Boksidan - bokrecensioner av helix :

NEJ!
Man måste vara inloggad medlem för att spara vänner. Alla personer/medlemmar du angett som vän kommer finnas i en lista på din personliga medelemsida.

En ganska rolig bok med korta snuttar av klargöran.. Visa hela

En ganska rolig bok med korta snuttar av klargörande vad gäller historiska fakta. Alltifrån huruvuda människor trodde att jorden var platt på medeltiden till om Hitler verkligen vägrade skaka hand med Jessie Owens efter hans segrar i Berlin-OS 1936.
Trevlig avkoppling, och ganska lärorikt.

En antologi med texter om och kring Israels anfall.. Visa hela

En antologi med texter om och kring Israels anfallskrig mot Gaza under nyåret 2008-2009. Många mycket intressanta synpunkter blandas med vittnesskildringar inifrån Gaza - ett Gaza som under kriget helt stängdes för medierna, iIsrael släppte inte in någon.
Somliga texter skulle behöva en rejäl editering, andra står väl som de gör.

Att inte alla inser hur sned denna konflikt är...

En ganska osannolik och förutsägbar historia. Och.. Visa hela

En ganska osannolik och förutsägbar historia. Och mycket våldsam. Onödigt våldsam.
Jag vet att många gillar det där, när man som läsare räknar ut vem boven är innan huvudpersonen gör det. (Davinci-koden är ju full av det.) Men jag tycker det blir tröttsamt.
Men lite intressant var det ju ändå. Tex det där som de hittade där under marken. Det var lite kul.

Jag vacklar mellan två och trea. Det blir ganska s.. Visa hela

Jag vacklar mellan två och trea. Det blir ganska spännande. Men samtidigt... lite för tydliga tillrättalägganden, kanske alltför fantastisk intrig, och alltför många meningar utan subjekt. Det blir tröttsamt.

Men det är inte utan att jag skulle kunna tänka mig att läsa fler romaner med Frank Corso i huvudrollen.

Måste också påpeka detta: Vad som verkligen fångade min uppmärksamhet för den här romanen var författarens osannolika namn, en kombo av två stora biltillverkarkoncerner - GM Ford!

En historia som många känner genom Kubricks filmat.. Visa hela

En historia som många känner genom Kubricks filmatisering. Men jag tycke man berikas av att dessutom läsa romanen. Språket är (minst sagt) intressant, bökigt till en början, men man vänjer sig oväntat lätt. På engelska blir språket i romanen nästan som en blanding av det av Burgess påhittade ungdomsspråket "nadsat", och gammal "Shakespeareengelska". Kul.

En spännande deckare, och Lehane lyckas göra den h.. Visa hela

En spännande deckare, och Lehane lyckas göra den hårdkokt utan att bli patetisk. Han lyckas tom med bedriften att göra deckarnas mer eller mindre (med betoning på mindre) kaotiska liv intressanta. Eller, åtminstone inte bara pinsamt utfyllnad av deckarhistorien. Språket (engelska - finns inte i översättning) är lätt att följa med i och ryckas med av, precis vad man söker i den här sortens litteratur.

Våldet är framträdande, mer så än i "Patient 67", men det känns ändå inte sökt. Och humorn finns där, precis rätt avvägd.

En självbiografi av mannen som knäckte den mänskli.. Visa hela

En självbiografi av mannen som knäckte den mänskliga koden, sekvensningen av vårt DNA. Han har ett liv värt att berätta med en okonventionell bakgrund för att bli framstående forskare och ett starkt driv, trots att han orätt (för det mesta) blivit anklagad för både det ena och det andra.
Biografin är inte spökskriven, och ibland blir det väl torrt, alltså. Och ibland tycker jag han kunde dra ner lite på skrytet. Men det är väl så har man framställer sig som framgångsrik amerikan...

Många delar är tydligt skriven av en molekylärbiolog för andra molekylärbiologer (liksom undertecknad), och jag är tämligen säker på att om man inte har specialkunskunskaper blir det svårt att hänga med. Men jag tyckte det var intressant. Särskilt sista kapitlet om hur hans forskning nu är inriktad på att SKAPA genom snarare än att läsa dem. Gränsen mellan kemi och liv suddas ut.
Hur skall det gå?

Tidigt i denna samling texter slår Allende fast at.. Visa hela

Tidigt i denna samling texter slår Allende fast att afrodisiaka fungerar endast om den som intar det är medveten om att han/hon konsumerar ett afrodisiaka och vilka effekter det har. Hon beskriver alltså en typiskt placeboeffekt. Att hon då sedan, sida upp och sida ner, fortsätter att redogöra för all världens afrodisiaka känns ju bara onödigt. Och ointressant.

Recepten kan jag tro att man möjligen kan ha trevligt med - inte för de påstås vara afrodisikum, untan för att många av dem säkert smakar bra.
Nån annna behållning har jag svårt att finna.

Serenys grävande i och försök till "förklarande" a.. Visa hela

Serenys grävande i och försök till "förklarande" av hitlertyskland fascinerar. Hennes andra böcker i ämnet, "Vid avgrunden" och "Tyskt trauma" är verkligen läsvärda. Hennes djupintervjuer - i "Albert Speer och sanningen" med ett femtontal personer - visar prov på ett grundligt arbete. Och hon framställer sina resultat verkligt bra. Och visst är perioden fascinerande...
Dock - tycker jag - att "Albert Speer..." är lite lång. Kanske kunde vissa delar ha strukits, för att göra den lite mer tillgänglig. Jag tycker nämligen att det skall vara tämligen lättillgängligt, för det är viktigt. För alla, tror jag.
Ibland tycker jag också att hennes kommentarer (personliga kommentarer) om hur intervjusubjekten reagerar på hennes frågor blir lite krystade och känns "ovetenskapliga". Hur vet jag som läsare att hon inte vinklar det hon beskriver? Är jag verkligen intresserad av hennes åsikt om hur personen reagerar? Räcker det inte med att citera vad som faktiskt sägs?
Trots denna kritik är det en mycket bra biografi över Albert Speer, Hitlers kanske närmaste "vän". Dessutom ger den också en fantastisk insyn i den innersta kretsen av nazityskland.

En ok uppföljare till "Snabba cash". Men den är li.. Visa hela

En ok uppföljare till "Snabba cash". Men den är lite för lång, ett par sidogrenar kanske skulle redigerats bort.
Jag tycker också (samma kritik som för Lapidus debut) att berättargreppet med tre huvudhistorier som berättas rullande i var tredje kapitel känns oflexibelt och ibland rent styltigt.

Men i grunden är det bra, varför betyget blir en solklar trea.

Stig Fredriksson berättar om sin tid som kurir åt.. Visa hela

Stig Fredriksson berättar om sin tid som kurir åt Alexander Solsjenitsyn. Och han gör det bra. Men ändå känns det som om något fattas, jag kan inte riktigt sätta fingret på det. Kanske var det så, att Fredrikssons tid som kurir trots allt var ganska begränsat, och att det som skedde i och för sig var spännande, men det räcker inte riktigt till en hel bok? Möjligen.
Men, han tecknar ett fint porträtt av den store författaren Solsjenitsyn som inte bara är en hyllning, utan tämligen nyanserat. Särskilt ryssens åsikter om hur Väst är, och hur samhället skall förändras, och med vilka medel, visar sig vara en kontrovers mellan de båda.
Jag lärde mig mycket om Solsjenitsyns författarskap, och har fått smak för att läsa honom, vilket jag ännu aldrig gjort.

Den främsta styrkan med denna roman är - får jag n.. Visa hela

Den främsta styrkan med denna roman är - får jag nog säga - upplägget. Atwood skapar en spännande historia med skickliga medel, hon sår frön om vad som komma skall hela tiden. Det driver på berättelsen.
Utan denna pådrivelse blir det dpock ofta mycket mycket långsamt. Oerhört ingående beskrivningar av huvudpersonernas nattliga drömmar, tex, som bara känns långtråkiga och ointressanta.

Som helhet en intressant bok, men alltför pratig.

Kandre minns verkligen hur det var att vara barn... Visa hela

Kandre minns verkligen hur det var att vara barn. Tror jag. Men det är mycket bekymmer och mörka fantasier. Och romanen blir ofantligt långsam, och - i mitt tycke - alltför eftertänksam. Jag tappar alltför ofta intresset. Mitt engagemang i dessa känslomässiga turer är minimalt, faktiskt.

Men språket imponerar, så otroligt kraftfullt. Mina tankar går ofta till nobelpristagaren Jelinek.

Vilken smörja! "Tro på dig själv, följ dina inre.. Visa hela

Vilken smörja!

"Tro på dig själv, följ dina inre tankar, så kommer världsalltet att samverka för att göra det möjligt!"

Vilket fantastiskt dravel. Och vilket genomslag det får! Med en smula kritiskt inställt intellekt, inser man genast att det finns en hel del motsägelser i dessa påståenden. Eller, är det så, att de människor på vår jord som inte har det så bra ställt, kämpar för överlevandet var dag, svälter och misshandlas - är det så, att de inte har tillräcklig tro på sin dröm?

En bok som myllrar av konstnärsmänniskor. Eller, å.. Visa hela

En bok som myllrar av konstnärsmänniskor. Eller, åtminstone tror jag att det är det Stenberg vill att det ska göra. Handlingen går enbart ut på hennes relationer till människorna hon träffar. Det går INTE jag igång på. Jag tycker generellt det är ointressant med romaner (biografier) som skildrar relationer, och i den här skriften finns INGET annat. Jag tycker det var särdeles ointressant.

Detta är väl vad man kallar "superrealism" eller å.. Visa hela

Detta är väl vad man kallar "superrealism" eller åtminstone "vardagsrealism"? Men oj, han lyckas bra med det - triviala. Den här nätta lilla romanen blir aldrig tråkig, den driver på bra framåt. Kanska inte minst beroende på de skiftande berättarperspektiven. Och att allt trots realismen inte uttalas direkt.
Trots att handlingen inte är särskilt orginell (verkligen inte - två relationer som mer eller mindre gått i stå, de träffas och paren blir varse sina tillkortakommanden), känns det fräscht och, ja, nästan nytt.

Lite god vilja kanske det krävs för att ge den betyg 4, men den goda viljan har jag.

Bra bok med orginellt upplägg. Den börjar fantasti.. Visa hela

Bra bok med orginellt upplägg. Den börjar fantastiskt bra, man sugs in i historien och vill verkligen vara med, se vad nästa sida har att bjuda på. Men den tappar lite i fart, humorn dämpas, men bara för att allt skall ändra karaktär och bli intressant igen, på ett annat vis.
Jag har aldrig läst någonting liknande (åtminstone inte formmässigt), och Foer briljerar.
Men visst undrar man om inte Hassan Khmerei läst "Allt är upplyst" innan han skrev "Montecore"?

Innan jag satte igång visste jag inte att detta va.. Visa hela

Innan jag satte igång visste jag inte att detta var den första i en planerat svit av fyra. Att så är fallet förklarar kanske att "Amberville" i så stor utsträckning skildrar karaktärers, stadens, den speciella världens bakgrunder. Och detta sker, tycker jag, på bekostnad av historien.
Det gör det lite hattigt att läsa, även om det mot slutet blir flera ordentliga klimax med det upplägget som författaren valt. Så, till slut faller mycket på plats, men resan dit kanske är lite onödigt krokig.

Ellis är konsekvent i sina beskrivningar av vad fo.. Visa hela

Ellis är konsekvent i sina beskrivningar av vad folk har på sig, vad de äter, vilka restauranger de frekventerar... och hur Huvdkaraktären, Patrick Bateman, tar död på sina offer. Det är kanske bokens främsta styrka, att den verkligen ORKAR ta sig igenom allt detta med samma detaljrikedom hela vägen. För jag orkar det knappt.
Yuppievärlden i 80-talets New York framställs som mycket ytlig, egoistisk och poserande, mer än (vad man väl ändå får tro är nödvändigt) prestationsorienterad. Beskrivningarna av avrättningarna - tortyrscenerna - är riktigt hemska och det rörde (bokstavligen) om i magen på mig. Skickligt porträtterat på sitt sätt... men jag undrar flera gånger vad syftet faktiskt är. Tyvärr blir min slutsats att det är underhållningsvåld av råaste slaget vi som läsare får oss till livs. (no pun intended?)

Lintons reportagebok om politiska strömmar i Sydam.. Visa hela

Lintons reportagebok om politiska strömmar i Sydamerika (och Los Angeles) blev precis som jag trodde, en ögonöppnare. Hur ska man annars få veta underliggande orsaker till vänsterns framgång på kontinenten? Är det en sann vänster? Hur kommer det sig att ingen annan skriver om detta?

Intressanta inblickar i hur den kristna ultrahöger.. Visa hela

Intressanta inblickar i hur den kristna ultrahögern i USA på allvar planerar att ta över landets (och världens) styre. Och hur långt de faktiskt kommit.

Författaren ger förstahandsreferat från flera olika sammankomster med de "ultrakristna"; vittnesmål som tydligt visar på dessa religösa fanatikers verklightetsfrånvändhet. En del kände jag redan till, annat var nytt för mig. Det är frapperande hur väl retoriken hos dagens kristna amerikanska höger stämmer med den hos klassiska fascistiska rörelser.

En invändning man kan komma med är att författaren själv är troende kristen, men inte bokstavstroende... Ibland blir hans lite för långa egna reflektioner ointressanta, jag känner att vi inte alltid står på samma grund han och jag.
Men jag tror att han har rätt i att man kanske inte - i toleransens namn - kan tolerera allt.

En liten historiette signerad Ian McEwan. Han visa.. Visa hela

En liten historiette signerad Ian McEwan.
Han visar att han kan beskriva miljöer, känslor, händelser med inlevelse, och språket flyter lätt och är intressant. (Dock, måste jag påpeka, tycker jag översättningen på sina håll är dålig. Ett mycket irriterande inslag, som stör flytet i läsningen.)
Men historien då? Hur intressant är den? Kanske är det ett plus att MÄNS vänskapsrelationer beskrivs. Men det tar lång tid innan man begriper vad hela går ut på. Och när man begriper... jaha? Vadådå?

Fast sen blir man ju lite förvånad ändå.

"Analfabeten" är den första delen i Ivar Lo-Johans.. Visa hela

"Analfabeten" är den första delen i Ivar Lo-Johanssons självbiografi som spänner över många band.
Titeln syftar på Ivers egen far, som var statare och alltså inte kunde läsa eller skriva särskilt väl. Enligt författaren var det han själv som tidigt som ung pojke fick hjälpa till när något skulle skrivas i hemmet.
Lo-Johansson ger en mycket levande bild av hur livet kunde levas i Sverige omkring förra sekelskiftet. Denna biografi har många beröringspunkter med "Bara en mor", men i den senare har han valt att beskriva livet genom en kvinna, Rya-Rya.
Jag tycker det var både roande och lärorikt att läsa detta alster, och följa den skrivhungriga unga Ivars kamp att komma ifrån det fattiga statarlivet.

Dan Brown har lärt sig att domptera sina läsare. D.. Visa hela

Dan Brown har lärt sig att domptera sina läsare. Detta märks inte minst i "Da Vinci-koden". Den här thrillern som kom ut före "Da Vinci" känns som ett studium, en skiss till den "färdiga produkten" - romanen alla pratar om - "Da Vinci-koden". I "Änglar och demoner" finns det alltför många otroligheter (och då syftar jag på karaktärernars handlingar, snarare än historien i sig), för att det skall göra ett riktigt gott intryck.

Men visst funkar det. Spännande är det också till och från.

Författarens skicklighet visar sig på ett sätt till: han stöter sig varken med vetenskapernas företrädare eller kyrkans män. Han skulle kunnat ta ställning, men då skulle det väl inte funka som bestseller (eller Hollywood).

En Flickas frigörelse från (framförallt) sin mor... Visa hela

En Flickas frigörelse från (framförallt) sin mor. Det råkar utspela sig på Antigua (författarens hemland), men kunde var varsomhelst i världen. Det är avskalat skrivet, utan ordsvammel - det uppskattas. Men det blir aldrig intressant för mig. Jag tycker det är tråkigt och intetsägande.

Mer om förhållandena att leva på Antigua hade passat mig bättre.

En kortroman i två tydliga delar, där den första t.. Visa hela

En kortroman i två tydliga delar, där den första ter sig mer teoretisk och resonerande och den andra mer av en berättelse. Dock bygger del två helt och hållet på del ett.
Intressant läsning, men inte direkt avkopplande. Översättarens efterord var mycket bra föratt sätta in romanen i sistt sammanhang och därmed fördjupa förståelsen.

En bra bok. Framförallt de levande beskrivningarna.. Visa hela

En bra bok. Framförallt de levande beskrivningarna av "systrarna". Och Axelsson gör oss en tjänst att påminna oss om hur ohygglit vi behandlade "avvikande" i ett inte avlägsen förflutet. Må detta aldrig ske igen!

Jag är inte helt övertygad om att jag köper sättet med vilket den "undangömda" systern kontaktar sina "medsystrar". Överhuvudtaget har jag svårt att förstå varför författaren lägger in denna övernaturliga dimension i sin historia.

En intressant form, detta, med fotnoter till en tä.. Visa hela

En intressant form, detta, med fotnoter till en tänkt roman. Solstad lyckas, det blir fascinerande, och hans språk känns igen från andra romaner, tex "T. Singer". Han nyttjar romanens form i det närmaste till fulländning och texterna flödar i sin ordrikhet obemärkt (nästan) från tanke till tanke.
Och detta flöde är oftast en ren fröjd att följa.
Men vad beskriver alla dessa ord? Ja, att vi kanske måste ta den internationella diplomatin på mindra blodigt allvar äe vi gör, kanske. Det kässn ju fantastiskt aktuellt nu, med Wikileaks senaste publikationer. Solstad hade redan genomskådat det, eller hur?

Trean blir svag. Mest för att jag ibland gillar gr.. Visa hela

Trean blir svag. Mest för att jag ibland gillar greppet i vilket historien berättas. Men samtidigt utgör just upplägget den del jag är mest kritisk mot. Varför hackar han upp det så till den milda grad? Är det för att det SKA bli svårare att hänga med? Vilket poäng har det? (Mer än att man blir svårare = bättre?)
Jag tycker den här boken var onödigt svår att ta till sig. Särskilt om man litar på förordet, där författaren Fuentes utmålas som en man som vill visa på Mexikos (våldsamma) historia. För mig gick det nästan helt förbi.

En roman där det visar sig (spoiler) att Arthur är.. Visa hela

En roman där det visar sig (spoiler) att Arthur är Sir A. Conan Doyle. Och Arthur en "stackars" oskyldigt dömd advokat, över vars öde den berömde författaren förbarmar sig. Doyle rentvår honom genom att nyttja sig av sif stjärstatus.
Detta är en roman om en sann historia, och Barnes har använt sig av genuina tidningasrtiklar, debattinlägg, brevkorrespondans och domstolsinlägg. Det blir tidvis intressant och engelskan det är skrivet på ar fantastisk att läsa. Det är så "posh" att att det dryper, men som läsare njuter man av de ironiska vändningar och understatements som finns inbyggda i detta sätt att uttrycka sig. Det mesta av behållningen ligger faktiskt här, i hur sakerna uttrycks, mer av vad som verkligen sägs. Nämligen är långa partier fantastiskt tråkiga - då tänkter jag främst på mittenpartiet; den olidligt tråkiga beskrivningen av Doyles kärleksbekymmer... det är lika intressant som torkande väggfärg.

Men ibland rycks man med även i historien. Fast alltför sällan

Mycket intressant och tankeväckande. Även om har v.. Visa hela

Mycket intressant och tankeväckande. Även om har vissa insikter i förhållandena givna av evolutionen är det lätt att dra felaktiga slutsater om att det leder till själviska hänsynslösa individer. Men tänker man efter ett par gånger till (eller läser "Arvsdygden") kommer man snart fram till att det kan vara fördelaktigt för artens fortlevnad att vara lite social hjälpsam och ödmjuk.
Detta känns som det viktigaste budskapet i Uddenbergs alster. Men han citerar skickligt sociobiologiska forskare genom historien, och hans text är nästan aldrig tråkig. Sådana här insikter önskar jag kunde förmedlas till alla.

Jag gillar det här. Och jag tror att det är mycket.. Visa hela

Jag gillar det här. Och jag tror att det är mycket formens förtjänst. Skulle denna realtionsroman vara skriven rakt upp och ner - konventionellt - hade jag nog snabbt tappat intresset. Men Sandbergs täta text, med blandad indirekt och direkt berättande, gör historien levande. Jag gillar också de inflikade tankebanorna, det känns som verkliga skeenden.
Visst är det på många sätt tråkigt, det som sker med huvudpersonen Maj. Hon är naturligtvis ett offer för omständigheter och socialt tryck. Men är hon helt oskyldig själv? Jag vet inte.

Detta är första delen i en tänkt trilogi. Jag ska nog hålla ögonen öppna efter de kommande delarna.

En samling tal och anföranden Palme gjorde under t.. Visa hela

En samling tal och anföranden Palme gjorde under tiden 1967-1974. De är intressanta att läsa. Inte minst för att Palmes air verkligen genomsyrar dem. Man såvitt jag förstår har han skrivit allt själv. Ett historiskt dokument.

I sina bästa stunder är "Autisterna" klockrena ögo.. Visa hela

I sina bästa stunder är "Autisterna" klockrena ögonblicksbilder av en människas (mans) förehavanden, lite sådär i förbigående.
I sina värsta stunder är "Autisterna" ett överintellektuellt, obegripligt, konstifikt prosaexperiment som jag bara blir irriterad på. Dock är språket klart och krispigt hela vägen. Varför ska man vara så svår? Det känns i dessa stunder bara världsfrånvänt och elitistiskt.
Men det är nog så han vill ha det, Larsson.

Intressanta fakta om mänsklighens avarter, folkmor.. Visa hela

Intressanta fakta om mänsklighens avarter, folkmord. Och vad som egentligen kan klassas som folkmord, utom det som officiellt fått den stämpeln. Lindqvist övertygar som vanligt. Och öppnar ögon. I allafall mina.
Otroligt intressant är teserna han drar om att kolonialmakten Storbritanniens bombande av civila under andra världskriget är en direkt extrapolering av vad de hållit på med (och fortsatte med efter 1945) i sina kolonier för att kuva den inhemska befolkningen.

Mycket intressant läsning. Inte höglitterärt, mång.. Visa hela

Mycket intressant läsning. Inte höglitterärt, många upprepningar och en massa FN-resolutioner som blir svåra att hänga med i. Men att få läsa sig till hur en många av de saker man hört om så många gånger i nyhetsrapporteringarna egentligen gått till, är mycket fascinerande. Blix antyder tex att CIA inte arbetat förbehållslöst, och att den amerikanska (och brittiska) regeringen gärna tolkade CIA:s rapporter till sin fördel.

Carina Burman skriver om London 1851. Det vill hon.. Visa hela

Carina Burman skriver om London 1851. Det vill hon beskriva. Så lägger hon in en eller ett par deckarhistorier, kanske för att göra läsaren intresserad. Men ack, vad det blir konstruerat. Och oj! vad författaren vill ge sken av att miljöbeskrivningarna bara tillför mysteriet kropp. Men det är tvärtom. Äventyret blir en ursäkt för att beskriva gamla tiders London. Det blir lite för uppenbart, och språket är långa stunder torrt och tråkigt. Detsamma gäller även huvudrollsfiguren, den svenska kända författarinnan Euthanasia Bondeson. Torr som fnöske.

Betygen försvaras trots allt av att man verkligan får en inblick i hur London kunde upplevas under mitten på 1800-talet, men det dras ner av de på gränsen till fåniga "deckarhistorierna".

En svensk kriminalroman. Som sådan, varken bra ell.. Visa hela

En svensk kriminalroman. Som sådan, varken bra eller dålig, men en sak händer plötsligt någonstans mitt i handlingen, som verkligen var oväntat och det höjer betyget.

Dessutom är beskrivningarna av huvudpersonens resor i Etiopen intressanta att läsa ur en allmänbildningssynpunkt.

Ivar Lo-Johansson skildrar statarlivet genom en kv.. Visa hela

Ivar Lo-Johansson skildrar statarlivet genom en kvinnas, Rya-Ryas, perspektiv. Man får följa henne, från ungdomen (då hon skämmer ut sig, och får bära skammen genom hela sitt liv), giftemål, familjebindande, familjeliv, sjukdom och död.

Skildringen är mycket levande, och informativ på ett bra sätt. Författaren hade säkerligen som ambition att påvisa vedermödorna statarna genomlevde, men han integrerar det på ett utsökt sätt i historien, utan att skriva läsaren på näsan.

En ganska stillsam historia om en handelsbodsinneh.. Visa hela

En ganska stillsam historia om en handelsbodsinnehavare på landsbygden i Finland någon gång strax efter kriget. Författaren ger ett ömsint porträtt av den medelålders mannen i sitt sökande efter oberoende. Han hittar det till slut, men till vilket pris?

Det är intressant att ta del av Joenpeltos historia, även om jag tycker den kanske kunde berättas lite snabbare ibland. Men hennes metod att bara hoppa över tid (för att få den att gå) är snygg. Och hon håller intresset uppe tillräckligt. Historien är värd att berättas.

En annorlunda roman som är mycket välskriven. Hel.. Visa hela

En annorlunda roman som är mycket välskriven.
Hela historien ses ur ett antal olika människors perspektiv vilket levandegör texten än mer. Det var riktigt riktigt roligt att följa med in i Sinisalos parallella värld och följa vad som faktiskt kan utspelas där!

Lagerkvist beskriver med ett briljant enkelt språk.. Visa hela

Lagerkvist beskriver med ett briljant enkelt språk mördaren Barabbas liv sedan han överraskande - för alla inklusive honom själv - blivit frigiven just innan han skulle korsfästas som straff för sina brott. Denna händelse, och hans bevittnelse av Jesu korsfästelse och död, gör honom till en grubblare och sökare.
Med fantastiskt små medel förmedlar författaren dels Barabbas inre liv, hans medmänniskors skepsis samt miljöerna han rör sig i. Det är så precist, inga överflödiga blommigheter, men heller inte för lite. Utsökt.

Vad som för mig dock drar ner betyget en aning, är ämnet. Jag hade hoppats att det skulle handla om något annat än den klassiska, något uttjatade (och för mig inte tillräckligt intressanta) frågan om religion, och då i synnerhet kristendomen och dess inneboende problem. Jag kan inte riktigt engagera mig i dessa problem, det finns betydligt viktigare bekymmer att kontemplera.
Kanske var jag naiv som trodde att en bok med titeln "Barabbas" skulle handla om något världsligt...

Tre långa noveller eller korta romaner. Med en här.. Visa hela

Tre långa noveller eller korta romaner. Med en härligt mystisk ton. Anslaget i den första - en hostning bland publiken i en för radion inspelad konsert blir mycket viktig - är enastående. Även de två andra novellerna har mycket underhållande mystik, en overklighet som Nesser tar på fullt allvar. Lite som Kafkas "Förvandlingen". Det gillar jag.
Nessers "problem" (eller kanske är det mitt) är att sluten inte blir bra. De liksom bara rinner iväg... utan någon fast punkt. Jag gissar att han vill ha det så, men själv känner jag att dessa tre historier blir lite oförlösta utan rejäla slut.

Historien om Henning Nilssons ättlingar fortsätter.. Visa hela

Historien om Henning Nilssons ättlingar fortsätter i oförminskat bra stil. Det är mycket intressant. Fogelström beskriver gripande, varsamt och mycket kärliksfullt sina romanfigurers fortsatta öden. Det blir tom bättre än den inledande delen, "Mina drömmars stad", tycker jag.

Ska jag kritisera någonting så är det att de övergripande samhällsförändringarna blir lite summariska, jag skulle uppskatta om dessa skildrades lite mer ingående. Men samtidigt är de stilistiskt väldigt bra, men kan tolka det som att det som beskrivs är det som de "små", vanliga människorna som spelar huvudrollen i romansviten faktiskt upplever och märker av...

En historia som efter den inledande tragedin aldri.. Visa hela

En historia som efter den inledande tragedin aldrig riktigt engagerar. Jag tycker inte att den är smårolig som den utgör sig för att vara. Och jag kan inte riktigt se hur de tre delarna egentligen hänger ihop. Det känns som författaren skrivit tre historier som han hjälpligt krånglat ihop till en. Med en början och ett slut, däremellan mer eller mindre meningsfull utfyllnad.
Fast jag tvekar mellan 2 och 3. Det får bli två ändå, för att jag inte blir riktigt nyfiken på hur det kommer gå för Ludo.

Man känner igen en del. Gordon, Alfred, Bruce. Sam.. Visa hela

Man känner igen en del. Gordon, Alfred, Bruce. Samtidigt är det ovant. Att i romanform läsa om en seriehjälte. Jag har länge velat prova detta, och äntligen hittade jag en bok... på Wiens internationella flygplats!

Historien då? Den känns svag, alltför svag. Särskilt för oss som redan läst Ecos "Rosens namn", och det är vi ju många som gjort. Det hela startar i högt tempo, för att sedan sjunka och bli tämligen långsamt (och ganska ointressant), med en - såklart - actionfylld final. Denna final är som skriven för bildillustrationer, och skulle säkert passa bättre som både film och serie.
Det bästa är kanske dialogen mellan Batman/Bruce och (den invigde) butlern Alfred. Den glittrar ibland, faktiskt.

Hade det inte varit Batman skulle betyget bli ännu sämre.

Anslaget är lysande. Man sugs verkligen in, och vi.. Visa hela

Anslaget är lysande. Man sugs verkligen in, och vill veta vad som kommer härnäst. Och sådan är känslan förhållandevis länge. Men någonstans efter mitten, när en surrealistisk värld bebodd av fantasifigurer i underliga skepnader beskrivs tappar romanen farten nästan helt. Eco väljer här att ingående diskutera olika perspektiv på kristendomen som - förmodar jag - har disputerats genom seklens gång. Men det intresserar inte mig, åtminstone inte så i detalj.

Annars är det ju verkligen en äventyrsroman vi får uppleva. Baudolino genmlever historien på 1100-hundratalet (samma tid som Arn fö) under Ecos tolkning, då både verkliga och diktade händelser beskrivs i en virvlande ström. Paralellerna till Odysseus, Oidipus och, modernare Arthur C. Clarke och Agatha Christie får en att dra på smilbanden.
Om jag hade mer koll på den verkliga antika historien skulle jag säkert få ut mer som läsare, men det är inga problem att brista i förkunskaper.

Betyget blir dock måttligt, för den långa mittsektionen som, faktiskt, är ointressant och irriterande händelsefattig.

"Beatlesmanifestet" är en samling historier som ut.. Visa hela

"Beatlesmanifestet" är en samling historier som utspelar sig i Reykyaviks utkanter under mitten av 60-talet. Historiens personer är ungdomar - nyss barn - som försöket komma underfund med livet.
Gudmundsson återger en rad händelser, som i dig inte alltid har med varandra att göra. Det är meningen att det skall blir roligt, humoristiskt, men för mig lyckas han inte. Det blir inte roligt och jag kan aldrig riktigt egagera mig i karaktärernas förehavanden. När sedan stämningsläget radikalt ändras mot slutet känns det helt malplacerat och, i det närmaste, desperat.

Jag önskar författaren hade förvaltat sitt pund bättre, visst hade det varit roligt att läsa en intressant bok om Island på 60-talet.

Frederick Forsyth har fyra spionhistorier. Men ing.. Visa hela

Frederick Forsyth har fyra spionhistorier. Men ingen av dem duger riktigt till en roman. Vad då göra? Jo, en ramberättelse där hjälten ställs till svars för sina handlingar. Under rättegångens gång redogör rätten för fyra operationer. Dessa får vi naturligvis följa nära.
Det är alltså en bok med fyra historier, korta, inte särskilt djupa. Detta är just problemet med "Bedragaren". Den blir för splittrad. Dock, Forsyth skriver med flyt och det är inga problem att följa med i de enkla plotterna.

Eco har skrivit ännu en historisk roman. Och lika.. Visa hela

Eco har skrivit ännu en historisk roman. Och lika vindlande som "Focaults pendel" (och även delvis (Rosens namn") är den. Jag måste erkänna att den är så komplicerad i sin intrig att jag inte helt orkar följa allt.
Men huvudspåret är tämligen klart och rent. Författaren vill visa på hur fördomar föds och förs vidare och blir till "sanningar". En grop man kan falla i är att allt blir övertydligt och "pånäsanskrivande" (tänk Paolo Coelho), men Eco faller inte i den. Han har ett förvånande humoristiskt tilltal, och åtminstone bitvis är "Begravningsplatsen i Prag" mycket underhållande. Och lärorikt. Vem håller reda på turerna kring Italiens enande?

I Mankells debutroman får man följa bergsprängaren.. Visa hela

I Mankells debutroman får man följa bergsprängaren Oskar Johanssons vuxna liv och parallellt med det folkhemmets framväxt.
Romanen är skriven som vore det dokumentärt, och till och från glänser den verkligen med sin detaljrikedom. Dock känns det som man ibland blir lite avlägsen och kommer aldrig vare sig karaktärerna eller historien verkligen inpå livet. Lite rudimentärt.
Fast jag gillade synen på Sverige sett ur en kroppsarbetares perspektiv.

Den avslutande (?) romanen med Barbarotti som stjä.. Visa hela

Den avslutande (?) romanen med Barbarotti som stjärnutredare håller inte riktigt samma klass som de två tidigare. För mig känns det främst så för att Barbarotti själv blivit mindre intressant, vad det kan bero på kan vara en spoiler så jag håller inne med det. Men visst - Nesser kämpar med att få honom intressant ändå genom att gipsa hans ben... men det funkar inte helt.
Precis som de två föregående romanerna i serien är halva romanen en grundlig bakgrund till själva kriminalfallet. Och i "Berättelse om herr Roos" är denna del, innan Barbarottis inträde, definitivt den bästa. Historien saggar betänkligt efter två trdejedelar och det är inte lika engagerande längre. Skildringen av polisernas arbete känns alltför bekant från övrig kriminlalitteratur. (Dessa invändningar har jag haft tidigare mot Nesser/Barbarotti.)

Ingen vet hur man skulle reagera om man led skepps.. Visa hela

Ingen vet hur man skulle reagera om man led skeppsbrott på stora Havet och ensam fick tillbringa en lång tid ombord på en liten livbåt. Kanske som Pi här i denna roman. Han tänker mycket, filosoferar, och framför allt, kanske, ser till att överleva.

Men Pi är en lite speciell pojke. Det får vi veta i beskrivningen av hans uppväxt i Indien. Denna del av romanen känns lång. Troligen beror det på att man VET att han skall lida skeppsbrott, det har ju allt man sett och hört om boken i förväg talat om. Men - jag tror att den första delen (halvan) av romanen skulle må bra av att man inte visste att så dramatiska saker skulle hända senare. Nu är man mest otålig och vill att det skall hända, varför de småkomiska händelserna hemma i Indien känns - som sagt - lite långa och fördröjande.

en samling noveller av skiftande slag. Habilt geno.. Visa hela

en samling noveller av skiftande slag. Habilt genomfört, men knappast särskilt spännande egentligen. Möjligen kan man spåra en sorts passion i Sigurds beskrivningar av jazzmusiken. För den som är mer bevandrad an den här recensenten i denna form av musik, kanske det skulle ge mer att läsa de noveller som handlar om detta.

Novellsamlingar är svåra, tycker jag. Så många int.. Visa hela

Novellsamlingar är svåra, tycker jag. Så många intryck sköljer över en på kort tid. Även om det, som i "Besatt", finns någon sorts grundtema som ger en sorts enhetlig ton.

Denna novellsamling är ganska jämn. Ingen novell står ut särskult mycket från de övriga, och de är alla ganska bra. Men helt säker på något "budskap" är jag inte, men det kan väl jag ha missat i mitt traggel att överhuvudtaget ta mig igonem samlingen. Eller - trolldom, svek, vänskap... men kommer Jelloun med något nytt?

En sak värd att lyfta fram är att i novellen "Häxkärlek" sågar han Coelhos "Alkemisten". (Fast han ger den pseudonym - "Akrobaten" av paolo Colla.) Äntligen någon intellektuell som törs öppna munnen om den pekoralen!

Desai presenterar en historia om Indien som vi int.. Visa hela

Desai presenterar en historia om Indien som vi inte vet särskilt mycket om. Det hela utspelar sig under 80-talet med separatistiska protester och författaren låter oss få inblick i händelseförloppet. Hon ger oss det mycket skickligt med en snygg blandning av det lilla (romankaraktärernas aktioner) i det stora (de bakomliggande sociala och politiska orsakerna).
Till detta kommer karaktären Bijus kamp som illegal invandrare i USA. Denna del av historien känns mer konventionell, men ändå passar det bra in i romanens helhet.

Men jag kan inte riktigt med Desais tillbakalutade språk, som i sitt avslappnade berättande inte riktigt förmår egagera mig. Men visst, det är en stil som säkert passar andra.

Jag kan för mitt liv inte bli intresserad av denna.. Visa hela

Jag kan för mitt liv inte bli intresserad av denna arga författares virriga tankar om sig själv, relationer, sex och världen. Och inte görs det lättare av att hennes text är i princip omöjlig att penetrera med någon sorts kontext i behåll.

Undertiteln är "En thriller vid drottning Victoria.. Visa hela

Undertiteln är "En thriller vid drottning Victorias hov". Och, um, Player har velat visa sina hostoriska kunskaper och i dessa historielektioner lagt in ett mysterium. Det blir nästan fantastiskt tråkigt att läsa, om man inte är obotlig rojalistromantiker. Tursamt nog håller det inte på så länge.

En ganska tråkig roman. Som verkligen går på sparl.. Visa hela

En ganska tråkig roman. Som verkligen går på sparlåga. Det blir faktiskt lite spännande mot slutet.
Men jag hade höga förväntningar. Efter att ha läst "Nattfåk" trodde jag på mer an vad "Blodläge" gav.

En mycket välskriven historia. Tekniskt sett. Språ.. Visa hela

En mycket välskriven historia. Tekniskt sett. Språket flyter oerhört bra. Lätt att läsa, även om det inte känns alltför enkelt. Men vad är det han skriver, karln?
Dessa båda söner - tvillingar - som inte känner varandras existens är världens bästa grabbar, senare dito män. De gör ingenting fel (nästan), de lyckas med allt de tar sig för och blir (naturligtvis) förmögna och populära. Båda ger sig in i politiken, på "var sin sida". Det gör det lite intressant, då det tydligt visas att de båda "partierna" i amerikansk politik verkligen inte skiljer sig särskilt mycket åt. Just här ligger romanens styrka också, tycker jag: Archer ger en inblick i hur det (ibland komplicerade) amerikanska politiska systemet är uppbyggt.
I övrigt är det en osannolik framgångshistoria, där allt krut offras på de båda huvudpersonerna - män - och där kvinnorna får stå till sidan, både för dessa romankaraktärer och Jeffrey Archers karaktärstecknande. Det var längesen jag läste en modern bok med så tydlig manschovinistisk underton.

Holmér hade god inblick i hur polisarbete utförs,.. Visa hela

Holmér hade god inblick i hur polisarbete utförs, tänker man. Och det hade han säkert. Men inte blir hans kriminalroman särskilt rolig att läsa för det. Storyn går ihop, men man blir inte överraskad särskilt ofta.

Bra kriminalhistoria. kanske lite sökt "twist" med.. Visa hela

Bra kriminalhistoria. kanske lite sökt "twist" med hjärttransplantationen, men helt ok annars.

Oates beskriver ett tragiskt levnadsöde med stor i.. Visa hela

Oates beskriver ett tragiskt levnadsöde med stor inlevelse. Man blir övertygad. Hon säger i förodet att det inte skall betraktas som en biografi. Är det för slutets skull, eller? Annars känns det som en verkligt realistisk skildring av Marilyn/Norma Jean.

En mycket bra biografi över författarens far Stig.. Visa hela

En mycket bra biografi över författarens far Stig "Slas" Cleasson. Som samtidigt blir en form av uppväxtskildring, ju.
Nils Claessons porträtt av sin folkkäre far blir personligt, rakt, ärligt men inte (särskilt) utlämnande ändå. I ljuset av debatten om "brutal ärlighet" och "skvallerbiografier" som pågick när den här boken kom ut, så måste jag säga att "Blåbärsmaskinen" ändå kommer lindrigt undan; den är kärleksfull, rolig och sann (känns det som). Och vem blir förvånad över att en manlig konstnär född 1928 beter sig som en patriark och geni?
Inte jag i allafall.

En mycket initerad kavalkad över det svenska fotbo.. Visa hela

En mycket initerad kavalkad över det svenska fotbollslandslaget under 100 år. Högström bygger sina texter på ett gediget källmaterial, utökat med moderna intervjuer (flera av vilka han själv genomfört).
Det handlar inte bara om hur det har gått uta på fotbollplanen, utan även om tankar bakom taktik ocj laguppställningar. Lite intriger inom fotbollsförbundet, slitningar inom truppen och inte minst lagets (ledningens) förthållande till pressen under åren.
Högström tar ämnet på fullt allvar, vilket ger tyngd. Och ökar läsarens intresse.
Allt är intressant, men visst blir det ett snäpp roligare att läsa när man kommer till de tider man själv har minnen av. Dels kan man ju friska upp sina egna minnen, dels jämföra upplevelser. Kul.

Rabo sitter i sitt lyxiga hus på Long Island och s.. Visa hela

Rabo sitter i sitt lyxiga hus på Long Island och skriver sina memoarer. Samtidigt planerar han för ett storverk som skall visas i hans stora uthus. Vad kan detta vara som han söljer därinne? Ingen får komma in.

Vonnegut skriver en fiktiv självbiografi, och det är mycket underhållande att läsa. Kanske är det också informativt om nordamerikanska konstnärer, men jag är för illa bevandrad i det ämnet för att kunna bedöma det.
Författaren håller liv i historien, och man vill verkligen veta vem denna Rabo var, och - inte minst - man vill få reda på vad det är han döljer därinne i sitt uthus.

Förväntningarna var höga på göteborgjournalisten B.. Visa hela

Förväntningarna var höga på göteborgjournalisten Britt-Marie Mattssons debutroman. Vilken besvikelse. Att dylikt dravel kunde komma från hennes penna gjorde mig verkligen förvånad. En så förutsägbar, pratig, fånig historia med självupptagna lycksökande skönhetsintresserade huvudpersoner är inte värt en minuts tidsspillan. Usch.

Den korrekta titeln är "Bock i örtagård". "Fritio.. Visa hela

Den korrekta titeln är "Bock i örtagård".

"Fritiof Nilsson Piraten var en fantastisk historieberättare!", lyder det stående epitet man så ofta hör om denne skånske författare. Och visst, han kan berätta historier. Men det känns som historierna han berättar blir bäst i andra fora än bokformen. (Jag föreställer mig Piraten hålla låda under glada middagar o dyl.) Precis som "Bokhandlaren som slutade bada" är "Bock i örtagård" uppbyggd av en serie historier radade på varandra, snarare än en innehållsrik berättelse. Detta ter sig för mig lite irriterande, och det uppstår ett otillfredsställt behov av personlighetsfördjupningar.

"Bock i örtagård" har dock flera förtjänster, inte minst Piratens förmuleringskonst är från och till lysande. Och inblicken i det "gamla Sverige" tycker jag är intressant.

Vilken skillnad! Jag läste för flera år sedan "Den.. Visa hela

Vilken skillnad! Jag läste för flera år sedan "Den stygga flickans rackartyg" av samme författare, och tyckte den var - idet närmaste - undermålig. Men "Bockfesten" är verkligen bra. Författaren har lyckats med sin disposition av romanen, det blir ett intressant sätt att berätta (och läsa), med lite omtag fast med olika människor synvinklar. Men vad skulle berättartekniken göra om själva berättelsen inte varit bra? Historien som Vargas Llosa ger oss är fascinerande. Och otäck. Viktig, kanske ttill och med.
Vilken come back det blev i mina ögon, nu kan jag tänka mig att läsa mer av denne nobelpristagare 2010.

Enquists språk är som vanligt fantastiskt och lite.. Visa hela

Enquists språk är som vanligt fantastiskt och lite... gåtfullt. Men det är väl också det bästa med den här romanen.
Historien om Marie Curie, sedd ur sin förtrognas Blanche Wittmans ögon, blir inte riktigt bra. Blanche själv har också en historia att förtälja, men det känns som författaren själv inte blir riktigt engagerad i vare sig Blanches eller Maries öden. Detta - Enquists eget engagemang, alltså - har ju annars varit ett signum för honom; några lysande exempel är andra alster som "Musikanternas uttåg", "Livläkarens besök" och "Lewis resa". I "Boken om Blanche och Marie" åstadkommer han ett skrap på ytan, med punktvisa djupdykningar. Det räcker inte.

Det känns som en omfångsrik roman. Man får lära kä.. Visa hela

Det känns som en omfångsrik roman. Man får lära känna många personer riktigt ordentligt. Och det kanske framförallt är här romanens styrka ligger, snarare än i själva huvudhistorien som känns ihopklistrad (med viss möda) av flera bihistorier, samtidigt som huvudhistorien, trots allt, inte är verkligt intressant. Men personskildringarna är ändå en behållning som räcker länge. En stark trea med anspråk på fyra.

En ganska bedårande historia om en flicka som växe.. Visa hela

En ganska bedårande historia om en flicka som växer upp i nazismens Tyskland. Författaren visar på att alla inte var medlöpare - faktiskt. Och att det inte alltid var så lätt att tycka annorlunda.
Nästa hela boken igenom klarar Zusak balansen att beskriva hemskheterna utan att bli sentimental eller övertydlig. Men till slut tippar det över. Det är lite synd, men "Boktjuven" är ändå väl värd att läsa.

Även om Sagan var mycket ung när hon skrev denna r.. Visa hela

Även om Sagan var mycket ung när hon skrev denna roman, får man en känsla av att hon behärskar språket mycket bra. Men det är väl också egentligen det enda positiva jag tänker säga om den. Så fantastiskt ointressant att klockorna stannar... Jag bryr mig inte ett jota om hur dessa människors kärleksrelationer ser ut eller manipuleras!

En positiv sak till: Den är mycket kort, så lidandet blir inte långvarigt.

Efter ett antal sidors läsning blev min tanke "gen.. Visa hela

Efter ett antal sidors läsning blev min tanke "generationsroman", vad nu detta begrepp egentligen står för. Och mycket riktigt - när jag efter utläsning ögnar igenom baksidestexten och recentionscitaten (alltid EFTER fördigläst alster), påpekas det att "Den här romanen kommer att tilltala en hel generation" (Indian Express). Detta känns inte fräscht. Eller så tillhör jag fel generation. Å andra sidan är jag inte 40-talist, men jag gillade Lundells "Jack" när jag läste den.
Dari kanske problemet ligger. Romaner som "Bort, bort" är redan skrivna, för längesen.

Hasan lyckas heller inte engagera mig i huvudpersonen Sophies strävanden efter ett lyckligt liv. Hennes liv är för mig i det närmaste helt ointressant.

Att nästan genast efter författarparets debut "Odj.. Visa hela

Att nästan genast efter författarparets debut "Odjuret" läsa "Box 21" kanske sätter den senare i alltför dålig dager. "Box 21" känns lite långsammare, mer förutsägbar och - faktiskt - lite tråkig i mitten.
Men. Det är en bra svensk kriminalroman (det finns ju så många dåliga). Roslund och Hellström vinklar sina historier lite annorlunda, det blir intressant. Och det känns som om de skriver initierat.
Det blir en fyra ändå. Men en svag.

Idén är ju lysande! (Men det är väl ingen orginali.. Visa hela

Idén är ju lysande! (Men det är väl ingen orginalidé, eller? Visst finns det en engelsman som redan gjort det?) Och somliga brev/texter är riktigt roliga. Bäst blir det ju när svaren "spelar med". Men det bliralltför sällsynt. Det verkar som alltför få nappat på Ericsons brev på riktigt.

En historia presenterad rakt upp och ner. Precis s.. Visa hela

En historia presenterad rakt upp och ner.
Precis så känns det, åtminstone till en början. Ingenting överraskande, men ingenting heller att reta sig på. En konventionellt presenterad berättelse. Kanske med lite för mycket beskrivande detaljer för min smak (även om detta är något som författaren i recensioner lovprisats för).
Trors allt blir det ganska bra till slut. Kanske beror det på att Ali lyckas levandegöra sina karaktärer för mig. Kanske blir historien till slut intressant nog.
Hursomhelst så höjer jag mitt betyg från den tilltänkta tvåan till tre efter att faktiskt mot slutet tyckt bra om att få ta del av de bangladeshiska (?) invandrarnas livsöden.

En ung kille på glid blir indragen i våldsamma för.. Visa hela

En ung kille på glid blir indragen i våldsamma förvecklingar. Inte särskilt intressant, jag hade väntat mig mycket mer av första romanen av Greene jag läste.

Jag sträcker mig inte längre än till en trea. För.. Visa hela

Jag sträcker mig inte längre än till en trea.
För jag tycker det är alltför många, långa ordrika partier med religiöst grubbel (Dostojevskijs egen, får man förmoda) som blir så tråkiga och ointressanta att man bara vill daska boken i väggen och aldrig mer ta upp den. Finns gud? Har vi ett liv efter döden? Hua! Detta varvas dock med intressantare passusar, men allt är skrivet med för många ord. Vem är det skrivet för? - Ja, jag gissar att det kan vara skrivet för sådana människor som "bebor" romanen: rentenärer som inget annat gör på dagarna än smider ränker mot varandra och har svårt att hålla reda på vem som är kär i vem... precis som i "Idioten". Man måsta alltså ha tid över. Till skillnad från "Idioten", dock, har "Bröderna Karamazov" ett driv i historien om brottet. Synd bara att det tar 400 sidor att komma dit och att rättegångsupplösningen är hur tråkig och repetetiv som helst.
Jag och Fjodor kommer från och med nu gå skilda vägar.

En kort, intensiv roman men vindlande intrig. Jag.. Visa hela

En kort, intensiv roman men vindlande intrig. Jag gillar anslaget, där en brasiliansk man blir förälskad i det ungerska språket. Han söker sedan lära sig språket och lyckas. Under tiden livnär han sig som spökskrivare och hans berättelser interfererar mer eller mindre tydligt med de "verkliga" händelserna. Eller?
Det var längesedan jag blev så fascienerad av en text som under läsningen av "Budapest".

Rockstjärnan Nick Cave skriver en mörk historia so.. Visa hela

Rockstjärnan Nick Cave skriver en mörk historia som jag inte kan finna nåt syfte i, tyvärr. Den är inte ens särskilt underhållande. Detta i tillägg till ett alltför snirkligt språk (översättningsproblem?) gör att "Bunny Monroes död" inte blir särskilt uppskattad a den här recensenten. Kanske skulle jag gett mig på den på engelska ändå, som jag först tänkte?

"Bunny Ross" är den direkta fortsättningen på "Olj.. Visa hela

"Bunny Ross" är den direkta fortsättningen på "Olja", och vi får följa oljemagnaten Ross och hans son Bunny i deras vidare öden under den första delen av 1900-talet.
Sinclair skildrar med bravur den unge Bunnys inre stormar och yttre slitningar mellan sin socialistiska/kommunistiska övertygelse och sin fars kapitalistiska (sic.) handlingar.

Språket är stundom lite väl hurtigt, och kärlekshistorierna känns kanske inte helt äkta. författarens politiska engagemang gör romanen trots det tillräckligt intressant att läsa. Jag slås av hur de politiska argumenten är desamma (nästan) idag som för nittio år sedan.

Den här romanens största förtjäns ar att den pekar.. Visa hela

Den här romanens största förtjäns ar att den pekar på det faktum att britterna under andra världskriget utkämpade krig mot Japan i Burmas djungler - med hjälp av indiska och nigerianska soldater, där det var mycket vanligt med barnsoldater bland de afrikanska manskapen.
Men "Burma boy" är en i det mesta förvirrande upplagd berättelse som mest blir irriterande i sin virriga dispostion, varför det är en roman jag inte gillar.

Man måste medge att det är en medryckande historia.. Visa hela

Man måste medge att det är en medryckande historia, den om Mattias runt de 30 (och lite till). Berättelsen är lång, men väl genomarbetad och det saggar nästan aldrig.
Stora delar av romanen utspelar sig på Färöarna (av alla platser) och det kändes lärorikt. Författaren han uppenbart spenderat tid där och han förmedlar stämningarna därifrån mycket trovärdigt. Roligt att "se" nytt.
Trovärdiga blir också människorna i Mattias närhet, vilket inte är någon liten bedrift med tanke på deras minst sagt brokiga bakgrund.

Harstad var en ny bekantskap, som jag kommer hålla ögonen på även i fortsättningen.

Ranelid är mästare på att bygga upp spänning i sin.. Visa hela

Ranelid är mästare på att bygga upp spänning i sina texter. Detta gäller även "Bär ditt barn som....". Han är också bra på att skildra människoöden, då ofta människor som är lite utanför de gängse ramarna, eller åtminstone på något sätt speciella. När han nu väljer att skildra invånarna (och för den skull föreståndare också) i ett ungdomshem, är det som han kommit hem. Han skildrar dem med kärlek, och under läsningen blir man själv ganska engagerad. Inte minst sin gestaltning av omvärldens (byinvånarnas) avoga inställning till de "avartiga" barnen på hemmet ger Ranelid en känsla av kamplust och otålighet inför mänsklighetens inskränkthet. Dock, hans historia hänger inte kvar så länge sedan boken blivit utläst - vilket är fallet med tidigare romaner som "Synden" och "Min son fäktas mot världen".

Men han berättar bra.

En rolig idé. Men sen tar det stopp. "Caipirinha.. Visa hela

En rolig idé.
Men sen tar det stopp.
"Caipirinha med Döden" är en roman som utger sig för att den skall vara rolig. Jag hittar inte en sekvens som ens får mig att dra på munnen i denna pratiga, knöligt tillyxade intrig. Och just där ligger dens törsta kritiken: storyn är krystad i överkant och ingen karaktär känns det minsta verklig. Jag tappar intresset efter bara ett tiotal sidor (åh, vilken tråkig bakgrundshistoria hon ger oss, den om Erica och Toms första tid tillsammans; jag ryser), och jag förblir likgiltig inför huvudkaraktärernas öde.
Jag har inte läst Ernestam förr och jag gör det nog inte igen. Men kanske kan man hoppas på att hon i sina senare romaner lyckas bättre med intrigbyggandet?

Lappalainen har gjort grundlig research. Men han h.. Visa hela

Lappalainen har gjort grundlig research. Men han har inte kyckats skriva en bra bok. Jag gillar hans ingående kunsjkaper om Camorran och hans teorier om hur den kan har uppstått och fortsatt upprätthålls. Men han sriver för tråkigt, Alldeles för mycket upprepningar, alltför styltigt, och vissa avsnitt är rent ointressanta (som tex det som handlar om comorran i fiktionen - jag har svårt att bli imponerad av vad någon har fabricerat). Dessutom gillar jag inte Lappalainens tendens att inte särskilja fakta och myt, det förvirrar verkligen. Åtminstone om man är ute efter någon sorts "sanning".

Detta är en andra och avslutande delen av Guralnic.. Visa hela

Detta är en andra och avslutande delen av Guralnicks mycket omfattande biografi om Elvis Presley. Den tar vid precis där "Last Train To Mimphis" slutade: efter Elvis avresa till Tyskland för att där fullgöra sin militärtjänstgöring.
Visst är det en fascinerande historia, och den är väl värd att berätta, men det känns som den går ganska mycket på tomgång faktiskt. (Men det kanske bara är naturligt, gjorde inte Elvis det under långa perioder också?) Guralnick väljer att fördjupa sig alltför mycket i Colonel Parkers affärer, de oändliga filmisnpelningarna, och senare "pengaindrivande" konsertturnéer. Det blir tråkigt, återupprepande, rundgång. Verkligt jobbigt att ta sig igenom.

Därför kan jag inte tycka att denna del är alls lika fascinerande som den första delen, men den har sina absoluta poänger. Inte minst det faktum att Guralnick inte skräder sina ord när det gäller Presleys intag av receptbelagda läkemedel och konsekvenserna av det gör det läsvärt. Författarenlyckas också med konststycket att inte raljera eller frossa i det (som tv4 skulle ha gjort). Detta ämne är ju annars ett område som man väl med fog kan klassa som tabu.

Trög, men läsvärd.

En stor tjock innehållsrik fiktiv teckning av Karl.. Visa hela

En stor tjock innehållsrik fiktiv teckning av Karl XII. Oerhört jobbig att läsa. Glimtvis piggnar texten till och blir nästan intressant, men annars lunkar den på i ett jämntjockt, svårgenomträngligt snår av platser, namn och händelser.
Jag tror inte det är ett misstag. Jag tror författaren ville ha det så - obegripligt nog. Texten skall ge (och lyckas nästan) intryck av dagbokskaraktär, skriven av krigarkungen själv. Men allt blir tungt, med illusoriskt gammalt språk (verkligt 16-1700-talsspråk skulle bli i det närmast oläsligt) och nästan helt utan dialog på 807 sidor, alla repliker refereras indirekt. Sånt lättar inte upp en text.

Historikern och akademiledamoten Peter Englund har kritiserat Brunner för "Carolus Rex" inte för att det är en påhittad historia han klämmer ur sig, utan för att han hittar på för lite. Så är det nog, jag håller med. Aldrig lyfter det mycket högre än en dammig historiebok från skolan, hur mycket Brunner än tar i.

Jag gillar direktheten hos Palahniuk, både i språk.. Visa hela

Jag gillar direktheten hos Palahniuk, både i språk och historia. Inga krusiduller direkt, utom en bruten tidslinje. Denna akronologi ger en effekt i berättandet som blir fenomenalt bra. Historien i "Choke" är mycket bra och ofta väldigt rolig. Jag tycker dock att stundtals blir det väl skruvat, vilket håller ner mitt betyg lite.
Men jag ska läsa mer av denne överraskande författare.

Jag läste en översättning till svenska, vilket jag.. Visa hela

Jag läste en översättning till svenska, vilket jag tror var en miss. Det hade varit väldigt mycket roligare att läsa Dylans "egna" ord.

Ikonen Dylan koncentrerar sig i sin första del av memoarerna på tre perioder i sitt liv, som man väl får anta har betytt mycket för honom själv. (I) Slutet på 50- början på 60-talet, när han anländer till New York och där söker sin musikaliska identitet genom att influeras mycket av storstadens "folk music"-utbud. (II) Slutet av 60-talet, efter genombrottet, och han och hans familj söker enskildhet på landet i sin villa i Woodstock. (III) 80-tal, och en skivinspelningsperiod i New Orleans, där han återfinner en tappad (!?) gnista.

Bob är mycket ingående och detaljerad i sina förehavanden under de här tre tiderna. Inte så mycket sitt privatliv - vilket väl är det vanligaste för memoarer, men kanske inte så förvånande med tanke på vem det är som skriver. Han uppvisar en verklig passion för musik, men även litteratur (och motorcyklar). Att han har ett stort intresse är väl inte förvånande, men det är mycket intressant att läsa om vad han tycker om de olika musiker och musik han tar upp.

En klassiker. Som jag inte visste mycket om. Den u.. Visa hela

En klassiker. Som jag inte visste mycket om. Den utspelsr sig dels i Sverige, dels i USA. Beskrivningen av Sverige, dess landsbygdsmentalitet tidigt 1900.tal tycker jag är väldigt levande. Men för mig - senare i historien - är inte clownen (Jac) särskilt intressant. Lite övertydlig och förutsägbar. Kanske jag missat nåt?

Denna samling innehåller fem noveller och en pjäs.. Visa hela

Denna samling innehåller fem noveller och en pjäs i två akter.
Novellerna är till sin karaktär tämligen olika, även om de som gemensam nämnare (kanske) har att de är våldsamma - och att de beskriver ensamma människor.
Jag är ingen stor novellälskare, men visst kan det vara en bra form i vissa lägen. Jag lämnas ofta med en känsla av avsaknad från djup och förståelse. Men i dessa fall är det inte så ... alltid.
Särskilt den första novellen "Run out of dog" gillar jag skarpt. Lehane lyckas där förmedla stämningen i en liten amerikansk landshåla på pricken (mycket liknar en svensk landsortshåla), där alla känner alla och ingen törs säga vad den egentligen tycker och tänker. Och dialogen (språket överhuvudtaget) är lysande.
Pjäsen - som givit samlingens titel, "Coronado" - bygger på den sista novellen "Before Gwen". Novellen är bra, men med dessa båda ihop blir det till en riktigt gripande, våldsam, tragisk historia. Att lägga med dramat i novellsamlingen tillför definitivt något positivt till hela samlingen.

Min första kontakt med Kathy Reich och hennes Dr... Visa hela

Min första kontakt med Kathy Reich och hennes Dr. Temperance Brennan. Och det var en trevlig ny kontakt.
Reichs får ihop en snygg plot, med intressanta vinklingar som leder tvåtusen år tillbaka i tiden. Och dessutom utspelar sig historien till stora delar i Jerusalem - så blir upplägget kanske tydligt...

Jag gillar Reichs språk. Det är hårdkokt, utan att bli patetiskt och humoristiskt, utan att bli löjligt. Intresset hålls på topp, dels genom den väl genomarbetade historen och dels genom hennes formuleringskonst.

Detalj: Huvudpersonen läser "Da Vinci-koden"... Man kan gott säga att historierna är parallella, eller snarare diametralt motsatta. Om den ena skulle vara sanningen, är den andra definitivt falsk. Detta ger ett djup i fiktionen som kittlar.

Mycket bra thriller/deckare. Spännande ämne (tycke.. Visa hela

Mycket bra thriller/deckare. Spännande ämne (tycker nog de flesta - Brown har verkligen hittat en guldgruva), rappt skrivet, och genialt att göra koderna så "lätta" att många av dem löses av läsaren innan karaktärrerna gör det. Det får läsaren att känna sig smart.

McCall Smith skapar i "Damernas detektivbyrå" en v.. Visa hela

McCall Smith skapar i "Damernas detektivbyrå" en värld som för de flesta européer känns exotisk. Han gör beskrivningen av Afrika och dess människor trygg och avslappnad, och "brotten" som Mma Ramotswe klarar upp är inte heller direkt bestialiska. Och - se där, ett framgångsrecept! Hemtamt i främmande miljö.

Romanen är mycket lättläst och för stunden intressant, men inte dirkt någon sidvändare. Man blir på gott humör av den, och det är inte illa det.

Lehane vrider sin deckarhistoria på ett oväntat sä.. Visa hela

Lehane vrider sin deckarhistoria på ett oväntat sätt. Även om man måste säga att man absolut känner igen sig i gengren, lägger han tillyterligare en nivå, gör det bättre helt enkelt.
Ett sympatiskt drag med denna våldsamma berättelse är att deckarnas privatliv inte känns riktigt så stela och skissartade som i andra författares bidrag.

Detta är en lättillgänglig beskrivning av Darwins.. Visa hela

Detta är en lättillgänglig beskrivning av Darwins världsomdanande upptäckt, och hur den idag - 150 år senare - fortfarande är grunden till biologisk förståelse. Ulfstrands poäng är tydlig och mycket intressant (eller - egentligen är det ju Darwins poäng). Författaren ger mer eller mindre intressanta exemmpel från naturen på hur det naturliga urvalet är en ständigt process, och vad den (hittills) har ledit fram till.
Jag kan tycka att det lite för ofta blir alltför grundläggande och att författarens egna reflektioner inte blir riktigt så roliga som han avser. De blir mer förnumstiga och torra.

Jersild står med en fot i humaniora (som författar.. Visa hela

Jersild står med en fot i humaniora (som författare) och en i naturvetenskapen (som läkare). Detta utnyttkar han i "Darwins ofullbordade" på så sätt att han försöker ge vettiga förklaringar till hur olika människosyner kan ha uppkommit och hur man kan tänka på den moderna genetiken i relation till Darwins evolution och den moderna människosynen.
Mycket intressant tycker jag; och inte minst Jersilds påstående om att i Europa är det helt ok att vara expert på humaniora, utan att kunna ett dyft om tex Darwin och Einstein, emedan omvänt (att vara naturvetare och aldrig läsa en roman eller intressera sig för konst tex) anses inskränkt. Fler borde inse det!

Björn Ranelid ger oss med sitt säregna språk en hi.. Visa hela

Björn Ranelid ger oss med sitt säregna språk en historia om en invandrad pojke som vill berätta om sitt (och andras) livsöde för en annan invandrare - drottning Silvia. Det är en nyanserad bild av Sverige idag med fokus på "nysvenskar" och några av deras problem.