Jag har två döttrar och båda har läst boken Ingen vanlig sommar. Den äldsta av dem satt fastklistrad och läste ut den under en helg. Båda mina döttrar har en yngre bror med ett funktionshinder och särskilt min äldsta dotter kände igen sig mycket i bokens huvudperson. Hon tyckte att det kändes befriande att läsa om någon annan som hade ett sjukt syskon utan att det blev en tung bok.
Min yngsta dotter läser inte lika snabbt än och tog längre tid på sig. Hon älskade scenerna när kompisgänget sov över i höet och tjatar nu om att få göra samma sak till sommaren. De har tyckt att boken varit levande, rolig, medryckande, spännande och väldigt verklig.
Jag har inte läst boken själv utan utgår helt från mina barns ord och omdömen. De önskar sig nu resten av serien och tycker att författarinnan skall skynda på med att få klart den så att de får fortsätta att följa kompisgänget.
|
(56 år)