otroligt djup om man låter sig försjunkas. Ett djup som verkar svälja en med sin mörkhet. när jag läst boken var jag alldeles matt. Boken beskriver en skrämmande del av världen som jag inte vill kännas vid men som ändå fanns (och kanske fortfarande finns här). Den är som en målning vävd av tankar av bläck. ja det här låter för överdrivet men jag känner faktiskt så. Pohl är vad man kan kalla en bläckvävare. |