Kan väl anses lite svår både till innehåll och språkligt, men likväl mästerlig. Ett verk från det tysktalande Europa som reser sig likt en av dess främsta littärära alptoppar mot himlen. Hesses egensinne blir en hel människa i Glaspärlespelet. Cirkeln sluts i och med med att Hesses kritiska uppgörelse med stränga pedagogiska institutioner och uppfostringsmetoder i några av hans tidigare verk som exempelvis Under hjulet och Demian här får blomma ut till en unik och högst personlig skildring av Glaspärlespelets huvudperson, en pedagog "Josef Knecht" som gör en andlig resa motiverade av etisk hållning och personliga medvetna val. Som sagt här finns något att lära för andra än Hesses själsfränder |