En bok som är så bra att efter att ha läst den blir man helt varm i kroppen. Klockan var runt ett på natten och där låg jag i min säng och storlog efter att ha läst ut den. Utan de tre sista sidorna i boken hade den aldrig blivit så bra. Det är jag säker på. Jag älskar Per Nilssons sätt att skriva på men jag brukar känna att hans skrivsätt ibland kan bidra till att en handling blir svår att förstå, mer som en rad poesi på poesi.. Men denna bok lyckades även få en handling som var spännande, klockren och.. Mysig? Ja. Faktiskt. Mysig.
Mitt tips för den som läser denna är att verkligen läsa ut hela boken. Inte ge upp. Jag tror inte att det är någon större fara för att någon slutar läsa i denna bok efter att ha börjat, men jag måste säga att slutet i boken är det som binder ihop allting till en av de.. Eller ja. Den bästa boken jag läst.
|
(31 år)