Jag hade älskat dessa böcker som barn. Skönt att s.. Visa hela

Jag hade älskat dessa böcker som barn. Skönt att slippa en skenhelig världsräddande huvudperson. Fyndigt och kul med de moderna vättarna. Ibland kan mitt vuxenjag reagera på att det är väl mycket vapen, men så minns jag att jag själv gjorde ett specialarbete om ninjornas beväpning när jag var tio år...

I medeltida versioner av arthursagan utmålades Mor.. Visa hela

I medeltida versioner av arthursagan utmålades Morgaine som en illvillig maktgalen häxa - under denna tid då det ansågs fel av kvinnor att alls vilja ha makt. Marion Zimmer Bradley återknyter Morgaine till sagans forntida ursprung, då Morgainekaraktären var gudinnan Morrigan, när hon var älvornas drottning.
Jag har hört många gudinnedyrkare och wiccaner hävda att denna roman hjälpte dem att finna sin tro. Romanen är en idéroman som ger ett nyhedniskt perspektiv på myter, legender och på historien om hur Britannien kristnades.

Nu hotar den att rämna, muren runt dödsriket som h.. Visa hela

Nu hotar den att rämna, muren runt dödsriket som håller de dödas själar tillbaka. En ung man, Ale, har oroväckande realistiska drömmar om sin nyligen avlidna fru och söker sig till Geds stuga för att få hjälp. Ged är där själv eftersom Tenar och Tehanu kallats till hovet för att rådgöra med kung Lebannen om huruvida det ska bli krig med drakarna. Ged skickar honom med ett brev till Lebannen. Lebannen är upptagen av att värja sig mot ett fräckt försök att tvinga honom att gifta sig med en kargisk prinsessa. Orm Irian kommer till hovet för att föra drakarnas talan. Drakarna är oroade över trollkarlarnas magi som rubbat balansen i världen.
Ett brokigt sällskap av karaktärer: gamla och unga kvinnor, män, en kargisk prinsessa, en kung, drakar, kvinnor som är drakar och drakar som är kvinnor och naturligtvis trollkarlar, löser gåtan tillsammans. Vad betyder de gamla sägnerna om "Vedurnan"?
I denna bok har Le Guin definitivt övergivit konceptet med en ensam hjälte, och ersatt det med ett kollektiv som tillsammans med sina olika erfarenheter löser problemet. En annorlunda fantasybok.

Många sade till mig att just jag måste läsa just d.. Visa hela

Många sade till mig att just jag måste läsa just denna bok. En positiv sak med boken är att jag är intresserad av just symbolik och hur myter traderas och återges idag. Teorierna i boken var inte nya men det var trevligt att läsa dem i en berättelse och inte i uppslagsverk och facklitteratur.
Jag läser dock närapå aldrig thrillers och deckare. Jag gillar inte att bli liksom släpad igenom en bok som ett kolli. Jag var bara tvungen att läsa klart boken i ett svep. Men det var inte för att den var så underbar.
Läs hellre Umberto Ecos Facaults pendel, gott folk.
Dan Brown håller på att bli stämd för plagiering, förresten. Kolla in http://www.davincilegacy.com

Av de fantasy/sf böckerna som jag läst i min ungdo.. Visa hela

Av de fantasy/sf böckerna som jag läst i min ungdom så är denna serie en av de jag minns bäst och fortfarande fascineras utav. Handlingen är i grunden en typ av "Prins Hatt under jorden" berättelse. Böckerna är elegant och vackert skrivna.

Denna del av Övärlden inehåller lite för mycket ha.. Visa hela

Denna del av Övärlden inehåller lite för mycket hattande runt på öar, men är ändå tänkvärd.

Historien berättas ur gravkamrarnas övervakande pr.. Visa hela

Historien berättas ur gravkamrarnas övervakande prästinnas synvinkel och vi får se Ged, trollkarlen från Övärlden, genom hennes ögon. Tenar/Arha hämtades från sina föräldrar som liten och har uppfostrats till sitt ämbete. Hon känner inte till någon annan värld än hennes tysta, mörka labyrint under jorden. Så bryter sig en "tjuvaktig" trollkarl in och fångas i labyrinterna. Tenar/Arha slits emellan sin plikt att se till att främlingen dör och sin naturliga sympati till främlingen, och nyfikenhet på omvärlden.
Jag tycker denna bok i serien om Övärlden påminner om en antik berättelse, Argonauterna och sagan om det gyllene skinnet men också den om Minotauren. En favoritbok när jag var ung, så jag måste sätta det betyg jag hade gett den då, eftersom det är en ungdomsbok:

En av de fem bästa böcker jag läst! Kompositionen.. Visa hela

En av de fem bästa böcker jag läst! Kompositionen är cyklisk istället för linjär, och kan därför vara en utmaning för västerländska läsare som är vana vid att romaner ska ha en viss form. Men den okuvliga livskraft och envishet som präglar bokens anda är imponerande! jag känner mig stark och glad när jag läser boken, och det är inte illa.

Mikael Niemi berättade i en interviu att boken i S.. Visa hela

Mikael Niemi berättade i en interviu att boken i Sverige uppfattades som "Rolig och lite sorglig också" men i Finland "sorglig, men lite rolig också". Ja det är mycket tragik och galghumor, och jag skrattade så jag fick tarmvred! Samtidigt som en vass harpun sköt rakt in i hjärtat och rörde upp minnen av min egen uppväxt i Tornedalen, goda som dåliga. Sedan har Niemis bok envist hängt efter mig i harpunens andra ände som en obeveklig kapten Ahab. Vi Tornedalningar är ju ganska lokalpatriotiska, men nog måste uppväxtförhållandena vara liknande på många andra ställen i Sveriges och VÄRLDENS glesbygder? Andra än Tornedalningar och finnar verkar ju uppskatta bokens ämne och berättarkonst, som liknar det muntliga berättandet - på ljugarbänken.

Novellsamlingen Smoke and Mirrors ger en bra bild.. Visa hela

Novellsamlingen Smoke and Mirrors ger en bra bild av Neil Gaiman som författare för vuxna, men man får inte glömma att han också skriver låttexter, barnböcker, seriemanus, manus till tv-serier och tv-spel. Mitt, och många andra svenskars första möte med Gaiman var serien Sandman som publicerades i serietidningen Inferno i början av nittiotalet.

Gaiman har alltid haft mycket intertextuella inslag i sina verk, gärna direkta citat från gothmusikens texter, skräckfilm, men också från äldre gotiskt influerad litteratur och konst. Så också i novellsamlingen Smoke and Mirrors, som tyvärr inte finns översatt till svenska. Gaiman använder välkända liksom obskyra mytologiska och sagofigurer, som är så vanligt inom fantasygenren till vilken det mesta av hans texter räknas. Men hela tiden försöker han ge det hela en ny tidsaktuell twist, gärna genom att spela på och sedan gäcka läsarens förväntningar. På så sätt undflyr han formens hot att ta död på spontaniteten i berättelserna. En underström av samhällskritik anas i det mesta av Gaimans produktion - hans käpphäst verkar vara en veklagan över alienationen i dagens samhälle. Alla hans karaktärer kännetecknas av ensamhet och huvudpersonerna lider oftast av ett utanförskap, de är outsiders. De är något av Frankensteins monster. Men liksom Mary Shelley i Frankensteins monster, har Gaiman sympati för sina monster.

Äsh! Tales from Earthsea ska det ju stå. Hur ändra.. Visa hela

Äsh! Tales from Earthsea ska det ju stå. Hur ändra?!!!

Novellsamlingen finns inte översatt till svenska. Den inledande novellen The Finder handlar om en ung man som kallas Utter (hans sanna namn är Medra) som under "den mörka tidsåldern" arbetar på ett skeppsvarv tills hans magiska förmåga upptäcks och han tvingas i tjänst under en vansinnig alkemist. Han lyckas fly och hittar så småningom till ön Roke. Roke domineras av kvinnor, men han får stanna och är med om att grunda magiskolan på Roke. Detta är innan skolan tas över av män, och blir en exklusiv trollkarlskola.
Darkrose och Diamond är en kärleksnovell som bara råkar utspela sig i Övärlden. The Bones of the Earth handlar om Geds mästare Oigons bildningsväg till trollkarl, och hur det gick till när han hjälpte sin mästare stoppa en jordbävning på Gont, en händelse som omtalas i Trollkarlen från Övärlden.
I novellen On the High Marsh utspelar sig under tiden då Ged är Ärkemagiker i Övärlden och handlar om en korrumperad trollkarl som flytt från Roke, för att platsen hade ett dåligt inflytande på honom, och istället väljer att leva som en enkel bytrollkarl. Sensmoralen verkar vara att en ond trollkarl kan visa sig vara en god man om han får chansen att leva ett mera naturligt liv, kanske är det makten som korrumperar männen?
Novellen Dragonfly har störst konsekvenser för fortsättningen av Övärldenserien. Novellen publicerades först i fantasynovellsamlingen Legends (1997). Den handlar om en udda kvinna, Irian, som vill få sitt sanna namn, och söker sig till trollkarlsön Roke där hon vägras inträde i skolan. Kvinnor är inte välkommna. Lord Thorion, som återvänt från dödsriket, försöker bli vald till Ärkemagiker, och vill tvinga bort henne från skolans område. Hon och namnmästaren Azver blir förälskade, men hon måste ge sig av då hennes sanna natur visar sig vara...? Ja, vad?

Serien om Övärlden var en triologi ända tills 1990.. Visa hela

Serien om Övärlden var en triologi ända tills 1990, då Tehanu kom. På omslaget stod det: Den sista boken om Övärlden. Le Guin hade börjat bekymmra sig om att hennes tre första fantasyböcker var så till den grad typiskt patriarkal fantasy. Tehanu skulle bli en feministisk upprättelse av serien.
För många läsare blev denna del en chock, Ged har förlorat sin magiska kraft, Tenar har blivit en bondmora och det handlar mycket om helt vardagliga bestyr på en gård. Denna bok har inte formen av en äventyrsresa som de tidigare i serien. Det är inte klart vad som är "uppdraget" i den, det handlar mest om personerna och deras relationer med varandra.
Jag blev besviken på Tehanu när den först kom ut. Nu, 15 år och 75 universitetspoäng i litteraturvetenskap senare, värderar jag den högt som intressant feministisk fantasy. (Läs gärna Terry Pratchetts parodi på Övärlden? "Trollkarlens stav" eller Equal Rites. ISBN 91-7898-125-5)
Men det var inte den sista boken om Övärlden, Le Guin skulle komma att skriva en novellsamling, Tales of Earthsea och Den andra vinden, som skulle fortsätta den feministiska nyorienteringen i serien.

Underbar ungdomsbok av den Taoistiska och feminist.. Visa hela

Underbar ungdomsbok av den Taoistiska och feministiska sci-fi och fantasyförfattarinnan Ursula Le Guin. Det var den första bok som beskrev en utvald pojkes liv på en trollkarlsskola och på så sätt är den en föregångare till Harry potterböckerna.