Denna bok sägs representera Dostojevskijs hela fil.. Visa hela

Denna bok sägs representera Dostojevskijs hela filosofi... om det är sant vet jag inte (jag han aldrig fråga Dostojevskij vad han tyckte).

Det är i alla fall en mycket tankeväckande bok som i stort handlar om människan och den kärlek som i varje människa strävar efter gott, men som på något konstigt vis lyckas kväsas varje gång den blossar upp (inte sällan kväser vi själva våran egen "kärlekslåga").

Det handlar självklart om mycket mer än detta, men som titeln antyder så handlar det om anteckningar, eller något som har formen av anteckningar - det är därför ofta virrigt berättat och fragmentariskt (på ett bra sätt). Boken är också uppdelad i två delar - i den första delen får vi berättat för oss av källarhålsmänniskan vilken filosofisk väg han vandrar och i del två får vi ta del an en episod av källarhålsmänniskans liv så som det många år tidigare såg ut.

De två delarna korresponderar och vill enligt min mening föra fram samma budskap, men Dostojevskij använder två skilda stilar för att lyckas... (intressant)

Jag har bara läst den en gång än så länge, men kommer med största säkerhet läsa den om igen ett antal gånger innan jag riktigt kan greppa vad sanningen i denna bok är.

Detta var en av sommarböckerna för mig 2004. En bo.. Visa hela

Detta var en av sommarböckerna för mig 2004. En bok som är mindre känd än andra av Steinbecks verk.
Jag väntade mig hela tiden att den här romanen skulle komma igång men det gjorde den aldrig vilket i sig var en sensation. Även om jag aldrig fick någon riktig känsla för vare sig boken eller dess personer så drogs jag mot min vilja med.

Det är ingen bra bok i sig men jag kan inte utan att ljuga kalla den dålig. Den är mystisk och den mystiska stämningen kring boken i sig stannar kvar i efterhand.

För mig kommer den här boken alltid påminna mig om den sista sommaren som jag var helt fri från världens krav.

Detta är en bok som måste läsas till slut för att.. Visa hela

Detta är en bok som måste läsas till slut för att man skall kunna grunna över den och komma till kärnan av vad Voltaire ville komma fram till.
Igenom hela boken talas det om "den bästa av världar" och stackars Candid tror att man kan beskriva vår värld som sådan.
Han får genomlida allt slags helvete på jorden, från att skiljas från den han älskar till att nästan kokas levande.
Han får även uppleva det rika, vackra och genomgoda Eldorado. Men även eldorado har sina brister, de måste nämligen alltid lida av skräcken att Candid och hans likar skall finna landet och ödelägga det. För att undvika detta isolerar folket sig och detta kan man ju omöjligt kalla för den bästa av alla världar.
Candid är en obotlig optimist, men som motpol har vi filosofen Martin som är en obotlig cyniker. Ingen av dem blir dock lycklig av sina båda livsåskådningar. Inte förrän de kommer på vad det hela faktiskt går ut på och när de väl gör det så behövs ingen filosofi längre, då behövs bara livet, harmonin och människorna.
Candids bästa av världar existerar inte, men allt som händer verkar tillslut ändå fylla en funktion. Man skulle kunna kalla världen för den simplaste och mest avskalade av alla världar.
Mycket tankerik liten bok som man läser på en dag men bär med sig ända tills den där dagen då den inte längre behövs. Den där dagen då man själv odlar sin jord i fred.

Smygande men ändå brutala... så skulle jag nog vil.. Visa hela

Smygande men ändå brutala... så skulle jag nog vilja beskriva dessa noveller. Naturens enkelhet, dess värme och dess kyla ställs som kontrast mot krigets onaturlighet och som en röd tråd rinner Don genom alla dessa noveller och ger dem en fuktighet och friskhet som man nästan kan smaka på.

Man blir lugn av Sjolochovs språk och i den tryggheten blir man utsatt för brutala scener av död och svek. Men man får också smaka på vad man skulle kunna rubricera som kärlek över gränser man inte ens viste fans. Mycket av människans natur kommer fram under så extrema förhållanden som ett krig utgör. Och det fina med mänsklig natur är att den varken är helt ond eller helt god, det är det som gör den så spännande och så medryckande.

Jag vet inte om detta är en bok jag kommer att återvända till i mina tankar, men jag vet att det inte var bortkastad tid som jag spenderade tillsammans med den. Den var knivskarp på sina ställen medan den på andra ställen var mjuk som en böljande åker. Får se hur den påverkar mig, skall faktiskt bli spännande…

Vad glad jag blev när jag läste den här boken och.. Visa hela

Vad glad jag blev när jag läste den här boken och äcklad och hoppfull och konfunderad och rädd och ledsen och sprallig och totalt förvirrad. Pirinen skapar verkligen med sina ord och bokstäver och siffror, han skapar sinnebilder och kännslor.
Detta är en av de mest förvirrande och otydliga böcker jag någonsin läst, men jag kommer för alltid komma ihåg den. "DEN LIKNAR INGENTING ANNAT".
Jag lånade boken först för att jag föll för framsidans konstfullhet (sedan föll jag även för innehållet). Sedan köpte jag ett ex på bokmässan för två år sedan, men nu när jag letar efter den så är den borta, måste ha lånat ut den till någon som bestämde sig för att den var för bra att lämna tillbaks.

För att ta till sig den här boken behöver man (ja.. Visa hela

För att ta till sig den här boken behöver man (ja jag anser att det är nödvändigt) ha upplevt den sortens olyckliga kärlek som Goethe så insiktsfullt beskriver.
Jag grät aldrig, men så gråter jag inte av de bästa böckerna, utan sitter där med snustorra ögon och inser att mitt hjärta har plågats på samma sätt som stackars Werthers. Slutet har jag ännu inte nått, men mer än att ge mig en putt i riktning mot slutet (i boken) så blev jag avskräckt.

Det är en lättläst bok och sidorna bara flyger förbi (inte alls lika svår som t.ex. Faust). När man upplever en olycklig kärlek kanske det inte är den bästa tidpunkten att läsa den, men om man tar sig igenom den tuffa perioden kan den nog fylla funktionen av en självkänslehöjning.

Så har jag läst ännu en Steinbeck bok och jag blev.. Visa hela

Så har jag läst ännu en Steinbeck bok och jag blev lika förälskad i karaktärerna denna gången också. Steinbeck har ett sätt att sätta människan i centrum som jag avundas och njuter av. Men det är inte bara människan som är viktig utan den arena hon befinner sig på, speciellt i denna roman - det stora kalaset - tycker jag att man märker av hur viktig naturen och miljön är i förhållande till människan (hur de spelar mot varandra och ger varandra styrka).

Genom hela boken finns det en röd tråd i och med doktorn, Mack och Lee Chong m.fl. men boken är också mycket mer fragmentarisk än vad jag är van vid från andra Steinbeck-romaner och noveller. Syftet med det fragmentariska är ändå att i slutändan skapa en helhet och en grundläggande förståelse för det som händer och det liv som gestaltas.
Hur det kommer sig att människor befinner sig i just den situation de befinner sig i verkar vara viktigt för Steinbeck.

Kalaset är inget annat än ett forum för liv och på detta något speciella kalaset finns det mer liv än man är van vid - just för att Mac och hans pojkar kanske har förstått mer av livet än vad många av oss vanliga dödliga har gjort. En sak är i alla fall säker Mac, doktorn och Lee är för mig odödliga...

Jag har länge letat efter den här boken på Interne.. Visa hela

Jag har länge letat efter den här boken på Internet men den är oerhört svår att få tag i. Jag antar att jag bara hade tur då jag hittade den på mitt lokala bibliotek för några år sedan.

Det här är nog den galnaste och mest skruvade bok jag någonsin har läst och jag förstår långt ifrån allt. Men så kommer ju jag och författaren från vitt skilda kulturer och miljöer.

Även om jag inte förstår så gav den här boken en mycket angenäm läsupplevelse som jag inte skulle vilja vara utan. Den är så ny - för mig - i sin stil och uppbyggnad att jag efteråt inte kunde låta bli att tänka på den och minnas den med ett slags hatkärlek.

Jag tycker att om man någon gång får tillgång till den här boken så borde man läsa den.

Åh detta är min favorit, bland favoriter... Det är.. Visa hela

Åh detta är min favorit, bland favoriter... Det är inte många som känner till draken, men den kommer först i min Astrid Lindgren-samlingsbok och jag fullkomligt älskar den. Den vemodiga stämningen, drakens strävan efter att passa in, den kalla lilla drakhanden på en tårvätt kind... allt är så bitterljuvt, allt är så sagolikt, jag älskar draken och han kommer allid finnas i mitt hjärta... Vad mer kan sägas, saga med en underlig släng av realism...

Underlig...

Detta är en bok som dröjt sig kvar länge i mitt mi.. Visa hela

Detta är en bok som dröjt sig kvar länge i mitt minne. Den är skriven i ett stycke (alltså utan några kapitel).

Man får följa lägerfången Ivan Denisovitj i en dag av hans liv. Han är dömd till straffläger i åtta år (vissa fångar har tio-års-straff och vissa femton år).

Det är kallt och eländigt och fångarna får inte tillräckligt med mat för det tunga kroppsarbetet de måste utföra. I lägret är det tjänster och gentjänster som gäller. Att samla på sig lite fördelar är alltid bra då kan man byta till sig mat eller tobak m.m.

Även om förhållandena är extrema så finns det genom hela boken en underton som är mycket upplyftande. Ivan arbetar med glädje och är lycklig över det lilla han får. "Det kunde ha varit värre" skulle man kunna säga är ledmotivet för den här boken (fast att det inte kunde det egentligen).

Mycket, mycket bra bok. Läs den det råder jag dig till

Den här boken känns på ett sätt väldigt trygg. Spr.. Visa hela

Den här boken känns på ett sätt väldigt trygg. Språket känns tryggt och människosynen känns värmande och vänlig.
Jag förstår nu efteråt, då jag har hunnit tänka igenom vad den stackars Hede fick utstå i skogen då alla hans getter dog, varför han blev galen. Det hade jag nog också blivit.
Ingrid tycker jag är en spännande människa för hon faller mer än Hede faktiskt utanför ramen. Hon är egen och hon kan egentligen inte göra rätt för sig, men alla som möter henne vill göra gott mot henne. Det är rätt så roligt att hon lever på sitt utseende men hon själv lever i sina drömmar och fantasier. Det som andra ser som Ingrid stämmer så dåligt in på det intryck man får av Ingrid som person (tur att vi som läsare får se henne från en annan vinkel).
Ingrid och Hede som ett par är nästan mer än man kan föreställa sig.

Jag gillar hur hela sagan är bunden till sig själv, hur den är så mångsidig men ändå så snäv. Jag tycker också om att den är så avskalad, Selma visar att man inte behöver skriva märkligt och mystiskt för att få med de momenten i texten, om man hittar rätt sätt att uttrycka sig på så kommer det naturligt.

Mycket läsvärd och lättläst.

Det hela börjar med att Hippolyta (en amazondrottn.. Visa hela

Det hela börjar med att Hippolyta (en amazondrottning tillfångatagen av hertigen av Aten) skall gifta sig med sagda hertig av Aten (Teseus). Till denna handling läggs dramat som utspelas mellan de fyra ungdomarna Lysander, Demetrius, Helena och Hermia. Jag skall försöka klara upp begreppen: I början av dramat är de båda herrarna (Lysander och Demetrius) kära i Hermia båda två. Hermia är kär i Lysander men för att krångla till det så kräver Hermias far naturligtvis att hon gifter sig med Demetrius. Helena är den stackare som får fungera ”femte hjulet” hon är nämligen kär i Demetrius.
En ytterligare handling läggs till detta redan röriga drama, nämligen den som har att göra med ett gäng hantverkare. Dessa hantverkare skall sätta upp ett drama (här har vi att göra med ett drama i dramat) nämligen den om Pyramus och Thisbe (hämtat ur Ovidius metamorfoser).
I detta drama håller sig Shakespeare alltså inte till någon av de tre enheterna (handlingens, tidens och rummets). Det är nämligen så att dramat utspelar sig dels i staden Aten, dels i skogarna kring Aten (dessa skogar har tydliga attribut av de engelska skogarna).
Ute i skogen huserar ett slags naturväsen nämligen alferna, dessa alfer har naturligtvis en kung och en drottning även de. Då de är naturväsen så är de magiska och helt enkelt mer naturliga och står som en slags kontrast till Atens härskarpar som trots att de inte alltid drar jämt är behärskade och ordnade liksom staden är det.
Lysander och Hermia rymmer ut i skogen.
Demetrius i egenskap av Hermias fästman följer efter för att ta hem Hermia.
Helena i sin tur följer efter Demetrius för att hon älskar honom.
Genom alfernas försyn förbyts de båda männens kärlek och de börjar älska Helena.
Efter detta följer en rolig dialog mellan Helena och Hermia där Helena först förbannar Hermia hennes brist på lojalitet mot Helena, hon tycker att de som kvinnor skall hålla samman. I nästa replik talar hon om hur svag och kvinnlig hon är.
Det hela slutar tillslut lyckligt och när de båda paren återvänder till staden under ordnade former, Lysander/Hermia, Helena/Demetrius är det som gäller, det rustas för trippelbröllop och hantverkarna får lov att spela upp sin pjäs.

När man fundrar på det lite inser man hur konflikt.. Visa hela

När man fundrar på det lite inser man hur konflikten mellan verkligheten och logiken är det bästa som någonsin har hänt Strindberg.

Jag gillar ett drömmspel mycket bättre än de naturalistiska draman jag läst av Strindberg.

Det fina med ett drömspel är att den går att tolka på så många olika sätt, även den som inget kan om Indra och den hinduiska mytologin, Schopenhauer och Kirkegaard kan bilda sig en uppfattning, detta på grund av att hela dramat fullkomligt vimlar av mer eller mindre klara symboler.

Agnes (Dottern) går genom livet, lär sig, inser och lider med människan för att tillslut åter stiga upp till sin himmelska boning. Varför?
Agnes är egentligen bara ett redskap för Strindberg att peka på hur diktaren är det närmaste allsmäktig man kan komma i levande livet.

Den enda av Strindbergs verk (som jag läst hittills) som inte gör att jag får en äckelkännsla i magen, det enda verk som inte får mig att pendla mellan hopp och yttersta förtvivlan... Kanske hade det blivit något av Strindberg om han fått leva...?

Evas bok ingår i boken Paradisets barn. Den handl.. Visa hela

Evas bok ingår i boken Paradisets barn.

Den handlar om Eva och om hur hon lämnar mannen Adam och sonen Kain strax efter det att Kain slagit ihjäl Abel.
Hon lämnar sin familj för att söka sanningen om sitt ursprung. Resan leder till ett konstigt land där det inte lever människor utan en stor flock, de lever i ljuset eller i nuet.

Med den nya kunskapen som Eva bär med sig tillbaks till mannen följer komplikationer, men även insikt och utan den skulle Eva inte kunnat leva så lyckligt som hon gör.

Detta är skapelseberättelsen blandat med Darwins utvecklingsteorier. Den är erotisk, varm och snubblande bubblande av minnen. Väldigt lättläst.

Det här dramat (som egentligen gör sig bäst som li.. Visa hela

Det här dramat (som egentligen gör sig bäst som litteratur) handlar om doktor Faust. Han är en naturvetare som inte är tillfredsställd med det han har fått reda på om världen genom studium av naturen. Han har inte funnit kärnan, inte kommit till den högsta pinnen på Platons stege.
Det är i detta tillstånd som Mefistofeles (en djävulsfigur) dyker upp och de två ingår ett förbund som går ut på att Mefistofeles får Faust själ ifall han uttalar att han är nöjd med det han kommit fram till, att hans bils av världen är tillfredsställande.
Nu har jag bara läst del ett i vilken Faust försöker och lyckas förföra en flicka som i slutändan blir galen, mördar sitt barn och blir dömd till döden.
Det är ett mycket ordrikt drama och man skall försöka att inte avskräckas allt för snart. Man behöver inte komma in i dramat på en gång. Eftersom det inte är uppbyggt som ett traditionellt drama, med klara enheter och en rak kronologi så får man ge det lite tid.
Jag ser mycket fram emot att läsa nästa del.

Jag har en rolig anekdot att berätta kring denhär.. Visa hela

Jag har en rolig anekdot att berätta kring denhär boken.
Jag köpte den och tog hem den för att avnjuta den, när jag precis hade fattat tycke för den och kommit in i den så upptäcker jag att den saknar sidor, ca femtio sidor saknas, bara början och slutet finns med. Vad skall man göra, jag ville veta vad som skulle hända med de små skitungarna. Jag fick självklart en ny bok i bokhandeln och kunde läsa de femtio bortsprungna sidorna men det var så förargligt.

Nå nog om det.
Boken tyckte jag var underbar, hur man får följa förfallet från början till slut. Med en bitter smak i munnen tvingas man erkänna att Golding inte är helt fel ute. Titta på vilken mellanstadieskola som helst, vist fan är ungarna uppdelade i svaga och starka (där de starka inte nödvändigtvis, faktiskt väldigt sällan, är de med någonting mellan öronen).

Jag gillar uppbyggnaden av stämningen och vetskapen man känner av tidigt att ingen människa kan nöja sig med att glida omkring och käka frukt hur länge som helst. Det finns i alla grupper ledare och med tiden kommer de att utkristallisera sig och börja kämpa om makten.

Bra bok som borde läsas inte bara för att din svenskfröken säger det.

Jag vet att man på något vis skall känna medlidand.. Visa hela

Jag vet att man på något vis skall känna medlidande med monstret i den här boken, för vetenskapsmannen är ju galen...

Men jag vet inte jag. När jag läste lade jag märke till hur mänskligt monstret var trots allt. Monstret ville vara mänskligt och jag tycker att det lyckades rätt så bra. Det formades av de första (eller ja) människor han kom nära och när de människorna stötte honom ifrån sig blev han "ond". Detta låter väl som ett rätt så bekant beteende... nästan mänskligt.

Det stod att detta skulle vara en skräckbok, och vist visar väl den här boken hur avtrubbade vi har blivit… för var fanns skräcken? Möjligtvis i professor Frankensteins mörka hjärna.

Många gånger funderade jag över om monstret var verkligt eller om även det var bara ett hjärnspöke. Så var jag lite avundsjuk på Frankenstein för att han hade en demon av kött och blod att slåss mot, vi andra får nöja oss med hjärnspöken, och dem behöver man inte jaga över någon polaris… de finns där hela tiden.

Kungen av Danmark har bara varit död en kort tid d.. Visa hela

Kungen av Danmark har bara varit död en kort tid då den nye kungen (den förre kungens bror) tar den döde kungens änka till maka. Hamlet, den döde kungens son, sörjer fortfarande som fader och kan inte med äktenskapet mellan modern och farbrodern.

Då han genom sin faders vålnad får reda på att hans farbroder har förgiftat hans far för att få tillgång till tronen och drottningen blir han näst intill galen av ilska.
Med hjälp av en teatergrupp tar han reda på om vålnadens berättelse är sann eller inte. Då han finner att den är sann så bestämmer han sig för att hämnas sin fader. Den rätta tidpunkten att döda den nye kungen kommer dock aldrig.

Den nya kungen har bestämt att Hamlet skall skickas till England. Detta motiverar han med att Hamlet har blivit galen. Kungen skickar ett brev med till England med order om att Hamlet skall dödas så fort han kommer dit.

Innan Hamlet ger sig av till England dödar han Kungens kansler Polonius (fader till Ofelia som han älskar).

Polonius som Laertes kommer efter en tid hem till Danmark efter en vistelse i Frankrike och då han får reda på att hans far har blivit mördad så måste han ju självklart hämnas. Hamlet är också tillbaks i England. Ofelia tar livet av sig och under hennes begravning stöter Hamlet och Laertes på varandra.

Kungen är listig och får Laertes att utmana Hamlet på duell vars enda syfte är att förgifta Hamlet. Duellen går dock inte riktigt som Kungen väntat sig.

När man väl har lärt sig hur Shakespeare skriver och läsningen går på så är det ren och skär njutning att läsa Hamlet.

Vad jag längtade efter den här boken. Jag tog hem.. Visa hela

Vad jag längtade efter den här boken. Jag tog hem den och låste in mig på mitt rum och läste två dagar i sträck och nu är jag klar. Varför är det såhär med Harry Potter-böckerna? Vad är det som gör att miljontals människor agerar precis som mig?

Detta är den sjätte boken i serien om Harry Potter, nästa bok kommer att bli den sista. Man skulle kunna kalla detta för en mellan bok. Men den fungerar ändå inte som det. Jag läste i en recension att Harry Potter egentligen inte är sju böcker utan en hel bok och det kan jag hålla med om i de senaste böckerna (böckerna 3-6). De två första böckerna fungerade ganska väl för sig själv men från och med trean har mystiken tätnat samtidigt som man har fått veta mer om Harrys och Lord Voldemorts bakgrund. Den här boken är den man får reda på mest om Voldemort och man kan se hur säcken börjar knytas ihop, men vi är långt ifrån där än.

Jag måste säga att Rowling på ett enastående sätt hela tiden håller spänningen uppe. Det är inte dåligt att lyckas med det i en 600 sidor tjock bok. Även om mycket är uppenbart och man tydligt kan se hur den röda tråden fortsätter så blir det spännande för man kan inte riktigt veta ändå.

Mycket av det som Rowling skriver om handlar om hur det är att vara ung, hur det är att vara fattig, hur det är att vara ensam, hur det är att inte veta vart man står i livet. Hon har klätt livet i en kappa av magi, men under den handlar det enbart och uteslutande om livet och dess glädjeämnen och sorger.

Mycket bra bok, nu måste jag bara vänta i ja säg två år innan jag får veta hur det slutar. Men den som väntar på något gott...

Detta är en novell som rakt igenom är otroligt lad.. Visa hela

Detta är en novell som rakt igenom är otroligt laddad från de första orden med sin skräck och ångest till sista raderna då...
Även om jag innan läsningen av novellen hade läst recensioner och analyser av den här texten och därmed visste nästan allt som skulle hända så kunde jag inte hjälpa att bli indragen i den Usherskt galna paranoian.
Systerns ständiga skuggnärvaro förstärks genom hela novellen och i slutet framstår hon som klarast.
Mycket av känslan tycker jag görs utav att man så fragmentariskt och distanserat får ta del av vad som händer i det Usherska huset, en mer detaljrik beskrivning hade nog sänkt novellen något.
Fantastiskt!

Jag har inte hunnit diskutera den här boken ännu,.. Visa hela

Jag har inte hunnit diskutera den här boken ännu, därför har jag också svårt att ta till mig den. Detta tror jag är en bok som skapar interaktion då man måste prata om den helt enkelt.
Illusioner handlar om Richard Bach och hur han möter Messias (Donald Shimoda). Bach blir messias lärling... mer vill jag inte avslöja.
Den är lättläst, hur fin som helst och packad med lättillgänglig visdom och inte så lättillgänglig visdom. Har tyvärr varit lite svår att hitta på de stora internett-bokhandlarna men då man letar efter något gott... eller något i den stilen.
Kan inte tala om för er nog hur mycket jag gillar den här boken.
Uppmanar alla sökare att läsa den. Alla ni som inte är sökare borde också läsa den, för sedan är ni sökare definitivt.

Jag älskade denna boken. Jag kunde känna värmen oc.. Visa hela

Jag älskade denna boken. Jag kunde känna värmen och hur svetten bört ut under Micheles cyckelturer. Det som irriterar mig är att jag inte kan sätta fingret på vad jag gillar.

Den där äckelkännslan som infinner sig under läsandets gång, eller kännslan av att verkligen befinna sig i Italiens landsbyggd, eller är det kanske kännslan av tacksamhet av att leva i en värld som är något mer civilicerad än den jag läser om? Jag vet inte.

Läs den det råder jag dig till (nästa bok (inte om samma pojk) Långt långt härifrån är inte lika bra dock).

Man skulle kunna jämföra Gogol med Dostojevskij oc.. Visa hela

Man skulle kunna jämföra Gogol med Dostojevskij och Tjechov men det vill jag inte göra. Jag är en stor älskare av Rysk litteratur och jag tycker att Gogol slår de flesta.

Han skriver på ett - enligt mig - typiskt ryskt maner men hans texter är lättare att ta till sig än Dostojevskijs (Gorkijs texter kan på intet sätt mäta sig med Gogol då det gäller att ta till sig dem).

Kappan är ju mycket välkänd och ofta den novell man först kommer i kontakt med och det finns nog en anledning till det så den är mycket bra och stiltypisk.

Att få följa stackars Akakij i hans kamp om kappan är förfärligt och humoristiskt på samma gång. Jag känner hela tiden av en upphöjdhet hos författaren själv då han berättar. Som om han drar allt till sin spetts men vet att det på riktigt kan vara så illa som han beskriver det.
Slutet tycker jag gör stora delar av novellen. Om den hade fortsatt i samma stil från början till slut hade den inte känts lika mycket som en mycket smakrik karamell.

Den här boken har jag tyvärr tappat bort eller lån.. Visa hela

Den här boken har jag tyvärr tappat bort eller lånat ut och inte fått igen vilket grämer mig då den är väldigt bra.

Det är som sagt svart humor som ändå på slutet får en positiv knorr. Självmördarnas möte i ladan är prisvärt samt konferensen för andra själmordskandidater.
Att de sedan försöker ta livet av sig på en mängd olika sätt men hela tiden misslyckas visar på något vis hur motsägelsefull en människa kan vara. Man kanske inte alltid skall lyssna på de inre rösterna för de talar inte alltid sanning.

Jag gillar hur boken är djupt deprimerande samtidigt som man får sig ett antal goda skratt. Visar att livet inte alltid är så mörkt som det kanske ter sig.

Bra bok men ingen som gjort ett större avtryck i mitt medvetande tyvärr.

Den här boken var bättre än vad jag hade förväntat.. Visa hela

Den här boken var bättre än vad jag hade förväntat mig, mycket bättre. Den handlar om kvinnors kamp för ett drägligt liv, fast oftast handlar kampen bara om att få ihop tillräckligt med pengar till brödfödan.
Den skärning som finns mellan stad och land är bra gjord, speciellt som man får se att samma problem bland de fattiga existerar på båda ställena, i många böcker tecknas landet gärna som en idyll om man jämför med staden, men Moa lyckas plocka fram de båda ställens särarter och svårigheter samt likheter.
Vi får också möta två kvinnor som är lika varandra men ändå totalt olika. Ellen ville se om sitt och sina barn, hon är mer lokal medan Sally skriker och fläktar och är politisk, mer "global" kanske man skulle kunna säga, de båda är som landsbygden och staden - lika fast olika.
Så har vi en blid av kvinnan som är ny. Kvinnan kläds av och hon visas för vad hon är – ”en mänsklig runsten”. Fin, fin bok som man lätt tar sig igenom.

Anledningen till att jag började läsa den här boke.. Visa hela

Anledningen till att jag började läsa den här boken var att jag hade läst hans förra roman (jag är inte rädd) och tyckt att den var skaplig.

Den här boken har ungefär samma upplägg men är längre och mer utdragen. Det var väl inget större fel på bokens handling och dess karaktärer men jag blev i alla fall besviken inte minst på språket som var mediokert.

Man får dels följa lille Pietro som har en mamma som är sinnessvag, en pappa som super och en bror som blivit kuggad tre gånger i skolan och allt mer blir som fadern. Pietro är klipsk men han passar inte in och på grund av det går det lite si och så i skolan. Hans önskan är i alla fall att få lov att gå på gymnasiet och kanske till och med universitetet (detta om något får en att inse hur bra man har det). Pietro har sedan mycket unga år varit kompis med Gloria som är vacker, tuff och självsäker. För Gloria skulle han kunna göra vad som helst.

Dels får man följa Graziano en man som närmar sig de fyrtio och lever helt utan krav, gränser och ansvar. Han är på sitt eget vis väldigt naiv och när han faller för gogo-dansösen Erica faller han hårt. Det enda Erica för sin del har i tankarna är berömmelse och hon utnyttjar gärna Graziano för att nå den.
När Graziano återvänder till sina hemtrakter (samma stad som Pietro och Gloria bor i) så tror han att han skall gifta sig med Erica men hon dumpar honom brutalt. Graziano börjar då dejta en mellanstadielärarinna i den lokala skolan. han förväntar sig inte att finna i henne det han finner.

Slutet är överraskande och det är först då vår hjältes (Pietro) liv och Grazianos liv vävs samman på ett brutalt sätt.

I den här romanen möter vi Madame Bovary (Emma) oc.. Visa hela

I den här romanen möter vi Madame Bovary (Emma) och hennes man som är läkare.
Emma letar hela tiden efter det som är bättre, mer romantiskt, mer spännande och hon är aldrig nöjd med livet som hemmafru i en småstad.

Det som är speciellt är att det vid en mängd tillfällen dyker upp chanser för Emma att få precis det hon vill ha, hon skaffar sig älskare och trasslar medvetet till sitt liv.

Man kan tala om vart ens sympatier borde ligga då man läser den här romanen, Emma är ju faktiskt otrogen (om det hade varit herr Bovary som var ute och vänstrade så hade det blivit ramaskri). Men istället dras man på något vis med i Emmas vardagstristess så till den grad att man är villig att överse med hennes snedsteg.

Sedan att Emma är helt okännslig, bortskämd och rätt så dumdryg är någonting man inte kan överse med.

Det jag slås av under läsningen av den här romanen är att karaktärerna inte är mer än människor. Människor som har fått en lott i livet och försöker göra det bästa möjliga av den. Vissa kan nöja sig med småstadslivet men Emma verkar ha en innre drivkraft som gör hennes öde nästan oundvikligt.

Marc Chagall skrev i slutet av sin självbiografi a.. Visa hela

Marc Chagall skrev i slutet av sin självbiografi att boken hade samma värde som en av hans tavlor. När jag lade ifrån mig boken hade jag en äkta känsla av att hålla någonting extremt värdefullt i mina händer, för boken var verkligen som en av hans tavlor.

Detta var en fin läsupplevelse och en viktig läsupplevelse som ledde till en ökad förståelse för Chagalls verk. Den fungerade också som inspiration, vilket alltid ger ett plus i kanten.

Detta är en kort bok som man lätt tar sig igenom e.. Visa hela

Detta är en kort bok som man lätt tar sig igenom en söndagsförmiddag, och varför inte, söndag är ändå en sån där skit-samma-dag.
Den är för det första fantastisk och för det andra fantastisk. Den är lätt, den är djup, den är visdom.
Jag gillar människor som på en liten yta både kan roa och dela med sig av sin visdom. Fler borde göra det och fler kan dela med sig, det gäller bara att tro på vad man vill göra.
Det är precis vad Jonathan Livingston Seagull gör och det lönar sig inte bara för honom utan för alla som vill lyssna.
Så läs boken och lyssna till dess inneboende lugn och vishet jag lovar att ni inte kommer ångra er.

Så nu har ni någonting att göra näst söndag. Varsågod.

För mig är detta en av de böcker som först pekar f.. Visa hela

För mig är detta en av de böcker som först pekar framåt mot modernismen (som jag har läst).
Marlow, den allvetande buddan, berättar med ett krypande lugn om sin färd upp för en flod i Kongos djungler. Boken är smockfull med symboler och det är fint för den lilla boken växer till någonting större. Det handlar förvisso om hur den vite mannen tycker att Afrika är ett vildarnas ställe och hur de avskyr allt som urinvånarna står för, men i själva verket är det de vita själva som fört mörkret till Afrika.

Vad skall man tycka om den fanatiske och galne Kurtz då, som slaktar "negrer" och får dem att krypa för sina fötter. Han är en fruktansvärd person, men det mest fruktansvärda med Kurtz är inte hans handlingar utan hans egen hjärna. Rätt så talande för den moderna världen som boken som sagt pekar fram mot...

Bra bok, snygg bok!

Den här boken beställde jag från Internet och jag.. Visa hela

Den här boken beställde jag från Internet och jag blev riktigt besviken då jag öppnade paketet och fann en liten tunn pocketbok. Den såg inte mycket ut för världen.

Men än en gång bevisas det att man inte skall vara för kvick på att döma.

Jag fladdrade igenom den (på engelska "of mice and men" heter den då). Jag var helt såld på en gång, precis som jag var när jag löste Grapes of wrath och Tortilla flat. Han är oslagbar när det kommer till att porträttera den enkla mannen och hans förehavanden.

Just att det handlar om hur man inte alltid vet att man skadar. Det är oftast psykiskt, men här blir det synligt eftersom det är fysiskt. Vem som skadar vem i den här boken är ju upp till var och en att bedömma.

Läs den det råder jag er till.

Det var väldigt tungt och segt att läsa den här bo.. Visa hela

Det var väldigt tungt och segt att läsa den här boken och det var mycket som för mig verkade helt främmande. Saga - betyder inte att det är en saga vi får läsa (i alla fall inte Saga i den bemärkelse vi har av ordet saga). I eftertexten kan man läsa att ordet saga mer står som betäckning på prosaberättelse.

Den här boken skulle jag benämna som en historisk roman.

I stort handlar boken om män som har väldigt hög moral och de är väldigt stolta. Då någon gör dem orätt så löser det problemet genom att hämnas (hämnas gör man genom att döda sin fiende). Efter att man har hämnats kommer det alltid ett eftermål i vilket man antingen kan bli dömd fredlös eller så kan man förlikas med motståndaren.
Även om dessa högt moraliska och stolta män ingick en förlikning så kunde de vara helt säkra på att hämnden för mordet som förlikats inte skulle vänta på sig.

Enligt mig var dessa män högst tröga, dumma och allt för stolta för sitt eget bästa (här kan man dra paralleller till nutiden) och många på Island dog på grund av att karlarna hade korta stubiner. Det är ett under att det fortfarande finns människor på Island med tanke på med vilken fart de hade ihjäl varandra.

Men jag tror inte det är på det viset man skall se på den här boken. Med största säkerhet kommer min uppfattning att ändras med lite distans.

Boken är mycket annorlunda, både i språket och i sin berättarstil som är mycket brysk och korthuggen. Det är inte för inte som det är en av de stora böckerna. Och det är inte bortkastad tid att läsa den.

Detta är en bok som jag tycker har på något vis fö.. Visa hela

Detta är en bok som jag tycker har på något vis fört mig till nästa nivå. Mina nivåer har varit: Barnböcker, ungdomsböcker, vuxenböcker (mer kommersiella och utan djup) samt litteratur (böcker med mening och djup) Aristoteles "Om diktkonsten" tycker jag tillhör den senaste kategorin.

Aristoteles skriver om hur en bra tragedi skall byggas upp och vilka olika kombinationer man kan göra för att nå olika mål med tragedin. (Jag kan inte då jag läser den här boken jämföra tragediskapandet med skapandet av moderna filmer för mycket av det som gör en bra tragedi gör även en bra film, men det är ju bara enligt mig).

En sak som jag tycker är väldigt bra med den här boken är att den trotts sin tyngd (som litterärt verk) inte är jättesvår att ta till sig. Förutom detta väcks en lust att läsa dramatik, jag vill läsa kung Oidipus, jag vill läsa Iliaden och Odyssén, jag vill läsa Orestien. Detta för att prova på de insikter som jag tror mig ha fått av att läsa "Om diktkonsten".

Man skall som kvinna (och man självklart) försöka att inte lägga för stor vikt vid Aristoteles kvinnosyn, istället kan man ta det som positivt att tiderna förändras men att man i alla fall kan ta del av den vetskap som faktiskt är värd någonting (alltså Aristoteles vetskap om vad som gör en bra tragedi).

Mycket bra bok som om man är intresserad av att från grunden utforska litteraturen borde läsas.

Agamemnon - Börjar med att elden som skall signale.. Visa hela

Agamemnon - Börjar med att elden som skall signalera Trojas fall tänds. Glädje utbryter, även Klytaimestra (Agamemnons Hustru) tycks glädjas över detta (trotts att Agamemnon under resan har offrat deras dotter och Klytaimestra vill hämnas detta).
Agamemnon kommer hem och blir övertalad av Klytaimestra att på purpurmattor gå in i borgen. Med sig har Agamemnon Kassandra, en siare och ett krigsbyte (kung Priamos dotter).
Kassandra siar om Agamemnons död samt framtida dåd som släktes förbannelse kommer att leda till. Kassandra går in i borgen hon med för att möta sin egen död.
Sedan hörs Agamemnons dödsskrik och efter ett tag kommer Klytaimestra ut, bakom henne ligger Agamemnon och Kassandra döda. Nu tas borgen över av Klytaimestra och Aigisthos (Agamemnons kusin) men inte innan kören av gamlingar har uttryckt sitt missnöje.

Gravoffret - Klytaimestras och Agamemnons som Orestes kommer till sin fars grav med siktet inställt på att hämnas. Vid graven möter han sin syster och ett tåg av sorgekvinnor. De två planerar mordet. Kören (bestående av de sörjande kvinnorna) hejar på dem samtidigt som de talar om hur ohyggligt det han står inför att göra är.
Orestes klär ut sig till budbärare och tar sig in hos Klytaimestra med budet om att Orestes är död. Väl inne i borgen kan han utföra hämnden. Ett bud skickas för att hämta Aigisthos som vid sin hemkomst blir mördad av Orestes som sedan fortsätter med att mörda sin egen mamma Klytaimestra.
Orestes försvinner från borgen jagad av demoner med ormar istället för hår.

Eumeniderna - Orestes tar sin flykt till Apollons tempel. Apollon skickar honom vidare till Athen där han skall söka skydd hos Athena. Orestes tar sig (fortfarande jagad av demonerna) till Athen där han kallar på Athena som sammankallar en domstol att bestämma om Orestes är skuldbelagd för att ha mördat sin egen moder för att hämnas sin fader. Domstolen lägger sina röster och siste lägger Athena sin, i det läge att rösterna skulle fördelas lika så gäller Athenas röst (hon röstar för att Orestes skall frias). Rösterna är lika och Orestes går fri.
Demonerna blir arga och vill hämnas men Athena lyckas blidka dem och ingår ett förbund med dem som gynnar Athen.

Det jag gillade bäst med den här boken var att Ham.. Visa hela

Det jag gillade bäst med den här boken var att Hamsun skrev en roman fast var så oerhört lyrisk. Orden samarbetar hela tiden med varandra för att bygga upp naturskildringarna och det blir så mycket rikare då.

Detta blandat med de olika berättarperspektiven blir en rätt så härlig bok. Speciellt slutet vilket konstaterar skönt mot resten av texten. Slutet är mycket torrare i sin hållning.

Kärlekshistorierna är också bra, ibland blir man lite trött på den traditionelle pojke möter flicka. Hamsuns skildring av kärlek i en liten kustby i norra Norge blir precis så komplex som den kan bli fast på ett väldigt vardagligt sätt.

Fint och lättläst.

Den här boken och dess två fortsättningar griper t.. Visa hela

Den här boken och dess två fortsättningar griper tag i hjärtat och släpper inte taget. Jag kan förstå varför man måste få ur sig en sån här händelse och jag kan förstå orsaken med att sprida den hemska historien till världen.

Men jag måste säga att jag har tröttnat rätt så rejält på den modevåg som nu råder: att skriva om fruktansvärda upplevelser från den egna barndomen (jag menar med detta inte att det inte är viktigt att väcka uppmärksamhet för missförhållanden som råder i samhället). Speciellt då de flesta som skriver om dessa själupplevda händelser inte är några bra författare.

Språket i dessa tre böcker är mycket enkelt och för det inte dåligt men det gav ingen läsupplevelse som stannade kvar i mitt minne. Historien om den stackars slagne pojken stannade kvar men inte boken i sig.

Den här boken lever på att ämnet är så dynamiskt och för att den, då den kom ut, fortfarande var en av de första i en lång rad böcker i samma genre.

Historien i sig får inga höga betyg hos mig (som ett ämne för en bok) då den är allt för vanligt förekommande inom litteraturen (och tyvärr är sådana här historier allt för vanligt i samhället med). Däremot får författaren och alla hans likar högt betyg för det mod de visat genom att skriva och publicera dessa böcker.

Bokens betyg ja... hmm.

Mmmm... jag får en liten myskänsla då jag tänker p.. Visa hela

Mmmm... jag får en liten myskänsla då jag tänker på den här boken. På en gång kände jag att något medlidande för K. det hade jag inte. Det är ju helt uppenbart att om han bara hade använt sig av sin hjärna lite mer så hade han lätt kunnat ta sig ur sin pekära situation.

Språket i denna bok var sensationellt och handlingen var tillräckligt skruvad för att boken skall anses vara en av de stora.

Slutet var väldigt abrupt och jag förväntade mig det inte. Men då man senare går tillbaks i handlingen så förstår man att detta var K:s öde ända från början.

Jag tycker som tidigare resensenter att man inte skall lägga för stor vikt vid att analysera boken. För många har redan fått forskaranslag för att göra just det. Man skall helt enkelt läsa den och ta den till sig.

Till en början kände jag väl igen mig i den här no.. Visa hela

Till en början kände jag väl igen mig i den här novellen, det var samma gamla Steinbeck som jag läst innan. Men mot slutet ändrades bokens karaktär (inte stilen alltså den kände jag fortfarande igen).

Jag har läst Tortilla flat också och efter den skildringen av total frihet och egenbestämmande så faller den här novellen som en bomb.

Här har Juana och Kino någonting att förlora (det hade i och för sig Danny också). Till en början är det sin egen som de kan förlora men efter det handlar det bara om pärlan och vad den leder familjen till.

Slutet tyckte jag kändes helt riktigt (missförstå mig rätt) jag kände inte de känslor jag hade kunnat känna utan mer en sorts triumf över att allt är som man tror och förväntar sig (även om man inte vill det).

Nu har jag talat i tungor länge nog och skall avlägga mitt betyg.

I efterordet stod det att man skulle vara vaksam p.. Visa hela

I efterordet stod det att man skulle vara vaksam på varje ny rad och att detta var en elliptisk reseskildring som egentligen var en fullständig inblick i Mandelstams politik, poesi och filosofi.
Jag håller med om allt detta och kunde inte ha sagt det bättre själv (såklart).

Jag har ett ambivalent förhållande till boken. Antagligen för att min koncentration då jag läste den inte var hundraprocentig, vilket den nog måste vara om man skall få ut någonting av boken.
Det är även uppenbart att Mandelstam kryddade sin text med (inte symboler för det trodde han nog inte på) men med antydningar och referenser till det ryska samhället. Dessa referenser är jag inte helt med på eftersom jag inte är uppvuxen i ryssland...

Bra, men komplicerad och krävande.

Till att börja med så var den här boken väldigt sv.. Visa hela

Till att börja med så var den här boken väldigt svår att få tag på, i Shakespearhyllan hittade jag Julius Ceasar, Henrik IV, En midsommarnatts dröm, Mc Beth m.m. Men jag fick gå till fyra olika bokhandlar innan jag hittade Romeo och Juliet. Undrar vad det kan bero på?

Alla vet hur storyn går, men jag kan inte hjälpa att jag drar den snabbt om bara för mitt eget minnes skull. Romeo Montague och Juliet Capulet och deras två tvistande familjer och aldrig får man information om vad tvisten handlar. De unga tu blir kära i varandra och gifter sig i lönndom. Samma dag som bröllopet ryker representanter till de båda släkterna ihop och Romeo blir som följd landsförvisad. Juliet blir bortlovad med Paris och bröllopet skall stå redan samma torsdag. Det ser mörkt ut och inte blir det bättre. Juliet fejkar sin död så att Romeo skall kunna komma och hämta henne ur graven, men informationen går inte ända fram och Romeo som tror att Juliet är död förgiftar sig själv, först efter att han har tagit Paris liv. När Juliet vaknar och upptäcker sin make död bredvid sig tar hon också livet av sig. Och det hela slutar med att Montague och Capulet tar varandra i hand.

Denna pjäs tycker jag spelar på antiteser. Hur de båda släkterna hatar varandra men de unga älskar den de skall hata. Ett tydligt exempel på detta motsatsförhållande tycker jag att man får på Juliets bröllopsdag (den med Paris) då huset rustas för fest men då Juliet hittas död görs en tvärvändning och allt skall vara svart och sorgset.
Även antitesen ungt gammalt kan man finna på många ställen, speciellt i slutet då de gamla blir kvar med resultatet av hur deras stolthet har bidragit inte bara till Romeo och Juliets död utan till Tybalts, Paris och Mercutios död.
Jag tycker inte att man skall nöja sig med den stora innebörden av den här pjäsen utan även se de små sakerna som kan få en att ta sig en riktig tankeställare.
Det är även en tokrolig pjäs som leker med orden och vränger på dem tills det nästan blir absurt. Kul läsning och hade antagligen varit roligare på Engelska men jag är inte redo för Shakespeares Engelska.

Innan jag läste den här boken så var jag en oskuld.. Visa hela

Innan jag läste den här boken så var jag en oskuld då det gällde Strindberg (förutom någon liten novell vi alla tvingades läsa i åttan). Innan hade jag intalat mig själv att Strindberg inte var någonting för mig, för när det väl kommer till kritan så har han inget vidare rykte (kvinnohatare och galen).

Början kändes något seg och jag hade svårt att komma ihåg vem som var vem då karaktärerna under perioder försvann helt ur berättelsen för att sedan dyka upp mycket senare och då som en helt bekant varelse.
Vad jag slogs av var hur fattiga alla var och trots det tycktes ta livet med en klackspark (filosoferandet var visserligen djupt). Det var utan tvekan en mycket invecklad värld de här människorna levde i där det gällde att finna sin plats.

Det jag tyckte var bäst med hela boken var konversationerna som var fräna och avskalade. Det var härligt att kastas med i de vilda ordväxlingarna som ena sekunden kunde vara mycket högljudda och våldsamma för att i nästa vara lågmälda och tillbakahållna.

Känslan jag fick då jag läste var att en teaterscen blev beskriven. Där varje kapitel utgjorde en egen akt. Många av de meningar som beskrev hur folk förflyttade sig eller trädde in i ett rum påminner om dem man läser i en pjäs.

Min farbror kallar den här boken träig. Jag är villig att hålla med honom, men även ett träd lever.

Jag är inte den som i regel läser fantasy. Den för.. Visa hela

Jag är inte den som i regel läser fantasy. Den första "fantasybok" jag tog mig igenom var sagan om ringen och den orkade jag med på grund av att det var ett så fantastiskt språk (i den engelska) och sån fantastisk handling, skildring, personerna, omgivningen...

Jag förtrollades av hela världen och alla människor, hober, alver, trollkarlar, orcher m.fl.

Många är de som jag försökt få att läsa den här boken men som de flesta okar de inte med inledningen och de tre första kapitlen.

MEN säger jag till alla er som funderar på att börja kläsa den. Håll ut för boken innehåller några av de godaste skratten och de bittraste tårarna.

Jag kan inte se någonting negativt med den här boken och om man vill mjukstarta kan man alltid börja med Bilbo.

Vad skall man säga om den här boken då? Hmmm Jo s.. Visa hela

Vad skall man säga om den här boken då? Hmmm

Jo såhär: Redan då jag köpte boken visste jag att den skulle vara väldigt djup och filosofisk och jag hade rätt. Varför köpte jag den då? Jo därför att jag alltid, trots mitt envisa förnekande av någon sorts gud, har intresserat mig för religion. Eller i alla fall intresserat mig av att förstå grunderna i den mån att jag kan säga: jag respekterar men jag tror inte.

Det kan jag nu säga om det jag läst. Jag förstår (på ett ungefär) men jag kan inte se det gudomliga i världen och dess ting.

Det som är bra med den här boken är att man hela tiden matas med en massa tänkbara tankar. Jag och min kristna kamrat hade en lång och mycket djup diskussion om många av de ämnen som togs upp i boken här om dagen då vi i det fantastiska höstvädret tog en promenad.

Den är helt klart läsvärd om inte annat för att det är en rätt så sällsam beskrivning av en mans liv.

Slottet handlar om, som så många andra redan nämnt.. Visa hela

Slottet handlar om, som så många andra redan nämnt, K. som kommer en kväll till en liten insnöad by, som sägs ha ett slott, dock får man aldrig mer än "se" slottet på håll och även denna vy av slottet är inte nödvändigtvis slottet.

Byn är bebodd av inskränkta människor som försöker leva sitt liv i frid, men då K. kommer och gör allt tvärt emot vad de är vana vid så blir de som människor i allmänhet blir då deras trygghet är hotad nämligen kyliga och bortvända. Denna kylighet blandat med en anställning som är helt osäker och kanske inte ens existerar blandat med en myndighetsapparat som kan dra ut på ärenden år ut och år in... ja ni förstår.

Jag läste boken i sommar då jag jobbade och kände mig faktiskt lite som K. då jag försökte tala med min arbetsgivare, men det var förstås varmt och jag hade arbetskamrater att prata med...

Jag tycker, tvärt emot en tidigare recensent, att slottet saknar någonting om man jämför den med Processen. Slottet tycker jag är mer enkelriktad och den blir mer kvävande än processen. Processen har till skillnad från slottet en handling, om än en mycket luddig sådan. Processen känns också lättare i språket och jag kan andas efter att ha läst den...

Ja, ja, smaken är som baken.

Detta är ett roligt rätt så lättläst drama. Molie.. Visa hela

Detta är ett roligt rätt så lättläst drama. Moliere är kännd för sina karaktärer som visar upp löjliga men ändå välkännda drag, han har till exempel skrivit "den inbillade sjuke".

Tartuff, en föredetta luffare, har lyckats lura sig in i ett rikt hushåll, genom att uppträda from inför fadern i hushållet.
Faderns barn, fru och svåger har genomskådat Tartuff och försöker få faderna att inse detta.
Men innan han inser ett sådantskämt den fromme Tartuff är har Tartuff lyckats spela ut alla korten. Det ser mörkt ut för familjen, men man får inte ropa hej innan man är över ån (eller hur det ordspråket nu går).
Ironisk hållnig till fromhet. Och ett ämne som jag har funderat på mycket det sista. Det här att många som gör någon "osjälvisk handling" på en gång måsta skrävla om det och däri göra handlingen till ytterst självisk.

Mycket bra drama som man lätt tar till sig och som man lätt kan förstå vari paradoxen ligger.

Det har tagit lång tid att ta sig igenom den här b.. Visa hela

Det har tagit lång tid att ta sig igenom den här boken och det har inte varit någon speciellt trevlig eller rolig läsning på något sätt. ALLA beskrivningar som görs dras ut i det oändliga och det är detta som gör boken lika seg som tugummi som fastnat under skon. Språket är inte problemet för det flyter någorlunda bra... vilket gjorde att jag alltid blev förvånad över hur långsamt det gick.

Men den rätta anledningen till att jag tycker illa om det jag har läst är att det trotts allt slår an en sträng inne i mig. Thereses, Camilles och Laurents liv är så oerhört tråkiga och enformiga (trotts det drama de går igenom) under några månader upplever två människor lycka och frihet bara för att obönhörligt dras ner i ett svart hål av tristess och ångest... Man kan inte annat än fråga sig om det inte är så det fungerar för de flesta människor - lycka en kort tid, sedan en livstid av grå vardag och ångest.

Detta är det ruggiga inte mord, lik m.m.

Det var när jag läste den här boken som jag insåg att en bok man tycker om och njuter av märker man av efter bara ett tiotal sidor, medan böcker man aldrig kommer att förlikas med hela tiden får chans efter chans utan att bli bättre för det.

Odlad frukt: Handlar om unge Sten Ulvfot som en va.. Visa hela

Odlad frukt:
Handlar om unge Sten Ulvfot som en vacker dag finner att han inte längre äger någonting förutom några få slantar.
Han ger sig av för att söka lyckan i huvudstaden men livet innanför stadsmurarna är inte vänligt mot stackars Ulvfot som egentligen inte har någon annan bildning än att han kan läsa och skriva.

Den här novellen är den mest nedstämda av de två och visar att Ulvfot själv inte kunde ta sig upp ur rännstenen på grund av sin priviligierade uppväxt.

En ovälkommen:
Den här novellen trodde jag mig inte ha läst men ju längre jag kom desto bekantare verkade historien. Någon gång under högstadieåren har jag således satt i mig den här novellen.

Den handlar om Kristian som växer upp i ett hem där han är oönskad. Han finner egna sätt att överleva i en hård värld och han kämpar ensam om att göra sitt liv drägligt. När han på grund av denna strävan skall bli straffad så bestämmer han sig för att göra exakt det som han har blivit oskyldigt anklagad för.
Allt detta leder till att Kristian får det mycket bra medan hans bror (den önskade sonen) får det mycket dåligt ställt. Hämden är ljuv men har en bitter eftersmak.

Pål och Per:
Pål bor i stora staden och arbetar som köpman, Per är bonde och vågar sig ytterst sällan in till staden. Per känner sig mycket kränkt över att Pål kan sitta inne i stan och "lata sig" på hans bekostnad, för enligt Per gör köpmän ingenting åraktiskt alltså har de inte rätt att leva ett så lyxigt liv som de gör.
Men på ett mycket bra vis visar den här novellen att köpmannens vilkor ställs utav bönderna (och hur skörden går) på samma sätt som böndernas villkor ställs utav köpännen. Orsak och verkan (åt båda hållen).
Då inte båda sidor insåg detta slutade det med hjärtesorg.

Från början verkar den här boken vara mycket sorgl.. Visa hela

Från början verkar den här boken vara mycket sorglös och Gregers och Hjalmar verkar vara de bästa av vänner. Men det första intrycket stämmer mycket sällan överens med verkligheten.

Jag pendlar mellan att tycka att Greger har rätt i allt han säger och gör till att tycka detsamma om Hjalmar. Men så en bit in i boken inser jag att båda två gör vissa saker "rätt" och vissa saker "fel", alltså ingen av dem är hjälten i boken.

Det är sagt att Ibsen är bra på att bygga upp stämningen och att känslan av thriller liksom smyger sig på bakifrån. Men jag tycker snarare att man som läsare förstår långt innan karaktärerna i boken vad som kommer att hända och när det sedan händer så känns avslöjandet så mycket mer briljant.

Vad gäller livslögnen som Doktor Relling anser att vi alla lever på så kan jag inte annat göra än att hålla med. Någon gång har jag blivit sagd hur många gånger vi vanliga Svensson människor ljuger under ett dygn, och det är en hel del lögner.
Vi väljer att kalla dem små vita lögner (de flesta är vi inte ens medvetna om), men som man säger: många bäckar små...
Visst består en dela av våran trygga grund att stå på av lögner. Lögner som gör oss trygga i villfarelsen om att allt står rätt och riktigt till och att allt vi tar oss till är gjort med goda intentioner. (Vi vet alla att detta inte alltid stämmer!).

Bra bok och tänkvärd.

Vredens druvor var den första boken jag läste av S.. Visa hela

Vredens druvor var den första boken jag läste av Steinbeck. Som för många andra skedde detta under mina gymnasieår, skillnaden är bara att jag valde självmant att läsa den och har därför inte fått några som helst dåliga vibbar av Steinbeck.

Som tur var måste jag nog säga så lånade jag det engelska exemplaret och även opm läsningen tog många veckor så var den riktig och hel, med dialekter och allt. Jag kikade efteråt i den svenska översättningen och där fanns inte minsta spår av den nyanserade dialekten som fanns i den engelska, synd!

Det är en fantastisk stark skilldring av männskligt lidande och människans vilja att resa sig, trots den värsta förnedring, och fortsätta kämpa. Det intresanta att läsa om tycker jag är hur familjen sängs fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan och hur de också ibland hamnar på trevliga ställen vars enda uppgift nästan är att konstratera mot de ställen som är riktigt hemska.

Fin och saktmodig bok som gör att jag nästan kan se hur Tom lunkar fram i sina blåa snickarbyckor och sätter sig på huk framför elden tillsammans med sin familj.