Titel |
Författare |
Recension (inledning) |
Betyg |
Datum |
|
Bara ett barn | Persson Giolito | Malin Persson Giolito skriver om ett angeläget ämn.. Visa hela | 4 | 11-08-07 | |
Malin Persson Giolito skriver om ett angeläget ämne "vem för ett utsatt barns talan?". I romanen gör advokaten Sophia Weber det. Hon blir den sjuårige Alexs advokat och engagerar sig med själ och hjärta i honom. Berättelsen känns (tyvärr) trovärdig och trots att flera tjänstemän gör rätt enligt regelverket så placeras Alex hos sina dysfunktionella föräldrar och får genomlida nya vidrigheter. Detta händer i Sverige 2011 och författaren vill (tror jag) peka på detta. Alla personerna i boken känns trovärdiga och är väl tecknade. Det enda jag inte förstår är varför författaren konstuerar en romans i samband med upplösningen? Den känns tafflig och behövdes inte alls med tanke på övrig dramatik. Slutet är gott och tryckte på alla knapparna så att tårarna rann. IRL är dessvärre sluten på liknande historier början på nya svårigheter för barnen. |
Den som dödar draken | Persson | Detta är en helt fantastiskt rolig bok! Man skratt.. Visa hela | 4 | 11-08-06 | |
Detta är en helt fantastiskt rolig bok! Man skrattar till på var och varannan sida åt Evert Bäckströms reflektioner om arbetskamrater och bovar. När man rannsakar sig själv så är det den riktigt taskiga människosynen som Evert besitter som framkallar skratten, men man kan ju skylla på Leif GW´s mästerliga förmåga till fyndiga formuleringar! Själva utredningsprocessen känns relativt professionell hos Solnapolisen och man undrar under läsandet om detta är en realistisk beskrivning av polisens arbete och att det krävs en Evert för att knyta ihop säcken. Dessa frågor besvarar inte Leif GW ty skildringen hade ju rent av varit tråkig utan Ewert. Den sista sekvensen, där mansgrisen Evert blir erbjuden sex av snygga puma-snuten Annika, blev för mycket för mig. Sådant förekommer bara i böcker som är skrivna av män som är födda på 40-talet. |
Jag älskar dig inte | Stielli | Jag såg författaren C.S i en morgonsoffa och blev.. Visa hela | 2 | 11-08-08 | |
Jag såg författaren C.S i en morgonsoffa och blev sugen på att läsa hennes bok. Boken beskriver i korthet en kvinna, Lotten, som blir lämnad av sin man, Per. Hon älskar honom men han älskar inte henne. De två döttrarna blir naturligvis jätteledsna och inte blir det bättre av att mamma Lotten är labil och pappa Per bara försvinner. Jag läste jag vidare trots att jag egentligen tycker att livet är för kort för att läsa dåliga böcker. Det som gjorde mig nyfiken var väl om Lotten skulle komma till någon slags insikt (tog typ 200 sidor!). Man kan inte anklaga författaren för ett stereotypt kvinnoporträtt eftersom kvinnor sällan skildras som Lotten numera - tack och lov! Skildringen innehåller en rad knäppa detaljer som en kastad mobil, ett samlag på en parkeringsplats och beskrivningen av Lottens arbetsplats som en idyll (högstadieskola!). Läs denna bok om du vill reta upp dig! (ett avtryck så gott som något) |
Som glöd blir till aska | Sjögren | Staffan och Sonja lever i ett småtråkigt förhållan.. Visa hela | 2 | 11-09-11 | |
Staffan och Sonja lever i ett småtråkigt förhållande i småstaden Härnösand. Sonja är duktig och omtyckt lärare och Staffan, som också är utbildad lärare, klarade inte av att möta eleverna och jobbar som skolvaktmästare. Sonja slår sin man och Staffan tar stryk utan att tala med någon. Han önskar att hans hustru vore död. Det finns många mycket intressanta och spännande komponenter i berättelsen, som beskrivningen av den lätt autistike Staffan, den sex- och kärlekstörstande fritidsledaren som i någon slags desperation vill förföra den tråkiga Staffan. Hennes kärlek till sin slarver till son. Sonja, den utåt sett empatiska, får trovärdighet som romanfigur, när hon i en urladdning pucklar på sin man. Varför resluterar då inte dessa väl tvinnade trådar till ett vackert och stabilt tygstycke? Det är något i själva kompositionen av berättelsen som känns som ett hastverk. Författarens vilja att få med flera parallella handlingar gör att hela projektet havererar. Styrkan i romanen är personteckningarna.
|