Khaled Hosseinis "Tusen strålande solar" är en gripande berättelse om två kvinnor som förs samman av kriget i Afghanistan. Boken lämnar läsaren i ett väldigt känslomässigt tillstånd. Man kastas hela tiden mellan att vara otroligt ledsen och oerhört frustrerad över hur tragiskt och orättvist behandlade huvudkaraktärerna Mariam och Laila blir. Detta är precis vad som gör boken så stark och fängslande.
Den händelse som vi minns bäst är scenen där Mariam hittar sin mamma hängandes i ett träd. Det var den första tragiska händelsen vi fick ta del av där av blev det en minnesvärd händelse. Karaktären som gjorde sig bäst ihågkommen var Tariq, då man spenderar mycket tid tänkandes och sörjandes pågrund av de händelser som drabbar honom och hans familj. Om vi fick ändra någonting i boken så är Mariams öde det första vi kommer att tänka på, vi skulle se till att hon flydde med Laila och barnen och att talibanerna inte skulle hitta dom. Detta är dock önsketänk då det inte är realistiskt att de skulle komma undan med mord utan att bli hittade.
Hosseinis sätt att skriva känns väldigt naturligt och texten flyter på lätt. Han använder mycket metaforer och bildspråk vilket gör texten mer vardaglig. Han använder mycket inslag av arabiska vilken också bidrar till att läsaren kan måla upp en korrekt bild av Kabul och karaktärernas liv.
Vi uppmanar alla till att läsa "Tusen strålande solar", oavsett ålder eller bakgrund. Det är en oerhört viktig bok som ger en bra bild om hur det kan se ut att vara kvinna i ett annat land. Riktigt bra bok !!
|
(49 år)