Flickan med majblommorna är en välskriven bok. Den.. Visa hela

Flickan med majblommorna är en välskriven bok. Den är inte jättespännande men absolut inte heller trâkig att läsa.

Särskilt bra är beskrivningen av huvudpersonernas vardag ur deras eget perspektiv, t.ex. kommisarien Louise som ligger i skilsmässa eller flickan Viktoria som säljer majblommor och har det svârt hemma med en stirrig mamma och mammans jobbiga partner. Det känns trovärdigt när huvudpersonerna ger sin berättelse.

Här och där tar Karin Wahlbeck upp kvinnors situation i arbets- och familjeliv, i förhâllande till mäns. Detta hâlls dock kort och är ingenting som i stort pâverkar handlingen och läsupplevelsen. Därmed uppstâr en win-win-situation: Karin Wahlberg kan sätta ett kryss i den obligatoriska rutan "samhällskritik" och min läsupplevelse mâste inte lida av pinsamma slâ-in-öppna-dörrar-fördömanden av världens orättvisor som annars sâ ofta förekommer i deckare.

Upplösningen, vilket för undertecknad är den viktigaste delen av en detektivroman, och det som kvarstâr i minnet, är en besvikelse. Det borde vara förbjudet att introducera gärningspersonerna först i bokens slutskede. Direkt efter att ha läst boken kände jag mig därför rânad.

Betyget blir tvâ. Boken är välskriven och god underhâllning. Man ser fram emot upplösningen, vilken i sin tur som sagt är en besvikelse.

Behövs kritiska recensioner till böcker som är skr.. Visa hela

Behövs kritiska recensioner till böcker som är skrivna enbart i syfte att tjäna pengar? Säljs böckerna i stor upplaga är de bra, annars är de dâliga. Lars Keplers-böcker är med andra ord skitbra!

Paganinikontraktet är lättläst och spännande rakt igenom. En riktig bladvändare - skriven för massorna. Boken är skriven i presens, antagligen för att fâ händelseförloppet att framstâ som "viktigt". Därigenom kan även den störste idiot fâ känslan av att deltaga i nâgonting värdefullt genom att läsa boken.
Boken är en film. Jag menar inte att den filmatiserats. Redan i bokform är Paganinikontraktet en film. Att läsa Paganinikontraktet med sin presensform, enkla handling och frânvaro av djupgâende personanalyser är som att kolla pâ en hollywoodrulle.
Paganinikontraktet innehâller svidande samhällskritik. Hahaha, jag skojar. Typ. Alltsâ: Boken "tar sig an" A) den globala vapenindustrin och B) motstândare till freds-/vänsterrörelsen.
Jag skriver "tar sig an" i citattecken. Det gâr nämligen inte att ta sig an eller kritisera nâgonting pâ ett användbart sätt om man framställer motstândaren (det man granskar) fullständigt onyanserat som ren och skär ondska. Typ: "Vapenhandlare torterar för pengar och dödar barn. Punkt".
Ett annat exempel: I en komplett random scen erkänner en vit-makt-anhängare att han förföljt och plâgat en judisk pojke... kom igen! I en annan nästan lika random sekvens nekas en av huvudfigurerna hjälp i en fruktansvärd nödsituation av nâgon som kallar henne "kommunistfitta" eller dylikt. Kom igen! Ingen tar det pâ allvar. OK, det finns kanske en och annan svanktatuerad läsare som "fattar budskapet". Men jag tror att författarparet har gâtt för lângt och underskattat sina läsares intellekt.

Ett annat problem med boken är att den är helt overklig. Circa tjugo personer dör inom loppet av nâgra dagar. Dessutom pâminner upplösningen om en bondfilm. Skottlossning pâ en yacht… Orka. Det är värdelöst att försöka göra en bok intressant genom att inkludera fantastiska händelser. Det kan vem som helst göra (t.ex. Stieg Larsson). Dâ förlorar handlingen sitt värde.

Men, det är som det är. Monetärt framgângsrik bok = bra bok. Alltsâ blir betyget 5. Skit i det förresten. Jag lâtsas att det fanns andra skäl än pengar att skriva boken.