Första Grisham från mig - och av ovanstående recen.. Visa hela

Första Grisham från mig - och av ovanstående recensioner anar jag att denna kanske inte är helt representativ. Om den är det kan jag verkligen inte förstå mannens popularitet. Nu är ju agent-historier inget jag brukar gilla, men nog har jag tagit mig igenom några Baldacci o.s.v. Denna är dock totalt ointressant och platt. Läste den på originalspråk, men var varken imponerad av det eller intrigen.

Jag kanske hade för höga förväntningar - fick för.. Visa hela

Jag kanske hade för höga förväntningar - fick för mig att Anna Jansson skulle vara snäppet bättre än floden av kvinnliga deckarförfattare i Sverige. (Eller så har jag helt enkelt läst för många av varianten)

Tyckte dock att såväl språk som intrig var alldagligt och trist och jag gillade av någon anledning inte Wern heller. Brydde mig aldrig om hennes person överhuvudtaget och tycker hela "kampen-mot-klockan" och "kriminalare-blir-själv-offer"-grejen bara var larvig. Nä, ingen större lust att läsa fler i serien (men det är möjligt att jag därmed går miste om nåt!)

Deckarfantast som jag är måste jag ju ge nåt annat.. Visa hela

Deckarfantast som jag är måste jag ju ge nåt annat än Wallander/Bosch/Lynley-typerna en chans.... Men frågan är väl om Ikmen skiljer sig så mycket från alla andra medelålders män som löser brott? :-) Ja, det skulle va de många barnen då.

Nej, så speciell tyckte jag nog inte boken var, en ganska ordinär brottshistoria. Dock väldigt härligt att få leva sig in i de turkiska kvarteren. Värmen kändes under hela läsningen! Personbeskrivningarna var också levande nog för att lära känna karaktärerna.

Hade velat tycka bättre om Nadel, då det som sagt är lite ovanligt med andra miljöer än de typisk västerländska i den här genren.

En trevlig överraskning. Kändes som en rätt torr &.. Visa hela

En trevlig överraskning. Kändes som en rätt torr & karg liten historia, men den grep ändå tag med sin värme. Inget jättespeciellt, men jag kommer förmodligen att läsa uppföljarna - ett betyg gott om något!

När jag läser deckare vill jag i vanliga fall ha l.. Visa hela

När jag läser deckare vill jag i vanliga fall ha lättsmält underhållning. Med Roslunds & Herrströms "samhällspatos" blir detta lite svårt och i början tyckte jag nog att Gren var en alldeles för konstig och dyster man.

Men när historien är så väl underbyggd och intressant som denna är det svårt att tycka illa om och efter ett tag kunde jag inte sluta läsa.

Mest plus blir det dock för slutet: hur ofta lyckas deckarförfattare med att göra en tvist (som faktiskt fungerar!)? Än mer imponerad blev jag dessutom när jag läste nästa bok "Edward Finnigans upprättelse" och författarna lyckades överraska mig återigen... Bra jobbat!

Ja, nog är den en bladvändare och från början var.. Visa hela

Ja, nog är den en bladvändare och från början var jag helt såld.... Sen insåg jag att det bara fortsatte i samma stil rakt igenom, utan minsta andningspaus för eftertanke, reflektion eller möjlighet till logiskt tänkande.

Dessutom är Langdon tråkig och intetsägande (ja, tänk dig typ... Tom Hanks ;-) ), precis som själva språket.

Nä, Dan Brown är helt klart överskattad. Har på pin kiv läst hans övriga också... vilka är precis likadana. Anledningen till att jag måste ge denna något högre betyg (övriga förtjänar max 2:or) är att det var den jag läste först, innan jag riktigt förstått hur trist jag tyckte det va!

Kan jag - som gillar Fossums deckare - verkligen f.. Visa hela

Kan jag - som gillar Fossums deckare - verkligen få ut nåt av en bok om sinnessjuka? Jag var nog rätt skeptiskt, trots att jag ju redan visste att jag gillade författarinnans språk.

Jag hade dock inte behövt oroa mig - avsaknaden av deckarintrig gör inte det minsta när historien och karaktärerna inbjuder till en sådan inlevelse! Riktigt bra bok!

Nä, hur deckarbiten jag än är går barnspråk bort... Visa hela

Nä, hur deckarbiten jag än är går barnspråk bort. Jungstedts karaktärer känns dessutom löjliga och tråksvenska (fördomsfullt?) Min 4-åring formulerar sig bättre - och är oftast även intressantare att lyssna på.

Jodå, helt okej deckare. Irene Huss kan man säkert.. Visa hela

Jodå, helt okej deckare. Irene Huss kan man säkert lära känna och gilla! Rätt alldagligt, men inte dåligt - i alla fall inte om man gillar svensk kriminallitteratur!

Nej, jag kan inte säga att jag tyckte om den här b.. Visa hela

Nej, jag kan inte säga att jag tyckte om den här boken. Kanske hade jag lite för höga förväntningar. Jag brukar gilla den här typen av böcker av duktiga svenska författare - något jag (utan att tidigare ha läst henne) uppfattat Rydberg som. Och visst är språket bra och karaktärerna gripande, men det blir för svart och djupt. Jag vill bli berörd när jag läser sådana här romaner - inte må dåligt. Ibland känns det som om författare tänker ju hemskare = desto högre kvalitet och där håller jag inte med...

Innan jag började läsa funderade jag på om jag fak.. Visa hela

Innan jag började läsa funderade jag på om jag faktiskt inte va rätt trött på Fossum-deckarna, med sina ingående psykologiska porträtt av diverse förövare. Men så stod boken där i bibiliotekshyllan, alldeles ny och fin och på originalspråk. Som den sucker för norska deckare jag är kunde jag ju inte låta bli...

Och jag blev faktiskt inte besviken. Kanske berodde det på att jag redan ställt ner förväntningarna. Eller på att jag gillar Fossums stil så pass mycket - till och med på ett främmande språk känner jag ju att det är vackert skrivet. Eller på att Konrad Sejer är helt ok som medelålders polisman (och det blir ju aldrig för mycket polisdeckare av det hela i vilket fall).

Ämnet är tungt, men Fossum tecknar det ändå med lagom lätt hand, och varar olika berättarperspektiv lagom ofta för att man inte ska tröttna.

De lite dryga 200-sidorna blev alldels tillräckligt en lördagkväll. Ett stabilt tillägg till en helt okej - och åtminstone lite egen - kriminalserie. (Även om jag längtar efter något mer i "De galnas hus"-klassen av Fossum: hon kan ju faktiskt skriva!)

Åh, jag blev så kär i den här! Önskade den mig av.. Visa hela

Åh, jag blev så kär i den här! Önskade den mig av sambon och njöt sen av romantik och saga och härligt språk!

Egentligen borde jag nog tycka den är lite för... smörig... med bombastiska känslor och mystiska människor.... Men nä, jag föll ju ändå...

Skulle förmodligen inte tycka detsamma idag, men betyget får gå på känslan och minnet - det var ju trots allt en underbar upplevelse!

Det tog ett tag att förstå sig på Minas grej. Myck.. Visa hela

Det tog ett tag att förstå sig på Minas grej. Mycket äckel och obehag blev det och först trodde jag nog inte att jag tyckte om det... Sen insåg jag att känslorna ju faktiskt berodde på att författarinnan verkligen lyckas förmedla en hel miljö med sitt språk och sina karaktärer.

Läste triologin i rätt tät följd och Maureen växte på mig hela tiden. Vet inte direkt om jag kan klassa dem som deckare - men å andra sidan är jag ju deckarfantast och numera också Mina-fantast!

(obs! betyget bör ses för triologin som helhet - tog som sagt ett tag innan jag gillade det hela...)

Första boken av Dahl jag läser (helt omvänt, jag v.. Visa hela

Första boken av Dahl jag läser (helt omvänt, jag vet), men jag föll ändå genast för A-gruppen. Ok, svenska thrillers kan ju lätt kännas lite overkliga, men Dahl balanserar det helt ok när han blandar "makro- och micronivåer" (slutet på spänningsromaner blir alltid löjliga, så det behöver jag inte kommentera). Största styrkan ligger ju hur som helst i personbeskrivningarna och författarens härliga metastil. Hela serien ska läsas!

Nej, jag är ledsen men jag förstår inte denna boks.. Visa hela

Nej, jag är ledsen men jag förstår inte denna boks (som sambon fick mig att läsa) storhet. Jag klarar inte riktigt av historier när allt hela tiden går fel och man känner att det kommer sluta i katastrof. Krypande obehag kan ha en viss effekt, men den här kändes bara deprimerande och var för min del inte särskilt spännande. Tyckte nog mest att karaktärarna uppförde sig idiotiskt, utan att känna något för dem eller se något djupare i beskrivningen av människans girighet...

Filmen kanske är bättre...

Vad är det egentligen de norska deckarförfattarna.. Visa hela

Vad är det egentligen de norska deckarförfattarna har som de svenska saknar?

Ja, inte har jag något svar, men Fossum är i alla fall en av de mest välskrivande och samtidigt deckar-tillfredsställande! Vissa av Seijer-deckarna är lite för långsamma/psykologiskt obehagliga för min smak, men jag kan ändå inte låta bli att imponeras av Fossums berättande. Har inte läst serien i ordning, men blev glatt överraskad när jag kom till debutboken och insåg att den var minst lika bra som övriga!

Ok, jag var yngre och mer romantiskt lagd när jag.. Visa hela

Ok, jag var yngre och mer romantiskt lagd när jag senast läste Fantomen... Men jag tänker hålla fast vid att jag älskade den! Levde mig in med liv och lust och greps av såväl människoödena som de skickligt vävda intrigtrådarna.

Vill kanske inte läsa om den idag, då jag tror att det skulle innebära en viss besvikelse. Bättre då att behålla minnet av en stor läsupplevelse!

Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tyck.. Visa hela

Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om Nesbo. Hade läst två av de senare i Hole-serien innan denna och upplevt dem som habila nordiska deckare, men inte så mycket mer. Samma med Fladdermusmannen, jag rycks liksom inte riktigt med, varken av historien eller karaktärerna. Den extra dimensionen med Australiens historia och samhälle ger något enbart för att min dotter faktiskt är kvartsaustralier: egentligen tycker jag nog att det är lite för trubbigt och stereotypt skrivet.

Ändå ger jag nog inte upp hoppet om Jo och Harry. Kanske av den enkla (och dumma) anledningen att jag upprepade gånger läst recensioner och författarporträtt som framställer detta som bra litteratur i deckarklassen. Och visst, det är kanske inte dåligt skrivet, men ändå lite... segt. Kan kanske bero på att jag faktiskt inte bryr mig så mycket om Hole? Och detta i sin tur beror förmodligen på att jag långt innan fastnat för hans snarlika namne i Connellys amerikanska kriminalsvit. Ja, det är nog där någonstans problemet ligger: helt fördomsfullt tycker jag att dessa hårdkokta män passar bättre i USA än i Norge...

Jag måste säga att jag är imponerad av Cornwells s.. Visa hela

Jag måste säga att jag är imponerad av Cornwells stilbyte - den här boken känns långt ifrån Scarpetta-serien (som jag lite ofrivilligt är ett fan av).

Egentligen känns det som om den har lite högre kvalitet, med en mer omsorgsfull story och ett bredare persongalleri (fast så är den ju första boken av tre, istället för en av typ 13...)

Ändå tog det sig inte riktigt för mig. Kändes trots allt lite seg och ointressant. Reserverar mig för att det kan bero på min Scarpetta-nostalgi...

Hade innan hört att Indridason skrev rätt dåligt.... Visa hela

Hade innan hört att Indridason skrev rätt dåligt... Men det märkte jag faktiskt inte av! Skönt med "miljöombyte" i deckare (även om vi har kvar den medelålders kriminalaren med struligt familjeliv) och Indridasons långsamma stil med tillbakablickar är rätt trevligt.

Tycker väl att det efterföljande böckarna har lite väl lika uppbyggnad, men jag gillar Erlendur och hans kollegor och läser gärna lite isländskt mellan varven!

Jag är egentligen inte jätteförtjust i Lehanes "hå.. Visa hela

Jag är egentligen inte jätteförtjust i Lehanes "hårdkokta" stil och har i de två tidigare böckerna jag läst inte direkt fastnat för Kenzie & Gennaro. (kan bero på Patricks "jag"-skrivande, hatar sånt!)

Men kanske har de ändå växt på mig, för den här boken gillade jag! Kanske beror det på att historien berör mig den här gången?

Lehane är - vad man än tycker om stilen - en duktig författare och här höll det till slutet för min del (ovanligt i en thriller!) Till och med så pass att jag berättade om intrigen för sambon! (vilket han var mindre tacksam för när filmen kom och han visste hur den skulle sluta...)

Hon gjorde det faktiskt. Hon rodde det i hamn. Stående ovationer.

Det tog tid innan jag så slutligen lyfte upp Rowli.. Visa hela

Det tog tid innan jag så slutligen lyfte upp Rowlings första bok... Och egentligen var jag ju inte intresserad... Jag menar, hur bra kan en barnbok av en engelsk kvinna som synts i varenda tidning vara...?

Ja, hur härlig som helst tydligen. Svisch, så har jag klarat av de fyra första och väger om jag ska spara de tre sista bara för att få suga på karamellen lite längre...

Jag som inte ens gillar fantasy!

(Obs! 4:an är för att den första i serien känns något mer barnslig och enkel... Sedan växer det bara och som helhet blir det ju en klar 5:a!)

Som alltid när man fastnat för en författare baser.. Visa hela

Som alltid när man fastnat för en författare baserat på bara en tidigare bok (i mitt fall "Målarens döttrar") har man lite för höga förväntningar. Herrgården infriar visserligen en hel del: Palm skriver vackert, historien är engagerande och speciell, karaktärerna både sammansatta och lite ogripbara. Men samtidigt är det hela lite för "obehaglig" och dysantopisk för att jag riktigt ska njuta.

Palm får fler chanser, men jag väntar nog ett tag till nästa gång...

Lät inte som en handling jag skulle gilla, men red.. Visa hela

Lät inte som en handling jag skulle gilla, men redan vid författarporträttet blev jag fascinerad av klättare och klättrarliv, som jag ju i ärlighetens namn aldrig tidigare ägnat en tanke. När det sedan visade sig att David Lagercrantz dessutom lägger till en dimension av personligheter och relationer till spänningsmomenten var jag fast. Inte för att det är några enastående psykologiska porträtt, men alldeles nog för att man ska lära känna människorna på berget och därmed bry sig om deras strapatser.

Lagercrantz avväger dessutom bra mellan återblickar, rapporter från baslägret och helvetet uppe i kylan. Att bara läsa om klättrarnas problem hade blivit för tungt och därmed förmodligen inte lika spännande.

Språket är inte fantastiskt men väldigt funktionsdugligt. Det är lättläst och med driv, vilket förenklar min sträckläsning.

Slutligen måste ju erkännas att "verklighetsanknytningen" adderar en extra krydda. Lite obehagligt var det också att parallellt med att jag läste boken kom nyhetsuppgifterna om räddningsaktioner på K2, där till slut 11 personer gick bort i en storm...

Håller helt med föregående talare - gillar man Läc.. Visa hela

Håller helt med föregående talare - gillar man Läckberg gillar man säkert denna.

Enligt mig skriver Läckberg som en kratta och producerar usla deckare. Sten skriver kanske något mer flytande prosa, men nån författare är hon inte. Intrigen är typisk svensk tråk-deckare med rätt stereotypa personporträtt. Huvudpersonernas tankar och privatliv tar om möjligt mer plats än vanligt i den här typen av böcker, men inte särskilt engagerande.

Borde väl ge en etta, men jag kunde ju inte räkna ut slutklämmen förrän i slutet (kanske för att jag inte brydde mig), så jag är givmild och ger en tvåa! Funkade som flykt från släkten en regning midsommarhelg.

Ok, jag älskar ju engelska deckare och är väl därm.. Visa hela

Ok, jag älskar ju engelska deckare och är väl därmed så gott som partisk... Men Robinson är faktiskt duktig och jag gillar både hans stil och karaktärer!

Det här var den första jag läste och också (kanske därför?) den jag hittills tyckt mest om. Inget ont om de andra (som sagt: I like...), men den här har en riktigt spännande intrig som håller länge! Några av de andra är nog närmare 3:or, men här slår vi till med en 4:a!

Mina känslor för Walters varierar. Å ena sidan kva.. Visa hela

Mina känslor för Walters varierar. Å ena sidan kvalitativa, riktigt engelska spänningshistorier. Å andra sidan lite tomgång och oengagerande intriger.

Det här var den första jag läste och det var rätt länge sen nu. Men jag minns att jag gillade den! Kanske på grund av min ålder/att det var lite nytt/att jag vurmade än mer för engelska deckarförfattarinnor... Men ändock! Klassisk brittisk sak, med mer deckarupplägg än andra av Walters verk.

Ok, jag var väl redan medveten om att Carol Oates.. Visa hela

Ok, jag var väl redan medveten om att Carol Oates (här under psedonymen Kelly) varierar grovt då det gäller kvalitet - och inte konstigt det med den produktionstakten. Jag har både gillat, varit likgiltig och tyckt illa om böcker av henne tidigare. Det här närmar sig nog det sistnämnda. Fler av "suspense"-böckerna som Lauren Kelly blir det i alla fall inte!

Egentligen bör väl upplägget med tillbakablickar/psykologiska porträtt vara fascinerande och spännande, men jag känner mest ett stort obehag. Drewe är otrevlig, Annemarie jobbig, historien svart och deprimerande. På något konstigt vis blev jag också negativt berörd av själva "blodmask"-grejen: jag led helt enkelt av ett lätt äckel boken igenom. Då hjälper det inte att författaren kan skriva och intrigera...

Mankell kan skriva - på nåt sätt får man genast en.. Visa hela

Mankell kan skriva - på nåt sätt får man genast en känsla av kvalitet när man börjar läsa. Och hela första halvan av boken kände jag "det här kan bli bra, det här kan bli bra". Sen tar konspirationsteorierna över och blir alldeles för mycket för min smak. Skönt med variantion på medelålders-manlig-polis (Wallander, jag älskar dig, men man tröttnar ju även på folk man gillar!), men nej.... En traditionell deckare är att föredra före något som bara blir paranoia.

Mysig liten sak det här. Har egentligen läst för m.. Visa hela

Mysig liten sak det här. Har egentligen läst för många engelska deckare och för många historiska romaner om världskrigen, men en blandning av det två var ändå lite nytt. Inte direkt spännande, men hela tiden behaglig läsning.

Jag kanske var för ung för att uppskatta Sofies vä.. Visa hela

Jag kanske var för ung för att uppskatta Sofies värld när jag läste den - även om jag tyckte om den blev den alldeles för seg och filosofisk för min del.

Maya läste jag flera år senare och älskade genast! "Berättarglädje" som det står i bokinfon är något jag verkligen kan skriva under på. Gaardner filiosoferar, fantiserar och målar upp en härlig och varm saga. Läsupplevelse!

Vet inte om jag håller med om ältandet, dock var b.. Visa hela

Vet inte om jag håller med om ältandet, dock var boken en besvikelse. Inbillar mig att jag läst bra saker om Martinez och förväntade mig något mer originellt - speciellt som jag brukar gilla gåtor och logik. Började ok, men sen fortsatte det totalt ospännande och simpelt. Brydde mig varken om karaktärerna eller den s.k. intrigen.

Hmm... En bok jag minns att jag verkligen tyckte o.. Visa hela

Hmm... En bok jag minns att jag verkligen tyckte om - men inte riktigt varför. Vet att jag greps av historien och tyckte det var en väldigt mysig upplevelse.

Kanske senare erfarenheter av Hermansson (lånade flera år efter Musselstranden "Värddjuret", vilken inte riktigt föll i god jord) gjort att jag inte riktigt kan förstå vad jag föll för... Men jag tror inte den något negativa "senare-känslan" har att göra med hennes språk och berättarstil - dem gillar jag ju!

Här är en sån där bok och författare man snubblar.. Visa hela

Här är en sån där bok och författare man snubblar över och inte har några som helst förväntningar på. Tyckte historien lät seg och ointressant och läste mest för att ha nåt att läsa.... Tills jag drog in i både historien och berättandet! En mjuk och varm läsupplevelse där jag hade svårt att förstå vad jag tyckte var så bra... jag visste bara att jag njöt! Och det är väl ett bra betyg om något?

Svenska deckare finns det onekligen (för?) gott om.. Visa hela

Svenska deckare finns det onekligen (för?) gott om. Det här är dock nåt helt annat - tror faktiskt inte jag läst något liknande förut. Speciellt inte om man ser till efterföljande delar, som ytterligare förnyar genren (eller skapar en egen?)

Om det är positivt eller negativt kan dock diskuteras. I början rycktes jag med av de speciella huvudpersonerna och drivna språket, men redan efter första halvan av första boken kände jag nog att det ändå inte var min grej. Larsson är jätteduktig på det han gör och får in både spänning, samhällsrelaterade frågor och humor - men så bra är det som helhet faktiskt inte.

Första boken jag läst av Waters (efter att ha läst.. Visa hela

Första boken jag läst av Waters (efter att ha läst OM henne på kultursidorna). Kände direkt att det handlade om en författare med hög kvalitet (hur mycket påverkade min förförståelse där??). Språket håller hög klass (läste den på engelska) och hon balanserar de olika historierna på ett bra sätt. Jag ville hela tiden veta hur det skulle gå för karaktärerna (eller kanske hur det redan hade gått, med tanke på kronologin).

Samtidigt var mitt intresse av någon anledning inte på topp. Kanske jag inte är tillräckligt intresserad av kärleksromaner just nu? Eller så har jag redan läst för många historier som utspelar sig under andra världskriget (här görs det dock på ett bra sätt!). Kändes inte helt orginellt och var något för långdraget för min smak.

Jag kan mycket väl tänka mig att läsa fler av Waters böcker i framtiden, men just nu är lusten inte jättestor.

Lite ambivalent här. Kan förstå den bra kritiken b.. Visa hela

Lite ambivalent här. Kan förstå den bra kritiken boken fått, då den är varm och mysig och lite egen. Samtidigt kan jag inte påstå att jag nu (några månader efter jag läst den) kan minnas särskilt mycket. Skön bok, men ingen direkt upplevelse.

Jo, jag tyckte faktiskt Bridget Jones var underhål.. Visa hela

Jo, jag tyckte faktiskt Bridget Jones var underhållande.

Men oavsett tidigare bestsellers och därmed kända författarnamn - vissa saker (ja, jag tänker inte ens benämna det litteratur) borde bara inte få ges ut!

Orginell och oväntad intrig (eller var jag naiv in.. Visa hela

Orginell och oväntad intrig (eller var jag naiv innan?)

Lehanes stil är egentligen inte min grej, men gud va duktig han kan va ändå! (synd att han skriver i jag-form dock...)

Me like!

Ok, jag var negativt inställt redan från början p... Visa hela

Ok, jag var negativt inställt redan från början p.g.a. min bild av Läckberg som mediadiva (och säkert också påverkad av allt snack om henne som dålig författarinna)

Men för en som annars inte är så kräsen när det gäller just deckare (helt såld på denna lättsamma genre, även om jag skäms för det) så måste mina känslor inför denna bok ändå klassa den som ett riktigt dåligt exemplar. När det gäller just den här typen av historier brukar jag inte ha jättehöga krav på varken språk eller intrig, men så här illa får det ändå inte vara.

Jag gillar faktiskt hela grejen med hemligheter i det förflutna, många personer/familjer inblandade, en grupp kämpande poliser av olika kvalitet etc. Men här får man inte några känslor för en enda av karaktärerna och det är aldrig spännande.

Språket tänker jag inte ens kommentera...

Nja. Det kanske var för länge sedan jag läste Anne.. Visa hela

Nja. Det kanske var för länge sedan jag läste Anne Holt? Eller att jag läst nog av henne? Som det "norska deckarförfattarinnor"-fanet jag är har jag alltid tyckt om hennes böcker och sett fram emot en ny. Hade nog tröttnat lite på tjuriga Hanne Wilhelmsen och tror att jag gillade den nya hjältinnan. Historien lät lite löjlig, men jag förberedde mig ändå på trevlig läsning. Tyvärr gör Holt mig besviken. Det bara maler på och jag bryr mig egentligen inte om personerna den här gången. Det är lite för stereotypt och platt på något sätt. Språket gav heller inget extra. Som sagt, kan vara att jag läst för mycket av Holt, men främst känns det som om hon har skrivit för mycket. Det är för mycket rutin och en överdriven historia hjälper knappast.

Min första bekantskap med Unni Drougge. Eller läst.. Visa hela

Min första bekantskap med Unni Drougge. Eller läste jag "Andra sidan Alex" tidigare? Svårt att säga då de känns rätt väsenskilda. Föll gjorde jag i alla fall - här har vi en svensk författare i min smak.

Finurlig historia med många och intressanta trådar. Liknar som sagt inte hennes mer självbiografiska verk - som jag också tycker bra om men inte känner lika mycket för. Lite känsla "magisk realism" är aldrig fel, i alla fall inte om man har Drougges stil och språk.

Jaha, så var inte norsk längre synonymt med välskr.. Visa hela

Jaha, så var inte norsk längre synonymt med välskrivna deckare. Ok, jag hoppar in i del tre av serien - men jag tror inte att jag brytt mig om huvudpersonerna även om jag startat från början. Blir inte gärna så när de är tråkiga och intrigen är tagen ur mall 1a Sekt-relaterad kriminalhistoria... Eller beror det kanske på att språket är så fattigt/ibland t.o.m. bristfälligt. (Herregud, hur många gånger ska människan använda verbet "messa" och substantivet "mess" för att beskriva karaktärernas kommunikationsväg?)

Får en 2:a enbart för att den höll ihop överhuvudtaget (mall 1a ni vet...)

Jag skäms ständigt för det, men: jag älskar deckar.. Visa hela

Jag skäms ständigt för det, men: jag älskar deckare. Seriemördare - ja tack. Och numera också: Val McDermid - ja tack.

Visst är mycket deckartypiskt och kanske lite väl groteskt, men jag älskar Hill & Jordan och tycker (trots min vana för genren) att historien är spännande.

Har nu läst de tre efterföljande också - kvaliteten på intrigerna varierar kanske något och det kan bli lite "mycket" (sluten blir ju lätt överdrivna i den här typen av böcker), men McDermid är ändå alltid underhållande och jag blev glad när jag hörde att en femte del i serien har kommit!

Så här ska en roman kännas! För kände gjorde jag -.. Visa hela

Så här ska en roman kännas! För kände gjorde jag - både för språket, historians upplägg och karaktärerna i den.

Generationsromaner är inget jag ägnat mig åt i någon större omfattning, men här används greppet på bästa tänkbara sätt och jag älskar Axelssons hela stil.

Precis som i Regnbågens tid väver Drougge här ett.. Visa hela

Precis som i Regnbågens tid väver Drougge här ett nät av härliga, spännande och konstiga historier - av lika härliga, spännande och konstiga människor. Precis min stil!

Jag är inte direkt nåt fan av alla de "nya svenska.. Visa hela

Jag är inte direkt nåt fan av alla de "nya svenska kvinnliga deckarförfattarna", men Larsson blev en positiv överraskning. Inget jätteorginellt, men hon kan faktiskt skriva (till skillnad från många andra i samma grupp) och jag gillade historien.
Sträckläste den en lördagskväll med en godisskål som sällskap - och för detta ändamål passade den alldeles utmärkt!

Obehaglig, krypande och paranoid historia. Virdbor.. Visa hela

Obehaglig, krypande och paranoid historia. Virdborg skapar verkligen en egen värld och jag rycktes med. Men mest för att det hela är så speciellt - egentligen brydde jag mig nog aldrig riktig om hur det skulle gå - och innan slutet kom hade jag redan tröttnat.

Kan dock inte låta bli att vara imponerad av hela grejen. En originell och duktig författare!

Hade p.g.a hypen kring Jungersen inte så höga förv.. Visa hela

Hade p.g.a hypen kring Jungersen inte så höga förväntningar på boken, men som utbildad personalvetare tänkte jag att jag åtminstone kunde läsa den som ett teoretiskt projekt :-)

Och det är jag glad att jag gjorde! Speciell och spännande roman, med goda personbeskrivningar och trevligt upplägg. Lite för lång för att hålla intresset på topp hela vägen ut, men helt klart en bedrift!

Jag blir alltid skeptisk när det kommer en ny bok/.. Visa hela

Jag blir alltid skeptisk när det kommer en ny bok/författare som "hypas" av media och bokhandlare... Bestseller = skräplitteratur/lyckad försäljningsstrategi liksom... (ja, jag läser det ju lika villigt som alla andra, men har gärna en von-oben attityd till fenomenet ;-) )

Den här gången fick jag dock kapitulera. Historien är verkligen så varm och levande som ryktet sagt. Håller med ovanstående recencent om att det fanns något "filmiskt" över det hela, som lockade till inlevelse och sträckläsning. Är annars inte så förtjust i romantiska historier, men här gjorde den spänningsladdade intrigen boken originell och mysig!

Nja... Alldeles för lång, lite för otrolig... och.. Visa hela

Nja... Alldeles för lång, lite för otrolig... och lite för mycket "kioskdeckare". Baldacci är fantasifull och kan vara spännande, men jag saknar drivet i denna historia och föll väl aldrig för någon av karaktärerna.

(Och varför måste alltid en manliga mannen och den modellkvinnliga kvinnan falla för varandra?? Jag kan gilla den här amerikanska thriller-grejen, men inbland känns det bara för mycket!)

Förmodligen har det gått alldeles för lång tid sed.. Visa hela

Förmodligen har det gått alldeles för lång tid sedan jag läste Schicklers Kyssar på Manhattan. Jag var yngre, hade inte läst så mycket i genren (ja ni vet, den här "Atkinson surrealistik-humoristiska") - och kanske var också debuten bättre? Jag hoppas nästan det, för jag minns att jag verkligen gillade den.

Därför har jag länge tänkt läsa uppföljaren och hittade den häromveckan i en 10:- låda på Willys. Förstår nästan varför den hamnat här... Visst, det är fantasifullt och målande, en galen roadtrip med udda personligheter som man i alla fall i början känner har ett visst djupt. Men jag tröttnar långt innan den korta boken är slut. Underliga historier med speciella personer KAN ju vara både fascinerande och underhållanden, men jag bryr mig helt enkelt inte. Och Schicklers språk ger verkligen inget extra. Borde kanske läst på originalspråk? Eller helt enkelt struntat i det och levt på det positiva minnet av föregångaren?