Först tänkte Janie inte så mycket på bilden av den lila flickan. Hon var bara ett av de många barn som försvunnit spårlöst och som nu efterlystes av sina förtvivlade föräldrar. Janie hade sett hundratals liknande bilder förut.
Men plöstligt slog det henne. Hon kände igen den där lilla flickan, som enligt texten försvunnit tolv år tidigare i ett köpcentrum. Och hon kände igen den prickiga klänningen! Den klänningen hade varit Janies älsklingsplagg...
Det hela verkade så otroligt, som en hemsk mardröm, men hon kunde inte komma ifrån tanken. Flickan på bilden var hon själv.
Jag tyckte att boken var jättebra för den var så spännande och ibland sorglig. Författaren har också skrivit på ett bra sätt. Hon skriver en bok där historien inte slutar riktig, istället skriver hon andra böcker där historien fortsätter. Och på så sätt kan man läsa mycket.
Läs också de här böckerna om Janie Johnson:
VAD HÄNDE MED JENNIE? MÅSTE JENNIE VÄLJA? JAG VILL INTE VARA ENSAM JAG VILL INTE VARA ENSAM
|