Det här är en fascinerande och intressant bok. Ski.. Visa hela

Det här är en fascinerande och intressant bok. Skildringen av natten i den japanska storstaden med lite vilsna själar, en våldsam händelse på ett Love hotel och den trevande kontakten mellan två av de vilsna ger mersmak.
Samtidigt mystiska scener med en sovande kvinna i ett rum, med intressanta perspektiv som för tankarna till filmens värld.
Murakami är en ytterst skicklig författare som leker lite med perspektiven och har ett uttrycksfullt språk.
Skildringen av de två systrarnas relation och Maris bristande självkänsla engagerar. Murakami är en stor författare, och det är alltid spännande att läsa böcker skrivna i andra kulturer än dem man är van vid.

Det är inte alldeles lätt att veta hur man skall f.. Visa hela

Det är inte alldeles lätt att veta hur man skall förhålla sig till den här boken. Som någon påpekat ovan så är det ofta ovana läsare som älskar den medan litteraturvetarna fnyser åt den. Men kanske kan den ändå vara en inkörsport till mer avancerad litteratur. Det är ju ändå bättre att läsa Alkemisten än att läsa Harlequinböcker...
Till skillnad från en del andra hade jag inte några höga förväntningar utan grep mig an boken mest för att den råkade finnas framför mig och för att det nästan hör till allmänbildning att ha läst den. Och i viss mån blev jag ändå positívt överraskad. Den är en trevlig liten saga med ett sympatiskt budskap om att våga följa sina drömmar och våga bryta med givna mönster. Visst är den tillrättalagd och förenklad, men bara det faktum att den betytt så mycket för så många människor visar ju ändå att den har ett värde. Det är ju en bedrift att nå ut till miljoner människor världen över med ett i grunden positivt budskap.

På något sätt känner jag att jag skulle vilja tyck.. Visa hela

På något sätt känner jag att jag skulle vilja tycka om den här boken. Idén låter så kul och kreativ, och när jag började läsa den blev jag mycket fascinerad av det nyskapande, inte minst det språkliga.

Men det håller inte. Tokroligheterna och de vildsinta fantasierna blir bara för mycket. Nu är det kanske mig det är fel på, men jag tycker helt enkelt inte att det är speciellt roligt i längden. Visst drar jag på munnen då och då, men så mycket mer blir det inte. Och humor är ju svårt, det som den ena skrattar åt roar inte den andre.

Boken torde dock roa dem som tycker om skrönor och burlesk humor, men jag hör inte till dem. Men det blir en stark tvåa, föranledd av det nyskapande språket.

Det här är en mycket fascinerande bok. Den är ytte.. Visa hela

Det här är en mycket fascinerande bok. Den är ytterst välskriven och svår att lägga ifrån sig. Historien om den kvinnliga fd kommunisten och narkomanen som kommit på rätt köl och funnit en adoptivson i det sönderfallande Rumänien är gripande och intresseväckande. Arnald lyckas väl med att göra berättelsen både personlig och allmängiltig och får med de fantastiska förändringar som inträffar i Europa runt år 1990.

Som insprängda intermezzon finns dock en del historiska berättelser med mer eller mindre lös anknytning till såväl den historia som Ann-Marie Bengtsson söker fakta kring, som till bokens titel. Dessa berättelser är ibland riktigt intressanta, men förmår ofta inte fånga intresset. De får boken att tappa styrfart ibland. Likaså blir det någonstans i mitten lite väl tungt med både Ann-Maries sökande efter adoptivsonens rötter som hennes fästmans sökande efter en författare som han blivit besatt av. Även om saker och ting knyts ihop rätt bra mot slutet blir det bara lite för mycket ett tag.

Men boken som helhet är ytterst läsvärd, och bara en hårsmån ifrån att få en femma. Arnald är en lysande berättare, vilket ju även märks när han skriver under sin pseudonym Arne Dahl. Under sitt riktiga namn tillåter han sig att ta ut svängarna mer, och det blir ännu bättre.

Det här är en riktigt rolig liten bok. Jag blir gl.. Visa hela

Det här är en riktigt rolig liten bok. Jag blir glad av att läsa den, och det första intrycket är att den inte skänker någon bestående visdom eller gör anspråk på att vara något annat än underhållande. Ändå är den mycket speciell och annorlunda. Språket är enkelt och berättarstilen närmast naiv och underfundig.

Denna bok kräver inte mycket av sin läsare, men den ger mycket tillbaka. Och även om den verkar bestå av lättsamma humoristiska formuleringar så handlar det ändå om allvarliga ting, nämligen kärleken och de val man gör (och inte gör) i livet och de konsekvenser de kan få.

En annorlunda bok, med personer som är udda och sp.. Visa hela

En annorlunda bok, med personer som är udda och speciella, och samtidigt på något sätt ändå så äkta och levande. Ibland blir det som händer närmast absurt, men ändå skulle det kunna vara hämtat ur verkligheten i Sverige år 2005. Minnen, tankar, strävan efter att hålla fast vid ljuspunkter ur det förflutna blandas med kampen för att överleva och finna mänsklig värme och kärlek i en verklighet full av intoleranta och missunnsamma människor.

Johanna Nilsson är en skicklig författare som lyckas få fram det mörker som kan finnas i individer som inte lyckats finna sin plats i strävan efter lycka och framgång. Ändå finns det en slags mörk komik i det som händer, eller är det verkligen komik? Den är i alla fall mörk...

Men det är inte en hopplös bok. Här finns stunder av lycka, och människor som älskar och hoppas.

Boken är hyfsat spännande men handlingen kanske in.. Visa hela

Boken är hyfsat spännande men handlingen kanske inte riktigt är trovärdig. Men det uppvägs i viss mån av de ganska intressanta och rätt sympatiska poliserna, men i ännu högre grad av språket. Arne Dahl/Jan Arnald är en mästare i att uttrycka sig, och det är hans språkliga rikedom som gör den här boken till mer än en vanlig kriminalroman.

Väder och vind, miljöer och personer beskrivs levande och kreativt, och ett visst inslag av folkbildning finns också, utan att det blir torrt och tråkigt.

Det är svårt att inte hålla med om det mesta som s.. Visa hela

Det är svårt att inte hålla med om det mesta som sägs ovan. Det här är en rätt underhållande berättelse, men mot slutet börjar den kännas lite tjatig. Men förutom att vara underhållande innehåller den en hel del kritik mot media som ägnar sig åt spektakulära historier i stället för mera seriösa nyheter. Boken handlar ju om USA men det skulle lika gärna kunna vara våra svenska kvällstidningar som avses.
Jag hörde boken som kassettbok och kan varmt rekommendera den då uppläsaren, Johan Rabaeus läste mycket bra.
Det är ingen stark fyra, men jag tycker nog ändå att det är rätt betyg.

Visst finns det mycket Coetzee över den här boken,.. Visa hela

Visst finns det mycket Coetzee över den här boken, men det är ju ingen nackdel. Jag har läst det engelska originalet och vet inget om den svenska översättningen men jag slås i alla fall över hur språket samtidigt lyckas vara enkelt men ändå mycket uttrycksfullt och välformulerat.

Det nya spännande landet Sydafrika rymmer mycket stoff för god litteratur eftersom det är enkelt att hitta de frågor om skuld och ansvar, ondska och godhet som nämns i baksidestexten ovan.

Boken är spännande, svår att lägga ifrån sig och Galgut lyckas mycket bra med personbeskrivningarna. Personerna blir levande och intressanta, och det är lätt av leva sig in i tillvaron på det gudsförgätna sjukhuset. Det här är en riktigt bra bok!

Tack vare Bengt Ohlssons mycket läsvärda "uppfölja.. Visa hela

Tack vare Bengt Ohlssons mycket läsvärda "uppföljare", om man nu får använda ett sådant ord i dessa sammanhang, så har ju den här lilla boken fått uppmärksamhet igen. Och det förtjänar den! Det är en lysande liten bok. Trots det lilla formatet finns här så mycket funderingar kring hur man lever sina liv och levande skildringar av vardagen i Stockholm för hundra år sedan.
Personerna skildras på ett trovärdigt sätt, och boken blir ju ännu intressantare när man läser Gregorius och där får en lite annan bild av huvudpersonerna.
Dessutom finns här lysande formuleringar som den berömda "Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå... (etc). Bara den motiverar högsta betyg, men den här boken har så mycket mer.

Först tycker jag bara att det här är en banal hist.. Visa hela

Först tycker jag bara att det här är en banal historia om kärlek mellan en ung flicka och en mogen man. Men ju mer jag hör (jag har hört den som talbok inläst på ett mycket bra sätt av Marika Lagercrantz) desto mer intresserad blir jag av berättelsen. För det här är mer än bara en vanlig historia om kärlek och förförelse. Här finns också en mycket bra skildring av en flickas uppväxt i det sena 1800-talet, en uppväxt med en far som å ena sidan vill ge sin dotter en bildning som gör henne långt mer bildad än kvinnor brukade vara vid denna tid, å andra sidan straffar henne hårt för det felsteg hon gjort.

Här finns också kontrasten mellan den sorglösa rikemanstillvaron i badorten Fortune´s rock och arbetarnas förhållanden i textilindustristaden Ely Falls. Här finns också frågor kring de franskkanadensiska invandrarnas kamp för att behålla sin kultur och sitt språk.

Måhända är det lite banalt, men jag tycker om det. Och det hela gör sig mycket bra i Marika Lagercrantz inläsning!

Numera är den här boken mycket känd eftersom den f.. Visa hela

Numera är den här boken mycket känd eftersom den filmatiserats av Sofia Coppola, men jag kom i kontakt med den innan dess eftersom författaren liksom jag är född 1960. Det är en märklig bok, lite mystisk och gåtfull. Känslan av någon slags vagt obehag växer sig starkare ju mer man läser, men det är snyggt utfört, tankeväckande och läsvärt. Skildringen av ungdomstiden i det amerikanska förortssjuttiotalet är kanske inte så originell, den är ju ganska vanligt förekommande inte minst i filmer, men Eugenides gör det skickligt och lyckas få den inte helt trovärdiga historien att hålla.

Precis som många av de ovanstående var jag mycket.. Visa hela

Precis som många av de ovanstående var jag mycket skeptisk till att läsa den här boken. Men jag hade fått den i present och tyckte att jag skulle ge den en chans.

Och den var värd det. Den var mycket intressant och välskriven och gav nya perspektiv på tillvaron och dess mysterier. Jag har tidigare aldrig tänkt så mycket ur ett naturvetenskapligt perspektiv, men den här boken öppnade mina ögon. Dessutom var den ganska underhållande och fick mig nästan att förstå relativitetsteorin. Och det är en bedrift!

Paolo Coelho är ett fenomen. Hos en del väcker han.. Visa hela

Paolo Coelho är ett fenomen. Hos en del väcker han hatkänslor, han anses vara en skräpförfattare som skriver banala historier fyllda av kvasifilosofiska floskler. Och det gör han! Men andra anser att han på ett enkelt och lättillgängligt för fram en positiv och humanistisk syn på människor. Och det är också sant! Och bara det faktum att han har en moral i det han skriver är ju svårt att acceptera för många postmodernister. Och att karln tjänar pengar som gräs, hans böcker torde höra till Brasiliens mera framgångsrika exportprodukter, gör honom inte mer populär i det litterära etablissemanget.

Så när Coelho nu tar sig an sexualiteten så lär också det väcka känslor. Hans religiösa läsare, som säkert är många, kan nog sätta kyrkkaffet i halsen när de erotiska skildringarna blir alltför naturalistiska. Och även andra får säkert svårt att acceptera den inte alltför avståndstagande och inte helt politiskt korrekta skildringen av prostitutionen. Men visst är det en bok i sann kristen anda, en bok som precis som Jesus visar respekt för de som av många "kristna" anses vara förtappade syndare.

Förvisso är det bitvis banalt, och som alltid hos Coelho förenklat, vilket gör att det inte är riktigt stor litteratur. Men det är en bok som är lättläst, som väcker känslor, som är underhållande och ändå tänkvärd. Vore det inte för slutet, som är bara för mycket, så skulle den nog kanske fått en fyra.

Det här är en bok som elever i skolan ofta tvingas.. Visa hela

Det här är en bok som elever i skolan ofta tvingas att läsa, och därför blir mångas inställning till den negativ. Fast många brukar också bli positivt överraskade av den när de kommit in i den. Det är definitivt en bok som kan ge upphov till intressanta diskussioner i skolsammanhang.

Det är också en obehaglig bok. Tanken att oskyldiga barn skulle förvandlas till våldsbenägna monster när samhällets kontroll släpper är inte alldeles behaglig att ta till sig. Goldings syn på människan är inte särdeles ljus. Men visst finns här mycket av sanningar kring hur människors kamp kring makt och inflytande kan se ut.

Jag tror att det är nyttigt att läsa den här boken och att tvingas tänka efter kring vilka mekanismer det är som styr vem som bestämmer och vem som blir bestämd över.

Den här boken har legat på mitt nattduksbord i ett.. Visa hela

Den här boken har legat på mitt nattduksbord i ett par år. Ibland har jag läst i den en period, ofta har den blivit liggande en tid. Men varje gång jag har tagit upp den har jag väldigt snabbt kommit in i den igen. Tyvärr är den ju så stor och tung att det inte är något man tar med sig på tåget, och då tar det ofta tid innan en bok blir utläst.
Var tycker jag då? Jo, ibland är den helt lysande, som till exempel skildringen av IKEA som helvetet på jorden, helt underbar! Och visst kan det vara intressant att läsa om Wassers (Lundells?) tankar om samhället, det försvunna folkhemmet, relationer till kvinnor och vänner, Stockholm som blivit kallt etc. Det är bara det att det blir lite väl mycket av det goda. Hade inte Lundell varit Lundell hade förlaget givetvis krävt att hälften skulle strykas, vilket nog hade varit lagom.

Samtidigt är han en god stilist, och hans prosa flyter på bra, blixtrar till ibland, men sjunker stundom ner i en lunk som kan bli lite seg. Och personerna engagerar förvisso, och det är lite spännande med en bok som både är en slags deckare, relationsskildring, samtidshistoria och en skildring av en medelålderskris.

Betyget blir en mycket stark trea. För att få en fyra skulle den ha kortats med cirka 200 sidor.

Jag är lite kluven inför den här boken. Virdborg ä.. Visa hela

Jag är lite kluven inför den här boken. Virdborg är en driven författare som lyckas väcka mitt intresse inför den gåta som engagerare bokens huvudperson. Skildringen av Lindomes radhusområden och uppväxten där är väl genomförd. Ett intressant grepp är att börja boken med att huvudpersonen står och väntar utanför NK i Stockholm, ett Stockholm som annars skildras helt realistiskt. Men NK ligger vid Kungsholmstorg i denna bok! Plötsligt vacklar realismen!

Tyvärr tyngs boken av ett otroligt långt resonemang om underjordiska gångar på Järvafältet och en del stadsbyggnadshistoria, som visserligen är rätt intressant men som tar alldeles för stor plats. Därför blir betyget inte mer än en klar trea.

En mycket fascinerande bok om ett fascinerande lan.. Visa hela

En mycket fascinerande bok om ett fascinerande land. Chris Abani som numera bor i USA men som kommer från Nigeria har skrivit en mycket läsvärd bok om det nigerianska samhället. Historien om Elvis, som försöker leva på att imitera Elvis Presley för turister och andra som har pengar, men som hamnar i diverse ljusskygga aktiviteter ger en god inblick i hur det kan vara att vara fattig i ett land där makthavarna inte styrs av folkets väl.

Här får läsaren en god inblick i hur livet i ett slumområde där man aldrig vet hur länge husen skall få stå kvar kan vara. Det handlar också om förhållandet mellan Elvis och hans alkholiserade far som alltid försummat familjen. Boken är oftast djups tragisk, men samtidigt finns det ett stråk av hopp i Elvis vilja att leva ett anständigt liv mitt i eländet.

Personligen störs jag av de märkliga inledningarna till varje kapitel där diverse ingredienser i en kolanötsceremoni skildras. Det är för mig svårt att få ut något av dessa, och de gör att betyget är nära att sänkas till en trea, men boken är ändå tillräckligt bra för att klara fyran. Boken är inte översatt till svenska.

Min favoritkåsör Bengt Ohlsson, mannen som alltid.. Visa hela

Min favoritkåsör Bengt Ohlsson, mannen som alltid överraskar med sina kloka och tänkvärda funderingar kring allehanda ting i vardagen lyckas ånyo överraska, den här gången med en roman som är skriven i en stil som ligger långt från Ohlssons vanliga.
Han lyckas mycket väl med att få fram den rätta tidsstämningen och ger en helt annan bild av den missförstådde pastor Gregorius. Idén att ge en ny bild av en välkänd person i en klassiker är lysande och Ohlsson skriver som vanligt mycket bra.
Jag tycker att boken blir bättre och bättre ju längre man läser. I början förmår den inte riktigt gripa tag, men när Gregorius kommer till Porla hälsobrunn och möter en annan kvinna får boken mer liv och blir mer engagerande.
Och har man inte tidigare läst Doktor Glas blir man genast nyfiken på den, och har man läst den vill man läsa om den.

Det finns en positiv sak med boken. Den är tunn... Visa hela

Det finns en positiv sak med boken. Den är tunn.

Måhända har hon lyckats med att skildra den leda huvudpersonen känner under sitt kringflackande i Asien. Frågan är bara varför läsaren skall utsätta sig för den leda det innebär att läsa denna bok.

Eftersom hon i alla fall lyckas väcka en del känslor hos undertecknad, om inte annat så glädjen över att boken tog slut, så får boken ändå en, om än svag, tvåa.

En bok som det står skräckroman på är inte en bok.. Visa hela

En bok som det står skräckroman på är inte en bok som jag kastar mig över i första taget. Men när den sextonårige sonen säger att den här måste du läsa är det en faderlig plikt att inte säga nej. Och det här är ju inte riktigt vad man kanske tänker sig som en skräckroman, dvs knivbeväpnade galningar som besinningslöst hugger sina vapen i halvnakna tonårsflickor. Nej, det här är någonting helt annat. Något som känns nytt och fräscht.

Här befinner vi oss nämligen i vår vanliga trygga stockholmsmiljö, människorna är av den sort vi möter varje dag, men det som händer är ändå något helt annat. Och det är just den här kontrasten mellan det vardagliga välbekanta och det ohyggliga, skrämmande som gör den så intressant. Skulle boken ha utspelat sig i Los Angeles eller New York så vore det bara ännu en underhållningsprodukt från det stora landet i väster där allt kan hända. En Stephen King-kopia kanske.

John Ajvide Lindqvist skriver bra, och lyckas göra sina personer trovärdiga och intressanta trots att de utsätts för händelser långt ifrån det trovärdiga. Men visst blir det kanske lite väl mycket äckelfrossande emellanåt, något som må vara hänt i en bok, men, hemska tanke, en vacker dag hamnar detta manus i händerna på en filmregissör. Den filmen vill jag inte se. Men boken tyckte jag om.

Jag har aldrig läst någon litauisk bok förut, så d.. Visa hela

Jag har aldrig läst någon litauisk bok förut, så det var med ett visst mått av nyfikenhet som jag tog mig an denna. Det religiösa temat lockade mig inte nämnvärt, däremot det allmänmänskliga och det erotiska. Boken hade ju blivit en skandal i Litauen när den kom ut, dels på grund av den erotiska frispråkigheten, dels på grund av kritiken mot kyrkan.

Blev jag då besviken? Nej, egentligen inte. Boken är klart läsvärd, om än bitvis mindre intressant. Den består av tre parallella handlingar, sammanknutna på ett intressant sätt så att den sista meningen i varje kapitel inleder nästa kapitel som handlar om en helt annan person. Alla de tre handlingarna har det gemensamt att de handlar om kvinnor, kärlek och religion.

Den mest intressanta av dessa handlingar är den nutida som handlar om en kvinna som haft ett förhållande med en katolsk präst. Här ges en intressant bild av det nutida Litauen och det hela är välskrivet och intresseväckande. Minst intressant är det medeltida historien om en kvinna som träffat en munk. Större intresse väcker då skildringen av Jesus ur Maria Magdalenas perspektiv.

Jag har ju inte läst originalet, så jag vet inte huruvida Jonas Öhman lyckats bra med sin översättning, men det hela låter i alla fall bra på svenska. Problemet för den här boken är kanske att hitta sin läsare. Personer med stort religiöst intresse har ofta svårt för frispråkiga sexskildringar, och personer som tycker om sådana är oftast inte så intresserade av religiösa frågor. Men blandningen fungerar och det blir en stark trea, som skulle blivit en fyra om det bara varit nutiden och Jesus.

En livfull och både tragisk och humoristisk skildr.. Visa hela

En livfull och både tragisk och humoristisk skildring av de två familjer som delar det stora huset på Cloud Street. Jag har läst boken på engelska, en engelska som är fylld med australiensiska uttryck som inte alltid är lätta att förstå, men som är en utmaning, och språket är viktigt för den här boken. Jag vet alltså inte alls hur den svenska översättningen är.

Boken är i och för sig helt klart läsvärd, men det blir lite för mycket. Den hade i mitt tycke tjänat på att kortas ner. Personerna är mycket speciella, men inte tillräckligt intressanta för att riktigt fånga mitt intresse. På något sätt känns det som att jag blir irriterad över dessa människor och deras brist på vilja och initiativförmåga för att ta sig ur denna tämligen trista tillvaro.

Men som skildring av livet i västra Australien under de år efter kriget då så mycket förändras är den intressant, och Winton lyckas mycket väl med att skildra miljöerna så att det nästan känns som om man hade varit där.

I likhet med kriminalförfattarkollegan Nesser har.. Visa hela

I likhet med kriminalförfattarkollegan Nesser har Edwardson sökt sig tillbaka till ett svunnet Sverige, det sextiotal där han var barn och tonåring. Men medan Nesser i sina nostalgiböcker fortfarande har deckarintriger så ger sig Edwardson ut i den riktiga verkligheten, den där människor inte ägnar sig åt att mörda varandra.

Boken är ganska långsam, men den ger en god bild av hur livet nog kunde vara i ett litet samhälle i en undanskymd del av landet för fyrtio år sedan. En tid då en besökare från Amerika var en sensation, då en resa ut i världen var nästan otänkbar och då människor oftast tillbringade hela sina liv i samma samhälle. Roligare än så här var det nog inte att leva på det småländska höglandet 1964. Och visst känner man en viss sympati för Johnny som kämpar mot spriten, mot det avtagande intresset för hans jukeboxar och med sin saknad efter brodern samt med känslorna för kvinnorna.

Jag tycker att miljöskildringen som nogsamt undviker alla ortsnamn (till och med Stockholm kallas för huvudstaden!) blir lite blek och känns konstruerad. Det språkliga är inte så intressant, kan inte låta bli att även här jämföra med den skickligare Nesser. Men visst, det är ingen dålig bok, men den får i alla fall mig att längta ut i världen.

Jag är alltid nyfiken på nya och okända författare.. Visa hela

Jag är alltid nyfiken på nya och okända författare. Jag är också nyfiken på människor som kan berätta en historia om vår tid, sedd ur en personlig synvinkel. Därför blev jag också nyfiken på denna bok, även om bilden på författaren på baksidan var lite avskräckande. Han såg ut som en typisk miljöpartist som gått på folkhögskola. Detta säger nu kanske mer om mina fördomar än om Stickler, men så tänkte jag i alla fall. Men jag gav honom en chans, och det är jag glad för.

Andreas Stickler har publicerat sin bok både på sin egen hemsida, och på ett litet förlag. Lektörsutlåtanden från stora förlag finns på hemsidan, och på boken, och de är mycket positiva. Detta räcker dock tydligen inte för att förlagen skall få upp intresset utan man ger ut tonvis med kriminalromaner i stället. Men Stickler kan verkligen skriva, hans berättande blir bitvis alldeles lysande bra. Inte minst miljöbeskrivningarna från Sundsvall är ett utmärkt exempel på hur man kan få en miljö att leva och bli intressant och spännande. Även personporträtten är mycket väl utförda och gör att berättelsen blir intresseväckande.

Boken är uppdelad i tre delar. Den andra delen skiljer sig från de andra två genom att bestå av brev från huvudpersonen till de olika personerna, brev skrivna under en vistelse i den amerikanska södern. Möjligen finns här en tendens till viss upprepning, men i övrigt glider handlingen fram och väcker i alla fall mitt intresse. Det som kanske kan vara lite irriterande är tendenserna till fyllesnack och ibland lite väl långa skildringar av fester och barbesök.

Men jag tycker om den här boken, och det är inte långt till femman. Om Stickler verkligen är miljöpartist vet jag inte, men huvudpersonen i boken är det i alla fall. Och jag blev inte så förvånad när jag på hans hemsida läste att han gått på folkhögskola. På skrivarkurs! Om det är kursens förtjänst eller om han är en naturbegåvning vet jag inte, men skriva det kan han. Jag hoppas att han kommer att få den uppmärksamhet han förtjänar. I väntan på det kanske han i alla fall kan bli stjärna i Sundsvall.

Jag tycker om den här boken, men den har sina bris.. Visa hela

Jag tycker om den här boken, men den har sina brister. Den är skriven på ett lite naivt sätt, och skildringarna av Julians uppväxt i England känns mest som ett sätt att försöka visa upp kunskaper om hur det litterära avantgardet i England levde på den här tiden.

Mer äkta känns då skildringarna av Lins liv i Kina, och mest levande blir det i kärleksmötena som skildras på ett mycket erotiskt sätt.

Kanske är det ett annat sätt att berätta som känns lite främmande för oss västerlänningar, kanske är det Yings berättarstil som är specíell. Men jag tycker att boken var klart läsvärd.

Henning Mankell börjar bli minst lika stor som Ast.. Visa hela

Henning Mankell börjar bli minst lika stor som Astrid Lindgren i världen. Inte minst i tyskspråkiga länder är hans popularitet enorm. Därför började jag läsa denna bok med höga förväntningar. Men de infriades inte riktigt. Visst, boken är hyfsat spännande och konspirationsteorierna kanske inte alltför osannolika.

Henning Mankell syftar till att fästa läsarnas uppmärksamhet på Afrikas problem, och väcka medvetande om "den vite mannens skuld". Och det är väl ett gott syfte. Men i sin indignation över likgiltigheten över att miljoner afrikaner dör i AIDS tappar han trovärdighet i intrigen. När resandet kring jorden tenderar att bli oändligt händer det rena under i Sydney där en svensk talar i mobiltelefon vid grannbordet. Men visst, ett sådant sammanträffande är givetvis möjligt. Vad som är ännu mindre trovärdigt är dock att Louise, som inte vet speciellt mycket om sin vuxne son och hur han utvecklats fortfarande kan dra så tvärsäkra slutsatser av användandet av pyjamas respektive ett visst ordval i ett mejl. Hennes kunskaper om hans liv visar sig ju vara ytterst begränsade, men ändå drar hon långtgående slutsatser baserade på dessa saker.

Det här är definitivt inte någon av Mankells bästa böcker, även om den visst är läsvärd. Och Henning Mankells språk är som vanligt platt och ointressant. Vill man läsa bra svenska deckare är Nesser och Arne Dahl betydligt större läsupplevelser!

Det här är en mycket sympatisk bok! Berättelsen om.. Visa hela

Det här är en mycket sympatisk bok! Berättelsen om den sicilianska bibliotekarien vars ungdomskärlek mördas och som sedan lever ett kärlekslöst och torrt liv tills den engelske kocken väcker hennes sexualitet är mycket fascinerande och underhållande.

Här möter den livsbejakande erotiken mycket konkret den likaledes njutningsfulla italienska matlagningen på ett sätt som får såväl smaklökar som andra kroppsdelar att stimuleras.

Visst blir det lite väl melodramatiskt ibland, men det är en bok som skänker njutning för stunden, och som har ett sympatiskt budskap.

Det är ingen positiv bild av oss män som den här b.. Visa hela

Det är ingen positiv bild av oss män som den här boken ger. Lite tillspetsat kan man säga att det finns tre sorters män i boken; de som är ärkesvin, de som har varit och de som ännu inte blivit (fast det där sista finns det just inga belägg för annat än att den enda man som är något att ha är väldigt ung.).

Huvudpersonen, Leontine lever i en dröm. En dröm om att den odräglige karl som hon älskar skall bli en annan än den han är. I väntan på det står hon ut med ganska mycket. Boken är lättläst och visst är man nyfiken på hur det skall gå, men man hinner reta sig ganska mycket både på den hemske Robert, men även på Leontines underdånighet.

Språket i boken är ganska alldagligt och inte så spännande, men det lyfter lite i mejlkontakten med Noel och man kan önska att det kunde smitta av sig på resten av boken.

Bland bokens förtjänster kan nämnas skildringen av förortslivet i ”grillkvarteren” och de ganska välskrivna skildringarna av kärleksmötena med den unge älskaren. En komisk höjdpunkt är en scen i blomsterhandeln med en manlig kund. Porträttet av den självupptagne Robert som sprider sin livsvisdom för en imponerad publik samtidigt som han förtrycker sin hustru är också om än lite överdrivet ändå ganska träffande.

Det är inte alldeles lätt att bestämma betyget för den här boken, men jag uppskattar att Christina Herrström i en annan form än den så vanligt förekommande kriminalromanens ger sig på att skildra en vanlig vardagstillvaro i vårt land. Detta i kombination med det tankeväckande slutet gör att det i alla fall blir en fyra.

En mycket annorlunda bok, en bok som kan väcka tan.. Visa hela

En mycket annorlunda bok, en bok som kan väcka tankar och känslor samtidigt som den är rolig. Huvudpersonen med sin spyhink och sina funderingar över männens förändrade roll i vårt samhälle är en mycket speciell person som man kanske inte utan vidare kan tycka om. Men trots hans övertramp mot allt acceptabelt beteende och hans galopperande galenskap vill man ändå att det skall gå honom väl.

Och knappast har den i världslitteraturen så marginaliserade yrkesgruppen mäklare fått en större roll i någon bok, om än kanske inte helt smickrande...

Det här är en bok som det är svårt att värja sig m.. Visa hela

Det här är en bok som det är svårt att värja sig mot. Citatet ovan är bokens begynnelserader och det är på en gång representativt för boken, men ändå inte. Den här boken är nämligen så varierande och så svårgripbar att den är svår att beskriva. Visst finns det, så som citatet ovan ger vid handen inslag av skröna här. Samtidigt är boken en skildring av det isländska samhället och en parodi på all självgod nationalism.

Personligen brukar jag drabbas av allergi när jag läser sådant som kan kallas skröna, men den här boken får mig på fall. Det är helt galet, det är sanslöst, det är ibland mycket roligt. Och det är mycket, mycket originellt. Det hela känns väldigt isländskt, har lever arvet från de gamla sagorna och man känner hur fantasin firar triumfer under de långa mörka vinternätterna.

Ja, hela boken är en fantasins triumf, och även om alla inslag i boken kanske inte känns lika intressanta så kvarstår faktum att det här är stor litteratur, och stor litteratur på ett nytt och spännande sätt.

En inte alldeles oumbärlig skildring av hur olika.. Visa hela

En inte alldeles oumbärlig skildring av hur olika viljor för en kamp för att få en skjutbenägen tonåring att lämna den ö där han förskansat sig. Jag lyckas inte bli riktigt engagerad av boken, men jag kan inte heller säga att den är dålig. Den är bara så väldigt mitt emellan. Å ena sidan är det lätt att känna med Harry, men å andra sidan är utgången av dramat inte så väldigt intresseväckande, och snarast rätt förutsägbart. Ingen bok att rusa ut och leta efter, om man inte älskar böcker om tonåringar som skjuter på alla, men helt klart en bok som man kan läsa hellre än att titta på undermåliga teveprogram.

Först sätter jag mig till rätta och börjar läsa de.. Visa hela

Först sätter jag mig till rätta och börjar läsa denna bok med ett leende på läpparna. Det som föranleder leendet är språket som är något helt nytt. Precis som i Khemiris förra bok så är språket centralt och lever sitt eget liv. Men det som i den förra boken kom att kallas rinkebysvenska har här ersatts av något helt annat, men ändå inte. Det rör sig även här om en svenska som skiljer sig från den korrekta, men här med inslag av franska, av uttryckssätt som är lite högtidliga och charmiga.

Ibland känns det som att det är språket som bär den här boken. Men historien är inte alls ointressant. Det är en historia om Sverige i det sena nittonhundratalet, en historia om en man som möter en kvinna och kommer till Sverige för att dela sitt liv med henne. Det är en historia om konstnärsdrömmar som skrumpnar ihop när de kolliderar med verkligheten. Och samtidigt en historia över hur det känns att aldrig riktigt känna sig som hemma vare sig här eller där.

Formen är mycket intressant. Uppbyggnaden med mejl från faderns barndomsvän till bokens huvudperson som råkar heta som författaren. I mejlen försöker vännen styra sonen att skriva den berättelse om fadern som vännen vill läsa, samtidigt som sonens version av verkligheten är en annan.

Här skildras konflikten mellan strategin att smälta in och försöka bli en svensk, men ändå aldrig riktigt lyckas, och den andra strategin, att betona utanförskapet och förstärka ett negativt beteende som gör att det blir ännu svårare att bli accepterad.

Den här boken innehåller väldigt mycket och det är ett äventyr att läsa den. Leendet försvinner så småningom, i alla fall det permanenta leendet. I stället väcker den frågor, frågor som inte är helt enkla att besvara, och som visar att verkligheten är mer komplicerad än man vill tro. Vilka möjligheter finns att komma in i det svenska samhället för den som har ett långväga ursprung? Och vilken syn på svenskar är det som förs fram här? Och inte heller synen på invandrare är självklar eller okomplicerad. Det är en bok som stimulerar tankeverksamheten.

Jag är ändå lite tveksam till att ge boken högsta betyg. Det känns ibland som om formen blir viktigare än innehållet, och emellanåt blir humorn lite ansträngd. Men samtidigt innehåller boken så mycket att ett lägre betyg skulle kännas snålt. Så det blir en svag femma.

För den som känner sig hemma i Uppsala med omnejd.. Visa hela

För den som känner sig hemma i Uppsala med omnejd är det givande att läsa den här boken eftersom man känner igen sig i miljöerna. Det är en hyfsad deckare, inte något speciellt vare sig intrigmässigt eller språkligt.

Det jag minns bäst är den gamle iranske mannens besök bland korna på den uppländska landsbygden, något man skulle vilja kunde hända oftare. Annars känns boken extremt politiskt korrekt, med förvisso berättigad indignation över rasism och slavarbete, men det blir bara lite för mycket när Edvard på sin Thailandssemester hör sig för om arbetsvillkoren för lokalbefolkningen. Allt känns så präktigt och tillrättalagt så man bara vill gäspa...

Hade jag inte varit upplänning hade kanske betyget blivit lägre.

Reseskildringar är ofta läsvärda, men inte så ofta.. Visa hela

Reseskildringar är ofta läsvärda, men inte så ofta särskilt humoristiska. Bill Bryson är ett lysande undantag, och har verkligen ögon för dråpliga saker. Här finns enastående roliga passager, och ofta är beskrivningarna av platser ytterst träffande. Oftast är de tillika ganska elaka, men ändå elaka på ett ganska kärleksfullt sätt, hur nu det går ihop. Om man till exempel läser hela kapitlen om Sverige och Norge så ser man att de omdömen som citeras ovan balanseras av nog så mycket positivt.

Dessutom får den här boken en att längta efter att resa. Så köp den i pocket, stoppa den i fickan och res ut i Europa med Bill Bryson!

Vilka är de fördomar som vi ofta har om Polen? Ja,.. Visa hela

Vilka är de fördomar som vi ofta har om Polen? Ja, även om det kanske är lite överdrivet så tror nog många att Polen är trist, består av smutsiga betongstäder med skumma figurer som dricker vodka och begår brott. Precis så är det i den här boken. Nu råkar det vara så att jag själv har varit i Polen och sett vacker natur, välbevarade städer och mycket annat än denna schablonbild.

Därmed inte sagt att detta skulle vara en falsk bild. Och även om så vore så är det ju en roman som självklart har rätt att ha vilken bild som helst. Visst lyfter den ibland med en del lyckade formuleringar så går det inte att komma ifrån att den här boken är riktigt trist. Jag skulle inte vilja rekommendera den för någon som inte har sett det andra Polen då den riskerar att befästa så mycket fördomar.

Detta är en underbar bok. En lågmäld, vacker och v.. Visa hela

Detta är en underbar bok. En lågmäld, vacker och välskriven skildring av en kärlekshistoria i berättarens ungdom. Det är en bok som griper tag i en, som får en att lida och känna med Toru, en bok som är sorglig, erotisk, tragisk, men framför allt vacker. Språket i den svenska översättningen är utsökt och det är en ren njutning att läsa den.

Detta är en lysande bok! Den väcker känslor, den s.. Visa hela

Detta är en lysande bok! Den väcker känslor, den skakar om, den får en att tänka till. Här är inte personerna förenklade och endimensionella utan mångbottnade och inte lätta att förstå. Coetzee lyckas verkligen med att skapa intresse för den komplicerade verklighet som dagens Sydafrika utgör.

Språket är också mycket vackert och genomtänkt. Jag läste boken på engelska så jag kan inte uttala mig om den svenska översättningen, men det råder i alla fall ingen tvekan om att Coetzees Nobelpris var välförtjänt.

Detta tycks vara en bok som väcker många känslor... Visa hela

Detta tycks vara en bok som väcker många känslor. En del älskar den, andra förstår inte varför den blivit så stor. Själv befinner jag mig någonstans däremellan. Visst har den sina poänger, visst är den en träffande beskrivning av det märkliga folk som befolkar gränstrakterna mellan vårt land och dess östra grannland men det blir lite mycket av tokerierna.

Men måhända är människorna i Tornedalen verkligen så här, måhända är det bara en realistisk skildring av en uppväxt därstädes? Hur som helst så har ju Niemi lyckats med att placera sin hembygd på världslitteraturens karta (boken finns bland annat på engelska). Jag har visserligen svårt för den typ av böcker som brukar betecknas med epitetet skröna, men den här boken kan jag inte låta bli att imponeras av. Egentligen är det nog mest Niemis språkbehandling som imponerar. Han lyckas få fram en ton som nog ligger den tornedalska folksjälen nära, och det är mera det än den bitvis lite tunna historien som gör att jag nog ändå måste ge den en kanske lite svag fyra.

Detta är en mycket fascinerande bok om det moderna.. Visa hela

Detta är en mycket fascinerande bok om det moderna Sydafrika. Gillian Slovo skriver mycket initierat om hur den unga kvinnliga advokaten som gjort karriär i New York återvänder till sin barndomsstad och möter den hårda verkligheten där.

Här finns gripande porträtt av människorna i den lilla staden, och av den sömniga men under ytan ändå laddade stämningen där. Boken är både spännande och tankeväckande.

Det här är en mycket läsvärd bok. Men den är inte.. Visa hela

Det här är en mycket läsvärd bok. Men den är inte lätt att kategorisera. Geografi och kulturhistoria säger bokhandeln. På biblioteket hittade jag den på hyllan Geografi: Stockholm. Och visst kan man väl placera den där, men egentligen är det ju inte så mycket geografi. Och inte handlar den bara om Stockholm heller, ett mycket minnesvärt kapitel handlar om Göteborg som här går under namnen Sveriges framstjärt.

Britton är elak. Och rolig. Och begåvad. Det här är något så ovanligt som en svensk journalist som skriver riktigt bra. Då menar jag inte bra på ett sätt som lyfter fram innehållet i det han skriver i första hand utan bra på ett sätt som gör att språket märks, att det har ett eget liv. Alla tycker inte om det vilket framgår av t ex en recension i Svenska Dagbladet. Överlastat och studentikost är ord som använts om hans språk och också det stämmer väl. Men det är en fröjd att läsa!

Den här boken består av artiklar varav flertalet tidigare varit publicerade i olika tidningar, främst Dagens Nyheter. Detta gör att boken är lite spretig, men det är inte någon större nackdel. Fast det blir lite lustigt när Britton själv i slutkapitlet presterar en skärgårdsskildring av just den typ han ironiserar över hos Gösta Bohman i ett tidigare kapitel.

Boken innehåller bland annat en mycket underhållande text om Carl Bildts framträdande i Grisslehamn inför sina trogna skaror, samt Britton. Av störst historiskt värde är skildringen av det misslyckade stockholmska OS-projektet som här framhålls i all sin sorglighet. Också vattenfestivalen blir föremål för ett mycket roligt och mycket träffande porträtt. Att sparka på dessa liggande företeelser är måhända inte så djärvt idag, men Britton gör det mycket roligt.

Sveriges framstjärt Göteborg och diverse Stockholmska stadsdelar får också sina kärleksfulla hatporträtt, och till sist hamnar Britton i sin egen sommarmiljö Dalarö. Här kläs verkligen både de lokala Haningepolitikerna och de smaklösa nyrika inflyttarna av och får skämmas (fast de läser kanske inte böcker?).

Britton är som sagt både rolig och elak, och visst kan han uppfattas som överlägsen, vilket han också är medveten om. Kanske kan man använda den slitna klyschan osvensk, för så här är det ju inte riktigt passande att uttrycka sig i Sverige, men Britton avväpnar en del av kritikerna genom att vara socialdemokrat av födsel och ohejdad vana.

I boken får man också ett intressant porträtt av Brittons familj, ett lite tragiskt porträtt som kanske förklarar en del av såväl hans elakhet som hans politiska övertygelse.

Sammanfattningsvis: Läs den här boken, den är underhållande och ger nya perspektiv och insikter om vårt land och vår tid.

Det är en fascinerande tanke, att en dag vakna upp.. Visa hela

Det är en fascinerande tanke, att en dag vakna upp och vara alldeles ensam i världen. Men tyvärr tycker jag inte att den förvaltas särskilt väl i den här boken. Huvudpersonen bara driver omkring i den trista Rosengårdsinspirerade förorten och det blir inte så mycket mer.

Detta sker då omväxlande med tillbakablickarna på den (om möjligt) ännu tristare tillvaron innan alla försvann. Här skildras mer eller mindre psykiskt sjuka föräldrar och diverse osympatiska förortsligister i en hopplös tillvaro full av meningslöshet.

Visst kan Tichy skriva, men han lyckas inte tala till mig. Måhända är det bra att någon kan skildra meningslösheten, men den här boken gör mig mest irriterad över att människor kan leva sådana liv utan att anstränga sig för att ta sig ur tristessen.

Det här är en mycket intressant bok som verkligen.. Visa hela

Det här är en mycket intressant bok som verkligen får en att förstå hur det kan ha känts att leva i Iran vid tiden för revolutionen. Det är nyttigt att läsa den eftersom den ger förståelse för varför många flytt från Iran.

Det här är definitivt en bok som feminister borde läsa, och det av två skäl. Det ena är att det är en väldigt feministisk bok, alla personer är kvinnor och de män som förekommer är mer eller mindre obehagliga, oftast mer. Kvinnorna i boken diskuterar till och med om det kan finnas män som de kan samarbeta med men kommer fram till att det nog i alla fall inte finns några sådana i Iran. Det andra skälet är att den borde ge lite perspektiv på den ”könsmaktsordning” som råder i vårt land jämfört med den som råder i Iran. Det ”förtryck” som en del kvinnor känner sig utsatta för är nästan löjligt att nämna i jämförelse med det som de muslimska fundamentalisterna utsätter de iranska kvinnorna för.

Boken handlar om fyra kvinnor, en hårfrisörska, en advokat, en sömmerska och en student och om hur deras liv påverkas av revolutionen. Det är inte en bok som idealiserar förhållandena före revolutionen, en av dem har utsatts för tortyr under shahregimen men deras levnadsförhållanden försämras avsevärt när mullorna tagit makten.

Boken är skriven på ett sätt som gör att det är lätt att leva sig in i den, och man uppfattar den lätt som en dokumentär och glömmer första bort att det är en roman. Mot slutet blir den kanske lite väl överdriven när kvinnornas motståndskamp blir mer aktiv. Språket är inte speciellt vackert eller intressant, men boken är tillräckligt välskriven för att bli läsvärd.

Håkan Nesser är onekligen en skicklig författare,.. Visa hela

Håkan Nesser är onekligen en skicklig författare, och det här är alls inte en dålig bok. Men efter att ha läst den lysande "...och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla" så blir förväntningarna höga. Och tyvärr infrias de inte.

Visst är historien om Viktor Vinblad och mordet på Sara Psalmodin intressant, men inte tillräckligt. Skildringen av uppväxten i femtio- och sextiotalets Sverige är också bra, men den läste vi i den nyss nämnda boken. Där fanns också en miljö som var betydligt mer levande beskriven, nämligen Kumla där Nesser själv växte upp. Nu befinner vi oss i en icke namngiven norrländsk ort som förblir suddig.

Betyget blir en trea, men det är en ganska stark trea eftersom Nesser alltid är Nesser. Men jag önskar att Nesser går vidare och lämnar sin uppväxt nu.

Ännu en underbar bok av Murakami. Han lyckas troll.. Visa hela

Ännu en underbar bok av Murakami. Han lyckas trollbinda med sitt vackra språk, med den lite vemodiga stämningen och porträttet av huvudpersonen. Stilen påminner mycket om Murakamis lysande Norwegian Wood, och temat är också likartat. Det handlar om kärlek, om svårigheterna att finna den och att få den att fungera.

Mycket är gåtfullt och mystiskt, och dessutom ger den en intressant bild av det japanska samhället. Men i grund och botten handlar den om allmänmänskliga spörsmål och visar att vi människor är ganska lika.

En mycket välskriven och spännande bok. Virdborg l.. Visa hela

En mycket välskriven och spännande bok. Virdborg lyckas verkligen förmedla en kuslig, illavarslande och obehaglig stämning och just genom att så mycket är okänt blir boken så intressant.

Det är lätt att leva sig in i boken och man förstår den utsatthet som soldaterna känner i den här situationen. Boken skapar många tankar och funderingar kring huruvida detta är en möjlig framtidsvision, och kring hur man skulle handla i en liknande situation.

Chris Bird skildrar sin tillvaro som korrespondent.. Visa hela

Chris Bird skildrar sin tillvaro som korrespondent först i Moskva, sedan i Tblisi. Mot slutet av boken kommer han helt och hållet att ägna sig åt kriget i Tjetjenien.

Den här boken är angelägen. Den visar hur det Tjetjenska folket blivit utsatt för ryska övergrepp, inte en gång utan ofta återkommande. Den ger en god faktabakgrund till kriget i Tjetjenien och gör det enklare att förstå hur den misstro som Tjetjenerna känner, inte mot ryssar i allmänhet, men mot makthavarna i Moskva har uppstått. Men boken förhärligar inte heller Tjetjenerna utan ger en allsidig bild. Dock är det helt klart att Birds erfarenheter gör honom mycket kritisk mot såväl de ryska makthavarna som mot västvärlden som väljer att blunda för övergreppen.

Skall man säga något negativt om boken så är det att den inte riktigt hänger ihop. I den första delen skildras Birds eget liv, och det liv som han och hans familj lever i det sönderfallande imperiet. Men när kriget i Tjetjenien intensifieras så tycks familjen helt falla i glömska. Man väntar sig att den åtminstone skall återkomma i slutet, men förgäves.

Förutom Tjetjenien som ju är relativt omskrivet finns här även mindre beskrivna konflikter som den i Abchasien. Det är en lärorik, oroande och tankeväckande bok.

Det här är en fantastisk bok. Den innehåller så my.. Visa hela

Det här är en fantastisk bok. Den innehåller så mycket. Den börjar med att berättaren, den 44-årige konstkritikern inser att hans hustru sedan 18 år farit iväg. Så småningom inser har med hjälp av kreditkortsräkningar att hon farit på en resa i spåren efter en resa som de tidigare gjort tillsammans. Detta väcker minnen och funderingar, inte minst kring hur våra liv formas av tillfälligheter. Han minns hur hon kom in i hans liv, han minns de händelser som utgjort deras liv tillsammans, han ser tillbaka på små och stora händelser i sitt eget liv.

Kanske bidrar det faktum att jag liksom huvudpersonen är 44 år till att jag uppskattar boken så mycket, men jag tror att den här boken har mycket att ge åt människor av olika åldrar. Grøndahl skriver så fruktansvärt vackert. Språket i boken är självlysande, men det är inte en bok som bara lever på sitt språk.

Här finns betraktelser kring hur våra liv blir som de blir, kring företeelser i vår samtid, kring konsten, kärleken, relationer mellan föräldrar och barn, kring hur det är att leva helt enkelt.

Jag har läst både det danska orginalet och den svenska översättningen av Ann-Mari Seeberg och tycker att hon gjort ett utomordentligt arbete. Jag önskar att betygsskalan hade fler steg!

Boken finns inte att köpa längre, annat än på antikvariat, men lyckligtvis finns det ju bibliotek. Men undvik pocketutgåvan med ett banalt omslag som inte alls passar till bokens stämning. Den svenska originalutgåvan har ett omslag med en målning av Edward Hopper som har mycket mer med boken att göra.

Ja, vad skall man säga? Den här boken är inte lätt.. Visa hela

Ja, vad skall man säga? Den här boken är inte lätt att recensera. Idén är genial, och jag börjar läsa den med höga förväntningar. Men den mal på och mal på och det blir bara för mycket. Till sist blir man nästan vansinnig på allt det vansinniga, och önskar att den skall ta slut. Och då, när man minst anar det och just skulle förpassa boken ner i någon låda på vinden kommer ett sånt där lysande parti som man kan njuta av. Fast sen mal den på och mal på igen.

Någon påpekar ovan att man borde läsa det engelska originalet, och det har jag tyvärr inte gjort. Kanske är det därför jag tycker att språket har brister. Den här boken borde bitvis ha en femma, ofta en fyra, mycket ofta en tvåa och stundom en etta. Dock aldrig en trea, eftersom den aldrig är så där trea-normal. Fast tärningen hamnade på tre.

Detta är en ganska ordinär deckarhistoria, varken.. Visa hela

Detta är en ganska ordinär deckarhistoria, varken speciellt bra eller speciellt dålig. En bok som man kan läsa som tidsfördriv, men även låta bli att läsa. Själv var jag tvungen att läsa den då jag föresatt mig att läsa alla författare som är födda 1960, men den lockar knappast till fortsatt läsning av Manieris böcker.

För att en kriminalroman skall bli intressant anser jag att den skall ha något mer att ge, språkligt eller psykologiskt. Det har inte denna bok, annat än kanske för den som är väl bevandrad i Malmömiljöerna.

En bok som jag läst tack vare att författaren är f.. Visa hela

En bok som jag läst tack vare att författaren är född samma år som jag. Och det är jag glad för. Annars skulle jag förmodligen gått miste om denna mycket märkliga och speciella roman.

Den är välskriven, mycket spännande och även tankeväckande. Det är svårt att skriva så mycket om den utan att avslöja alltför mycket om vad som händer. Men bara tanken på att det som händer i den här boken skulle kunna hända på riktigt är tillräcklig för att få en att ligga vaken...

Torbjörn Flygt återkommer här med en skildring av.. Visa hela

Torbjörn Flygt återkommer här med en skildring av den svenska vardagen, så som han uppfattar den. Den här gången handlar det dock till skillnad från hans stora succe Underdog om nutiden (eller möjligen en snar framtid). Det är ingen ljus bild av vårt land som ges här. Folk har tappat förtroendet för samhällets möjligheter att skydda dem mot brott och börjar ta lagen i egna händer. Huvudpersonen Claes Backe tar avstånd från det, men möter stora motgångar i sitt arbete vilket påverkar honom djupt.

Flygt skriver bra, och historien flyter på bra. Språkligt är det kanske inte så spännande, men historien är tillräckligt intressant för att hålla intresset vid liv. Det är många trådar som vävs ihop; förhållandet mellan makarna, relationen till tonårsbarnen, rädslan för att tonårsdottern skall råka illa ut, relationen till grannarna som engagerar sig i medborgargardet, möjligheterna för rättvisan att ha sin gång mm. Och Flygt lyckas bra med att knyta ihop det hela.

Ett plus också för den lyckade miljöskildringen. Området där Backe bor är en parodi (?) på ett nyuppfört övre medelklassvillaområde med fantasifulla gatunamn som Tongagatan och Ibizagatan och områdesnamnen Oceanien, Balearerna och Karibien. Men förutom dessa namn förekommer inga platsnamn i boken. Ändå är det ett tydligt och ingående porträtt av Malmö, vilket framgår alldeles tydligt även för en upplänning. Stilpoäng för detta!

Men snälla Torbjörn Flygt: Amatörtennis är kul för dem som spelar det, inte för åskådare. Och definitivt inte i litterär form. Visserligen finns det en poäng i slutet av matchen, men vägen dit är alldeles för lång.

Sammanfattningsvis: Läs gärna den här boken. Den ger en tänkvärd och intressant bild av vårt land och väcker många frågor kring vart vi är på väg.

En kriminalroman som utspelar sig i Rom 1852 och d.. Visa hela

En kriminalroman som utspelar sig i Rom 1852 och där huvudpersonen är en svensk författarinna är ju någonting ganska ovanligt. Nu skall jag säga på en gång att jag inte är någon större vän av vare sig kriminalromaner, speciellt inte av typen pusseldeckare i stil med Agatha Christie, eller historiska romaner heller för den delen. Så förutsättningarna är inte de bästa. Då kan man ju fråga sig varför jag envisas med att läsa denna bok. Men har man föresatt sig att läsa alla författare som är födda samma år som jag så har man.

Men lyckligtvis är ju litteratur ofta en källa till förvåning och överraskning. Den här boken är riktigt bra! Visserligen är deckarintrigen inte speciellt intressant, men jag har aldrig lyckats uppamma något större intresse för vem som mördat vem, speciellt inte när karaktärerna inte blir mer fördjupade än vad fallet är här. Så den delen av historien lämnar mig tämligen kallsinnig.

Men boken har mycket mer att ge. Till skillnad från bipersonerna så är huvudpersonen faktiskt en intressant karaktär. En kvinna som frigjort sig från sin förutsägbara tillvaro i det nordiska 1800-talet och som gett sig ut i världen för att leva ett självständigt liv. En slags feministisk pionjär som förverkligar sina drömmar långt innan sådana blev vanliga. Måhända är hennes tankar och något cyniska och ironiska betraktelsesätt något anakronistiska, men effekten är lyckad.

Den miljö hon vistas i är också spännande med konstnärer och arkeologer från såväl Sverige som andra länder som lever ett behagligt och bohemiskt liv huvudsakligen med hjälp av ärvda pengar eller underhåll hemifrån i 1800-talets Rom. Carina Burman har tillräckligt stora kunskaper för att lyckas skildra miljön trovärdigt.

Så sammanfattningsvis tycker jag att boken är bra, men personligen hade jag helst sluppit deckarintrigen. Carina Burman behärskar språket mycket bra och får fram en bra 1800-talsanda. Trean är stark, men mer blir det inte!