visa hela

En giftig skandal är den första boken av Kristina Appelqvist som jag läser. Tydligen har hon specialiserat sig på deckare i universitetsmiljö i Skövde.

Det här är en pusseldeckare; den sortens deckare som gjorde Agatha Christie berömd. Och här spelar den gamla deckardrottningen en speciell roll. Inte nog med att en mördare använder sig att hennes böcker som mall för brotten. Dessutom dyker det upp en samling helt okända brev skrivna av Christie. Kan det vara breven som får någon att mörda?

Jag kan inte säga annat än att det är en rolig idé av Kristina Appelqvist att väva in Agatha Christie i den egna pusseldeckaren. Det blir liksom extra allt. På Christie-manér samlas alla inblandade när det är dags att avslöja vem gärningsmannen är, och både Hercule Poirot och Miss Marple har roller i detta.

Mer ska jag inte säga, för jag vill givetvis inte spoila. Men för den som gillar pusseldeckare är den här boken trevlig att bekanta sig med.

En gnista i mörkret av Stacy Willingham är en mörk.. Visa hela

En gnista i mörkret av Stacy Willingham är en mörk historia. Att växa upp som barn till en seriemördare som dödat ett antal unga flickor kan nog knäcka vem som helst. Chloe har ändå lyckats skapa ett eget liv som psykolog, men så börjar mördandet igen, trots att pappan fortfarande sitter i fängelse. Är det en copy cat? Någon som kopierar Chloes pappas brott? Är det någon i hennes närhet? Vem kan hon lita på?

Detta är en spännande berättelse, som är värd att läsa för den som gillar mörka spänningsromaner.

En kort berättelse om traktorer på ukrainska av Ma.. Visa hela

En kort berättelse om traktorer på ukrainska av Marina Lewycka är betydligt mer underhållande än vad titeln ger sken av. Titeln hänvisar bara till den bok som den äldre mannen håller på att skriva. Men boken handlar, som nämns ovan, om en ukrainsk familj i diasporan och de något ansträngda relationerna mellan familjemedlemmarna. Historiens berättare är Nadezjda och det är hennes kommentarer (framför allt de inom parentes) som är bokens behållning. De är bitvis riktigt roliga.

Så den som är intresserad av traktorer ska nog söka information någon annanstans. Men den som vill läsa en trevlig bok som avkoppling kan gärna välja den här.

En mamma på villovägar i vårdapparatens labyrinter.. Visa hela

En mamma på villovägar i vårdapparatens labyrinter är en bok som jag köpte på Värmlands Bokfestival 2021 av författaren själv. Karin och jag gick på samma gymnasium, men sedan dess har vi inte träffats och jag hade ingen aning om att hon råkat ut för en svår olycka. (Jag var för övrigt förälskad i Karins tvillingsyster när gick på gymnasiet, men jag var så fruktansvärt blyg att jag aldrig vågade berätta det.)

Jag måste få säga att det här är en jättefin bok. Karin berättar, med enkla men vackra ord, om den stora omvälvning som olyckan innebar. Och det var inte bara hjärnskadan som skapade problem, utan även vårdapparatens okunskap. Hon blev utskriven när hon ansågs medicinskt färdigbehandlad och kom hem utan att erbjudas en personlig assistent trots att hon nu var oförmögen att klara av många saker som för oss andra är självklara. Inte heller var hon förberedd på att hennes 12-åriga dotter inte längre bodde kvar. Flickan hade fått flytta till sin pappa. Egentligen inte så konstigt, men för Karin blev det en chock.

Karin Malmström berättar öppet och utlämnande om sorgen över vad hon har förlorat, men också om glädjeämnena. Två av barnen har fått skriva varsitt kapitel om hur de upplevde det som hände, vilket ytterligare understryker vilken äkta berättelse detta är.

Boken har ett tilltal som griper tag i mig och kramar om mitt hjärta. Detta är en bok som många borde läsa. Det är en berättelse från ett verkligt patientperspektiv.

En väktares bekännelser av Elin Säfström är en bok.. Visa hela

En väktares bekännelser av Elin Säfström är en bok som jag sett omnämnas på bloggar för några år sedan. En ungdomsroman om en 15-årig flicka som är väktare. Nej, inte någon purung Securitasvakt utan en väktare som ska hålla koll på Stockholms alla tomtar, älvor, troll och andra varelser som de flesta av oss inte kan se.

Till min egen stora förvåning satte jag upp boken på min läslista. Och tänk - jag tyckte verkligen om boken! Kanske är det den helt galna mixen av tonårsproblem som handlar om att den där ursnygge killen i skolan inte är intresserad av huvudpersonen Tilda (eller är han det) och sagoväsen om finns mitt i storstaden.

Elin Säfström plockar fram de flesta varelserna i den svenska mytologin och hon skriver på ett ledigt och lätt sätt. Tilda har fullt upp med att vid sidan av skolarbetet försöka se till att "rådarna" (samlingsnamnet på allsköns skrömt) inte begår några överträdelser genom att i onödan beblanda sig med, på något sätt störa, eller ens visa sig för människorna. För att göra berättelsen spännande finns också någon som definitivt begår överträdelser och är beredd att döda för den egna vinningens skull. Och jag blir faktiskt väldigt nyfiken på vem som kan vara historiens antagonist.

Så detta är en riktigt bra bok som även en gubbe som jag hade stort utbyte av. Det skulle inte förvåna mig om jag kommer att läsa de återstående två delarna i denna trilogi.

Er tredje man är tredje delen i Denise Rudbergs se.. Visa hela

Er tredje man är tredje delen i Denise Rudbergs serie Kontrahenterna. De tidigare delarna är Det första chiffren och En andra allians. Tyvärr har jag inte läst de tidigare delarna, vilket nog hade varit en fördel, men boken är ändå fristående tycker jag mig förstå. (Vad jag däremot inte förstår är varför boken heter just Er tredje man.)

Jag gillar att Rudberg valt att ha tre kvinnliga huvudpersoner. Alltför ofta är det männen som får vara modiga och driftiga. Men förutom Elisabeth, Iris och Signe finns kvinnor som har den viktiga uppgiften att avkoda krigsmeddelanden. Kvinnornas insats i det svenska totalförsvaret under andra världskriget förtjänar verkligen att lyftas fram och det har Denise Rudberg lyckats med.

Författaren har dessutom gjort en grundlig research för att säkerställa att de historiska detaljerna blir riktiga. I ett par fall har hon gjort förändringar, men då berättar hon föredömligt om detta i ett efterord.

Men trots detta är det något som skaver. I sin strävan att skapa trovärdiga kvinnliga gestalter tycks Rydberg ha glömt männen. Där finns några riktigt elaka män, men de är bara onda. Det finns inget försonande drag hos dem och det skadar tyvärr trovärdigheten. Människor är inte bara onda eller goda. Vi är komplexa varelser som bär både det onda och det goda inom oss. Männen porträtteras utan djup, vilket är beklagligt, och det gör att boken får godkänt, men inte mer.

Everland av Lars Göran Persson var en bok som lock.. Visa hela

Everland av Lars Göran Persson var en bok som lockade mig. Framför allt för att romaner om andra världskriget kan vara väldigt intressanta, men även för att hustrun kommer från Jämtland. Tyvärr blev jag besviken.

Språket är omständligt. Det verkar som om författaren ansträngt sig för att brodera ut formuleringarna, men kanske att han inte borde ha försökt så mycket. Och att ge boken namnet Everland som en engelsk översättning av Jämtland känns bara fånigt.

Själva idén bakom boken är däremot inte dum. Europa befinner sig i krig och fler personer än någonsin tidigare blir inblandad. I det här fallet även barn. Med agenter som till varje pris ska försöka förhindra att den andra sidan vinner avgörande fördelar är det inte så lätt att veta vem som är vän och vem som är fiende. Är verkligen alla karaktärerna vad de från början synes vara?

Avslutningsvis måste jag få berätta om en sak som jag absolut inte tyckte om. Tors döde morfar dyker upp flera gånger i boken, dock utan att egentligen föra historien framåt. En gengångare i vad som ska föreställa en spänningsroman om andra världskriget? Nej, morfar kunde gärna ha fått stanna i graven.

Fahrenheit 451 är en modern klassiker. Den utkom 1.. Visa hela

Fahrenheit 451 är en modern klassiker. Den utkom 1953 och är en klassiker. Ray Bradbury har på i denna utgåva endast 158 sidor åstadkommit en lysande dystopi.
I denna mörka framtid har brandmännen fått en ny uppgift. De släcker inte längre bränder. Ja, nästan ingen kommer ihåg att detta en gång var deras uppgift. Istället söker de upp de hus där det misstänks finnas böcker (ofta är det en granne som anmäler det) och sedan sprutar de fotogen och bränner ner huset med böcker och ibland husägaren kvar därinne.
Böcker innehåller påhittade saker och ses därför som skadliga. Människor matas istället med meningslösa TV-program, där karaktärerna blir deras "familj".
Endast ett fåtal människor vågar trotsa staten och gömma undan en bok, trots att de riskerar livet. Brandmannen Guy Montag är en av dem, sedan har kommit till insikt om att böckerna faktiskt kan vara till glädje och nytta, inte till skada. Priset han tvingas betala är högt.
I en tid när böcker åter bränns skulle jag vilja säga att Fahrenheit 451 är en bok som man måste läsa!

Fiskarens barn av Viveca Österman har kvalitéer vi.. Visa hela

Fiskarens barn av Viveca Österman har kvalitéer vill jag först framhålla. Författaren har bedrivit släktforskning och har sedan i skönlitterär form låtit oss bekanta oss med sina sedan länge bortgångna släktingar. Vi möter fiskaren Justus och hans hustru Lydia, som lever ett strävsamt liv i Göteborgs skärgård. Där bor också fler av Justus släktingar och vi följer deras stundtals svåra liv, även om det också finns en hel del kreativitet och framåtanda.

Det är många personer att hålla reda på och jag är glad att det finns ett persongalleri allra först i boken där det framgår hur alla är släkt med varandra. Det är ibland så komplicerat att även författaren har problem. Vid något tillfälle blir en svåger kallad kusin, men det är sådant som kan hända.

Bokens svaghet är att den bitvis är ganska tråkig. Folk sitter och äter torsk och äter torsk och sedan äter de torsk. Jag kan förstå att författaren har velat få liv i karaktärerna genom att gestalta deras vardagsliv, men när det blir för många detaljer som inte för berättelsen framåt är det lätt att som läsare förlora intresset.

Så ett plus för att författaren velat berätta om livet bland fiskarbefolkningen utifrån vad hon fått fram genom släktforskning, men det känns ändå som att historien aldrig riktigt lyfter.

Flod av döda själar av Liz Moore är en bra spännin.. Visa hela

Flod av döda själar av Liz Moore är en bra spänningsroman. Romanen har två huvudspår. Det ena om morden som begås mot unga prostituerade kvinnor. Det andra är berättelsen om de båda systrarna, som hamnat på så olika ställen i livet. Mickey är polis och Kasey är en prostituerad narkoman.

Det är egentligen berättelsen om de båda systrarna som dominerar romanen. Författaren växlar mellan "nu" och "då", så att vi får en bild av vad som möjligen har format systrarna. Då var de otroligt nära, men nu är deras förhållande minst sagt komplicerat.

Det är som sagt en bra roman. På minussidan skulle jag sätta uppklarandet av mordfallen. Visserligen är det spännande, men jag saknar en förklaring till varför mördaren agerade som han gjorde. Slutet kändes en smula rumphugget. Jag vände blad och väntade på en fortsättning, men romanen var faktiskt slut.

Jag gillar Fredrik Backmans böcker och jag har läs.. Visa hela

Jag gillar Fredrik Backmans böcker och jag har läst de flesta av dem. Varför just den här boken blivit stående kvar i bokhyllan så länge vet jag faktiskt inte. När jag nu äntligen har tagit tag i den har det oroat mig lite att ett antal av mina bloggvänner skrivit att denna bok inte når upp till samma nivå som tidigare.

Nåväl, de får tycka så. Det spelar ingen roll, för jag tyckte verkligen om den här boken. Den är lite galen, men det som genomsyrar boken är en genuin omsorg om människor som lider av ångest och som går i självmordstankar. Låter det trist och tråkigt? Det är det inte. De allvarliga frågorna blandas med Backmansk humor och ironi. Av författarens slutord framgår att han miste en kär vän för tjugo år sedan då denne begick självmord och han avslöjar även att han själv ibland lider av panikångest. Det är nog detta som fått honom att skriva denna bok om ämnen som ligger honom nära.

Så detta är en bok som jag rekommenderar å det varmaste. En fin bok som tar upp viktiga frågor men som även är härligt galen.

Från jorden till månen är en av Jules Vernes klass.. Visa hela

Från jorden till månen är en av Jules Vernes klassiska böcker, där han presenterar fantasifulla tekniska lösningar för sina färder, det må vara till månen eller till jordens medelpunkt. Det är riktigt roligt att följa de excentriska medlemmarna i kanonklubben och även andra mer eller mindre märkliga personer. (Det verkar förresten som att det är två böcker, som sammanfogats till en. Förlaget anger två originalböcker.)

Boken är späckad med fakta kring longituder och latituder och uträkningar av hur konstruktionen av en enorm kanon som kan skicka en projektil till månen ska se ut. Ja, fakta och fakta, det redovisas som fakta, men är ibland rent nonsens.

Som när de befinner sig i rymden och beslutar sig för att öppna en ventil för att skicka ut en termometer. En sådan åtgärd hade betytt en omedelbar död, men inte i den här romanen. Temperaturen i rymden uppmäts till -160 grader, vilket är fel. Temperaturen är i verkligheten -270 grader. Men boken är fantasi, och då får man ha överseende med sådant. Likaså att de konstaterar att månen har atmosfär, men bara på baksidan och att månen inte är ett klot utan äggformad.

En liten reflektion mitt i alltihop. Det nämns många namn i boken. Samtliga är män! Inte så konstigt kan man tycka, eftersom kvinnan inte direkt hade någon framstående ställning vid den här tiden. Men i farkosten har de med sig en hanhund och en tik, som ska kunna lägga grunden för en hundras på månen. De har med sig höns och en tupp. Bra tänkt där också. Men tre män och inga kvinnor. Hur tänkte de där?

Man skulle kunna tro att en bok som handlar om en.. Visa hela

Man skulle kunna tro att en bok som handlar om en påhittad historia om att Eva Braun väntar Adolf Hitlers barn skulle kunna bli lite löjlig. En kontrafaktisk bok om något som absolut inte ägde rum. Men Mandy Robotham lyckas skapa en berättelse som är både intressant och gripande.

Det som ger boken ett extra djup är att den inte bara utspelar sig i Hitlers örnnäste Berghof. Författaren lägger in kapitel emellanåt, där Anke Hoff berättar hur hon greps av Gestapo och sedan bit för bit berättelser från koncentrationslägret där hon får vara barnmorska under fruktansvärda förhållanden och där de nyfödda barnen inte blir gamla. En del dräps direkt efter förlossningen, särskilt om modern är judinna.

Mandy Robotham är själv barnmorska, och det märks i boken. Beskrivningarna av förlossningarna är mycket ingående. Läsaren blir inte besparad minsta detalj. Kanske hade det gått att korta ner beskrivningarna av mekonium och slemproppar, men samtidigt gör de historien trovärdig.

Sammanfattningsvis är detta en imponerande debutroman, som skildrar andra världskriget och koncentrationslägren ur en ny synvinkel. En mycket läsvärd roman.

Förvandlingen av Franz Kafka är verkligen en klass.. Visa hela

Förvandlingen av Franz Kafka är verkligen en klassiker. De flesta har nog någon gång hört inledningsmeningen omtalas: "När Gregor Samsa en morgon vaknade ur sina oroliga drömmar fann han sig förvandlad till en stor skalbagge."

Baksidestexten på utgåvan från 2019 gör verkligen allt för att höja förväntningarna på denna lilla bok. Men ändå är det med viss besvikelse jag lägger den ifrån mig när jag läst klart. Var detta allt? Vad var egentligen meningen?

Så en man förvandlas plötsligt till en jättelik insekt. Varför då? Och hur kan hans familj till en början reagera på denna otroliga förändring med vad som väl kan kallas ett stoiskt lugn?

Visserligen uppvisar de efter en tid ett större avståndstagande, men jag förstår ändå inte vad det är Kafka vill ha fram. Är det något vi kan lära oss av denna novell? Lär den oss hur vi ska reagera om vi själva eller någon i vår familj plötsligt förvandlas till en insekt? Eller är den en allegori vars mening går mig förbi?

Förvandlingen är en novell som jag är glad att ha läst, eftersom den är så omtalad. Men jag tyckte inte att den var speciellt intressant.

Det är intressant grepp av Bengt Ohlsson att ta si.. Visa hela

Det är intressant grepp av Bengt Ohlsson att ta sig an Söderbergs roman där pastor Gregorius är en bifigur och låta honom komma till tals. I Ohlssons tappning får läsaren en annan och fördjupad bild av prästen.

Pastor Gregorius älskar verkligen sin hustru Helga, men vad innebär det att älska? Han har ofta predikat om kärleken, men tycks inte själv ha nåtts av begreppets innebörd. Han skyr den närhet som kärleken innebär, men han vill ha sin unga vackra hustrus kropp.

Den här romanens Gregorius är en i många stycken ömkansvärd gestalt. Han lyckas sällan sätta ord på sina känslor och stöter bort dem som han skulle kunna älska och bli älskad av. Det betyder inte att romanfiguren är någon fin och god människa. Det är något märkligt med hans fixering vid den unga hustrun, som han känt sedan hon var barn. Vi får veta hur han vid ett tillfälle när han och hans dåvarande hustru är på besök hos Helgas föräldrar råkar titta in i ett rum där Helga står naken framför en spegel och känner på sina bröst. Han kan inte sluta titta.

Då den första hustrun ligger för döden är hans tankar inte hos henne, utan han funderar på hur han ska kunna gifta sig med Helga.

Sammantaget tycker jag att detta är en riktigt bra roman. Den är välskriven och Gregorius porträtteras ingående med både sina goda och dåliga sidor.

Hem till Niemis är Annette von Sydows debutroman... Visa hela

Hem till Niemis är Annette von Sydows debutroman. Det är den egna släktens historia hon berättar med mormor Gerda som huvudperson. Som grund för berättelsen har hon ett antal brev som Gerda och andra släktingar har skrivit. Med hjälp av dessa kan hon skapa en stomme och där hon saknar uppgift om vad som hänt under vissa år får fiktionen fylla luckorna.

Jag tycker att det är en utmärkt idé. Genom Gerdas ögon får vi följa utvecklingen i storfurstendömet Finland, där kring sekelskiftet den ryske kejsaren minskar landets självstyre samtidigt som en förryskningskampanj igångsätts. Jag fick lära mig en hel del om Finlands historia under tiden från 1880-talet fram till inledningen av första världskriget.

Men jag hade av baksidestexten fått intrycket att det var händelser vid krigsutbrottet som var det som boken huvudsakligen skulle handla om. Istället läggs nästan allt fokus på decennierna innan. Det föds barn, det dör barn, släktingar blir sjuka och jag känner att jag bara sitter och väntar på att handlingen ska komma fram till återkomsten till Niemis i Sverige. Det gör att boken bitvis blir lite tråkig.

När jag väl kommer fram till bokens slut visar det sig att Gerda fortfarande inte har nått fram till Niemis. Det är möjligt att von Sydow har tänkt sig att berätta mer i en uppföljare, men eftersom boken heter Hem till Niemis känner jag mig faktiskt lite lurad. Dock vill jag än en gång säga att boken är intressant genom sin berättelse om den politiska utvecklingen i Finland under denna tid.

Himlen ska gråta blod av Sigbjørn Mostue har jag f.. Visa hela

Himlen ska gråta blod av Sigbjørn Mostue har jag fått som recensionsex av Modernista. Det var riktigt roligt att för första gången få läsa en norsk spänningsroman. Jag läser alldeles för lite böcker från våra grannländer.

I boken följer vi givetvis händelserna ombord på planet, men även den norska statsledningens och underrättelsetjänstens reaktioner på kapningen. Jag funderar lite på om det verkligen stämmer att det finns delar av den norska underrättelsetjänsten ägnar sig åt att döda människor för att skydda landet, men varför inte? En motsvarighet till Carl Hamilton kanske...

Det är verkligen en spännande roman. De stundtals gigantiska problem som uppstår i arbetet med att undsätta planet därför att flera av länderna vägrar att låta planet landa låter inte otroligt alls. Inte heller att ministrarna är oförmögna att komma på lösningar. Politiker kan vara bra på mycket, men inte alltid på att lösa oförutsedda problem. I boken är det istället militärer och underrättelseofficerare som försöker dra i rätt trådar. Och tiden håller på att rinna ut.

En av bra sakerna med romanen är att flera av personerna på planet lyfts fram så att vi åtminstone kan lära känna dem lite, även om det mesta ljuset är riktat mot Even Stubberud. Möjligen hade det varit en fördel om några personporträtt hade varit lite djupare.

Sammanfattningsvis en mycket bra spänningsroman och det är inte att undra på att den var med bland de nominerade böckerna till Rivertonpriset för bästa kriminalroman.

Hotell Angleterre är en riktigt intressant bok om.. Visa hela

Hotell Angleterre är en riktigt intressant bok om beredskapsåren, sedd genom de äkta makarna Georgs och Kerstins ögon. Författaren gör inte anspråk på att ge en alltigenom sann bild av hur allting var i Sverige vid den här tiden. Visst fanns det interneringsläger i Sverige under kriget, men som Marie Bennett själv säger i bokens slutord, så satt ingen internerad så länge som Georg i boken får göra. Och Hotell Angleterre i Malmö har aldrig existerat och har inget att göra med Hotel d'Angleterre i Köpenhamn. Men detta är inte det viktiga. Boken handlar om två personer som skiljs åt under krigen, och som när de möts igen har svårt att hitta tillbaka till varandra igen.

Få kan förstå det trauma Georg har upplevt; bara de som själva varit med kan ha någon insikt. Och Kerstin, som blir upp över öronen förälskad i en kvinna och de inleder ett förhållande. Detta i en tid då homosexualitet var straffbart. Det var inte förrän 1944, som riksdagen beslutade att homosexualitet bland vuxna inte skulle vara kriminellt, utan istället ses som en sjukdom.

Bitvis är Kerstin en förfärligt jobbig person. Hennes svartsjuka tar fram det sämsta i henne, men det gäller väl oss alla. Jag har inte hört talas om någon svartsjuka som danat bättre människor. När Georg och Kerstin återförenas är hon inte längre tillsammans med Viola och en av hennes största fasor att någon ska avslöja att hon haft ett passionerat lesbiskt förhållande.

Detta är en välskriven bok och läsaren får en mycket god bild av Georgs och Kerstins känslor. En mycket bra debutbok, och det ska bli mycket intressant att se vad Marie Bennett kommer att leverera i framtiden.

I Hundra röster om corona låter Malin Edgren hundr.. Visa hela

I Hundra röster om corona låter Malin Edgren hundra kända och okända värmlänningar på två sidor var i boken berätta vad pandemin har betytt för just dem. En riktigt bra idé till en bok som jag tror kommer att bli ännu mer intressant i framtiden. Här har vi ett tidsdokument över en period som ingen av oss som lever nu kommer att glömma. Däremot kanske vi glömmer vad det betydde för människorna, och då kommer denna bok att bli rösten som berättar.

Hundra år av ensamhet är den mest kända av nobelpr.. Visa hela

Hundra år av ensamhet är den mest kända av nobelpristagaren Gabriel García Márquez' romaner. Den gavs ut första gången 1967. Nu har även jag läst den.

Och vad ska jag nu säga? Inledningsvis kan jag väl säga att den inte liknar något annat jag läst. Det råder ingen tvekan om att detta är en stor författare, som är beläst och har ett budskap. Språket är rikt och omväxlande. Kanske ska vi även skänka en tacksamhetens tanke till Lina Wolff, som översatt denna bok som i original är skriven på spanska.

Genom att skriva om en familjs uppdiktade historia kan författaren även väva in Colombias historia. En historia om ett land som lidit mycket under inbördeskrig, militärt förtryck och politisk korruption. Den första hälften av boken känns som en lång historia utan synbart mål, men det som på något vis skapar konflikten i romanen är när bananplantagerna anläggs. Företaget, som inte nämns vid namn, är United Fruit. Ett företag som systematiskt suger ut de fattiga arbetarna med regeringens goda minne. När arbetarna går ut i strejk genomför militären en massaker där tusentals arbetare skjuts ihjäl. Men efter massakern förträngs den ur medvetandet. Den har aldrig hänt. Jag blir betryckt när jag inser att United Fruit bytt namn för att fjärma sig från sin smutsiga historia och numera heter Chiquita, vilket råkar vara min favoritbanan.

Genren lär vara magisk realism. Den handlar om människor av kött och blod, men samtidigt finns inslag av märkliga profetior, människor som fortsätter att besöka familjen Buendías hus långt efter sin död. Några lever längre än någon kan ana. Författaren låter ett par kvinnor leva i mer än 120 år för att hålla ihop historien, och varför inte? Det är författarens privilegium att kunna tänja på ramarna.

Det som gör boken svårläst är att det är en stor påfrestning att hålla reda på alla personer, inte minst därför att många har samma namn. Det finns närmare 30 män som heter Aureliano och ett antal män som heter José Arcadio. Flera kvinnor heter Remedios. Tack och lov finns ett släktträd främst i boken, som jag ofta tvingas konsultera.

Sammanfattningsvis kan jag säga att detta är stor litteratur som behandlar en viktig del av den colombianska historien, men att läsa den kräver en stor portion tålamod.

Jag har aldrig tidigare läst någon bok av den amer.. Visa hela

Jag har aldrig tidigare läst någon bok av den amerikanska författarinnan Laura Lippman. En bit in i romanen började jag lite smått fundera över de hänvisningar till gångna händelser i huvudpersonens liv som dök upp här och var, men efter en sökning på nätet fick jag veta att Tess Monaghan varit huvudperson i ett stort antal av Lippmans böcker.

Det var kanske inte spänning hela vägen. Det var en hel del bilturer man fick följa genom sidorna, men den var samtidigt lättläst. Samtidigt var det intressant att få en inblick i den ortodoxa judendomens värderingar. Tydligen bor många judar i Baltimore. Se där något jag inte hade en aning om!

Steg för steg låter Lippman oss ana vad det egentligen är som ligger bakom Natalies och barnens försvinnande. Det är mer än en person som uppträtt bedrägligt genom åren och girighet och hämndlystnad kombinerad med kärlek och åtrå har skapat en livsfarlig cocktail.

Detta är inte den bästa spänningsroman jag har läst, men den är ändå klart godkänd.

Room av Emma Donoghue är verkligen en fantastisk b.. Visa hela

Room av Emma Donoghue är verkligen en fantastisk bok på många sätt. Författaren skrev den efter den förfärliga Frizl-affären. Här är det inte ett barn som kidnappats, utan en 19-årig kvinna. När berättelsen börjar har hon suttit inspärrad i sju år. Hon är dock inte längre ensam, eftersom hon har en femårig son. Det råder givetvis ingen tvekan om vem som är far till honom.

Emma Donoghue har valt att låta femårige Jack vara den från vars perspektiv vi upplever berättelsen. Ett val av perspektiv som är spännande, men som inte är helt utan problem.

Jack vet egentligen ingenting om världen utanför det fängelse, som rummet utgör. För honom är han själv och mamman samt möjligen Svarte Man de verkliga människorna. Alla andra är teve. Det är ett ofantligt ansvar som läggs på honom när det blir hans uppgift att se till att de kan rymma.

Ungefär halva boken handlar om livet i Rummet. Den andra halvan, som jag kan tycka är den mest intressanta, är när de har lyckats lämna sitt fängelse. Hur anpassar man sig till världen utanför? Hur reagerar familjen när den unga kvinnan som de trott var död återvänder och dessutom har ett barn med sig som helt saknar erfarenhet av livet utanför Rummet?

Det är en intressant psykologisk bok sin tyvärr har kunnat inspireras av en verklig händelse. Ondskan finns i den verkliga världen.

Det som blir lite knepigt är just detta att det är en femåring som ska berätta historien. Författaren lägger visserligen in lite barnspråk som felaktiga böjningar av starka verb, men i övrigt har Jack ofta ett språk som jag skulle vilja säga ligger långt över vad någon i hans ålder kan bemästra. Jag förstår att Donoghue måste använda ett vuxet språk för att läsaren ska kunna ta till sig berättelsen, men enligt min mening skapar det trovärdighetsproblem. Ska man verkligen ha en femåring som berättare i en bok som definitivt är skriven för vuxna?

Inte utan min syster är första delen i en trilogi.. Visa hela

Inte utan min syster är första delen i en trilogi av Åsa Hellberg. Författarinnan kommer ursprungligen från Fjällbacka och där utspelar sig en hel del av romanen. Till skillnad från tidigare skönlitterära böcker av Hellberg har hon använt sin egen familjs historia som grund för handlingen, även om den även innehåller en del fiktion.

Åsa Hellberg har tidigare bland annat givit ut romaner i Sonja-serien och Flanaganstrilogin. Hon går från klarhet till klarhet. I den nya trilogin spänner Hellberg bågen ordentligt. Här levandegör hon några kvinnoöden inom den egna släkten. Hon lyckas verkligen ge den rätta känslan av att vi befinner oss i början av det förra århundradet. Fascinerad av historien läser jag ivrigt kapitel efter kapitel. Det är en gripande berättelse skildrad på ett kärleksfullt sätt.

I de kommande delarna kommer några andra kvinnor att hamna i fokus. Det ska bli riktigt intressant att följa denna släktkrönika.

Iskall sol av Lilja Sigurðardóttir är tydligen för.. Visa hela

Iskall sol av Lilja Sigurðardóttir är tydligen första delen i Áróra-serien. Det ska bli intressant att se hur författaren tänker använda sig av Áróra i de kommande delarna, då hon inte längre söker sin försvunna syster.

Enligt förlaget är Lilja Sigurðardóttir en av Islands internationellt mest hyllade och bästsäljande deckarförfattare. Jag måste erkänna att jag inte kände till henne sen tidigare, men jag är glad att jag nu fick möjlighet att stifta bekantskap med en av hennes böcker. Iskall sol var nominerad till The Crime Fiction Lover Award i kategorin Årets bästa översatta kriminalroman. Hur stort det är har jag inte en aning om.

Den här romanen innehåller flera parallella berättelser. Huvudberättelsen är givetvis Áróras sökande efter sin försvunna syster Ísafold. Är hennes misshandlande pojkvän saker till hennes försvinnande? Sedan har vi Olga, som bor i samma hus. Hon gömmer flyktingen Omar. Men är Omar den han säger? I samma hus bor även den egendomlige Grímur; en ensamstående man i 40-årsåldern som tvångsmässigt rakar hela kroppen inklusive ögonbrynen. Hur kommer han in i det hela? Sedan finns ju hotellägaren Hákon, som Áróra inleder ett förhållande med. Hákons affärer är helt klar skumma, vilket gör Áróra mycket intresserad. Men hur ska hon hantera Agla, som säger sig veta vem Áróra är?

Naturligtvis binds berättelserna samman till en historia om grova brott och vedergällning. Den som ligger bakom Ísafolds försvinnande får sitt straff, men inte på det sätt man som läsare har förväntat sig. Detta är en riktigt välskriven deckare, som jag med glädje rekommenderar.

Jag minns att jag sprang av Ron McLarty är en bok.. Visa hela

Jag minns att jag sprang av Ron McLarty är en bok som jag hittade bland utrangerade böcker på Vålbergs bibliotek. Jag tycker det är kul att botanisera bland böckerna som biblioteket skänker till vem som helst som vill ha dem. Det är förståeligt att biblioteket inte kan spara alla böcker, för då finns det inte utrymme att ta in nya.

Vad som fick mig att ta hem just den här boken minns jag inte. Men nu har den funnits i mitt hem ett tag, så det var dags att plocka fram den.

Någon större läsupplevelse blev det dock inte. Cyklandet över en stor del av Amerika kändes inte särskilt intressant för mig. Författaren berättar noga vilka vägar Smithy tar sig fram på och vilken ort han passerar. Jag undrar om det ens är intressant för amerikanska läsare. Fast jag är förstås inte amerikan.

Vi får även lära känna en rullstolsburen kvinna i Smithys hemstad. De har känt varandra hela livet och hon älskar Smithy. Ja, hon har nog gjort det hela livet, men han har alltid stött bort henne. Under cykelfärden tänker Smithy allt mer på henne och samtalar med henne på telefon flera gånger.

Även den bortgångna systern spelar en stor del i boken genom Smithys tankar om henne. Han är historiens berättare och vi får genom honom veta mycket om de stora problem familjen haft med en dotter och syster vars psykiska sjukdom när som helst kan blomma ut.

Målet för cykelfärden är en begravningsbyrå, där Smithys syster Bethanys stoft förvaras. Till slut kommer han äntligen fram. Karin Boye skrev: "Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd." Men vägen i just den här romanen var alltför lång.

Judas av den israeliske författaren Amos Oz är en.. Visa hela

Judas av den israeliske författaren Amos Oz är en fascinerande bok på många sätt. Tempot i boken är långsamt; långt från de smattrande texterna i spänningsromanerna. Ändå är det en bok som trollbinder mig som läsare.

Boken, som utspelar sig 1959-60, handlar om den unge Schmuel Ash, som får anställning som vad väl kan betraktas som en manlig "sällskapsdam". Han ska konversera den gamle handikappade mannen Gershon Wald och servera honom te och kvällsgröt. Samtidigt grubblar han över det ämne som legat till grund för hans oavslutade mastersuppsats - Judiska aspekter på Jesus.

Men det är nog inte den fiktive Schmuel Ash som är det intressanta i romanen. Författaren uppehåller sig mycket kring vad som kunde ha gjorts annorlunda när staten Israel grundades och hur motsättningarna mellan judar och araber hade kunnat biläggas. Var den som förespråkade en gemensam stat en förrädare? Var Judas en förrädare? Svaret på sådana frågor är väl som alltid avhängigt av vem som tillfrågas. Tilläggas bör att Amos Oz, som var fredsaktivist, var en av de första att efter sexdagarskriget 1967 offentligt uttala sig för en tvåstatslösning. "Även en oundviklig ockupation är en korrumperande ockupation", enligt Oz.

Sammanfattningsvis är det en eftertänksam mångfacetterad roman som är mycket läsvärd.

Järnmärkt är Helén Wighs debutroman, och det var e.. Visa hela

Järnmärkt är Helén Wighs debutroman, och det var en bok som jag var riktigt nyfiken på. Att veta att det utspelar sig i Värmland på 1800-talet triggade mig verkligen.

Författaren har gjort en grundlig research när det gäller förhållanden i en värmländsk gruvby för 170 år sedan och det ska hon ha all heder av. Dock har förtjusningen i att få berätta om detta stundtals verkat menligt på berättelsen. Bitvis blir historien lite seg och det är först på slutet som det blir spännande.

Någon enstaka gång tror jag att Wigh har tagit miste på hur det var i Sverige på 1800-talet. Huvudpersonen gör korstecken flera gånger, och det verkar otroligt att någon skulle ha gjort det vid den här tiden. Korstecknet ansåg som katolskt och det var först 1873 som det blev tillåtet för svenska medborgare att konvertera till katolicismen och ända till 1951 var det förbjudet för katoliker att utbilda sig till och arbeta som lärare, sjuksköterskor och läkare.

Men det som jag tycker är det största problemet med romanen är att själva komplotten känns osannolik. Jag kan helt enkelt inte förmå mig att tro att något dylikt skulle kunna ha ägt rum. Åtminstone en av de ansvariga tycks helt sakna motiv för sitt handlande.

Läs gärna denna roman som en skildring av ett hårt klassamhälle där människor fick slita ihjäl sig för en usel avlöning. Som deckare är den dock svag.

Klubben av Matilda Gustavsson är en bok jag länge.. Visa hela

Klubben av Matilda Gustavsson är en bok jag länge har velat läsa. Den handlar om hur Matilda arbetade för att kunna skriva det stora avslöjande reportaget om hur Jean-Claude Arnault genom sin och hustrun Katarina Frostenssons kulturlokal Forum kunde förgripa sig på kvinnor. En skakande läsning. Inte bara detta att Arnault begick dessa skändligheter, utan att ingen ville ingripa trots att tecknen fanns på att något inte stod rätt till.

Avslöjandena kom också att skaka Svenska Akademien. Akademien hade stöttat Forum i många år. När dåvarande ständige sekreteraren Sture Allén på 1990-talet fick ett brev som berättade vad som försiggick valde han att inte göra någonting.

Ett gigantiskt problem för Svenska Akademien var att Katarina Frostensson var en av De Aderton. Genom att vara gift med henne kunde Arnault hota unga kvinnliga författare och konstnärer att han skulle se till att blockera dem från alla stipendier om de inte gjorde som han sade.

Det kom också att avslöjas att Arnault vid flera tillfällen kunnat berätta vem som skulle få nobelpriset i litteratur i förväg och även vem som skulle bli invald i akademien. Man behöver inte vara någon Sherlock Holmes för att räkna ut att det var hustrun, Katarina Frostensson, som läckt uppgifterna; ett flagrant brott mot akademiens regler.

Sedan skandalen briserat försökte ledamöter i Svenska Akademien att utesluta Frostensson, men det misslyckades då paret Arnault/Frostensson hade inflytelserika vänner bland ledamöterna. Inte minst den machiavelliske despoten Horace Engdahl, som istället lade all kraft på att försöka bli av med Sara Danius, som då var ständig sekreterare. Danius hade tillsatt en oberoende utredning kring allt som rörde Forum och brott mot jävsreglerna, vilket Engdahl till varje pris ville förhindra. Det slutade med att Sara Danius och flera andra ledamöter lämnade Svenska Akademien.

Något som gör mig nyfiken är avslöjandena om att löner betalades ut svart av Arnault, att konstnärers utställda verk kunde försvinna på ett märkligt vis och att konstnärer inte fick betalt för konst som hade sålts via Forums galleriverksamhet. Detta verkar ingen ha grävt djupare i. Någonstans måste de försvunna verken finnas. Antagligen fanns det ingen polisanmälan kring detta, annars hade kanske en husrannsakan hade gjorts hemma hos Jean-Claude Arnault och Katarina Frostensson.

Hovrätten dömde Jean-Claude Arnault till fängelse i två och ett halvt år. Forum är nedlagt.

Kokain av Pascal Engman är den fjärde romanen i se.. Visa hela

Kokain av Pascal Engman är den fjärde romanen i serien om polisinspektör Vanessa Frank. (Jag har läst två av de tidigare böckerna, nämligen Råttkungen och Änkorna.) Precis som i de tidigare böckerna är det spänning av högsta kvalitet.

Romanen handlar om sådant vi läser om i tidningarna, men som de flesta av oss inte behöver uppleva. I de ghetton som skapats i storstädernas förorter genom den exempellöst stora invandringen har vi fått stora grupper av ungdomar utan hopp. Det är inte många somalier som får arbete och trångboddheten är norm. Trots de vackra talen från talarstolarna är de inte välkomna någonstans. Valet blir att sjunka ner i hopplösheten eller att försöka skapa sig en framtid genom kriminalitet, och då är narkotikahandeln en lukrativ bransch. De yngsta ser hur de kriminella gängen har fina bilar och bär Rolexklockor och guldkedjor. Kriminella som har möjlighet att styra ghettona som det omkringliggande svenska samhället har dragit sig undan från. Vilka är det då som köper kokainet? Ofta den välbesuttna medelklassen i de fina stadsdelarna, som ska ha droger till sina fester.

Det är sålunda en synnerligen tuff miljö som Engman beskriver. En miljö där ett människoliv inte är mycket värt. Vi brukade förfasa oss över gängkriminaliteten i USA. Nu har vi byggt upp likadana skräckområden i vårt land.

Pascal Engman är en skicklig författare och boken är spännande rakt igenom. Han har förmått fortsätta serien utan att tappa fart och förmåga att skapa en kittlande thriller. Det blir högsta betyg för den här boken.

Korparna av Tomas Bannerhed är en bok jag hört tal.. Visa hela

Korparna av Tomas Bannerhed är en bok jag hört talas om sedan tidigare, men först nu har jag kommit mig för att låna den på biblioteket. Den belönades med Augustpriset 2011.

Detta är en bok med många målande naturbeskrivningar. Bannerhed lyckas verkligen förmedla hur allt detta kring växtligheten som de flesta av oss nog missar om vi är ute i naturen. Eftersom huvudpersonen Klas är närmast nördigt intresserad av fåglar, får vi också lära oss om dem och deras läten.

Bannerhed skriver bra, inte tu tal om den saken. Han behärskar språket. Boken har blivit hyllad och filmatiserad. Men för mig fungerar den inte. Jag tycker rent ut sagt att den är tråkig. Pappan är galen, sonen är lat och fåglarna häckar. Och jag har svårt att koncentrera mig på historien. Bifigurerna förstår jag mig inte på. Vad är det egentligen för fel på Klas lillebror? Hur står det till med den brådmogna flickan Veronica? För att nu inte tala om Johnny, som i en scen har tidelag med en kviga!

Så tyvärr, jag stämmer inte in i hyllningskören.

Kvinnorna på Flanagans av Åsa Hellberg är andra de.. Visa hela

Kvinnorna på Flanagans av Åsa Hellberg är andra delen i en trilogi. Jag älskade verkligen första delen, Kvinnorna på Flanagans, och den här delen gjorde mig inte besviken. Jag saknade att vi inte fick läsa så mycket om Linda Lansing i den här delen, men det beror på att vi nu befinner oss 20 år framåt i tiden. Det är tidigt 1980-tal. Först har jag lite svårt att hänga med i boken eftersom jag inte vet vad som har hänt under de två decennier som har gått, men det är bara ett berättartekniskt knep av författaren. Med hjälp av några rejäla tillbakablickar 10 och 20 år bakåt i tiden får jag som läsare reda på händelser som kommer att påverka alla inblandade i bokens egentliga nutid.

När människor som lever nära varandra har hemligheter som riskerar att slå sönder gammal vänskap och äktenskap, då blir livet en kamp för att dölja det man är rädd ska komma upp till ytan. Och det är dessa relationsdramer som Hellberg beskriver, men det sker med värme och känslan av att det är en feelgoodroman förtas aldrig.

Möjligen kan jag väl tycka att det var alltför mycket som löstes i en handvändning i slutet av boken. Så enkelt är det nog aldrig i verkligheten.

Detta förtar dock inte känslan av att Kvinnorna på Flanagans är en riktigt bra feelgoodroman i en vacker miljö med champagne i glasen. Det är festligt, flärdfullt och fartfyllt. Nu är det bara att vänta på den avslutande delen, Nya tider på Flanagans, som utspelar sig kring millennieskiftet.

Lanthandeln är Karina Johanssons sjätte "mysdeckar.. Visa hela

Lanthandeln är Karina Johanssons sjätte "mysdeckare". De tidigare är Bara en pärla, Utan egen vinning, Ett felsteg eller två, Resan tillbaka och Pengabrevet. Det är roligt när man märker att en författare har utvecklats, och jag tycker att det här är hennes bästa hittills. De tidigare har alla varit trevliga och mysiga, men den här var mot slutet en riktig bladvändare.

När jag läst halva boken har jag räknat ut vem mördaren är. Den känslan behåller jag under resten av läsningen, tills allt ställs på ända på slutet, då mördare och motiv blir uppenbarade. Då har jag ändå undvikit de uppenbara "red herrings" som finns i boken och tycker att jag är riktigt smart, men jag blir ändå lurad, och det är detta som gör att en deckare blir riktigt bra. Som läsare måste man få gissa vem som är den skyldige, men man ska ändå till slut bli överraskad.

Det här är en deckare som det är roligt att få rekommendera till den som tycker om kluriga deckare utan mer blod än vad historien kräver.

Lelo är Markus Grönholms debutroman. En kriminalro.. Visa hela

Lelo är Markus Grönholms debutroman. En kriminalroman om en flicka som försvinner. Erik Erikssons undersökningar visar att det finns kopplingar till sexövergrepp i samma område ett par decennier tidigare.

Det är en bokidé som kan fungera. Det har ju uppenbarligen fungerat för Camilla Läckberg. Tyvärr tycker jag inte att det fungerar för Markus Grönholm.

Jag tror att det är själva sättet som han skriver på som provocerar mig. Att växla mellan direkt och indirekt anföring kan ofta vara bra. Men i den här boken förvirrar det mest. Jag har svårt att veta vem som säger vad i dialogerna. Att låta en rad meningar få utgöra ett stycke var kan vara effektfullt. Dock inte när det sker ideligen.

Så tyvärr. Lelo imponerar inte på mig. (För övrigt kanske författaren skulle ha googlat på namnet Lelo. Det är tydligen ett varumärke för sexhjälpmedel.)

Livet skiljer oss åt av Håkan Mattsson är andra bo.. Visa hela

Livet skiljer oss åt av Håkan Mattsson är andra boken i Livet & Döden-trilogin. Den första boken heter Döden för oss samman. Den här boken följer upp händelserna i den förra.

Vi får veta att lilla Linnea inte dog på det vis som sades i den första boken. Det gör att hennes pappa Mathias gör allt för att få veta sanningen. Men snart förstår vi att någon försöker stoppa den. Någon som bokstavligt talat inte tvekar att gå över lik för att nå sina syften.

Detta är en välskriven spänningsroman. Författaren förmår verkligen skapa den där kittlande stämningen, så visst är det en bok jag har läst med glädje.

Men sedan har vi de övernaturliga inslagen. När jag läste Döden för oss samman tyckte jag att det var ett fräscht grepp att blanda olika genrer, men när jag läste den här boken tyckte jag att det kunde räcka. Boken är så pass bra som deckare och spänningsroman att det känns onödigt att dra in nära döden-upplevelser. Visst förstår jag att trilogin måste hänga ihop. Den handlar ju om livet och döden, och då kan jag förstå varför författaren fortsätter på den inslagna vägen. Konstigt hade det väl varit annars. Men jag hade föredragit att mordgåtan hade lösts utan att ge sig ut i gränslandet mellan liv och död.

Trots detta rekommenderar jag boken, för som jag sagt ovan är det en välskriven spänningsroman.

Det är ju lätt att tro att Peter May har skrivit L.. Visa hela

Det är ju lätt att tro att Peter May har skrivit Lockdown i år efter det att covid-19 började spridas, men så är det faktiskt inte. Han skrev romanen redan 2005, då förlagen vägrat ge ut vare sig Svarthuset eller hans första Enzodeckare Ett kallt fall. Vid den tiden talades det mycket om att fågelinfluensa, H5N1, sannolikt skulle bli vår nästa influensapandemi. Detta fick honom att skriva en spänningsroman som skulle utspela sig just mot bakgrund av en influensapandemi. Men de brittiska förläggarna tyckte att hans berättelse om ett London attackerat av den osynliga fienden H5N1 var orealistisk och menade att något liknande aldrig skulle kunna hända i verkligheten.

Sedan dess har ett stort antal av Peter Mays böcker blivit utgivna. Lockdown har han haft undanstoppad tills nu, då covid-19 plötsligt gjorde att det fanns en efterfrågan på böcker av just den typen. Hur illa kan det gå om världen plötsligt drabbas av en influensapandemi?

Lockdown innehåller alla de ingredienser som behövs för att det ska bli en riktigt bra spänningsroman. Där finns ett stort överhängande hot mot alla, där finns ett mordfall och där finns även en desillusionerad poliskommissarie med ett trasigt privatliv. Och May förvaltar sin romanidé på bästa sätt. Det är en riktigt spännande roman.

Kan man märka att boken skrevs för 15 år sedan och inte är nyskriven? Det skulle väl möjligen vara därför att det ett antal gånger är folk som avslutar telefonsamtal genom att lägga på luren.

Lämna inga spår av Harlan Coben är den fristående.. Visa hela

Lämna inga spår av Harlan Coben är den fristående uppföljaren till Pojken från skogen. Jag älskade verkligen Pojken från skogen, så förväntningarna var högt ställda inför den här boken.

Jag blev inte besviken. Harlan Coben är en mycket skicklig författare av spänningslitteratur. Det är omöjligt för mig att räkna ut vem som är mördaren. Det finns så många trådar att följa, men Coben knyter givetvis ihop dem. Samtidigt får vi svar på frågor från den förra boken. Någon tredje del tror jag inte att det blir, för slutkapitlet kändes som en avslutning. Coben är dock mycket produktiv, så det råder ingen brist på böcker av honom att sätta tänderna i.

Lämna inga spår är en lysande spänningsroman som inte får missas.

Läsarna i Broken Wheel rekommenderar av Katarina B.. Visa hela

Läsarna i Broken Wheel rekommenderar av Katarina Bivald var en alldeles perfekt bok att läsa under julhelgen och mellandagarna. En feelgood-roman, men med en rolig exposé över kända och kanske mindre kända böcker.

Den "bokgalna" Sara kommer med ständiga referenser till böcker och hon vet precis vilka böcker som passar var och en av de fantastiska karaktärerna i den lilla halvt insomnade staden Broken Wheel. Och över alltihopa svävar Amy Harris' ande. Vi får pö om pö läsa breven som Amy hade skrivit till Sara medan Sara fortfarande var i Sverige. Och jag är säker på att Amy hade älskat hur allting utvecklade sig i staden genom Saras ankomst.

Löpa varg av Kerstin Ekman är en riktigt fin bok... Visa hela

Löpa varg av Kerstin Ekman är en riktigt fin bok. Allt är som sagt berättat av Ulf Norrstig; en pensionerad jägmästare som jag fick intryck av att vara en verklig person, men som jag nu är ganska säker på är en litterär gestalt.

Han har många tankar kring den skogsskötsel som staten och de stora skogsbolagen bedrivit. All skog har kalhuggits och sedan har man planterat granplantor. Lövslyn höll man borta med Hormoslyr. Det var inte så Ulf hade lärt sig av sin far och farfar. De tillämpade blädning, alltså när man väljer ut vilka träd som är mogna att avverkas. Det gav möjlighet för skogens djur och kryp att överleva.

Det märks att Kerstin Ekman har ett stort intresse för natur- och miljöfrågor. Trots att det är en skönlitterär text känns den vederhäftig. Genom bokens huvudperson får hon fram budskapet att vi människor är det stora hotet mot mångfalden i naturen.

Jag skulle möjligen kunna ha synpunkter på ensidigheten i vargfrågan som finns i berättelsen. Ulf Norrstig vill inte döda några vargar och det ska man respektera. Men de som drabbas av vargen, i boken en fårägare, och folk i jaktlaget som hatar vargar framställs som mindre vetande. Fast det kan ju vara så att Kerstin Ekman tröttnat på ensidigheten åt andra hållet som inte är ovanligt i områden där vargreviren har brett ut sig. Det brukar väl vara så att kärleken till vargen ökar med avståndet från vargreviren.

Hur som helst är detta en fin och bra bok, där den före detta ledamoten i Svenska Akademien visar att en boks kvalitet inte kan mätas i antalet sidor.

Jag har tidigare läst Daisy Jones & The Six av för.. Visa hela

Jag har tidigare läst Daisy Jones & The Six av författaren. Den boken älskade jag. När jag nu läst Malibu brinner kan jag konstatera att Taylor Jenkins Reid levererar igen! Detta är en riktigt bra roman!

En stor del av boken handlar om den stora sommarfesten. Den delen, med förberedelser och själva festen, utspelar sig under ett enda dygn, men den historien varvas med en berättelse om hur de fyra syskonens föräldrar träffades och hur barnens uppväxt var. Deras far är en världsberömd sångare - Mick Riva. En stor artist, men en katastrof som familjefar. En frånvarande far, som försummar barnen, lämnar sin fru, och istället ägnar sig åt att förföra unga kvinnor.

Syskonens alkoholiserade mor har hela ansvaret för barnen. Hon gör verkligen sitt bästa, men det blir samtidigt den äldsta dottern Nina som får bära ett tungt lass. Nina tvingas försumma sig själv för att syskonen ska klara sig.

Det är ett stort familjedrama som utspelar sig i denna roman, och Taylor Jenkins Reid förvaltar romanidén på bästa sätt. Hon har skapat en riktig bladvändare.

Meter i sekunden av Stine Pilgaard var en riktigt.. Visa hela

Meter i sekunden av Stine Pilgaard var en riktigt trevlig läsupplevelse. Boken har fått flera utmärkelser i hemlandet Danmark där den har sålt i över 80000 exemplar.

Det är en mysig bok och riktigt rolig. Kanske inte så att den lockar till gapskratt, men jag sitter hela tiden och myser när jag läser boken. Alldeles speciellt gillar jag de fiktiva frågorna till tidningens frågespalt och huvudpersonens svar som är en märklig blandning av klokskap och galenskap.

Måhända är det tänkt att man ska ha roligt åt västjyllänningarnas sätt att tala. Det skämtet är nog omöjligt att förstå om man inte är dansk, men det finns så mycket annat i boken att fnissa åt.

Metro 2033 av den ryske författaren Dmitrij Glucho.. Visa hela

Metro 2033 av den ryske författaren Dmitrij Gluchovskij (utgiven på internet 2002) var annorlunda än jag hade förväntat mig. Jag visste från baksidestexten att mänskligheten hade lyckats utplåna världen som vi känner den och att en liten människospillra levde i Moskvametron. Men jag hade nog inte trott att den skulle dra iväg med fullständiga fantasier.

Men låt mig inleda med det positiva i boken. Att det blir en kamp om de begränsade resurserna i metron är inget förvånande. Med tanke på hur folk och stater behandlar varandra, så finns det ingen anledning tro att människorna skulle ha förbättrats under marken. Då blir det en strid mellan de ministater som formeras på tunnelbanestationerna. Vanliga människors kamp för att överleva gestaltas bra i romanen.

Jag irriterar mig länge på att inget förklaras kring "de svarta" som lever ovan jord och som tycks hota mänskligheten i metron. Även huvudpersonen Artioms många drömmar förefaller sakna syfte och tycks vara ren utfyllnad. Men jag har fel. Gluchovskij binder samman alltihop på en skickligt, överraskande och hjärtlöst tragiskt sätt på slutet.

Dock finns det saker där jag tycker att det bär iväg för författaren. Det må vara så att det uppstår små ministater i metron, men att där finns en nazistisk stat där man hatar mörkhåriga, en kommunistisk linje som vill återuppbygga Sovjetunionen i metron, ett handelsförbund som heter Hansan (!), en tunnelbanevagn med Jehovas Vittnen, kannibaler som tillber Stora masken... Och på jordytan har strålningen frambragt märkliga monster, bland annat flygande jätteödlor som tydligen på några år har lyckats komma tillbaka från urtiden. Nja, det var nog inte vad jag hade tänkt mig.

Sammanfattningsvis får jag väl ändå säga att Gluchovskij är en skicklig författare med stor fantasi och som lyckas få ihop trådarna på slutet, vilket jag inte trodde. Så läs gärna boken! Dock är jag tveksam till att skaffa uppföljarna Metro 2034 och Metro 2035.

Mirakelkammaren av Angie Kim är en bok som gjorde.. Visa hela

Mirakelkammaren av Angie Kim är en bok som gjorde mig tveksam till att börja med. En tryckkammare har exploderat och två personer har dödats. Boken inleds med denna händelse. Sedan inleds den första rättegångsdagen mot modern till ett av dödsoffren. Hon anklagas för mord och riskerar dödsstraff. Hur spännande kan det vara?

I boken handlar varje kapitel om någon av huvudpersonerna. Snart är min tveksamhet som bortblåst. Detta är en riktigt spännande roman. Allt är inte som man först kan tro. Det blir uppenbart att karaktärerna inte är antingen goda eller onda. Godheten och ondskan finns inom karaktärerna, och det är väl detta som gör oss till människor.

Men framför allt handlar boken om hur små, till synes obetydliga beslut, kan få fruktansvärda följder. Alla de fruktansvärda saker som händer i boken hade kunnat undvikas, om inte rena tillfälligheter hade satt stenen i rullning.

Angie Kim har i sin debutroman på ett mycket skickligt sätt skapat en trovärdig historia där alla dessa obetydliga detaljer och tillfälligheter vävs samman. Det blir högsta betyg för den här spänningsromanen.

Mitt liv som råtta av Joyce Carol Oates handlar om.. Visa hela

Mitt liv som råtta av Joyce Carol Oates handlar om Violet Rue, som gör det oförlåtliga när hon är bara tolv år. Hon berättar för utomstående att hennes bröder begått ett fruktansvärt brott. Inom familjen blir det hon och inte bröderna som ses som värd att fördömas. Hon tvingas lämna sin familj, för ingen vill ha med henne att göra. Hon är en råtta, en tjallare.

Violet är bokens huvudperson och även den som berättar historien. Vi följer hennes uppväxt och förstår hennes längtan efter att föräldrarna ska höra av sig och säga att de saknar henne. Men de vill inte veta av henne. Hennes tonårstid och tiden som ung kvinna är tragisk. Hon vågar inte börja leva eftersom rädslan att någon av bröderna ska leta rätt på henne hänger som ett damoklessvärd över henne. Det blir ett ryckigt liv där hon försöker skaffa sig en utbildning, men har svårt att fullfölja. Samtidigt utnyttjas hon sexuellt av äldre män.

Oates har valt ett annorlunda berättarperspektiv. I mer än halva boken talar berättaren (Violet) i jagform, men plötsligt ändras detta och hon skriver "du" när vi följer vad som händer henne. Det finns säkert en anledning till detta, men den är förborgad för mig. Intressant i författarens text är också att hon ofta använder parenteser och kursivstil. Det är orden som gömmer sig mellan parenteserna och i den kursiva stilen som ofta berättar mest.

Sammantaget är det en intressant men samtidigt sorglig berättelse om en flicka som av familjen döms att leva i exil, när hennes enda "brott" är att hon berättat sanningen för människor utanför sin familj.

Monica Magnus 1966 är skriven av Monicas syster Ul.. Visa hela

Monica Magnus 1966 är skriven av Monicas syster Ulrika. Två systrar som aldrig träffades. Med hjälp av samtal och intervjuer och genom att läsa brev och myndighetsdokument har hon skrivit denna roman. För det är en roman. Författaren har varit tvungen att ta sig stora friheter, för hon vet inte allt. Men det är hennes bild av vad som hända för drygt femtio år sedan.

Mellan Monica och mamman Anna-Britt är det spänt. Mamman vägrar att se Monica som en flicka på väg in i vuxenlivet. Som förälder har jag förståelse för den oro Anna-Britt måste känna, men samtidigt går det inte att sätta strypkoppel på sina barn. Pappan Emil är den som försöker medla, med risk för att själv bli föremål för hustruns ilska. Han förstår sin dotter och försöker stötta henne, så det blir ett särskilt band mellan far och dotter.

Jag kan känna igen mig i detta. De många grälen mellan min hustru och yngsta dottern och hur dottern alltid vänder sig till mig om något händer. Hon vet att hon alltid kan ringa mig och att jag aldrig skäller på henne om hon blivit för full. Been there - done that!

Magnus är en riktig odåga och verkligen inte någon som man vill att ens dotter ska fastna för, men det råder ingen tvekan om att Monica och Magnus verkligen älskar varandra. Samtidigt är Magnus dominant (men inte våldsam) i förhållandet och ger Monica alltför litet utrymme. Inte någon bra grogrund för ett i längden stabilt förhållande.

Boken är skriven på ett enkelt sätt utan krusiduller. Det är lätt att sätta sig in i hur de olika personerna tänker och resonerar och texten förmår att stundtals gripa tag i en. En fin bok, som jag är glad att ha läst

Mord i Bohuslän av Stig O Blomberg fick jag i julk.. Visa hela

Mord i Bohuslän av Stig O Blomberg fick jag i julklapp. Den är en nyutgåva av en bok som kom ut 1987 och då hette Dödens pilar. Handlingen utspelar sig 1987.

Författaren var född 1922 och det är inte utan att det märks. En barsk pensionatsföreståndarinna som kallar sina gäster "byrådirektör Alm" och liknande. Så talade man i filmer från 1940-talet, men knappast i dagligt tal på 1980-talet.

En liten pojke säger: "Aktare vad tufft!" Skulle en liten pilt i Bohuslän säga så 1987? Jag tvivlar. Åter tycker jag mig förflyttad till en gammal film från 1940-talet där gossar fick vara med och tala utpräglad Söderdialekt.

Det är tyvärr inte det enda i boken som jag irriterar mig på. Författaren ägnar alltför mycket utrymme åt karaktärernas kläder, frisyrer och liknande. Om en man får vi genom hela boken läsa att han är okammad, men det har ingen bäring på intrigen. En polis har en kostym, som i början är välpressad men som efterhand förlorar sin fräschör. Det är inget fel med att beskriva karaktärerna, men här upprepas eländet genom hela boken. Det känns som om författaren har velat fylla ut texten, och ändå är boken bara på 143 sidor.

Själva kriminalhistorien då? Nej, inte heller den är något att hänga i julgranen. Berättelsen känns inte trovärdig. Den som avlossade pilskottet dyker inte upp förrän i slutet av boken utan att vi får veta speciellt mycket om personen. Det är ett kardinalfel när det gäller deckare som i Agatha Christiestil utspelar sig i en begränsad miljö, i det här fallet på ett pensionat. Då ska den som visar sig ha begått brottet ha presenterats tidigt i boken, så att läsaren kan försöka gissa vem som är den skyldige.

I slutkapitlet rafsas en förklaring till hela händelseförloppet ihop, och där känns det som att sufflén säckar ihop. Det här var verkligen inte någon bra deckare.

Mord och ingen julefrid är 2021 års deckarantologi.. Visa hela

Mord och ingen julefrid är 2021 års deckarantologi från Semic. Det är något av en tradition att jag får dessa böcker i julklapp.

Camilla Läckbergs Änkornas Kafé och Dag Öhrlunds Svindlande affärer är de bästa bidragen i denna samling. Lite fuskigt tycker jag dock att det är att båda novellerna har publicerats tidigare. Det vore roligt om Semic såg till att få fram nyskrivna noveller, men kanske tycker förlaget att det viktigaste är att få med kända författare.

Jag hade hoppats att alla novellerna skulle ha koppling till julen, men så är inte fallet. Vad värre är att det inte ens är säkert att det är en deckare. Arne Dahls novell Här och nu handlar om en man som flyttat till ett övergivet torp långt upp i Norrland, tydligen i ett försök att undfly en dödlig pandemi. Okej, det kan ju vara intressant, men deckare? Inte ett mord så långt ögat kan nå.

Då är Amanda Hellbergs Chokladasken bättre. Den utspelar sig kvällen före julafton 1883 och landsfiskalen berättar om ett gammalt mordfall. Enda plumpen i protokollet när det gäller den berättelsen är just användandet av titeln landsfiskal. Vi fick inga landsfiskaler förrän 1918. Innan dess var det länsmannen som fick ansvaret för brottsutredningarna. [Läs gärna mina kriminalromaner Skam och Synd som utspelar sig i slutet av 1800-talet :)]

Johan Theorins novell ABC får mig bara att stöna. Där dyker det upp en kvinna som heter Astrid och som tydligen skrivit ett manus om en flicka som heter Pippi Långstrump. Hon fick den dock aldrig publicerad och ägnar sig istället åt att sälja batiktröjor. Ja, det är lika knasigt som det låter. Och något kriminalfall finns inte med i berättelsen.

Sammantaget är jag besviken på boken. Med så många kända författare borde resultatet ha blivit bättre. Kanske att Semic inför julen 2022 skulle satsa mer på berättelsernas kvalitet istället för att bara vinnlägga sig om att kunna ha med kända författarnamn på omslaget.

Morden i Baronville är tydligen fjärde delen i Dav.. Visa hela

Morden i Baronville är tydligen fjärde delen i David Baldaccis serie om Amos Decker. Jag har inte läst någon av de tidigare. Decker är den där hårda typen som gärna blir huvudperson i en kioskdeckare.

Berättelsen håller ihop och som läsare får man till sist allt klart för sig. Bovarna åker fast och Decker triumferar. Boken är spännande, inte tu tal om den saken.

Men ändå känner jag mig inte helt nöjd. Det blir så många mordoffer i denna lilla stad att det nästan blir löjligt. Midsommer låter som ett lockande semestermål i jämförelse. I Morden iMidsommer brukar det "bara" vara tre mordoffer per episod. Men det finns en annan sak som faktiskt irriterar mig. Amos Decker har en kvinnlig kollega, Alex Jamison, men det är Decker som står för all tankeförmåga och alla intelligenta slutsatser. Jamisons roll är att ställa förundrade frågor så att Decker kan få berätta vad han har kommit fram till. Måhända är jag inte tillräckligt reaktionär för att uppskatta det upplägget.

En bok om Hercules Poirot, men författaren heter S.. Visa hela

En bok om Hercules Poirot, men författaren heter Sophie Hannah? Det vet väl alla att Poirot är en karaktär i Agatha Christies böcker. Ja, så är det och jag blev lite tveksam när förlaget undrade om jag ville läsa boken. Jag tycker egentligen inte att det är en särskilt bra idé att författare tassar in på avlidna författares marker, men jag lovade att läsa den med ett öppet sinnelag.

Till en början tyckte jag att det kändes lite fel. Jag tyckte inte att det kändes som Agatha Christie, även om jag inte kan förklara det. Men jag upptäckte snart något annat. Hercules Poirot var faktiskt den samme! Han var samme underbart pompöse besserwisser som i Christies böcker. Alltid betraktar han omgivningen från ett von oben-perspektiv i vetskap om att det är hans små grå celler som kommer att lösa mysterierna. Och han har samma rättspatos som vanligt. Det går att känna sympati för en mördare, men den som med berått mod har tagit livet av en annan människa måste ta konsekvenserna av sina handlingar; en konsekvens som på den här tiden betyder hängning.

Vi får som vanligt en mängd ledtrådar genom boken. Ledtrådar som inte alls verkar hänga ihop. Det är inte lätt för kommissarie Catchpool, för Poirot berättar inte vilka slutsatser han har dragit, utan hoppas att kommissarien själv ska kunna räkna ut det, och det är ju aldrig särskilt enkelt om man inte är begåvad med Poirots hjärna.

Är det något jag saknar i den här boken, jämfört med Agatha Christies böcker? Det skulle i så fall vara de fullständigt ovidkommande ledtrådar, som Christie stoppade in, bara för att förvilla läsaren. Men bortsett från det tycker jag att Hannah har förvaltat Agatha Christies arv på ett bra sätt. Upplägget är den klassiska pusseldeckaren, och sådana älskar jag.

Mordet i prästgården av Agatha Christie är den för.. Visa hela

Mordet i prästgården av Agatha Christie är den första av böckerna med Miss Marple som den som löser mordfallen. En gammal ungmö med ett skarpt intellekt, även om de som känner henne kan tro att hon är lite velig när hon alltid drar upp någon parallell till något som tidigare hänt.

Berättare är kyrkoherden Leonard Clement, som är den som finner den mördade överste Protheroe. Den döde sitter i stolen vid skrivbordet i kyrkoherdens arbetsrum i prästgården. Det dröjer inte länge förrän någon erkänner att han begått mordet, men är han verkligen skyldig?

Det visar sig snart att flera personer skulle kunna ha anledning att avsky den allt annat än älskvärde översten. Och i klassisk Christiestil finns många "red herrings", det vill säga falska ledtrådar.

Kommissarien som leder utredningen av mordfallet är en inbilsk fårskalle. Istället är det Miss Marple som, med benäget bistånd av kyrkoherde Clement, löser gåtan.

Mordet i prästgården är väl inte den bästa av alla de pusseldeckare som Agatha Christie producerade, men ändå mycket trevlig att läsa. Förutom det som har med mordfallet att göra är det roligt med skildringen av en by på den engelska landsbygden med herrskap och tjänstefolk. Boken gavs ut första gången 1930.

(Dessutom tycker jag om det fina omslaget som Bookmark Förlag givit boken.)

Mr Alis äktenskapsbyrå är skriven av Farahad Zama,.. Visa hela

Mr Alis äktenskapsbyrå är skriven av Farahad Zama, som föddes i Visakhapatnam på Indiens östkust, där boken utspelar sig. Genom sitt arbete hamnade han dock i London, där han och familjen nu har bott i många år.

Boken är kanske inte så märkvärdig, men den är ändå riktigt trevlig att läsa. Man får en intressant inblick i de problem som kan finnas i Indien när det gäller att finna en make/maka. Även familjen ska ju lägga sig i.

Jag uppskattar att författaren ingående beskriver två bröllop. Det ena är ett muslimskt bröllop och det andra är ett bröllop mellan två bramaner, vilka tillhör den högsta kasten i Indien. Det ger en mycket intressant inblick i dessa ceremonier. Jag har själv bara varit på kristna bröllop, så här fick jag lära mig mycket.

Mytomanen är den tredje boken av Sofie Sarenbrant.. Visa hela

Mytomanen är den tredje boken av Sofie Sarenbrant som jag läser och den andra som handlar om kriminalinspektör Emma Sköld. Emma Sköld var huvudperson i Avdelning 73. Den boken var i och för sig spännande, men jag var missnöjd med slutet, som jag tyckte var hophafsat.


Mytomanen har ett helt annat driv. Skickligt väver Sarenbrant en berättelse som i all sin grymhet inte känns osannolik. Det händer verkligen att ungdomar rånas på sina värdesaker av andra ungdomar, för att inte säga barn. Är det vad som har hänt här, eller döljer sig andra motiv bakom mordet på pojken?


Polisen tvingas arbeta med flera olika motivbilder och läsaren famlar i blindo, precis som det ska vara i en välskriven kriminalroman. Precis som i de båda böcker av Sarenbrant jag har läst tidigare, så arbetar författaren med korta kapitel och snabba scenskiften, vilket gör att romanen har ett högt tempo. Det gör Mytomanen till en mycket bra spänningsroman.


I den här boken är slutet väl genomarbetat. När jag har läst det sista kapitlet är allt självklart. Men först då, inte tidigare. Mytomanen av Sofie Sarenbrant känns som ett perfekt val för den som vill ha en pirrande spänningsroman att läsa under ljusa sommarkvällar.

Belva Plain hann tydligen med att skriva en hel de.. Visa hela

Belva Plain hann tydligen med att skriva en hel del böcker under sin levnad, men för mig var Månskärans stad den första boken av henne. En riktigt intressant berättelse om livet i de amerikanska sydstaterna under 1800-talet. En tid då det i södern bland välbeställda var självklart att köpa, sälja och äga negerslavar.

Romanen utgår dock aldrig från vad slavarna tycker och tänker. Det är istället Miriam och vita människor i hennes omgivning som vi får följa. Avsaknaden av de svartas perspektiv skulle kunna ses som en brist, men samtidigt hade nog författaren, som är vit, blivit kritiserad om hon försökt sig på att uttolka svartas tankar och känslor.

Plain låter både slaveriförespråkare och abolitionister komma till tals i boken, vilket är bra. Diskussionerna känns trovärdiga och ger djup till historien. Allt är inte svart och vitt (om uttrycket tillåts i det här sammanhanget). Även en anhängare till slaveriet kan ha genomtänkta åsikter, ehuru de är moraliskt förkastliga.

Intressant hur fördomar och förakt kan drabba olika grupper. Naturligt ser många ner på negrerna, men föraktet mot judar är också utbrett. För att inte tala om vad man anser om irländare. Det är en beklaglig del av det mänskliga psyket att vi tycks ha ett behov av att ha någon under oss som vi kan sparka på. Framför allt om vi själva står långt ner på den sociala rangskalan.

Det här är en bok som berättar mycket om de sociala konflikterna i Amerika under den här tiden och om det förödande inbördeskriget. Hur mycket handlade kriget egentligen om slaveriet?

Nagriljärerna är Emanuel Blumes andra roman. Den f.. Visa hela

Nagriljärerna är Emanuel Blumes andra roman. Den första hette Nomadplaneten. Den var en dystopisk SF-roman. Den här boken får väl sägas vara en fantasyroman.

Här gäller det att hänga med i svängarna. Ett antal ungdomar samlas för att spela rollspel och det är märkliga äventyr de hamnar i. Redan här känner jag att jag tappar bort mig, för jag har ingen som helst erfarenhet av detta och förstår inte hur det går till. Hur vet deltagarna att ett värdshus har förstörts? Kan de fyllas av panikkänslor när inget händer på riktigt?

Att Gabriel, som tillhör en något dysfunktionell familj, längtar bort till något som är annorlunda är dock inte konstigt. Med den mamman och de bröderna är nog allt som ger möjlighet att tänka på något annat välkommet.

Men märkliga monster som finns både i rollspelet och i verkligheten? Vad är egentligen nagriljärerna för några konstiga varelser? Finns de eller finns de inte? Jag förstår inte.

Nej, det här är nog inte en genre för mig. Det är för konstigt.

MEN! Att detta inte är en genre för mig är inte en anledning att ge romanen ett lågt betyg. Den är nämligen mycket välskriven. Trots allt som för mig är konstigheter så lyckas författaren skapa en riktigt spännande berättelse. Motvilligt blir jag riktigt fascinerad av historien. Det här är en sådan roman som man, när man väl har fastnat, bara vill läsa mer och mer av. Man måste ju få veta hur det går.

Jag är också glad över att Blume är noga med språket. Jag är som ett tryffelsvin när det gäller att hitta språkfel i en bok, men i Nagriljärerna tror jag inte att jag sett ett enda stavfel eller några meningsbyggnadsfel, och det är mer än man kan säga om en del böcker som ges ut av de större förlagen.

Så sammanfattningsvis vill jag säga att Nagriljärerna är en välskriven och spännande roman, som alla som tycker om skräck och urban fantasy alldeles säkert kan ha stor behållning av.

Jag tyckte att boken var svår att komma in i. Det.. Visa hela

Jag tyckte att boken var svår att komma in i. Det var många spretande händelser. Men allteftersom jag lärde känna karaktärerna blev boken mer intressant och spännande. Vi befinner oss i en postapokalyptisk tid. Jag tror att vi är någonstans i mitten av det nuvarande århundradet. De av människan skapade klimatförändringarna har slagit till med full kraft. Runt om i världen brinner det och många miljoner människor är klimatflyktingar. I Sveriges båda nordligaste landskap har upprorsfanan höjts och man har brutit sig ur konungariket Sverige och bildat republiken Nordland. Man var trötta på århundraden av utsugning, där stockholmare levde gott på gruvdrift och skogsavverkning.

Det är i Nordland boken utspelar sig, men det är inget lyckligt samhälle man har skapat. Istället är det en brutal kommuniststat i Stalins och Nordkoreas anda. I det av murar kringgärdade Kiruna styr den enväldige jarlen. När de föraktade sörlänningarna kommer som flyktingar från Sverige sätts de som trälar.

Det finns ett antal personer som vi särskilt får följa och det är deras tankar som gör boken intressant. Människor som har insett att man för att överleva måste tänka på sig själv i första hand. Ord som "solidaritet" och "gemenskap" gör sig bra i pamfletter, men inte i det brutala samhälle som skildras här.

Svagheterna i boken tycker jag är att det är svårt att förstå varför man i Nordland inrättade en hård diktatur där fienden är kristna och samer. Hur gick det egentligen till när man övergav demokratin och istället satsade på kommunistisk diktatur och rasism? Det förvånar mig också att man så lite verkar ägna sig åt att producera det man behöver. Man verkar mest ägna sig åt plundring och åt att konsumera det som fanns kvar från den gamla tiden.

Men jag har insett att boken är den första i en trilogi. Eftersom boken är välskriven hyser jag förhoppningar om att berättelsen fördjupas och man får svar på många av de frågor som är obesvarade när jag kommer till den sista sidan.

Den här boken började bra, men sedan gick det utfö.. Visa hela

Den här boken började bra, men sedan gick det utför.

I början av boken skriver författaren om gentrifieringen av Stockholm. De som bott i Liljeholmen och Gröndal trängs undan, för nu ska den kapitalstarka medelklassen ta över området. Det är en viktig politisk fråga att engagera sig i och det gläder mig att det tas upp i boken, men den glädjen falnar när jag upptäcker att utgivningschefen Niklas Leavy är just en av dessa kapitalstarka som flyttat till Gröndal.

Många gånger använder sig Leavy av ett uttrycksfullt blomstrande språk, men efter ett tag gör det mig trött. Det passar inte riktigt in i denna kioskdeckare.

Något annat som gör mig trött är att få följa den perversa kvinnliga huvudpersonens sadistiska sexlekar. Hon kontaktar män som hon binder och sedan piskar så att blodet skvätter. Kioskdeckare var ordet.

I baksidestexten sägs att det i hennes barndoms Värmland finns minnen hon helst inte vill bli påmind om. Okej, men det blir hon heller inte. Läsaren får inte veta vad detta är för några barndomsminnen. Hon har även ett synnerligen komplicerat förhållande till sin son, som inte vill ha kontakt med henne. Varför får vi inte veta.

Hur är det då med de bestialiska morden som boken ju ska handla om. De tycks vara utförda av en varulv. Ja ni läste rätt. En varulv!

När jag läst klart boken kan jag konstatera att mordfallen aldrig löstes. Istället var det gamla brott från 1980-talet som klarades upp. Men om polisen någonsin fick veta detta framgår inte.

På omslaget står att detta är första delen i serien Stockholm calling. Det ska alltså komma två delar till. Varför det?

Nu dör vi av Stina Flodén köpte jag av författaren.. Visa hela

Nu dör vi av Stina Flodén köpte jag av författaren på Värmlands Bokfestival 2022, men det är först nu, ett år senare, som jag har kommit mig för att läsa den. Den är författarens debutroman och den är... jättebra! Den är så spännande. Ja, på slutet riktigt gastkramande. När det var 50 sidor kvar att läsa var det plågsamt att behöva lägga den ifrån sig.

Det blir uppenbart att Mikael hade dolt sin sanna natur för Camilla, men som läsare får man även tydliga signaler på att även Camilla döljer något. Vems hemligheter är det som lett till mordet på Mikael?

Jag tvekar inte att ge denna spänningsroman högsta betyg. Tydligen är denna bok den första i en serie om Camilla Stensjö. Jag blir riktigt nyfiken på uppföljaren Släpp mig fri.

Nya tider på Flanagans är sista delen i Åsa Hellbe.. Visa hela

Nya tider på Flanagans är sista delen i Åsa Hellbergs trilogi om hotellet i London och människorna där. De tidigare delarna är Välkommen till Flanagans och Kvinnorna på Flanagans. Feelgooddrottningen Hellberg förflyttar oss 20 år framåt i tiden jämfört med den andra delen och vi befinner oss nu i tiden kring millennieskiftet. Nu är det Emmas dotter Frankie som är chef på det berömda hotellet.

Precis som i de tidigare delarna så är det inte själva hotellverksamheten som står i centrum, även om mycket utspelar sig där. Det är människorna allt kretsar kring. Där finns vänskap som inget kan rubba, men även gamla, verkliga eller inbillade, oförrätter som kommer upp till ytan när man minst anar det.

Jag läser boken med viss iver, för jag är hela tiden nyfiken på hur det ska gå, så jag får anstränga mig för att verkligen läsa allt och inte hoppa fram i boken.

Feelgood riskerar att bli puttenuttigt, men författaren har förmågan att växla mellan ljus och mörker. Där finns en scen där en man somnar in omgiven av sina närmaste som verkligen går rätt in i hjärtat på mig.

Nya tider på Flanagans ska vara sista delen i en trilogi. Det går 20 år mellan varje del. När epilogen tar oss ytterligare 20 år framåt kan jag dock inte låta bli att fundera på om det möjligen finns planer på en fjärde del. Hoppas kan man ju alltid ...

Nyckeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgr.. Visa hela

Nyckeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren är sista delen i Engelsforstrilogin. De tidigare är Cirkeln och Eld. Till slut får vi veta hur allting hänger ihop. Upplösningen innehåller en hel del överraskningar.

Första delen är på 516 sidor, andra delen på 634 sidor och denna avslutande del innehåller 813 sidor. Författarna sparar inte på orden. Ändå känns inte böckerna svåra att läsa. Men visst tycker jag att det är nästan ofattbart att jag plöjt igenom närmare 2000 sidor.

I början av den här boken fick jag en känsla av att det bar iväg lite för författarna. Det blev fler häxor, annorlunda magi och nya grupperingar. Men när jag läste vidare insåg jag att det fanns ett klart syfte. För allt är inte som man tidigare trott. Vem kan man egentligen lita på?

Detta är en riktigt spännande trilogi, och jag tror att även ungdomar som inte läser så mycket i vanliga fall skulle kunna tycka om böckerna. Det gäller bara att skjuta undan tanken på hur många sidor böckerna innehåller.

Nästan samtligas nedgång och fall av Will Cuppy är.. Visa hela

Nästan samtligas nedgång och fall av Will Cuppy är en riktigt underhållande bok. Den utkom på engelska första gången 1950. Tro för allt i världen inte att boken är ett hastverk.Han påbörjade den här boken 1933 med avsnitten om de gamla egyptierna och vid sin död 1949 hade han hunnit fram till 1700-talet.

Ofta är det inte själva brödtexten som är det roligaste, utan fotnoterna. Han har en sarkastisk humor som verkligen tilltalar mig.

Jag hittade den här boken på en rea vid något tillfälle (tror jag), men det går säkert att hitta den på biblioteket. Läs den! Jag tror inte du kommer att ångra dig.

Nödrop är norskan Grethe Bøes debutroman. En roman.. Visa hela

Nödrop är norskan Grethe Bøes debutroman. En roman som väl knappast kunde ligga bättre i tiden. Just nu får vi ju dagliga rapporter om ett Ryssland som hotar grannlandet Ukraina och som även vill bestämma vilka länder i Europa, inklusive Sverige, som ska ha rätt att tillhöra Nato. Och Nato och EU hotar med motåtgärder, även om de nog inte blir militära. Verkligheten vi lever i just nu ger extra trovärdighet åt den här romanen.

I Nödrop är kriget nära efter att ett Natoplan kommit in över ryskt område och blivit nedskjutet. Risken är överhängande att ett storkrig bryter ut i Arktisområdet. Det är en kamp mot klockan och det är inte nödvändigtvis så att alla inblandade vill bevara freden. Qui bono?

En bra, spänstig debutroman inom spänningsgenren. Grethe Bøe finns det anledning att hålla koll på i fortsättningen.

Obehaget om kvällarna är Marieke Lucas Rijnevelds.. Visa hela

Obehaget om kvällarna är Marieke Lucas Rijnevelds debutroman. Det är en bok som blivit mycket uppmärksammad och Rijneveld erhöll 2020 The International Booker Prize för romanen.

Den handlar om en strikt kristen lantbrukarfamilj i Nederländerna som råkar ut för den ena olyckan efter den andra, vilket kommer att prägla alla medlemmarna. Det är en dysfunktionell familj vi får möta genom mellandottern Jas berättelse.

Jag ska vara ärlig och säga att jag inte alls förstår romanens storhet. Berättelsen är framför allt märklig. Ja, berättaren Jas är märklig. Hon trycker in ett häftstift i magen. Varför det? Och varför denna fascination vid småpojkars snoppar?

Hennes storebror Obbe framstår mest som elak och obehaglig. Det hindrar inte Jas från att ta initiativet till att brodern ska stoppa upp ett finger i hennes anus.

Boken är full av sådana här konstiga saker och jag förstår faktiskt inte vad författaren vill ha sagt med sin roman. Så romanen må vara hyllad; jag känner inte att det här var en läsupplevelse att minnas

Ond tro är Anna Baileys debutroman. En spänningsro.. Visa hela

Ond tro är Anna Baileys debutroman. En spänningsroman som utspelar sig i en liten stad där alla känner alla. Men alla vet inte allt om alla. Många har hemligheter som för allt i världen inte får komma ut.

Där finns människor som inte tvekar att skada andra, inte minst familjemedlemmar. Och ondskan får stöd av den förfärlige pastorn i stadens baptistkyrka. Han uppviglar församlingsborna till att begå fruktansvärda saker samtidigt som han inte räcker ut sin hand för att stötta dem som behöver hans hjälp. Det är en oförsonlig gammaltestamentlig moral han ser som sin uppgift att upprätthålla.

Boken växlar mellan dåtid och nutid på ett skickligt sätt, vilket låter läsaren steg för steg upptäcka vad det är för saker som lett fram till händelserna den ödesdigra kvällen vid Tall Bones. Det är en riktigt skickligt författad spänningsroman, som jag gärna rekommenderar. Och riktigt allt får vi inte veta. I de allra sista sidorna får läsaren en antydan om att det fanns mer att avslöja. Jag tror inte att det är en cliff-hanger. Snarare vill författaren reta oss lite.

Ormen i Essex är en bok jag sett fram mot att läsa.. Visa hela

Ormen i Essex är en bok jag sett fram mot att läsa; inte minst på grund av det fantastiska omslaget. Jag vet egentligen inte vad jag hade förväntat mig, men den var annorlunda, vilket inte nödvändigtvis är fel.

Det är egentligen inte den mystiska sjöormen som är den viktiga i den här berättelsen. Snarare är det en berättelse om hur människor i skilda samhällsklasser levde under den viktorianska eran. Av någon anledningen har den epoken fått rykte om sig att präglas av prydhet och dubbelmoral, men den här boken handlar inte om det. Istället får vi läsa om hur fattiga människor drabbas när samvetslösa fastighetsägare höjer hyrorna och suger ut de fattiga. Vi följer en kvinna som är sjuk i tuberkulos. Det är en sjukdom som jag trodde bara drabbade den sjukas lungor, men författaren beskriver hur sjukdomen även kan förändra psyket.

Jag inser att det låter förfärligt tråkigt när jag läser vad jag har skrivit. Men lugn, det handlar inte bara om klassförtryck och sjukdomar. Där finns också stort utrymme för kärlek. Prästen William Ransome älskar verkligen sin hustru Stella, men han älskar även Cora. Kan man älska flera? Ja, det kan man, men det kan vara kärlek på olika sätt. Det är även andra i boken som söker kärleken och några finner den, medan några blir utan.

Boken är svår att sammanfatta, för den inrymmer så mycket. Jag blir inte ens klok på vilken genre detta är. Men jag tyckte verkligen om boken. Persongalleriet är intressant, och jag skulle gärna vilja veta hur det gick sedan, inte minst för barnen. Äsch, jag slutar där. Läs boken själv :)

Ormens år är Ulrika Ewermans andra roman. Den förs.. Visa hela

Ormens år är Ulrika Ewermans andra roman. Den första var Monica Magnus 1966. Debutboken var intressant på många sätt, inte minst därför att Ulrika Ewerman då skrev om sin syster Monica; en syster hon aldrig träffade, därför att Monica dog innan Ulrika föddes.

Ormens år är en helt annan typ av bok. Här är det ren fiktion. Den röda tråden i boken är kärleken mellan Judith och Valter. Deras kärlekssaga får dock ett abrupt slut under ormens år 1965 då Valter och hans syster Vera bryter kontakten med henne. Som läsare får vi veta varför, men Judith är helt okunnig om vad som har hänt och lämnar byn för en karriär på annan ort.

Boken är intressant att läsa, men ändå känner jag mig inte riktigt nöjd. Det finns saker som aldrig får sin förklaring. Varför kalla året för ormens år? Varför gör Vera så märkliga närmanden mot Judith? Märkliga, därför att de aldrig leder fram till något. Hon kysser henne, tar hennes finger i munnen och suger sinnligt på det. Är Vera förälskad i Judith? Det finns inget i övrigt i boken som tyder på det.

Och varför det konstiga slutet? Det känns som att allt mynnar ut i ingenting och jag sitter där snopen när jag slagit igen boken.

Slutligen finns det en del språkfel i boken. Ord som dubbeltecknas eller är felstavade. Nog kunde väl förlaget ha kostat på sig en korrekturläsning.

Ormens år att trots allt en intressant bok att läsa, men den når inte upp till samma nivå som författarens debutroman.

Oändligt blå av Ryū Murakami lånade jag av mi.. Visa hela

Oändligt blå av Ryū Murakami lånade jag av misstag på biblioteket. Jag hade hört goda vitsord om den japanske författaren Haruki Murakami och ville läsa något av honom, men istället kom jag hem med den här boken av Ryū Murakami.

Och vilken miss det var! Oändligt blå är en förfärlig bok. Till stor del handlar den om en grupp japanska ungdomars knarkande och vidriga sexskildringar. Missförstå mig inte. Jag har inte något problem med sexskildringar i böcker, men här överskrider de alla rimliga gränser.

Jag är ingen anhängare av bokbål, men hade jag varit det så hade jag nog tagit med mig den här boken. Finns det då inget positivt att säga om boken? Jo. Att den bara är på 125 sidor.

Paradiset av nobelpristagaren Abdulrazak Gurnah är.. Visa hela

Paradiset av nobelpristagaren Abdulrazak Gurnah är den enda bok av författaren som jag har läst. Jag blev nyfiken på honom när nästan ingen av tidningarnas kulturskribenter hade hört talas om honom. Hur har han kunnat gå under radarn som det heter?
Gurnah föddes i Zanzibar 1948, men han flydde till Storbritannien 1967.
Paradiset är en riktigt intressant roman, där man får följa den naive Yusuf som steg för steg lär sig förstå den östafrikanska kulturen, sin egen position och vi får också se delar av verkningarna av europeisk kolonialism. Det sägs aldrig när handlingen utspelar sig, men det bör vara strax före första världskriget. Tanganyika är en tysk koloni, men kriget mot engelsmännen rycker allt närmare.
Boken är helt klart läsvärd. Den enda besvikelsen när jag läste boken var slutet. Jag förstod det helt enkelt inte. Om det inte var en cliff hanger och att denna roman har en uppföljare så var det obegripligt.

Parasiten är den elfte fristående kriminalromanen.. Visa hela

Parasiten är den elfte fristående kriminalromanen i Sofie Sarenbrants serie om kriminalinspektör Emma Sköld. Som vanligt levererar Sarenbrant. Det är en spännande berättelse med en samhällskritisk touch. Är det för lätt att döma föräldrar till fängelse där den bristande bevisningen kan ursäktas med att man har ett tydligt barnperspektiv?

Vi följer polisens arbete med att få fram vem mördaren är, men det är en kamp mot klockan. Tiden börjar rinna ut för dem som står med på dödslistan. Samtidigt följer vi mamman som mot sitt nekande dömdes till fängelse. Den berättelsen börjar med händelsen där hon åkte till akuten med sitt spädbarn och sedan görs nedslag genom åren tills de båda berättelserna möts.

Den här boken får utan tvekan högsta betyg. Ett extra plus för det läckra omslaget.

Parmiddagen är inte Martin Österdahls första roman.. Visa hela

Parmiddagen är inte Martin Österdahls första roman, men den första jag läser. En spänningsroman utöver det vanliga. Man vet redan från början att det kommer att gå åt helvete, men hur och varför?

Två förälskade ungdomars föräldrar träffas på nyårsafton. För första gången tror de, men det visar sig att de känner varandra sedan tidigare. För sjutton år sedan hände något som fick dem att bryta all kontakt med varandra. Men de ska ju bara tillbringa fem timmar tillsammans på nyår, så vad kan väl gå fel?

Ju längre kvällen lider, desto stelare blir stämningen. Författaren har lagt in kapitel där läsaren steg för steg får veta vad som hände för sjutton år sedan. Denna nyårshelg kommer allt tillbaka och leder fram till katastrofen.

Parmiddagen är en mycket bra spänningsroman. Oväntade vändningar. Jag rekommenderar den varmt.

Pastorsänkan är första delen i Karina Johanssons n.. Visa hela

Pastorsänkan är första delen i Karina Johanssons nya serie "Morden i Sunne", men den är inte hennes första bok i Sunnemiljö. Fem deckare i Fryksdalen har det blivit tidigare.

Den här boken är skriven i samma stil som de tidigare. Någon eller några blir mördade och en ung kvinna är huvudpersonen som, utan att ha några Miss Marple-ambitioner, försöker bringa klarhet i vad som hänt.

Pastorsänkan har goda kvaliteter. Karaktärerna är tydligt presenterade och miljöbeskrivningen är bra. För oss som känner till Sunne är det lätt att följa Sandras och övriga karaktärers resor i kommunen. Författaren ger läsaren möjlighet att misstänka flera karaktärer för att vara mördaren och motivbilderna är tämligen tydliga.

På minussidan finns att vi får för mycket information om karaktärernas tankar. Det blir lite väl pratigt och läsaren får inte möjligheten att själv fundera på hur de medverkande tänker. Det finns även några syftningsfel som förlagets redaktör borde ha kunnat åtgärda.

Men sammanfattningsvis är det en trevlig och mysig deckare i småstadsmiljö som ger mersmak inför de kommande delarna i denna nya serie.

Perfect Day är den andra delen i serien Stayin' Al.. Visa hela

Perfect Day är den andra delen i serien Stayin' Alive där människan får betala priset för sin respektlöshet mot naturen.

Jag var tveksam till att läsa första delen i trilogin. Det kändes inte som någon genomtänkt intrig. Men fel hade jag! Jag tyckte mycket om Stayin' Alive och har därför sett fram mot att få läsa den andra delen.

Löwendahl gör mig inte besviken med den nya delen. Vi är tillbaka i Linköping, den enda stad i världen som vi får veta något om. Den mänskliga civilisationen är krossad och det finns ingen fungerande statsmakt. Det dröjer dock inte länge förrän det dyker upp grupper som mer än gärna vill fylla tomrummet.

I Perfect Day får vi veta vad/vem som har utlöst pandemin och den därpå följande utrotningen av större delen av jordens befolkning. Krafter har släppts lös vars konsekvenser är svåra att förutse. Fantasieggande och skrämmande.

Det är en hel del skjutande och dödande i boken och det kan möjligen störa den vämmelmagade. Mig stör det dock inte, eftersom denna dystopi bygger på att samhället har brutit samman och det är äta eller ätas som gäller.

Men det som jag anser är bokens stora behållning, och det gällde även första delen, är den cyniska humor som Löwendahl låter huvudpersonen Jonathan uttrycka i ord och tanke. Och när Jonathan riskerar att dö tröstar han sig med tanken: "Jag spände hanen i förvissning om att den som berättar historien omöjligen kan dö i andra delen av en trilogi." Det tyckte jag var riktigt roligt!

Stayin' Alive var bra. Perfect Day är ännu bättre! (Titeln Perfect Day är för övrigt hämtad från låten med samma namn av Lou Reed.)

Pojken från skogen är den tredje spänningsromanen.. Visa hela

Pojken från skogen är den tredje spänningsromanen av Harlan Coben som jag har läst. De tidigare är Inte utan dig och Inte ett ord. Jag blev inte besviken den här gången heller.

Coben har förmågan att berätta intressanta saker om karaktärer i boken som inte verkar ha något samband med huvudhistorien, men jag vill ändå veta mer om karaktärerna. Givetvis visar det sig senare att allt hänger ihop, men på ett överraskande sätt. När boken närmar sig slutet är detta definitivt en bladvändare. Jag bara måste få veta hur det går.

Jag uppskattar även den ironiska humorn som dyker upp här och var. Antingen i dialogen eller också genom berättarrösten.

Boken känns aktuell genom att det finns en presidentkandidat, som utmanar det politiska etablissemanget. En populist och en farlig sådan. En man som vill riva det nuvarande samhället och som har fanatiska anhängare, som inte tror på något negativt som kommer fram om honom. Det betraktas bara som "fake news". En tänkbar utveckling i det posttrumpiska Amerika.

Pojken från skogen är den första boken jag läser i år, men jag känner redan att detta, när jag sammanfattar läsåret om tolv månader, kan visa sig vara en av årets bästa böcker.

Pojken som följde med sin far till Auschwitz är en.. Visa hela

Pojken som följde med sin far till Auschwitz är en stark bok, som jag fick i Fars Dags-present av min äldsta dotter. Visst har jag läst böcker som handlat om det outsägliga lidandet för i första hand judarna, men även andra grupper som inte uppfyllde Hitlers måttstockar för det nya "rena" Tredje Riket; senast Führerns barnmorska. Men ofta handlar det då om skönlitterära verk, som vill skapa en i och för sig bra och inte sällan gripande historia, men där många av karaktärerna är uppdiktade.

Det som gör denna bok speciell är att det är en sann berättelse. Gustav Kleinmann och hans son Fritz har verkligen funnits och det är Gustavs dagbok och Fritz' egen berättelse i en bok han skrev, som är grund för boken. Dronfield har lagt ner ett mycket stort arbete med att läsa handlingar i arkiv för att få allt så korrekt som möjligt. Enbart det faktum att boken har 502 fotnoter visar väl hur grundligt han har gått till väga.

Det är en vidrig historia som berättas. Författaren döljer inget, utan berättar om de ofattbara grymheter som koncentrationslägrens fångar utsattes för. Men detta ska inte avskräcka någon. Detta är en mycket bra bok, som jag måste rekommendera. Den ger en klarare bild av vad som hände dem som nazisterna ville rensa bort - judar, zigenare, homosexuella, politiskt oliktänkande - än någon bok jag tidigare läst.

Potensgivarna är, om jag förstått saken rätt, Kari.. Visa hela

Potensgivarna är, om jag förstått saken rätt, Karin Brunk Holmqvists debutroman. Det har blivit ett antal sedan dess. Jag har tidigare läst Surt sa räven om rabarberna och Rapsbaggarna.

Karin Brunk Holmqvist skriver lättlästa bagateller, perfekta som sommarläsning. Hon skriver gärna om människor som står lite vid sidan om det moderna samhället, och detta gäller även i den här boken. De båda systrarna Tilda och Elida har inte ändrat något i föräldrahemmet som de har ärvt. Föräldrarnas sängkammare står orörd, trots att det skulle vara bekvämare för de båda damerna att sova där, och naturbehoven görs på utedasset. Och att åka till stan och köpa nya klänningar gör dessa mycket sparsamma systrar inte utan vidare.

Men när byrådirektör Alvar Klemens dyker upp som sommargäst blir det fart på tanterna. Det finns allt lite fåfänga i dem i alla fall. Det blir både nya klänningar och nya "benkläder". Förändringens vindar kanske inte blåser i deras hem, men fläktar gör det. De kommer till och med på att det skulle vara bra med en WC inomhus. Fast sådant kostar ju, och då gäller det att komma på ett sätt att få in pengar.

Boken är underhållande och avkopplande och kan passa alldeles utmärkt i hängmattan eller i bersån.

Priset av Anneli Fichtelius dök upp i brevlådan so.. Visa hela

Priset av Anneli Fichtelius dök upp i brevlådan som en liten överraskning från förlaget. Roligt, för jag tror att det är en bok som jag annars skulle ha missat.

Romanen är en dystopi, som utspelar sig på 2030-talet. Världens länder verkar ha lyckats med att stoppa temperaturhöjningarna, men det visar sig att det mesta är för sent. Jorden drabbas av vad som kan kallas en apokalyps där det mesta bryter samman. Naturkatastroferna är fasansfulla. Vi får inte i boken veta hur många människor som dör, men vi kan anta att det är åtskilliga. Med tanke på vilka katastrofer som händer samtidigt skulle min gissning vara att det handlar om miljarder.

Samtidigt har några av 2032 års nobelpristagare dragit igång ett stort projekt. De ska på platser som kan antas klara sig ifrån de katastrofer som då fortfarande inte har inträffat skapa små samhällen som ska vara självförsörjande. Oavsett vad som händer så ska de klara sig. Det blir en återgång till ett gammalt bondesamhälle, men med tillgång till de landvinningar mänskligheten gjort inom exempelvis medicin.

Platser som väljs ut är bland annat byar i Åsele och Dorotea och liknande byar i Skottland. Byar som i stort sett övergivits under den kraftiga urbaniseringen får nu nytt liv.

Ett riktigt intressant romanupplägg som jag gillar. Det enda som skaver är att endast multiindivider är välkomna. Dessa definieras som människor med multikulturella släktträd, eftersom dessa sägs besitta en extraordinär empatisk förmåga. Detta känns som ren och skär rasism. Vad är skillnaden på detta och att säga att det vore trevligt att ha med några negrer, för de är så musikaliska?

Boken är lättläst. Det beror dels på att det är korta kapitel, dels på det rappa tempot. Språket flyter lätt, även om författaren ibland gör missar som att inte alltid skilja på subjekt och objekt. En mening som inleds "Den är fylld till bredden" får mig att skruva på mig, men möjligen beror felet på att författaren är bosatt i Stockholmsområdet.

Sammantaget är det en intressant roman. Det är möjligen tveksamt om världen står inför sådana katastrofer endast ett drygt decennium framåt i tiden, men den får väl ändå ses som ett läsvärt debattinlägg kring mänsklighetens och jordens ödesfrågor.

Ryska dockor av Martha Hall Kelly är en fristående.. Visa hela

Ryska dockor av Martha Hall Kelly är en fristående uppföljare till Skönhetens väg. Det som är lite speciellt är att uppföljaren utspelar sig tidigare än den första boken. I Skönhetens väg får vi bland annat följa Caroline Ferriday, som ägnade en stor del av sitt liv åt att först hjälpa föräldralösa barn i Frankrike, och efter kriget hjälpa "kaninerna" från koncentrationslägret Ravensbrück, det enda lägret som bara hade kvinnliga fångar.

I den här boken är Caroline ett barn och istället är hennes mor, Eliza Woolsey Mitchell en av huvudpersonerna. Vi följer tre kvinnor, Eliza, hennes ryska väninna Sofija och den fattiga flickan Varinka. Sofija och hennes familj tillhör offren under den ryska revolutionen. Hon lyckas rymma, men familjen mördas brutalt. De var släkt med det ryska kejsarhuset, vilket inte var hälsosamt vid den här tiden. Samtidigt har hennes son kidnappats och Sofija gör allt för att hitta honom.

Boken är gjord så att de tre kvinnorna turas om att berätta historien. Det är alltid ett intressant berättargrepp. Flera berättarröster åtskilda från varandra, men givetvis knyts berättelserna ihop mot slutet.

Ryska dockor är på många sätt en utmärkt roman som levandegör en del av historien genom att utgå från enskilda personers öden. En riktigt bra och gripande berättelse.

På minussidan kan läggas att vissa saker är svåra att tro på. Den ryska kejsarfamiljen sitter i husarrest i palatset i Sankt Petersburg. Ändå lyckas Sofija hitta en väg in till kejsarinnan och storfurstinnorna som vakterna tydligen inte känner till. Och när flera av personerna befinner sig i Paris för att leta efter vissa personer som de inte har en aning om var de befinner sig, så stöter de ihop med varandra på gatan. Men Paris var en stor stad även under första världskriget och det måste vara en omöjlig uppgift att på måfå söka en person och finna honom eller henne.

Men om man struntar i dessa delar som författaren försökt göra sannolika för att kunna föra historien framåt, så är det fortfarande en mycket bra roman.

Röd vinter är ännu en av Marc Camerons böcker i To.. Visa hela

Röd vinter är ännu en av Marc Camerons böcker i Tom Clancys anda och efterföljd om Jack Ryan. Den här gången utspelar sig romanen lite tidigare än dem jag läst förut. Kalla kriget råder och väst och öst spionerar på varandra för fullt.

Händelserna utspelar sig framför allt på två ställen. I USA, där man jagar en östtysk spion som lyckats lägga beslag på en del av det kraschade flygplanet och därför måste infångas innan han lyckas ta sig hem, och i Berlin, där Jack Ryan skickas in på östsidan för att få tag på en avhoppare från Östtyskland, vars identitet är okänd.

Romanen är lika spännande som de tidigare, så den saken har jag inga invändningar mot. Däremot är det en annan sak som stör mig, och det tror jag att jag har nämnt någon gång tidigare, och det är författarens ständiga beskrivningar av olika vapen och flygplan. Men det finns säkert vapenfetischister där ute som inte alls håller med dig.

Men spännande är det som sagt, så Röd vinter rekommenderas varmt.

Rött, vitt & kungligt blått är Casey McQuistons de.. Visa hela

Rött, vitt & kungligt blått är Casey McQuistons debutroman och får väl sägas ligga rätt i tiden, åtminstone på den liberala amerikanska östkusten. USA har en kvinnlig president (demokrat givetvis), Alex är son till en mexikansk invandrare, republikanernas presidentkandidat är en otäcking och det är hbt-romantik.

Boken har absolut sina poänger. Hur ska en presidents återvalskampanj hantera att presidentens son är bisexuell och har ett förhållande med en brittisk prins? I den delen är romanen nog trovärdig. Det skulle säkert kunna bli en stor sak i en amerikansk valrörelse, även om det för oss svenskar kan vara svårt att tänka sig att nästa valrörelse i Sverige skulle handla om Ulf Kristerssons barns sexuella läggning.

Däremot irriterar det mig väldigt mycket hur det brittiska kungahuset beskrivs. Här känns det som att det är en amerikansk författare som försöker gissa sig till hur saker och ting är på andra sidan Atlanten. Att prinsen får heta Henry beror nog på att man vill anspela på den prins Henry som numera är bosatt i USA. I övrigt är personerna fiktiva. Storbritannien regeras av drottning Mary, hennes dotter Catherine är änka och hennes söner heter Philip och Henry. Att personerna är fiktiva stör mig inte. Det vore konstigt om man använde de verkliga kungligheterna och kanske riskera en stämning. Men då kanske man kunde ha valt ett annat namn än Henry på den homosexuelle prinsen. Men det som stör mig är de rena tokerierna. Henry sägs vara prins av England, men det finns inga prinsar av England. England upphörde som självständig nation 1707. Han kallas även prins Henry av Wales, men det förutsätter att hans far var prinsen av Wales, och det var han inte. Prins Henry säger vid ett tillfälle: "Jag kan fan abdikera!" En prins kan inte abdikera. Det kan bara monarken göra.

Översättaren imponerar inte. Hon använder ordet "statshuvud". Vad sjutton är det? Jag misstänker att hon försökt översätta engelskans "head of state", men det heter på svenska "statsöverhuvud". I samband med beskrivningen av den amerikanska presidentvalskampanjen översätter hon "primary election" till "premiärval", men det ska vara "primärval". Inte heller det svenska språket tycks hon behärska. På sidan 394 skriver hon "fylld till bredden", men det heter "fylld till brädden"!

Egentligen skulle det här kunna vara en riktigt bra bok och den har tydligen lovprisats, men för mig gör de många felen att betyget dras ned.

Satans sommar av Kim Faber och Janni Pedersen är u.. Visa hela

Satans sommar av Kim Faber och Janni Pedersen är uppföljaren till Vinterland. Jag tyckte att Vinterland var en riktigt bra kriminalroman; den hade vunnit den danska kriminalakademins debutantpris. Den här är minst lika bra. För den som lockas av den här romanen ger jag rådet att först läsa Vinterland, för de hör ihop. Jag tror att man behöver den förförståelsen för att riktigt uppskatta Satans sommar.

Romanen innehåller den där mixen av terrordåd/kriminalitet och huvudpersonernas personliga problem som ger grunden till en bra roman. Karaktärerna är komplexa. Skrapar man på ytan framträder en annan människa än den man tror. Mordet på den kände advokaten har en helt annan bakgrund än vad man som läsare kan förvänta sig.

Vidare finns det helt klart människor på toppositioner som inte vill att obekväma frågor ska ställas runt terrorbrottet som Vinterland handlade om. Och de skyr inga medel för att förhindra att sanningen kommer fram.

Har alla lösa trådar från Vinterland kunnat knytas ihop genom den här boken? Inte då! Det är helt uppenbart att det finns ett antal obesvarade frågor, framför allt kring terrorbrottet. Jag är helt övertygad om att det kommer fler Martin Juncker-deckare.

Även den här Faber/Pedersen-boken är en höjdare. Jag ser redan fram mot nästa bok i serien.

Shuggie Bain av Douglas Stuart beskriver en dysfun.. Visa hela

Shuggie Bain av Douglas Stuart beskriver en dysfunktionell familj där yngsta barnet Shuggie är huvudpersonen. Mamman Agnes verkar alltid kunna fatta fel beslut. Hon lämnade maken som hon hade de äldsta barnen med och flyttar in hos sina föräldrar tillsammans med den tämligen odräglige taxichauffören som hon får sonen Shuggie med. Den notoriskt otrogne nye maken tröttnar till slut på Agnes drickande och placerar familjen i ett hus i ett område där arbetslöshet och misär är det normala. Själv ger han sig av och flyttar ihop med en ny kvinna.

Allt kring Agnes faller samman. Hon sjunker djupare ner i alkoholismen och snart är Shuggie ensam med henne. Det blir han som får ta hand om mamman istället för tvärtom.

Boken ger hela tiden en känsla av hopplöshet. Det blir aldrig bättre; i vart fall inte någon längre tid. Och detta är nog vad författaren velat få fram. När arbetslösheten bredde ut sig i spåren av nedläggningen av gruvor och industrier förlorade människor hoppet om att det någonsin skulle ljusna.

Shuggie Bain är en bra bok. Men den är verkligen dyster.

Silvervägen är Stina Jacksons debutroman. En spänn.. Visa hela

Silvervägen är Stina Jacksons debutroman. En spänningsroman i långsamt tempo, och det är faktiskt ett tempo jag gillar. Alla böcker behöver inte göra läsaren andfådd, som exempelvis Dan Browns böcker. Här är det Camilla Läckberg möter Karin Smirnoff, om ni förstår vad jag menar. Flickor försvinner, men allt sker i lugn takt.

Vi befinner oss i en norrländsk avfolkningsbygd. När Lelle söker sin dotter, så får han besöka många övergivna hus och byar. Miljöbeskrivningarna är mycket bra. Det enda som oroar mig är att stockholmare kan läsa denna roman och tänka att just det, så är det utanför tullarna. I vindpinade byar sitter de misslyckade människorna som blev kvar när allt vettigt folk lämnade landet. Det finns nog med storstadsbor som tror att Norrland består av jägare som åker snöskoter och lever på bidrag.

Och visst finns det märkliga människor i bokens persongalleri. Inte minst familjen som isolerat sig som "preppers" och med välfyllda förråd väntar på den stora kollapsen, då de ska klara sig när det omgivande samhället faller samman. Det finns ju såna människor i USA, så det kan säkert finnas sådana i Sverige också. Människor som anser att staten bara lurar sina medborgare och att det är upp till var och en att med vapen i hand försvara sig. Om den här familjen hade bott i USA, så hade de utan tvekan röstat på Donald Trump.

Boken innehåller parallella berättelser, men naturligtvis vävs de samman. Stina Jackson gör sitt bästa för att lägga in några "red herrings", men det är inte så svårt att inse vem som är skurken. Det hindrar dock inte att författaren har skapat ett riktigt spännande slut.

Så boken får med beröm godkänt, framför allt för de fina person- och miljöbeskrivningarna.

Själsfränden lär vara Sofie Sarenbrants tionde bok.. Visa hela

Själsfränden lär vara Sofie Sarenbrants tionde bok om polisen Emma Sköld. Jag har läst två av dem tidigare: Avdelning 73 och Mytomanen. Dessutom har jag läst Bakom din rygg av författaren.

I den här romanen tar Sarenbrant upp flera svåra ämnen som självmord och filicid (föräldrar som dödar sina barn). Dessutom har hon skapat en organisation med en karismatisk ledare som i mångt och mycket liknar en sekt. En osund miljö som förgiftar människors sinnen.

Boken innehåller flera berättelser som utspelar sig samtidigt. Vi har historien om den unga kvinnan med bebisen som står i begrepp att begå självmord. Samtidigt får polisen utreda om det finns en hotbild mot det lilla barnen. Dessutom har en mördare rymt från Hall; det är en före detta polischef som drivs av ett patologiskt hat mot Emma Sköld.

Det är en riktigt spännande historia som Sofie Sarenbrant har skapat. Precis som i andra av hennes böcker är kapitlen korta, vilket ger fart åt berättelsen och man bara måste läsa ett kapitel till.

En riktigt bra psykologisk spänningsroman med andra ord. Läs den!

Skampärlorna är den första boken av Aline Lilja Gl.. Visa hela

Skampärlorna är den första boken av Aline Lilja Gladh som jag läser. Tydligen är den tredje delen i Örbyhusserien som jag inte kände till.

Den här boken var en riktigt trevlig överraskning. Jag har inte hört talas om författaren tidigare, men jag kan nu säga att hon verkligen kan skriva spänningsromaner. För det här var sannerligen en spännande bok med en mycket väl genomarbetad intrig. Större delen av romanen rör sig i bokens nutid, men där finns även kapitel som utspelar sig tidigare, men när jag läser dem vet jag inte hur långt tidigare det är, vilket är en del av författarens plan.

Det finns många frågor att besvara. Varför brann syfabriken? Var branden anlagd? Vad hände med William Silvergrans far och dennes älskarinna, som försvann för många år sedan? Vem var personen vars kvarlevor hittades efter branden? Allt hänger ihop, men hur?

Skampärlorna är en lysande spänningsroman. Jag ser fram mot att få läsa fler böcker av Aline Lijla Gladh.

Skred är Sara Strömbergs andra kriminalroman med j.. Visa hela

Skred är Sara Strömbergs andra kriminalroman med journalisten Vera Bergström som huvudperson. Den första boken hette Sly och belönades 2021 av Svenska Deckarakademin med priset för årets bästa debut. Och Sara Strömberg går från klarhet till klarhet. Skred vann i år det prestigefyllda priset Bästa svenska kriminalroman 2022 av nämnda deckarakademi.

Jag gillar att Strömberg tar glesbygdens parti. Hon har inte mycket till övers för storstadsbor som köper upp hus i fjällen, som de sedan bara tillbringar ett par veckor om året i, samtidigt som avfolkningen ökar då ortens ungdomar inte har en möjlighet att konkurrera om bostäderna. Lika vass är hon mot lokala politiker, som är beredda att sälja ut den vackra naturen till turisterna.

Men samtidigt berättar hon givetvis en kriminalhistoria också. Vad hände egentligen med Jonte Andersson, som försvann för åratal sedan? Är han död eller har han frivilligt hållit sig undan? Det är tydligt att det finns människor som vet mer om Jontes försvinnande än de vill berätta. Sara Strömberg lägger ut ledtrådar, men givetvis pekar många av dem åt helt fel håll. Det dröjer länge innan vi får veta vem som är ansvarig och vilket motivet är. Dessa saker var i vart fall för mig omöjliga att räkna ut.

Även denna kriminalroman av Sara Strömberg ger valuta för pengarna och det är inte utan att jag längtar efter nästa bok om Vera Bergström.

Sluta aldrig fly är ännu en av Harlan Cobens spänn.. Visa hela

Sluta aldrig fly är ännu en av Harlan Cobens spänningsromaner. Som vanligt har han skapat en bladvändare, som innehåller en hel del vändningar. Saker är inte alltid som man tror.

Huvudpersonen Win är historiens berättare. En inte rakt igenom trevlig person. En löjligt rik man som njuter av att ta till våld. Ändå är det honom läsaren måste hålla på, eftersom många av de andra karaktärerna är mycket värre.

Många författare av deckare och spänningsromaner skapar en huvudperson som får hänga med i bok efter bok. Så gör dock inte Harlan Coben. Han skapar hela tiden nya karaktärer, vilket ger varje bok en fräschör. Den ena är inte den andra lik.

Här får vi följa den något sarkastiske Win i hans jakt på sanningen. Vem kidnappade Patricia? Vem stal familjen Lockwoods tavlor? Var det flera personer inblandade i bortförandet av unga flickor som våldtogs och mördades? Svaren får vi inte förrän alldeles i slutet av boken. Och det visar sig att sanningen är en helt annan än man hade kunnat tro.

En riktigt bra spänningsroman igen av Harlan Coben. (Men jag undrar fortfarande vem den där Marlon Bolitar är som nämns genom hela romanen...)

Slutet på historien är den tionde och sista delen.. Visa hela

Slutet på historien är den tionde och sista delen i Jan Guillous romansvit Det stora århundradet. Nu har hela 1900-talet speglat i familjen Lauritzen. Författaren och jag har gått i mål.

Jag tycker att hela idén med romansviten är lysande. Så mycket hände under 1900-talet och att då berätta hela epoken i form av en släktkrönika är riktigt bra. Jag tror det skulle kunna bli en bra filmserie. Forsytesagan på svenska, men än mer omfattande.

De första delarna i serien, Brobyggarna och Dandy, tycker jag var fantastiska. Tyvärr har inte alla delarna hållit samma klass. När vi närmar oss nutid blir det alltför mycket av författarens politiska åsikter som dominerar och det märks tydligt i denna avslutande del. Och det känns också som författaren blir större än romanen.

I denna del, liksom i flera tidigare, dyker Jan Guillous alter ego Erik Ponti upp, även om han den här gången har en liten roll. Men Guillou låter vid ett tillfälle Erik Ponti vara den ende som kan förutsäga utvecklingen i en fråga. Och jag undrar om inte även Eric Letang får vara något av ett alter ego, även om Guillou naturligtvis inte är advokat. Guillou utgjuter sitt hat mot olika företeelser genom denne Letang. Om och om igen vädras författaren hat mot sionismen, amerikaner, tidningen Expressen och folkpartister. Det blir väldigt tröttsamt i längden. Och tänk, Letang får skriva krönikor i Aftonbladet, precis som Jan Guillou gjorde under samma tid.

Det kändes som att bokens pärmar bågnade, och jag insåg efter ett tag att det var författarens ego som fyllde boken och höll på att spränga pärmarna.

Sly av Sara Strömberg är en sådan bok som jag tyck.. Visa hela

Sly av Sara Strömberg är en sådan bok som jag tycker är svår att komma in i. Det kändes segt och trögt att läsa om Vera Bergströms trista liv, ibland avbrutet av berättelser om en flicka som varit med om något som läsaren inte vet vad det är. Men det är bara startsträckan som är lite lång. När jag väl har kommit in i boken blir den alltmer intressant. Vera söker efter nya trådar att nysta i och snart framträder en komplicerad historia som har sin grund i ett par ungdomars fruktansvärda felbeslut några decennier tidigare. Är det de händelserna som lett fram till mordet eller finns lösningen på mordfallet att söka i händelser i nutid?

Sara Strömberg har skrivit en spännande kriminalroman, men den har fler kvalitéer än så. Det är rikt med miljöbeskrivningar och jag gillar dessutom sparkarna mot fisförnäma storstadsbor.

Vem är då Sara Strömberg? Hon är uppvuxen i Västerbotten och Jämtland och arbetar som journalist och kulturredaktör i Östersund, där hon också är bosatt med sin familj. Det förklarar också lokalkännedomen. Handlingen i boken är förlagd till en plats där storstadsturismen har tagit över, där vinnarna tar allt och där förlorarna faller.

Jag blir lite nyfiken på om romanens huvudperson Vera Bergström i någon utsträckning ska ses som författarens alter ego. Namnen Sara Strömberg och Vera Bergström är ju väldigt lika.

Snöblind är den första boken av Ragnar Jónasson so.. Visa hela

Snöblind är den första boken av Ragnar Jónasson som jag läser. Av isländska författare har jag bara läst ett par böcker av Halldór Kiljan Laxness och Jón Kalman Stefánsson tidigare, men det här är den första isländska deckaren för mig.

Det är riktigt roligt att följa historien i ett isländskt samhälle vid en fjord på norra Island. Det är mitt i vintern och det mesta verkar ligga begravt i snö och is. En lavin gör att byn blir helt isolerad.

Själva kriminalhistorien är riktigt spännande. Den unga kvinnan som hittas blödande och medvetslös i snön. Den gamle författaren som ramlar och slår ihjäl sig. Mord? Mordförsök? Olyckshändelse? Den unge polisen Ari är ivrig när han ska utreda de båda händelserna, men han märker snart att allt inte är vad han och andra har trott. Lögner avslöjas; lögner som de inblandade aldrig hade trott skulle avslöjas.

Det här var en bok jag gillade och jag läser gärna mer av Ragnar Jónasson. Snöblind är första boken i Det mörka Island-serien.

Snöstormen av den ryske författaren Vladimir Sorok.. Visa hela

Snöstormen av den ryske författaren Vladimir Sorokin lånade jag på biblioteket efter att jag sett att flera bokbloggare höjde den till skyarna. Så givetvis var jag riktigt nyfiken på boken och ville se vad som var så märkvärdigt med den. Men tyvärr blev jag besviken. Det kan mycket väl vara så att jag inte förmår se djupet i berättelsen, men jag förstod verkligen inte meningen med romanen.

Vi befinner oss alltså i en snöstorm på den ryska landsbygden. Baksidestexten säger att vi befinner oss i framtiden, men det är svårt att tidsbestämma historien. Här får vi i alla fall stifta bekantskap med de allra märkligaste varelser. Läkaren Garin får inte tag på några hästar för att kunna ta sig till den plats där han ska komma med vaccin mot den märkliga epidemin som skapar zombier. Han får dock kontakt med Harkel som har en självgångare. I huven på detta fordon placerar Harkel sina femti småhästar. Hästarna är så små att han bara behöver ha med sig en liten påse med havregryn för att kunna utfodra dem.

Vi träffar även på en mjölnare som är så liten att hans hustru kan hålla honom som man håller en bebis. Å andra sidan får vi veta att det även finns stormänniskor, som är fem-sex meter långa.

På sin färd träffar de på en grupp kazaker som kallas vitaminder. De presenterar sig med namn som Per Dag, Vysslull, Sisådär och John Blund.

Jag har läst mig till att Vladimir Sorokin är en hyllad, men kontroversiell författare. Genombrottet i både Ryssland och Europa kom med romanen Blått fett (på svenska 2000). 2013 nominerades han till Man Booker International Prize. Men det hjälps inte. Storheten i romanen Snöstormen gick mig tyvärr förbi.

Som en riktig man av Lena Liljendahl är riktigt un.. Visa hela

Som en riktig man av Lena Liljendahl är riktigt underhållande och stundtals tankeväckande. Tänk om det vore självklart att det var mannens uppgift att ta hand om barnen och sköta hemmet samtidigt som kvinnorna gör karriär. Givetvis kan inte kvinnan vabba. Hennes arbete är alldeles för ansvarsfullt.

Dock kan man ju konstatera att boken inte speglar de genomsnittliga förhållandena. Liljendahl skriver om par där den ena (i boken givetvis kvinnan) har ett chefsjobb. I verkliga livet är de flesta par människor som går till alldeles vanliga jobb som fabriksarbetare, lokförare, undersköterska och så vidare. Men om författaren hade valt den utgångspunkten, så hade det varit svårare att få fram bokens poäng.

Men en intressant och rolig bok är det.

Spöket på Canterville är en riktigt rolig bok. Osc.. Visa hela

Spöket på Canterville är en riktigt rolig bok. Oscar Wilde driver både med den engelska aristokratin och självsäkra amerikaner. Och det är inte lätt att vara spöke när det flyttar in folk som inte har vett att bli ihjälskrämda när man framför sina allra bästa spökerier.

Det är ironin jag tycker bäst om. Som när Wilde skriver om den vackra ambassdörshustrun: Hon hade vackert utseende och en stor portion livsglädje, hon var i många avseenden ganska engelsk och ett utmärkt exempel på att det engelska folket i dag har allting gemensamt med Amerika, utom språket förstås

Jag lånade boken på biblioteket, och ser att den tydligen hör hemma på barnavdelningen. Jag vet inte om det är jag som är barnslig, men jag tyckte boken var riktigt trevlig

Stanna hos mig är Ayòbámi Adébáyòs debutroman. En.. Visa hela

Stanna hos mig är Ayòbámi Adébáyòs debutroman. En roman om att önska sig barn mer än något annat, men utan att få det. Detta i ett samhälle där barnlöshet är ett problem för hela släkten. Pressen på det barnlösa paret finns där hela tiden, men framför allt på kvinnan, för det är väl hennes uppgift att föda barn och hennes fel om det inte sker?

Historien berättas omväxlande av Yejide och maken Akin. Man får veta deras innersta tankar och som läsare inser man att så mycket hade kunnat lösa sig om de bara hade vågat tala med varandra.

Det är en sorglig, men vacker, roman med ett gripande slut. Samtidigt får vi en bild av den politiska situationen i ett av vanstyre härjat Nigeria. Verkligen en läsvärd debutroman.

Stenarna skola ropa av Ruth Rendell är en annorlun.. Visa hela

Stenarna skola ropa av Ruth Rendell är en annorlunda deckare. Redan i bokens första kapitel får vi veta vem mördaren är, vilka mordoffren är och vad motivet är. Motivet är något så märkligt som att den mördaren Eunice Parchman inte kan läsa eller skriva. Det låter som att det skulle vara en ointressant bok, men det är det sannerligen inte. I romanen får vi följa alla händelser som leder fram till massakern i den engelska herrgården.

Jag vet att boken av vissa har kritiserats för att ha en djupt fördomsfull inställning till analfabeter. Jag kan förstå kritiken. Hon jämförs med en urtida apsläkting. Men jag tror att man kan bortse från detta. Det verkligt intressanta är att de faktiska fördomarna kring analfabeter är vad som gör att Eunice är beredd att göra allt för att hennes hemlighet inte ska komma ut.

Bland bokens kvaliteter kan nämnas de ingående personporträtten. Personerna känns trovärdiga. Men jag tycker också mycket om författarens humor som kommer upp till ytan vid många tillfällen. Dessa saker gör att det är ett nöje att läsa denna psykologiska kriminalhistoria. Jag rekommenderar den med glädje.

Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk.. Visa hela

Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk liknar nog inget annat jag har läst. Och det ska det kanske inte, när det är en bok av en nobelpristagare.

Vi följer den märkliga Janina Duszejko, som upprörs över att djur dödas. Att någon kan skjuta ett rådjur är något som hon inte kan förstå. Men det mesta som händer här i världen är förutbestämt enligt henne. Hon undersöker hur planeterna och stjärnorna förhåller sig till varandra och kan där se hur en människas liv kommer att bli och även hur hon kommer att dö.

När ett antal märkliga dödsfall sker i trakten har Janina snart kommit på vad som ligger bakom. Hon använder inte bara astrologin utan ser även att det finns djurspår där någon har mördats. Eftersom de döda är jägare och pälshandlare har hon snart bilden klar för sig. Det är djuren som hämnas. Hon skriver till polismyndigheten och berättar vad hon kommit fram till, men ingen vill tro henne.

Som en parallell berättelse följer vi hur Janina och en god vän till henne översätter William Blakes verk och varje kapitel börjar med ett kort Blakecitat. Om jag förstod allt rätt är även bokens titel ett citat från ett av Blakes verk.

I boken finns ett antal ledtrådar som ger svaret på vad som har hänt de döda männen, men det är nog fler än jag som inte lagt märke till dem förrän författaren ger oss upplösningen.

Boken är faktiskt riktigt underhållande, vilket jag inte hade förväntat mig. Språket är mycket bra, och detta kan översättaren Jan Henrik Swahn ta åt sig äran av. En hel del idiomatiska uttryck dyker upp, och jag blir lite nyfiken på vad den polska förlagan säger.

Ställ ut en väktare av Harper Lee har en speciell.. Visa hela

Ställ ut en väktare av Harper Lee har en speciell historia. Författarinnan är mest känd för sin roman Dödssynden (To Kill a Mockingbird) som kom ut 1960. Boken erhöll det prestigefyllda Pulitzerpriset och 2007 fick Harper Lee Presidentens frihetsmedalj av president George W Bush. Under drygt 50 år var Dödssynden hennes enda publicerade roman. Men 2015, 55 år efter debuten, publicerades Ställ ut en väktare. Den skrev hon före Dödssynden, men manuset hade förkommit, tills det så här lång tid efteråt dök upp. Med tanke på den succé som den första romanen gjorde var detta en bokutgivning som ådrog sig ett mycket stort intresse.

Ställ ut en väktare utspelar sig faktiskt senare än Dödssynden. Huvudpersonen Jean Louise (Scott) Finch, som var ett barn i Dödssynden är nu en vuxen kvinna. Det är 1950-tal och rasmotsättningarna ökar. I Södern i USA kämpar de vita för att behålla sina maktpositioner. Om "niggrerna" inte hålls på plats kan de ju rösta och ta över makten i de städer där de är i majoritet. Samhällena påminde mycket om apartheidsystemet i Sydafrika. Svarta barn fick inte gå i de vitas skolor, svarta skulle sitta längst bak i bussen och måste flytta sig om en vit person behövde deras plats. Och man hade ett system för att göra det mer eller mindre omöjligt för svarta att registrera sig som väljare.

Harper Lee var en övertygad motståndare till detta, vilket framgår av böckerna. Men samtidigt lyckas hon i den här romanen även visa att frontlinjen inte alltid gick där man förväntade sig, vilket Scott får erfara när hon inser att hennes älskade far Atticus Finch inte delar hennes benhårda övertygelse.

Romanen är ett intressant tidsdokument från 1950-talets Amerika, men jag tycker att det är synd att boken inte kom som en uppföljare något år efter publiceringen av Dödssynden.

Stöld av Ann-Helén Laestadius är en så bra bok på.. Visa hela

Stöld av Ann-Helén Laestadius är en så bra bok på många sätt. Den är mycket välskriven, men framför allt ger den en så viktig skildring av hur samerna i Sverige fortfarande diskrimineras och utsätts för rasism. Dessutom tycker de styrande i Sverige att det är viktigare med landets gruvnäring än med renbetesmarkerna.

Vi har i Sverige gärna tagit på oss rollen som världssamvete. "En moralisk stormakt" sade visst förre statsministern Stefan Löfven. Och visst är vi duktiga på att engagera oss för förtryckta folk runt om i världen. Vi förfasas över hur ursprungsbefolkningen i Amazonas drivs undan för att deras områden ska exploateras. Men vi glömmer bort hur vårt eget land i hundratals år har förtryckt samerna, förbjudit deras religion, drivit bort dem från deras hävdvunna landområden.

Stöld är en viktig bok som alla borde läsa. Ja, ingen svensk borde få öppna munnen och fördöma förtryck i avlägsna länder utan att först ha läst den här boken.

Fridegård ställer sig i boken på de svagastes sida.. Visa hela

Fridegård ställer sig i boken på de svagastes sida. Han låter Margaretas far ondgöra sig över det krig mot Ryssland som Gustav III dragit igång, och som gör att många unga svenska män stupar i strid eller kanske dör av sjukdomar utan att ens ha nått fram till slagfältet. Och många i landet är fattiga, samtidigt som kungen och adeln festar i Stockholm. Inget fel med det upplägget. Men när jag för sjätte eller sjunde gången får "höra" honom säga att kungen har hundrasextioåtta hästar, eller att Karl XII var en mycket bättre kung, för han åt mögligt bröd tillsammans med sina soldater, då tröttnar jag.

Naturligtvis är författaren även synnerligen kritisk till kyrkan och dess "svartrockar" och det kan säkert finnas skäl till detta. Men det blir övertydligt när Margaretas mycket religiösa mamma gestaltas som en ondsint djävul och Eric Hansson benämner henne "svartfan" och liknande. Elegantare samhällskritik har jag läst.

Att få sig till livs att en våldtäkt nog inte är en våldtäkt, eftersom kvinnan nog innerst inne ville, känns allt annat än fräscht. Utan att skämmas berättar Eric Hansson för sin dotter Margareta att hon kommit till efter att han tvingat sig på hustrun.

Det är tyvärr en ganska tråkig bok med alla upprepningar, och jag tänker inte leta rätt på de följande böckerna i serien

Tackar som frågar- Historien om några människor av.. Visa hela

Tackar som frågar- Historien om några människor av Jennie Dielemans är en bok jag hittade i bokhyllan när jag skulle leta efter hyllvärmare i Tisdagstrion. Jag minns inte när eller varför jag köpte den. Tydligen kostade den bara tio kronor.


Boken kom ut 2006 och jag vet inte hur länge den stått i min bokhylla, men jag känner nu att jag borde plockat fram den för längesen, för det här är en bok som jag verkligen gillade.


Vi följer som sagt fem familjer i en förort utanför Stockholm och var och en av dem är "speciell". Till en början verkar det inte finnas något samband mellan de fem parallella händelserna, men givetvis låter Dielemans dem flyta ihop alltmer.


Det finns lite allvar i boken, men samtidigt är den väldigt underhållande. Den driver med svenska myndigheter, och den driver absolut med telefoniföretaget 3. Jag undrar om Jennie Dielemans har ett horn i sidan till det företagen sen tidigare :)

Mitt exemplar av Tjänstekvinnans son ingår i något.. Visa hela

Mitt exemplar av Tjänstekvinnans son ingår i något som Albert Bonniers Förlag kallar August Strindbergs mästerverk i urval. Bland de romaner som finns i dessa böcker återfinner vi Röda rummet, Det nya riket, Hemsöborna, Fröken Julie och ett antal andra.

Jag misstänker att Tjänstekvinnans son som jag just läst bara är första delen av ett större verk, för när Modernista gav ut den 2020 hade den 591 sidor, och mitt exemplar har bara 175 sidor. Konstigt i så fall att Bonniers inte tagit med allt.

Men om jag ska säga något om den bok jag läst, så är det att den är alldeles förfärligt tråkig. Det känns som att Johan med sina grubblerier krånglar till allting för sig. Detta gör att han ständigt blir undanskuffad. Jag skulle vilja ta tag i honom och ruska om honom och säga åt honom att skärpa sig. Tyvärr är det ingen i boken som gör det.

Det tog lång tid för mig att läsa boken, trots att den var tunn. Detta beroende på att jag somnade hela tiden. Så för den som har sömnproblem kan jag rekommendera denna bok.

Det förvånade mig till en början att språket var s.. Visa hela

Det förvånade mig till en början att språket var så enkelt, men när jag väl insett att det var en bok för barn i åldern 9-12 år läste jag den med stor behållning. Detta är vad man brukar kalla en genreövergripande bok. I en studie vid Lunds universitet av Hanna Borglid sägs att "här samsas detektivromanen, äventyrsberättelsen, den fantastiska berättelsen och spökhistorien med en existentiell och filosofisk framställning vars rötter finns i romantiken".

Det är en fantasifull berättelse där huvudpersonerna David, Annika och Jonas får hjälp av både tordyvlar, blommor och spökröster för att lösa gåtorna. En spännande historia som jag hade älskat när jag var i den åldern. Och den ska givetvis bedömas som en ungdomsbok och då tycker jag att den var riktigt bra. Boken har för övrigt förärats med Astrid Lindgren-priset.

Trettio dagars mörker av Jenny Lund Madsen fick Ha.. Visa hela

Trettio dagars mörker av Jenny Lund Madsen fick Harald Morgensen-priset som årets bästa danska kriminalroman, så mina förväntningar var höga. Roligt att författaren valt att placera handlingen på Island, och den lilla byn Húsafjörður, som jag tror är en fiktiv ort.

Idén till handling är inte heller så dum. En författare måste skriva en deckare i rekordfart och samtidigt sker det mord i byn, som hon givetvis vill använda som grund för sin egen bok.

Dessutom är Hannah ganska roligt beskriven. Hon strular omkring i den lilla byn och försöker lösa mordet, vilket inte helt uppskattas av ortens enda polis. Men hon är faktiskt stundtals bättre på att finna ledtrådar än vad han är.

På slutet blir det spännande, när upplösningen närmar sig, men det är nu som jag blir besviken. Jag känner att det mynnar ut i en ganska långsökt förklaring till allt det som hade hänt. Visst, det var ett överraskande slut vilket är bra när det gäller kriminalromaner. Man ska inte kunna räkna ut vem eller vilka som är skyldiga. Men jag tyckte att det var lite knasigt, och det drar ner betyget. Kanske beror det på mina mycket höga förväntningar att jag blev lite besviken. Hade romanen inte varit hyllad och prisbelönad, så hade jag måhända tyckt bättre om den upplösning författaren presenterar.

Tro mig när jag ljuger är Ellen G. Simensens debut.. Visa hela

Tro mig när jag ljuger är Ellen G. Simensens debutroman, och vilken debut! Det här är en psykologisk spänningsroman utöver det vanliga. Den är otäck på ett krypande sätt. Vem ljuger? Är det över huvud taget någon som talar sanning?

Lars Lukassen har fullt upp med att försöka lösa fallet med den döde mannen samtidigt som han ska få umgänget med den åttaåriga dottern Annie att fungera. Samtidigt får han allt starkare känslor för Annies nya lärarinna Johanna. Då dör ett barn i klassen under mystiska omständigheter. Strax innan har Johanna lämnat gruppen. Är hon ett vittne eller är hon förövare?

Simensen lyckas hålla spänningen uppe ända till slutet. Då kan jag inte läsa och bläddra tillräckligt snabbt, för jag måste få veta hur allt hänger ihop.

Det enda jag inte uppskattar i boken är att berättaren i några kapitel är en död flicka. Visserligen finns det en vålnad i Hamlet, men i en modern spänningsroman känns det konstigt.

Men sammantaget är detta en riktigt bra debutroman, som jag rekommenderar till alla som gillar psykologiska spänningsromaner.

Trohetseden är andra delen i Anton Bergs De Aderto.. Visa hela

Trohetseden är andra delen i Anton Bergs De Aderton-trilogi. Första delen hette just De Aderton. Journalisten Axel Sköld gräver vidare för att avslöja ett mer än 200 år gammalt sällskap, som i hemlighet styr Sverige. Ett sällskap som både har låtit mörda en svensk kung och en statsminister när dessa har stått i vägen för organisationen. Att försöka avslöja De Aderton är dock livsfarligt.

Som jag nämnde i recensionen av De Aderton så ger historien naturligtvis foliehattsvibbar, men författaren tror mig veterligt inte på denna konspiration. Det hindrar inte att han skapar en riktigt intressant historia. Och jag älskar den dryge men samtidigt vänlige professor Skrak som ger Axel Sköld och därmed samtidigt läsaren en god inblick i både svensk historia och konsthistoria.

Även denna del är en utmärkt spänningsroman och jag ser fram mot den avslutande delen i trilogin.

Tsarens krona av Clive Cussler med Paul Kemprecos.. Visa hela

Tsarens krona av Clive Cussler med Paul Kemprecos är en bok som värmt hyllan länge. Jag tyckte att den lät jätteintressant när jag såg den i bokhandeln och jag började läsa den, men sen tog det av någon anledning stopp och boken åkte in i hyllan. Där har den stått i över 15 år, men nu var det dags.

Boken är intressant och bitvis riktigt spännande. Hur stoppar man en stormrik ryss med en narcisstisk läggning och som har funnit ett vapen som kan ödelägga Amerika och samtidigt göra Sibirien till en kornbod.

Den som får uppdraget att förhindra katastrofen är Kurt Austin från NUMA, Nationella byrån för undervattens- och marinarbeten.

Som är fallet med många böcker av den här sorten älskar författaren att berätta om olika vapentyper och invecklade tekniska detaljer. Man måste vara vapen- och tekniknörd för att till fullo kunna uppskatta detta, och jag är inte en sådan. Men det blir till att skumma igenom sådana avsnitt för att komma tillbaka till den verkliga handlingen.

Amerikanska författare och filmskapare älskar att ge sig in i beskrivningar av befintliga eller uppdiktade kungariken i Europa och få fram tronpretendenter. Man räknar nog kallt med att inga amerikaner har den minsta aning om hur de egentliga förhållandena ser ut, och tyvärr har man nog rätt. I det här fallet utgår man från att det ryska kejsarhuset ska ha upphört att existera efter morden på tsar Nikolaj II och hans son Aleksej. Även döttrarna mördades, men då kan man hitta på att en av döttrarna överlevde och fick barn som då skulle kunna vara tronpretendenter

Så såg det dock inte ut (och nu är det min tur att vara nördig). Redan i början av 1800-talet hade tsar Pavel I beslutat att endast män kunde ärva tronen. Endast om den manliga delen av kejsarhuset dog ut kunde en dotter till den siste tsaren komma i fråga. I samband med den ryska revolutionen abdikerade Nikolaj II till förmån för sin bror Mihai. Denne avsade sig dock den kejserliga kronan dagen därpå. Mihai mördades av bolsjevikerna 1918. Överhuvud för det kejserliga huset blev sedan storfurst Kirill Vladimirovitj. Vid dennes död 1938 övergick tronanspråken till dennes son Vladimir Kirillovitj. Vladimir var tronpretendent 1938-92. Efter Vladimirs död fanns inte längre några arvsberättigade manliga medlemmar av kejsarhuset. Övriga män i kejsarhuset hade gift sig med icke-kungliga och förlorat sina rättigheter. Då återstod endast Vladimirs enda dotter, storfurstinnan Maria Vladimirovna, som ser sig som kejsarinnan Maria I. Tronföljare är hennes ende son, Georgii Mikhailovitj.

Sålunda bygger mycket av bokens intrig på påhittade regler kring den ryska tronföljden. Men kan man bortse från detta så är det trots allt en intressant och bitvis spännande roman.

Med Uppdrag Hail Mary - Ensam i rymden är Andy Wei.. Visa hela

Med Uppdrag Hail Mary - Ensam i rymden är Andy Weir tillbaka! Jag tyckte så mycket om Ensam på Mars och hade därför höga förväntningar på Artemis. Jag blev inte besviken, även om Artemis inte riktigt nådde upp till Ensam på Mars' nivå. Den här boken befinner sig definitivt på den nivån. Det finns likheter med Ensam på Mars. En ensam person långt från jorden måste finna lösningar; i den förstnämnda boken för att komma hem till jorden och i den här för att rädda vår planet och mänskligheten. (Det är väl därför det svenska förlaget har lagt till orden "Ensam i rymden" till titeln. Man vill säga till läsare som älskade Ensam på Mars att de kommer att älska den här boken också.)

Fast helt ensam är nog inte Ryland Grace, men jag tänker inte spoila.

Den här SF-romanen är riktigt spännande, bara man accepterar att genren går utanför våra traditionella ramar. Att som Ryland Grace tvingas inse att stjärnan han ser utanför sin rymdfarkost inte är solen utan Tau Ceti, en stjärna 12 ljusår från vårt solsystem kan få vem som helst att förtvivla. Men inte vår hjälte. Steg för steg återvänder minnena och han inser att han helt enkelt måste hitta lösningen på problemet att solen är på väg att slockna.

Det som ibland kan vara lite jobbigt för mig som läsare är att Andy Weir strösslar med vetenskapliga termer och matematiska problem. Jag har inte en aning om ifall det han skriver är korrekt eller om han hittar på alltsammans. Men det behöver jag egentligen inte veta. Det viktiga är att det verkar "rimligt" när Ryland Grace tar sig an problemen, försöker, misslyckas, och försöker igen.

Boken är en verklig bladvändare. Jag bara måste få veta hur det går. Och den avslutande twisten är helt underbar!

Vattendansaren är skriven av Ta-Nehisi Coates, en.. Visa hela

Vattendansaren är skriven av Ta-Nehisi Coates, en författare som har kampen mot förtrycket av Amerikas svarta "i blodet". Hans far tillhörde Black Panthers. Sitt förnamn har han fått från fornegyptiskan namn för Nubien.

Händelserna utspelar sig i Virginia under en tid då slaveriet fortfarande tynger den afroamerikanska befolkningen. I Virginia odlas tobak, men de vita herrarna har föga kunskap om marken som besås. De är inte bönder utan herremän. Slavarna ser hur jorden utarmas, men de har givetvis inget att säga till om. När skördarna blir mindre har många plantageägare inget annat att sälja än slavarna.

Författaren visar genom huvudpersonen Hiram Walker och de andra färgade karaktärerna ett tydligt förakt för denna onyttiga klass av slavägare, och det med rätta kan jag tycka. Själva idén att man har rätt att förslava en grupp människor med deras hudfärg som grund och sedan anse sig ha rätt att splittra familjer, att rycka barn ur mödrarnas famn, är givetvis fullständigt motbjudande.

Det finns dock människor som är riskera allt, själva livet om det skulle påfordras, för att befria slavarna och knäcka slavekonomin. Emellertid är det inte alltid lätt att veta vem som är vän och vem som är en förrädare.

Coates har lagt in en extra komponent som gör att berättelsen växer utanför den traditionella ramen. Ett fåtal svarta, Hiram Walker är en av dem, besitter en magisk kraft som kan hjälpa motståndsrörelsen att befria slavar, men det gäller att lära sig att bemästra den. Jag är inte alltid så förtjust i när det blandas in magi i en berättelse som i övrigt ger sken av att berätta en historia som mycket väl hade kunnat vara sann, men här fungerar det märkligt nog.

Jag tyckte att Vattendansaren var ett riktigt bra roman. Jag är väl sen på bollen eftersom boken kom ut på svenska 2019, men jag vill ändå säga att detta är en roman som du absolut inte ska missa.

Vedergällning är ännu en roman av bestsellerförfat.. Visa hela

Vedergällning är ännu en roman av bestsellerförfattaren Robert Harris. Tidigare har jag läst Konklaven och Den andra sömnen och jag tyckte mycket om båda två, vilket gjorde att förväntningarna var höga på denna roman. Och jag blev inte besviken.

Konklaven utspelar sig i en fiktiv nutid och Den andra sömnen är en postapokalyptisk roman där vi förflyttats flera hundra år framåt i tiden. Vedergällning är en historisk roman och beskriver händelserna i andra världskrigets slutskede, där Tyskland har trängts tillbaka men vägrar erkänna sig besegrat. De allierade bombar tyska städer, men nu vill Hitler slå tillbaka med hjälp av V2-raketerna.

Boken är en roman och många av karaktärerna är fiktiva, men de viktigaste historiska händelserna är korrekta. Tyskland sände verkligen V2-raketer mot London och engelsmännen skickade kvinnor till det befriade Belgien för att lokalisera avfyrningsplatserna. Harris berättar ingående om situationen på båda sidor, vilket gör att man lätt kan identifiera sig med människorna. Det var en fruktansvärd tid och mängder av oskyldiga civila dog på båda sidor.

Vedergällning är en riktigt bra spänningsroman, som jag verkligen tyckte om att läsa. Robert Harris levererar igen

När jag insåg att Vinnarna var på över 700 sidor b.. Visa hela

När jag insåg att Vinnarna var på över 700 sidor baxnade jag. Det har dröjt innan jag tagit mig tid att läsa den, och jag undrade varför Fredrik Backman inte kunde haft vett att dra ner på texten.

Men nu när jag läst boken tycker jag inte att han borde ha gjort det, för det här är en riktigt bra bok rakt igenom. Allt hänger ihop på ett övertygande sätt. Karaktärerna är intressanta och Backman ger läsaren små hintar om vad som ska hända dem. Man förstår att någon inte kommer att nå sina drömmars mål, men man får inte veta vad som kommer att hindra honom eller henne förrän längre fram i berättelsen.

Bitvis är historien riktigt gripande, och jag skäms inte för att säga att mina ögon var fuktiga vid några tillfällen. Det går inte bra för alla inblandade och det är bra. Boken hade inte alls varit lika intressant om allt hade ordnat upp sig på slutet.

Så har du inte läsa Vinnarna än, så gör det. Men läs Björnstad och Vi mot er först.

Vinterland är Kim Fabers och Janni Pedersens debut.. Visa hela

Vinterland är Kim Fabers och Janni Pedersens debutroman. Den vann Danska kriminalakademins debutantpris 2020. Jag kan inte på rak arm påminna mig att jag läst någon dansk kriminalroman tidigare. De flesta böcker jag läser är antingen skrivna av svenska eller av engelskspråkiga författare. Därför var det extra roligt att få läsa den här boken, som jag har fått som recensionsex av förlaget.

Det är en bok som tyvärr känns både aktuell och trovärdig. Vi får räkna med att det blir fler terrordåd i Europa och särskilt då på platser med mycket folk. Här har författarna valt en julmarknad som målet för dåden; en plats där många barnfamiljer befinner sig. Vi följer både kommissarie Juncker och Signa Kristiansen när de utreder två skilda brott utan något samband. Eller finns det ändå ett samband?

Kan man känna att detta är en dansk och inte en svensk kriminalroman? Ja, på åtminstone ett ställe blir det uppenbart. Martin Juncker har druckit en halv flaska vin och därefter har han druckit ett par öl. Han funderar sedan på allvar om han kan ta bilen. Förhoppningsvis hade en svensk kommissarie inte ens kommit på tanken. Men Danmark är annorlunda ;)

Vinterland är en riktigt bra kriminalroman som jag gärna rekommenderar till den som vill ha en spännande deckare under julhelgen.

X måste väl vara rekord i kort titel! Detta är den.. Visa hela

X måste väl vara rekord i kort titel! Detta är den femte, fristående delen i Pascal Engmans serie om polisinspektör Vanessa Frank. En tegelsten, men fylld av spänning mellan pärmarna.

Det är många historier i romanen, men givetvis vävs de samman. Hur hänger mordet på en känd fotbollsfru ihop med mordet på en ung man som fick fotbollskarriären förstörd efter att ha fått knäet krossat, matchfixning och andra till synes spretande händelser? Någon eller något är den okända variabeln X, som får allt att passa ihop.

Kapitlen är korta och som läsare kastas man mellan de olika scenerna vilket ger ett högt tempo och jag vill bara läsa ytterligare ett, nej två, nej tre kapitel.

Pascal Engman är en lysande spänningsromanförfattare. Den här romanen rekommenderar jag verkligen, men även om delarna i serien är fristående så är det inte fel att läsa böckerna i ordning, för då får man en bättre förståelse för vad som format personer som Vanessa Frank och Nicolas Paredes.

Yahya Hassan är namnet på både boken och poeten. H.. Visa hela

Yahya Hassan är namnet på både boken och poeten. Han var en dansk poet av palestinsk härkomst, som levde ett kort liv fyllt av droger och kriminalitet, men han lyckades även ge ut två diktsamlingar trots att han dog endast 24 år gammal.

Det är poetens egna erfarenheter från barndomen och ungdomen. Den grymme fadern, som aldrig verkar ha missat ett tillfälle att slå sina barn. En ungdomstid präglad av knark och kriminalitet. Han visar också på diskrepansen mellan många släktingars muslimska religiositet och det liv de verkligen levde. Och han berättar även hur mycket av livet som handlar om att se till att så många som möjligt i familjen får socialbidrag.

Jag är inte kompetent att recensera poesi, utan säger bara att boken och dikterna är intressanta som ett dokument över hur många invandrare i Danmark lever. Läs och bedöm själva.

Återvändaren är Anders Sundkvists debutroman. Han.. Visa hela

Återvändaren är Anders Sundkvists debutroman. Han är uppvuxen i Arvidsjaur och Luleå, men bor sedan många år tillbaka i Stockholm. I den här boken låter han huvudpersonen Erik Borg tillfälligt återvända från Stockholm till Luleå, där han får antydningar om att Johnny Fachs' självmord kanske i själva verket var mord. Men hur ska man kunna lösa ett fall nästan 25 år senare, när det inte finns dna eller annat som kan analyseras?

Det är bara tre månader kvar innan ett eventuellt mord preskriberas, och Borgs överordnade vill inte ge honom mycket tid för att ägna sig åt vad som uppfattas som ett hopplöst fall. Den envise Erik Borg börjar dock att tala med människor som kanske kan berätta något om Johnnys sista månader i livet.

Detta är en riktigt bra kriminalroman. Författaren lämnar inte många ledtrådar; möjligen några som leder läsaren fel. Men till får vi veta vad som låg bakom allt. En upplösning som var helt oväntad för mig, vilket är precis som det ska vara. Denna bok rekommenderar jag gärna. Den är lättläst, intressant och spännande.

Älgkronan av Aline Lilja Gladh är fjärde delen i Ö.. Visa hela

Älgkronan av Aline Lilja Gladh är fjärde delen i Örbyhusserien. Jag har tidigare läst Skampärlorna. Även denna gång visar författaren att hon behärskar skrivandet av spänningsromaner. Hon lägger in kapitel som utspelar sig före romanens nutid. För läsaren är det svårt att se sammanhanget, vilket givetvis är avsikten. Steg för steg förstår man vilka personerna är som nämns i dessa kapitel.

Helt trovärdig är kanske inte berättelsen. Det skulle förvåna mig om så mycket elände kan försiggå utan att någon endaste socialsekreterare knackar på. Men eftersom historien är välskriven har jag lätt att blunda för detta.

Lite svårare har jag att blunda för språkfelen i boken. Jag skulle önska att någon duktig korrekturläsare hade tagit sig an manuset innan boken trycktes. Det är meningar där ord saknas och det är stavfel. Det gör lite ont i mig att läsa ord som åderbrock eller att ett glas är fyllt till bredden. Sådant drar ner betyget.

Men sammanfattningsvis är detta ändå en riktigt bra och spännande roman.

Änkorna är Pascal Engmans tredje fristående roman.. Visa hela

Änkorna är Pascal Engmans tredje fristående roman om polisinspektör Vanessa Frank. Jag har tidigare läst Råttkungen. Som så många andra spänningsromaner varvas de verkligt handlingsbärande avsnitten med nedslag i karaktärernas privatliv. Det får inte vara tokspännande hela tiden, utan läsaren måste få vila emellanåt. Händelser som tycks ovidkommande kan dock visa sig ha stor betydelse längre fram. Man vet heller inte vilka man kan lita på. Den du trodde var en vän kan visa sig vara din värsta fiende.

Vila sig får man som läsare dock inte göra mot slutet av boken. Där rusar handlingen framåt. Engman har en fantastisk förmåga att bygga upp spänningen. Som läsare vet man att ett stort terrordåd är på gång. Hela boken har pekat fram mot detta. Men man vet inte vad som ska hända. Terroristernas plan är mer djävulsk än någon kan föreställa sig.

Satan i gatan vad Pascal Engman är bra! Jag tror att detta är en av de bästa romaner jag läst inom denna genre. När jag når fram till sista sidan är jag helt utmattad. Utmattad, men nöjd.

Jag var först lite tveksam inför boken. Jag har al.. Visa hela

Jag var först lite tveksam inför boken. Jag har aldrig sett dokusåpor som Robinson, Paradise Hotel och liknande. Möjligen såg jag något avsnitt av Farmen för väldigt längesen. Konceptet med öråd är inte något som jag har sett på TV. Det visar sig dock snart att jag klarar mig utan att ha sett dessa serier. Det går ändå att hänga med när två lag formeras, tävlar mot varandra och röstar bort deltagare som får åka hem.

Boken kan sägas bestå av två delar. En del där deltagarna befinner sig på den öde ön och tävlar mot varandra och en del där tävlingen har avbrutits och tre deltagare försöker befria prästen Cecilia.

Som jag tolkar romanen så är tävlingen på ön ointressant. Även arbetet med att försöka hitta och befria Cecilia är av underordnad betydelse. Det som är intressant är vad det är för människor som är med och hur de reagerar i olika situationer. Som läsare får jag veta deras bevekelsegrunder för att delta i en sådan här tävling. Någon vill tjäna pengar, någon annan vill finna sig själv. Vi får även ta del av de intervjuer med deltagarna som produktionsteamet genomför.

Prästen Cecilia är utan tvekan den märkligaste av deltagarna. Hon är alltså präst, men verkar inte tro på speciellt mycket av det som kyrkan lär oss. Det är mer av flum om att allt sker av en slump med att Guds kärlek genomsyrar allt. Ändå är hon den som mer än någon annan berör de andra medverkande. Trots att hon är frånvarande en stor del av boken är det ändå hon som hela tiden står i centrum.

Jag tycker det är ett spännande grepp att skriva en bok med en ram hämtad från verklighetens TV-produktioner. Reaktionerna känns äkta när de vitt skilda personlighetstyperna möts. Där väcks både kärlek och motvilja bland deltagarna.

Överlevaren av Bethany Clift var en bok som överra.. Visa hela

Överlevaren av Bethany Clift var en bok som överraskade. Smart av författaren att leverera en bok (en debutbok dessutom), som handlar om en pandemi. Helt rätt i tiden så att säga. Men den här pandemin är värre än någon som världen någonsin upplevt tidigare. Här har vi ett oerhört smittsamt virus, som dessutom har en hundraprocentig dödlighet. Efter att du känt de första förkylningssymptomen dör du en fruktansvärt plågsam död. Det enda den brittiska regeringen kan erbjuda landets invånare är dödstabletter.

Men en kvinna överlever, och det är henne vi följer genom hennes dagboksanteckningar. Vad gör man när man är ensam i en värld fylld av stinkande lik? Super skallen av sig eller försöker börja odla mat för framtiden? Inte ett helt enkelt val.

Men det som överraskade mig var att boken faktiskt är riktigt underhållande. Det är kvinnans tankar (vi får aldrig veta hennes namn) kring situationen som är en stor del av bokens behållning. På samma sätt som var fallet med Andy Weirs Ensam på Mars. Författaren Kate Sawyer har kommenterat boken så här: "Väldigt underhållande. Som en dystopisk Bridget Jones dagbok med ekon av Shaun of the Dead."

Så jag tror att även den som normalt inte tycker om dystopier kan uppskatta den här boken. Jag älskade den.

Boken har en twist på slutet som skapar ännu fler tankar. Vad det är får du veta när du läst boken :)