Det förvånar mig att så många verkar tycka att bokens grundidé är så smart och och trovärdig. Min första tanke kring upplägget var att författarna försökt göra en egen variant av Double Jeopardy, vilket känns föga spännande eller originellt. Vidare stördes läsningen av allt för många upprepningar av typen två omaka karaktärer blir bästa vänner och kompletterar varandra på grund av sin diametrala olikheter. Dock finns det delar av boken som håller klart högre kvalitet än verket i sin helhet, exempelvis mordet som utespelar sig på färjan med efterföljande polisförhör med VD:n. I övrigt läste jag boken med en konstant känsla av att det rörde sig om en uppbyggnad till ett crescendo som aldrig inträffade.
|