Ett äventyr, med tusen infallsvinklar; ceremonin i.. Visa hela

Ett äventyr, med tusen infallsvinklar; ceremonin i Lökkällaren för att gråta och lätta på tungans och känslans band; symboliken i glaskrossningen som Oskar ägnar sig åt men också Igelkottens hanting av glas; frosseriet i äcklet - allt detta mänskliga äckel som oftast har med kroppsvätskor att göra (Brunner har lånat en del här kanske); farsen vid försvarandet av posthuset, ondskan som en suck eller snarare likgiltighet och så trummandet.
Trumma för att ta fram minnen också kollektiva, för att fantisera, för att kalla tillbaka och för att stimulera det onda?
Är Oskar ond? Är människorna onda? Eller kommer ondskan ur bristen på empati, brist på engagemang, brist på livsnerv?
Blecktrumman har beskrivits som en kritik människans lätthet att ge efter för massrörelser, i boken illustrerat med andra världskriget, men jag tycker inte det stämmer. Alla personer, och särskilt Oskar är mycket distanserade - till allt - på ett liknöjt sätt. Det som sker det sker, nunnor skjuts ihjäl, kvinnor våldtas och misshandlas och Oskar leder undan hjälpen och är direkt orsak till människors lidande. Men inte bara han, alla personer i boken beter sig på liknande sätt och inte ens för att skydda det egna skinnet, utan mer därför att det var det som slumpmässigt var närmast.
En otäck bok som lämnar många funderingar och frågor
och kanske ett nytt sätt att se på världen.

De tre bröderna och deras stackars far, alla vällu.. Visa hela

De tre bröderna och deras stackars far,
alla vällustingar.
Fadern som väl medveten om sin bild hos andra,
tagit på sig narrkåpan och inte förmår hantera sitt faderskap
Mitja som vill så väl men ändå inte kan behärska sitt vilda
och otyglade leverne.
Ivan, tvivlaren och förnekaren, vällustig i sitt filosofiska
resonemang
och Alosja, den andliga vällustingen
som inte förmår mer.
En bok som förändrar världen
genom att förändra min världsbild

Har nyss läst ut Hirdmans bok Det tänkande hjärtat.. Visa hela

Har nyss läst ut Hirdmans bok Det tänkande hjärtat
om Alva Myrdal

och det är en lysande bok
Hirdman skriver personligt men ändå vetenskapligt objektivt
och vederhäftig,
och hon väjer varken för svåra händelser eller för mindre smickrande drag hos Alva.
Egentligen är väl syftet att hålla sig till Alva, feminismen och förhållandet till mannen - "middagsgästen" -
men samtidigt får författaren med så mycket om hennes gärning, hennes tänkande och
det yttre livet under hennes livstid att en helhetsväv skapas.
Trådarna är i många färger och de vävs i olika mönster - Alva som mor, som hustru, som ambassadör i Indien,
som författare, som riksdagskvinna, som nedrustningsexpert osv
Alva är ständigt klar över var hon står och hon är radikal, mycket radikal
Saker hon tar upp, t.ex kommersialismen som ett hot mot människors behov bl.a. är nog så aktuella idag,
liksom hennes analyser och resonemang om en mängd olika saker. Klarare och klarare brinner hon.
Mannen Gunnar däremot framstår som en konservativ, konstant bedragande, gnällig och begränsande gubbe i förhållande till henne
Min bild av Alva, upptäckte jag, var djupt färgad av sonen Jans böcker om sin barndom och mor.
Denna bild är nu helt omvärderad och jag känner mig mycket mer nyfiken på denna kvinna
och jag undrar hur sonen Jan känner sig?
Att i bokform skriva ned en person har blivit allt vanligare,
men jag undrar om det är en bra väg att gå.
Boken får ett eget liv, du kan aldrig veta vilket genomslag den får, var den tar vägen och vilka följder den får.
Önskar mig försiktighet i dessa sammanhang

Lysande En bok om identitet, om ett resonerande fr.. Visa hela

Lysande
En bok om identitet, om ett resonerande fram och åter för att finna vem man är
och detta av USA´s nästa president.
Han är författare
Boken är skriven i en stil som enkelt, utan att någon gång bli platt, tar sig fram
bland mycket svåra saker, glädjeämnen och obegripligheter.
Han söker förstå sig själv, sitt land, sin bakgrund, sin fars och sin mors familj
och hur de påverkat och påverkar honom.
Alla borde läsa den - inte bara för hans roll i världspolitiken -
utan som en mycket trovärdig och betydelsefull utvecklingsroman

Läste häromdagen ut denna, olyckligtvis tyckte jag.. Visa hela

Läste häromdagen ut denna,
olyckligtvis tyckte jag inte lika bra om den denna andra gång som första.
Det är förstås intressant att fundera över illusionerna i ett liv,
eller illusionen av ett liv,
eller av en plats, en händelse
Har det verkligen hänt, där finns inga spår, inga märken, inga bilder, ingen film
Ingenting - utom möjligen i ett medvetandes minne
och när det medvetandet är borta -
har händelsen hänt då?
Detta är mycket otäckt när det sätts samman med större brott
och brott mot mänskligheten
Tex folkmordet på judarna under andra världskriget som förnekas
och ändå finns det bilder och berättelser som vittnesmål
Mycket bra bok ändå - förra gången 5 plus säkert, den här gången nöjer jag mig med 4

En Ytterst Märkliga bok.. Visa hela

En Ytterst Märkliga bok
Vad handlade den om?
Minnet - om du minns mig lever jag
- även om jag sedan länge är borta.
Det kollektiva minnet - kan jag minnas det du deltagit i utan att du berättat det?
Andra verkligheter - inom individen med olika plan
men kanske också i den verkliga verkligheten
Eller är allt bara en dröm?
Eller lever vi i ett akvarium, så pyttiga
att vi endast i mycket sällsynta fall får en aning om något större.
Mycket spännande men....

Boken är Lysande En ren njutning att läsa och den.. Visa hela

Boken är Lysande
En ren njutning att läsa
och den ger flera funderingar kring detta - hur blir jag den jag blir?
eller snarare - hur självklart att jag blir den jag blir?
Och varför tar vi inte tag i det! Och hanterar det vi vet skall hända!
MammaRönnog som är så ilsken - så märkvärdigt skildrat genom boken, då man inte ser ilskan förrän den står framför näsan på en - och Isak Mårten som har Månliden-arvet; förlåtande, visionär, bekymmersfri.
Lifsens rot är näst sista delen i Sara Lidmans fantastiska Jernbaneepos. Den sista är Oskuldens minut.

Detta är en lysande väv av motståndsbeskrivningar.. Visa hela

Detta är en lysande väv av motståndsbeskrivningar
Motstånd i konsten, i historien, i livet och mot förtryck, särskilt andra världskrigets.
Weiss parallellberättar realtid och historisk tid på ett fascinerande sätt, t.ex. i avsnitten om Brecht och Engelbrekt
och han är både mycket kunnig och mycket njutbar att läsa.
Han använder också konsten för att illustrera sina teser, inledningsvis är det en romersk relif som de tre tonåriga pojkarna studerar, diskuterar och använder sig av, en målning av Gericault Medusas flotte tjänar också som illustration.
Hans språk är mycket detaljrikt vilket får till följd att jag lever i och med boken på ett sätt som jag endast upplevt vid läsning av Proust
I slutet där motståndsmännen avrättas är boken dock oerhört plågsam och nästan inte möjlig att läsa.
Boken har kommit i röd - förstås - pocket och jag har köpt den till mina fyra barn, 31, 21, 19 och 16 år gama och till min käre man. Alla behöver läsa den så att vi inte glömmer vikten av motstånd.

Författarens debutbok läste jag häromdagen och ble.. Visa hela

Författarens debutbok läste jag häromdagen
och blev helt tagen, kunde inte släppa den.
Handlar om en pojke som söker sin far, med alla medel,
en man som sökte sin kärlek men släppte den pga rädsla,
en kvinna som söker sig själv
och var och en är de inneslutan i sin egen bubbla
Uttmärk debut.
Sonen sträckläser den också nu

Har nyss läst denna förskräckligt hemska bok av L.. Visa hela

Har nyss läst denna förskräckligt hemska bok av
Lena Einhorn,
där hon berättar om sin mors resa.
Resan kan beskrivas som en resa genom outhärdliga upplevelser,
en resa genom tonåren till vuxen insikt,
en resa från Polen och Hitler till Sverige
eller en resa i moralisk moränmark.
Den utstuderade, fasansfulla grymheten hos människan - var kommer den ifrån? Hur kan vi komma bort från den?
Modet hos andra som trots fruktansvärda straff ändå hjälpte och gömde, ännu hjälper och gömmer de som behöver
Offermentaliteten som gör att ett folk som blivit så plågat som judarna,
nu plågar ett annat folk - eller är det inte offerrollen? Vad är det då?
Och - hoppet som aldrig överger oss, som tur är, för överger det oss - då är det slut. Vi är glada för Pandoras ask.
Och vi anpassar oss - vi kan anpassa oss- trots outhärdliga förhållanden och skräck.
Sorgen över och för oss alla

Har nyss läst denn lilla berättelse om en mans dö.. Visa hela

Har nyss läst denn lilla berättelse
om en mans dödskamp, kan man kanske säga.
Humoristiskt i all sin bedrövlighet
men en bagatell.
Kan inte hjälpa att jag funderar över hur det står till med litteraturen i landet när denna får Augustpriset?
Vad det det bästa vi kunde åstadkomma?
Den är förstås inkännande och det finns fina scener
och gräsliga scener - som sig bör
och den lämnar mig med en SUCK - så kort och meningslöst det är - kan vara - livet, vilket väl är meningen. Carpe diem!men stor litteratur?
Nej - ofullgången, onyanserad, ytlig i sina filosofiska försök och ja, trist

Såg mycket fram emot denna bok pga hennes fantasti.. Visa hela

Såg mycket fram emot denna bok
pga hennes fantastiske man,
och efter 150 sidor blev den intressant,
dessförinnan bara trist
men den fick liv pga en olycka
men så fastnade den igen
och jag vet inte vad den vill säga mig? Eller någon annan?
Ingående beskrivning av påhittad konstnärs påhittade lådkonst?
Sonens märkliga oförklarliga beteende i lögn, våld och meningslösheter?