I accually find the movie adaption of this one bet.. Visa hela

I accually find the movie adaption of this one better than the book itself.
The language is too... empty, to really "tutch my soul". The stoyline itself is great thou. I LOVE Jamie, she's such a inspiring character. Wish everyone was a little more like her..
Fun fact - Jamie is inspired by Sparks littelsister who's dead now.
There's a great message in the story, in the love between Jamie and Landon, and in Jamie herself.

Easy to read, simple language. I recomend the book to people who wants to start reading books in english and want a entertaining story, even if the language isn't that deep.

Vart rekomenderad den här boken av många innan jag.. Visa hela

Vart rekomenderad den här boken av många innan jag tillslut bestämde mig för att läsa den.
En bok vars budskap värt att reflektera över. Jag gillade den, absolut, men är inte lika frälst som många andra verkar ha blivit.

Jag har läst Anne Franks dagbok, en klassiker som.. Visa hela

Jag har läst Anne Franks dagbok, en klassiker som de flesta nog har hört talas om. Versionen som jag har läst är den fullständiga, innehållande även de delar som hennes far Otto Frank i de första utgåvorna valde att utesluta pga. hänsyn till både Anne själv men även till hennes mor som hon hade en minst sagt komplicerad relation till.

Anneliese Marie Frank föddes den 12 Juni 1929 i Frankfurt am Main i Tyskland. Hon var en av Otto och Edith Franks två döttrar. Deras förstfödda dotter, Annes storasyster var Margot. Anne och Margot följdes så vitt man vet åt tills döden tog de båda i lägren i Bergen-Belsen på Lüneburger Heide. Enligt de uppgifter som finns så dog först Margot av en tyfusepidemi, och några dagar senare även Anne, av samma sjukdom. Man tror att detta ska ha skett i slutet av Februari, början av Mars 1945.
Anne tyckte för det mesta väldigt bra om sin far, men sin mor hade hon inte mycket tillövers för.
Anne tyckte om att skriva. Hon skrev både poesi, och skojjiga berättelser vid sidan om dagboken. Övriga intressen hon hade var grekisk mytologi, historia, filmstjärnor och djur.

Boken är alltså en självbiografi där huvudpersonen är Anne Frank. En ung judinna med drömmar om att bli författarinna. Anne tvingas tillsammans med sina föräldrar och syster att gömma sig i det sk "gårdshuset" under åren 1942-1944. Det är under denna period som vi får följa Anne och hennes tankar om både politik, skvaller om de övriga sju hon delar sitt gömställe med, förälskelse och komplicationerna med sin familj, och utvecklingen som hon själv genomgår från liten flicka till ung kvinna.

Anne skriver sina texter i form av brev till din dagbok, som hon i avsaknad av en verklig väninna kallar för "Kitty". Hon skulle säkerligen kunnat slå igenom som författarinna även utan att ha sitt tragiska öde som hjälp, då hon var begåvad och skriver på ett humoristiskt sätt med intressanta personskildringar och har ett stort och välutvecklat ordföråd. Hon imponerade på mig genom sitt stora intresse för, och kunskap om, litteratur och historia. Som person för övrigt gav dagboken mig däremot inte en bild av Anne som jag tycker vidare bra om.

Dagboken anses värdefull och är intressant som historisk källa, då den beskriver situationen för gömda under andra världskriget från en insiders perspektiv. Stundtals vart den ändå ganska långrandig och händelselös, precis som Annes liv i mångt och mycket just var under hennes sista år i livet. Den alltid närvarande skräcken och spänningen för vad som skedde i världen utanför de fördragna fönstrerna kontrade den långvariga tristessen i deras egen skyddade värld där bakom.

Jag rekomenderar boken till alla som vill få en bättre insikt i hur livet kunde se ut för de förföljda under andra världskriget, men ändå vill ha något lättläst.

En av mina Shakespeare favoriter. Mystik och skogs.. Visa hela

En av mina Shakespeare favoriter.
Mystik och skogsväsen.
En vacker berättelse med underbart språk. Håller med ovanstående talare om lyriken - fantastisk!

Jag vart inte överdrivet förtjust i denna bok, men.. Visa hela

Jag vart inte överdrivet förtjust i denna bok, men den var helt okej, över medel! Roligt att få en bild av hur det hade kunnat vara. Men man får komma ihåg att varianten av Maria Magdalena och kristendomen som ges här, i första hand är fiktion.

Min mamma ÄLSKAR däremot Fredriksson och hennes språk.

Romanen "Flickan i gungan" är en spännande histori.. Visa hela

Romanen "Flickan i gungan" är en spännande historia skriven av den engelske författaren Richard Adams.

Richard Adams föddes i Maj 1920 i Newbury, Berkshire.
Innan han slog igenom med den nu klassiker förklarade berättelsen om en flock vildkaniner, "Den långa flykten" (Watership Down på orginalspråket) 1973, som var hans första utgivna bok, så studerade han bl a historia på college i Oxford, tjänstgjorde i den brittiska armén under kriget mot Tyskland, och arbetade som stadstjänsteman.
Adams är gift med Elizabeth, med vilken han har två döttrar. Det är tack vare dessa döttrar som Adams karriär som författare påbörjades. Tvåbarns fadern berättade berättelsen "Den långa flykten" för sina två döttrar som sedan insisterade på att han borde skriva ned och dela med sig av den till andra i bokform. Boken gjorde succe.
Efter att han andra bok getts ut så gick han över till att arbeta som författare på heltid. "Flickan i gungan" är hans åttonde utgivna bok.

Boken handlar om keramik och porslinhandlaren Alan Desland. Alan kan nog beskrivas som en man som passar in i dagens allmänna definition av tråkig. Han lever tillsammans med sin mor Mrs Desland i ett litet samhälle i England där han driver sin porslinaffär, och verkar relativt ointresserad av omvärlden och andra.
Detta tills den dag då han på en affärsresa i Danmark möter Karin. Karin är en tyska bosatt i Köpenhamn. Ung, och enligt Alan, trollbindande vacker. Hela hans sätt att se på världen förändras från den stund han träffade henne. Till hans förvåning så inte bara accepterar, utan till och med besvarar hon Alans uppvaktning och svallande känslor. Kärleken är blind, brukar man säga, och detta stämmer bra i Alans fall. Han är så lycklig över att bara få vara med Karin, att han utan vidare accepterar att hela hennes liv fram till den dag då de träffats är ett mysterium som Karin vägrar tala om. Att han kommer på henne med att ljuga, hennes sätt att reagera starkt och övervällande på de mest vardagliga saker, är inte heller något han låter sig upp väckas av. Även om aningarna finns där så är önskan att det bara är inbillning starkare.

En erotisk spökhistoria, kallas den. Personligen så tycker jag inte att den framhåller de dragen alltför mycket. Om det är tillräckligt för att kalla den en spökhistoria, vet jag inte om jag i mitt tycke av vad som definerar en spökhistoria kan hålla med om.
Men den är absolut välskriven och innehåller massvis med helt underbara naturskildringar.
Naturen har givits en stor plats i romanen och skildringarna används också som ett redskap för att bygga upp den växande spänningen boken igenom.
Slutet var dock lite abrupt. Bitvis i boken så var handlingen ganska seg med sina ingående beskrivningar av keramik, och händelseförloppet var ganska så simpelt. Men på slutet av boken händer det helt plötsligt en massa, och allt som hänt innan tycks bara ha varit ett långsamt uppbyggnande till den här sista punkten.

Jag kan rekomendera boken. Den är underhållande och lite lagom spännande med romantiska inslag, vackert språk, och jag älskar som sagt naturbilderna författaren målar upp för läsaren.
Dessutom fick man lite lektioner om antikt porslin på köpet, inget jag har jag något större intresse för, men all kunskap - är bra kunskap, eller hur? :)


En scen som jag minns extra väl är när Alan och Karin är i Florida för att gifta sig. De träffar på den unge mannen Mr. Dubose som tipsar dem om Itchetucknee Spring, en flod som flödar genom ett naturreservat. De bestämer sig för att åka dit och ta en lång simtur, och Karin är som vanligt väldigt entusiastisk inför det kommande.
För det första gillar jag scenen för att skilldringen av själva simturen en underbar upplevelse. Bilderna som författaren målar upp är verkligen levande och jag kan riktigt känna hur vattnet känns mot huden, hur solen glimmar på vattenytan och trädgrenarna som sträcker sig ut över vattnet ger tillfällig skugga.
Men det är också en scen jag minns för att det är ett av de första tillfällerna som Karin verkligen visar vilka känslostormar som så lätt blåser upp inom henne. Ord och småvardagliga ting kan framkalla oerhört starka och övervällande känslor hos henne. Hennes paranoia är också stark och det i kombination med att Alan vid ett flertal tillfällen kommit på henne med att ljuga, för att inte tala om att hon förvägrar honom all information om sig själv fram tills den dag de först träffats, ger tydliga signaler om att något inte står rätt till.
Visst finns aningarna där hos Alan, men önskan om att det bara är inbillning är starkare. Alans reaktioner på karins underliga beteende boken igenom är ett exemplariskt exempel på det välkända citatet "Kärleken är bild".

Jag har läst boken Lilith - Adams första hustru. D.. Visa hela

Jag har läst boken Lilith - Adams första hustru. Den utspelar sig som man kanske kan lista ut av titeln, i mänsklighetens begynnelse. Åtminstone om man tror på världsreligionernas skapelseberättelser. Lilith själv nämns knappt i Bibeln, att kvinnan i Bibeln har två skapelseberättelser kan ses som ett tecken på att hennes existens, men det enda stället hon nämns vid namn är hon är i skepnad av en listig och ondsint ökendemon. Däremot finns det en del berättelser i andra religiösa texter som kan tydas som att Adam hade en hustru före Eva. Det är detta antagande som ligger som grund för den här boken.

Boken bygger till största del på hur författaren själv förställer sig Liliths liv. Till vis del har hon även hämtat matrial från boken "Die Sagen der Juden".
Lilith skapades samtidigt som Adam, rygg mot rygg, och ansåg därför att de trots sina olika kön var jämlika medmänniskor som kompletterade varandra. Adam var dock av en annan åsikt och trots att Lilith älskade Adam och trodde att de var menade att leva tillsammans, så valde hon att lämna paradiset och Adam. Även när Adam skickade tre änglar till henne för att hon skulle komma tillbaka så valde hon att stanna utanför. Därmed blev hon förbannad och var inte längre välkommen till paradiset. "Den Osynlige" dvs, Gud, skapade en ny kvinna till Adam, den så välkända Eva. Lilith brann av hat och avundsjuka och återkom till paradiset för att lura Eva till att äta av Kunskapensträd och därefter få Adam att äta av det.

Boken skilldrar dagens svenska feministiska tankar a´la Schyman, ganska bra. Liliths grundläggande strävan efter jämlikhet må vara bra, men i sitt bemödande om att bli en fri och självständig kvinna så låste hon sig fast och begränsade sig själv.
Författarens förhoppning om att relatera Liliths tankar och handlingar till dagens, ger också tyvärr boken en stundtals oseriöst intryck. Jag upplever att författarens skildring av Lilith är alltför färgad av dagens bild av feminism och våran längtan efter förebilder. Dagens feminism är trots allt en relativt ny företelse, men inte ens under slutet av 1700-talet, början av 1800-talet, då den feministiska ideologin hade sin början, var den lik de feministiska tankarna som författaren presenterar. Det känns därför lite väl långsökt och tillgjort att ursprungmänniskorna gick i exakt samma resonemang som dagens, även om de grundläggande idéerna om jämlikhet säkerligen borde ha funnits.
Jag tycker att boken var underhållande att läsa ur ren skönlitteratuler aspekt, och det är väl skönlitteratur den i första hand är. Det var intressant att få en mer personlig bild av hur det skulle kunnat gått till, att se hur författaren föreställde sig de så välkända karaktärerna och deras situation.
Boken är helt och hållet skrivet ur Lilith´s perspektiv, vilket gör den intressant och spännande. Författaren använder ett enkelt och lättläst språk.

Jag kan rekomendera boken eftersom den gav mig en tankeställare om hur världen skulle ha kunnat se ut. Lilith framställs som stark men innerst inne har även hon en osäker sida, precis som alla andra.

Oskar 12 år bor är grovt mobbad, bitter och hämndl.. Visa hela

Oskar 12 år bor är grovt mobbad, bitter och hämndlysen. Eli 12 år flyttar in i lägenheten brevid tillsammans med "gubben". Det är något konstigt med Eli men hon och Oskar finner en djup gemenskap hos varandra. Konstiga mord börjar inträffa i området.

Ingen bok i min smak. Det görs många hopp mellan olika berättarperspektiv och karaktärer.
Å ena sidan så var det intressant att se händelserna ur olika perspektiv och få lära känna alla lite närmare. "Hoppen" är också nödvändiga för att kunna förstå ett av bokens, i mitt tycke, främsta "läror", det om att saker och ting inte alltid är så "svart och vitt" som vi ofta tror. I det här fallet så handlar det främst om människor och deras handlingar. Godhet och ondska.
Men jag tyckte även att hoppen var jobbiga och sänkte spänningskänslan lite. En skräckis tyckte jag inte alls att det var! Obehaglig däremot, men det var mestadelas pga alla hemska MÄNNISKOkaraktärer, inte pga vampyrerna. Riktigt vidriga handlingar av människorna i boken, emellanåt.

Något som jag vart positivt överasskad av flera gånger i boken var hur klarsynt och trovärdigt författaren beskrev känslor och händelser som man i verkligheten sällan råkar ut för. Det är svårt att förklara, men jag skulle kanske kunna säga som så att känslan var "ja, det är precis så det upplevs!... eh, vänta, det vet inte jag, jag har aldrig vart med om det".

Sammanfattningsvis så tyckte jag trots allt att den var ganska långtråkig. Speciellt från vissa perspektiv var det extra ointressant. Stämningen i boken var dyster, men det hade jag säkert kunnat handskas med om jag tyckt att miljön boken utspelar sig i vore intressantare. Svindlande höjder tillhör ju en av mina favorithistorier, och där är ju inte stämningen specielltljus heller... men miljön faschinerar mig.

Den är lite speciell, och jag kan tänka mig att det trollbinder en del läsare, men det var inte min typ av bok helt enkelt.

Nej, inget för mig. Historien fachinerade mig inte.. Visa hela

Nej, inget för mig. Historien fachinerade mig inte och för att vara ett verk av Shakespeare så var jag inte speciellt imponerad av språket heller.
Ska tilläggas att jag läste den i svensk översättning, och det förstör väl en del, men jag älskade språket i både en midsommarnattdröm och Romeo och Juliet, så det kan inte bara hängt på en dålig översättning.

Recension ur en nybörjares perspektiv. Boken som.. Visa hela

Recension ur en nybörjares perspektiv.

Boken som jag vill recensera är egentligen inte någon bok. Det är pjäsen om kärlekshistorien mellan Romeo och Juliet, skriven av William Shakespeare 1595-1596. Jag tror inte att handligen är direkt okänd för någon och behöver någon närmare presentation, men för sakens skull så kommer här en liten presentation av både författaren och pjäsens handling.

William Shakespeare föddes 1564 i Stratford, Warwickshire, i England. Han var son till Mary Arden av adlig släkt, som gifte sig med Shakespeares far, handskmakaren och ullhandlaren John Shakespeare. Shakespeare var en av åtta barn, varav två, hans äldre systrar dog i tidig ålder. En stor del av Shakespeares liv finns det inga uppgifter om. Teorierna är dock dessto fler. Vad man dock med relativ säkerhet vet är att han vid arton års ålder gifte sig med den åtta år äldre Anne Hathaway. Med henne fick han två döttrar och en son, vilken dog vid elva års ålder pga sjukdom.

Romeo och Juliet är namnen på pjäsens huvudkaraktärer. Två unga arvingar till två stridande släkter i staden Verona. Juliet Capulet och Romeo Montague, en oförenlig kombination av namn.
Då dessa två möts på en bal blir de genast blixtförälskade. För att citera Juliet när hon beskriver sin oro över deras förhållandes snabba utveckling: "Det kom för snabbt, för obetänkt, för plötsligt, för likt en blixt, som slutar finnas till innan man hinner säga ´se, det blixtrar'."
Eller som pastorn Laurence uttrycker det på ett annat ställe i pjäsen "Så häftig lycka får ett häftigt slut, och dör i sin triumf som eld och krut, förintas i en kyss."

Deras omöjliga, men dock så starka kärlek får ett häftigt slut som är sorligt och tragiskt, men leder till något så gott som stadens förening och fred.

Att vara en enkel och obildad person som jag och recensera en sådan klassiker som "Romeo och Juliet" känns både svårt och förläget.
Jag började läsa Shakespears verk av anledningen att jag helt enkelt ville öka min kunskap om några så välkända och älskade texter. Jag ville se om det var något som även jag kunde trollbindas av.
Första gången jag läste Romeo och Juliet vart jag det inte. Jag tyckte språket och meningsuppbyggnaderna var alltför komplicerade för mig att förstå och den starka kärleken mellan de båda var alltför orealistisk för att beröra mig.
Efter att ha läst pjäsen med en, visserligen förväntad, besvikelse över att inte förstå, så läste jag kommentarerna av regissören och teaterkritikern Göran O Eriksson, den man som översatt den upplaga av Romeo och Juliet som jag har. Kommentarerna innehåller nog nästan lika mycket text som pjäsen självt och var väldigt givande. Efter att nogrannt läst igenom kommentarerna har jag hunnit läsa pjäsen två gånger till, och den har bara blivit bättre för var gång.
För någon som ligger på min nivå gällande litteratur och språk kunskap så krävs det nog att man har gott om tålamod för att verkligen ta sig tid att se och reflektera över varje mening. Först då var det i alla fall som jag har börjat se det vackra och geniala i Shakespears verk. Även om jag nog ändå måste erkänna att det säkerligen finns väldigt mycket kvar i texten som jag inte uppfattat. Att ta del av andra mer kunniga människors sätt att tolka verserna var verkligen också till enormt stor hjälp.

Vad gäller mina rekomendationer, som jag redan berört till viss del, så vill jag återigen säga att jag tror att om man inte har ett intresse av att verkligen förstå, och som jag, inte heller har kunskap som underlättar läsförståelsen, så är nog Romeo och Juliet inte speciellt givande att läsa. Men man kan ju för all del läsa den endast för att få en bättre inblick i hur språket används och hur den välkända historien utspelar sig!
För den mer erfarne läsaren så kan jag absolut förstå att historien är fängslande, även om jag tror att den gör sig bättre på scen.
Man kanske skulle kunna säga att skönheten i shakespears verk inte är så påtaglig, ytlig, utan historierna har ett djup, och det är när man är där som man helt plötsligt är omgiven av vackra och berörande bilder.
Bilder, ja. Shakespearkaraktärernas repliker har ett väldigt målande språk. Många känslor och handlingar beskrivs relaterade till natur och den fysiska världen. Ordvitsar och rim är det också gott med. Men vad gäller rim delen så var det nog oundvikligt att låta en stor del gå förlorad under översättningen från orginalspråket.

Faschinerande läsning och kul att få veta mer om s.. Visa hela

Faschinerande läsning och kul att få veta mer om sekter som man (jag åtminstone) mest bara känt till till namnet innan. Här ges en faktamässigt historisk bakgrund och intervjuer med avhoppare som förutom att ge en insider bild, även berättar hur det kan komma sig att fria människor väljer att ansluta sig till destruktiva grupper.

Jane Austen är en av Englands mest internationellt.. Visa hela

Jane Austen är en av Englands mest internationellt kända författare. Hon räknas som en av de främsta kvinnliga författaren inom den engelskspråkliga litteraturen. Hon var född den 16 december 1775 i Steventon, Hampshire. Hon var det sjunde barnet av åtta barn. Austen gav ut sex romaner som nästan alla har också filmariserats. Hennes första verk var kärlek och vänskap (Love and friendship) 1790. Hon publicerade sin första roman förnuft och känsla (sense and sensibility) 1811, den var följd av stolthet och fördom som jag här kommer att recensera.
Det verkar som att Austen i vissa falla har låtit sig influerats av sin egen historia i sina romaner. Ett exempel är hennes relation med sin syster Casandra som kan kännas igen i relationen mellan Elisabeth Bennet och Jane i Stolthet och fördom och i Elinors och Mariannes relation i förnuft ock känsla. De flesta av hennes romaner utspelas i Englands medelklass miljö där även hon är uppväxt. Hon använder humor som ett redskap när hon kritiserar det aristokratiska samhället.
Stolthet och fördom är skriven under romantiken, många hävdar ändo att hennes böcker innehåller mycket av realismens värderingar. Jag tycker ändå att romantiken kan ses i vissa avseenden till exempel att två systrar från en medelklass familij med dåligt rykte får gifta sig med vad som verkar vara två av de rikaste männen i England. Jag tycker inte att det är realistiskt. Däremot kan realismen ses vid författarinans beskrivningar av samhällsklasserna.
Mot slutet av 1700 talet i Englands landsbygd där familjen Bennet bor får Mrs. Bennet reda på spännande nyheter. En rik, ung och ogift man flyttar till en herrgård nära familjen. Mrs. Bennet har fem vackra döttrar som hon är besatt av att få bortgifta rikt. När nu den den unge Mr. Bingley flyttat till herrgård utser hon snabbt äldsta dottern Jane till godsets blivande fru. Mr. Bingely kommer till Longbourne tillsammans med sina två systrar, sin svåger och sin bäste vän, den stolte Mr. Darcy. Mr. Darcy är en stilig och självsäker man. Elizabeth är inte direkt ful men med jämförelse med sin mycket vackra syster Jane anses hon inte heller vara direkt vacker, däremot är hon klok och interlektuell men med mycket föutfattade meningar. Elizabeth med sina fördomar bestämde sig genast för att ogilla Mr. Darcy. Den känslan var till en början ömsesidig. Mr. Darcy ser ner på Elizabeths familj, vänner och samhällsklass i allmänhet. Han anser att de är enkla, obildade och ointressanta något som Elizabeth märker direkt. Det dröjer innan de blir direkt otrevliga mot varandra men de kritiserar varandra med snabba repliker dolda i elaganta ord.
När Mr. Darcy börjar hitta tilldragande sidor hos Elizabeth då övergår avskyn snart till en passionerad kärlek men fortfarande står hans stolthet i vägen. Ett flertal missförstånd leder till att Elisabeths avsky inför Mr. Darcy ökar. Elizabeth och Mr. Darcy speglar varandra och tvingar den andra att se sina brister. De lär sig av varandra och de tvingar varandra att bli ödmjukare.
Jag tyckte om historien men boken var lite svår läst på grund av det ålderdomliga språket. Den var lite svår att reccensera på grund av att det är många små händelser som tillsammans blir stora och viktiga. Eftersom det fanns många olika personner i boken så var det svårt att hålla koll på vem som var vem. Elizabeth är en samhällskritiker som jag beundrar som karaktär. Austen kan kritisera mycket men det slutar aldrig med en uppror utan hon smälter på ett enkelt sätt konflikterna i slutet av boken. Hennes sätt att kritisera skapar ingen ilska fastän hon väldigt öppet beskriver ojämställdeheten. Jag tror att det är på grund av hennes lättsamma och humoristiska sätt att beskriva problematiken. Boken är skriven från en allvetandes perspektiv och utspelar sig ungefär i ett årstid.
Jag rekomenderar den här boken till alla som gillar kärleksböcker och klassiker eftersom den här historien hör till en av de största litteritära kärlekshistorierna som har berättats.

Favoritboken!! "Han dunkade huvudet mot den knoti.. Visa hela

Favoritboken!!

"Han dunkade huvudet mot den knotiga trädstammen, lyfte blicken mot himlen och tjöt, inte som en människa utan som ett vilddjur när det genomborras av knivar och spjut."

Paret Patrick Brontë och Maria Branwell fick sex barn tillsammans. Ett av dessa var Emily Jane Brontë, som föddes sommaren 1818 i Bradford, Yorkshire. Hon levde i Haworth i norra England, dit familjen flyttade när Emily var två år. Hon levde största delen av sitt liv som hemmadotter på en prästgård tillsammans med sin far och sina systrar Anne och Charlotte, också de författare till välkända klassiska verk. De övriga syskonen, samt mamma Maria, hade redan tidigare dött av sjukdomar och svält. Familjens hus låg granne med en stor kyrkogård så varifrån Emily Brontë fick inspirationen till död och mörker, är inte svårt att se. Emily och hennes systrar levde ett mycket isolerat liv. Staden Haworth låg avsides och familjen valde att bosätta sig i utkanten av den lilla staden. Precis som huset i boken i "Svindlande höjder" låg familjen Brontës hus beläget med stora hedar runt omkring. I likhet med bokens huvudkaraktärer tyckte även Emily och hennes syskon om att tillbringa mycket av sin tid på heden. Emily och hennes syskon provade på livet i omvärlden men tycks ha trivts bäst hemma, då de alltid återvände dit efter kort tid. Emily beskrivs i olika författarporträtt som en ganska lugn och tillbakadragen ung kvinna, med andra ord mycket olik sin boks kvinnliga huvudperson, Catherine. "Svindlande höjder", eller "Wuthering Heights" som är dess originaltitel, är Emilys enda utgivna roman och den gavs ut år 1847, då Emily var 29 år. Förutom sin roman, är hon även känd för sin poesi. Ett år efter att romanen gavs ut dog hon i TBC, och strax därpå avled även hennes två systrar i samma sjukdom. "Svindlande höjder" gjorde ingen succé då den först kom ut. Man tror att den ansågs lite för kontroversiell, mörk och annorlunda, men lite senare så fick den mer uppskattning. Idag är den klassikerförklarad och t o m mer populär är systern Charlottes "Jane Eyre", som av sin samtid var betydligt mer omtyckt än Emilys historia. De tre systrarna gav ut sina noveller under pseudonym, under namnen Ellis, Acton, och Currer Bell, då det inte ansågs acceptabelt för kvinnor att vara författarinnor. Ellis Bell var då Emilys alter ego.

Berättelsen om godset Wuthering Heights utspelar sig i England under andra halvan av 1700-talet fram till de första åren i början av 1800-talet. På Wuthering Heights – Svindlande höjder - bor Mr. och Mrs. Earnshaw med barnen Hindley och Catherine, den strängt religiösa och mycket elake drängen Joseph samt hushållerskan / nannyn Ellen Dean, kallad Nelly, och en av bokens berättare. Efter en affärsresa in till staden återvänder Mr. Earnshaw med den föräldralöse zigenarpojken Heathcliff. Många chockeras av Earnshaws beslut att ta in en sådan smutsig oäkting i familjen. Hindley fattar genast motvilja och börjar odla ett grymt hat gentemot den nye pojken. Catherine finner däremot snart sin själsfrände i den samme. Mellan Heathcliff och Catherine växer en unik och stark kärlek fram. Nelly beskriver Catherines hängivelse till Heathcliff när hon talar om att aga inte hjälper på den egensinniga flickan; " Det värsta straff man kunde hitta på att ge henne, var att skilja dem åt, och ändå fick hon mer bannor för hans skull än någon av oss andra". De växer upp tillsammans och lever i sin egen lilla värld, oftast ute på hedarna. Mr. Earnshaw vill bara se dem lyckliga och vad resten av människorna tänker rörande det, som Nelly kallar de förvildade, paret, bryr han sig föga om. De bara lever. För och med varandra. De tillbringar dagarna med bekymmersfri lek ute på hedarna. När de två är ensamma tillsammans, är Catherine fri från resten av människornas förväntningar om att vara en fin dam. Heathcliff är fri från resten av människornas nervärderande syn på honom som "oäktingen" och "zigenaren". De älskar varandra för vilka de är, de är Catherine och Heathcliff. Människor. Hindley och Heathcliff fortsätter å andra sidan utveckla sin mycket destruktiva och hatfyllda relation till varandra. En dag då de är i tonåren avlider gamle Mr. Earnshaw och ny herre på Wuthering Heights blir Mr. Hindley Earnshaw, som nu får chansen att både fysiskt och psykiskt ge uttryck för sitt hat gentemot Heathcliff. Heathcliff själv lider i det tysta och väljer att stanna kvar på Wuthering Heights för att få vara nära sin Cathy, som han kallar henne. Inom sig så sparar han dock sitt hat i lager på lager, och hämndkänslan bygger sig allt starkare. En dag när Catherine och Heathcliff är ute på heden så letar de sig bort till Thrushcross Grange, där familjen Linton med sina två barn Edgar och Isabella huserar. Vakthundarna får tag i Catherine som blir illa skadad och tvingas bo kvar i det aktningsvärda hemmet i flera veckor. Tillbaka till Heathcliff återvänder en tillfixad och förändrad ung dam, och jag tror att det är där som den onda cirkeln tar fart på riktigt - Heathcliff tror att hans Cathy är på väg bort från deras egen lilla värld för att istället inträda i den respektabla rollen som Miss Catherine Earnshaw. Heathcliff lämnar raskt, sviken och omskakad, Wuthering Heights för att skaffa sig ett namn, pengar och auktoritet. Förmodligen för att kunna följa Catherine dit han misstänker att hon är på väg. Catherine blir förtvivlad och gifter sig så småningom med Edgar Linton. Sen kommer den nya, förändrade Heathcliff hem igen.
Drygt tjugo år senare hyr en gentleman, vid namn Mr. Lockwood, godset Thrushcross Grange. Där får han av hushållerskan, Nelly, berättat för sig historien om Thrushcross Grange ägare Mr. Heathcliff, och familjerna Earnshaws och Lintons öden. Efter ungefär halva boken byts berättarperspektivet och det är istället Mr. Lockwood som återger resten av historien så som han fått det berättat av Nelly. En bit i början och i slutet, samt något kort stycke här och var mitt i boken, så är det helt från Mr. Lockwoods perspektiv, då han berättar i nutid om sina iakttagelser vid sina få besök på Wuthering Heights.

Språket Emily använder påminner om sina samtidas. Jane Austen levde precis som Emily Brontë under romantiken och det speglas i deras språk. Det är mycket mystik och känslor. Liknelser sägs vara ett utmärkande stildrag under romantiken, men jag tycker nog att det används nästan lika mycket metaforer i den här boken, t ex så säger Heathcliff "Å, Gud, det här är outhärdligt! Jag kan inte leva utan mitt liv! Jag kan inte leva utan min själ!", vilket då syftar på Catherine. Den stora skillnaden mellan de samtida kärlekshistorierna och "Svindlande höjder", är den obehagliga stämningen som karaktärernas mörka läggningar skapar. Man kanske skulle kunna kalla "Svindlande höjder" en romantisk skräckhistoria. Både skräcklitteraturen och den romantiska litteraturen har sina stora föregångare under romantiken, så som Edgar Allan Poe och Jane Austen. Så det är troligt att Emily var influerad av båda genrena. Man brukar säga att romantiken också var naturens nya epok, och det märks i "Svindlande höjder". Naturen, och då i synnerhet de vidsträckta hedarna som omringar Wuthering Heights, har en stor roll i historien. Hedarna är med och bildar hela uppfattningen om livet för huvudpersonerna. De lever ensligt och ödsligt. Hedarna är lika vilda som Catherine och Heathcliffs kärlek, och vädret skiftar lika snabbt som karaktärernas humör. Den frihet från krav och fördomar som Heathcliff och Cathy upplevde när de var ensama på heden kan ses som kritik mot de klassamhället och normerna som verkade i 1800-talets England. Meningsuppbyggnaden kan ibland kännas lite väl lång och krånglig, men språket är mycket vackert och detaljrikt.
Den här kärlekshistorien är annorlunda än alla andra jag har läst. Den är så långt från en gullig och rar kärlekshistoria man kan komma. På grund av de flesta av karaktärernas mörka läggning, så ligger det nära till hands att snarare vilja kalla historien en hathistoria. Men ju mer man läser den, så förstår man att det är en kärlekshistoria utan dess like som utspelar sig mellan bokens huvudkaraktärer, Catherine och Heathcliff. Huvudpersonerna är väldigt intressanta och fängslande, men ganska svåra att tycka om. Catherine är trots sin vackra utsida, med långt mörkt hår, en nätt men kurvig figur och stora ögon, egocentrisk, krävande och med ett mycket eldigt humör. Heathcliff gör inte lika mycket väsen av sig utåt sett, men det betyder inte att han ser mellan fingrarna och utan vidare förlåter vad han tvingas utstå. Tvärtom smider han djävulska planer och blir så fort han får chansen en riktig tyrann och tycks stå bortom allt vad sympati, rättvisa och objektivitet heter. För alla utom sin Cathy naturligtvis. Utan åtskillnad betraktar han alla, utom Cathy, med hat i blick och hjärta. Jag ville verkligen hitta, och ansträngde mig för att försöka hitta, några mjukare drag hos personerna, som skulle göra det lättare att förstå och tycka om dem. Men det verkar som deras, och i synnerhet Heathcliffs, enda ödmjuka punkt är deras kärlek till varandra. Jag tycker det är intressant att boken skrivs utifrån Nellys iakttagelser. Hon är en tjänsteflicka med en utomståendes perspektiv, men har samtidigt funnits med i familjen sedan första början och känner alla utan och innan.
Det här är en av mina favorithistorier. Jag vet att det har kallats en känslomässig misshandel att läsa "Svindlande höjder". Det kan jag inte säga emot. Men den berör och lever kvar, långt efter man läst sista sidan. Därför tycker jag att den helt klart är läsvärd.

Underhållande och lättläst intruduction till Taois.. Visa hela

Underhållande och lättläst intruduction till Taoismen/daoismen.
Innehöll ett flertal tänkvärda resonemang. Jag köper inte allt, men gillar att utvecklas som människa, och den här boken var en sådan som fick mig att reflektera ur ett lite nytt perspektiv på vissa saker.
Jag kan rekomendera den.

Jag tycker om den här sorliga historien om den fat.. Visa hela

Jag tycker om den här sorliga historien om den fattiga engelska flickan Tess. När det uppenbaras för att Tess alkoliserade far härstammar från den fina släkten D'urberville väcks förhoppningarna om ett bätte liv. För Tess del kommer det visa sig att det som till en början såg ut att vara något gott, visade sig ha en tragiskt öde i beredskap för den milda Tess. En hjärtslitande kärlekshistoria.
Språket är mycket vackert, och naturskilldringarna många.

I liked this one, about everlasting love. Sparks i.. Visa hela

I liked this one, about everlasting love. Sparks isn't a GREAT author, but in my opinion, a pretty good storyteller. The language is ok, but there's nothing speciel about it. He uses a quite simpel language, easy for people like me who wish to start reading english books' without too much of a challange.
The Notebook is in opposite of A walk to remember, better as a book than the movie adaption.

Jag tycker att det här är en spännande och lättläs.. Visa hela

Jag tycker att det här är en spännande och lättläst roman.
En bra svensk deckare.
Däremot så är det inte min typ av bok, det var mig ingen "fröjd" att läsa sas, men sen är det en deckare (som jag sällan blir väldigt förtjust i), och utspelas i svensk miljö (som generellt sett aldrig tilltalar mig) och det är anledningen till att mitt betyg inte blir högre.