Trevlig antologi med detektivberättelser av de mer.. Visa hela

Trevlig antologi med detektivberättelser av de mer klassiska författarna såsom Christie, Chesterton och låsta-rummet-gåtans Dickson Karr, men även mer nutida namn som Ruth Rendell och Sue Grafton. De kortfattade författarpresentationerna i bokens slut är kul att läsa innan man läser novellerna! Undrar dock över Dorothy Sayers, som lyser med sin frånvaro – skrev hon ingen novell som kan ha platsat?

Boken är allmänbildande om man tycker om deckare och mysterier, även om fler med mig säkert tycker att novellerna är av varierande intresse beroende på smak.

Enkelt, men fint språk. Framför allt en minnesvärd.. Visa hela

Enkelt, men fint språk. Framför allt en minnesvärd berättelse som jag läste som barn och nyligen läste om. Magisk mystik, intressant handling om människor som är sammanlänkade med varandra utan att veta om det. Gripe lyckas koppla samman spänning med intressanta, mänskliga relationer som känns realistiska. Den klassiska barndomsboken, som man aldrig glömmer.

Det tog lite längre tid än vanligt att ta mig igen.. Visa hela

Det tog lite längre tid än vanligt att ta mig igenom denna novellsamling av Mr King. Måste erkänna att jag hoppade över två noveller (I dödsrummet och Elurias små systrar), kanske läser dem vid annat tillfälle, men insåg direkt att de inte var i min stil. Den första är en slags gangsterberättelse som utspelar sig i ett förhörsrum och den andra är skriven utifrån romanerna om Det Mörka Tornet/lite fantasyaktigt.

De övriga novellerna är intressanta i varierande grad. Mannen i den svarta kostymen är välskriven och har en speciell stämning som jag lagt på minnet. Jack Hamiltons Död handlar om ett gäng brottslingar som flyr polisen, blir skjutna mm, inte heller riktigt min stil. 1408, som senare blivit film, var minnesvärd även som novell och spännande, även om slutet inte alls är som i filmen - värd att läsa. Vägviruset drar norrut var överskattad. Lunch på café Gotham innehåller en minnesvärd beskrivning av en något psykopatisk servitör, det var underhållande :) Den där känslan (...) var bara för flummig, som en obehaglig dröm - det var i och för sig det King ville uppnå, men särskilt underhållande var det tyvärr inte.

Novellen jag tyckte avgjort bäst om var En åktur i kulan, som handlar om en ung man som liftar sent en kväll för att ta sig till sin mamma på sjukhuset där hon ligger efter en stroke. Novellen både berörde och engagerade och man ville verkligen veta hur det slutade. Det märktes verkligen att King skrev utifrån en situation han själv upplevt. Det var samtidigt lite problemet med de andra novellerna; jag brydde mig inte särskilt om hur de skulle sluta. Uppenbarligen inte tillräckligt engagerande. Läst andra novellsamlingar av honom som varit bättre, t.ex. Nightshift/Dödsbädden.

Trevlig bok, även om det är ett himla tjatande om.. Visa hela

Trevlig bok, även om det är ett himla tjatande om att Poirot är en ”munter utlänning” och en del andra underliga, sannolikt tidstypiska beskrivningar. Poirot dyker heller inte upp i boken förrän efter en tredjedel, vilket är lite trist. Slutet är som vanligt svårt att räkna ut och ärligt talat blir det lite för mycket dåtida deckare för min smak; saker läsaren helt enkelt inte KAN räkna ut (vilket gör att man känner sig lite lurad) samt extremt psykologiskt osannolika motiv… Även om verkligheten som känt ofta överträffar dikten…

Det är ändå enkelt att hänga med trots Christies ”namndroppande” i början av sina böcker och dessutom underhållande läsning, så får ändå en trea.

Jag blev besviken. Bara läst "Livsfarlig utsikt" a.. Visa hela

Jag blev besviken. Bara läst "Livsfarlig utsikt" av Roberts tidigare och skillnaden mellan böckerna är att den här kändes FALSK på nåt vis. Det är nog egentligen det som är bokens främsta problem - den har ingen själ. Med det menar jag att det verkar som om Roberts bara producerat ännu en bok bara för att hon typ...måste, men utan att KÄNNA något för det hon skriver. Det MÄRKS.

Det enda i boken som känns äkta är faktiskt mannen Cilla blir kär i. Han känns personlig och rolig och Cillas och mannens (Ford) relation verkar trovärdig.

Boken börjar bra med att Cilla hittar en bunt kärleksbrev på vinden, som skrevs av en man som hade en affär med hennes mormor, den berömda skådespelerskan Janet Hardy. Man förstår att mormodern inte alls tog livet av sig, utan blev mördad. Resten av boken blir dock inte mer än en lång, bitvis trevlig men allt för intetsägande TRANSPORTSTRÄCKA fram till att mördaren avslöjas de sista 10 sidorna (som var underhållande). De sista 200 sidorna skummade jag bitvis. För övrigt räknade jag faktiskt ut vem mördaren var. Och varför.

Och dessutom. Att Roberts alltför många gånger låter personer som talar UPPREPA ett och samma ord, möjligen för att skänka någon slags nyans eller intensitet till det, får mig att.......himla med ögonen varje gång det sker:

"Cilla tog en klunk av vinet.
-Visst. Visst. Vi säger väl det då."

Eller varför inte:

"Gavin hejdade sig med rynkad panna.
-Tänker du flytta?
-Nej. Nej. Jag har bara köpt ett hus."

Säger personen ordet i en helt ANNAN ton andra gången det uttalas, eller vad är meningen? Jag förstår inte och det blir sjukt irriterande när det sker om och om igen. Och om. Och OM igen.

Och en sak till. Vi förstår, Nora. Du tycker mycket om just LJUSGULA väggar, att rummet är fullt av LJUS. Som av solsken. We get it. Gult, ska det vara. GULT.

Men ändå. Jag vill ändå veta vem som tog kål på Cillas mormor, vilket tillsammans med bokens allmänna trevlighet ändå ger den en 2:a. Detta trots att boken tar slut - inte alltför oväntat - väldigt fort efter det att mördaren givit sig till känna. Varför? Jo, för att Roberts också gärna vill att boken ska ta slut.

Som sagt, det MÄRKS.

Recenserar denna speciella bok på http://www.bokde.. Visa hela

Recenserar denna speciella bok på http://www.bokdetektiven.se/?p=607

Bra bok som man kan diskutera länge, helt klart.

/Bokdetektiven

"Boken är en skönlitterär tolkning av det verkliga.. Visa hela

"Boken är en skönlitterär tolkning av det verkliga Yngsjömordet i Skåne år 1889, som ledde till den sista avrättningen av en kvinna i Sverige..."

Läs hela recensionen på Bokdetektiven.se!

www.bokdetektiven.se

Man kan dra ganska uppenbara paralleller till andr.. Visa hela

Man kan dra ganska uppenbara paralleller till andra typer av beroenden, till exempel droger och alkohol. Eller vad som helst som människan kan bli beroende av. Gradvis bryter det ner personen och...

Läs recensionen på http://www.bokdetektiven.se/?p=862

/Bokdetektiven.se

Intressant, tankeväckande liten bok om hur man fin.. Visa hela

Intressant, tankeväckande liten bok om hur man finner sin kallelse i livet. Måste man göra något bara för att man KAN göra det? Vart är jag på väg och är det i denna riktning jag vill? När är det dags att börja tänka i nya banor och vilka tecken finns på att jag sysslar med något annat än det jag är ämnad för? Och vad är jag egentligen ämnad för?

Lättläst bok med titlar och kapitel, dock med något bristande struktur, tycker jag iallafall. Lite tydligare uppdelning hade ibland gjort att man fortsätter lyssna lika uppmärksamt senare i boken som i början. Tappade bort det initiala engagemanget lite när det började handla om tro och andlighet i bokens senare del, kanske för att jag inte är troende och därför inte kan identifera mig med Tudor Sanddahls ordval och sätt att uttrycka sig. MEN det gör inget att man inte är troende, för boken handlar om att finna sin egen väg (oavsett vilka ord författaren använder)! Rekommenderas för de allra flesta människor...kanske alla, förutom de enstaka människor som redan funnit sitt kall OCH redan ägnar sig åt det :)

Bokdetektiven.se skriver: Detta är ett ypperligt.. Visa hela

Bokdetektiven.se skriver:

Detta är ett ypperligt exempel på en bok som har det mesta. Bra språk, djup personbeskrivning och en riktigt spännande handling.

Tom Ripley är en fattig och ensam ung man som till större delen överlever på det enda han är bra på; att lura andra människor...

Läs hela recensionen på www.bokdetektiven.se!

Väldigt bra bok, som fick mycket uppmärksamhet via.. Visa hela

Väldigt bra bok, som fick mycket uppmärksamhet via Oprah's Bookclub kring år 2000.

Handlar om gåtan kring vad som egentligen hände när en av två systrar drunknade en mörk vinternatt vid en sjö i USA på 1920-talet (har jag för mig att det var). Efter sig lämnar kvinnan en dotter, som fortsätter att bo med sin moster som med tiden blir alltmer dominant i sin relation till systerdottern. Boken är "dovt" skriven, det är det enda ordet jag kommer på för att beskriva språket, som är enkelt och lättläst, men ändå väldigt bra och "fint" på nåt sätt.

Men framför allt är det en bok om relationen mellan människor, kanske främst mellan kvinnor som står varandra nära, och vad som händer när sanningen måste döljas till varje pris. Det handlar om lögner, skam, sorg och ensamhet, men även om närhet och kärlek; kort och gott, jag rekommenderar boken! Författaren beskriver över lag mycket bra, både karaktärer, natur och tillvaron för kvinnor på den tiden och det är beskrivningarna som är bokens främsta styrka, tycker jag, förutom att den är spännande!

Av någon anledning är jag dock inte så extremt exalterad som jag måste vara för att ge en bok en femma i betyg, kanske för att läsandet gick lite trögt nånstans på mitten...men det redde ut sig ;) Läs!

Den rike Herr Arne och hans familj och tjänstefolk.. Visa hela

Den rike Herr Arne och hans familj och tjänstefolk hittas brutalt mördade en gnistrande vinterdag i slutet av 1500-talet. Historien utspelar sig i Bohuslän och är baserad på en verklig händelse som...

Läs recensionen på http://www.bokdetektiven.se/?p=702

/Bokdetektiven.se

Öh. Den här boken var trevlig i början, men efter.. Visa hela

Öh. Den här boken var trevlig i början, men efter ett tag ville jag bara att den skulle ta slut och de sista 150 sidorna skummade jag. Hade trots allt något litet behov av att veta vem mördaren var - antar att man kan kalla det deckare, fanns i "líghtversion".

Personerna känner jag inte nämnvärt för och framför allt tycker jag att Nora Roberts i den här boken "lurar" läsaren ang. vilka personer som är misstänkta. Inte exakt så (för att undvika spoilers), men typ i stil med "Personen man trodde var död återuppstod på mystiskt vis och visade sig vara en kallhamrad mördare". Nästa steg består av att någon drabbas av minnesförlust eller inleder en relation med en man som senare visar sig vara hennes bror. Dessutom visar sig motivet vara föga intressant.

Men vill man ha en ytterst lättsmält bok med överdrivna känsloyttringar (Roberts har helt klart snöat in på att skapa klichéartade Scarlettkopior från den romantiska södern), så kanske detta kan vara något.

Men Roberts är inte helt igenom rutten. Läs istället Livsfarlig utsikt, det var första Robertsboken jag läste och tyvärr har de två böcker jag läst därefter INTE nått upp till den nivån. Livsfarlig utsikt var också enkel (det är trots allt Nora Roberts), men faktiskt en riktigt underhållande bok med en hel del kvaliteter!

"Kanske är det därför Högt vatten faktiskt är en a.. Visa hela

"Kanske är det därför Högt vatten faktiskt är en av Christies mer intressanta deckare. Den lägger nämligen inte bara fram de vanliga karikatyrerna, ett blodigt mord samt en rad finurliga ledtrådar som visar sig vara avgörande i slutet..."

Läs hela recensionen på bok- och deckarbloggen Bokdetektiven.se!

Direktlänk: http://www.bokdetektiven.se/?p=1350

Gudomligt språk! Henschen har beskrivit, på ett bå.. Visa hela

Gudomligt språk! Henschen har beskrivit, på ett både skönlitterärt och självbiografiskt vis, hur kärleksrelationen mellan hennes farbror och hans fru, då två unga, vilsna människor i rika men olyckliga familjer, utvecklas till en katastrof.

Morden talades det aldrig om, trots att Henschen försökte få sin mamma att berätta. Boken är en släktskildring, en väldigt intressant bild av ett otryggt 30-talets Sverige, men det som är mest fascinerande är hennes bild av Sofie, den unga kvinna som valde mannen som hon vid 23 års ålder skulle möta döden tillsammans med. Vad hände mellan dem och vad ledde fram till de berömda Sydowska morden? Lättläst, ändå känns slutet lika abrupt som sättet det unga paret möter döden på. Jag vill inte att den ska ta slut.

Jag skulle velat komma närmare Henschens egna känslor och hur tystnaden påverkat hennes egen uppväxt (även om det inte är det hon valt som bokens centrum). Ibland anar jag en ovilja hos Henschen att se annat än positiva egenskaper hos sin morfar. Sträng, men rättvis, ungefär, och han kunde inte rå för att hans sons liv spårade ur. Enligt boken måste orsaken ha varit drogmissbruk i kombination med psykisk sjukdom (om än en delvis frånvarande fader), men jag kan inte låta bli att undra över vem Hjalmar egentligen var och hur han betedde sig mot sin son. Fanns det fler orsaker till att denne unge man slutligen valde att mördade sin egen far, sin unga hustru och två hushållerskor...?

Spänning på hög nivå i fackboksvärlden! Mycket int.. Visa hela

Spänning på hög nivå i fackboksvärlden! Mycket intressant om psykiatrins utveckling under 1800-talet och hur man såg på och behandlade psykiska sjukdomar förr. Läs mer på Bokdetektiven (http://www.bokdetektiven.se/?p=1060)

/Bokdetektiven.se

Lättläst, speciell liten novellsamling av barn- oc.. Visa hela

Lättläst, speciell liten novellsamling av barn- och ungdomsförfattaren Pearce. En rad underliga, ovanliga berättelser, som är enkelt skriva, men ändå spännande nog för att ge även vuxna läsare lite spänning och även några skratt. Rekommenderas när man vill ha något mystiskt och ändå lättläst!

Noveller som är speciellt bra är Svarta Ögon, om den lilla olyckliga flickan som kommer på besök över helgen i den glada kärnfamiljen och vad som händer sedan. Även Dungen är en minnesvärd liten berättelse om mannen som fick ärva lite markområden, men som inte vill lyssna när lokalbefolkningen menar att han absolut inte får hugga ner skogsområdet ute på fältet, kallat Dungen. Och Hans Kära Syster, om vad som hände med mamman efter att hela hennes familj dött i den där bilolyckan... Betyget blir inte en 5a, eftersom vissa noveller inte är lika bra. Men ändå underhållande.

Mycket bra bok om konsten att skriva krim! Enkelt.. Visa hela

Mycket bra bok om konsten att skriva krim! Enkelt språk, en indelning som känns relevant och behövlig, såsom dialog, intrig, berättarteknik, perspektiv, att få texten levande osv. Läst en del andra liknande böcker och denna är faktiskt bland de allra bästa, om inte den bästa, just för att den är så lättöverskådlig och tar upp områden alla nybörjarskrivare önskar sig.

Dessutom skriver Bondeson utifrån sin erfarenhet som lärare på skrivarkurser, vilket gör att han vet vad han talar om ang. vanliga nybörjarmissar osv. Läs om du vill skriva! Behöver inte vara krim.

Fyra och inte femma enbart pga. att jag inte är exalterad, av diffus orsak. Men läsa den ska man iof göra för att man vill lära sig hantverket eller bara för att man tycker det är intressant, inte för att bli eld och lågor. Kanske.

Det här blev faktiskt den första Nora Roberts-boke.. Visa hela

Det här blev faktiskt den första Nora Roberts-boken jag läste och ska snart läsa nästa! Jag har haft fördomar mot hennes böcker, som delvis bekräftats; det är "enkel" litteratur. Men det är faktiskt inte mycket enklare än många andra "vanliga" böcker jag läst. Man bör skilja mellan hennes Harlequin-böcker och hennes deckare, som denna bok är ett exempel på. Tyvärr en ganska usel översättning, men det hade jag (faktiskt) överseende med, eftersom boken var så trevlig!

Jag gillar blandningen mellan spänning/deckargåta och lite romantik. Lika mycket tyckte jag om naturbeskrivningarna - som inte känns långrandiga, utan som en del av handlingen - av nationalparken där allt utspelar sig. Efter min road-trip i USA känner man igen känslan av orörd, hisnande natur :)

Gillade verkligen den lilla detaljen i slutet som gör att mordet blir löst! Man får det presenterat framför ögonen, men Roberts skriver på ett sätt som gör att iallafall jag inte lade märke till det! Boken ger det den utlovar. Underhållning.

Den här boken var njutbar att läsa, från början ti.. Visa hela

Den här boken var njutbar att läsa, från början till slut – även om den tog slut för fort! En annorlunda deckare, med en speciell författarton redan från början. Som någon tidigare skrivit blir det ibland lite väl mycket samma röst från de olika perspektivpersonerna, men detta är ju också författarens personliga styrka och signum.

Jag tyckte speciellt mycket om att författaren beskriver så levande, men med få ord! Det blir inga långa beskrivningar av varken miljö eller personer, ett fåtal talande detaljer väljs ut. Ändå är det otroligt lätt att se den karga, tyska landsbygden framför sig, känna hur vinden viner och hur raseriet regerar under ytan…

Önskar att det hela varit lite längre dock, hon hade kunnat utveckla det mer och kanske spetsa till själva deckarhistorien? Samtidigt är den tydligen baserad på en verklig händelse, så det blev kanske svårt att brodera ut mer från något som inträffade på ett visst vis. Blir även svårt att inte ge en femma, trots vissa små nackdelar. Minnesvärt!

Mycket hemtrevlig debutroman från 1949 av Sveriges.. Visa hela

Mycket hemtrevlig debutroman från 1949 av Sveriges pusseldeckarförfattarinna nr 1, Maria Lang! Blev överraskad över att den inte var inlagd på Boksidan, med tanke på vilken klassiker den är.

Kvalar definitivt in under ”cozy crime” och har ett härligt, välformat retrospråk blandat med mysiga miljöer och färgrika karaktärer. En mer avancerad och språkligt välskriven mysrysare, kan man kanske säga, samtidigt som jämförelsen nog är att underskatta Maria Lang (pseudonym för Dagmar Lange).

Läs och fröjdas i höstmörker eller hängmatta!

"...och i det gamla förlagets vindlande korridorer.. Visa hela

"...och i det gamla förlagets vindlande korridorer och mörka källarutrymmen hittas den unga, nyanställda reklamflickan brutalt ihjälslagen och instoppad i ett trångt utrymme…"

Läs hela recensionen på bok- och deckarbloggen Bokdetektiven.se!

Direktlänk: http://www.bokdetektiven.se/?p=1243

En ”erotisk klassiker” med titeln ”Nekrofilen”?! H.. Visa hela

En ”erotisk klassiker” med titeln ”Nekrofilen”?! Hm. Dessutom är boken skriven av en kvinna...

Måste läsas.

Läs recensionen på http://www.bokdetektiven.se/?p=837

/Bokdetektiven.se

Ovanlig bok. Personligen tycker jag inte om slut d.. Visa hela

Ovanlig bok. Personligen tycker jag inte om slut där man själv får tolka hur det gick. Tycker heller inte om böcker om väldigt manliga kriminalare som lider av psykiska skador från krig osv. Detta är ingen deckare heller, som jag trodde, utan en thriller. Ibland blir den faktiskt lite för ”filmisk”; man förstår att författaren närt en dröm om att få den filmatiserad redan när han skrev den. Det är t.ex. slagsmål i lämpliga miljöer, passande cliffhangers, exploderande fordon och annat åt det hållet. Men det är ju bara min personliga smak.

Faktum är att författaren verkligen lyckas med helheten och även med att beskriva huvudpersonen; han är både mångfasetterad, trovärdig och lätt att identifiera sig med.

I början tyckte jag att bokens språk var lite för enkelt (samt en del gräsliga ordval såsom ”gläfste han fram mellan tänderna” eller nåt i den stilen), om än trevligt och mycket lättläst. Men det blev bättre efter hand och det var riktigt njutbart att läsa en så pass lättläst bok som ändå innehåller något!

Boken hade en ”dip” någonstans i mitten där jag började tröttna lite och bara ville veta hur det skulle sluta, men de sista ca sjuttio sidorna är ett enda långt ”rafflande slut” som faktiskt lever upp till förväntningarna. Trots att jag som sagt personligen blir irriterad på öppna slut. Slutet är verkligen bra skrivet! Och riktigt, riktigt hemskt… :S Mådde lite illa.

Så trots att delar av boken inte är i min smak, kan jag inte ge något annat än en fyra. Filmen är säkert gräsligt hemsk :/

"Hmm..." är min tanke. Läste "Vädermannen" innan S.. Visa hela

"Hmm..." är min tanke. Läste "Vädermannen" innan Saknaden, annars har jag inte läst något av Lundell. Den förstnämnda imponerade och fick mig att läsa denna, men...ärligt talat. Som tidigare nämnt är boken för lång, detta TROTS att det är en av Lundells fördelar; att det inte alltid behöver hända så jättemycket hela tiden. Det händer saker ändå. På något vis.

Men en rad olika personer, som dyker upp i boken, försvinner för att sedan komma tillbaka in i handlingen har jag snabbt glömt. Boken känns mest som en enda lång monolog utan motstånd. En del intressanta sidoberättelser, som det dock inte blir så mycket av... Bra beskrivning av Sveriges 90-tal. Av känslan av vanmakt över samhällets förändringar. Jag tycker trots allt om Lundells sätt att skriva. Inte så konventionellt.

Men så har vi kvinnobeskrivningarna. Som ändå är ganska väsentliga. I Vädermannen tyckte jag, trots det lite väl romantiserade slutet, att kvinnorna ändå funkade. Framför allt dottern kändes realistisk. Deras reaktioner kändes hyfsat realistiska. Men kvinnan i denna bok (Maria, föremålet för författarens åtrå, iallafall i bokens senare del) känns fullkomligt osannolik. Hon är först mystisk, susar förbi i vimlet, men dyker ändå upp - alldeles oväntat - på en öde strand på Gotland. Därefter är hon bohemisk, dansant, upprorisk och kåt. Hela tiden. Utöver det förefaller hon ungdomligt naiv och utgör därefter helt enkelt sinnebilden för den unga kvinnan som höjer mannen till skyarna. Som måste finnas till om Mannen inte ska bli suddig i kanterna. Som till och med kommer med så absurda utrop som "Yeah, baby!" och "Ja, mera! Fantastiskt!" när den manliga huvudpersonen håller ett slags "försvarstal" till Kvinnan (gräsligt dåligt kapitel, förresten).

Jag är inte den som brukar bry mig så mycket om manschauvinism i böcker, det fanns även i Vädermannen. Men där blev det ändå någon slags fin äkthet av det hela. På nåt sätt. Men den här kärlekshistorien blir faktiskt bara löjlig. Kvinnan blir inte mer än en klippdocka, söt men ofrånkomligt platt. Slutet är lite oväntat, faktiskt, och överraskar läsaren på ett effektivt sätt. Men ändå ganska...meningslöst. Lite "jaha, och varför reagerar huvudpersonen sådär...lamt?!" Ännu en kvinna försvinner ur mannens liv och bleknar bort, skrämmande fort (med tanke på att man ändå ägnar lite tid åt att läsa en bok på över 550 sidor..) ;) Men trots allt; en tvåa. För att Lundell är Lundell och ibland ganska njutbar.

Den här boken var verkligen en pärla! Nästan hela.. Visa hela

Den här boken var verkligen en pärla! Nästan hela boken är skriven i presens (”Jan tittar ut över åkern”), vilket ger en känsla av ökad närhet till huvudpersonen; det fungerar verkligen. Men det är inte därför jag ger boken en femma utan att egentligen tveka. Hela boken är underbar. Spännande och fantasieggande och författaren lyckas även göra boken till psykologiskt intressant. Om Lehanes ”Patient 67” har kallats en psykologisk thriller, är denna det på riktigt. Patient 67 hade en mer förväntad ”allt-är-inte-som-det-ser-ut-att-vara”, typ Sjätte sinnet. Sankta Psyko utspelar sig också kring plats för psykiskt sjuka brottslingar, men blir faktiskt ännu mer spännande. Det är inte bara vindlande kulvertar och hemliga brev och mystiska personer; boken i sin helhet är en psykologiskt trovärdig gåta.

Dessutom får man verkligen lära känna huvudpersonen och undan för undan avslöjas mer om hans förflutna, vilket riktigt snyggt vävs ihop med storyn. Jag tyckte inte alls att slutet var konstigt, faktum är att det passade väldigt bra. Brukar inte föredra den ”typen” av slut, men här funkade det utmärkt.

Detta var en bok som jag längtade efter att både köpa och läsa och som lämnade efter sig den där jobbiga känslan av ”Jaha. Vad ska jag göra NU? Kommer jag någonsin att hitta en lika bra bok igen?”

Väldigt intressant faktabok om synen på och relati.. Visa hela

Väldigt intressant faktabok om synen på och relation till döden, livet efter och traditioner kring dödsfall, begravningar och vidskepelse i äldre tiders Sverige. Innehållsrikt om allt från farsoter, skrock och varsel till avrättningsplatser, likvakor och kyrkogårdar, skrivet av prästen och historikern Lars Bondeson.

Trevligt språk och användbar bok både för intresserade och för t.ex. skolarbeten! Mycket angenäm och allmänbildande läsning om äldre tiders kultur och syn på både livet och döden.

En intresseväckande, lockande liten faktabok om ma.. Visa hela

En intresseväckande, lockande liten faktabok om man är intresserad av brottshistoria, mord och hemskheter i vårt eget land och detta i en historisk kontext och stämning. Boken är skriven av en av regissörerna till tv-serien från 80-talet, Skånska mord, och tar upp klassiska skånska mordfall från Malmborgska mordet år 1819 till Hurvamorden 1952. Detta varvas med dåtida dikter eller skrivelser (skillingatryck) och inspirerande bilder från skånska landskapet, från tv-serien, kyrkogårdar och annat smått och gott. Handlar en hel del om dödsstraffet också, dåtidens syn och övergången till ett annat sätt att resonera.

Boken är enkelt och ganska kortfattat skriven både språk- och faktamässigt; den innehåller lite om många fall snarare än tvärtom. Den ska nog ses som inspiration och spänning hellre än ”gedigen faktabibel”. Den tilltalade mig och lockade till att ta reda på mer om de fall som intresserade speciellt. Jag ger boken som helhet en 4a i betyg, trots det ganska begränsade område den ägnar sig åt.

Eftersom det är sommar bestämde jag mig för att lä.. Visa hela

Eftersom det är sommar bestämde jag mig för att läsa något riktigt mysigt – och vad är då mer perfekt än en gammal mysrysare?

Boken är en av de där tunna, slitna gamla pocketböckerna man hittar på loppis, med omslag som pryds av romantiskt klädda flickor som ser rädda ut framför mystiska hus. Serien utkom ca 1 gång per månad under ett större antal år. Böckerna är korta, enkelt skrivna och har en föga avancerad handling. Ändå blev jag positivt överraskad; boken var ett rent nöje!

Den handlar om en ung flicka som beger sig till en ö för att arbeta för en äldre herre. Sedan händer…en massa mystiska saker. Språket är verkligen enkelt och inte sällan förekommer t.ex. fel personnamn, dålig och ibland icke-existerande översättning från engelskan (”Onkel” och ”molnen stackade upp sig” och även om man kan säga nevö på svenska är det knappast någon som gör det). Men det gör ingenting! Boken är ett trevligt hopkok av låsta dörrar, gömda dagböcker, mystiska främlingar och glittrande smycken i botten på kistor. Som hjältinnan naturligtvis hittar. Och även om hon skrattretande många gånger ”skakar i hela kroppen av rädsla” och knycker på nacken så att det blonda hårsvallet faller ner över hennes axlar, får boken en glasklar fyra!

Positivt överraskad! Inte läst något av Åsa Larsso.. Visa hela

Positivt överraskad! Inte läst något av Åsa Larsson innan och förväntningarna var väl sådär efter att ha öppnat den på slumpmässigt vald sida, läst något i stil med ”Låt bli det där, gläfste han fram” och dragit den förhastade slutsatsen att detta var ännu en svensk, halvusel deckare. Och även om boken är enkelt skriven på en slags väldigt nutida, avslappnad prosa (framför allt dialogen är väldigt modern/realistisk, t.ex. ord som ”jättebra”) så blir det inte den där B-känslan! Tvärtom är i alla fall de viktiga personerna mångfasetterade, realistiska och mänskliga och språket blir ofta både suggestivt och gripande. Framför allt Sanna tycker jag är klockrent beskriven som den utsatta, handlingsförlamade men ändå mänskliga person som hon är.

Efter att ha mått lite illa de första sidorna, under en gräslig beskrivning av en torr advokatfirma och de vanliga gamla de-dricker-kafffe-ur-automat-beskrivningarna tar boken nya kliv och blir snart riktigt spännande! Personerna reagerar trovärdigt i relation till vem de är – underbart. Dessutom kretsar temat kring religion/frikyrkoförsamling, vilket gör allt psykologiskt intressant.

Även om mordet i sig samt en del saker i slutet kändes lite för mycket effektsökeri och ”filmiska” för min smak (nästan så man anar att författaren vill att boken blir film), måste boken få en stark fyra! Eller femma minus…

Jag tyckte väldigt mycket om den och hade otvivela.. Visa hela

Jag tyckte väldigt mycket om den och hade otvivelaktig separationsångest när den tog slut. Detta kan bero på att det var min första Lundellbok, kan även ha att göra med att jag känner igen mig i Lundells behov och längtan efter frihet, lugn och ro, natur och väder och kreativt skapande. Det där som är så mänskligt och JA - trots att jag inte är en medelålders man. Jag älskar naturens närvaro, som saknas så mycket i ens egen vardag. Jag tycker om när han kommer igång sådär i språket, trots att det ibland blir tjatigt och trots att det ibland inte "gör så mycket" om man bara skummar några sidor.

Men det gör jag inte. Jag läser varje litet ord.

Varför vet jag inte. Ingen aning om varför jag, ung, stabil kvinna utan Lundells (ok, "Georges") livskrångel faktiskt känner igen mig själv så mycket. Det känns så nice bara att någon annan har samma behov, som om man inte är helt galen.. ;) Dessutom är språket bra (för det mesta) och när det där med språkets form inte längre verkar ha sådär jättestor betydelse för den säkert bitvis lite överförfriskade Lundell, så gör det faktiskt ingenting. Det är ok. Lundell är bra ändå. Jag är intresserad av hans töntigt osäkra relation till kvinnor (om än aldrig så irriterande, det där med piedestalen alltså..), av hans behov av att frikoppla med sprit, av behovet av moln som tar sig över sommarhimlen.

För en gångs skull får man ta sig in i en annan människas tankar, karl som människa.

Både intressant och lärorik handbok med Sue Grafto.. Visa hela

Både intressant och lärorik handbok med Sue Grafton som redaktör, skriven på engelska. Boken är skriven av ett stort antal amerikanska deckarförfattare. Jag har för mig att detta är en ny version av en äldre utgåva och det stämmer överens med min känsla att vissa av kapitlen är lite föråldrade. Inte för att det gör något, den här boken kändes verkligen givande! Den tar upp en stor del av alla delar i skrivprocessen, allt från basala områden som berättarperspektiv, dialog och miljö till hur man skriver historiska deckare, e-boken och en redaktörs syn på vad som kan publiceras. Kapitlen varierar lite i kvalitet, men det gör absolut ingenting då det redan är väldigt många kapitel.

De flesta författarna har ett hyfsat enkelt språk och det var riktigt kul att läsa en bok på engelska!