Till den som uppskattade och berördes djupt av dave's böcker, rekommenderar jag En brors berättelse. Den är mer djup och innehåller inte lika mycket fysisk smärta som i Pojken som kallades Det, utan fokuserar mer på pojkens inre kamp och hans sviktande självförtroende. En otroligt stark berättelse! |
Boken är skildrad av en verklig historia, med två tvillingsystrar i fokus. Familjen har sitt ursprung i Frankrike, varav namnen Cillibelle och Martinelle. Vid ankomst till Sverige blir namnen alltför krångliga; systrarna blir Cilla och Tina. Det är en gripande berättelse om två tvillingsystrar i trettonårsåldern som delar allt med varandra. Till utseendet är de lika som bär, men insidan skiljer dem åt. Cilla bär på en mörk börda, hon är utfryst i skolan och självförtroendet sviktar. Tina däremot är omsvärmad och upplever just sina grövsta tonår, med allt vad det innebär. Men så händer det omöjliga. Cilla omkommer i en tragisk bilolycka, och Tinas liv slås i spillror. Plötsligt är hon ensam, utan sin tvillingsjäl, och hon är nu dömd att stå på egna ben. Saker som killar och utseende är plötsligt oväsentligt, det enda som nu betyder något är att upprätthålla Cillas minne vid liv, att leva för stunden och inte ta någonting för givet. Den här starka berättelsen är oerhört gripande, och Peter Pohls innerliga sätt att skriva gör känslan ännu starkare. Man gråter, skrattar, nickar medhållande. Boken är omöjlig att lägga ifrån sig, och bara det, tycker jag, signalerar att författaren har lyckats med att nå ut till sina läsare. Otroligt bra skriven, alla borde läsa den!
|