Titel |
Författare |
Recension (inledning) |
Betyg |
Datum |
|
700 dagar i Rosenbad | Bodström | Blev mycket positivt överraskad av den här boken... Visa hela | 4 | 06-06-07 | |
Blev mycket positivt överraskad av den här boken. Att läsa en bok som handlar om politik är inte något som jag skulle förvänta mig vara rolig, intressant och faktiskt många gånger spännande och därtill mycket lättläst.
Mot slutet blev det tyvärr lite långdraget och i vissa delar upprepade han saker han skrivit tidigare. |
Det är aldrig för sent att få en lycklig barndom | Furman | Mina tankar om den: ”Det är aldrig för sent att få.. Visa hela | 3 | 06-05-29 | |
Mina tankar om den: ”Det är aldrig för sent att få en lycklig barndom.” Jag fastnade direkt för de orden, inte för att jag hade någon klar bild över om jag tyckte att det påståendet var sant eller inte, utan för att den var så spännande att överhuvudtaget tänka på det sättet.
Boken är skriven på ett enkelt och homoristiskt sätt vilket jag tycker är ganska ovanligt när det gäller kategorin självhjälpsböcker. Den berättar om många tragiska människoöden utan att gå för ingående in på någon enskild person. Han berättar om de olika sätt människor har upplevt att de kunnat hjälpa sig själva.
I slutet av boken berättar han mer om sina egna tankar och svarar på frågor. Den delen känns inte alls lika bra som början. I sina sämsta stunder känns boken präktig och till och med fördömande. |
en deppig dag ...och hur man blir glad igen | trevor greive | En härlig liten bok man blir glad av att läsa. Und.. Visa hela | 4 | 06-05-29 | |
En härlig liten bok man blir glad av att läsa. Underbara bilder att njuta av på varje sida med fantastiskt roliga och snygga bilder på djur.
Det finns även en skön tanke i boken, att alla har vi deppiga dagar, hur bra är det då inte med en bok som påminner oss om att jag är inte ensam om dethär.
Fast läser man hela boken på en gång så kan det börja kännas lite tjatigt. |
Ett enda steg | Mills McCartney | Boken känns lite lång, fast hon lyckas hålla kvar.. Visa hela | 3 | 06-06-23 | |
Boken känns lite lång, fast hon lyckas hålla kvar intresset ända till slutet. Hon börjar med de första barndomsminnena och slutar lite före hon gifter sig med Paul vid 34års ålder. Hon stannar inte så länge vid enskilda händelser utan fortsätter hela tiden vidare utan att verka begrunda det hela mer. Trotts att hon skriver som om hon som vuxen berättar om sin barndom så får man sällan riktig klar bild av vad hon i dag som vuxen tycker om många de ämnen som hon berättar om.
Jag gillar språket i boken, det är verkligen lättläst, och jag ville aldrig lägga ifrån mig boken innan den var klar. Den väcker många tankar och frågor som nog berör de allra flesta. Trotts att hon många gånger berättar om mycket tragiska saker som hon varit med om, så känns boken aldrig jobbig att läsa, kanske på grund av att hon sällan beskriver sina känslor så ingående.
Boken känns lite som om det egentligen är flera olika böcker. En som handlar om hennes barndom och vägen in i vuxenlivet. En som handlar om hennes engagemang i kampen mot landminor (eller en kamp för att hitta mening med livet). Och den sista och enligt mej tråkigaste hennes kärlek för Paul. |
Tjock! | Dahlberg | Jag har funderat på att läsa den länge. Kommer i h.. Visa hela | 2 | 07-01-21 | |
Jag har funderat på att läsa den länge. Kommer i håg att när den kom tyckte jag att det skulle bli intressant att läsa. Gillade framsidan och det hon själv beskriver som meningen med boken i reklam om den. Såg lite på tv där hon svarade på lite frågor om boken där hon bland annat sa att hon aldrig haft några fysika besvär av sin övervikt. Hon såg glad och stolt ut på tv så jag tänkte att boken säker handlar om det. En glad och pigg person som är nöjd med sej själv och det ända problemet är att andra särbehandlar henne.
Nu började jag läsa och blev besviken direkt. Kanske mest på grund av att det inte motsvarade alls mina förväntingar. Citat från början av boken. " Två kraftigt övergödda kvinnor sitter nedsjunkna i varsin vardagsrumssoffa. De har lagt upp sina slabbiga ben på vardagsrummsbordet.) Hur kan hon förvänta sej att andra inte ska få beskriva tjockisar på ett negativt sätt när hon själv gör det???
I en del av boken beskriver hon övervikt som det värsta en människa kan drabbats av sen går det bara några sidor och hon skriver att vist hon skulle kunna gå ner i vikt när som helst, det är bara att hon inte känner sej motiverad??? Va Om man nu tycker att något är det värsta som kan drabba en och man är säker på att man kan skippa det om man vill men ändå tycker hon att hon saknar motiv!Sen därtill tycker jag inte att boken är välskriven. Så för mej var det en besvikelse. Men det betyder inte att det inte fanns något bra. Vissa bitar var jättebra som just beskriver diskriminering och lite annorlunda problem som man har då man är rejält överviktig. Men hon hävdar tyvärr att smala aldrig bli diskriminerade på grund av sin smalhet. Tyvärr måste jag bara säga att det är lika fördomsfull uppfattning som att överviktiga inte blir diskriminerade på grund av sin övervikt. Men värkar inte ha tänkt till så långt i det avseendet. Eller sen menade hon inte smala utan normalviktiga, den lilla gruppen som passar in på mallen hur man ska vara i just det samhället.
|